Det blir dyrt ibland.

Talibanen upplyser mig;

"Mamma, du måste betala mig jättemycket: först sa du SKITbra till städerskorna, sen sa du jävla, jävla, jävla flera gånger när du pratade med Christina."

Och jävlar vad dyrt det blir. För just jävlar kostar 10 kr per gång att säga.

Sa jag att hon är Brommas rikaste unge.

Tävlingen avgjord.

Ja, jag skulle ju gå vidare med mitt liv men jag blev så irro över att jag gissade fel på vem som skulle vinna. (Givetvis ett grattis till vinnaren!)

Vi är ju ett antal tusental människor som ägnar stor del av vår tid till att blogga och för min del finns det bara en riktigt klart lysande stjärna på denna blogghimmel.

Så härmed förklarar jag denna blogg som Sveriges, i särklass, bästa blogg.

I min värld.

Eller Universum kanske jag ska säga.

Så.

Nu ska jag göra mig bjutifull och gå på tjejmiddag.

TILL ALLA ER NYA HÄR!

Hej och varmt välkommen till mig! Jag blir oerhört glad när någon ny hittar hit och eftersom ni gärna får stanna kvar här, och det blir jobbigt om ni ska läsa ALLA mina inlägg, så tänkte jag göra en kort presentation;

Jag har en 7-åring, som jag av olika anledningar kallar talibanen. Hon försätter mig i...ja, lite jobbiga situationer ibland. När hon t ex vill veta hur barn blir till.Fast jag är rätt bra på att trampa i klaveret själv. Och det kanske inte är så smart att sitta på toa och prata med BVC. Inte när man gör nr 2 i alla fall.

Eller hur man, som lätt överviktig fastnar i en butiksdörr..

Och så har jag stora problem med att uppföra mig i trafiken.

För att inte tala om vad jag tycker om kärringar bakom ratten...

...och vem har inte problem med utseendet, både upptill och nedtill..

Vidare så har jag en tonårsdotter på 19 år, och hon har gett mig ett och annat grått hår, dels själv och dels med sina kompisar, som gärna diskuterar sex & samlevnad med mig.

Och ja just det ja. Jag har ju en chef också. Som jag är gift med. Som jag hatar varannan vecka och vill skilja mig ifrån en gång i kvartalet.

Jag måste avsluta med denna historia. Om bajs. Som många påstår vara mitt bästa inlägg.

Fotnot: På allmän begäran har jag lagt till den här. Snabbaste sättet för att få en bild av hur sinnesjuk jag är. Egentligen.

Mycket nöje!

Min man

Alltså.

Jag har ju en man.

Han är ganska sällskapssjuk.

En sån som gillar Fanny & Alexandra-jular med mycket folk.

Och det blir ju till att koka soppa på en spik just när det gäller det, eftersom vår släkt består av typ 8 personer.

Nåväl.

Han gillar sällskap.

OM han mot förmodan ska sätta upp något i hemmet, typ en rullgardin, så måste hustrun stå intill.

Inte för att hjälpa (nåja, det finns tillfällen han ber mig hålla i hammaren..) utan mest som sällskap.

Idag skall han för ovanlighetens skull leverera en byrå till en kund.

Och kräver att jag måste följa med. (..och jag har ju ingenting att göra på kontoret, nejdå...).

Så jag åker med. Öppnar bakluckan. Håller upp dörrporten. Och går och sätter mig i bilen och väntar.

Och känner mig som en jävla groupie.

Jag visste det.

Jag upptäckte att det ligger en däckfirma 50 meter från vårt nya kontor.

I alla år så har jag satt på vinterdäcken typ 1 okt. För att jag skiter på mig vid minsta lilla annorlunda väglag.

Och i alla år så har jag svurit när första snön har kommit....för att försvinna 2 dagar senare. Och så dröjer det 3 månader innan den riktiga snön kommer.

