Talibanen har ännu ej lärt sig att ljuga särskilt bra så när jag imorse kliver ut genom dörren med mattfan under armen, så frågar hon varför. Jag kontrar med;
"Den måste till kemtvätten för du spillde ut mjölk på den igår."
"Men det var pappa! När xxx ringde på dörren, för att hon skulle gå med oss till dagis, så behövde hon inte ta av sig ytterkläderna!"
"Ja, men vad har det med dig, pappa och mjölk att göra?"
"Jag fick äta klart min frukost där."
"VA?! Vadå; fick du sitta på hallmattan och ÄTA FRUKOST?!"
"Ja, sen så kom pappa med mjölken och då råkade jag tappa ut glaset på mattan. Så det är hans fel."
"Jamen då kan väl du, SOM VET, säga till honom nästa gång, att man inte får ÄTA FRUKOST PÅ MATTAN I HALLEN!"
"Okey."
torsdag 12 mars 2009
onsdag 11 mars 2009
Inget undgår en husmoder. Eller var det gestapo?
Eftersom köksdörren är närmare garageuppfarten, så använder vi ytterst sällan vår entré i hallen.
I just hallen har vi en stor äkta matta.
Som av en händelse skulle jag hämta något där och råkade gå på sidan av mattan. Endast för att känna att något var fel. Den i normala fall mjuka mattan var stenhård över en halv kvadratmeter.
Och eftersom jag är rabiat när det kommer till sånt här skit så gastade jag bara rakt ut: "Vafan är det här?!!"
Maken kommer trampande och börjar stamma nåt om talibanen och MJÖLK.
Jag får ett cp-anfall och undrar hur i helvete mjölk kan hamna ända ut i hallen.
Får en värdelös förklaring om att "det ringde på dörren i morse och där var talibanens kompis och hon råkade spilla mjölken och jag torkade och torkade."
Sen tror både make och taliban att morsan inte ska märka nåt. Så det får bli en hemlis.
Eller hur.
Så i morgon åker den in på kemtvätt.
Och det kommer kosta skjortan.
Och gissa om jag bryr mig.
I just hallen har vi en stor äkta matta.
Som av en händelse skulle jag hämta något där och råkade gå på sidan av mattan. Endast för att känna att något var fel. Den i normala fall mjuka mattan var stenhård över en halv kvadratmeter.
Och eftersom jag är rabiat när det kommer till sånt här skit så gastade jag bara rakt ut: "Vafan är det här?!!"
Maken kommer trampande och börjar stamma nåt om talibanen och MJÖLK.
Jag får ett cp-anfall och undrar hur i helvete mjölk kan hamna ända ut i hallen.
Får en värdelös förklaring om att "det ringde på dörren i morse och där var talibanens kompis och hon råkade spilla mjölken och jag torkade och torkade."
Sen tror både make och taliban att morsan inte ska märka nåt. Så det får bli en hemlis.
Eller hur.
Så i morgon åker den in på kemtvätt.
Och det kommer kosta skjortan.
Och gissa om jag bryr mig.
tisdag 10 mars 2009
Sur som ättika.
Sorry ladies och gentlemen.
Idag är det stängt här.
För första gången ever, så har jag skällt ut en jävla idiot till anställd. (Jag har aldrig någonsin varit i närheten av ett sånt beteende gentemot en anställd.)
Nä förresten. Korrigering;
Jag skrek så högt på honom i telefonen att jag blev rädd för mig själv och tappade luren i golvet.
DÅ är man förbannad.
Så idag tänker jag inte blogga.
Idag är det stängt här.
För första gången ever, så har jag skällt ut en jävla idiot till anställd. (Jag har aldrig någonsin varit i närheten av ett sånt beteende gentemot en anställd.)
Nä förresten. Korrigering;
Jag skrek så högt på honom i telefonen att jag blev rädd för mig själv och tappade luren i golvet.
DÅ är man förbannad.
Så idag tänker jag inte blogga.
måndag 9 mars 2009
I lööööve this ViktVäktar-shit!
Jag lagar så jävla god mat.
Tänkte bara att det är bra om ni vet det.
Eller så beror det mer på att talibanen inte riktigt fattar kvaliteten på maten hon får. Eller att tonåringen jobbar. Fast kanske snarare för att jag är skitförbannad på maken. Så jag har liksom ingen att berätta det för. Att jag återigen gjorde en svingod middag.
Kvällens meny;
Paprikakryddade kycklingfiléer i ugn med en salsa av lättcreme fraiche, timjan och gorgonzolaost. På en bädd av ugnskokta, (saltade, oljade) färska rödbetor och päron i klyftor.
Till det en ruccolasallad med svingoda miniplommontomater och hallonbalsamico-vinäger.
Sa jag att det är en viktväktarmiddag?
Tänkte bara att det är bra om ni vet det.
Eller så beror det mer på att talibanen inte riktigt fattar kvaliteten på maten hon får. Eller att tonåringen jobbar. Fast kanske snarare för att jag är skitförbannad på maken. Så jag har liksom ingen att berätta det för. Att jag återigen gjorde en svingod middag.
Kvällens meny;
Paprikakryddade kycklingfiléer i ugn med en salsa av lättcreme fraiche, timjan och gorgonzolaost. På en bädd av ugnskokta, (saltade, oljade) färska rödbetor och päron i klyftor.
Till det en ruccolasallad med svingoda miniplommontomater och hallonbalsamico-vinäger.
Sa jag att det är en viktväktarmiddag?
