Telefonsäljare.

Ibland har man inte alla indianer i kanoten.

Efter en miljon samtal genom åren, så har jag först nu kommit på det ultimata argumentet till att inte köpa allt skit som alla telefonsäljare försöker lura på en här på jobbet.

Nyss:

-"Men häääj, jag heter Amir och jag ringer från Eniro bla bla. Jag tänkte vi skulle åpdatera era åpgifter i dän fysiska katalogen!"

-"Tack, jag är inte intresserad."

-"Men do, det är alltid bra synas do vet. Varför do inte vill?"

-"För att vi håller på att lägga ned företaget."

-"Nämen, oj, det var inte bra. Åkej, då jag vet. Ha det så bra. Hej då."

Så.

Det tog 11 sekunder.

Så från och med nu blir det mitt standardsvar.

Fifan vad jag är smart.

Fotnot: För dig som ändå undrar: Nää, klart vi inte håller på att göra.

Nu kan jag andas igen.

Okey.

Plötsligt försvann flåset.

Mikael Persbrandt skall icke prata engelska.

Please. Don't.

Det var liksom inte så sexigt längre.

Mikael Persbrandt. Världen stannar en stund.

Just i detta nu;

Mikael Persbrandt som gäst hos Filip och Fredrik i Söndagsparty.

I min tv.

Just i detta nu;

En 43-årig kärring i sina bästa år (Jamen fan....jo det är jag visst!) som varje minut måste påminna sig själv om att andas.

I normal takt.

Att bli bajsnödig på en motorväg.

Jag har varit borta hela helgen. Och frossat som aldrig förr.

Och jag kan säga att intaget av föda inte på något sätt var i närheten av vad ViktVäktarna anser vara rumsrent. Jag åt som om jag aldrig någonsin ätit fett och socker.

Så igår kväll har jag svår ångest. För jag vet att på tisdagsinvägningen kommer jag att få betala. Big time.

Då drar väninnan fram sitt triumfkort. Hon har fått tag i nåt specialté som rensar ur tarmarna efter intag av mindre nyttig föda, varför det också var extremt viktigt att jag drack det strax innan sänggående, då effekten skulle ge sig tillkänna ca 7 timmar senare.

Sagt och gjort.

Vaknar.

Händer inte ett skit.

Väninnan däremot, hon springer fram och tillbaka på toan. Och är helt chockerad över att min stålmage inte reagerar. Symptomen skulle vara lite kramper, men ingen panik till toaletten, utan man kunde vänta en liten stund.

10 tim passerar och nada händer så jag inser att det utrikiska téet var humbug. Packar in talibanen i bilen och drar hem.

Nån timme senare börjar det mullra i magen och jag känner att jag får kramp. Jag kan också ganska snabbt konstatera att det fanimej inte alls fanns nåt utrymme för att kunna "vänta en liten stund". Det var liksom här och NU.

Men jag känner också att det inte var något alternativ att bajsa på sig på motorvägen.

Om inte annat så skulle tjall-Stina i baksätet gladeligen sprida historien över nejden där hemma.

Jag får då syn på ett McDonalds och ställer mig på bromsen. Säger till talibanen att det är lunchdags men att hon först måste följa mig på toa. Rasslar in på parkeringen på två hjul, kastar mig ur bilen. Talibanen frågar varför vi springer.

"Skit i det", säger jag. För just då var det inte läge för nån språkpedagogik. Och jag kunde f-n inte ens snacka.

"Nu får du betala!" Säger talibanen (här betalas det för alla fula ord).

In på muggen.

Och jag, som är en sån som i normala fall tapetserar toaringen med papper, sliter av mig byxorna så knappen ryker och känner att tarmarna öppnar sig innan jag ens når sittringen.

Och konstaterar att det jävlarimig inte finns nån ände på det.

Talibanen börjar spyhosta och gasta om att hon inte kan andas och "mamma, du säger JÄMT att ditt bajs luktar ROSOR, men MAMMA, det luktar faktiskt JÄÄÄÄÄÄTTEÄCKLIGT!!!"

Hon ställer sig vid handfatet där den väggfasta tvålmaskinen sitter. Hon sticker in näsan så långt det går mot den, pumpar ut tvål och säger att "Nu kan jag andas bättre men KAN VI GÅ NÅNGÅNG MAMMA?!"

Högt och fint över hela jävla McDonalds.

Efter 20 minuter är faran över.

Jag kliver ut från toan bara för att notera att jag valt herrtoan och att det står 2 snubbar utanför.

Jag ursäktar mig, tittar menande på talibanen och säger" Förlåt, det blev lite bråttom för damen här". Och känner att jag därmed också lyckats klara mig finfint från skuld av odören.

Skulle inte tro det.

"Mamma, det var ju DU som bajsade!!"

Jag tror att jag håller mig till Viktväktar-käk framöver.

En husmors undran.

Jag tänkte på en sak.

Jag är en sån som får tokspel på resten av familjen när/om de går in med skor.

Jag blir fullkomligt jävla vansinnig.

Så då smyger dom istället. I synnerhet maken; "Jag glömde hämta..."

Och när dom smyger så smyger dom liksom på tå.

För att dom är så korkade och tror att det blir mindre smuts.

"Amen, det är inte JAG!" När jag anklagande pekar på lerfläckarna.

Nähä, märkligt. Här är avtryck från ett par 42:or och mig veterligen så är det ingen av damerna i det här huset som som har så stora fötter. Så då är det väl grannen då'ra."

Och en vacker dag ska jag informera dem om att OM det nu ska smygas på tå så är det väl för fasen smartare att smyga på häääälen.

Föredöme

En låda vin i en Viktväktarpåse tillsammans med en taliban,verkar ju seriöst!

Minivacation.

Om en liten stund ska jag iväg på en minivacation.

I den normala världen så finns det tre alternativ;

1) Man åker till något weekend spa ensam. För att ladda batterierna.

2) Man åker med väninnan för att shoppa sönder makens kreditkort.

3) Man åker med maken för romantik och lite bankelibank.

Jag?

Well. Jag har en taliban.

Så jag och talibanusen drar iväg i några dagar.

Maken vilar ut här hemma.

Är det bara jag som tycker att det är vajkalle med ekvationen här?!!!

Generationsskifte.

Det är sånt här som gör att man inser att man är en kärring. Tonåringens nyinköpta skor.

Och ja, I WISH att det var de svarta hon köpte.

Och att jag var den där coola, poppiga morsan.

Icke.

Jag har blivit en sandalkärring.

Och jag vill minnas att det inte alls är många år sen som jag tyckte att det var det värsta som kunde hända ett par kvinnliga fötter.

Så nu har man fått en släng av Alzheimer också.

Hur det blir vardag.

Telefonen ringer.

Husfrun svarar.

Make, som låter som om han svalt 2 kvittrande fåglar: "Nämen HEJ min älskling!"

Husfrun: "Ehh?, det är JAG, inte talibanen!"

Make: "Jaa? Och?!"

Husfrun: "Alltså, har'u slagit dig nånstans?!"

Vi pratar om en man som endast ringer för att tjata jobb. Eller gasta om nåt annat skit. Som har med jobbet att göra. Någon som aldrig ringer och säger något gulligt.

Klart som fan att man undrar.

Liksom.

Just det!

Det är sådana här man ska passa sig för; tanter som har båda händerna på ratten. De är fullkomligt opålitliga.

Hur man inte säljer.

Nyss:

Telefonen ringer.

-"Åhhh, HEJ! Är det Mona xxxxxxx jag talar med?!!"

-"Mmm...det är Mona ja." Något trött eftersom jag på lång väg hörde vad det var frågan om.

-"Åhh, sa du MÅÅÅNE?"

-"Nej, det sa jag inte."

-"HUR mår DU idag MOOONA? Skiner solen på dig också? Jag heter xxx och ringer från Uddevalla. HÄR har vi det underbart! HUR har du det där nere (!) i Stockholm?!"

-"Ehh, jag sitter lite trångt, är på väg ut, var det något särskild du hade på hjärtat?"

Fnittrigt kärringläte.

