I tid.

Klockan 07.10 i morse så hörde jag talibanen hålla på och stöka på sitt rum.

Jag hör henne räkna till 10.

7.30 kommer hon in och väser till mig;

"Maaaammma, jag har packat nu, och jag tog 10 par trosor!"

En morgontrött mamma förklarar att vi ska åka I MORGON.

När jag kliver in i hennes rum lite senare så ser jag att hon har packat sina grejer i en liten miniresväska, en rosaprickig leksaksväska. Lika stor som en attachéväska.

Jag undrar förstås hur i hela friden hon lyckats få ned allt. Så jag öppnar den.

Den lilla darlingen måste ha sett hur jag brukar packa. Alla kläder var hårt ihoprullade och noggrant fördelade i väskan.

I löv her!

Rösta på mig

Konstaterande

Vid matbordet;

"Mamma, älskar du pappa lika mycket som mig?"

"Ehh, nja...alltså..jag älskar er på olika sätt."

"Hur då?"

Tänka fort. Använder hennes favoritgosedjurs-kossa;

"Amen det är som med Joppe: älskar du honom lika mycket som du älskar mig och pappa?"

"Ja."

Oväntat.

"Så om t ex både Joppe och jag skulle försvinna, vad skulle du känna då?"

"Jag skulle bli JÄTTELEDSEN om Joppe försvann. Och lite mera ledsen om du försvann."

"Precis. Det är så jag menar. Joppe är jätteviktig, men jag är viktigare."

Säger den grymt kloka mamman.

"Men om pappa försvann så skulle jag kunna ligga i hans säng. Och så skulle det inte vara så stökigt i hans badrumsskåp."

"Jamen, skulle du inte vara ledsen om han försvann?"

Tänker länge.

"Jo. Men jag vill inte att han tar mina snorkråkor fast jag säger nej. Han kan komma fram när jag ska gå och lägga mig. Och på morronen, så vi kan mysa. Mamma, jag tror han är lite för stökig för oss."

Rösta på mig

Ger upp.

Jag får ge mig. Maken protesterar vilt mot min organiserade resa.

Jag lackar och säger; "Fine, du är ansvarig reseledare!" Varpå han kontrar med: "Nä, då får jag skulden om det går åt skogen!"

Självklart. Vad annars.

Så nu har vi hotell de två första nätterna.

Jag vet inte hur mycket av betydelse det har att hela Tyskland har semester just nu. Och att halva befolkningen säkert befinner sig i Italien.

Så det är bara att hoppas på att vi har en tillräckligt stor bil.

Tar med mig kudden.

Utifall att.

Rösta på mig

Sur som ättika.

Idag är jag på duktigt dåligt humör.

Min fina lilla Italien-planering föll inte i god jord hos maken.

Som alltid när vi ska göra något så har han en tendens att glömma bort att vi har en taliban.

Så han har fått för sig att talibanen inte kommer att ha något emot att gå runt och kolla på turistiga saker hela dagarna. I 40 graders värme. "Annars hade vi ju lika gärna kunnat boka en solsemester."

Jag undrar på vilken planet han bor egentligen.

Tror fan jag åker till Gotland med henne. Så kan han gå runt på sina bajstråkiga museum själv.

Och när han ändå gör det så kan han passa på att skaffa en ny fru.

Rösta på mig

Lugn och fin mamma

Tonåringen är i Borgholm på Öland.

Bor ju i lägenhet med 3 andra tjejer.

Vi pratar i telefon 2-3 gånger om dagen.

2 av tjejerna kommer hem runt 1-tiden varje natt.

De andra 2 kommer hem långt efter soluppgången.

Gissa vilka två som har pojkvännerna kvar hemma i Stockholm...

I lööööv this bojfriend!

Rösta på mig

Apropå spontana.

Vi ska ju på en "spontan" semester.

Alltså, från Gotland och södra Sverige så blidde det ju en vecka i Italien och några dagar i Paris och Frankfurt. Flyg och bil. Men det vet ni ju.

Jag gillar organisering.

Så att bara boka flyg och "sen fixar vi hotell när vi kommer fram" har känts lite olustigt. Jag får liksom utslag.

Men jag har jojnat entusiasmen hos maken, för man måste ju vara lite wild'n crazy. Tycker han.

Vi åker på fredag.

Idag kände jag att jag nog måste ta tag i den här "spontaniteten".

Så nu har jag gjort mitt sedvanliga excelblad med en detaljerad resplan. Dag för dag. Och tillbringat dryga 5 timmar med att surfa runt och leta hotell.

Jag tycker att vi kan vara spontana när det gäller val av restauranger och vad vi ska göra på dagarna.

Jag kan ju för fan inte ändra mig från 0 till 100 bara så där.

Inte ens Rom byggdes på en dag.

Rösta på mig

Spontana besök

Sitter i godan ro och surfar när det ringer på dörren. Utanför står Majsan & Malla!

Jag älskar att få spontanbesök av kompisar.

Men jag älskar inte att det var tornado-varning i hela huset.

Och eftersom Malla aldrig varit här så var ju talibanen givetvis tvungen att leka mäklare och visa upp varenda skrymsle i hela huset.

Och nästa gång de kommer så lär de ha hörselskydd för talibanen kan, utan problem, prata hål i huvudet på vem som helst.

Stackars brudar.
Rösta på mig

Still married.

Jorå, vi är fortfarande gifta. Men självklart blev vi osams. Min man är ANINGEN dominant och tar gärna över. Oavsett om han kan, eller inte. Tv:n kom upp och när tonåringen anlände sent på kvällen så var lyckan gjord.

08.00 i morse så drog hon till Öland.

4 sjuttonåriga tjejer i en lägenhet i Borgholm gör mig något nervös. Och när jag slängde ut en förfrågan i bloggen för länge sedan, huruvida jag verkligen skulle gå med på det, så förväntade jag mig ett massivt nej från er. Men icke.

Så händer nåt nu så kommer jag gasta på er!

För övrigt är maken sur på mig. Han undrar varför jag alltid måste skriva att han inte kan nåt inom hantverkeriet, "jag kan ju visst, sååå dålig är jag inte".

Bortsett från att han har lovat mig dyrt och heligt att inte kommentera vad jag skriver i min blogg, så kan jag bara säga att jag inte håller med.

Jag är en stor vän av vattenpass. För jag tycker att saker ska hänga rakt. Jag tycker inte att, när man har hängt upp ett tungt skåp, konstaterar att det sitter snett, trycker dit en kartongbit under ena skruven för att få skåpet att sitta rakt, är en bra lösning.

Men så är jag en jävla gnällkärring också!

Rösta på mig

Hjälp! Hon som bloggade om Italien...

Via någon av er som läser här, så hamnade jag för ett tag sen på en (skitsnygg) blogg om inredning. Där hittade jag ett kalasbra inlägg om norra Italien: vad att se och besöka.

Givetvis hittar jag inte tillbaka dit.

Är det någon av er som vet vilken blogg jag letar efter?

Rösta på mig

Samarbete

Tonåringen blev ju 17 häromdagen.

Ikväll kommer hon hem från Danmark.

Maken och jag har idag inhandlat en platt-tv till henne.

När den var betald och utkörd till bilen så slog det mig.

Den ska ju upp på väggen.

Makens skills inom hantverkeri är obefintliga.

Jag kan. Men har inte styrkan.

Då krävs det sambarbete.

Och maken är inte så van vid att ta order från någon.

Så om sisådär 20 minuter så kommer det att utbryta ett mindre världskrig här hemma.

Basattnivet.
Rösta på mig

Cool brud med diarré

För någon månad sedan så frågade Majsan & Malla om vi inte skulle ses "ett par stycken" och titta på Sex And The City och käka middag efteråt.

Jag är rätt cool och snacksalig.

I min blogg.

Jag är inte särskilt coooool när jag ska träffa nya nunor.

Men jag tänkte, okey, jag känner ju faktiskt 4 av 5 personer, så det är lugnt.

Idag ringer Majsan.

Det är 20 brudar.

Och hur cooool jag än kommer att se ut i fejset, så kan ni lita på att jag kommer bajsa på mig i morgon kväll.

Basattnivet.

Rösta på mig

Säg vem jag ska skjuta!

Sitter med fötterna i ett fotbad. (Jaaa, EXAKT!!)

Når inte fjärrkontrollen och måste därför stå ut med alla reklampauser.

Vad är det för JÄVLA pucko som har gjort nya Always-mens-jävla-skydd-reklamen?

"Vi på Always vill att du ska ha det så bra som möjligt under din mensperiod så därför har vi....bla bla..." Och så slutar det med:

HAVE A HAPPY PERIOD!

Okey. Vi skall alltså ha en GLAD MENSPERIOD.

Exakt HUR har man en GLAD MENSPERIOD?

Det bara måste vara en man som har hittat på det där skiten.

Idiot.

Rösta på mig

Var håller alla hus?!

Mina fötter måste fixas. Nu.

Så jag ringer runt varenda jädra fotvårdssalong för en panikbokning.

Och jag undrar om jag ska skola om mig till fotvårdare.

För dom verkar i alla fall kunna ha semester hela somrarna.

Det är uppenbart att det är skillnad på bissniss och bissniss.

Rösta på mig

Från 0 till 100 med chefs-maken

Våra semesterplaner börjar urarta.

Den allra första planen var att hälsa på vänner på Gotland.

Detta utökades med att vi, via Öland, skulle vidare till andra vänner i Halmstad/Båstad.

Och sen en sväng förbi Skara Sommarland på vägen hem.

Sen ändrades det till en vecka i Italien.

När denna kväll nu är slut så ser resplanen NÅGOT annorlunda ut;

Flyg Italien. Bila sig lite runt Gardasjön, Venedig etc.

Flyg Paris, turista sig lite (nån dag eller två) BILA ned till Frankfurt och flyga hem.

Allt på 10 dagar.

Hur fan gick det här till?

Vi skulle ju bara till Gotland.

Rösta på mig

En liten ledsen mamma.

Idag är det 17 år sedan min stora bäääbis kom till världen.

Och det är också första gången på 17 år som jag inte är tillsammans med henne på hennes födelsedag.

Hon är i Danmark med pojkvännen och hans familj.

Och längtar ihjäl sig hem till mamsen. För familjen är inte så rolig.

Det är i sådana stunder man önskar man kunde stoppa tillbaka dom i magen igen.

Rösta på mig

"Morden i Midsomer"

Jag tänkte på en sak.

Det finns 66 inspelade avsnitt.

I varje avsnitt dör ca 4 personer.

Det är 264 personer.

Det måste vara världens största byhåla.

Eller så är Konstapel Barnaby ensam kvar snart.

Alltså. Jag bara funderade lite.

Rösta på mig

Wooäääähhh!

...en tallrik filmjölk med Start och ....

en halv burk Cayennepeppar (i tron att det var kanel)

är inget jag rekommenderar....

Rösta på mig

She´s driving me crazy!

I snart två veckor så har vi, i stället för sagobok, läst den förbannade broschyren om svenska vägmärken.

Varje kväll.

Talibanen makes me nuts.

Det har gått så långt att jag drar mig för att åka bil med henne.

VARENDA skylt vi åker förbi skall anmärkas, eller förklaras. Och ibland hinner jag inte med att se, då jag givetvis måste ha koll på övriga bilister i trafiken.

Idag fick hon tokspel. För att jag inte i tid hann se en skylt hon frågade om.

"Men MAAAAAMMA, du ser ju INGENTING!! Man måste vara UPPMARKSAM (!) i trafiken säger du, men du ser ju INGA skyltar!"

Toklack för att jag inte fattade hennes beskrivning av skyltfan.

Men.

Jag lär mig en del.

Rösta på mig

Semestertalibanen

Föräldrakooperativet är nu stängt i 5 veckor.

Det har varit lite körigt så maken och jag har inte hunnit planera sommaren så noga.

Det skulle vi ha gjort.

Idag har talibanen varit med oss på jobbet.

Jag behövde bara "ha" henne halva dagen, maken tog den andra halvan.

Men nu är vi hemma och jag är redan helt slut.

34 dagar kvar.

Rösta på mig

Man ska alltid lita på sin fru!

