Till en tjej som har allt

Efva Attling-glas och en flaska bubbel blir väl bra?

Idag jobbar jag som Nisse

Igår hade jag ett 5,5 timmar oplanerat möte med en kund här på jobbet. Han skulle köpa julklappar till all sin personal. På 5,5 timmar så blir det en del, och i ett svagt ögonblick så lovade jag att slå in alla varor.

Kan säga att det är tur att man är morgonpigg en lördag plus att festen vi ska på ikväll börjar 19.30.

Amen vad, VAD ska jag köpa?

I kväll ska vi på 40-års fest. Skitkul. Om det inte vore för en liten detalj.

Födelsedagsbarnet hade en enda önskan. Som jag beställde via internet. Som, trots utlovade "2-3 dagars leveranstid" inte har kommit.

Så gissa om jag nu har panik. För inte nog med att det i normala fall alltid är svårt att hitta på nåt till en brud som fyller 40, människan är dessutom ena halvan av det här.

Hur lätt är det då att komma på nåt?

I´m in deep shit.

05.40 Påklädd och klar

Tanter sover sällan länge på lördagar. I synnerhet inte efter alkoholintag.

Inte en käft i hela finhooden är uppe. Inte ens tomtejäveln.

Men hörrni, jesus vilken god frukost jag just ätit. Prova!

Betyg: Bollinger Champagne

3 av 5 MonasUniversum-poäng för smaken.

5 av 5 för berusningseffekten. (I alla för en GBP-opererad.)

"Torrt, utvecklat, friskt, smakrikt vin med inslag av moget äpple, rostat bröd, grapefrukt och nougat." Står det i beskrivningen på Systembolagets hemsida.

Rostat bröd känns ju sådär att dricka. I synnerhet inte ihop med nougat.

Nä, den här tänker jag inte köpa igen.

Seriöst

SOM jag har förtjänat bubbel efter den här skitveckan.

Avslutar den med att panikleverera varor till butiker mitt i city. Tror ni att det är smart en fredagseftermiddag mitt i julhandeln?

Jag kan berätta att det var ett synnerligen ointelligent beslut.

Själva då, vad har ni förtjänat ikväll?

När man öppnar posten en dag i december

Jag fick så jäkla mycket pengar tillbaka på skatten. Ujuj.

Tänk om man ändå hade kunnat undanhålla det för maken. Förra året var det samma sak, och då skänkte jag bort massor till bättre behövande, men jösses vilket liv i luckan det blev här hemma.

Vad skulle ni göra om ni får skitmycket pengar helt oväntat?

Same same but different years

Varje år när jag ska besiktiga våra bilar så händer samma sak.

Jag sitter framför portarna och ser texten snurra om att ta fram alla bilbälten och varningstriangeln. Och varje år inträffar panik över var fan triangeln finns. Letar som en jävla gnu och överväger alltid om jag ska hinna bort till nån mack och tjacka en. Tills jag kommer ihåg att den på nyare bilar är inbyggd på nåt fiffigt ställe. Men ändå inte förrän kontrolltomten tar fram den så går det upp ett liljeholmen...

När man har en bror som inte har alla indianer i kanoten

Jag har en bror. En vuxen man. Som var ute och skulle handla en julklapp till sin sambo. En kvinna. Ja, det kunde ju faktiskt har varit en man i dessa moderna och vågade tider.

I alla fall. Han ska köpa nåt till hennes fejs. Varför expediten frågar vad hon har för hudtyp.

"Ehh, asså, hon är svensk. Blond..och så." Säger idioten som tror att man kan måla naglarna med en mascara. Typ.

Om jag vore sambon så skulle jag oroa mig en aning över vad som finns i paketet.

Apropå dom däringa terroristernas planer på att fortsätta att spränga här hemma i Svedala

Jag hade tänkt åka in till stan i helgen och handla julklappar.

Det känns som om jag stannar hemma i soffan och klickar hem allt i stället.

På med skämsmössan

Om man vill maila mig här på bloggen så finns det en emailadress. Som jag själv har skapat. Och då kan man ju lätt tro att det är en mail som fungerar. Vilket den gör. Men det kanske inte vore för mycket begärt om blogginnehavaren själv kunde komma ihåg att emailadressen existerar och att man kanske, KANSKE, borde ha noterat inloggningsuppgifterna någonstans. Jag lyckades ta mig in för några månader sen och blev förfärad över alla emails som låg där och väntade på svar.

Och när man gör en sån upptäckt så kanske man verkligen borde ha skrivit upp kontouppgifterna, men nä, man loggar ur och glömmer bort det hela.

Alldeles nyss kom jag på vad det var och loggade in. 26 nya emails från er bloggläsare. Obesvarade naturligtvis. Och 26 personer som undrar om man är dum i huvudet på riktigt, eller om man bara låtsas.

Till er som har mailat: I´m sorry, jag är det på riktigt.

Jaså, skulle telefonerna kopplas in?

Vadå, har jag sagt att Tele2 skulle koppla in våra telefoner? Big mistake. Att det skulle ta det utlovade 4 dagarna? Mera big mistake.  