Bäst att vara ute i tid.
Talibanen skall sova hos en kompis på lördag.
Vid ytterdörren står nu en färdigpackad resväska (!).
"Så att jag är redo mamma."
Vid ytterdörren står nu en färdigpackad resväska (!).
"Så att jag är redo mamma."
söndag 8 mars 2009
Kattmat
Jag är med i Viktväktarna.
Ny i gemet liksom.
Så då blir det mat därefter också.
Bland annat hemmagjord pizza med räkor och tonfisk.
Talibanen blir helt förskräckt när hon får höra att det är tonfisk i pizzan.
"Men MAMMA! Det är ju KATTMAT!!"
Jag försöker förklara att det FAKTISKT är människomat, som katter uppskattar, men hon köpte inte det.
Hon var helt jävla förfärad över att jag försökt lura på henne djurkäk.
Ny i gemet liksom.
Så då blir det mat därefter också.
Bland annat hemmagjord pizza med räkor och tonfisk.
Talibanen blir helt förskräckt när hon får höra att det är tonfisk i pizzan.
"Men MAMMA! Det är ju KATTMAT!!"
Jag försöker förklara att det FAKTISKT är människomat, som katter uppskattar, men hon köpte inte det.
Hon var helt jävla förfärad över att jag försökt lura på henne djurkäk.
lördag 7 mars 2009
Låt mig vara.
Plötsligt inser jag varför jag är så satans stressad och på dåligt humör när jag vaknar.
Jag har drömt en sanslös historia där jag även tydligt summerade ned allt i ett kommande blogginlägg.
Nåt om att några snorungar (läs: tonårskillar) backade på mig. Jag satt i en riktig sunkbil och på något sätt var jag ute i tjänsten som lapplisa. Jag vägrade att flytta på mig och killarna kom således ingenstans. Jag ringde polisen och telefonjäveln glappade hela tiden. Jag talar om för polisen vad som hänt och att dessa ungdomar förmodligen är ute efter mina eftertraktade biljetter till Melodifestivalen. SOS-kvinnan börjar garva och jag lackar ur och undrar hur fan hon kan skratta när jag kämpar för mitt liv och skicka en bilfan för helvete.
På nåt sätt hamnar killarna i min sunkiga parkeringsLise-bil och till slut kör jag dem själv till polisstationen. De följer med in under mitt tvång. Öhh?
Vi sitter och väntar på vår tur på stationen och jag tänker att det här, det här blir ett smaskigt inlägg i bloggen. Snart ber killarna om lov för att gå ut och röka. Konstapeln i luckan nickar och säger okey. Killarna går ut genom dörren, givetvis för att aldrig mer komma tillbaka.
Jag får ett jävla tokspel och undrar hur lagens arm jobbar; låter två oidentifierade brottslingar gå rakt ut genom dörren.
Jag skriker så mycket att jag plötsligt vaknar.
Och är skitförbannad.
Alltså.
Kan jag inte bara få SOVA!!
Jag har drömt en sanslös historia där jag även tydligt summerade ned allt i ett kommande blogginlägg.
Nåt om att några snorungar (läs: tonårskillar) backade på mig. Jag satt i en riktig sunkbil och på något sätt var jag ute i tjänsten som lapplisa. Jag vägrade att flytta på mig och killarna kom således ingenstans. Jag ringde polisen och telefonjäveln glappade hela tiden. Jag talar om för polisen vad som hänt och att dessa ungdomar förmodligen är ute efter mina eftertraktade biljetter till Melodifestivalen. SOS-kvinnan börjar garva och jag lackar ur och undrar hur fan hon kan skratta när jag kämpar för mitt liv och skicka en bilfan för helvete.
På nåt sätt hamnar killarna i min sunkiga parkeringsLise-bil och till slut kör jag dem själv till polisstationen. De följer med in under mitt tvång. Öhh?
Vi sitter och väntar på vår tur på stationen och jag tänker att det här, det här blir ett smaskigt inlägg i bloggen. Snart ber killarna om lov för att gå ut och röka. Konstapeln i luckan nickar och säger okey. Killarna går ut genom dörren, givetvis för att aldrig mer komma tillbaka.
Jag får ett jävla tokspel och undrar hur lagens arm jobbar; låter två oidentifierade brottslingar gå rakt ut genom dörren.
Jag skriker så mycket att jag plötsligt vaknar.
Och är skitförbannad.
Alltså.
Kan jag inte bara få SOVA!!
Noll koll
Nyduschad, klar och vardagsstressad 07.10.
Maken upplyser mig om att det är lördag, och inget annat.
Bra.
Pucko.
Maken upplyser mig om att det är lördag, och inget annat.
Bra.
Pucko.
fredag 6 mars 2009
En överlistad mamma.
Talibanen har en tendens att göra olika installationer runt om här i huset. Det kan vara vad som helst; äpplen som ligger i ett visst mönster, alla skor i hallen uppradade på nåt konstigt sätt. Och så vidare. Och man får absolut inte röra. På flera veckor ibland.
Härom veckan köpte jag bokstavskex. Hon var inte särskilt intresserad av att äta dem, utan det var snarare roligare att bilda ord med dem. Närmare bestämt namn på så många personer som möjligt.
Hon har en liten ministol. På "sittdynan" på stolen radade hon upp alla namnen. Efter några dagar sa jag till henne att hon nog faktiskt får lov att städa bort det där. Dessutom envisas hon med att stolfan ska stå på ett speciellt ställe.