Så i år fattar jag ett wild'n crazy beslut: jag skiter i vinterdäcken. För snön försvinner ju.

Men när 3:e dagen infaller och det fortfarande är kaos på vägarna, så får jag panik.

Vi har tre bilar som behöver vinterdäck.

Min man är en pussy ibland.

Så VEM får BÄRA ett gäng av däcken bort till däckfirman?

Nu har alla bilar vintersulor.

MEN VAR FAN ÄR SNÖN?

Jag VISSTE det.

Hur man kommer ned på jorden igen.

Jag förstår inte.

Denna vecka har gått i Rix FM:s tecken.

Någon tipsar mig om att jag har blivit delfinalist och vunnit nåt trådlöst bredband. Jag rusar in på hemsidan och, jovisst, jag ser mitt namn.

Besökarantalet skjuter i höjden, nästan tusen besökare mer än vanligt.

Jag somnar med ett leende på läpparna och tror att jag är världsabra och nu jävlar ska det bli åka av. Tror visst jag säger upp mig också.

Nästa dag börjar jag knata runt på en massa finalisters bloggar. Jag noterar att SAMTLIGA blivit uppringa av RIX FM.

Men inte jag.

Alltså.

Nu har jag konstaterat följande:

1) Av alla dom tusen extra som var här inne och kikade lyckades jag behålla typ 100. Alltså var jag inte så jävla världsabra. Good to know liksom.

2) INGEN har ringt mig. Det måste ha blivit något tekniskt fel, eller så ångrade dom sig vid närmare undersökning och hoppas att jag inte skulle märka om de tar bort mig från finalist-listan.

Eller så har jag drömt alltihopa.

Nåja. Nu går vi vidare och skiter i det här.

Ska börja med en kurs i ödmjukhet tror jag visst.

Skönhetsoperationer

Aftonbladet låter meddela att en av fem äkta män vill låta skönhetsoperera frun.

Varför kan inte min man vara en av dem?

En gång, när jag skulle hissa upp bopparna till plan ett igen, så var det ett jävla liv hemma.

...och när jag sa till min nya, för livet bästa kompis El Doctore, att han kunde gå ned en våning och suga sig lite där nästa gång, så fick jag svaret:

"Skulle kunna, men du blir bra mycket snyggare om du FÖRST bantar 10 kg. DÅ kommer maken att få stora problem!"

Så jag anar var skon klämmer.

Jag kanske skulle ta och börja banta bort dom däringa 10 kilona.

Som utökats till typ 15..

Fördelar och uppenbara nackdelar in "tha hood".

Vi har ju flyttat vårt huvudkontor från Kungsholmen till de lite fisförnämare kvarteren Äppelviken i Bromma. För att komma närmare hemmet.

Vi får oerhörda mängder post, läs: fakturor, OERHÖRDA mängder.

Så vi är rätt beroende av att Posten fungerar.

Igår konstaterar vi att brevlådan varit tom i två dagar. Det har aldrig hänt förut.

Så vi ringer postkontoret.

"Amen du vet, brevbäraren är sjuk."

Alltså.

BREVBÄRAREN ÄR SJUK.

"Ja, men när tror du vi kan få vår post igen då?"

"Ahh du vet, det är ju lite svårt att svara på, och vi har problem med att hitta en vikarie."

Okey.

Brevbäraren är sjuk.

Vi kan inte betala våra fakturor.

Jag undrar hur hög min trovärdighet är när jag ringer leverantörerna.

"Ledsen, brevbärarjäveln är sjuk, så ni kan inte få några stålingar."

What the fuck!

Jag har gått upp så mycket i vikt den senaste tiden, så jag slipper stryka mina tröjor.

Amenvafanihelvete

Tävling på Rix

Hörrni.

Tack!

Nu har jag gått vidare till nån delfinal på Rix.

Dessvärre lär jag inte vinna då en av de andra deltagarna är utom konkurrens.

