I snart två veckor så har vi, i stället för sagobok, läst den förbannade broschyren om svenska vägmärken.
Varje kväll.
Talibanen makes me nuts.
Det har gått så långt att jag drar mig för att åka bil med henne.
VARENDA skylt vi åker förbi skall anmärkas, eller förklaras. Och ibland hinner jag inte med att se, då jag givetvis måste ha koll på övriga bilister i trafiken.
Idag fick hon tokspel. För att jag inte i tid hann se en skylt hon frågade om.
"Men MAAAAAMMA, du ser ju INGENTING!! Man måste vara UPPMARKSAM (!) i trafiken säger du, men du ser ju INGA skyltar!"
Toklack för att jag inte fattade hennes beskrivning av skyltfan.
Men.
Jag lär mig en del.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
haha du har det galet bra nu;)
hoppas hon kommer ihåg dom till det er dax för moppe och körkort ;) Monica
Ta mig tusan... Skicka hit Talibanen! Vi tar hand om henne medan kooperativet är stängt.Sonen pluggar teori för fullt inför teoriprovet i augusti. Det kan ju bara inte bli fel med en Taliban som är en sjuhelsickes fena på vägmärken *asg*.
Så hör av dig, jag lovar vi tar väl hand om henne!!!
Kramar
Dubbelörnen: well, det är 34 dagar kvar så fråga mig igen när det är typ 20. Då sätter jag en raket med adresslapp i rumpan på henne, så kommer hon fortare en kvickt!
Undrar om hon blir bilskolelärare eller polis när hon blir stor?
Skicka en kommentar