Jag tänker: "kreativt barn, inte hämma, vara god mor, alldeles för många nej i onödan". Och bla bla bla.
Imorse skulle städerskorna komma. Och jag hade ruttnat. Så i ottan tar jag alla bokstäver och slänger dem i soporna.
Nu har jag varit hemma i några timmar.
Upptäcker för en stund sen att stolfan står på sitt "vanliga" installationsställe.
MED alla kexbokstäver.
Hon ser att jag upptäcker dem och går direkt i försvarsställning;
"Mamma, nu får du FAKTISKT be mig om ursäkt, jag fick plocka upp bokstäverna ur SOPORNA mamma!! De var alldeles ÄCKLIGA och BLÖTA!"
Gaaaah.
Ikväll drar jag ut till soptunnan med dom.
Härom veckan köpte jag bokstavskex. Hon var inte särskilt intresserad av att äta dem, utan det var snarare roligare att bilda ord med dem. Närmare bestämt namn på så många personer som möjligt.
Hon har en liten ministol. På "sittdynan" på stolen radade hon upp alla namnen. Efter några dagar sa jag till henne att hon nog faktiskt får lov att städa bort det där. Dessutom envisas hon med att stolfan ska stå på ett speciellt ställe.
Jag tänker: "kreativt barn, inte hämma, vara god mor, alldeles för många nej i onödan". Och bla bla bla.
Imorse skulle städerskorna komma. Och jag hade ruttnat. Så i ottan tar jag alla bokstäver och slänger dem i soporna.
Nu har jag varit hemma i några timmar.
Upptäcker för en stund sen att stolfan står på sitt "vanliga" installationsställe.
MED alla kexbokstäver.
Hon ser att jag upptäcker dem och går direkt i försvarsställning;
"Mamma, nu får du FAKTISKT be mig om ursäkt, jag fick plocka upp bokstäverna ur SOPORNA mamma!! De var alldeles ÄCKLIGA och BLÖTA!"
Gaaaah.
Ikväll drar jag ut till soptunnan med dom.
torsdag 5 mars 2009
Min make och Melodifestivalen
Av uppenbara skäl så är kombinationen Melodifestival och videobutiksägare omöjlig.
Men om jag ska vara riktigt ärlig så gömmer det sig nog en liten schlagerbög i min man. Innerst inne.
Jag är lite irro på mannen just nu. Eller rättare sagt på min chef. Som för tillfället är en jävla idiot.
Och igår uppenbarade sig en möjlighet till att förena nytta-nöje och arbetstagarhämnd;
Jag tänker överraska honom med biljetter till finalen i Globen.
Och vari ligger då hämnden i detta?
Well, det ska bli jävligt kul att höra honom förklara sig för kollegorna i branschen!
Men om jag ska vara riktigt ärlig så gömmer det sig nog en liten schlagerbög i min man. Innerst inne.
Jag är lite irro på mannen just nu. Eller rättare sagt på min chef. Som för tillfället är en jävla idiot.
Och igår uppenbarade sig en möjlighet till att förena nytta-nöje och arbetstagarhämnd;
Jag tänker överraska honom med biljetter till finalen i Globen.
Och vari ligger då hämnden i detta?
Well, det ska bli jävligt kul att höra honom förklara sig för kollegorna i branschen!
onsdag 4 mars 2009
Vilka jävla tomtar!
Vi har ju en inredningsbutik i ett nybyggt/ombyggt köpcentrum.
Och så här i efterhand måste vi villigt erkänna att vi skulle ha tackat nej när centrumledningen ringde oss och frågade om vi inte kunde öppna vårt koncept hos dem.
Big mistake.
För det här jävla centrumet suger purjo. Många faktorer har spelat in, inte minst lågkonjukturen, men främsta orsaken är nog det utlovade kundunderlaget.
Många samtal har det varit. Vi vill dra, men centrumet vill att vi är kvar.
Nåväl.
Nu tillhör vi de ytterst få lyckligt lottade som kan livnära oss på annat i väntan på bättre tider, men många småföretagare har gått omkull i detta centrum. Man kan säga att butikerna "dör som flugor."
En gång öppnade vår anställde butiken 20 min för sent pga tunnelbanekrångel. Detta resulterade i en straff-faktura på flera tusen kronor.
Ja, ni hör.
Alla är skitförbannade på centrumledningen.
Igår får vi en inbjudan. Ledningen vill ordna en personalfest för alla i centrumet.
Och det är ju trevligt kan man tycka.
Sen noterar jag att på denna "fest" skall vi informeras om nyheter och marknadsplanen för 2009.
Well, det tar ju inte så lång tid så det kan man väl suga i sig.
Men sen kommer jag till sista raden där det står att man måste BETALA.
Det är då man konstaterar att de verkligen ÄR idioter.
Och så här i efterhand måste vi villigt erkänna att vi skulle ha tackat nej när centrumledningen ringde oss och frågade om vi inte kunde öppna vårt koncept hos dem.
Big mistake.
För det här jävla centrumet suger purjo. Många faktorer har spelat in, inte minst lågkonjukturen, men främsta orsaken är nog det utlovade kundunderlaget.
Många samtal har det varit. Vi vill dra, men centrumet vill att vi är kvar.
Nåväl.
Nu tillhör vi de ytterst få lyckligt lottade som kan livnära oss på annat i väntan på bättre tider, men många småföretagare har gått omkull i detta centrum. Man kan säga att butikerna "dör som flugor."