Nänänä, om vi säger att vi har ringt och sökt den där jävla draken (hon Mona alltså) på företaget, och att vi inte har fått tag i henne, så skjuter vi på det hela ett par veckor.

Jamen så gör vi.

När kärringen blir sur

Trots att namnet på vårt ena företag, Hemslöjdsprodukter, är aningens, a n i n g e n s, osexigt så har vi otroligt mycket snygga grejer. Svenskt Tenn, NK, Norrgavel mfl är kunder så det är ju bra.

Och har man snygga grejer så blir det lite som en ladugård; flugorna sladdar in utan karta och kompass. Så vi har en hel del inredningsbloggar som varje vecka hör av sig och gärna vill ha grejer gratis "mot att vi nämner ert namn i bloggen". Jamen så fint. All reklam är bra reklam...I know. Men som bekant så finns det en hel del inredningsbloggar och vi skulle gå i konkurs om vi gav bort grejer till allt och alla, varför jag är konsekvent och säger nej till alla. Fast ibland gör jag undantag. Som när en inredningsbloggare berättar att en större tidning ska göra reportage hos henne och att hon då kommer nämna att den as-snygga pläden kommer just från oss. Så jag sträcker mig till att hon får rabatt på de grejer hon vill köpa. Hon har nämligen en liten butik och vill köpa lite andra grejer också. Vi packar ordern och allt är frid och fröjd.

Helt plötsligt börjar jag nu få mail om att en viss bloggare skriver att om man nämner hennes blogg när man mailar oss, så får man köpa plädar till ett bättre pris.

Och här sitter jag och undrar om jag ska ringa upp henne och fråga vad fan hon styr med. Eller om jag ska vara schysst och ge de som hör av sig rabatt.

Hur som så blir man ju något jävla trött.

Nämen hoppsan, har jag en blogg också?

Hej

Det här är en hälsning från sugbloggaren. Jag drunknar i mitt arbete just nu. Men kan nån komma på hur jag kan tjäna bra med stålingar på att blogga hela dagarna så kan jag leverera plenty of shit varje dag till er. Och säga morsning till chefen.

Ja, jag vill helst ha det serverat på en silverbricka också, varför anstränga sig liksom.

I love my optiker

Tack Nettan, du är i världsklass!

..och jag är så snygg!

Om Petters "Mikrofonkåt"

Känns sådär när man har en sjuåring som går runt och trallar Petra Marklunds version av "Mikronfonkåt"...

...och undrar vad det betyder.

När man inte kan förklara om en rumpa så bra

Det här med att jag har gått ned 35 kg i år har gjort att jag fått vissa ticks.

Jag måste känna på min rumpa när jag ligger ned.

Japp. Låter helt sjukt, men när jag ligger på sidan så killar jag på rumpskinkan. Den övre alltså. Ja, så där som man gör om man killar nån under hakan ni vet, man tar två fingrar och killar snabbt. Så gör jag på rumpskinkan och varje gång får jag en hjärtinfarkt eftersom skinnet är så LÖST! Och mjukt. En gammelrumpa.

Jag vill inte ha en gammelrumpa.

Kan inte fatta att jag delger er det här. Tror fan jag lägger mig ned och dör.

Jamen jag glömde ju att berätta...om Tele2

I morgon måndag så kommer de och ska koppla in våra telefoner. Det tog en vecka i stället för tre och det tackar jag Michaela för.

Men det var inte det jag skulle berätta. Vet ni, som är företagskunder, att Tele2 har ett hemligt kodsystem på alla kunder. Ett så kallat CRM-system: customer, relationship, management.

Det är en kod som sätts på varje kund utefter hur de tycker att kunden ska behandlas. Med silkesvantar eller "skit i vilket". Det finns tre typer: förändra, utveckla och skydda-kund och kommunikatören, den som svarar alltså, måste alltid gå in på kundbilden och kolla vad det är för typ av kund han/hon pratar med. Det här är strict confidential och Tele2 är extremt noga med att detta inte ska läcka ut till oss kunder.

Hehe. 30 000 bloggläsare senare and it´s out. Up your´s liksom.

DHL? Well, låt oss säga att jag i morgon skriver på avtalet med Tomas på Schenker.

När man är en för snäll mamma

För första gången ever låter jag någon annan röra min don't-you-dare-touch-my-julgran.

Talibanen får fria händer, bortsett från att jag sa "max två färger", men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är mest sannolikt en engångsföreteelse.

Uppdaterat;
Ja, plastgran. Annars kan varken min mamma (som lagar all julmat) eller maken vara hemma de närmaste veckorna.
Hmm. Kanske inte så dum idé förresten...

I min mailkorg

"Hej!Vi på Tele2 arbetar ständigt med att förbättra och utveckla våra erbjudanden. För att kunna göra det behöver vi din hjälp.
En gång i kvartalet ber vi vår företagspanel att svara på några korta frågor.... "

Skulle inte tro att jag tänker offra en sekund på den enkäten. You´re out in the cold baby.