När hustrun köksstrejkar

Maken i morse:

"Är det nåt jävla sovjetiskt kylskåp vi har nu, eller?"

Girls have more fun

Är jag ensam om att tycka att det är lite mer nice att träffa tjejkompisar än att sexa med chefen...?

Ibland i alla fall.

Bara jag

Bra jobbat att lyckas åka vilse på Söder trots att man är

1. Född här

2. Har GPS

Only me

Ujuj, när man inte är van

Är utanför en av våra butiker och står och gräver i jeepens baklucka när en snubbe från Schenker kommer förbi dragandes på en full pirra. Han frågar om jag "jobbar därinne".

"Nja, nästan...eller nää.." svarar jag.

Vi småpratar lite och han limmar så jefla hårt att jag trodde jag var utsatt för Dolda Kameran, eller nåt. Blev så stressad efteråt att jag höll på köra av E4:an på väg tillbaka till kontoret.

...och jag hade inte ens några Fuck me-pjuck på mig.

Tror jag skiter i kjolen i morgon.

Becuse I´m så worth it

Sen operationen så kan jag ju inte längre dricka vin (det smakar skit) men som tur är så har smaklökarna inte förändrats när det kommer till champagne.

Och eftersom det inte är så många som dricker det till vardags, utan det är mer vanligt med vin = man har ett gäng vinglas hemma, så behöver man ju inte investera i typ 10 glas när man ska köpa nytt. Så då gör det inte så mycket att de kanske kostar lite extra.

Jag har letat som en gnu efter snygga champagneglas, och eftersom jag är en sucker för blingbling så höll jag på att klyvas i atomer när jag sprang på dessa raringar;

Ameh, de ser ju skifula ut här..

Glas med Swarovskistenar i "halsen". Me like. Väry much. Jag ska bara fylla år ett par gånger till i år.

Om hur en barnfri söndag i finhooden ter sig

20-åringen är på Gotland och talibanen hos mormor & morfar.

Köra 8 maskiner tvätt - check
Lite wild´n crazy sex - check
Middag från korvmojen eftersom husfrun matstrejkar - check
Hämta film och godis - check
Käkat i soffan när ingen taliban ser - check
Tittat på Hämnden och kollat in Persbrandt - check
Make sova soffa 21.03 - check

Jaha. Vad ska vi göra resten av dagarna då?

När det passar

Min man passar aldrig tider. Aldrig. Jag är däremot en tidsfascist. Man kan säga att det klaschar rätt bra mellan varven. Och man kan också säga att det har missats ett och ett annat flygplan genom åren. Han säger att han inte kan rå för det, att han "bara är sån". 

De första 10 åren så höll jag på att gå bananas eftersom jag tycker att det är oerhört nonchalant och arrogant, men nu har jag lärt mig att leva med det och rycka på axlarna. För det mesta.

Men, för att ha den här "åkomman" latent i kroppen, så är det ytterst märkligt att samme man på klockslaget sitter framför tv:n när det vankas final i nåt. Vad det än må vara.

När familjen vet vad som komma skall

Städerskorna har sommaruppehåll från och med denna vecka, fram till augusti.

När jag kom hem från Turkiet i förrgår, så hittade jag den här lappen överst i soppåsen. Som maken skrivit till tonåringen 20-åringen.

"Städa och plocka lite - Gestapo kommer imorrn."

Hehe, de vet vad som vankas de närmaste veckorna.

Moraliska betänkligheter

Har just skickat in tonåringen, f'låt, 20-åringen hit för att köpa champagne.

God eller dålig moder...?

Min stjärna på himlen

Idag fyller min tonåring 20 år.

Det finns ingen som gör mig så stolt som hon.

Och att hon dessutom är trevlig, intelligent och snygg som få, gör ju inte saken sämre direkt.

Jag är så otroligt glad över att hon är en bra människa med sunda värderingar.

I love you honey. Men inga barn än på tio år va?!

Apropå det här med att köpa fejkvaror och varför jag är emot det

Liz har skrivit ett grymt bra inlägg om saken. Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Om att flyga hem från Turkiet - hämta en kaffe säger jag bara

Jag är en grinig jäkel om jag inte får sova ordentligt. Vi pratar skitgrinig.

Sista kvällen börjar med att talibanen och jag äter på hotellets finrestaurang, som jag bokat bord till tidigare under veckan. När vi får menyn så ser jag att det kostar pengar. Inget märkvärdigt mer än att jag efter middagen inte kunde betala med kort, utan var tvungen att sätta upp det på rumsnotan. Det var bara det att jag strax innan middagen hade checkat ut, och därmed betalat spa, glassar och f-n och hans moster. Så efter middagen fick vi gå bort till receptionen. Som ringde in till restaurangen. Som skulle skicka en löpare med notan.

Vi åt väl för ca 300-350 kr (var tvungen att ringa hem till maken när jag beställde eftersom jag ville veta om det var 3000-3500 kr jag käkade för, det var ju trots allt vita dukar med kandelabrar och så...även om det visade sig att maten smakade skit. I know, jag är dum i huvudet när det kommer till siffror, men det är ju ingen nyhet längre.

Efter 20 minuter kommer löparen. Och jag halar fram kortet. Tycker att siffran på underlaget ser konstig ut, men är stressad och ska upp och packa. Killen i receptionen  säger: "was this all?" Jag fattar ingenting, men svara "yes". Bra så.

Två timmar senare tar jag fram kalkylatorn för nu har jag gett mig fan på att jag ska räkna ut vad det blev, rotar fram kortkvittot;

5 turkpengar. FEM!

Nån klåpare till servitör hade skrivit fel åt h-e. 5 gånger 4 är 20 kr. För varmrätt och efterrätt för två personer. Först tänkte jag ringa ned och säga att de gjort fel. Sen tittade jag på mina blåmärken på benen och kände att nänänä, här rings ingenstans.

------------------------------------------------------------------
Klockan 03.00 ringde mobilen. Jag fick exakt 4,5 timmars sömn. 03.45 kom bussen. Jag var stå trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Vi stapplar in på flygplatsen och det enda jag kom ihåg vad guiden sa, innan han sa hej på bussen, var "rulltrappa upp". Så jag släpar på väskorna och tar rulltrappan upp. Det visade sig att det var rätt, e f t e r att man hade checkat in. Så det var bara att GÅ ned för 5000 trappsteg och checka in. Och hamna sist i kön. Var jag inte grinig innan, så blev jag det nu.