En gång öppnade vår anställde butiken 20 min för sent pga tunnelbanekrångel. Detta resulterade i en straff-faktura på flera tusen kronor.
Ja, ni hör.
Alla är skitförbannade på centrumledningen.
Igår får vi en inbjudan. Ledningen vill ordna en personalfest för alla i centrumet.
Och det är ju trevligt kan man tycka.
Sen noterar jag att på denna "fest" skall vi informeras om nyheter och marknadsplanen för 2009.
Well, det tar ju inte så lång tid så det kan man väl suga i sig.
Men sen kommer jag till sista raden där det står att man måste BETALA.
Det är då man konstaterar att de verkligen ÄR idioter.
tisdag 3 mars 2009
Talibanen och fettfrågor.
Talibanen undrar varför jag plötsligt äter sallad.
It hasn't hänt before.
Och eftersom jag är emot all form av bantningsdiskussioner i barns närhet, så blir det en smal lina att gå på när jag förklarar.
Jag säger att jag måste lära mig att äta rätt. Att kroppen blir såååå glad om jag äter mer grönt. Att det inte är bra med fett.
Och där klampar jag i klaveret.
Jag inser det och försöker genast styra upp situationen med att säga att det finns bra fett och dåligt fett. Att det är bra att hon äter bra fett. Och jag med för den delen. Men att jag behöver lite fettpaus just nu, för att kroppen ska vänja sig vid "alla goda smaskiga grönsaker som finns".
Och jag känner att helgonglorian snurrar i 180. För I hate grönsaker.
Kliver ur duschen i morse. Talibanen stirrar på min kropp. Och kör in ett finger i min mage. Hon är tyst.
I 20 sekunder.
"Oj mamma, du har VERKLIGEN ätit för mycket fett!"
It hasn't hänt before.
Och eftersom jag är emot all form av bantningsdiskussioner i barns närhet, så blir det en smal lina att gå på när jag förklarar.
Jag säger att jag måste lära mig att äta rätt. Att kroppen blir såååå glad om jag äter mer grönt. Att det inte är bra med fett.
Och där klampar jag i klaveret.
Jag inser det och försöker genast styra upp situationen med att säga att det finns bra fett och dåligt fett. Att det är bra att hon äter bra fett. Och jag med för den delen. Men att jag behöver lite fettpaus just nu, för att kroppen ska vänja sig vid "alla goda smaskiga grönsaker som finns".
Och jag känner att helgonglorian snurrar i 180. För I hate grönsaker.
Kliver ur duschen i morse. Talibanen stirrar på min kropp. Och kör in ett finger i min mage. Hon är tyst.
I 20 sekunder.
"Oj mamma, du har VERKLIGEN ätit för mycket fett!"
måndag 2 mars 2009
McDonalds i bantartider.
Idag var det hardcore start med Viktväktarna.
Och det börjar ju jävligt bra.
Maken meddelar igår kväll att han ikväll har styrelsemöte här hemma. Vilket han glömt totalt. Detta innebär en hastig och olustig tripp ned till McDonalds för mig och talibanen.
På min första viktväktardag.
Och för första gången, ever, så äter jag en sallad där.
Men hur mycket jag en anstränger mig så kan jag inte förlika mig med att det inte bara är kaniner som äter salladsblad.
Det smakar skit.
Och detta är den första dagen av 365 dagar.
Och det börjar ju jävligt bra.
Maken meddelar igår kväll att han ikväll har styrelsemöte här hemma. Vilket han glömt totalt. Detta innebär en hastig och olustig tripp ned till McDonalds för mig och talibanen.
På min första viktväktardag.
Och för första gången, ever, så äter jag en sallad där.
Men hur mycket jag en anstränger mig så kan jag inte förlika mig med att det inte bara är kaniner som äter salladsblad.
Det smakar skit.
Och detta är den första dagen av 365 dagar.
söndag 1 mars 2009
Hur man skaffar sig en hjärtinfarkt en söndagmorgon.
Klockan 07.58 står Christina utanför mitt köksfönster. Ute på ett mission.
Jag promenerar inte. För jag har bil.
Christina promenerar.
Och har bestämt sig för att förbarma sig över det lilla förortsfettot till vän.
Inför varje uppförsbacke är jag redo att lägga mig ned och dö. Jag är fullständigt övertygad om att en hjärtinfarkt är i antågande. Men hon släpar mig.
Och den lilla taniga spetan säger dessutom att hon är fullt beredd att bära mig runt. För runt ska jag. Har hon bestämt.
1 timme och 15 minuter senare är vi hemma vid huset igen, och hon är plötsligt borta.
Och jag fattar ingenting. Vad hände? Det enda spåren efter denna livsfarliga upplevelse är svetten och det fullkomligt rödflammiga fejset.
Det tog 20 minuter innan hjärtat lugnade ned sig.
Och jag är stentrött. Och förstår inte. Man ska ju bli pigg av promenader.
Har jag hört.
Maken upplyser mig då om att jag måste inse vilken enorm chock kroppen just utsatts för;
MOTION.
Jag promenerar inte. För jag har bil.
Christina promenerar.
Och har bestämt sig för att förbarma sig över det lilla förortsfettot till vän.
Inför varje uppförsbacke är jag redo att lägga mig ned och dö. Jag är fullständigt övertygad om att en hjärtinfarkt är i antågande. Men hon släpar mig.
Och den lilla taniga spetan säger dessutom att hon är fullt beredd att bära mig runt. För runt ska jag. Har hon bestämt.