Vi har ju en fot i filmbranschen. Och man behöver inte ha några högre studieskulder för att förstå att gassande värme inte är så bra för bissnissen.

Så maken är en fanatiker när det kommer till väderleksrapporter på somrarna.

Jag "lider" av så kallat väderhuvud. Jag känner alltså av när det blir väderomslag. Och det slår sällan fel.

I tre dagar har det varit sjukt varmt i Stockholm. Men maken hade minsann sett på tv att det skulle vara regn.

Så det har låtit så här de senaste dagarna:

"Har du inte ont i huvet?!" (Typ: pleeease)

"Näpp, sorry, men det blir inget regn idag."

"Amen dom säger ju att det ska blir regn!!"

I natt vaknar jag med sprängande huvudvärk. Som håller i sig till morgonen. Jag berättar det för maken.

Han öppnar ett öga och brister ut: "Äntligen!"

Jag känner ingen annan man som blir salig av en hustrus huvudvärk.

Rösta på mig

A lá Timell....or not.

Vårt garage är placerat lite under huset. Så man går liksom en meter in, innan man öppnar garagedörrarna. Det lilla "taket" där utanför är målat i brunt. Liksom garagedörrarna.

Detta har alltid stört mig då resten av huset är vitt/grått.

Maken rensar lite i garaget och hittar en målarfärgsburk. En enliters burk. Som är halvfylld.

"Släng", säger jag.

"Amen, jag kan måla. Det finns säkert nånstans där vi behöver måla."

När min man kommer med idéer som rör all form av hantverkeri så blir jag väldigt bajsnödig.

Praktexempel har vi från gårdagen. Vi har köpt en så kallad Slush-maskin till en av butikerna. Den måste stå på ett bord. Maken rattar ut till IKEA och köper en bordskiva och lösa ben. "Kan själv, ska bara såga av den lite."

När han sen kommer till butiken så undrar både jag och butikschefen om han är synskadad.

Visst, han har sågat.

Men inte särskilt rakt. Och dessutom hackigt. "Äh, vi sätter den sidan in mot väggen, då syns det inte."

Så nej. Här ska inget målas. Inte ens det fula taket utanför garaget. I synnerhet inte med gammal målarfärg. Ca 5 dl. För då skulle det sluta med att taket är halvfärdigt. Om ens det. Sen tar det 3 år innan han gör nåt åt det.

Rösta på mig

Och mycket skit är det.

Vi har ett väldigt stort garage. Det innehåller bl a inventarier från makens 4:rummare samt en miljon flyttkartonger från hans numera försålda föräldrahem. Alltså ingen plats för några bilar.

Vi har de senaste 6 åren försökt några ansatser till rensning, men det slutar alltid på samma sätt.

Vi blir osams som f-n.

För att jag inte fattar att det är viktigt att spara minnen.

För att jag inte har någon som helst förståelse för att man faktiskt måste spara alla julkort och födelsedagskort sedan 1982.

Och alla små fickalmanackor från Dackefejden, UTAN något som helst skrivet innehåll.

För att jag är en gnällkärring som har svårt att se värdet i en ful gammal jävla blå resväska i plast. "Men det är ju en Samsonite!"

Jag var i USA för några månader sen. Jag köpte ett gäng nya resväskor. Aningen mer moderna. Och mer funktionella. Och större. Men näe. Den blå jäveln ska inte slängas. "Jag kan sälja den på Blocket." Eller hur. Inte ens Myrorna skulle ta den.

Vi har varit tillsammans i 10 år. Jag har aldrig sett min man i ett par träskor. Ett par kvarlevor från ungdomens år i en liten jädra byhåla i Östergötland. Eller om det var Västergötland. Men näe, dom ska inte heller slängas.

Maken fyller år den 1 augusti. Jag funderar allvarligt på att sätta honom på ett plan nånstans.

Så kan jag tömma garaget själv!
Rösta på mig

Man bortskänkes mot avhämtning!

KAN NÅN KOMMA OCH HÄMTA MIN MAN PÅ XXX-VÄGEN I BROMMA?

Min garagerensningsplan går åt helvete. Planen var att han skulle jobba och att jag, i godan ro, kunde rensa.

Icke.

Han är med och pillar och SKALL BESTÄMMA hur allt ska sorteras och slängas. OM det nu skall slängas.

"Kan inte du åka till jobbet?" Frågar jag.

"Näe, det blir inte ordentligt gjort om inte jag är med här!"

Och då ska man veta att han möjligen besitter alla andra goda egenskaper, utom organisering och sortering.

Han river, sliter och strör saker omkring sig ÖVERALLT!

Så jag strejkar. Jag gick in och gjorde en kaffe och sitter och surar i soffan.

Han ska tamejfan vara chef precis överallt.

Ring mig och ni får den exakta upphämtningsadressen.
Rösta på mig

Dresscode

När jag är hemma så har jag aldrig något annat på mig än mysbyxor och t-shirt. Aldrig. Möjligen kan jag poppa till mig med ett par shorts, om det skulle vara så.

Och eftersom jag aldrig har träffat tonåringens "svärföräldrar", som nu skall komma och hämta henne, så får jag ytterst stränga order om att sätta på mig kläder. Och hon vill även att jag ska ha håret utsläppt.

Och det känns något ovanligt att kl 8, en lördag morgon, sitta med full mundering på: normala kläder, smycken, klocka och ja, hela kitet.

Men gränsen går vid smink. Jag tänker fan inte sminka mig en lördag morgon.

Och håret sitter som vanligt i en slarvknut.

Nån ordning får det allt vara.

Rösta på mig

Håll er undan.

Om 30 minuter kommer tonåringens"svärföräldrar" och plockar upp henne och pokvännen. De skall bila till Danmark och vara borta en vecka.

Jag har en "fobi".

Jag är livrädd för långa bilresor.

Inte för att man själv, eller vem det nu är, kör dåligt, utan för att det alltid finns idioter på vägarna.

Och denna sommar har ju inte varit något undantag vad gäller dödsolyckor.

Så jag har ganska ont i magen. Och jag säger det till tonåringen.

Som i normala fall ALLTID svarar: "Men mamma, det är lugnt, slappna av."

Nu svarar hon: "Mamma, jag är faktiskt också lite orolig."

DET GÖR JU SAKEN JÄVLIGT MYCKET BÄTTRE!

Kan man dricka vin klockan 9.30 på morgonen?


Rösta på mig

Uppskattning

Efter en helvetes varm dag utan luftkonditionering så kommer make, taliban och hustru hem 18.30. Greppar badkläder, ja dom alltså, inte jag, och så drar vi ned till stranden. 5 minuter från vårt hus.

Och när jag står där och tittar ut över sjön så slår det mig hur bra man har det: en villa i ett najs område 10 min från Sthlm city och nära till en badstrand.

Men hur ofta uppskattar man verkligen det man har egentligen?

Jag klagar bara på allt jag inte har.

Hhm, vad fasen håller jag på med? Sitta här och bli sentimental!

Nä, tillbaka till verkligheten. I morgon startar Operation Rensa Garaget! Och hamster-maken kommer få en hjärtinfarkt när han inser hur mycket skit jag tänker göra mig av med!

Och ja just det; idag träffade jag Blogg-Monica för första gången. DET var verkligen kul!

Rösta på mig

En hjälpande hand....som aldrig tog slut.

Igår stod jag för ovanlighetens skull i en av våra videobutiker. Självklart hade ac:n gått sönder två dagar innan och självklart så var det 30 grader inne i butiken.

Och när det är gassande sol ute så är det inte så många som har nån större lust att hyra film...märkligt va?

Så jag passar på att jobba med andra saker i min medhavda dator. Rätt som det är så ser jag en gammal dam som ramlar ihop utanför.

Trots mitt temperament vad gäller bilkörning så är jag en ganska snäll människa, så jag rusar ut och plockar in tanten i butiken.

Hon har av värmen drabbats av yrsel på väg till ICA. Hon är 83 år och en mycket piffig liten dam, som bor i fiiina området intill. Guldsandaler, full make-up, klocka med stenar och så lilla vackra ädelstensbroschen.

Jag planterar henne på en stol, ger henne kall MER och trycker i henne en Piggelin-glass.

Hon blev oerhört tacksam och vi småpratade. Hon bad hela tiden om ursäkt för sin existens, men jag sa att det inte var några problem.

1 timme senare hade jag skavsår i öronen. Den gamla damen hade en 55-årig dotter som "hatade henne" och gjorde livet surt. Hon hade lurat av henne alla besparingar och ville sen inte ha någon kontakt med sin mor över huvud taget.

Och jag tyckte så förfärligt synd om denna otroligt ensamma människa. Men klockan närmade sig taliban-hämtning och jag fick inte stopp på henne. Jag fick nästan lyfta ut henne ur butiken.

När vi till slut säger adjö, så frågar hon om hon möjligen får komma och hälsa på igen. För "det är så sällan jag pratar med människor."

"Absolut", svarade jag. Och fick genast dåligt samvete. För jag jobbar ju på kontoret..

Och jag hoppas innerligt att jag aldrig hamnar i samma situation med mina barn.

Rösta på mig

Klädkod och gammalmodig mamma.

Tonåringen kommer till jobbet och hälsar på.

På sig har hon en vit sommarklänning.

Inga konstigheter.

Om det inte vore för att klänningen är mer som en lång blus, som slutar strax under rumpan.

Och jag kan notera att hennes trosor är randiga.

Jag frågar om den MÅSTE vara så där genomskinlig.

"Men mamma, det är SOLKLÄNNING!"

Tror hon måste ha gått vilse för det var minst en kilometer till stranden. Och hon hade inga planer på att bada i dag.

Jag förstår inte. Eller så har jag bara blivit gammal.

Rösta på mig

Två flugor i en smäll.

Jag är osams med min chef.

Och jag är skitosams med min make.

Något jobbigt att det är en och samma person.

Rösta på mig

Tomten är far till alla barnen

Vår familjesituation är ju annorlunda från den vedertagna svenne-familjen, och ibland undrar man hur det kommer att sluta.

Var på middag hos exmaken. Som har fru nr 3. Och barn nr 4.

Nåväl.

Talibanen är mycket förtjust i en av exmakens tvillingsöner.

Så vi vuxna funderar på hur det kan komma att låta om några år;

"Min svärfar har varit gift med min mamma. Och min syster är även syster till min man."

Sug på den ni!

Rösta på mig

Kärringjävlar

Ni som känner mig vet vad jag tycker om kvinnor som sitter bakom ratten.

Men det finns en kategori som är värre.

Kvinnor som sitter i passagerarsätet.

Nu får ni använda er visuella fantasi.

Idag skulle jag svänga vänster i en korsning. Men det var rött ljus. När jag kör in och ställer mig vid rödljuset så noterar jag att det finns tre "filer": en längst till vänster, vilken är den fil jag valt. I mittenfilen står redan en bil. Och i den högra står en annan bil, som uppenbarligen skall svänga höger.

Biljäveln som står i mitten skall, enligt gatumarkeringen, åka rakt fram.

Okey. Denna bil står alltså där när jag glider in till vänster om honom. I ögonvrån ser jag rörelser i bilen. Jag vänder på huvudet och det sitter en kärring på passagerarplatsen och gestikulerar. Hennes make sitter kolugnt och tittar rakt fram. Kärringen fortsätter och jag förstår av rörelserna att hon tycker att jag står fel.

Då ser jag att deras bil är lite, lite svängd in i min fil. Mannen har förmodligen ångrat sin mittfil i sista sekund men kunde inte svänga över till mig eftersom jag just då kom.

Kärringen ger mig onda ögat.

Kärringar ska passa sig för att ge mig onda ögat.

Det blir grönt och jag riktigt ser hur hon stressar sin snubbe att försöka köra om mig.

Ha. Jag har en turbomotor.

Så jag drar i väg som ett skott. Stannar vid nästa rödljus och de ligger bakom mig. Jag "ser" att hon har en väl utvecklad diskussion med sin make angående min, möjligen icke-kvinnliga, körstil.

Det blir grönt. Det är tre-filigt, varav den högra filen är en bussfil.