Fast, har ni inget roligare för er så rösta gärna. Man vinner saker såg jag, både bloggvinnaren och en av dem som röstar.

Och jag vinner aldrig nåt. Jag har bara tur i kärlek.

2 lallare hos polisen

Ni som är med vet att en av våra butiker eldhärjades 2 gånger på en helg, i förra veckan.

Sista gången fick de tag i en kille, som befann sig utanför butiken.

Maken har därför haft en del kontakt med polisen.

Så när han beordrar mig att följa med till polisen för att träffa Bosse-utredare, så höjer jag inte på ögonbrynen.

Vi kliver rätt in i en polisfilm, det är bovar & banditer, poliser med pickadoller och en massa annat löst drivande folk på polisstationen. Som den fisförnäma förortsbrud jag är så sitter jag med mina brillianter och diamanter och bara gapar.

Sen kommer Bosse-utredare. Maken presenterar sig och jag sträcker sen fram labben och säger:"...och jag är frun i huset..."

Bosse-utredare tittar på mig och säger: "nämen, det går inte, det här är ett FÖRHÖR serru!"

Det hade maken inte förstått varför jag hann notera hans oro innan de försvinner iväg. Han hinner ge mig sin mobil och bilnycklarna. För några sekunder känns det som om vi nästa gång ses med en glasruta emellan. Det har jag ju minsann sett på film.

Kvar blir jag bland alla jävla förortsbanditer. Nää, det var inte "vår" polisstation. Låt oss säga att runt denna polisstation bor en hel del folk jag inte skulle vilja möta en mörk natt.

När 34 minuter har passerat så börjar jag bli bajsnödig. Vilket jag alltid blir när jag blir nervös. Vafan är det frågan om? Tror dom att det är VI som har tänt på?

När 50 minuter har gått så ringer jag kontoret och har panik. Saken blir inte bättre av att ena kollegan säger: "fan, tänk om han som tänt på säger att det är chefen som har beställt jobbet!"

Och hur motbevisar man i så fall något sånt? Och inte lär det hjälpa att säga att man minsann visst känner en Sääääpochääf, som kan intyga vilka utomordentligt tråkiga icke-brottslingar vi är. Nä, jag har ju fan sett hur det går till på Uppdrag Granskning.

Ja ni hör. Huvudet gick i 180.

1 timme och 1 minut senare, och mycket nära diarré, kommer maken. Det visar sig att polisen tar synnerligen allvarligt på detta då det dels klassas som mordbrand och dels för att ingenting blev stulet, och då är man angelägna om att få fram ett motiv.

Själv var jag helt slut och var tvungen att gå och lägga mig samtidigt som talibanen.

Efter att ha suttit på toa i 20 minuter.

En 5-åring och det svenska språket.

Talibanen skulle försöka tala om att hon satt och funderade. Hon, som har talets gåva, kunde inte hitta rätt formulering, så det blev klipp och klistra uppe i ordarkivet;

"Mamma, jag har alla mina tankar i huvudet nu, och då kom jag på en sak."

Tävling på hög nivå.

Med en farbroderlig röst;

"-Säg bara till om du inte förstår så stannar jag. Jag hade också lite svårt att hänga med."

Fråga: Är detta en mening ställd till talibanen 5 år, eller ställd till hustrun, när hustrun skulle se ett avsnitt av Vita Huset med en, just i det avsnittet, komplicerad politisk handling?

Du vinner en cykelpump om du gissar rätt.

Själv visste jag inte om jag skulle skratta eller slå stekpannan i huvudet på honom.

Snacka om att förutsätta att man är idiot!

Fotnot;
Jag förstod ALLT!
Utan att behöva stanna. Och innan jag hinner se avsnittet så erkänner maken att det nu är 3:e gången han tittar på det...no more comments..

När små barn är smartare än vuxna.

Vi har problem med talibanen.