-"Hiihii, jag har ett ENORMT bra äääärbjudande till dig Moooona. Jag har ett mycket bra pris på kopieringspapper och en del av summan går oavkortat till xxxxxx-organisationen. Det kostar bara bla bla bla. Vad säger du, ska VI inte ta och slå till, va?!"

-"Nä, här slås ingenting till. Jag köper redan för 28 kr/frp och jag skänker redan pengar till BRIS, så kan du inte matcha det priset så får jag be dig ringa någon annan."

-"Nämen OOOOJ, DET var sannerligen ett bra pris. Men du, ändamålet är ju så bra. Ska du inte ta och tänka över saken?"

-"Jag är ledsen xxx, jag är inte intresserad...på något sätt, och du har säkert en hel del företag kvar att ringa till, så du får nog napp någon annanstans."

-"Ja det var VERKLIGEN tråkigt att höra. V E R K L I G E N Mooona. Det är ju som sagt till ett bra ändamål och papper gör vi ju oss av med i raskt takt nu förtiden i detta papperslösa samhälle, hihihi."

-"Du, nu måste jag avsluta."

-"På så sätt. Ha ett UNDERBART liv Moooona. Jag önskar dig ett stort lycka till."

Klick.

"Stort lycka till" ???

Jag AVSKYR telefonsäljare.

Håll i hatten.

Idag ska jag ut och köra hela dagen.

Jag ska dessutom ha mens vilken dag som helst.

Och vi har ju sett förr hur den kombinationen kan slå.

Så här får ni ett tips;

Håll er inomhus.

I alla fall ni som bor i Stockholm city och runt norr-västerort.

I synnerhet ni män som tror att ni är Guds gåva på vägarna.

Don't think so. Here she comes.

Icke läskunniga jobbsökande.

Jag har en annons i lokalblaskan.

Två veckor i rad.

Där jag specifikt letar efter en pensionär i närområdet.

Jag till och med skriver PENSIONÄR med mycket stora versaler i överskriften.

Alltså.

Kravet är P E N S I O N Ä R.

Läskunnigheten hos svenskar verkar inte vara på topp.

8 av 10 mailsvar inleds med: "...är förvisso ingen pensionär....

Hur svårt kan det vara liksom.

Hur man lurar en trött unge.

Talibanen hittar en sån där ögonbindel som man får på långflighter.

Eftersom hon är osedvanligt trött och grinig så lurar jag i henne att det är jättebra att sova med en sån där.

För om man räknar till 1000, och verkligen inte tjuvtittar en endaste gång, så börjar alla kramdjur att röra sig. På riktigt.

Jag kan säga att hon aldrig haft så bråttom med att säga godnatt och få mig ut ur rummet.

Och jag gick ned för trappan väl medveten om att hon skulle somna lagom vid 476.

Moahahaha. Jag är världens elakaste mamma.

En Sifo-undersökning så här på morgonkvisten.

Klockan är i detta nu 8.25.

Jag har fram till nu erhållit 5 samtal i från mitt hus:

1) "Mamma, det är massor med myror på diskbänken!"

Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Tell me all about it.

2) "Var är min utflyktsmat?"

Här ska man ha klart för sig att talibanen pratar med högtalaren på och hennes far står 30 cm ifrån henne. MEN, klart vi ringer morsan och frågar istället för att sträcka oss 1 meter och öppna kylskåpsdörren först....

3) "Mamma, jag får inte ha bubbelvatten i min termos för pappa!"

Nej kära barn, vi har pratat om detta för: när du öppnar din specialtermos från Amerikat, så sprutar det kolsyra överallt, så lyssna på pappa. Typ.

4) "Mamma, pappa får inte ut hallonsylten ur flaskan, och hur ska man värma pannkakorna?"

Well, i skogen äter man kalla pannkakor. Och du pappa, om det nu sitter en klump av sylt i flaskhalsen, prova att skära av locket, det är ändå så lite kvar. ELLER SKA JAG BEHÖVA KOMMA HEM?! Typ.

5) "Mamma, VARFÖR tog du inte med mina kläder hem från dagis igår?!"

Kan bero på att du kom ut på gården färdigklädd i fotbollskläder och jag tänkte inte på att DU lämnat kvar resten på hyllan, för DU hade så bråttom iväg.

Min Sifofråga: Äm I allåne om sån här skit?!

V a r j e d a g!

En röst från det förflutna.

I helgen ringer telefonen. Det är min ungdoms bästa kompis. Och det är typ 23 år sen det begav sig.

Så i två timmar pratade vi om vad vi gjorde "förr".

Och jag inser att jag gått omkring som en jävla lallare i 23 år. Och intalat mig själv att jag var en ordentlig tonåring. Som förvisso deltog i fester, men som hade koll.

My ass.

Vi pratar dyngfyllor, strippandes i tid och otid, gå på fest en kväll i Stockholm och vakna upp i ett helt annat land, femtioelva pojkvänner...samtidigt, nattklubbar 6 dagar i veckan, poliseskorter, mannekängvisningar (jovisst serru, jag var snygg som satan back then) och där jag på en visning (på varuhuset PUB) råkade tappa bikiniöverdelen framför en miljard (kändes det som) dreglande äcklon, fotosessions med aningen oseriösa fotografer, solandes i Stockholms alla rondeller, tävling om att ha sex i Stockholms alla parker (med samme kille såklart), och en hel massa andra otryckbara saker.

Och jag har lyckats förtränga 98,6%.

Är'e så jävla konstigt att man är gammal och trött nu?

No wonder liksom.

Men det värsta är inte att jag är gammal och trött. Det värsta är att när vi pratade om det, så var det som igår. Och hade hon bett mig dra ut på en nattklubbsrunda så hade jag inte tvekat en sekund.

DET är scary.

Vad har jag gjort för ont?

Som jag tidigare skrivit så surfar jag runt bland kinesiska hemsidor som har med inredning att göra. Å yrkets vägnar.

Och jag svär vid mina barn att jag inte sidsteppar in på något annat skit.

Never the less så får jag sånt här.

Varenda dag. Och ja. Jag har en massa spamfilter, men nu har skiten börjat komma via min andra emailadress. Så att det står att det är jag själv som är avsändaren.

Och allvarligt talat.

Jag tror inte att jag behöver den här skräpet.

Jag är för trött för att explodera with erotic fire liksom.

Ibland är Gud snabb.

Jag är snorförkyld pga pollen.

Så pass att jag varken känner lukt eller smak.

Likt förbannat får jag för mig att poppa popcorn.

Under tiden jag äter, nej: trycker in så mycket popcorn det bara går, så tänker jag: ingen normal människa skulle göra det här.

Gud har bra hörsel.

3 sekunder senare satte jag i halsen, samtidigt som jag fick värsta trippelnysningen, som inte gick att stävja.

Så man kan säga att det städerskorna fakturerar för i fredags kunde jag lika gärna slänga i sjön.

Nu har jag popcornbitar i en radie om 5 kvadratmeter.

Inklusive på tv:n som hänger på väggen framför.

Smart ass.

Not a good combination.

Att stå och måla en lekstuga (som för övrigt snart har svalt hela Måleributiken i Alviks utbud av vit färg eftersom träet bara suger och suger) en hel dag 72 centimeter från en björk är inte så jävla smart.

Inte när man en pollenallergiker utan dess like. Då hjälper inga mediciner i världen.

Och det är inte så sexigt att några timmar senare sitta med en toarulle upptryckt i vardera näsborre.

Pu pu pu pucko.

En miljon poäng.Tack!

Är det många vuxenpoäng på att man klockan 08.30 en söndagmorgon åker och storhandlar?

Ensam.

Det är nu ni skall visa era goda sidor och säga att det är så man gör. När man är stor.

Okey?!

Pensionärsvarning.

Är det meningen att man ska vakna vid 6-tiden varenda lördag och söndag?

Jag bara undrar.

Så mycket för den kärleken.

En kompis kommer över.

Med två knähundar.