Sätter mig vid gaten och det är två timmar kvar till boarding. När det är dags så står vi som 5:a i kön. Vi står länge. Och ännu mer länge. Personalen var försenad. Rätt var det är så glider det förbi en kvinna med 3 ungar i åldrarna 8-15 år och ställer sig som 2:a. Gubben framför mig tittar på mig och höjer på ögonbryna. Jag känner att jag inte orkar tjafsa. Sen vinkar hon fram några polare. Då började jag morra, men höll mig lugn. Strax därefter kommer bussen och kärringfan tränger sig ytterligare och ska på först. Då började det osa i peruken på mig, men jag var fortfarande tyst.

Ute på startplattan stannar bussen och samma kärringjävel blir helt till sig i trasorna då dörrarna öppnas på "fel" sida om henne, så hon springer förbi alla, tränger sig förbi och ska prompt upp på stegen. Samtidigt kommer en servicetekniker gåendes nedför trappan, kärringen tränger sig förbi henne så att hon snubblar och landar på knäna.

Då JÄVLAR tog det hus i helvete för mig. Jag kliver in i planet, tar tag i hennes slöja och säger;

"Ursäkta mig, men har du bråttom på nåt sätt?"

Hon gestikulerar och försöker få fram att hon inte pratar svenska.

"Du, tror du jag är dum i huvudet, det gick ju så jävla bra att stå och snacka flytande svenska vid gaten! Det är INTE okey att tränga sig så där som du gör och ska jag berätta nåt; ALLA VI SKA HEM MED SAMMA PLAN SERRU!"

Då säger hennes uppskattningsvis 15-åriga son:

"Käften kärring!"

Så jag svarar kärringen:

"Jävligt väluppfostrad son du har och du, hade det inte varit förbjudet med aga i Sverige, så hade jag gett honom en sån fetsmäll att han inte hade vaknat upp förrän i nästa vecka!"

Sen vänder jag mig om och går. Sätter mig på min plats intill fönstret. Talibanen i mitten. En man sätter sig intill henne. Det tar två sekunder:

"Mamma, han STINKER!"

Och om han gjorde. Herregudihimmelen så han stank. I tre timmar och 20 minuter. Talibanen bad på sina bara knän att jag skulle fråga flygvärdinnan om vi kunde sätta oss någon annanstans, men planet var så klart fullt.

Tjugo minuter efter start börjar tanten bakom mig att hosta. Vi pratar hostan från Tibet.

Jag känner att jag måste koncentrera mig hårt på karma här. Så jag bestämmer mig för att tänka positivt och anlita lite fantasi. Tanten hade säkert tuberkulos och nu träffat en specialdoktor i Turkiet, som talat om att hon varit nära döden, men tack vare den fantastiska medicinen som den här specialdoktorn kokat ihop, så överlever hon. Tänk, tänk, tänk.

Här någonstans börjar en unge skrika.

Jag tänker vidare. Stinksnubben har precis överlevt inbördeskriget i Etiopien och har lyckats smuggla ut sin fru och sina barn, som också sitter på planet. Oj, nu skriker ett par ungar till där bak. Han räddade närmare bestämt hela byn från att bli utrotad och som tack så meddelade Carl Bildt att han får komma till Sverige, och eftersom det är lånt som fan mellan Etiopien och Sverige, med genvägen över Turkiet, så har han ju naturligtvis inte kunnat tvätta sig ordentligt.

Ahh, jag är en god människa. Jag är positiv. Här börjar en fjärde unge att skrika. Tänker man positiva tankar så kan man lura hjärnan. Det vet jag bestämt.

2 timmar senare ger jag upp skitgrejer som att tänka postitvit. Ungjävlarna har skrikit konstant och talibanen är grinfärdig. Och jag har aldrig hört så många vuxna som stönar, suckar och kommenterar. Till slut frågar talibanen om man inte kan få barnfria flygplan.

"Hur hade du tänkt dig att du skulle komma hem då, cykla eller?" Frågar jag.
"Nämen, dom kanske kunde vara från 7 år?"

Halleluja, I wish. Alltså, jag kanske kan förstå när det handlar om bebisar, men när det är 5-6-åringar, då har jag INGEN förståelse, för dom kan man prata med.

När vi stannar planet så blev det lite tokigt för kärringen som trängde sig. Hon försökte komma ut i gången, men kom ingen vart för ingen ville släppa in henne. När jag går förbi så råkade jag trampa på hennes kjol/klänning/slöja-what-ever precis när hon sträckte på sig och hoppsan, ett litet "ritch" hördes. Det var verkligen en olyckshändelse men jag kan lova att jag inte bad om ursäkt. Skulle aldrig falla mig in.

Så nu äntligen hemma. I lugn och ro. En stund. För jag har 24 timmar på mig att förbereda tonåringens 20-års dag i morgon.

Over änd out.

Kärringen har landat

..från värsta flighten ever. Berättar mer sen.

I detta nu på ett flygplan hem till Svedala

Nu sitter jag på flyget och har schemalagt det här inlägget. Himla fiffigt. Med lite tur så kommer jag hem hel också.

Och ni som inte varit inne och nominerat mig, please do:

Guldpennan här. Thank you very much!

Och så tänkter ni lite extra på min röv. 3,5 timmar i en flygstol. Hinner precis få den in shape igen, innan det är dags för Egypten nästa vecka.

Glömde en sak; tack för att ni hängde med. Kändes lite mindre ensamt då.

Om de ryska brudarna, eller veckans behållning

Jag har ju berättat om vätersuperoxidbrudarna från Ryssland. När jag såg dem första dagen så suckade jag likt en tvättäkta medelålders kärring.

Den största behållningen på hela veckan är två saker: dels en transvestitkärring som är här helt ensam, ehh, förlåt; här med sig själv. Strongt att dels vara singel och sen transa på det.

Sen är det ryssbönorna med fuck me-skorna.

Those were the days liksom. Möjligen att jag ibland festar loss med en 5 cm-klack..