Efter ett tag lägger jag mig just i bussfilen.

Då vaknar gubbfan och ställer sig på gaspedalen. Vid nästa rödljus drar kärringen ned rutan och börja gasta.

Jag PARKERAR min bil, kliver ur och går fram;

"Hade du något på hjärtat?"

"Det är olagligt att köra i bussfil, och du kör dessutom vårdslöst och med tanke på att du har en barnstol i bilen så kan man ju undra vad du är för sorts mamma!"

Jag har ägglossning.

Ägglossning och puckon är inte en bra kombination.

Så jag får ett raus-anfall.

"HÖRRU DIN DUMMA JÄVLA IDIOT! FÖR DET FÖRSTA: BARNSTOLEN ÄR TOM! FÖR DET ANDRA: OM DU VAR LÄSKUNNIG SÅ HADE DU NOTERAT SKYLTEN DÄRBORTA SOM SÄGER ATT MAN INTE FÅR KÖRA I BUSSFILN MELLAN 16-18. ÄR DU DUM I HELA HUVET, ELLER?!

Jag skrek så hennes hår stod rakt ut.

Och det hade blivit grönt för länge sen.

Så bilarna bakom tutade satan.

Gubbfan blev rädd och tryckte upp kärringens fönster.

Jag gick tillbaka till min bil och gjorde en rivstart.

Jävlar vad skönt det är att få ur sig sina frustrationer ibland.

Rösta på mig

Planering

Talibanen fyller 5 år den 30 juli och jag frågade ju henne härom veckan vad som står högst på önskelistan. En tårta blev svaret.

Hon fyller år mitt i sommaren så det är sällan några vänner hemma, och just därför har jag bestämt att hon skall få ett specialkalas den 15/8.

Och eftersom det för första gången blir ett riktigt barnkalas, så tänkte jag slå på stort bla när det gäller tårtval.

Vad säger ni, kommer den här barbie-tårtan bli en succé?



Rösta på mig

Man eller mus.

Sitter i soffan med datorn i knät.

Jag har hyfsat långt hår. Alltid uppsatt i en slarvig knut. Det händer att det hänger ned lite hår här och var.

Så när jag känner att det killar till lite vid halsen/axeln så reagerar jag inte.

Inte förrän jag ser en megaspindel, modell 5-krona. Med tjocka ben.

Jomenvisst sörru, de som har varit hemma hos mig kan intyga att jag har anabola spindlar som i normala fall alltid håller sig runt taklisten i vardagsrummet. Den springer nedför min högra arm, rakt över tangentbordet.

Jag är inte rädd för spindlar. Däremot kan jag hoppa till om jag blir överraskad.

Vilket jag också gör. Spindeln ramlar av tangenbordet och försvinner bort till andra delen av soffan.

Där maken brukar sitta. Men som inte gör det just nu eftersom han jobbar.

Min man är hysteriskt rädd för spindlar. Vi pratar panik. Att han över huvud taget överlever beror som sagt på att de brukar hålla sig kring taklisterna.

Jag får tag i spindeln och kastar ut den i trädgården.

Man kan helt enkelt säga att jag just räddat livet på maken.

Rösta på mig

Det är fortfarande tänt!

Snacka om kvalitet. Ljuset har jag fått från de som äger www.cosas.se, vet dock inte om de fortfarande säljer det.

Det tar liksom aldrig slut.

Men ikväll tänker jag inte utmana ödet.

Rösta på mig

Rysk roulette

Igår kl 18.30 tände jag ett ljus på matsalsbordet. Inför makens styrelsemöte.

Nu, kl 17.10, när jag kom hem, noterar jag att ljuset fortfarande är tänt.

Bra koll.

Rösta på mig

För mycket av det goda.

Jag tror inte jag tycker om Centerstruten längre.

Rösta på mig

Ursäkta mig.

Det har varit lite jobbigt idag.

Make bokar upp huset kl 18.00 för styrelsemöte med föräldrakooperativet. Och givetvis måste hustrun se till att fixa nåt ätbart åt dem. För det har ju inte maken tid med...

Och så måste hustru hem fort som fan och ställa i ordning allt eftersom Mr Anticimex varit här = alla golvlister besprutades = alla möbler/gardiner måste flyttas.
(Det är dessutom första gången styrelsen har möte hemma hos oss och jag vill att allt ser okey ut!)

Så jag bestämmer att middag med talibanen intas på McDonalds. En happening som inte sker så ofta. Hon var överlycklig, i synnerhet som det vankade McDonalds-glass till efterrätt.

När vi precis har satt oss ringer maken. Han är på jobbet och har låst sig ute från garaget. Givetvis. Resten av styrelsen skall komma om 20 minuter. Givetvis. Talibanen har precis tagit sin första tugga. Givetvis. Mamsen får ställa sig i kö, köpa glass. Slänga ned allt i en påse, in med henne i bilen. Bara för att mötas av värsta rusningstrafiken. Givetvis. När jag sitter där, mitt i köerna på Tranebergsbron, så ringer maken.

"Ehh, jag tog fel på tiden. Styrelsemötet är kl 19.00, så du kan ta det lugnt."

Det är jävligt svårt att vända på en bro. Gahhh.

När vi kommer hem så ser jag till att jag och talibanen håller oss på övervåningen. Som vanligt så svidar jag om till min very, not, sexy hemmastass: mjukisbyxor och t-shirt.

Strax innan det ringer på dörren så kommer maken upp. Stirrar på mig och säger:

"Ehh, du kan inte visa dig så där, kan du inte byta om?"

Jag är fortfarande irro på honom och svarar;

"Nu är det ju så att jag har svårt att tro att fruarna till dom som kommer är annorlunda klädda när dom kommer hem från jobbet, så nej, här byts det inte om. Serru!"

Rösta på mig

What goes around...

Vaknar av att talibanen har sin mun INNE i mitt öra och väser;

"Mamma, kan du vakna, mamma kan du läsa skyltboken för mig NU...maaaaammma!"

Ibland kommer mammor med särdeles korkade idéer.

Rösta på mig

Talibanen och trafikskyltar

Tonåringen kommer att få grava problem med självkänslan det närmaste året.

Efter kursen idag så erhöll man en mapp med fyrtioelva broschyrer, böcker och annat.

När det är sängdags så är talibanen gnällig och övertrött. Hennes inte alltför smarta mamma kommer då på en briljant idé för att få henne i säng. Hon går och hämtar häftet med Sveriges alla trafikskyltar.

"Vet du, jag kom på en idé; istället för att pappa läser godnattsaga så kan du titta i den här, så kan pappa förklara dem för dig."

Talibanen hamnar i fullständig extas, sträcker upp armarna i lyften och skriker;

"JAAAAA, MAMMA, VILKEN BRA IDÉ!! Då kan JAG lära xx alla skyltar!"

Och utan att blinka så pekar hon ut tio, rätt svåra, skyltar och förklarar för en häpen pappa vad de betyder.

Och pappa suckar djupt och ger mamman det onda ögat. För han vet att ikväll kommer hon inte nöja sig med att bara gå igenom några av skyltarna. Han kommer få berätta om varenda en.

Om 12 år så är jag garanterat handledare för henne.

Fy fan, det kommer att bli en walk in the park.

Rösta på mig

Den krassa sanningen.

Idag har jag och tonåringen suttit på en så kallad handledarkurs.

Jag var ganska sen med att ta körkort. Två månader innan tonåringen föddes så slog det mig; hhm, maken är ute och reser mer eller mindre varje vecka = jag kommer vara solo = ehh, kanske idé med körkort.

Så höggravid i 8:e månaden så kör jag halkbanan. Jag minns att jag var lite orolig pga magen, men jag minns också att instruktören envisades med att kalla mig "du, Steve McQeen i bil 8; tagga ned lite va! Det är ingen rallybana det här!"

Jag klarade körkortet 2 veckor innan hon föddes, så det var i grevens tid.

Och nu satt jag här, 17 år senare, och kände att; vafan är det frågan om, det är väl bara att smacka upp "Övningskörnings"-skylten och ut och köra?!

För jag kör ju som en Gud. Hålla på att tramsa med nån jävla handledarkurs och slösa bort tiden.

3,5 tim senare så är jag övertygad om att samtliga 20 blivande handledare inte skulle ha en sucke om vi skulle köra upp idag.

Hoooly shit vad skyltar, regler och annat skit man inte har koll på.

Och som vanligt så skämdes tonåringen. Läraren ställde diverse frågor till oss, men det var inte så att man räckte upp handen direkt, näpp, han tittade i pappren, lyfte på ögonbrynen och; "Mona, den här skylten jag har ritat upp här, vad exakt betyder den?"

Mona, som i utsatta lägen, alltid förvandlas till klassens clown, för att dölja blygheten och nervositeten, blir plötsligt jävligt blond. Och svarar intelligent (not);

"Ehh, vi har inte sådana skyltar i Bromma serru."

Läraren ger tonåringen ett medlidsamt ögonkast och säger:"Lycka till, men bara så att du vet, du KAN byta handledare!"

Tonåringen sjunker genom golvet och när vi går därifrån så får jag höra det vanliga..."men maaaaaammmaaa!"

Rösta på mig

Fredagar

Finns det något bättre än att komma hem till ett sprillans nystädat hus varje fredag?!

Icke i min värld.

Och jag är ingen lek för de övriga familjemedlemmarna just denna dag, och även lördagar. Det är knappt så att de får lov att andas, utifall att de smutsar ned.

På måndag morgon ser det oftast för jävligt ut igen. Sen går det bara utför.

På torsdagar får man till och med gå in med skorna. (Igår klev maken runt med dojjorna på. Han tittar snabbt på mig och säger: "ehh, det är torsdag idag". Saved by the bell, tänker jag!)

Och så börjar jag om på fredagen.

Jag är nog underbar att leva med.

Rösta på mig

Våga lura lapplisor!

Det är svårt med parkeringsplatser mitt i Stockholm city.

Så givetvis ställer jag mig på lastzon direkt utanför butiksdörren.

Det ramlar in några kunder ungefär samtidigt som jag upptäcker två lapplisor. Jag får lite panik eftersom jag inte kan kasta ut kunderna.

Och givetvis var det kunder som skulle gå igenom vartenda föremål i butiken.

Så jag tar bilnycklarna, öppnar bakluckan och börjar lasta in prylar från butiken. Jag gör det långsamt medan lapplisorna studerar mig.

Trots det så lyckas jag tömma halva jävla butiken innan de ger upp och går vidare.

Sen får jag bära tillbaka allt igen.

Men jag lämnar bakluckan öppen.

För jag ger mig fan på att de kommer tillbaka.

Rösta på mig

Takes one to know one!

Jag jobbar ju i normala fall inte i våra butiker, men har nu gjort det i en dryg månad. Och eftersom jag är gift med en ûbersäljare, dvs någon som skulle kunna sälja in skosnören till Statoil, så har jag dels lärt mig argumenten/tekniken och dels lärt mig att avsky detta "folkslag".

När de ringer till kontoret så säger jag tack, men nej tack. Vissa är trevligare än andra och har produkter som gör att de får lov (av mig) att fortsätta tjata.

När jag nu står i butik så upptäcker jag ett annat fenomen: canvas-säljare. Dvs säljare från bolag som gör oannonserade besök.

Prick kl 11.00 kliver det in en ung kille. Innan han hinner avsluta sitt "hej" så säger jag;

"Och vad säljer du då?"

"Va, hur kunde du veta?!"

"Jag har ett tränat öga you see, vad säljer du?"

"Alltså, jag kommer från Tele2 och tänkte prata lite om våra abonnemang och fina erbjudanden som vi har nu."

"Mmm, prata på du. Under tiden kan jag berätta att vi har 35 abonnemang totalt och samtliga ligger på Tele2, sörru."

Den stackars killen kom av sig helt. Hela upplägget, som han förmodligen tränat på en kvart, försvann och han började stamma;

"Jaha, ehh, jaha, ja...mmm...det var ju bra. Alltså, jag blir jätteimponerad...har inte varit med om att någon har så många abonnemang..men du, ska vi kolla så att du verkligen har ett bra avtal, att du är silverkund?"