Talibanen, som tjatar sig blå över att få en hund eller katt men får nöja sig med fiskar för sin elaka mamma;

-"Mamma, är det okey att jag älskar den här hunden mer än dig?"

-"Nähä, det är verkligen inte okey!"

-"Men mamma, jag gör nog faktiskt det."

Och om jag tidigare kanske, kanske tänkt tanken på hund, så lär jag aldrig mer tveka.

Tips. Gratis dessutom.

Ni ska härmed få ett tips. Alldeles gratis.

OM ni går i tankarna att köpa en lekstuga till era barn:

Se för f-n till att den kommer färdigmålad.

Och fundera TVÅ gånger på färgsättningen.

Annars kan man ångra sig.

Tro mig.

Fotnot; Jaaaa, jag vet att ni som hängt med från början vill se. Och det ska ni. När den är klar. Nu ska jag börja med insidan...

Talibanen har redan talat om för alla hon känner här i förorten, att "mamma ska pimpla (pimpa) min lekstuga så att den blir den hottaste i hela förorten."

Så mamma är lite stressad nu. Och nästa gång kanske mamma ska tänka först och tala sen.

Tänk om, tänk rätt.

....men jag skulle ha lämnat vinet hemma.

Ajm så smart.

Jag är en ytlig typ.

Så jag har svårt att föreställa mig något mer najs än ett nystädat hem. Doften av Ajax kan få mig att nå oanade höjder.

Och för att förlänga den här fräschören här hemma, innan mina Tre Små Grisar (ja, inklusive make) tar vid, så kommer jag på ett genidrag.

Jag går över till grannen och bjuder in oss på middag. Jag säger att jag tar med käk. Och så rattar jag ned till ICA och tjackar färdiggrillat. No mess on my spis.

Sen packar jag picknick-korgen med papperstallrikar, muggar, mat och vin och går över till dem.

Ajm så väry smart ibland.

Att ha en tonårsdotter.

För några månader sen fick jag en bodylotion av maken.

I morse tänker jag slå på stort och börja använda den.

Öppnar burken.

Nähä.

Det skulle jag tydligen inte alls.

Den var tom.

Och givetvis inte kastad.

Är jag förvånad?

1 + 1 = 3

Varje torsdag städar jag.

Varje fredag kommer städerskorna.

Matematik har aldrig varit min starka sida.

Talibanen och sossarna.

Igår frågar talibanen om jag ska gå ut och flagga lite.

Först förstår jag inte, utan tror hon syftar på vår flaggstång.

Tills hon talar om att fröken XXXXXX på dagis säger att man ska gå ut och demonstera den här helgen. För det gör alltid hon.

Ehh.

Det känns som att den där provanställningen just gick ut.

Flera fördelar.

När man slutat med Nicotinell och knarkar annat in absurdum, ja då är det bra med egna butiker och omtänksam personal!

Till er nya här! (Mycket välkomna är ni!)

Jag ser att jag har osedvanligt hög trafik just nu.

Tänkte bara säga att jag är upp över öronen kär i min man.

Man måste ha hängt här ett tag för att förstå det.

Däremot behöver man inte ha hängt här alls för att få veta att jag tycker min chef är en idiot.

Oftast.

Och ja.

Det är en och samma person.

Hål i huvudet...

I vårt sovrum så har vi väääldigt högt till taket. Och så har vi träbalkar. Ovanpå dessa balkar har vi byggt en platta för kabeltv-boxarna; Viasat och CanalDigital, samt en arm som tv:n hänger på.

Alltså jävligt högt upp.

Så högt att man måste gå ut i trädgården och hämta stegen, om man vill mecka med boxen.

Således gör maken det när han skulle fixa med nåt däruppe. Och eftersom han är ett tekniskt miffo så gjorde han något så att just Viasatboxen slutade att fungera helt och hållet. Vad vet han inte. Givetvis.

Denna lilla kabelbox kostar cirkus 350-400 kr per månad. Och den avser alltså endast vårt sovrum.

Det är ETT OCH ETT HALVT ÅR sedan som boxen gick sönder.

Och samme man har make att kalla MIG oekonomisk.

Och samme man stänger av handdukstorken för att spara el.

Och samme man stänger av min räknemaskin på jobbet, med motivering som ovan.

Alltså.

Jag bara undrar.

Pojkar från Mars, flickor från Venus.

Jag nattar talibanen 5 år, och vi går igenom dagen på dagis.

-"Mamma, idag på bokvilan, då sa jag till Erik att jag ÄLSKAR honom."

-"Jaha, vad sa han, blev han glad?"

-"Jag vet inte, han frågade bara om vi skulle spela fotboll efter vilan."

När man har jävligt bråttom.

Det KAN vara en bra idé att man lyfter på toalocket INNAN man börjar kissa.

Och BÖRJAR man kissa redan i luften, bara för att man höll på att spricka och strax innan hade problem att få upp/ner brallorna, tiondelssekunden innan ändalykten landar på sittringen... som då ät täckt av ett toalock; jaaaa, då kan ni ju lätt föreställa er vad som hände. Och när jag väl släppte loss så hjälpte inga knipövningar i världen för att stoppa strålen.

Ibland undrar jag om man kan vara lobotomerad utan att man vet om det.

När man pratar slarvigt.

Talibanen;

-"Mamma, kan du inte köpa en sån där moppe med sidovagn?"

-"Näe, det går inte , det är en motorcykel och då måste man ha ett speciellt körkort."

-"Måste man ha det med en moppe också?"

-"Nä, det enda kravet är att man är 15 år."

Tyst i 14 sekunder.

-"Men mamma, hur gör vi då? Du är ju JÄTTEmycket mer, och tänk om polisen tar oss då!"

Andra fördelar.

Som egen kan man lägga sig på mattan under skrivbordet vid svår huvudvärk, och önska livet ur Väderguden. Man bara hoppas att ingen tittar in genom fönstret och undrar vad det är för träskpadda som ligger där!

Min man och vädret.

Jag har "begåvats" med så kallat väderhuvud. För er som inte fattar; jag känner av när det blir väderombyte.

Maken tycker att det är lysande eftersom han då kan beräkna budgeten efter det. Regn = mucho dinares i videobutikerna (för folk hyr film när det regnar you see).

Och eftersom halva businessen består av videobutiker så slår maken på bongotrummorna varje kväll på somrarna. För att framkalla regn. Och varje morgon frågar han om jag har ont i skallen.

Och jag känner nog ingen annan som blir så glad när det spöregnar.

Det verkar som om jag lever med en normal snubbe.

Eller inte.

Att kunna säga förlåt.

Idag när jag hämtade talibanen på dagis så var jag färdig att sätta ett par frimärken i häcken på henne och trycka ned henne i en brevlåda. En gul långt-bort-från-stan-brevlåda.

Men när man några timmar senare öppnar sin mail och det rasslar ned ett meddelande från densamme, well, då blir man blödig igen.

Hej MAMMA FÖRLÅT AT JAG VA SÅ GNELIG JAG VILE GÄRNA TAMED MIG BEATA ELER NEA
MEN VI SKULLE ÅKA TILL KONTORET OCH TREFA PAPPA OCH DU SKULE TILL VIKTVEKTARNA
MEN PAPPA OCH JAG SKULLE JU KÖPA GLASS
JAG ÄLSKAR DIG MAMMA
KÄLEKSÄLSKLINGSDRÅTNINGSPRINSESGULUNGEKÄLEKSMAMMA
XXXXXXX

Jag gillar särskilt det där sista:

Kärleks Älsklings Drottnings Prinsess Gullunge Kärleks-mamma.

Det är då man vet att hon har duktigt med dåligt samvete.

Fördelar.

Det finns ju trots allt någon enstaka fördel att jobba ihop med den man delar säng med.

Som att, när inga andra är på kontoret, kissa med öppen dörr.

Jag gillar att ha sällskap.

Maken är inte lika sällskapsjuk.

FörsäkringsFUCKINGkassan.

Ringer till Försäkringskassan för en anställds räkning.

De informerar mig om att jag har plats 86 i kön.

Vi tar det igen.

De informerar mig om att jag har plats ÅTTIOSEX i kön.