Jag har studerat dem noga hela veckan och de bjuder verkligen på sig själva. I början var jag övertygad om att de hade två rabbit-dildos på maxfart uppkörda i you-know-where, men jag inser att de helt enkelt har skitkul och är kanonglada. De skrattar precis hela tiden.

Varje kväll är det barndans och de är alltid med. Check this out;

Om äkta och kopior

Jag hoppas innerligt att alla de svenskar som varit ute på byn och shoppat Louis Vuitton not-så-äkta-väskor (ser massor av turister varje dag som kommer med allehanda väskor) och andra fejkade märkesvaror, är medvetna om att de torskar i tullen om de blir påkomna.

Det måste ha med åldern att göra, men jag har så svårt med det där. Sparar hellre så att jag har råd med en riktig. Eller köper märkeslöst. Därmed dömer jag verkligen ingen som har annan synpunkt på saken, eftersom alla har olika förutsättningar och åsikter. Har förresten som sport att försöka gissa om en väska är äkta eller inte. Alltid lika kul.

Vad tycker ni?

Om varför man inte ska ljuga, inte ens Turkiet

Jag ska inte ens gå in på vad jag gjorde halva dagen igår. Helt klart är att mormodern är mycket sjuk och nu pratas det om transport hem. Nog om det för jag syltade in mig i annat skit.

Jag är ingen människa av lögner. Tycker att små vita raringar kan vara okey, men livet är för kort för att man ska ljuga till höger och vänster;

11.30 var det dags för en anti-aging-facial samt en fot-nånting. Inte pedikyr, nä, det var nån zon-historia där man skulle trycka på fotsulorna. Eller nåt.

Kliver in på spa-avdelningen, som till atmosfären tillhör en av de bättre jag har sett. Först fattar de inte vad som står på min lapp från gårdagens bokning, men sen reser sig en äldre kvinna, ähhum, typ i min ålder, och redan då borde jag ha sagt tack och hej. För jag är fullskiten av fördomar varav en består i att äldre hudterapeuter är gamla och trötta i yrket. Jag vill ha en ung, hungrig och fräsch, men icke. Blir ombedd att kliva upp på sängen.

Jag har noterat att ryssar/rysskor behandlas avsevärt mycket bättre här i Turkiet än vi vanliga svennar så när hon frågar mig ifrån vilket land jag kommer, så flög fan i mig och jag säger "russia". Sekunden efter kommer jag på att flera av hotellets personal pratar ryska, hej och hå vad jag just trampa' i skiten. Så jag säger blixtsnabbt: "I mean, Im from Sweden but I live in Russia." Ehh, vad var logiken med att bli bättre behandlad i det då?

Men när hon frågar "why" så blir näsan så lång så att den räcker till Istanbul, för jag svarar, "Eh, Im married to the Swedish ambassador there."
Vad i helvete kom DET ifrån?! Hahaha, jag tänker samtidigt: oh la la vad jag ska skriva ett inlägg om det här, om vilken krondåre jag är.

Hon börjar fixa och sen kommer första gäspen. Hon alltså. Högt och ljudligt. Fortsätter hårdhänt som attan, och hur jag än försöker så kan jag inte slappna av till panflöjten och vattnets skvalpande på cd:n. Hon klämmer och trycker, och tar i av bara den. Inga mjuka rörelser någonstans. Där fick jag för att jag ljög, tänkte jag. Hon fortsätter att gäspa och gör det ytterligare 3 gånger under den timme jag är där. Proffsigt.

Sen frågar hon var i Russia jag bor. Jag, som är en ärkenolla på geografi, just för att jag är noll intresserad, får härdsmälta i hjärnan. Och svarar med det enda som ploppar upp i huvudet: " Oh, I live in Volga."  Namnet känns aningens bekant och tre sekunder senare kommer jag på att det är en flod...väl? Som tur är så var hennes geografikunskaper lika begränsade och frågar om ambassaden ligger där. "Oh, no, its located in Moscow." Säger jag och önskar att timmen kan ta slut NU!

Det gör den tids nog och jag stapplar ut därifrån, för att bli visad in till nästa rum. En snubbe kommer in och säger att jag ska lägga mig på mage med ansiktet i gropen.

Sagt och gjort. Sen börjar han. På bilderna framgår endast att man masserar/trycker på olika punkter på fotsulorna. Mannen börjar med att smörja in fötterna. Och benen upp till knäna. Sen knådar han. Och knådar. Och trycker. Och slår. Och klämmer. Och bankar. Och vrider, fram och tillbaka. Trycker på punkter från hälen upp till mitt på röven. Rätt var det är så hoppar han upp på bordet och sätter sig mellan mina ben. Och fortsätter knåda häcken. Då får jag rikspanik och undrar vad i h-e han pysslar med. Jag är stel som en pinne och han knådar vidare.

Till slut hoppar han ned för sängen, vrider till benen varsin gång så att det knakar, säger att det är klart. Och avslutar med ett;

"Lady, you have lot of problems, you need to think." Sen går han ut därifrån.

Och jag sätter mig upp och undrar vad i helskotta som hände.

Här har ni beviset. Blåmärken överallt. Kunde jag, så skulle jag fota baksidan av låren. Jag är helt mörbultad!

Hör upp alla ni som äger eller chefar över en resebyrå

Jag har kommit på en skitbra grej:

Skicka runt mig och talibanen i världen på olika familjehotell, så kan jag blogga åt er. För det blir ju inte bara roligt, jag har dessutom er målgrupp som läsare.

Asabra idé ju.

Eller Avdelningen för hur man horar i sin egen blogg..

Hur man förvandlas till en menskärring om man får nattsömnen avbruten

I morgon ska ni få läsa om mitt äventyr på spa-avdelningen. Ni kommer garva läppen av er.

För övrigt så ringde hotelltelefonen 02.21 inatt:

"Hello, this is the reception, your neighbour ask you to turn off the music."

?

"Well, you can call my neigbour back and ask him to stop smoking marijuana because I´M A SLEEP!"

"Oh, Im sorry madame, I must have called wrong number!"

"Mr, I think I´m even more sorry." Klick.

Sen låg jag vaken i 2,5 timmar och läste 100-åringen. Sur som fan.