1 timme och 15 minuter senare är vi hemma vid huset igen, och hon är plötsligt borta.
Och jag fattar ingenting. Vad hände? Det enda spåren efter denna livsfarliga upplevelse är svetten och det fullkomligt rödflammiga fejset.
Det tog 20 minuter innan hjärtat lugnade ned sig.
Och jag är stentrött. Och förstår inte. Man ska ju bli pigg av promenader.
Har jag hört.
Maken upplyser mig då om att jag måste inse vilken enorm chock kroppen just utsatts för;
MOTION.
lördag 28 februari 2009
Maken ruttnar på mig
Jag sitter med datorn i knät och gör nåt.
Samtidigt som jag har Melodifestivalen på.
Maken lägger talibanen, och tjuvkikar i sovrummet tills hon har somnat.
Jag är mitt inne i det jag gör så det tar en stund innan jag inser att jag nynnar till "förbjudna" låtar.
Maken kommer ner och stönar satan över musikutbudet.
"Amen för helvete, vad ÄÄÄÄR det för musik?! Ta Susanne Alfvengren, vafan gör hon där?!! Och THORLEIFS, vad är det frågan om?!!"
Jag harklar mig.
Och erkänner att jag nog kanske nynnade lite där.
Alltså, kanske yttepytte lite.
"NU FÅR DU FAN GE DIG! Ska jag skicka in en anmälan till PRO, eller?!"
Herregud.
Jag måste nog se över mitt liv lite.
Samtidigt som jag har Melodifestivalen på.
Maken lägger talibanen, och tjuvkikar i sovrummet tills hon har somnat.
Jag är mitt inne i det jag gör så det tar en stund innan jag inser att jag nynnar till "förbjudna" låtar.
Maken kommer ner och stönar satan över musikutbudet.
"Amen för helvete, vad ÄÄÄÄR det för musik?! Ta Susanne Alfvengren, vafan gör hon där?!! Och THORLEIFS, vad är det frågan om?!!"
Jag harklar mig.
Och erkänner att jag nog kanske nynnade lite där.
Alltså, kanske yttepytte lite.
"NU FÅR DU FAN GE DIG! Ska jag skicka in en anmälan till PRO, eller?!"
Herregud.
Jag måste nog se över mitt liv lite.
Från Christina på Tara
Christina tycker att jag ska ägna mig åt lite andra saker än att gnälla på min snåle make.
Så då gör jag väl det då´ra.
Till vem som helst: varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Osså inget ljug eller hittepå. Varsågod och kopiera;
1. Vad heter du? MONA
2. Ett ord på fyra bokstäver: MAKE
3. Flicknamn: MAGDALENA
4. Pojknamn: MARTIN
5. Yrke: MÖBELSNICKARE
6. Färg: MOROTSRÖD
7. Klädesplagg: MAMELUCKER
8. Mat: MOZZARELLASALLAD
9. Sak i badrummet: MÅNGA HANDDUKAR...
10. Plats/stad: MONACO
11. En orsak till att vara sen: MENSJÄVLAVÄRK
12. Något man inte skriker: MISSFOSTER!
13. Film: MIDNIGHT EXPRESS
14. Något man dricker: MJÖLK
15. Band: MANDO DIAO (ny blir tonåringen impad...för jag har noll koll på musik..)
16. Djur: MUS
17. Gatunamn: MORÄNVÄGEN
18. Bil: MERCEDES
19. Sång: MAMMA MIA
20. Aktivitet med mer än en deltagare: MARATHON
Så då gör jag väl det då´ra.
Till vem som helst: varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Osså inget ljug eller hittepå. Varsågod och kopiera;
1. Vad heter du? MONA
2. Ett ord på fyra bokstäver: MAKE
3. Flicknamn: MAGDALENA
4. Pojknamn: MARTIN
5. Yrke: MÖBELSNICKARE
6. Färg: MOROTSRÖD
7. Klädesplagg: MAMELUCKER
8. Mat: MOZZARELLASALLAD
9. Sak i badrummet: MÅNGA HANDDUKAR...
10. Plats/stad: MONACO
11. En orsak till att vara sen: MENSJÄVLAVÄRK
12. Något man inte skriker: MISSFOSTER!
13. Film: MIDNIGHT EXPRESS
14. Något man dricker: MJÖLK
15. Band: MANDO DIAO (ny blir tonåringen impad...för jag har noll koll på musik..)
16. Djur: MUS
17. Gatunamn: MORÄNVÄGEN
18. Bil: MERCEDES
19. Sång: MAMMA MIA
20. Aktivitet med mer än en deltagare: MARATHON
Dumsnål bonnläpp
Min man kommer från landet.
Inget ont i det.
Eller, landet var väl faktiskt att ta i.
Han kommer från en håla. Vi pratar ärkehåla med typ 100 hushåll. Där man åkte in till den stora byn på äventyr. Alltså till den stoooora byhålan där hela 1600 pers bor.
Ja ni hajar.
Så jag gissar att man fick snåla in på ett och annat. För att det var långt till förnödenheter, om så behövdes.
Det där har satt konstiga spår.
Härom dagen kom elräkningen. Han fick lätt andnöd. Den var på dryga 5000 riksdaler. Liksom förra månaden. Och månaden dessförinnan.
I går upptäcker jag att vår enda källa för att torka handdukarna i badrummet var avstängd.
Alltså handdukstorken.
Först trodde jag någon råkat stänga av av misstag.