När jag väl kommer fram så får jag prata med någon som inte är född i Sverige.

I couldn't care less. I normala fall.

Men när jag inte på långt när fattar vad människan säger och informationen jag behöver är komplicerad, så är jag tvungen att avsluta, ringa om och hamna i ny kö och förvisso BARA hamna på plats nummer49, då ruttnar jag.

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA SOSSELAND VI LEVER I?!!

...och nej, jag är inte rasist...och jag ville inte förnedra honom med att be att få tala med en som pratar bättre svenska....för jag är en snäll människa...... i telefonen...

Imorgon kl 16.30

Tror inte att jag ska berätta för Viktväktarna vad min middag bestod av idag.

5 st så kallade Viktväktar-barer samt en diet-Cola. (För er som inte vet: en bar=typ en Snickers)

Bra jobbat idiot.

Nästa Socialförfvaltningen, eller?

I mitt hus lagar man bara en maträtt.

Passar inte det så får det vara.

Dock har familjen tur då de har begåvats men någon som kan laga rätt god mat.

Typ jävligt god mat.

Idag provar jag på något helt nytt.

Ett recept ur en ny Viktväktarbok.

Nån Äggnudlar med olika svampar...lök..ingefära....sambal oelek. Och lite annat tjafs.

Talibanen skall precis sätta rumpan på stolen när hon upptäcker vad som ligger på tallriken.

Hon stirrar på mig och talar om att hon inte äter "sån där mat".

"Nähä, då kan du gå ifrån bordet." Svarar jag.

Hon går raka vägen ut i köket, trycker i sig 3 bananer. Klättar upp och hämtar en skål, som hon fyller med råa makaroner. Ger mig en blick och sätter sig i soffan.

Jag säger ingenting.

För jag har just smakat maten.

Och den smakar skit.

Så jag smyger ut i köket och slänger all mat.

Och ringer till maken och säger att det är restaurangmat som gäller för hans del ikväll.

Jag vinner inte priset som Årets Morsa eller Årets Fru detta år heller.

www.hitta.se

Stor idé att ha hemligt telefonnummer när Hitta.se-puckona lägger ut, inte bara adress, utan FOTO på huset man bor i.

Och för säkerhets skull kan man klicka på några pilar för att gå runt huset också.

Jävla krondårar.

...och det var väl en jävla tur att häckfan var 3 meter hög när de tog fotot.....

Jag vill snacka med han som bestämmer vädret.

Större delen av den här gångna helgen har jag tillbringat med att måla talibanens lekstuga.

Vit med grå knutar och grå altan/veranda.

Förresten. Inte "större delen".

HELA helgen.

Nu tittar jag ut i trädgården.

Och ser att det regnar.

Det regnar alltså på talibanens nymålade husjävel.

Det kommer att krävas cirkuskonster för att få henne att tycka att ett grå-vit-RANDIGT hus är det coolaste man kan ha. Faktiskt.

Det blir med andra ord en målarhelg nästa vecka också.

Inte yngre direkt.

Var på fest igår.

Vi var två timmar sena. (Läs: makejävel är värre än en kärring när det gäller spegeln.)

Och jag bara hatar att komma när alla andra har kommit. För då glor alla. Och då ska man gå runt, presentera sig och låta så jäääävla klämkäck, fast man bara vill knäppa med fingrarna så att man försvinner från jordens yta. För givetvis kände vi inga andra än värdparet. Och jag gillar inte att träffa nya människor.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Vi sätter oss ned och äter. Vi är så där tysta som man är när man pejlar läget. Det sitter typ 8 pers runt just vårt bord.

De pratar datorer. Nån kvinna går precis just denna helg en datakurs. Hon vet ungefär var "on"-knappen sitter men that's it. En annan man instämmer och tycker att "det är ju så mycket information på skärmen, man blir så förvirrad." En tredje har precis fått en dator.

Maken och jag stirrar på varandra.

Och undrar om vi är på nån jävla föreningsstämma på PRO.

Jag tittar noga. Alla är runt 10 år äldre än oss.

Och jag inser plötsligt att det är hit vi är på väg. Sitta och gagga om nutidens svåra teknikaliteter.

VAR tog alla läckra snubbar vägen? Var tog alla fylledanser på bord och stolar vägen? Var tog lambada-tävlingarna vägen?

Och som pricken över i:t så står samtliga två timmar senare och spelar Nintendo Wii Bowling.

23.30 kliver vi ur bilen hemma. För NATURLIGTVIS så dricker bara den ena av oss. Det hör ju liksom till när man kommer upp i medelåldern.

Och när vi går upp för garageuppfarten och maken säger: "fan vad snygga dom är dom där stenarna!" (Som vi snodde i ett grustag i Vallentuna förra helgen...) Ja, då tittar vi bara på varandra och garvar häcken av oss och undrar vad i helvete vi håller på med.

Vadfan hände mellan 33 och 43?

Har tåget liksom gått nu?

Ska vi slå vad?

Klockan är i detta nu 00:50.

Vi har varit på fest.

Vi är barnfria.

50 spänn på att jag likt förbannat sitter här 08.00 i morgonbitti.

With a little help from my friends?

Amen hej på er. Det här är jag. I alla fall för ett par år sen.

Det här är mina favoritsolglasögon.

Det tyckte tydligen någon i Thailand också. För dom stulades.

Och nu är det sol.

Och givetvis suger alla andra glasögon i samlingen.

VAR hittar jag exakt likadana FENDI?

Kanske någon har ett par i byrålådan.

Och vill mäjka big business?

Hjälp nu en medelålders desperat tant.

Nu ska vi inte ta i här.

Det finns ju en uppenbar anledning till varför jag går på viktväktarna.

Och motion är inte ett ord man förknippar med mig.

Jag bor 1 minuts bilväg från jobbet.

Vi pratar E N minut.

Så i ett svagt ögonblick bestämmer jag mig för att jag ska gräva fram min cykel från anno 1982.

För här skall motioneras till jobbet. Om så bara i några minuter.

Och nä. Att gå överväger jag inte ens.

Igår gick jag ned till källaren.

Tycker nog att cykeldäcken på den tiden var aningen smala.

Och jag bestämmer mig där och då att jag inte tar risken att min feta rumpa får två däck att explodera här ute i finförorten.

Istället bestämmer jag mig för att, så fort jag får tid, insförskaffa den här. Och talibanen är överlycklig. Måste bara leta reda på två matchande hjälmar.

Jag kommer att se ut som en jävla julgris.

Och de fina överklassfruarna i området kommer äntligen få något att snacka om.

Våga vägra snorkråkor.

Innan mitt trevliga formgivarmöte så tvingar maken mig att delta i ett annat möte.

Och det är inte för inte jag är allergisk mot säljare.

Först och främst är jag gift med en ûbersäljare, varför få kan komma i närheten av hans skicklighet. Jag är alltså uttråkad redan innan det hela börjar.

Men om man nu vill utge sig för att vara en bra säljare så kanske man ska börja med att ta en liten titt i spegeln innan man går på kundbesök.

Jag sitter framför någon som är föga övertygande eftersom jag inte kan koncentrera mig på något annat än hans äckliga snorkråka som dinglar i ena näsborren.

Och det spelar fan ingen roll om han skulle ha värsta produkten som skulle göra mig till mångmiljonär. Eller om det han säljer är gratis.

Jag ser bara snorkråkan.

Sen säger jag till maken; "Ursäkta mig, jag kommer snart."

Och drar in på mitt rum.

För att aldrig i helvete gå tillbaka.

ÄCKLO.

Jamen drömma kan man väl! Skoja sig lite...

Idag har jag inte tid att blogga.

Idag har jag ett långt möte med formgivaren Johanna Graffman.

Hon är en jävel på formgivning.

Och så är hon snygg som få.

I ett annat liv så hade jag varit flata.

Lätt.

Man kan ju undra.

En 5-åring ligger i sängen och förklarar för mig vad alla trafikmärken heter och vad de betyder. Den 27-sidiga foldern har varit borta ett tag så lyckan var total när den hittades idag.