Hon är inne i en jag-bestämmer-allt-och-skiter-fullkomligt-i-er-period.

Idag påminde jag henne för femtielfte gången, att jag nog är lite orolig för att tomten inte kommer i år. Eftersom han är noga med att alla barn, som ska få julklappar, lyder sina föräldrar.

"Men mamma, Antonia skötte sig inte alls förra året så tomten kom inte men ÄNDÅ fick hon massor med julklappar."

Och vad svarar man på det?

Aldrig kasta sten..

Jag brukar ju gärna håna brudar/kärringar bakom ratten.

Idag var jag inte så kaxig.

"Glömde" bort att Stockholm befinner sig i ett fullständigt snökaos när jag var tvungen att ta min icke-vinterdäckade bil i morse. Och jag är skiträdd för halka då jag för många år sen krockade rejält.

Så imorse satt jag med nästippen i rutan och bopparna intryckta i ratten.

2 timmar senare, när jag kom tillbaka till kontoret, så var det nästan så att jag hade ett rattavtryck på bröstkorgen.

Ska aldrig mer klaga på kärringar bakom ratten.

Inte på en stund i alla fall.

Hmm

Jag undrar om det är dags för vintersulor på bilen. Kan vara en bra idé kanske.

Ibland har man tur.

Vilken jävla tur jag har.

Det snöar.

Och det betyder att ingen ser att jag sket i löven i år igen.

(Bra svenska där..)

Tack!

Tack AnnaAnnadesign, och alla ni andra, som har nominerat mig till RIX FM's bloggtävling!

Och nej, jag är inte alls ute efter fler nomineringar.

Inte alls.

För i Sverige lever vi ju i jantelagens anda.

Inte sant?!

=))

Husdjur, män och talibaner.

Jag gillar inte husdjur.

Anledningen är enkel.

Dom dör.

Så.

Bra med det.

Maken vill ha katt. Eller hund. Likaså tonåringen och talibanen.

Katt har jag lätt kunnat avvärja då mormor är superallergisk.

Så periodvis tjatas det hårt här hemma.

Jag trodde maken skulle nöja sig med sina bajsfiskar. Det är ett jädra hallå med hans akvarium; det ska köpas nya pumpar, mera växter, flera fiskar. Och så vidare.

Och jag avskyr det där jävla akvariet. Det vet mina trogna läsare här.

I morse kläcker han ur sig att han nog vill ha en hund. En liten.

Jag svarar: "Erunte klok. Jag vägrar att plocka upp bajs."

Maken kontrar med: "Småål dågs, smååål korvar."

"Glöm det". Sa jag.

Dagen gick.

På eftermiddagen säger talibanen: "Mamma, jag vill ha katt."

Pappa svarar: "Men du vet ju att inte det går, mormor är ju allergisk."

Talibanen svarar: "Kan vi skaffa katt när mormor dör då?"

"Mmm." Svarar jag. Väl medveten om att jag hamnar i helvetet för den lögnen.

Det blir tyst en stund.

"Mamma, när kommer mormor dö?"

Amenvafan, är det nåt i vattnet här?

Talibanen och kondoleanser

Ett liv har totalraserats för en vän. Jag berättar för talibanen, som genast tycker synd om den bortgångne. Jag förklarar att det nog inte är synd om honom, att det är mer synd om sambo och son.

Talibanen vill ringa. Jag säger att det inte passar så bra just nu, men att hon kan maila.

Så på helt egen hand formulerar hon detta. Utan att fråga mig en endast gång. Och hon är fortfarande bara 5 år.

Hej XXXX
Det är XXXXXXXX.
Jag tyker det är väldit sorjlit att XXXX har dött.
Jag kan trösta dig.
Puss och kram
XXXXXXXX

Och tack för era kommentarer. Ikväll eller i morgon, så är jag på banan igen. Ibland är det bra att bara stänga och låsa dörren i huvudet.