Tills jag plötsligt kom att tänka på maken.
Givetvis.
Han tror på full jävla allvar att han kommer sänka vår elförbrukning anmärkningsvärt om han stänger av handdukstorken.
Vi snackar om samme man som skulle kunna köpa en jävla penna för 2500 kr.
Utan att blinka en sekund.
Jag blir så trött.
Inget ont i det.
Eller, landet var väl faktiskt att ta i.
Han kommer från en håla. Vi pratar ärkehåla med typ 100 hushåll. Där man åkte in till den stora byn på äventyr. Alltså till den stoooora byhålan där hela 1600 pers bor.
Ja ni hajar.
Så jag gissar att man fick snåla in på ett och annat. För att det var långt till förnödenheter, om så behövdes.
Det där har satt konstiga spår.
Härom dagen kom elräkningen. Han fick lätt andnöd. Den var på dryga 5000 riksdaler. Liksom förra månaden. Och månaden dessförinnan.
I går upptäcker jag att vår enda källa för att torka handdukarna i badrummet var avstängd.
Alltså handdukstorken.
Först trodde jag någon råkat stänga av av misstag.
Tills jag plötsligt kom att tänka på maken.
Givetvis.
Han tror på full jävla allvar att han kommer sänka vår elförbrukning anmärkningsvärt om han stänger av handdukstorken.
Vi snackar om samme man som skulle kunna köpa en jävla penna för 2500 kr.
Utan att blinka en sekund.
Jag blir så trött.
fredag 27 februari 2009
Fredagkväll i fiiina förorten.
Status på make fredag kväll;
På divanen i ena hörnet av vardagsrummet.
Sovandes.
Klockan är 18.55
Grattis kära hustrun.
Du måste verkligen ha tappat all dragningskraft!
På divanen i ena hörnet av vardagsrummet.
Sovandes.
Klockan är 18.55
Grattis kära hustrun.
Du måste verkligen ha tappat all dragningskraft!
I valet och kvalet.
Jag har stark beslutsångest.
Jag vill starta en ny blogg.
A little more aaaaanonym.
Och göra mig av med lite luggage, so to speak.
Fast jag har ju så kul här.
Men så mycket annat att skriva om.
What to do, what to do....?!
Funderar lite till.
Jag vill starta en ny blogg.
A little more aaaaanonym.
Och göra mig av med lite luggage, so to speak.
Fast jag har ju så kul här.
Men så mycket annat att skriva om.
What to do, what to do....?!
Funderar lite till.
torsdag 26 februari 2009
Kändisskvaller.
Imorse hade vi ett möte med alla våra butikschefer.
När vi ramlar in på caféet, där vi skulle vara, så sitter två kända personer och håller varandra i handen.
Samtliga av oss smålog och nickade bekräftande till varandra.
Själv tänkte jag komma med en bekräftelse på "scoopet" här på bloggen.
Så när jag nu kommer tillbaka till kontoret för att ratta in här och skriva lite, så hamnar jag först på Aftonbladets hemsida.
Niclas Wahlgren bekräftar sitt förhållande till Laila Bagge.
Jag skulle suga purjo som skvallerreporter.
När vi ramlar in på caféet, där vi skulle vara, så sitter två kända personer och håller varandra i handen.
Samtliga av oss smålog och nickade bekräftande till varandra.
Själv tänkte jag komma med en bekräftelse på "scoopet" här på bloggen.
Så när jag nu kommer tillbaka till kontoret för att ratta in här och skriva lite, så hamnar jag först på Aftonbladets hemsida.
Niclas Wahlgren bekräftar sitt förhållande till Laila Bagge.
Jag skulle suga purjo som skvallerreporter.
onsdag 25 februari 2009
Knivskarp, fisig taliban.
Talibanen är en vandrande fismaskin. (Rakt nedstigande led från sin far.)
Vi pratar REJÄLA manliga väry-lukta-illa-fisar.
8 gånger om dagen.
Förvisso än väluppfostrad taliban för varje prutt eftergås av ett "Ursäkta mig."
Sen några veckor tillbaka har jag fått nog av fiseriet.
Jag försöker därför intala henne ett nytt mantra;
Fina Flickor Fiser Inte.
Det går sådär.
Varje gång hon fiser, så upprepar jag mantrat. Och tillägger: du får gå in på toa, eller in i ett annat rum.
Inget hjälper.
Läser godnattsaga ikväll.
Fis, prutt och två "Ursäkta mig."
Jag får nog.
-"Allvarligt, FINA FLICKOR FISER INTE!"
Min taliban är 5 år. Och snabb som en reptil.
-"FINA FLICKOR BLIR INTE ARGA PÅ SINA BARN!!"
Häpp.
Vi pratar REJÄLA manliga väry-lukta-illa-fisar.
8 gånger om dagen.
Förvisso än väluppfostrad taliban för varje prutt eftergås av ett "Ursäkta mig."
Sen några veckor tillbaka har jag fått nog av fiseriet.
Jag försöker därför intala henne ett nytt mantra;
Fina Flickor Fiser Inte.
Det går sådär.
Varje gång hon fiser, så upprepar jag mantrat. Och tillägger: du får gå in på toa, eller in i ett annat rum.
Inget hjälper.
Läser godnattsaga ikväll.
Fis, prutt och två "Ursäkta mig."
Jag får nog.
-"Allvarligt, FINA FLICKOR FISER INTE!"
Min taliban är 5 år. Och snabb som en reptil.