Jag, turkpengar och att pruta

Jag lider av dyskalkyli, dvs säga dyslexi fast med siffror. Jag hatar allt som har med matematik att göra. Maken har i 15 år idiotförklarat mig, men inte ens det har hjälpt. Det bara går inte att göra nåt åt.

Så när jag åker så växlar jag in kronor till turkpengar på Arlanda. Jag spar ett gäng Euro för säkerhets skull. Och när maken säger nåt om "gånger 3" (eller om det var 4, dont remember) så får jag panik. Alltså, det är ju en sak att dela allt på hälften, det kan till och med vår hamster fatta, men för mig spårar det ur om det är mer avancerat än så.

Plus det faktum att, om han sa "gånger 3" på Arlanda, så by the time jag har landat så är det ett minne blott.

När vi anlände till hotellet så kom en väskbärare och tog våra grejer. Jag gick före in i receptionen och skrev in mig, fick nyckeln och drog upp på rummet. Killen skulle komma om en liten stund. Jag fick panik eftersom jag visste att jag måste dricksa honom, och hur var det nu igen med stålingarna? Ringer maken för att fråga, men han svarade inte. Killen kommer och jag ger honom en sedel. Han sken upp och började visa mig var minibaren var, hur balkongen såg ut, var badrummet låg...värsta mäklarvisningen så by then  fattade jag att jag nog givit honom för mycket pengar. Han backade ut ur rummet med ett "thank you, thank you, thank you." Och jag vet fortfarande inte hur mycket deras pengar är värda.

Så jag bestämde mig för att inte köpa ett skit här. För givetvis så säger alla att man måste pruta, och låt oss säga att det inte är min starka sida;

För några år sen så var jag och maken tillsammans med SÄPO-chefen och hans fru på Bali. Där kostar allt 2 kr. Typ. Hon och jag går in i en liten butik och ska köpa var sin ljuslykta. De kostade cirkus 15 kr styck. Vi hörde nog lite fel och skulle deala och weela. Killen såg konstig ut, men vi tänkte att det nog var för att han var sur för att vi prutat så mycket. Mycket nöjda går vi därifrån och möter upp männen utanför. Det frågade hur det hade gått. Vi redogjorde och de stirrar på oss och undrade exakt hur blonda vi var. Vi hade pröjsat 180 kr styck för dom.

Så då fattar ni läget.

Dock tjatade talibanen på mig härom dagen så vi gick ut på den lokala marknaden som ligger 8 meter utanför hotellet. Hon ville ha ett cyklop. Hittar ett. "20 pengar" säger turken. Jag blir skitkaxig och säger "no no no, I´ll give you 10!" Fan, det känns ju bra det här. Jag är i form.

"Okay, lets make a last deal, you give me 15."

"Thanks but no thanks, I said 10 and 10 it is". Sa jag och kände mig hård som värsta Hells Angels-bruden. Jag säger till talibanen att vi ska dra. Hon blir skitledsen och börjar gråta. Jag säger då: "Kolla vad som händer nu när vi vänder oss om och går."

Mycket riktigt. Killen går efter oss och säger "Okay, you pay 10".

Talibanen blir överlycklig och jag är i sjunde himlen: Ha, jag lyckades pruta och maken kommer bli svinstolt över mig. Im so good.

Tills jag kommer till hotellet och kommer på att jag betalat i Euro, som jag vet är värda mycket mer. Han pratade turkpengar och inget annat.

Asså, det går inte. Hur mycket jag än försöker. Så det är väl tur att maken ska med till Egypten nästa vecka.

Fotnot: Här tar de betalt i turkiska pengar, euros OCH dollar. Allt för att göra en confused. Dock gäller endast turkiska pengar på marknaden....fick jag höra efteråt, så killen var nog mer än lycklig!

Om igår kväll

I nästan två, sjuuukt långa, timmar har jag två extra barn på hotellrummet, varav den ena klättrar ute på balkongen (vi bor på tredje våningen) och den andra får syn på vårt kassaskåp. Hon vill ha koden och jag säger nej. Eftersom en garderobsdörr är öppen och täcker henne, så hör jag bara hur hon blippar för att försöka få upp safen. Rätt var det är så hör jag hur dörren öppnas.

"1156 har dere!"

Jag fattar ingenting för det är inte den kod jag har lagt in. Hon fortsätter en stund till och får upp safen med flera olika alternativ. Så bra, då vet jag att det är helt meningslöst med att förvara värdersakerna där. Tur att man lämnade diamanterna hemma.

När vi kommer ned till matsalen, i tron om att den öppnar 19.00, så får vi reda på att vi är en halvtimme för tidiga. Vi sätter oss i den stora lobbyn och jag försöker slappna av. Jamen eller hur att det går med en femåring som klättrar ö v e r a l l t. Herregud som jag inte är van vid småkillar med turbobatterier i röven. Och aldrig har 30 minuter gått så långsamt.

Väl inne i matsalen så ber jag honom att hålla sin tallrik hårt och att gå fram till barnbuffén medan jag hämtar en tallrik åt mig själv. Jag går 10 meter bort och hör ett PANG KLIRR. Mycket riktigt. Den unge gossen hade tappat tallriken i golvet. All verksamhet frös och samtliga runt omkring vände sig om. Pojken började gråta och jag rusar fram och säger att det inte gör något...bla bla bla. Personal kommer och fixar. Vi tar ny tallrik. Går ut och sätter oss.

Efter maten ska vi gå in och ta efterrätt. Jag säger till honom att jag kan hämta men nej, han ska hämta själv. Jag sitter kvar och barnen går in. De kommer strax ut och två meter senare så snubblar pojken och tallriken flyger 250 meter, eller nja, kanske 2, och landar PANG TJOFF intill en familjs bord på golvet, och skrämmer livet ur deras bebis som sitter närmast. I tusen bitar och med 3 olika efterrätter härligt nedsmetade överallt. Jag får ett bryt inombords men går dit och fixar. With a smile on my face.

Efter maten, klockan 20.15, så säger storasyster godnatt och tar med sig honom. Tack, tack, tack, inte en sekund för tidigt. Förlåt mig Gud för att jag tänker så.

Jag går raka vägen in i matsalen och hämtar ett stort glas coca cola. Om jag ska vara säker på att sova så ge mig socker. Talibanen tittar på mig och säger: "Men mamma, du kan ju inte äta socker, nu kommer du ju att somna!"