Han ringer kontoret och hamnar i samma köer som vi vanliga dödliga alltid hamnar i på Tele2.

"Ja, gör det du, men du wäjstar din tid, jag är en jävel när det kommer till avtal, så jag både silver och allt annat som ni har."

Han lägger på. "Jag fattar inte hur du kunde se att jag var säljare."

Hade inte hjärta att tala om att jag har 25 års erfarenhet av släktet då även exmaken är säljare.

Rösta på mig

Önskningar

På väg till dagis i morse;

"Mamma, vet du, jag vill ha en hund, pappa vill ha en motorcykel och du vill ha ett städat hus!"

Ähum..harkel...tror visst att jag tjatar lite för mycket...

Rösta på mig

Torsdagstips

Man ska inte greppa en flaska nagellack utan att kolla om tonåringen skruvat åt "korken" ordentligt.

Man ska inte stoppa/gömma flaskan i fickan bara för att man ska slippa tjat från talibanen om att även hennes naglar skall målas.

Man ska inte sätta sig i soffan med ett nagellack i fickan, som inte är igenskruvat ordentligt.

Och OM man känner någon form av väta runt fick-trakten, så skall man ögonblickligen kolla det och inte tänka; "ska bara avsluta mailet." För att det sen slutar med: "vadihelvetesjävlaskit är det här!"

Nagellack på ljusa byxor och på en beige soffa är ej att rekommendera.

Bara så att ni vet.

Rösta på mig

Från det ena till det andra.

Har ett samtal med talibanen. Vi pratar jobb och framtid. Hon frågar om man verkligen kan bli precis vad man vill.

"Självklart, men först måste man gå i skolan." Säger en intet ont anande mamma.

"Va bra. Då vet jag vad jag ska bli."

"Jaha, vadå?"

"Jag ska bli prinsessa!"

"Ehh, mm, men just prinsessa är ganska svårt att bli."

Talibanen blir irro.

"MEN MAMMA, du har ju sagt att prinsessor är ett JOBB!"

"Jaa, men man föds till prinsessa. Eller så gifter man sig med en prins."

Talibanen vet att vi i Sverige har en prins.

"Mamma, kan du ge mig telefonnumret till prinsen så kan jag gifta mig med honom och då behöver han inte betala några filmer. Det är väl bra mamma?"

Och syftar på att kungafamiljen hyr film hos oss.

Rösta på mig

Hur man fastnar i en dörr.

Det här blir ett långt inlägg så kila iväg och hämta en kaffe vetja.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av musik i den bemärkelse att jag måste ha en iPod. Men nu har jag en i alla fall. Syftet var från början att ladda ned böcker och sen gå på mitt motionsband, som fortfarande står därborta och skriker efter mig. Hur som helst så har jag laddat ned en massa musik, jaaa, betalat också. Och jag lyssnar gärna på 70/80-tals hits.

Och min iPod har aldrig varit utanför dörren, mer än på flyget till Hamburg häromsistens. Så på vägen till jobbet i morse pluggar jag igen öronen och sätter på lite musik. Min öron är jättekänsliga för ljud så nivån är inte alltför hög. Men tillräckligt för att missa polisens sirener och mobiltelefonens signal/vibrationer.

Hur som helst. Min kontorsdag går åt skogen när maken ringer och jag är tvungen att åka runt till våra butiker på Östermalm. När jag kommer till den sista butiken, som ännu ej öppnat och som ligger mitt på Östermalmstorg så har jag fortfarande iPoden igång och för säkerhets skull så har jag lagt den i behån. Och eftersom jag vill kunna notera om någon ringer mobilen så lägger jag även den i behån. I varsin kupa alltså.

Och nu får ni använda er av fantasin här. Vår butiksdörr ser ut som alla andra dörrar med en skillnad. Den har ett brev/film-inkast. Och för att filmerna inte ska rasa i golvet så har personalen hängt fast en megastor papperskorg på dörrens insida. Vi pratar enorm. Den tas givetvis bort när butiken är öppen. Till saken hör också att direkt innanför dörren (som svänger inåt) så sitter två larmbågar. Ja, ni vet hur de ser ut.

Så när man ska in där så är det två saker som gäller: man måste vara hyfsat smal och man måste vara snabb som fan eftersom man har 40 sekunder på sig att nå larmknapparna och larma av.

Jag har ju jobbat i ena inredningsbutiken några veckor. Med bageriet som granne. Not a good combination.

Jag parkerar bilen, i öronen ljuder musiken. Telefon i säkert förvar i behån. Låser upp, ska tränga mig in.

Fastnar.

Jag sitter fast mellan larmbågen och dörren. Dörren går inte att trycka upp mer eftersom papperskorgsjäveln tar emot på den andra larmbågen.

Jag sitter som ett skruvstäd. iPod och telefon skär in i tuttarna. Och telefonen börjar dessutom ringa/vibrera. Jag får panik eftersom jag måste hinna slå av larmet.

Då kommer ägaren till den nyöppnade exklusiva herrekiperingsbutiken vägg i vägg förbi. I samma ögonblick lyckas jag få in ena tummen i behån, i ett försök att stänga av iPoden, men kommer istället åt ljudvolymen, till maxläge. Öronen sprängs av nån jävla 80-tals hit, jag försöker skaka på huvudet så att plupparna ska ramla ur öronen men givetvis sitter de fast. Killen i butiken bredvid, som självklart är svaret på alla singelbrudars dröm (har sett honom förr) säger något. Jag svarar: "eh, jag sitter fast". Han ryggar tillbaka och jag inser att pga av ljudvolymen i mina öron så skriker jag så att ALLA på hela jävla Östermalmstorg kan höra mig. Och nu se mig.

Till slut kan jag gnugga ena örat mot en kant så pluppen ramlar ur örat. Och nu går dessutom larmet i butiken. Och det är inte diskret.

Och eftersom jag för länge sedan har passerat storlek Petit och därmed har bröst som matchar övrig volym av kroppen, så värker brösten. Ju mer jag försöker ta mig loss, ju djupare skär mobilen och den jävla iPoden in. Killen försöker trycka upp dörren lite och till slut, till slut får jag igenom min feta häck och kommer loss. Jag tackar för hjälpen, han skrattar och går in till sig.

Jag larmar av och går in och dricker en liter vatten för att svalka av mig. Blusen har gått sönder och jag bestämmer mig för att nu får det fan vara nog. Nu ska jag upp på det där jävla gåbandet.

Snål, eller bara korkad?

Vi har ett hyfsat stort huvudkontor på Kungsholmen i Stockholm. I dessa lokaler har vi suttit sen Dackefejden. Och på den tiden var det grymt svårt att få tag i schyssta lokaler i city så när man väl fick tag i en så fick man pröjsa också.

Så nu har vi bestämt oss för att flytta. Finns ingen anledning till att betala en skyhög hyra samt maximalt med vägtullsavgifter varje månad (vi åker ju fram och tillbaka till stan 17 ggr/dan, typ) när vi kanske kan hitta ett kontor i närheten av vårt hem.

Så idag har jag tillbringat ett par timmar med att surfa kontor och åka runt i området där vi bor. Hittar inget som passar oss. Pratar med maken och han kommer då med en av sina vanliga lysande, not, idéer;

"F-n, vi borde röja ur garaget, ta bort ditt hobbyrum, din stora klädkammare, bastun och inreda kontoret där!"

En liten passus:

Garage: mycket stort och mycket fullt av bråte från en försåld lägenhet samt ett försålt barndomshem. Prylar upp till taket alltså.

Hobbyrum: nyligen omorganiserat för att passa min hobby, har lagt ned en förmögenhet på hyllor och förvaring. Där finns också en av husets bättre gästsängar. Rätt stort rum.

Klädkammare: här finns klenoderna: alla mina ska-bara-gå-ned-20kg-så-att-jag-kan-ha-på-mig-dyrkläderna samt min hyfsat stora skosamling. Plus 6 stora flyttkartonger.

Bastu: en miljon flyttkartonger från golv till tak.

Så jag sitter helt tyst. Och undrar om urverket har stannat helt därinne.

Och säger;

"Mmmm. Och alla grejer som finns där idag, vart ska vi göra av det hade du tänkt?"

Lugnt och stilla. Inte mitt vanliga hetsa-upp-mig:-är-du-helt-hjärndöd-eller?-reaktion.

"Äh, ja just det, det förstås. Tänkte inte på det."

Alltså. Min man är en ganska smart man. Mycket intelligent.

Men så fort det handlar om praktiska lösningar så blir han en fullkomlig idiot.

Rösta på mig

Ibland måste man ryta till!

Jag har tidigare bloggat om mina myrproblem som dyker upp framåt vårkanten. Herr Myrbekämpare på Anticimex har sagt att vi får leva med det, eftersom jag förmodligen hyser ett litet pensionat någonstans i mina väggar.

Och när Herr Myrbekämpare väl står innanför dörren med all sin apparatur så är det inga problem.

Men, tiden det tar innan han kommer är alltid lika problematisk.

I år trodde jag att det lilla pensionatet hade förflyttat sig eftersom jag inte sett en enda myra.

Tills för 10 minuter sen. Talibanen går ut i vardagsrummet och noterar att det är party på golvet. Innan hon ens hinner uttala meningen fullt ut så kastar jag mig på telefonen. För jag har numera Anticimex nr förprogrammerat. Och jag får samma jävla fråga varje år; vilken sorts myra? Kan du skicka in ett prov?

I år hade jag förberett med att ha förra årets servicesedel i handen. Med exakta bekämpningsmedel samt namn på tomten som var här. Jag krävde att samma kille skulle komma.

Tjejen envisas med att jag ska skicka in ett myrprov. Jag talade om att jag gjort det varje år, och varje år får jag, efter ett par veckor, tillbaka ett papper som talar om vad det latinska namnet för myrjävlen är. Punkt. Inget datum för åtgärd.

Och varje år ringer jag tillbaka och säger att jag inte är så intresserade av vad det är för art, jag vill bara ha bort skiten.

Och varje år hinner det gå ett antal veckor innan de väl kommer hit och då har jag myror precis överallt: golv, köksbänkar, trappor, bord, övervåning, badrumsgolv och så vidare. Väry najs.

Så nej tack, jag skickar inga jävla myrprov.

Måndag mellan 12-16. Tack så mycket, hej.

Rösta på mig

Kommentarer överflödiga!

Herrejävlar. Jag är i himlen!





Rösta på mig

Back seat driver

Mmm, vet inte hur lyckat det är det där med att talibanen har lärt sig trafikskyltars betydelse.

Eller att hon numera sitter i baksätet. Och därmed har full översikt över intstrumentpanelen.

För nu låter det så här:

"Bapapapa mamma, man får bara köra 50 här och du kör snabbare! SAKTA NER!"

Rösta på mig

Min nya passion, men what the fuck?!

Härom veckan blev jag introducerad för ett för mig nytt fenomen inom förpacknings/förvarings-branschen.

Jag är ju värdelös när det kommer till sånt: älskar ALL form av förvaring och köper massor. Som ofta står oanvänt. I väntan på...man vet ju aldrig när man kan behöva...

Nå. Jag fick en s k vaccum bag. En stor plastpåse där man trycker in så mycket som möjligt och sen tar dammsugaren och suger ur luften.

Halleluja, det var nog det närmaste orgasm jag kommit denna helg. I denna till synes inte alltför stora påse fick jag in två överkast, några kuddöverdrag samt två skitstora kuddar, modell 80x80cm. Och allt blev platt som en pannkaka. Förvisso vägde det en del, men vadå!

Så jag rasslade in på hemsidan för denna eminenta produkt och beställde ett gäng påsar.

30 sekunder senare får jag en orderbekräftelse, som bekräftar påsarna...

och en riskokare???

Och inte för att jag ska ha några fördomar men i företagets namn så ingick det ett "Cheng".

Och med tanke på mina färdigheter när det kommer till riskokning så undrar jag vem fan det är som har ett finger med i spelet.

Rösta på mig

Uppstyrning

Den plöstliga ångesten över att bila igenom Europa resulterade i ett allvarligt samtal med maken.

Så det ser ut som det blir Italien.