-"FINA FLICKOR BLIR INTE ARGA PÅ SINA BARN!!"
Häpp.
Ulrica, my hero!
Knappt 24 timmar har gått och jag har klivit ur min komattack!
Tillbringade hela kvällen igår med att surfa runt på nätet och leta info om en sån där magsäcksoperation. (Och undrade varför det inte gick att komma i kontakt med DrAnnika, därborta i England!)
Nåväl.
Man kan säga att Ulrica räddade mig från att avsluta detta jordeliv.
För hon berättade hur det VERKLIGEN ska gå till när man väger sig.
Girlfriends; titta och lär!
Fy fan vad beröm jag kommer få vid nästa invägning!
Tillbringade hela kvällen igår med att surfa runt på nätet och leta info om en sån där magsäcksoperation. (Och undrade varför det inte gick att komma i kontakt med DrAnnika, därborta i England!)
Nåväl.
Man kan säga att Ulrica räddade mig från att avsluta detta jordeliv.
För hon berättade hur det VERKLIGEN ska gå till när man väger sig.
Girlfriends; titta och lär!
Fy fan vad beröm jag kommer få vid nästa invägning!
tisdag 24 februari 2009
Har inte tid!
Sorry.
Har inte tid att blogga just nu.
Har fullt upp med att trycka i mig all skit som stavas onyttigt.
Klockan 16.30 är det invägning.
Sen startar kampen om 25 kilo. (Ja, jag sa ju att jag ska bli snygg igen, och då är det lika bra att ta i!)
Måste gå,
det ligger choklad i köket här på jobbet....
Har inte tid att blogga just nu.
Har fullt upp med att trycka i mig all skit som stavas onyttigt.
Klockan 16.30 är det invägning.
Sen startar kampen om 25 kilo. (Ja, jag sa ju att jag ska bli snygg igen, och då är det lika bra att ta i!)
Måste gå,
det ligger choklad i köket här på jobbet....
måndag 23 februari 2009
Nu så. My new life.
Okey.
Jag ger upp.
Det är femton år sen.
Eller nåt.
I morgon 16.30 väger jag in mig hos ViktVäktarna på Kungsholmen.
Satan i gatan vad snygg jag ska bli.
Maken kommer att bli in löööv igen.
Och jag kommer att börja vilja umgås med folk...igen.
It's a win win situation helt enkelt.
Och nej.
Det här ska inte bli nån tråkig jävla bantarblogg.
Jag ger upp.
Det är femton år sen.
Eller nåt.
I morgon 16.30 väger jag in mig hos ViktVäktarna på Kungsholmen.
Satan i gatan vad snygg jag ska bli.
Maken kommer att bli in löööv igen.
Och jag kommer att börja vilja umgås med folk...igen.
It's a win win situation helt enkelt.
Och nej.
Det här ska inte bli nån tråkig jävla bantarblogg.
lördag 21 februari 2009
Du som brukar titta på SVT.
SVT har börjat med någon slags återblick emellan programmen. Ni vet; snabba klipp med diverse tv-hallåor genom åren och korta klipp på olika paus-klockor som alltid visades mellan programmen förr i tiden.
Första gången jag noterade detta så satt jag som en jävla loser och log igenkännande, och en miljon barndomsminnen poppade upp.
Och det var en hel massa;
"Amengud, kommer du ihåg den där klockan, och den där?! Och minns du henne?! ....Och honom?!""
Sen hejdade jag mig.
Att jag känner igen SAMTLIGA klockor och SAMTLIGA tv-hallåor kan bara betyda en sak.
Och jag tänker inte ens skriva ut orden här.
Första gången jag noterade detta så satt jag som en jävla loser och log igenkännande, och en miljon barndomsminnen poppade upp.
Och det var en hel massa;
"Amengud, kommer du ihåg den där klockan, och den där?! Och minns du henne?! ....Och honom?!""
Sen hejdade jag mig.
Att jag känner igen SAMTLIGA klockor och SAMTLIGA tv-hallåor kan bara betyda en sak.
Och jag tänker inte ens skriva ut orden här.
Ett stolt modershjärta
Vaknar av att jag hör någon hoppa ned på golvet. Sen hör jag springande steg och något som släpas.
Sen blir det lite stök, bök och ett blip-blip-blip-ljud från den digitala displayen på tvättmaskinen.
Jag hör en lådsmäll, och sen vattenkranen som sätts på.
Springade steg tillbaka in i rummet. Garderobsdörr öppnas. Tyst en stund. Sen kommer elefanthjorden i form av två små fötter inspringandes på vårt knakande trägolv.
Någon lyfter på täcket och viskar HÖGT;
"Maaaaaamma, jag tog av täcket och pyjamasen och la det i badkaret, och sen tog jag påslakanet och lakanet och la det i tvättmaskinen och satte på 60 grader och sen tog jag en tvättlapp och så tvättade jag rumpan och snippan och titta vad fin klänning jag har mamma!"
Talibanen 5 år.
Skulle inte tro att jag behöver oroa mig nämnvärt för hennes framtida självständighet.
Sen blir det lite stök, bök och ett blip-blip-blip-ljud från den digitala displayen på tvättmaskinen.
Jag hör en lådsmäll, och sen vattenkranen som sätts på.
Springade steg tillbaka in i rummet. Garderobsdörr öppnas. Tyst en stund. Sen kommer elefanthjorden i form av två små fötter inspringandes på vårt knakande trägolv.