"Kan du haja!" svarade jag.

I dag är det slut på Mrs Nice guy!

Om en röv i Turkiet

Jag kan inte ens minnas när jag satt så här mycket som jag gör denna vecka. Med andra ord så sitter jag inte särskilt mycket på kontoret heller. Alltid ute och far, eller röjer på lagret.

När jag stod i badrummet igår så säger talibanen plötsligt;

"Mamma, vad har du gjort i rumpan?"

"Vadå?"

"Jamen du är ju alldeles röd mitt där nere på rumpan, jätteröd!"

Jag vänder mig om i hallspegeln och lutar mig framåt, och nej, jag tänker inte ta några kort på det, och konstaterar att jag tamejf-n har sittsår. Trots 5 timmar i polen igår.

Seriöst, what to do? Jag har verkligen ont. Och jag som ska till Egypten på semester nästa vecka. Vojne, vojne.

Vadå semester

Eftersom internet här funkar lite si och så, så får jag passa på att skriva flera inlägg samtidig, och schemalägga dem. Därför kommer de inte heller i kronologisk ordning. Ehh, who gives a shit..?!

Mormodern är fortfarande dålig så jag har varit barnvakt fram till 16.00. Nu börjar det blir lite halvkörigt eftersom talibanen inte riktigt tycker om tjejen i fråga, som inte är helt igenom schysst. Jag försöker tala om för talibanen att ibland måste man ställa upp för andra, även om man inte har lust. Pratar om karma och annat vackert, men hon har ruttnat. På eftermiddagen sökte hon upp en tjej som hon träffade de två första dagarna, men som varit osynlig sen dess. Det visade sig att hotellet har en inomhuspool på spa-avdelningen och där var den rödhåriga kompisen eftersom hon bränt sönder sig totalt. Jag lovade talibanen att inte tjalla för den oschysste kompisen, så det hela slutade med att jag blev ensam barnvakt åt två barn jag inte känner. Hur som, en sån sak är jag övertygad om att alla människor skulle ställa upp på, så jag är varken sämre eller bättre än nån annan.

Men apropå att bränna sig. Jag gillar inte att sola. Ligger helst under ett parasoll och låter möjligen fötterna sticka fram.

Idag sket jag fullständigt i att vara barnvakt i poolen. Lillkillen fick simma runt i en badring medan jag satt på bassängkanten. Och jag måste vara en jubelidiot som inte fattar att man bränner upp sig på rekordtid i 41 graders värme. Fifan, så ont det gör.

Varje dag efter badandet så har vi två timmar i lugn och ro, innan vi käkar middag. Min stund vid datorn. Talibanen relaxar med spel. Vi chillar och myser.

25 minuter efter att jag sagt hejdå till mina dagbarn, så knackar det på dörren. Där står dom. "Mormor sover." Ehh, okej,  jag har uppenbarligen kvällspasset också.

Går ned till spa-avdelningen och bokar in mig för lite treatment i morgon.

...och så behöver vi inte kommentera att det bland annat är en anti-aging facial som jag har bokat.

Om att röra på sig..i Turkiet

Självklart är jag med på hotellets poolgympa.

Eller ja, kind of.

Kanske borde fundera på saken för röven gör bara ondare och ondare. Men när dagens andra pass börjar så är jag fortfarande komatiserad i solsängen.

Man kan säga att det är hyfsat varmt här. Synd att klaga liksom.

Klockan 15.20 igår eftermiddag. Lika varmt idag.

...and the barnvakteri fortsatte

Den stackars mormodern är helt utslagen så två små barn kom och knackade på vår dörr och undrade om de fick "äta med dere ikväll då bestemor är suk."

Klockan 20 lämnade vi lillebror. Och nu klockan 22 (Turkiet ligger en timme före Svedala) så lämnade vi storasyster efter hotellets show.

De två ryska vätersuperoxidbrudarna var på plats under barnens minidisco. I var sina fuckme-pjuck, men kvällen till ära i väldigt mycket mera tyg än vanligt. Jag bestämde mig för att inte vara kärring utan tänka tillbaka på hur inihelskotta kul jag själv hade i den åldern. Kan fan inte fatta att jag sitter och skriver "i den åldern"!

I morgon ska vi prata röv.

Min röv.

Om att bli barnvakt i en pool

Igår kom ett gäng norrmän hit. Bland annat en ny mormor med två barnbarn. Flickan är lika gammal som talibanen och pojken 5 år. Tjejerna blev givetvis kompisar på två röda. Pojken höll sig i barn/bebispoolen då han inte är simkunnig.

Jag tyckte mormodern var väldigt tyst, men tänkte inte så mycket mer på det, förrän vi råkade hamna vid samma bord vid lunchen. Hon hade fått migrän.

Eftersom jag är världens snällaste, som dessutom vet hur det är att ha migrän, så sa jag till henne att jag kunde ta hand om barnen. "Gå upp och sov du, jag är kvar här till halv sex." Hon blev oerhört tacksam och jag tänkte, att; hur jobbigt kan det vara liksom.

Ehh. Väldigt jobbigt visade det sig.

Det börjar med att jag fick lägga boken i från mig för att koncentrera mig på att hålla ögonen på pojken. Skiträdd för att han skulle försvinna, eller drunkna. Våra stolar var dessutom 50 meter därifrån så det var kikarsikte som gällde. Typ. Sen gick det bara utför.

För lillkillen bestämde sig för att han vägrade bada i pluttpoolen. Hans storasyster talade om att han inte fick vara i stora poolen om inte en vuxen var med.

Så jag fick hoppa i. Jag som är norra Europas värsta badkruka. Badar mycket sparsamt.

Jag har ingen erfarenhet av pojkar. Alls. I synnerhet inte 5-åriga duracellkaniner. Som vägrar gå upp ur poolen. Talibanen blev skitsur eftersom jag sällan, eller aldrig leker med henne i pooler.

Efter två och en halv timme så började barnklubben. Tjejerna ville gå, men inte killen. Då var jag så slut och min hud hade skrynklat ihop sig totalt, så jag var desperat. "Amen vet du, det är JÄTTEKUL i barnehagen, och om du går dit så får du en glass av mig efteråt." Sa jag. Han gick på det och försvann med tjejerna.