Jag börjar på allvar tro att jag har en störd unge.

Modiga Märta.

Har precis gjort något wild'n crazy.

Jag har anmält mig till en liten minikurs i höst om att lära sig skriva.

På Studiefrämjandet.

Är i valet och kvalet.

Har lite fördomar;

Varför känns det som om Studiefrämjandet är något slags Konsum/EPA, och varför ploppar Unga Örnar upp i samma mening?

Hur som.

Nu ska jag lära mig att skriva på riktigt.

Då kanske man slutar att svära också.

Bra så.

Det här med viktväktarna. Och tuttar.

Jag har ju varit med i VV i två månader nu.

Och ja, det funkar. Även om det inte går fort.

Igår ger maken mig en kram.

Och, lite så där i förbifarten, säger att mina boppar blivit mindre.

Ok.

Man kan säga att jag och kroppen inte är riktigt kompatibla.

För det är ju fan inte där min övervikt sitter.

Jasså, det förklarar saken.

Sen i påskas har talibanen kutat runt som en jävla Duracellkanin på kvällarna. Jag råkade nyss titta bakom fåtöljen eftersom hon tillbringat osedvanligt mycket tid där bakom den senaste tiden. Och se där, är det minsann inte tonåringens borttappade påskägg!

By the way

Har jag sagt att jag hatar att göra ris? Det går åt en och annan kastrull i det här hushållet.

Dagispersonal: Respekt!

My gaad. What a day.

Summering;

08.00 1 timmes fotbollsspelande med smågrabbarna.

10.00 15 minuters utegympa på gården med samtliga barn och fröknar.

11.00 gå in och tina upp häcken, ha samling samt intaga lunch

12.15 torka upp ris på golvet efter 13 barn. Kladdar bra i strumporna...

12.30 tillsammans med dagischäääfen ta med 9 ungar till biblioteket och lära dem att man visst kan trycka på samtliga knappar i hissen, om man har lust.
Och att dagischefen samtidigt informerar mig att jag inte kommer att kvalificiera mig till pedagog, som det är den korrekta benämningen på dagisfröken . Dock skulle jag utan tvekan kvalificiera mig som den roligaste.

13.30 tillbaka till dagis och fick äntligen en kopp kaffe. Samtidigt som barnen ville att jag skulle visa mina ritar-skills. Som är obefintliga. De tyckte inte ens att mina streckgubbar liknade streckgubbar.

15.00 Jag blev entledigad.

För säkerhets skull fick talibanen ta med sig en kompis hem så att jag skulle få garanterad ensamtid.

Inte ens för 100 000 i månaden så skulle jag jobba på dagis. Jag skulle vara värsta diktatorn.

Och hur f-n står de ut med allt tjafs? Och ljudnivån? I'm impressed.

Pucko, pucko, pucko.

Det ska ju jobbas extra som dagsifröken idag.

Så igår kommer jag på att jag nog måste tvätta min Canada Goose-väst.

Trycker in den på Fintvätt 30 grader.

En timme senare kan jag konstatera 2 saker;

Det återstår cirkus 6 dunfjädrar i västen.

Det är inte för inte som det står DRY CLEAN ONLY.

Som jag i och för sig noterade men tänkte: "Ähh, vafan, det blir nog bra det här!"

Mitt jävla ärkenöt.

Komplimanger från bloggkollegor.

XXXX är ju inte i närheten av så rolig som du. Jag fattar ingenting, tycker du att ni skriver lika? Du är skitbra. XXXX är en medelmåtta.

När man, som 90% av oss, bloggar så finns det givetvis en jävla massa bra bloggar. Så många bra att man, som jag, tvivlar på sin egen förmåga. Jag bloggar för många orsaker men främst för bekräftelse. Det tänker jag inte sticka under stol med.

Ibland ger jag mig ut på riktigt stora turnéer i bloggosfären och ramlar in på en hel del lysande bloggar. Så bra att jag bara vill springa hem till min cyberhåla och dra igen dörren för alltid. För att jag är så värdelös.

Och när man befinner sig i tvivlets starka skugga och tycker att hela jävla världen är 100 gånger bättre och vafan håller jag på med, jag lägger ned, vi är för många på samma perrong; ja då blir man varm i själen när man får ett mail med rader som ovan.

I synnerhet när avsändaren är ett, för mig, blogg-geni. (Bortsett från att hon, vid 26 års ålder, prenumererar på Hemmets Journal!)

Men sen får jag ångest. För vem är jag att kritisera andra? Sånt håller man inte på med. Och inte ska man tycka att man är skitabra heller. Inte i jante-Sverige.

Istället fortsätter man att undra vad fasen man håller på med egentligen.

Men jag är otroligt glad över alla er som hittar hit. Och som stannar. För då finns det ju faktiskt en mening.

Amen va fan håller jag på med? Självömkans broderi?!

Geeezus. Skärpning i ledet.

Jag går och lägger mig istället. Har ju en del att stå i imorgon...

Men Linda. Tack. Jävlars så det värmde.

Fru Universum på dagis.

Imorgon ska jag joura på dagis.

För den oinvigde så betyder det att jag ska jobba på vårt föräldrakooperativ.

18 barn.

Alltså. Jag gillar barn.

Helt ärligt så gör jag det.

Typ 4 åt gången. Max.

Så jag tror att vi ska leka kurragömma hela dagen.

Och att jag ska räkna till enmiljontvåhundratjuguåttatusen.

Jävligt sakta.

Sen kan de små grynen få komma fram.

Hur man blir verbalt mosad av en 5-åring.

Vi har lite toalettproblem med talibanen.

Hon är lat.

Lata talibanska 5-åringar vill inte torka sig när de varit på toa.

Så av bara farten så har alltid mamma och pappa ombesörjt det.

För några veckor sen så bestämde vi två saker; från och med påsk så torkar hon sig själv när hon kissar. Från och med sommar så torkar hon sig när hon bajsar.

I förra veckan råkar hon försäga sig. Hon berättar om något som skett på dagis och i historien så kommer det fram att hon alltid torkar sig själv när hon bajsar på dagis.

Precis när hon säger det så kommer hon på sig själv. Lägger huvudet på sned och drar en rövare:

-"Amen mamma, jag är ju så himla trött när jag kommer hem från dagis och då får du faktiskt lov att torka mig!"

Jag bestämmer då en ny regel; hon torkar sig helt och hållet själv från och med omgående. Inget snack.

Och det har gått bra. Bortsett från när hon är svintrött. Då är det ett jävla liv. Men jag ger mig inte.

Som ikväll.

Jag vinner kampen och när hon kommer ut från toan stirrar hon svinsurt på mig.

Jag kontrar med:

"Men du, du är ju så himla bra på det där och vi har ju bestämt att du ska torka dig själv nu."

-"Mamma, VI har inte bestämt nånting. DU har bestämt det där!"

Hur man får en chef att få spel.

Maken är ute på viktiga möten.

Hela dagen.

Jag råkade gå förbi hans kontor och noterade en omisskännlig färg på hans dataskärm.

Knallblå.

Med en massa text om chrash bom bang dump.

Känner jag honom rätt så har han dessutom glömt att backa up sig.

Och eftersom det handlar om ren överlevnad så lär jag inte vara i närheten när han kommer in.

Inte idag heller.

Denna golfbag med sprillans nya klubbor, har stått på mitt kontor i 4 år. För jag kan inte ens stava till golf. Maken undrar om jag har hål i huvudet, för vilken frisk person skulle kunna låta bli ett dukat bord?! Jag kan. Jävla gubbsport.

Regler

I det här huset har vi en del talibanregler. Utan att för den saken överdriva.

Man måste det när man har en särdeles viljestark unge.

Lot's of love och många regler. Det är min devis.

Idag frågar talibanen:

-"Mamma, har vi några nya regler idag*?"

-"Nej"

-Åhhh, vad skönt. Då kan vi slappna av lite idag."

(*...och syftar på att hon igår fick en ny regel...)

Med hälsning från maken:

Vill att ni tycker synd om honom för att hustrun valde McDonalds's kök och sket hårt i att laga mat till honom.