Flyg till en flygplats, hämta en bil, bila sig lite runt Gardasjön, Toscana, Venedig för att sen lämna bilen på en annan flygplats.

Make, taliban, tonåring med pojkvän.

Och boka hotell hemifrån. Givetvis.

Nån ordning på torpet får det ändå vara.

Och det lär bli hallaballo. 4 starka viljor (pojkvännen är cool) som ska sitta i en bil i 10 dagar.

Jag packar nog ned en hockeyhjälm.

Rösta på mig

Semesterplanering

I ett litet svagt ögonblick häromdagen så säger jag följande till maken:

"Hörru du, efter att vi har varit och hälsat på vännerna på Gotland, varför inte ta bilen över Öland och sen vidare ut i södra Sverige, så där oplanerat och bara åka lite var som?"

Då ska man ha jävligt klart för sig att jag aldrig har tågluffat, eller gjort några som helst "obekväma" resor i mitt liv. Jag reser mer än gärna, men det ska vara minst 4-stjärniga hotell. Har liksom haft lite svårt att tänka mig en semester utan roomservice.

Maken blir således mycket förvånad men tycker "why not!"

Jag kanske bör nämna att han är en äkta bonnläpp, uppvuxen i en metropol bestående av typ 300 hushåll och kanske därför är nååågot mer jordnära än vad hans äkta söderböna till hustru är. Lite "back to the scout roots", så det har väl tältats en hel del i barndomen där, kan jag tänka mig.

När jag nu kommer ned på morgonen så sitter maken med datorn i knät.

Min braiga idé har slagit rejäl rot i huvudet.

För nu skall det bilas ute i Europa. Lååångt ifrån någon roomservice.

Madre Mia, vad har jag gjort.

Rösta på mig

Män och fotboll.

Jag förstår inte.

Jag kan fatta att jag måste vara tyst som en mus under själva spelet. Så att maken noga kan notera varenda rörelse och höra varendaste liten kommentar.

Sen kommer den sedvanliga reprisen av målet. Och jag kan förstå att jag även då måste vara tyst. Utifall att maken under en blinkning nu råkat missa en specifik spelares anletsdrag. Eller nåt. För det kan ju verkligen vara avgörande. Och så måste ju givetvis ljudvolymen höjas så att man kan HÖRA reprisen av målet. För det är ju viktigt.

Men när den andra, och för all del den TREDJE reprisen kommer så undrar jag exakt VAD det är man, som en soffskutthoppande-JAAAA-MÅÅÅÅL-NU-JÄVLAR!-make omöjligt kan kan ha missat under själva målgörandet, som gör att jag även DÅ måste vara tyst?

Jag förstår inte.

Rösta på mig

Orka!

Somnar vid 03-tiden.

Vaknar av att talibanen kissat på sig 07.00. Make fixar. Talibanen kommer in och lägger sig hos oss. Vill se på tv.

Vad väljer hon?

Repris på en fotbollsmatch.

Det är uppenbart att hon fick alldeles för lite bröstmjölk.

Rösta på mig

Ofrivillig fotbollskväll

Klockan är 01.00 och scenen är följande;

Tonåring på fest. Mamma har svårt att sova.

Maken, som missar fotbollsmatchen pga midsommarfirande, sätter sig i soffan för att se reprisen när vi kommer hem.

Exakt i samma sekund som bollen ska slås ut, eller vad fan det heter, så somnar han. Och det är väl inga problem med det.

Om det inte vore för att han har fjärrkontrollen i ett järngrepp och jag får inte loss den.

Och han snarkar som en babian. Och jag tycker mig skönja lite dregel ur högra mungipan.

Tv:ns ljudnivå är utöver det vanliga och jag tvingas att sitta 90 min och se/höra på en bajsmatch mellan Turkiet och Kroatien.

Ska nog ut och plocka 7 sorters blommor i alla fall. Det kan ju inte bli värre direkt.

Fotnot: Och inte fan blev det bättre av att jag råkade gå in på Aftonbladets hemsida och notera att Turkiet vann. Well, nu är det bara 45 min kvar. Eller vänta lite nu. Det stod att de vann på straff. Och det betyder väl att man spelar längre än de normala 90 minutrarna? Gaaaaaaahh
Rösta på mig

Stockholmare ut i fingerspetsarna!

På väg ut till broderns lantställe, ca 2 timmar från Stockholm, passerar vi en hästhage.

Talibanen säger plötsligt: "mamma, kolla, jag såg hästens spene, den var jättelång!"

Ähhum, måste nog ta mig ut till landsbygden lite oftare.

Stackars 08-barn.

Rösta på mig

Olaglig rökning?

Som en del av er vet så är jag en sucker för Louis Vuitton.

Och givetvis registrerad kund, så att jag får nyhetsmail.

Och jag är ofta inne på deras hemsidor i andra länder.

Och antingen måste jag ha pillat hårt på några knappar varje gång, eller så sitter det nån fransos i Paris och röker nåt olagligt för
det bara regnar in nyhetsmail. Hittills idag har jag fått 6 stycken. Med samma innehåll. Och klockan är 09.30!

Eller så är det Louis Vuitton-guden som tycker att min icke-närvaro i butiken den senaste tiden bör uppmärksammas.

Satan, jag måste be maken jobba hårdare.

Trevlig midsommar på er kära bloggvänner, nu åker jag till en annan del av Köping!

Rösta på mig

Det kostar att ligga på topp.

De senaste veckorna så har jag jobbat några dagar varje vecka i vår ena inredningsbutik.

Som ligger vägg i vägg med ett konditori.

Som förvisso säljer sallader, pajer och annat nyttigt.

Men som också har extremt goda biskvier och bullar.

Och det har gått långt när man inte ens behöver uttala sin beställning högt. Dom bara fixar.

Och jag börjar få jävligt svårt att knäppa brallorna.

Så nästa vecka får bli sista veckan här.

För jag har överskridit budgeten vad gäller viktökning.

Igen.

Rösta på mig

Personal Delivery

Nu har jag under två veckors tid sett en tv-reklam från Hemglass. De har en ny glass med Centerchoklad. Den där ni vet.

Och jag har tidigare skrivit om hur jag har ljugit för talibanen så fort vi har hört signalen/SIRENEN utanför huset. "Eh, måste vara nåt konstigt billarm" eller "åh det där, det där är nåt huslarm ("amen mamma, varför låter det så? (så glatt)" "Ehh, man kan välja vad man vill ha för låt på tjuvlarmet.")

Så glassbilen har för länge sedan slutat att stanna utanför oss.

Men nu vill jag ha den där Centerglassen. Och jag vill ha den NU!

Så vad gör man? Man letar på nätet, ringer dom, får mobilnumret till chauffören. Ringer. Stämmer träff utanför huset på måndag. "Asså, det är ju midsommar och jag åker bort." Okey då, jag får väl ge mig.

Bra kvinna reder sig själv.

Och som tack för servicen så lär jag väl få köpa allt han har.

Och jobbigt läge om den smakar skit.

Rösta på mig

Se där ja!

Jag kanske ska vara förbannad lite oftare de få gånger jag måste stå här.

Lyckades kränga iväg ett ekskåp.

En mycket stor bedrift av någon som i normala fall hatar att sälja.

Rösta på mig

Sverigessossesjukvård

Talibanen har problem med kisseriet. Det kissas i sängen VARJE natt, i bland två gånger. Hon tycker att det är jättejobbigt. Och jag tackar gud för att vi investerade i marknadens dyraste tvättmaskin.

Så kära bloggvännen Jupp tipsar mig om Minirin och en så kallad alarm-matta.

Och jag spenderar två dagar med att ringa runt. Hon är för liten. Ni måste stå ut. Normalt med sängväta upp till 7-8 års åldern. Och nej, det går inte att köpa mattan svart på nätet! Och hur som helst, ni måste få en remiss av husläkaren. (Som inte vill hjälpa till för "det är normalt.")

Men nu orkar vi inte. Eller rättare sagt, talibanen orkar inte. För svinkopporna försvinner inte. För de blir infekterade av kisset. Och hon har ont.

Och till slut hittar jag en privat barnläkarmottagning med icke svensk personal. Couldn't care less. De förklarar och ger mig samma svar som alla andra. Men. Samtalet slutar med en bokad tid på måndag.

Och jag är helt slut av alla "stängda dörrar" och sjukvårdsutbildad personal som vägrar att förstå och ge hjälp.

Idag står jag i ena inredningsbutiken. Och gud hjälpe den kund som kommer in och säger "oj-vad-dyrt-allt-är-här."

Eller, gud hjälpe MIG, för annars blir jag anhållen för misshandel.

Rösta på mig

Halleluja

Det finns en Gud!

Rösta på mig

Jävla skitfotboll!

Maken jobbar.

Jag sitter i soffan med datorn i knät.

Kl 20.45 så känner jag att jag måste sätta på TV4. Bara för att. Inte för att jag är så intresserad. Men bara för att..

Ljudet är på normal nivå.

Plötsligt kommer maken hem i andra halvlek, eller vad det heter.

Rusar in, slänger sig i soffan, höjer ljudet maximalt.

"Måste du ha så där högt, kan du inte sänka lite?!" Säger jag.

"Varför är du så där för?! Jag vill SE matchen!" Säger maken.

Och sen NÄR ser vi med ÖRONEN?

Så jag tar min jävla dator och går upp till sovrummet.

Och sätter på TV4.

Med normal ljudnivå, möjligen lite över.

Gode Gud, måtte Sverige förlora så att den här skiten tar slut någon gång!


Rösta på mig

Smyga sig lite.

Läser saga och säger godnatt.

"Och du, jag vill att du ligger i sängen och sover nu, så inget upp och spring. Jag hör direkt om du går upp, okey?!

"Amen mamma, vet du, jag kan faktiskt smyga så att det inte knakar i golvet, titta här får du se"

Hon visar.

"Så kan jag göra, då hör du ingenting."

Gaaahhh

Rösta på mig

Ett utdrag ur NÅGRA av mina samtal med maken idag.

Samtal 1
Make; "Har du sett hyreskontraktet för xx-gatan? Jag måste ha det."
Jag (ej på kontoret); "Titta i min avtalspärm."

Samtal 2
Make; "Jag hittar det inte, vafan kan det vara?!"
Jag; "Om det inte sitter i min pärm, då har jag aldrig fått det."

Samtal 3
Make; "Alltså, det är kris, jag måste ha kontraktet!"
Jag; "Vad vill du att jag ska göra? Jag står här."

Samtal 4
Make; "Fan, det går åt helvete, jag måste ha kontraktet. Kan det ligga i källaren hemma?"
Jag; "Ingen aning. Och jag kan inte hjälpa dig."

Samtal 5
Make; "Jag är svinstressad, alltså, vafan, det går verkligen åt helvete, jag måste ha kontraktet NU, NU, NU!"
Jag; "Jag kan fortfarande inte göra något."

Samtal 6
Make; "Jag hittade det. Det låg i butiken på xx-gatan.
Jag; "Jaha. Vad bra."

Klick.

Min man/chef ringer mig upp till 20 gånger på en dag. Utan överdrift. Det är tyvärr bara de som känner honom, och mig, som vet att det verkligen är sant.

Är det konstigt att jag ruttnar mellan varven?!

Rösta på mig

Apropå slavdriveri.

Mmm, det tog ungefär en kvart, sen rök vi ihop.

Och tonåringen hävdar med bestämdhet att det är bättre att söka jobb någon annanstans.

Om hon bara visste.

Rösta på mig

Alltså...

Inget ont om husvagnar, men är det inte desperation i musikbranschen när man på tv ser reklam för ett nytt skivsläpp;

"Husvagnshits"

??

Inte ens du Carina går väl och köper sånt skit?!! Väl?

Rösta på mig

Slavdrivare

Igår var tonåringen på fest. Jag vaknade till vid 2-tiden när hon och kompisarna ramlade in.

Idag ska jag jobba i butiken nära hemmet. Och tonåringen ska med. För hon ska få lära sig att tjäna egna pengar. Och för att hon har tjatat om sommarjobb.

Vad hon inte har greppat är att barn till egna företagare har värsta utgångsläget.