Jag satte mig i solsängen och drog fram en bok. Kunde inte koncentrera mig. Hur var det nu, är det personalen där som är ansvarig, eller kan barnen bara dra hur som helst? Jag sitter och stirrar i en timme på glasdörrarna borta vid barnklubben och till slut kommer han.

Det var tråkigt och han var sugen på glass. Vi går och köper. Han väljer en stor fet chokladhistoria och det tar 2 minuter, sen rinner det choklad ö v e r a l l t. Efter att vi sanerat solsäng och 4 kvm golvyta, så ville han bada. I stora poolen. Jaha, det var bara att hoppa i igen. Men först säger han att han måste på toa och försvinner iväg.

När han ställer sig på stegen, och jag står i vattnet, beredd med en badring, som han skulle hoppa i, så ser jag att han är grön på insidan av låren.

Bajs. Plenty of BAJS.

Alltså, jag kan torka spyor dagarna i ända, men bajs, där går gränsen. Till och med när mina egna döttrar var blöjbarn så hade jag grymma problem med bajseriet.

Men poolen är sekunder i från att bli nedbajsad så jag stoppar honom och talar om att vi måste gå på toa och göra oss rena.

15 minuter senare är vi i poolen. Och jag leker som aldrig förr. Jag som hatar att få vatten i ögonen.

Mormor dyker upp 5,5 timmar efter att hon har lämnat oss och mår fortfarande dåligt, men kan stå på benen. Jag är fullkomligt slut, men säger att jag självklart ställer upp senare på kvällen om det blir för tungt för henne.

Jag måste vara osedvanligt korkad. 

Lite mera Turkiet

Härom kvällen tog vi en promenad utanför hotellet. Jag har inte varit ensam kärring tjej på "stan" i ett annat land sedan jag var i 20-års åldern och reste med tjejpolare. Har liksom glömt bort hur män uppför sig. Det var helt omöjligt att gå in i några affärer.

Det som slår mig är att de flesta butiksägare är ryssar och jag får senare höra att Kemer är känt för att svinrika ryssar är här på semester, alternativt bor här, så allt är mycket dyrare här än på andra orter i Turkiet. T ex så går vi förbi några kameler och talibanen rusar fram och klappar.

 Genast kommer en tomte och talar om att det kostar 50 kr om jag ska fota. "In my ass", säger jag, men snubben talar så dålig engelska så han fattar inte. Jag skakar på huvudet och tar 10 foton i smyg i stället.

Sen går vi tillbaka till hotellet och poolen. Det finns som sagt många sorters människor och stilar här. Det här är t ex den vitaste människa jag någonsin sätt och då är jag skitgammal och har rest mycket i mina dagar.

Dubbellicka på bilden

Hon är så vit att hon skiftar i blått. Helt otroligt.

Igår hörde jag ett sus genom folkmängden. Förbi sveper en kvinna i min egen ålder med en, framifrån sett, normal bikini. Nåväl, den var i neonorange och hon hade schysst kropp, men såå snygg var hon inte så jag förstod inte varför folk lät, och sträckte på sina halsar. Tills hon vände röven till. Tyvärr fick jag ingen bild av henne, förrän idag. När hon hade på sig en bikini samma modell, men med något mer tyg.

Jag var snabb som en iller och fotade. Kan inte bestämma mig för om jag är avundsjuk för att hon KAN, eller om jag ska vara kärring.

Har för övrigt förvånat mig själv denna resa. Har med mig en kabinväska och nästan noll kläder. Men framför allt endast två par skor. World record let me tell you.

Blingbling klänning 50 kr från Indien. Väry snygg.

Läste en bra bok igår. Med decenniets bästa Tack-notering;

I nästa inlägg ska jag berätta om när jag råkade bli barnvakt en hel dag. Om hur inte kul det var.

Turkiet och smöret

Något skumt är det med smöret här. Det smakar skit, och det smälter inte på rostat bröd. Oavsett hur varmt brödet är.

Los chemicalos...bergis.

Turkiska skavsår

Jag har de senaste dagarna kommit på en enda nackdel med att ha gått ned 43 kg.

Jag sitter/ligger och läser hela dagarna.

Hoooly shit vad ont i röven jag har. Det är ju liksom inget fläsk kvar.

Reflektioner från poolside

Jag tillbringar ganska mycket tid med mig själv just nu, och finner mig själv iaktta människor runt omkring. Ganska intressant om man dessutom är aningens trångsynt och fördomsfull...som jag är.

Här på hotellet finns alla sorters människor. Jag är t ex den ende som reser som ensam mamma med barn. Det finns en skitgammal norsk mormor som är här med sitt barnbarn, men resterande är familjer eller par.

Och när man är ensam kvinna så beter sig andra kvinnor rätt märkligt. Eftersom talibanen har träffat en kompis, och de springer omkring på hotellområdet varje kväll, så sitter jag ensam vid ett av restaurangborden intill poolen. Och läser. Mellan varven lyssnar jag på P3 Dokumentär på min iPod. Och iakttar. Varje gång jag reser på mig och hämtar något att dricka, så följer en del fruar noga sina mäns ögon. Vid nåt tillfälle så var det en man som hjälpte mig med att hälla upp vatten i ett glas, han skulle själv ha. När han sen gick till sitt bord så såg jag hustruns mimik att hon var skitlack och han fick sig en rejäl avhyvling. I sådana lägen har jag svårt att inte le. Mot mannen. Så klart.

Sen har vi gänget av 15-åriga tjejer, som varje kväll klär upp sig till tänderna och flirtar med serveringspersonalen. Som i sin tur går i gång på alla blonda unga brudar, och flirtar hej vilt.

För att inte tala om de två ryska brudarna i 20- års åldern, som får varenda karl att vända på huvudet. I skyhöga klackar, vätesuperoxiderat blont hår, de tillhörande dåligt gjorda extensions och väry tajta kläder. De är högst medvetna och tar därför två varv runt pool och restaurangområdet varje kväll.

Och så har vi turturduvorna. De unga par som kanske nyss förlovat/gift sig och bara har ögon för varandra.