Så han fick laga mat själv den stackars saten.

Om inte annat så framgår hans skills i köket rätt bra här.

Ehh?

ÅTTA inlägg på en dag.

Jag är fan störd.

Skall aldrig upprepas.

Get a life, liksom.

Jaha. Då har man blivit fotbollsmorsa.

Jag är så långt ifrån en sportdåre/motionär/idrottare man kan komma.

I synnerhet sådana sporter som utövas utomhus.

Med tonåringen var jag förskonad, det var innebandy och Brommagymnasterna som gällde.

Men så fick man en taliban.

Och jag var övertygad om att dagens premiär med fotbollsträning skulle få henne avskräckt.

Icke.

Idag var det sol.

Det lär det inte vara alla gånger och hur gör man då? Ska man stå under ett paraply och frysa tuttarna av sig och låtsas vara superintresserad?!

Och givetvis så var talibanen den ende tjejen på dagis som ville börja spela. Med andra ord så får hon inte spela med sina killkompisar eftersom det är könsfördelat.

Och även om det inte är nån katastrof för henne, så är det värre för morsan hennes.

För nu måste jag dessutom stå där och vara tyst en timme eftersom jag inte känner en käft.

Herregud vad det är synd om mig.

Men vad gör man inte för sina älskade barn.

Otroligt!

Jag värnar gärna om lokala butiker häromkring. Sånt är viktigt. Men när innehavaren till denna butik ALLTID är stenpackad när man är där, ja då känns det så där. I synnerhet när talibanen alltid är med. Seriös snubbe.

En märklig talibanunge.

Talibanen är en stark individ och en märklig liten typ.

Normala 5-åriga tjejer går på dans. Eller gympa. Eller why not tennis, som är mycket vanligt här i "finområdet".

Givetvis inte min 5-åring.

I höst är hon anmäld till konståkning. "För jag vill dansa på isen med glitterklänningar mamma."

Och om en timme börjar hennes första fotbollsträning.

Det är liksom svart eller vitt.

Well, så länge hon håller sig borta från ishockey så är jag nöjd.

Stressad

Jag noterar att jag idag har en del förstagångsbesökare här inne.

Mycket trevligt.

Mindre trevligt är att mina typ 10 senaste inlägg suger purjo.

Inte så bra reklam för en blogg alltså.

Så nu är jag svinstressad.

Måste komma på nåt kul att skriva.

Men har totalt hjärnsläpp.

Och eftersom allt jag skriver är sant så går det ju fan inte att hitta på nåt heller.

Och talibanen skriker efter mat.

Blogg vs taliban.....blogg vs taliban......

Ledsen, men falukorven måste få komma före.

Ni får helt enkelt ge mig en andra chans.

Bra eller anus?

Jag tror att Sveriges samtliga annonssäljare inom hem- och inredning jagar mig varje månad.

Och för mig är det säljarens personlighet och skicklighet det som är det väsentliga. Våra produkter passar nämligen i alla inredningstidningar så därför är inget annat relevant. Inte ens priset eftersom jag givetvis är en jävel på att pruta.

Låt höra era omdömen här; är denna säljare bra eller anus? (Märks det att jag har pisstråkigt?!)

Hej,
Jag ringde er idag men du var hemma med sjukt barn därför tänkte jag att jag mailar en första kontakt. Eftersom jag inte riktigt vet om ni är rätt för Residence så bifogar jag lite information om oss och vår hemsida.

Jag såg er med annonsen XXXXXXXXXX och tyckte att just den passade i Residence. Jag har nu varit inne på hemsidan och era produkter känns rätt. Självklart måste ju du tycka lika. Det finns ju olika sätt att vara med på antingen med annons eller så har vi vår hemsida där det finns olika alternativ att vara med.

Jag återkommer till dig för att höra vad du tycker, så hinner du titta på detta innan.

Krya på barnet och ha en fortsatt bra dag!
Hälsningar
xxxxxxxxx

Mäklare och beskrivningar.

Apropå husköp.

När vi köpte vårt hus så stod det bl a; "förutom det utomordentliga läget med viss sjöutsikt bla bla..." (Har sparat annonsen.)

Första året hade vi fullt upp med yttre renovering och annat, så jag tänkte inte så mycket på det där.

Men så fick jag för mig att jag skulle leta efter den där vissa sjöutsikten.

Och det är klart.

Om det är vinter = inga buskar och lövade träd ivägen, och om man häver sig ut genom ena fönstret på vinden, sträcker på halsen tills det knakar satan så jovisst, nog fan har vi viss sjöutsikt alltid.

Saker man inte vill veta om myror.

att drottninghonan lever i 10 år

att hon producerar ca 50 000 myror under en säsong

att de kvinnliga myrorna blir drottningar någon annanstans....i 10 år

att de i regel drar ut från huset runt midsommar, för då finns all mat de behöver utomhus

Slutsats;

vi har bott här i 7 år

drottningjäveln lever i värsta fall ytterligare 3 år

att man kan försöka förhindra invasionen med Myrr. I kopiösa mängder.

Idag ska jag till Bauhaus och köpa upp hela deras lager.

För jag ska preppa hela jävla trädgården i mars nästa år.

Måndag i förorten.

Statistiskt sett så är jag övertygad om att barn oftast är sjuka på måndagar.

Och idag ska jag inte bara spela spel och lägga bajstråkiga barnpussel i åtta timmar, jag ska även få besök av Chrille på Anticimex.

Eller ja, Chrille och Chrille. Han heter Christer och är typ 58 så just "Chrille" kanske vi ska hoppa över.

Och givetvis så känner myrorna på sig detta analkande hot för de lyser med sin frånvaro.

Chrille har tidigare sagt att det vore bra om vi kan hitta myrboet. Och det är ju lätt i en kåk som är närmare 100 år. "Nånstans i väggarna", säger han. Well, vi har väggar överallt så det känns ju lite småjobbigt.

Men i år har vi bara myror i köket. Och efter att härom dagen ha suttit på golvet och stirrat på en myra i 15 minuter, så kan jag konstatera att deras hotellincheckning är någonstans bakom diskbänken.

Så tänk om Chrille-pille säger att vi MÅSTE riva hela köket för att få väck dem för gott.

Det vore ju förfäääärligt tråkigt att riva mitt enormt moderna kök från anno 1942....nä men typ 1985.

För om man inte ens kan komma överens om ett sketet tapetval så ska vi nog inte snacka om hur det blir med val av kök.

Snoka-lajnen.

Idag råkade jag ramla in på en husvisning ett par hus i från oss.

Under nåt halvårs tid så har vi noterat en enorm renovering av detta hus. Som har stått tomt under tiden.

Och bor man själv i något, som jag gärna refererar till Chateaû Katastrof för vänner och bekanta, så är det en trippelorgasm att idag kliva in i en kåk som har renoverats i minsta detalj. Och som givetvis homestajlats.

Och hade jag 10 miljoner så skulle jag köpa det på 10 sekunder.

Och flytta in själv.

Check it out!

Nu ska jag torka mig om hakan.

Att välja tapet med sin man.

Vi gick ut från huset.

Vi gick till garageuppfarten.

Vi låste upp bilen.

30 sekunder senare satt EN tapetväljare i bilen.

Och det var inte maken.

Vi lyckades alltså med konststycket att råka i luven på varandra innan vi ens kom till tapetaffären.

En timme senare var jag tillbaka hemma med 7 alternativ.

Maken lyste med sin frånvaro. Läs: åkt till kontoret.

Men denna gång ger jag mig inte. Den där soffhistorien står mig upp i halsen.

Så det är take it or leave it som gäller.

Oh Lord. Have mercy.

Idag ska jag och maken välja tapeter.

Maken och jag ska alltså komma överens.

Det är ungefär lika troligt som att kristdemokraten Alf Svensson skulle bli påsatt av Alexander Bard.

...forts lär följa...

Packade kärringar.

Av olika anledningar så var min introduktion i makens släkt inte särskilt smärtfri på den tiden det begav sig.