Kraven kommer vara extrema.

Tror inte hon har fattat vilken dag hon har att se fram emot idag.

Till att börja med så kanske det inte var så intelligent att vara ute till 2 på natten.

She will be sorry...trust me.

Rösta på mig

Fantasin har inga begränsningar.

Talibanen har en fin-hylla i sitt rum. En hylla med lite finare saker på. En hylla som sitter väääldigt högt upp. Barnsäkert alltså.

Vissa av sakerna har hon själv bestämt ska vara där. Andra har jag satt dit.

Och vi har varit rörande överens om att man inte leker med dessa saker.

En av dessa prylar har varit en presentask från Tiffanys. En dop-present. I den ligger en armbands-skallra i silver. Den är instoppad i en liten grön Tiffany-tygpåse.

Då och då så öppnar jag asken och känner efter om den ligger där.

Och det gör den alltid.

Trodde jag.

Något fick mig idag att även öppna den lilla tygpåsen. Där i fann jag ett gäng stenar och snäckor.

Jag frågar talibanen var silverskallran är. Först säger hon att hon inte har någon aning. Och "det är inte jag".

Sen kommer hon på den logiska, självklara förklaringen;

"Den måste ha legat där så länge att den förvandlades. För så kan det bli mamma."

Och jag känner en mamma som måste vända ut och in på hela huset i morgon.

Rösta på mig

Jag undrar

om det är ovanligt att man MAILAR sin make om privata göromål?

Har hört att man i normala relationer praaatar med varandra.

Men det kan väl inte stämma?!

Och ja, vi har en så kallad familjealmanacka.

Som bara jag fyller i. Och läser. Vem jag har fått den av?

Maken.

Givetvis.

Rösta på mig

Oops!

Besökte ju kära vännen i skärgården härom helgen.

Nu ringer hon och säger att hennes barn fått svinkoppor.

Igår fick hon ett tvåveckors-besök av en familj från landet over seas. Och om nån vecka kommer hennes syskonbarn över.

Man kan säga att talibanen sprider sina gracer.

All the way to Vegas.

Man kan ju dock fråga sig varför samtliga dagiskompisar har klarat sig.

Fy farao vad dåligt jag mår!

Rösta på mig

Årets bästa föräldrar...not

Talibanen är en mycket mentalt utvecklad 4-åring (strax 5). Ni som har hängt med här ett tag vet att hon bl a börjat läsa och alltid har svar på tal.

Och som med alla barn, som har olika färdigheter, så är det något som blir lidande. I talibanens fall så är det kissa-i-sängen. Vilket hon gör var och varannan natt. Läkares råd har varit att vi ska låta henne hållas.

Talibanen har ärvt sin fars extremt torra hud och runt julen började hon att klia sönder sig helt. Vi smörjde, hon kliade. Jag har gått igenom Apotekets alla salvor men inget har hjälpt. Apotekspersonalen talade om att hon förmodligen kommer ha det så här hela livet. Till saken hör att hon även ärvt faderns "pillande". Dvs, när hon upptäcker någon liten plit så ska det pillas tills det börjar blöda.

Nåväl.

Sedan många månader tillbaka så har hon bl a kliat sönder insidan av låren. Att hon sedan kissar i sängen har gjort saken värre och värre. Det blir infektioner och det svider. I förra veckan fick jag nog och tog med henne till läkaren.

Som drog upp hennes klänning och sa ett ord;

"Svinkoppor"

"Eh, va?! Men. Men. Men hon har ju haft det så här sedan i julas, fast nu är det värre än någonsin, och svinkoppor brukar man ju få i ansiktet och på bröstet. Och så sprider det sig sen." Sa den väldigt braiga, uppmärksamma-not modern.

"Mmm, men det händer att de startar på andra ställen och det här är solklart." Sa den övertygande läkaren.

"Men, alltså, dagis då? Inte en enda unge har nåt sånt här och det brukar ju sprida sig duktigt." Sa den nu mycket molokna modern.

"Ni har haft tur. Och nu får hon penicillin, så då kommer hon inte att kunna smitta någon längre."

Bra föräldrar. Ungen har lidit satan och morsajäveln och farsajäveln har bara smörjt och smörjt.

Rösta på mig

Min man och hans planer

Jag vete fan om det var så bra det här. Med maken alltså.

Sedan jag startade bloggen för drygt ett år sedan, så har jag misstänkt att maken har läste den.

Och jag har varit mycket imponerad eftersom hans andra namn är "Glappkäft". Men han har inte sagt ett ord. En mycket, mycket stor bedrift av honom.

Men nu har helvetet brakat löst.

"Varför skriver du inte om det där? Eller om den gången då vi...Och vi/du som har varit med om så mycket, varför berättade du inte om det?"

"Alltså, ge fan i att tala om för mig vad jag ska skriva om. Det är MIN blogg och jag skriver om vad jag vill, hur jag vill och när jag vill!"

Och om han för en sekund tror att jag kommer sluta att skriva om honom och hans företeelser, ja, då är han ute och hojar ordentligt.

Rösta på mig

På svensk mark

08.00 i morse så kommer frälsaren. Safen öppnas och jag ropar till maken: "ta ut allt, fort som fan!"

Maken har lite ont i hårfästet i dag. Kan man säga. Allting går väldigt lååångsamt.

Vi tar en taxi ut till flygplatsen. Naturligtvis en sunkig gammal taxi där det stinker rök. Jag börjar må illa och klarar färden med nöd och näppe.

Framme vid flygplatsen så testar vi den där så kallade snabb-incheckningen. Maken konstaterar snabbt att det inte går. Vi ställer oss i den vanliga kön. Som är megalång. En flygplatsvärd kommer fram och säger att vi borde använda oss av snabbincheckningen. Maken fräser och säger att den minsann inte funkar. Att det är ett jävla skitsystem. Typ. Mannen lommar snabbt iväg.

5 minuter går och jag ber maken om vår reservation och kilar över till lilla lådan. Poff, poff och vi är "snabbincheckade".

"Hur fan gick det där till?" Säger maken, som kommer lufsande.

Sen kliver vi på bussen som tar oss ut till planet. Inga dörrar öppnas. Däremot en röst som säger att vi får vända tillbaka till terminalen. Nåt fel med nån hydraulik. Och jag gissar att det är nödvändigt för att få upp fanskapet. Och det var för övrigt det minsta kommersiella plan jag har sett. Vi hade platser på rad 8 och jag tänkte; fan, vad bra, då kommer vi fort ut.

Eller hur. Rad 8 av 15.

Hur som helst. Hydrauliken var kaputt och vi fick vänta på ett nytt plan. Givetvis. Varför skulle allt gå bra när jag är i närheten.

Väl uppe i planet så måste det varit jungfrufärden för både kapten och styrman, för ingen av dem kunde hålla planhelvetet rakt. Det gungade och svajade så jag fick ta fram spypåsen.

De senaste 3 månaderna så känns det som om jag inte har gjort något annat än flugit, så nu räcker det.

Jag åker ingenstans resten av året.

Rösta på mig

Tysk medborgare?

Klockan är 00.15 och vi har precis kommit hem till hotellet. Jag är spik nykter.

Maken är drängfull.

Vi glider fram till rummet, stoppar "nyckeln" i låset. Det lyser rött.

Maken, som för ögonblicket inte är den vassaste kniven i lådan, provar 14 gånger innan jag sliter kortet/nyckeln ur handen på honom.

Ner till receptionen för omprogrammering. Nattportiern säger:

"Oh, are you Mr XXXX? We have to inform you that we still can't open your safe. When are you leaving tomorrow? We need to contact a technichan."

Okey. Vi ska åka från hotellet 09.45, har lite möten innan flyget går.

Maken, som i nyktert tillstånd skulle få ett raserianfall, lägger sig över receptionistens disk och krampar i ett skrattanfall.

Han skrattar så mycket att receptionisten till slut inte kan behålla sitt stela, mycket tyska, ansiktsuttryck och också brister ut i skratt. Och säger "We HOPE we can solve the problem."

Maken kvider av skratt, tårarna sprutar, och kan inte resa sig upp från disken.

Jag, som är vid mina sinnens fulla bruk, inser att läget kan bli kritiskt. Jag MÅSTE hem. Talibanen, tonåringen och mormor & morfar ska ha födelsedagsmiddag för mig. Det går liksom inte att missa planet.

För självklart ligger passen och min plånbok i safen. Med mina juveler.

Maken lägger sig dubbelvikt, tjuter av skratt och får problem med andningen. Och talar om att för hans del är det lugnt. För han har körkortet på sig. Och det räcker.

Jag FATTAR inte varför sånt här skit bara händer mig.

Okey

Jag slutar inte.

En knapp vecka har gått. Era kommentarer har varit överväldigande.

Och givetvis kunde jag inte hålla mig. Så jag startade en ny blogg och jagade runt er läsare.

Men så igår, på min födelsdagsemiddag in the middle of no where, så avslöjar maken att han sedan länge varit en hängiven läsare. (Som om jag inte misstänkt det!) Och han tyckte jag var galen som lade ner och tyckte att jag skulle fortsätta. Jag svarade att man inte kan fortsätta på något man har avslutat.

Han kontrade med: "Henke Larsson har slutat 3 gånger i landslaget, så vad är problemet?!"

Och han tycker att bloggen är en bra träning för framtida planer. Och trots allt skit jag skriver om honom så finner han den mycket underhållande. Och tonåringen protesterar, hon vill också att jag fortsätter.

Så jag gör väl det. Och skiter i att oönskade läser.

För jag har nämligen så inihelvete kul här.

Jag är på jobbresa i Hamburg tillsammans med ett 40-tal world wide distributörer. Om 5 min ska vi ut och paddla kanot. Det är 12 grader och värden/leverantören glömde att maila om varma kläder.

Så jag ska paddla i kavaj och högklackat.

Och jag har precis fuckat upp koden till safen så jag får inte ut mina diamanter.

Men man kanske klarar sig utan sådana när man paddlar kanot till en grillkväll.

Vi får väl se.

Jag slutar

Käraste bloggvänner.

Jag har en hobby, scrapping. För er oinvigda så handlar det om att "dekorera" fotoalbum. Man sätter in bilder, dekorerar sidorna och skriver om händelsen på fotot. Och så vidare.

Så när jag startade denna blogg så var det i första hand för att skriva om talibanens alla påhitt, och därefter spara det för använda i mina fotoalbum.

Men det hela "urartade" eftersom det blev sanslöst kul att skriva om allt möjligt.

Problemet är att bloggen har vuxit och blivit aningen större än jag hade tänkt mig. När jag vid årsskiftet lade in ett räkneverk så kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tro att över 30 000 unika besökare skulle hitta hit. För mig är det svindlande siffror.

Jag har verkligen, och jag menar det, uppskattat alla snälla kommentarer och hade jag anat detta från början, så hade jag gjort bloggen anonym.

Och det är just det. Eftersom jag satt i min soffa för drygt 1 år sen, och försökte komma på ett namn, intet ont anande om internets effektiva spridning, så tyckte jag att Monas Universum var bra. För det var ju bara några av mina vänner som skulle se/läsa. Tänkte jag.

Men tiden gick och jag blev bindgalen. Bekräftelsebehovet växte långt över mitt huvud. Ju mer uppskattning, ju mer har jag skrivit.

Men det har som sagt varit kul. Bland det roligaste jag har varit med om. Och jag har fått många nya vänner, både fysiska och icke fysiska.

Så i ärlighetens namn så vill jag inte alls lägga ner. Men jag har läsare som jag känner i verkliga livet, och som jag inte ville skulle hitta hit. Men de har de gjort, och då kan jag inte längre fortsätta. Inte så här.

Och genast kan man ju tänka sig att man kan starta om på nytt. Anonymt. Men jag misstänker att mitt sätt att skriva är alltför karakteristiskt, varför jag skulle vara lätt att känna igen. Och jag vill ju att alla ni, som hälsar på här, ska fortsätta på den nya bloggen, men det är ju omöjligt att få över er dit.

Självklart kommer jag att fortsätta att besöka er. Och nu kanske jag äntligen kan ta modet till mig och även kommentera hos er där jag aldrig tidigare har skrivit något. Där jag bara har varit inne och smygläst.