Eller de gifta männen som sitter med sina fruar, och så fort frun inte ser, så stirrar de ihjäl sig på någon yngre donna som glider förbi, samtidigt om tungan hänger i knävecken.

Sen de klassisk tjocka barnen. Med de överjävligt tjocka föräldrarna. Som låter barnen lassa på hur mycket mat och efterrätter som helst. Och jag kan inte låta bli att undra varför man utsätter sina barn på det sättet.

Och givetvis så finns även föräldrarna som låter sina barn härja hej vilt. De skriker, hoppar och är taskiga mot andra barn när inga vuxna ser. Ouppfostrade skitungar.

Men det mest intressanta är de blickar jag får från en del. Typ: "Stackarn, hon är ensam, hon har ingen."

Så fel de har.

Jag har mig själv. Alltid.

...och kära maken där hemma!

Höga ambitioner

Eftersom jag är en badkruka och talibanen en fisk så hade jag veckans läge klart för mig: talibanen i poolen hela dagarna och jag under ett parasoll. Med datorn. För vi håller på med en ny hemsida och har deadline på den

Jag vet inte riktigt vad jag styrde med för finns det någon som tror att man kan sitta med en dator under ett parasoll i gassande solsken? Den datorskärmen är inte uppfunnen än. Jag måste vara dum i huvudet.

Och nu vet jag var jag är; Kemer. Amazingly vackert.

Hotellgästerna är från i huvudsak tre länder: Norge, Ryssland...och Sverige, men inga svenskar. Alltså jo, men med turkiskt ursprung. Verkar vara ett hotell som svenskturkar anammat helt.

Maten är som sagt asgod men herrejesus vad sötsaker. Jag har svårt att säga nej till talibanen och får ångest av att veta att det förmodligen likadant i Egypten om två veckor. För det råkade visst bli ett all inclusive där också. Jag är skiträdd för att gå upp i vikt igen, men kan samtidigt inte låta bli att smaka på en del. Med stor betoning på smaka.

Som tur är smakar det skit. Too much sugar.

Om vänskap

Smiter från den 35-gradiga värmen och går upp på hotellrummet en sväng. Kollar mailen och har fått ett mail från Blondie-Tina på Syster Lycklig. Ni vet, galningen jag hade med mig till Indien. Ni som inte hängt här, leta upp inläggen från början av mars och läs om min resa till Indien. Helt sjukt kul.

Om tant ska vara aningens allvarlig en stund så vill jag bara påminna er om att vårda era vänner. Jag fick världens finaste mail och satt och bölade som en fjortis.

Talibanen: "men mamma, varför gråter du?"

"Jo..eh..snörvel..Tina har skrivit ett jättefint mail till mig."

"Jamen varför gråter du då om det var fint?"

"För att hon är världens bästa kompis och en sån ska man vara rädd om. Det är viktigt att man tar hand om sina kompisar."

Så nu ska jag öppna champagnen och dricka mig snygg. Tina vet precis vad hon ska säga, och när hon ska säga det.

Och Heidi, oroa dig inte, jag är mycket moderat med alkohol. När man är Gastric-bypass-opererad så blir man skitsnygg efter ETT glas serru.

Om maten i Turkiet

Vi bor ju på ett All inclusive-hak och dessa kan ju variera i standard, fast vi har tur. Jag har ingen som helst aning om vad det är jag äter, men det är sjukt gott.

Och när man är 40+ så borde man fatta att såna här saker är livsfarliga prylar.

Intet ont anande så stoppade jag en stoor i munnen, tuggade till och spottade rakt ut. My God vad jag brände sönder mig. Talibanen skrattade så att hon kissade på sig.

Det står en kille varje dag bland gästerna och gör jättefina grejer av frukt och grönsaker;

En vattenmelon

Talibanen skulle kunna leva på meloner och får lätt i sig en hel vattenmelon.

Det fanns lite annat att välja på också.

Nu fattar jag varför så många turkiska kärringar är tjocka. B a r a socker.

Tog förresten med mig te hemifrån eftersom jag läste nånstans att deras te smakar tjära här, vilket det visade sig inte göra.

Klicka på bilden

Slängde ned det i handväskan och när jag skulle igenom röntgen så blev jag aningens skitnödig. Var helt säker på att jag skulle åka fast för knarkinnehav.

Avdelningen Hur man gör en Humor-blogg till en Mat-blogg. Gör om gör rätt.

Laters

När man har lugnat ned sig lite

Så landade vi då. Jag var helt slut och gick raka vägen in till Taxfreen och köpte lite bli-på-gott-humör-dricka.

Jag orkade inte ens kolla vad den kostade. Sen gick vi och skulle hämta väskorna. Och varför tro att man ska få sin väska när alla andra får den, när man kan få den SIST?

Sen gick vi till bussen. Jag är inte så bra på det här med charterresor och får Röda Hund av orden Anpassa sig. Men jag gjorde det. Och satte mig så fint bland alla andra förväntansfulla chartertomtar.

Sen skulle vi fylla i ett papper. Det var på turkiska och tyska. Jag har grymma problem med båda språken och fattade knappt vad det var jag fyllde i. När jag var klar så råkade jag vända på pappret.

Ryska och engelska. Så bra.

Sen tog vi kort och messade hem till pappa och tonåringen. Jag försökte övertala henne att följa med, men hon ville inte. Måste vara Sveriges ende tonåring som tackar nej till en semesterresa. Fast nu ångrar hon sig.

____________________________________________

Jag är i Turkiet. I den asiatiska delen av landet. Just nu vet jag inte riktigt vad det heter, för det här gick lite fort. Maken kom hem i förrgår och frågade om inte jag och talibanen kunde dra iväg en vecka eftersom han måste göra klart ett jobbigt bokslut, och bara skulle ha dåligt samvete om jag och talibanen satt hemma och häckade. Så sent på kvällen hittade vi resan hit.

Först skulle han prompt ha iväg mig till Spanien. Jag är inte så förtjust i det landet. Det är helt okey, men om jag ska åka ensam med en taliban så har jag lite krav: inte Spanien, för allt kostar skjortan där, absolut inte Grekland; har varit där 30-talet gånger och just nu tror jag inte att dom mår så bra där.