Och när det vankas samkväm med dem så känner jag mig aningen obekväm.

Så när jag igår blev erbjuden ett glas vin så där på eftermiddagen så tackade jag ja utan tvekan.

Jag är inte så van vid alkohol.

Två snabba glas senare så får jag anstränga mig hårt för att inte snubbla på orden.

Vinet åker raka vägen upp till penthousevåningen.

Efter ytterligare två glas så inser jag att jag nog ska tacka nej till ett 5:e.

Och sitta still för att få rummet att sluta och snurra.

Och eftersom jag är typen som aldrig förlorar kontrollen så är det ingen som noterar läget.

På vägen hem hamnar jag vid ett någon annas bord, någon annanstans, och drar i mig en flaska till.

Lyckligtvis så har min dryckesbroder, en kvinna i det här fallet, svårare än jag att hålla ett straight face. Så all fokus hamnar på henne.

Och jag kan lugnt åka hem och sova ruset av mig.

Imorse vaknar jag och inser att jag fortfarande är fyrtitrejävla år.

Och bör kanske bete mig därefter också.

Barnmisshandel.

Igår är vi på kalas hos släkten.

Barnen börjar leka med en ballong som vi vuxna sittande skall försöka fånga och daska till. Ja du hajar.

Ballongen kommer farandes i luften mot mig och jag tar i för kung och fosterland när jag daskar till den.

Problemet var bara att mellan min hand och ballongen så satt en liten taliban. Som råkade sträcka lite på sig just precis när jag smäller till.

En bruten mammanagel, näsblod och rivsår senare så åker vi.

Idag ser hon ut som om jag slagit henne sönder och samman.

Fatta hur mycket man tar i om man lyckas bryta en nagel i ett barns ansikte.

Och jag har inte alls dåligt samvete.

Nä, inte alls.

Vårens höjdarblogg.

Hörrni.

Gör mig en tjänst och ta er tid och kolla in den här bloggen. Hon har nyss börjat, så läs från början.

Oavsett om man är intresserad av själva innehållet så skriver människan som en gud.

Och hon är helt jävla störd.

Humorstörd alltså.

Wild'n crazy?

Man kanske skulle blondera sig, så här i kristider. De har ju more fun. Har jag hört.

Skulle inte tro det!

Det finns en frisörsalong här. Faktiskt. Och närmare så här lär jag aldrig komma ett gym. Inte för alla sexy babes-assistenter i världen.

Vad gör ni?

Normala människor spenderar en lördagmorgon med familjen vid frukostbordet. Vi andra är på väg att spendera 2,5 timmar hos frisören. Busy weekend you see.

Changes of lanes.

Jag har jobbat ihop med maken i minst 10 år.

Jag har svurit som en babian i minst 10 år.

Jag har hatat, tjatat, gapat i minst 10 år.

Jag hotar med att söka nytt jobb en gång i kvartalet.

Vad händer?

Maken får i dagarna värsta jobberbjudandet. Han som aldrig i sitt liv varit anställd.

Och om han tar det så blir jag ensam kvar på skutan.

Amen vad fan.

Det var ju JAG som skulle dra.

Och tänk om han får en sexy babe som assistent. Och sätter på henne i stället. Been there, done that, got the t-shirt. Så att säga.

Och tänk om han byter ut sin gnälliga bajsfru.

Vojne vojne. Nu har jag skitit i det blå skåpet.

But why?

Ge mig EN anledning till varför sånt här skit finns på vägar in the middle of no where!

På ålderns höst.

Jag tycker att det är skitkul med bröllop.

Jag tror att jag fortfarande är 25 år.

Så när jag vittjar brevlådan idag så blir jag till mig i trasorna när jag ser ett kuvert med klassiska dubbla hjärtan på. En bröllopsinbjudan.

Jag hinner gissa vilka det handlar om och ler glatt medan jag sprättar kuvertet.

Och jag läser. Och fattar ingenting under den första mikrosekunden.

Tills jag inser att jag är fyrtitrejävlaskitår och att det är en släktings dotter som ska gifta sig.

Det är alltså dit man har kommit nu.

Man ska börja gå på släktingars och vänners BARNS jävla bröllop.

Jag är inte inte gammal, jag är inte gammal, jag är inte gammal, jag är inte gammal. Jag är tamejfan INTE gammal!

Programmet Rent Hus.

Amenförhelvete!

Jag tittar på Rent Hus. Programmet där en städpatrull åker hem till någon som har det riktigt stökigt och skitigt.

Och jag kan fanimej inte fatta HUR man kan ha det så.

Att ligga i en säng där Sveriges alla pälsängrar har megaparty.

Fy i helskotta vilka äckelgrisar det finns.

Törs man?

Jag ska till återvinningsstationen idag igen.

Frågan är om jag ska ta makens Landrover och sätta på mig en keps.

Kanske ska ta med mig ett baseballträ också.

Utifall att.

Ibland är man farligt nära ett kok stryk.

I morse sladdar jag in på återvinningsstationen bara för att upptäcka att jag är 20 min för tidig.

Den är byggd så att många bilar kan köra in på en stor parkering, bara några meter från en gallergrind som leder in till själva anläggningen.

Ganska nära grinden står redan en bil och väntar.

Jag håller mig några meter bakom.

En kvart senare dundrar en sur gammal Volvo 740 förbi mig. Och förbi mannen som var före mig. Volvon ställer sig helt sonika närmast grinden.

Mannen-som-var-först får ett utbrott och kliver fram till Volvo-tomten. Som vägrar att flytta på sig. Mannen-som-var-först börjar gasta och nu reagerar andra runt omkring också.

Men gubbfan-i-Volvon vägrar fortfarande att flytta på sig.

Jag kör en Volvo jeep.

Den är stor.

Jag hatar idioter som tränger sig.

Nu faller det sig så att jag med lite trix och fix kan parkera in gubbfan-i-Volvon.

Så givetvis gör jag det.

Varpå han får tokspel.

Ungefär då öppnas grinden och mannen-som-var-först lyckas tråckla sig förbi och får åka in först.

Samtidigt så börjar gubbfan-i-Volvon skrika som en jävla idiot på mig. Han varvar motorn och insinuerar att han kommer köra på mig om jag inte flyttar på mig.

Jag rycker på axlarna och gestikulerar "be my guest".

Han kliver ur bilen och börjar skrika. Jag är en jävla sosse-kärring och kan jag flytta på biljäveln innan han mosar in trynet på mig. Och så vidare.

Jag är kolugn. Och säger:

"Ditt sexliv är inte så roligt va?"

Han kommer av sig helt och undrar om jag är dum i hela huvudet. Han står nu ca 50 cm från mitt ansikte och jag känner att det hela kommer gå över styr om jag inte tar över.

"Jag bara undrar. Du verkar lite stiff. Jag tycker du ska gå hem och prova på lite analsex så att du slappnar av lite. Stå här och skrika verkar ju bara bortkastat med tid."

Jag trodde gubbfan skulle få en hjärtinfarkt. Han blev vinröd i ansiktet, vände på klacken och satte sig i bilen.

Jag lade in drivern, rattade in på "slängområdet" gjorde det jag skulle och drog därifrån.

Och jag kan ärligt säga att det var länge sen jag var så nära ett kok stryk. Är fullkomligt övertygad om att det endast var mitt kön som var räddningen. Man slår inte kvinnor.

Men han lär passa sig för att trängas nästa gång, det är i alla fall ett som är säkert.

Tv-programmet Färjan 2

Jag tittar på Färjan 2.

Jag kan konstatera att de finns de som har värre arbeten än vad jag har.

Faktiskt.

T ex de som jobbar nattskiftet på Finlandsfärjorna och torkar spyor.

Jag lovar på heder och samvete att jag inte ska klaga på jobbet på hela veckan.

Glömde visst.

Å ja just det ja.

Jag har visst ätit som en gris hela påsken.

I morgon är det tisdag.

På tisdagar går man på Viktväktarmöte och väger in sig.

Undrar om de märker om jag bara står med ena foten på vågen.

Vilken loser man är.

En summering av påsken.