Så jag niger, bockar, bugar och tackar för mig. Och jag har suttit hela kvällen och kopierat alla taliban-historier. Så att hon kan läsa när hon blir stor. Och jag vågar nog gissa att även hon niger, bockar och bugar för era skratt och roliga kommentarer.

Och nu kan ni trycka på röstningsknappen för sista gången!

Hej på er.

Rösta på mig

Moderiktig taliban

Det var dags att köpa ny bilbarnstol till talibanen igår. Hon ruttnar på att sitta bakåtvänd framme i min bil, så vi bestämmer oss för att hon ska få sitta framåtvänd i baksätet.

Sladdar in på bilbarnstolsaffären. Bortsett från att säkerheten kommer i första hand så är det valet av färg det som gäller. Jag noterar en snygg ROSA stol och blir eld och lågor.

Talibanen chockerar med att säga att hon vill ha en röd. Och med inbyggda mugghållare på varsin sida. "Då kan jag ha två olika sorters dricka mamma!"

Och eftersom hon nu kommer att se mycket bättre så vill hon inte bli störd av någon sol. Så hon vill absolut ha ett par solglasögon.

Ställningen med glasögon är numrerad i olika prisklasser. 1-5. De absolut fulaste är kategori 1; allsköns alla färger och mönster. Talibanen vill givetvis ha någon av dessa. Jag åberopar vit-lögn-ibland-nödvändigt-klausulen och säger att 1 betyder glasögon för 1-åringar.

Hon blir bestört och förnärmad. Inte kan man ha solglasögon för 1-åringar när man alldeles snart fyller 5.

Så det blir 5. Och på rad 5 sitter bara snygga coola svarta glasögon.

Ja. Får man inte igenom en rosa barnstol, så vad fan.

Rösta på mig

Kommunikation

Vi har ju ett antal butiker i två olika branscher. Jag är schema-ansvarig för den ena branschen. Det är ett jävla pyssel att få ihop allt, i synnerhet under semestertider. Och "dagis-är-stängt-men-vi-måste-jobba-i-butikerna-själva-denna-sommar"-tider. Knep och knåp på hög nivå alltså.

Så jag sitter i soffan med datorn i knät och kämpar satan. Maken kommer hem tidigt och vill fortsätta titta på dvd-serien vi följer.

Jag är precis, äntligen klar med schemahelvetet och yttrar en ljudlig suck. Maken frågar varför. Jag förklarar att det var ett helvete att få ihop schemat.

Till saken hör att maken jämt tjatar om att vi måste ha KOMMUNIKATION. Han och jag. Och att jag suger på det.

Schemat är klart. Jag suckar. Han frågar. Jag förklarar. Då säger han:

"Amen, butiken på xx-gatan är stängd sön-tors från midsommar."

"OCH NÄR BESTÄMDES DET DÅ?!" Säger en jävligt förbannad fru.

"Eh, alltså, ja, det var ett tag sen."

Säger KOMMUNIKATÖREN.

Rösta på mig

Talibanen i trafiken

Av en händelse så frågade talibanen för några veckor sen om vad ett trafikmärke betydde.

Jag svarade att det var ett märke som betydde att det var ett övergångsställe.

Sen dess har helvetet brutit ut. Hon frågar mig vad varenda skylt betyder. Och det är inte förrän nu jag förstår hur många jävla trafikskyltar det egentligen finns.

Och hon ger sig inte. Hon vill att jag ska köra sakta så att jag hinner berätta om vad alla betyder. Och det går ju bra när vi är i villaområdet med 30. Lite svårare när vi ligger på motorvägen i 110 kan jag säga.

Det har gått så långt så att jag ärligt talat drar mig för att ha med henne i bilen.

Ska börja övningsköra med tonåringen nu i sommar, och det kommer ju var något märkligt när en 4-åring talar om för en 16-åring vad skyltarna betyder.

För så kommer det att bli, trust me.

Rösta på mig

En massa raderade inlägg

För dig som nyligen har hittat hit måste jag förklara att jag i maj/juni 2008 bestämde mig för att sluta blogga. Under några dagar så satte jag igång med att radera en hiskeligt massa inlägg.

Efter nån vecka så ångrade jag mig. Trycket blev för stort och jag började igen.

Så ibland saknas det en röd tråd. Tyvärr.

Basattduvet

Finn fem fel

1. Make lånar hustrus bil igen. Make får fjärde p-boten denna vecka.

2. Hustru arbetar som möbelbud hela dagen och levererar bord och stolar till kunder. Make står i en av butikerna...

3. Hustru trött och beställer pizza. Klockan 18 kommer maken på att familjen är bjuden på cocktailparty på Öfvre Östermalm. Suck. Inbjudan gällde även talibanen. Suck.

Hustru irro för hustru har ont i hela kroppen och vill hoppa i mjukiskläderna och slappa i soffan. Hustru måste alltså göra sig bjutifull. Talibanen inviger sina "klackskor". Hustru tycker att talibanen kan stanna hemma. Efter en timme på cocktailpartyt (som även inbegrep mat, vilket maken "oj, jag glömde") ångrar maken att talibanen följde med, "kanske inte så bra idé", när talibanen klättrar överallt.

4. Familjen åker hem 3 timmar senare bara för att upptäcka att tonåringen med pojkvän har vänt upp och ned på halva huset. Mamma irro och går upp på rummet endast för att finna dem avklädda under täcket. "Ner och städa, PRONTO!" Orkar inte ens tänka på vad de har haft för sig.

5. Make gnäller över värk i fötterna efter en hel dags stående i butik. Hustru kontrar med hon nog är döende efter att rensat, lyft och burit ett helt jävla lager utan manlig hjälp. Make hävdar att han nog haft det jobbigast. Och går och lägger sig.

Amenvadihelvete.

I morgon träffar jag kära Christina för några timmars koppar kaffe på stan. Måste få andas lite.

Rekord

I dagarna tre har jag varit tvungen att låna makens jeep.

Således har han haft min bil.

Idag följde maken med till Strängnäs för att fixa det sista och när vi är vi äntligen är klara med lager-helvetet så bestämmer jag mig för att ta min bil tillbaka till Stockholm. För att jeepen är lastad maximalt, och jag föredrar min turbo. För jag vill hem fort.

I barnstolen i framsätet hittar jag tre saker;

1 p-bot
1 p-bot
1 p-bot

700 kr/styck.

Stor risk att han får låna min bil igen. Han får fan hoja in till jobbet nästa gång.

Jävlar vad sur jag är.

Rösta på mig

Not so smart morsa

En av nackdelarna med att ha en 4-åring, som håller på att lära sig läsa, är att man inte längre kan fuska när man läser godnattsaga.

"Mamma, så står det inte."

eller

"Mamma, du har nog glömt att läsa om det där du vet.."

Sen undrar jag vad det är för puckoförfattare som i en barnbok om julen och julförberedelser avslutar boken med 2 SKITLÅNGA recept på hur man bakar pepparkakor och lussekatter och mamman ALLTID måste läsa HELA båda recepten, och talibanen noterar DIREKT om jag skiter i att läsa att det t ex ska vara 175 gram smör.

"Du glömde smöret mamma."

Grr!

Rösta på mig

Jag och min trädgård

Jag tillbringade helgen i min trädgård.

Det hör inte till vanligheterna.

Eller, det hör inte till vanligheterna att jag planterar blommor. Det är 3 år sen senast.

Och när jag är i trädgårdsaffären så kommer jag ihåg varför det var så länge sen; för några tusenlappar senare så har vi bilen full av blommor och frön.

Talibanen har fått för sig att hon vill ha solrosor.

Mamma köper frön.

Mamma och taliban planterar 48 tusen solrosfrön längs det avgränsade staketet mot grannen.

Mamma kollar inte på påsarna förrän efteråt.

Det finns flera sorters solrosor.

Mamma har köpt dom som blir mellan 3 och 5 meter samt dom som blir upp till 40 cm!

Dessa planteras hej vilt längs med staketet.

Grannarna kommer att tro att jag var packad.

Kollegan tröstar mig idag med att rådjuren älskar solrosor.

Jag har rådjur 4-5 dagar i veckan i min trädgård.

Jävlar vad ledsen talibanen ska bli.

Måste hitta på nåt.

Jag är inte så bra på det här med trädgård. En gång var jag väldans duktig och grävde upp en massa ogräsbuskar. Och finslipade några andra buskar.

Min mamma kom över lite senare och konstaterade att jag grävt upp dom riktiga buskarna och ansat ogräsbuskarna.

Behöver jag säga att vi har den fulaste trädgården i hela kvarteret....

Rösta på mig

Mors Dag, och lita aldrig på en makes inköp

Igår var det Mors Dag.

När jag vaknar är talibanen och make redan nere. Jag antar att de förbereder en smarrig frukost på sängen.

När en timme har passerat så ger jag upp och hoppar in i duschen. Och eftersom det hörs ned till dom så dröjer det inte länge förrän maken kommer upprusande. "Men, men, du ska ligga i sängen."

"Amen jag har ju väntat hur länge som helst. Okey, jag går och lägger mig igen när jag duschat klart."

Sen kommer make, taliban och tonåring. Utan frukostbricka men med 5 paket. Jag gillar paket.

En bok
2 stekpannor
2 kastruller

Vad ger ni mig för den?!

Fast ska sanningen fram så hade jag önskat mig det. Eller rättare sagt; jag bad specifikt om EN särskild stekpanna och EN särskild kastrull. Då vi har en asgammal spis som "käkar" stek- och kokkärl, så måste dessa bytas ut med jämna mellanrum.

Jag bad alltså om två identiska till de vi har.

"Ojdå", sa maken.

"Ojdå", sa tonåringen.

"Bra va?", sa talibanen.

Sen kommer jag ned i köket och upptäcker att maken även införskaffat;

nya skärbrädor
2 nya glasburkar för förvaring

"Jamen, du gillar ju burkar." Sa maken.

Förvisso. Men jag gillar också att saker matchar.

Så nu har jag fyllt påsen med samtliga varor och i veckan åker jag tillbaka till affären och köper det huset verkligen behöver. Läs: det JAG tycker att huset behöver.

F-n, jag måste nog styra upp det här med Mors Dag och presenter. Skulle aldrig ha slutat med traditionen "diamanter, briljanter, diamanter", som jag kört med i alla år.

Det går liksom inte att misslyckas med det.

Men boken var bra i alla fall!

Rösta på mig

Legala ursäkter men smartare fruar.

Legala ursäkter men smartare fruar.

Efter 10 år så har jag avslöjat min man. Man jag är ändå steget före.

Så här ser det alltid ut hos oss varje lördag/söndag.

Make: "Är det nåt vi behöver göra idag?"

Analys: Make frågar för att då framstår han som en make som bryr sig och ger sken av att vilja "hjälpa till".

Hustru: "Ja, jag hade tänkt att vi skulle åka till tippen och sen åka förbi plantagen och köpa blommor. Och sen måste vi storhandla."

Analys: Hustru vill ha lite samvaro och känna någon form av tvåsamhet samt se till att någonting "nyttigt" blir gjort under tiden.

Maken: "Jag måste göra bokföringen idag."

Analys: Make fullgjorde sin plikt i och med att han ställde frågan. Sen lutar han sig tillbaka på sina arbetsplikter, som hustrun är väl medveten om att inte ifrågasätta.

Resultat: Hustrun är inte dum. Plantage och tipp ligger "vägg i vägg", och ska vi till plantagen så kan vi lika gärna åka in en sväng till tippen. Och för att komma i väg till plantagen tar hustrun till det bästa, och mest sanna, verktyget: "talibanen vill så gärna plantera blommor" och maken, som ständigt har dåligt samvete för sin frånvaro, går genast med på saken.

Och storhandlingen? Well, ska han få någon mat serverad så är det nog bäst att hålla kärringen lugn. Alltså blir det även storhandling.

Rösta på mig

Melodifestival och Revaxör

Sedan en tid tillbaka tycker sig maken höra dåligt. Om jag får säga mitt så tycker jag "en tid tillbaka" handlar om de senaste 10 åren.