Så bortsett från internet på rummet, all inclusive och barnklubb, så var kravet ett nytt land. Turkiet för mig har varit Side. Det är det enda jag har hört talas om. Har aldrig varit särskilt lockad att åka hit men herrejesus vad jag aldrig mer ska till Grekland. Turkiet is tha shit!

Bokade ett All inclusive här;

Det står att det ska vara 5-stjärnigt och det har det säkert också varit. När det byggdes. Det får 3 stjärnor av mig. Dock är det tillräckligt nice atmosfär för att jag inte ska sura.

Fast, jag blev lite worried när jag såg den här grejen i toan. Eller så kanske man ska dra på fullt ös, oh la la liksom.

Sen bytte vi om. Igår fick jag panikshoppa badkläder till talibanen. Jag hatar bikins på småtjejer, men det hängde en ledsen baddräkt storlek 2 år samt den här.

Självklart var hon i sjunde himlen. "Åh mamma, en bikin!"
Själv hottade jag upp plejset med lite blingbling.

..och lite till...men det syns inte så bra.

Men seriöst: vitare än så här är det svårt att vara.

Och bara det här var värt flygresan ned;

Det är bara ett problem här. Det är muslimskt. Alltså, jag har inget emot det, men det betyder böner. Heeela tiden. Från böneutropare. Som står i ett torn väry nära vårt rum.

Talibanen bryr sig inte. Hon är svårt kontaktbar eftersom hon äntligen har fått sin drömpresent; ett Nintendo 3DS, eller vad det nu kallas för.

Världens bästa barnvakt.

Eftersom varje bild tar nästan 10 minuter att ladda upp, så gör jag en paus här. Återkommer senare om maten. Och 2000-talets högljudda tyska ersättare.

Under tiden som jag har semester så har jag ett jobb för er

Kolla vad gulliga Linda skrev:

Jag har nominerat din helfestliga (om än lite gråa) blogg till Blog Awards 2011 (kategori Guldpenna).
http://www.veckorevyn.com/Blog-Awards/Nominera-din-favoritblogg-till-Blog-Awards

Uppmana fler att göra så och du kan vinna. Något. Tror jag.

Guldpennan
Kriterier: En blogg som utmärker sig i sitt säregna/intelligenta/vackra/målande/humoristiska eller på annat sätt intressanta språkbruk. Här premieras välskrivna blogginlägg, där skrivkonstens kvalitet går före uppdateringskvantitet.

Hmm, den sista meningen kanske inte avspeglar sig så mycket i mina inlägg direkt.

Men, medan jag plaskar runt i bassängen här så får ni gärna gå in och nominera mig. Jag är ett bekräftelsefnask och går igång på nomineringar. Inte så viktigt att vinna, mer kul att bli uppmärksammad.

...glömde en sak

OCH VAD ÄR DET HÄR MED ATT KLAPPA HÄNDERNA NÄR PLANET LANDAR?!

Talibanen ba'; "mamma, varför klappar dom händerna?"

"Ehh, vet inte."

Kan ju f-n inte svara att dom är glada för att vi landade safely liksom.

Och nu ska kärringen gnälla lite, eller The nightmare flight of the year

Varför finns det inga flygplan där noll skrikande barn är med? Till och med talibanen lackade ur.

Varför tar män för givet att de kan lägga beslag på båda armstöden i en flygstol?

Varför är åldersstigna flygvärdinnor så jävla sura?

Varför måste en automatisk röst babbla i parti och minut i högtalarna..varje gång man slumrar till?

Varför utgår kapten ifrån att man är blind och inte hör/ser plingskylten för "fasten seatbelts", och därför skriker ut att man måste ha det på sig?

Och varför i helvete kan han inte förvarna om att man flyger in i värsta molnen så att planet plötsligt sjunker flera 100 meter, och gubbajäveln bredvid mig greppar hårt om armstöden och avger ett avgrundsvrål, så att jag håller på att bajsa i byxorna?

Varför måste samma idiot sitta och fisa hela resan?

Varför måste man trycka knappen i botten så att personen bakom får ett ryggstöd i fejset?

Varför måste flygvärdinnan klanta till sig och spilla ut grann-snubbens kaffe över min kjol?

Och varför måste talibanens Ramlösa explodera när jag öppnar den, så att jag avslutar det hela med att bli plaskblöt och ser ut som om jag är med i en wet t-shirt-tävling...på fullt allvar. Frozen nipples liksom

Varför kastar sig alla panikartat upp från stolarna så fort bältesskylten släcks, och i nio fall av tio så får man en väska i skallen när man lugnt och fint sitter kvar på sin plats?

Varför blev talibanen plötsligt magsjuk just precis under flygningen, och fyllde utan problem två spy-påsar? Samtidigt som jag tänkte: "nice vacation".

Ska fan köpa ett eget plan när jag blir rik.

Just det ja. Strax innan Arlanda kom jag på att jag glömt biljetten. Eftersom jag är flygrädd och skitnervös sedan flera timmar, så satt nerverna utanpå. Så inte blev det bättre av att maken kläcker ur sig. "det där skulle aldrig hända mig". Jag var f-n nära att ge honom en smocka i fejset. I stället åkte vi vidare och sprang in på Arlanda, sökte ett snällt ansikte, hittade ett bakom Swiss Air-disken, smörade med en donna där om att hon skulle printa ut biljetten via mailen...(Tonåringen fick maila henne.)

Om bitterfittor

Läs Heidis kommentar i förra inlägget och tala om för henne hur man uppför sig som gäst.

Under tiden lämnar jag Sverige för ett land jag aldrig varit i. Har med mig datorn, så ni får hänga med.

Maken?

He's home alone....om nån vill ta för sig...be my guest liksom.

Clue no 3

Nu då, nu fattar ni väl?

Ledtråd nr 2

Jag äter frukost på Sveriges dyraste restaurang, 148 pickadoller för två pers.

...och det är ingen risk att de har nån stjärna i Michelinguiden.

Extra ledtråd: här går det utmärkt att supa före 12.00.

Nu ska ni få gissa

Tur att man råkar äga en och en annan videobutik, för hur skulle man annars kunna få tag i film och godis kl 7 på morgonen.

But the bigger question är VARFÖR?!

Ledtråd 1: Det har ingenting att göra med att vi åker till Egypten om två veckor.