Fyra dagar, från morgon till kväll har jag och maken tillbringat i trädgården. Jag har till och med tvingat tonåringen med pojkvän att hjälpa till.

Så jag står inte så högt på populäritetsskalan just nu.

Vi har varit Sveriges sämsta föräldrar och låtit talibanen titta på tv exakt så mycket hon vill och fått äta obegränsat med godis. Givetvis har hon fått luncher och middagar, men vi har inte engagerat oss i henne över huvud taget.

Och självklart går detta henne inte obemärkt förbi.

Idag får hon att raus-anfall och meddelar klart och tydligt, även för alla grannar, att vi är "världens tråkigaste föräldrar för ni gör INGENTING med mig!"

Och det hjälpte inte att jag försökte förklara att, bara vi är klara med den förbannade (näe, just det sa jag inte) trädgården, så ska jag börja bling-blinga hennes lekstuga som hon fick sent förra sommaren.

Dessvärre hann vi inte bli helt klara även om större delen av trädgården är totalt renrakad. Tonåringen sitter i soffan och beklagar sig: "mamma, så fort nån går där ute på gatan så känns det som om nån är i trädgården! Och mamma, jag kommer inte kunna sola på HELA sommaren!"

Och syfter på den numera typ 70 cm höga häcken.

Herrejävlar vilket skittråkigt inlägg.

Kan bero på att jag är helt slut och har ont precis i hela kroppen.

Känns ju grejtans att åka och jobba i morgon.

När händerna är snabbare än hjärnan.

Ehh.

Det kanske inte var så smart det här med att jämna 4 träd med marken.

På entréplanet har vi ett gästbadrum. Med två stora fönster. Som vätter ut i trädgården och gatan utanför. Och när man inte orkar gå på toa på övervåningen så använder man givetvis detta badrum.

Typ varje dag.

Och jag kom plötsligt ihåg varför de nedhuggna träden var placerade just där.

Det är med andra ord färdigbajsat på entréplanet.

Såvida man inte skiter i att tända lampan.

Ibland är jag osedvanligt jävla korkad.

Häpp

Jag vågar nog påstå att det inte blir några hemgjorda äppelpajer här på ett par år.

Mr Kompost

Säg hej till min nya älskare. My God, jag bosätta mig i trädgården nu. Trodde att det bara var män som går i gång på maskiner!

Hoppsan.

Jag går ut i den soliga trädgården och kan, liksom alla andra som passerar förbi, konstatera att det ser ut som om en orkan röjt igenom just vår trädgård.

Herrejävlar så mycket man kan skövla bara man är på rätt humör.

Dvs förbannad.

Nu har jag släpat fram häcksågen.

100 meter häck ska jämnas almost to marken.

Sen kommer jag att täppa till truten på maken, som alltid säger att jag aldrig hjälper till i trädgården.

Jag lär inte behöva göra ett skit de närmaste 3 åren.

Facebook - ett jävla otyg.

Jag kan fan inte med det här med Facebook.

Men eftersom "alla" säger att man måste ha det, så har jag det.

Men det stressar ihjäl mig.

Detta eftersom varje gång jag är inne så syns det tydligen, och poff, så är det 7 personer som vill chatta.

Samtidigt.

Och efter att jag fick min diagnos i höstas så har det bl a medfört att jag inte fixar den typen av stress. (Har hört att man kan göra sig osynlig men är aldrig inne så länge att jag kan klura ut hur.)

Så när jag ska gå in på Facebook nu för tiden så gör jag det på okristliga tider.

När inte en käft är vaken.

Och känner mig som en inbrottstjuv.

Fort in och fort ut.

Hur cp är det då?!

Jippijajej

Han kom.

Han såg.

JAG segrade.

I morgon inhandlas en styck kompostkvarn.

Asså.

Jag måste vara en jävel på matlagning.

Ibland är man lite för snabb.

Jag har gått bärsärkargång i trädgården. Jämnat 4 träd med marken. (Dock inga äppelträd för då hade jag blivit ensamstående.)

När jag efteråt tittar ut över trädgården så konstaterar jag två saker;

1) Nästan 1000 kvm tomt är täckt med grenar. Som på nåt sätt måste bort.

2) Vi kommer ha full insyn de närmaste två åren.

Tänkte inte på det.

Och snart kommer maken hem. Han kommer tro att han gått in på fel tomt.

Sen kommer han att öppna dörren och gasta: "va i helvete haru gjort?!"

Bäst jag ställer mig vid spisen och trollar fram en jävligt god middag.

Fort som fan.

Hörrni kära läsare, kan vi göra en deal här?

Jag har det för det mesta ganska körigt. Det är sällan det kommer fram i bloggen, vilket inte heller är min avsikt. Jag har valt att försöka beskriva en del av min vardag genom att se det humoristiska i allt. Ibland lyckas jag, ibland inte.

Hur som helst så surfar jag runt på många, många bloggar. Och jag är superkass på att lämna avtryck. Ibland beror det på avsaknad av tid för jag bara drar igenom inläggen och hastar vidare till nästa. Men ibland beror det på att jag känner mig som en inkräktare och skäms lite. Som att tjuvläsa en dagbok. Hur man nu kan känna så då det är offentliga bloggar vi talar om.

Och vi är många som har något att säga. Och ibland suger vi på att skriva, men många gånger är det lysande. Själv är jag medveten om min ojämna kvalitet, men faktum är att jag väljer att skita i det. Jag skriver när jag har nåt att säga och sen om det blir bra eller dåligt, well, life sucks ibland.

Och ibland tycker jag själv att jag är svinbra. Och då är jag ute på farliga marker för då märker jag att jag har en tendens att jämföra mig själv med så kallade kända "privatbloggare". Och undrar hur i helvete en del av dem kan få sådan uppmärksamhet. Och varför ser inte hela världen MIG?!

Men så kommer jag på mig själv med att man ska vara ödmjuk. Jag är oerhört tacksam för att någon över huvud taget läser mig. För allt handlar de facto om bekräftelse och jag är inte sämre än någon annan. Och jag försöker vara noga med att tacka för eventuella komplimanger. För jag blir genuint varm i hjärtat av dem.

Men just det här med ödmjukhet är intressant. Jag noterar nämligen att det finns ett par stycken kända "privatbloggare", alltså människor som inte är regelrätta kändisar, som inte besitter någon som helst ödmjukhet. Där höga besökssiffor och lite mediauppvaktning har fått dem att glömma allt vad tacksamhet och ödmjukhet heter.

Och det var dit jag skulle komma med det här inlägget. Oddsen är inte särskilt höga men om jag någon gång skulle blir "stor" så lyssna noga nu kära vänner: blir jag en sån som inte tackar för komplimanger eller på annat sätt brister i min ödmjukhet; skicka mig en brevbomb för fan. Helt ärligt.

För jag vill INTE bli en högfärdig jävla prettobloggare.

In a killing mood.

Någonstans utanför mitt sovrumsfönster kvittrar en fågeljävel varje morgon 03.00.

Någonstans i mitt hus finns en luftpistol.

Högre makter kan ju bara hoppas att dessa två aldrig möts.

Ibland undrar man hur det står till i huvudet på folk.

När man är egen företagare och arbetar i två olika branscher så är alla arbetsdagar olika. Och man kan aldrig planera en dag i förväg. För alltid händer nåt skit.

Härom dagen fick jag göra en brandkårsutryckning till vår största butik i norrort. Glassföretaget hade missat säsongens första leverans och jag fick åka och tokhandla glass för många tusen kronor. Med talibanen i släptåg. Och det är ju en utmaning bara det.

Nåväl, frysen sattes på, glassen lades i och en sur jävla fru kunde dra hem igen.

Nästa dag ringer maken, som råkat ha vägarna förbi butiken, och skriker som en babian.

Nån jävla idiot till anställd hade fått för sig att dammsuga och drar då ur kontakten till glassboxen. Och skiter i att stoppa tillbaka den.

Så det krävs ju inga högre studieskulder för att lista ut vad som händer.

Fatta att man undrar vad man håller på med ibland.