Nåväl. Maken ber mig tidigare i veckan att inhandla Revaxör.

Och jag säger det igen, jag är allt annat än en vårdande sjuksköterska.

Ikväll, kl 21,00;

Make: kan du hjälpa mig med Revaxören?

Hustru, som har svårt att förstå hur en 41-årig man inte klarar detta själv;

"Mmm, visst. Lägg dig på soffan så tar jag fram grejerna."

Hustru droppar nån sorts vätska in i örat. "Ligg still. Rör dig inte ur fläcken på 30 min, annars rinner det ut."

Maken stönar över att det känns obehagligt. Han hävdar att han inte kan höra NÅGONTING och skruvar upp tv-volymen maximalt.

Hustru noterar att till och med fåglarna som satt på gräsmattan, drar som en avlöning.

30 min går och hustru hänvisar maken in till badrummet. Fyller nån sorts pipett-pump med varmt vatten och ber maken att själv stoppa in den i örat och trycka ut vattnet.

Hustru ser med avsmak på hur maken ligger med huvudet i handfatet och spolar sitt öra. Och nej, hustru fick inte gå, hustru "måste hjälpa till".

Stå intill och vara moraliskt stöd alltså.

Make svär, stönar och suckar. När det är klart så konstaterar vi att det är dags för andra örat.

Hustru får inte in i lika många droppar som i det andra örat. Det blir översvämning. Make gastar, hustru springer och hämtar papper och blir till slut förbannad.

"Måste du vara så otrevlig, jag HJÄLPER JU BARA TILL!

Så nu ligger han där i soffan. Det dånar dålig melodifestival i hela jävla huset. Är övertygad om att grannarna snart kommer förbi. Ett under att talibanen kan sova däruppe.

Maken: mummel mummel.

Hustru: VA?

Maken: mummel mummel.

Hustru (skriker för att överrösta tv:n): JAG HÖR INGET, VÄNTA TILLS DET ÄR KLART!

Det går en stund. Maken börjar prata igen. Jag hör ingenting, men svarar "ja", och "mmm", och hoppas att det passar in i konversationen.

Det är 20 minuter kvar tills nästa sköljning.

Jag tror bestämt att jag kommer att bli akut bajsnödig lagom till det är dags.

Rösta på mig

Och naturens lag har inget uppskov

Man vet att man börjar bli gammal när man hänger tvätt, och fiskar upp ett gäng "snören", och genast tror att något klädesplagg gått i tusen bitar alternativt små bikiniöverdelar till dockor, men sen förstår att det är 5 st string"trosor".

Som ser ut som nån form av minimunskydd för sjuksystrar. Även om man inser att en sjuksysters munskydd sällan är av svart/rosa spets.

Själv är man på god väg in i Sloggi-träsket. Fast vid åsynen av dessa små tingestar så får man ångest och bestämmer sig för att kila iväg till affären och införskaffa nåt raffigt mellanting.

För jag har ingen bakdel. Jag har en världsdel.

Bara så där.

Mitt i Bolibompa. Bara så där;

"Mamma, kan du berätta om när jag föddes..

....och hur jag var ett frö i pappas snopp..

och hur fröet kom in i din snippa?"

"Näe, det kan jag inte, det är en lång historia och jag måste jobba!"

Säger jag och smyger genast ut från en bloggvän, och klickar upp mailen.

Oh my GAAD!

Rösta på mig

Från 0 till 100

Det är sällan jag blir riktigt förbannad på mina barn. I synnerhet den yngsta. Visst, jag kan bli irro, men riktigt jävla tvärförbannad blir jag ytterst sällan.

Och trots att hon har ett sjuhelvetes humör, så tror jag inte att jag någonsin har blivit så där monsterarg på henne.

Tills idag.

Prick 19.00 har vi vår sedvanliga springtävling upp till badrummet.

Talibanen är aptrött. Och vägrar göra som jag säger. Jag talar om att det inte blir någon godnattsaga om hon inte kammar till sig. Hon fortsätter att vara obstinat. Jag avskyr att "hota" men får till slut nog och mumlar nåt om att fredagens dagisutflykt till Kolmården ligger jävligt mycket i riskzonen. Jag står i badrummet och hon sitter i sin säng.

Sen exploderar jag och lyfter in henne i badrummet, borstar tänderna, smörjer in hennes torra kropp och lyfter in henne i sängen. Och för att inget otillbörligt skall hända, så går jag ned till undervåningen. Hon springer efter, skriker och är helt galen.

Jag lyfter henne och minimerar de sedvanliga 30 stegen upp till hennes rum till 18. Nästan, men bara nästan, släpper henne från luften i sängen. Går ut i badrummet och räknar till 20. Talibanen kommer efter och hulkar. Och "vill bara säga en sak mamma;....förlåt."

Vi kramas och jag säger att jag älskar henne över allt annat, även fast jag är "monsterarg".

"I love you", säger hon och lägger sig i sängen. "Mamma, vi börjar om i morgon, det blir en bättre dag."

Säger min älskade lilla övermogna 4-åring.

Jag går ned igen och är helt skakig och genomsvett. Har till och med svettpärlor i pannan.

Satan i gatan. Jag har aldrig någonsin varit så förbannad på henne.

Må det vara första och sista gången.

Rösta på mig

En mammas/hustrus klagan och vardag.

Pratar hastig med en vän idag.

Och konstaterar att hon är lika trött på vardagen som jag.

Jag kommer hem från jobbet och gör min vanliga upptäcksfärd/runda;

Packa upp matvaror.

Konstaterar att tonåringen förvisso har tömt diskmaskin och tvättmaskin, men lämnat en halvt uppskuren tomat på skärbrädan.

Och lämnat osten i sin (öppnade) originalförpackning i kylskåpet. För femtioelfte gången.

Tar den sedvanligt avkastade herrtröjan som ligger i ena köksstolen, och går upp med den till makens garderob.

Öppnar tonåringens dörr och noterar att det ser ut som vanligt;

obäddad säng
glas och tallrikar på sängbordet
juicepaketet på golvet
kläder i fåtöljerna

Suckar och tänker att det är hennes rum. Jag skriker först när antalet dricksglas i köksskåpet understiger 5.

Fyller på tvättmaskinen och undrar varför tonåringen så snällt tömt den, men skitit i att sätta på en ny maskin. What´s the point liksom. Torkar bort sminkrester runt de båda handfaten. Viker tvätt från torken.

Tar av mig kläderna och på med huskostymen; mjukisbrallor och t-shirt. Är glad över att jag sällan sminkar mig så jag åtminstone slipper den proceduren.

Talibanen gör samma sak som jag. Med den skillnaden att hon byter om till finkläder. Varje dag.

Går sedan ned och kopplar upp laptopen. Talibanen tar fram spel och vi spelar lite.

På med Barnkanalen och sedan vidare ut till köket för att fixa middag. Kollar mailen i väntan på att riset ska bli färdigt.

Maken ringer sitt 11:e samtal för dagen och jag konstaterar att det är ovanligt få. Han har förmodligen fullt upp med att packa upp i montern.

Äter middag och får en "blick" från talibanen när jag sneglar på en intressant, oläst heminredningstidning som ligger på matsalsbordet. "Man läser inte vid matbordet mamma!" Nä, man gör inte det.

Diskar upp och tackar SVT för Bolibompa. Passar på att plocka efter maken: företagspapper på köksön, filmer som ska tillbaka till butiken, väskor som står 1 meter utanför hans arbetsrum, men som tydligen är för jobbigt att lyfta in där.

Ytterligare en stickad herrtröja på den vita fåtöljen. Och se där, ett par strumpor också. Lägger allt i trappan, i väntan på sista anhalten vid talibanens sänggång. Vore ju för jävligt med för mycket motion om man gick upp och ned med allt..

Gör sedan en pastasallad till talibanens veckobesök i skogen med dagis.

Klockan 19.00 ska hon i säng.

Klockan 19.30 ska mamsen titta på Dr Phil. Och svara på jobbmail. Och läsa bloggar.

Min vardag. Måndag till torsdag. Every day.

Plötsligt verkar USA-trippen mycket avlägsen.

Allt är som vanligt.

Rösta på mig

Talibanen och klackar.

Högst upp på talibanens önskelista stod "klackskor". Jag letade i flera dagar tills jag hittade ett par vita.

När hon kommer rusandes emot mig på Arlanda så säger hon: "Heeej mamma! Var är mina klackskor? Jag måste sätta på mig dom nu!"

Jag säger att vi ska packa upp allt när hon kommer hem från dagis.

När hon väl får syn på dem så blir hon besviken. "Mamma, det är inga klackskor!"

Jag tycker att 2 cm:s klack är 2 cm för mycket, och alltså räcker utomordentligt.

Idag bestämmer hon sig för att hon ska ha klackskorna till dagis. Jag talar om att man inte har vita klackskor när man är på dagis. Hon säger då att hon inte tänker leka på hela dagen. "Jag kan sitta bredvid dom andra barnen och titta på när dom leker, det går jättebra mamma."

"Glöm det, du får inte ha dem där. Klackskor har man när man går på kalas, eller vill vara fin vid andra tillfällen."

"Men mamma, jag vill ju vara fin på dagis."

Hon ger sig till slut, men ställer skorna noga intill dörren, så att hon kan ta på sig dem när vi kommer hem.

Gaaahhh. 4 år och klackskor.

Jag var nog inte så smart.

Rösta på mig

Inte så högt i kurs

Somnade inte förrän framåt 13-tiden.

Talibanen skulle hämtas 15.30.

Maken var tvungen att jobba i den ena inredningsbutiken, som stänger 20.00.

Jag vaknar av att ett stycke taliban samt en mycket sammanbiten make står vid min sängkant.

Klockan 17.30.

Personalen hade ringt maken och undrat om talibanen möjligen skulle övernatta.

Maken fick stänga butiken tillfälligt och hämta.

Jag är inte så populär just nu.

Allt är som vanligt alltså!

Rösta på mig

Theese boots are made for walking..

Ok. Kaffe med kahlua får starta dagen. Jag är redo! Planet lyfter om 50 minuter...

Valborg och tonåringar.

Kommer hem sent från jobbet, trött som en babian. Tonåringen har hunnit dra, så jag ringer och kommer med 11 miljoner förmaningar. Och hon surar.

Maken och jag bestämmer oss för att "ta en snabb titt på brasan, och sen direkt hem."

Klockan 20.30 ringer jag och kollar läget med tonåringen från platsen där jag befinner mig. Hon lackar och får för sig att jag är på denna plats för att "snoka" eftersom hon är på väg dit vi är. Jag talar om för henne att jag inte hade en aning om att hon skulle just dit.

Efter en stunds tjafs lugnar hon ned sig.

Hon och pojkvännen är redo för hemgång.

??

Jag säger att vi ska på en snabbfika hos kompisar, och plockar upp dem efteråt.

Snabbfikat dröjer några timmar men sen hämtar vi dem.

Nyktra och fina.

Se där ja. Mycket snack och liten verkstad. Bra tonåring.

Nu kan jag somna lugnt.

Rösta på mig

Svar på tal från en störig 4-åring.

Jag sitter ofta i soffan med laptopen i knät. Och igår tyckte maken att han var rolig när han "lärde" talibanen att säga: "Mamma, nu tar jag snart datorn i från dig om du inte slutar!"

Idag har jag haft 15 tokspel på henne. Hon har kommit in i nån sorts 5 års-trots. Och beter sig som om hon är 2 år. Det ska ritas överallt. Och gärna "måla" naglarna med svart tuschfärg.

Så när hon gör det och jag får tokspel för att det har kommit färg på golvet samt att hon sätter sig med sina "målade" naglar i soffan blir jag stenförbannad. Och beordrar henne att tvätta sig omgående.

En stund senare går jag in i badrummet och upptäcker att hon har kladdat färg överallt.

"Nu får du ge dig, nu blir jag vansinnig." Säger jag.

Hon spänner ögonen i mig och säger:

"Och jag har fått nog på dig. Nu tar jag snart datorn i från dig om du inte slutar att tjata."

Häpp.

Inte alls störig.

Rösta på mig