Någon lyfter på täcket och viskar HÖGT;
"Maaaaaamma, jag tog av täcket och pyjamasen och la det i badkaret, och sen tog jag påslakanet och lakanet och la det i tvättmaskinen och satte på 60 grader och sen tog jag en tvättlapp och så tvättade jag rumpan och snippan och titta vad fin klänning jag har mamma!"
Talibanen 5 år.
Skulle inte tro att jag behöver oroa mig nämnvärt för hennes framtida självständighet.
fredag 20 februari 2009
En rak höger.
I morse vaknade jag 05.14 och var svinförbannad.
Värsta mardrömmen.
Jag drömmer att jag ska åka tunnelbana, vilket senast skedde på typ 90-talet. Eller nåt.
Tåget står inne på perrongen och jag går fram till luckan. Spärrvakten säger "387 kr tack".
Jag tänker att, "vafan vad dyrt det har blivit." Spärrvakten noterar mitt höjda ögonbryn och tillar: "Ja, men remsan kommer ju att räcka länge."
Sen hör jag hur tågföraren därborta startar (!) tåget och jag får svinbråttom. Jag räcker över pengarna och spärrvakten tar emot dem. Och drar igen luckan.
Jag står som ett fån och undrar när han tänker ge mig remsan. Han lutar sig bakåt, sätter sig med armarna i kors och rycker på axlarna genom rutan.
"AMEN FÖR HELVETE, FÅR JAG TILLBAKA PENGARNA!" Skriker jag.
Det kommer mer människor. Tågföraren varvar motorn (!) och jag är nu helt jävla vansinning.
Han ropar genom rutan: "Du har inga bevis!"
Jag får ett jävla tokspel och försöker sparka sönder spärrkuren (heter det så?!) men han sitter därinne kolugn och stirrar roat på mig.
Samtidigt ser jag att tåget går. Jag backar och tar sats för att kasta mig mot spärrvaktens dörr. Precis innan jag når fram så vaknar jag.
Jag var så in i helskotta förbannad att jag inte kunde somna om. Det tog gott och väl en timme innan ilskan var helt borta.
Jaha.
Och vad kan man säga om det här då?
I'm a fucking nut case. Eller stavas det nutcase? What the hell....
Värsta mardrömmen.
Jag drömmer att jag ska åka tunnelbana, vilket senast skedde på typ 90-talet. Eller nåt.
Tåget står inne på perrongen och jag går fram till luckan. Spärrvakten säger "387 kr tack".
Jag tänker att, "vafan vad dyrt det har blivit." Spärrvakten noterar mitt höjda ögonbryn och tillar: "Ja, men remsan kommer ju att räcka länge."
Sen hör jag hur tågföraren därborta startar (!) tåget och jag får svinbråttom. Jag räcker över pengarna och spärrvakten tar emot dem. Och drar igen luckan.
Jag står som ett fån och undrar när han tänker ge mig remsan. Han lutar sig bakåt, sätter sig med armarna i kors och rycker på axlarna genom rutan.
"AMEN FÖR HELVETE, FÅR JAG TILLBAKA PENGARNA!" Skriker jag.
Det kommer mer människor. Tågföraren varvar motorn (!) och jag är nu helt jävla vansinning.
Han ropar genom rutan: "Du har inga bevis!"
Jag får ett jävla tokspel och försöker sparka sönder spärrkuren (heter det så?!) men han sitter därinne kolugn och stirrar roat på mig.
Samtidigt ser jag att tåget går. Jag backar och tar sats för att kasta mig mot spärrvaktens dörr. Precis innan jag når fram så vaknar jag.
Jag var så in i helskotta förbannad att jag inte kunde somna om. Det tog gott och väl en timme innan ilskan var helt borta.
Jaha.
Och vad kan man säga om det här då?
I'm a fucking nut case. Eller stavas det nutcase? What the hell....
torsdag 19 februari 2009
Ut på äventyr.
I morgon ska jag till Nyköping med maken.
Tror det vankas nyförvärv av ett inredningsföretag.
För han har varit osedvanligt snäll den senaste tiden.
Och jag har inte lyssnat så noga.
Frågan är om han har glömt vår gamla deal;
Ett förvärv = en ny måste-ha-väska från Louis Vuitton.
Fast det är klart.
Han börjar bli gammal.
Han lär åberopa alzeimer.
Så det är ju tur att han har en ungdomlig fru med väry gott minne.
Tror det vankas nyförvärv av ett inredningsföretag.
För han har varit osedvanligt snäll den senaste tiden.
Och jag har inte lyssnat så noga.
Frågan är om han har glömt vår gamla deal;
Ett förvärv = en ny måste-ha-väska från Louis Vuitton.
Fast det är klart.
Han börjar bli gammal.
Han lär åberopa alzeimer.
Så det är ju tur att han har en ungdomlig fru med väry gott minne.
I de finare kvarteren.
Det finns en enda nackdel med att vi flyttat vårt huvudkontor hem till Äppelviken i Bromma; det finns noll lunchrestauranger i närheten. I alla fall inga goda.
Så det är hemlagad lunch every day.
Och det är ju bra. Man spar ju en del stålingar. Kan man säga.
Idag spenderar jag halva dagen på Östermalm. Kollegorna och jag bestämmer oss för att lyxa till det med en restauranglunch.
Vi flyttade den 1 november förra året.
Så visserligen har knappa 4 månader passerat, men inte fan kommer jag ihåg att en sketen lunch kostade 220 pix!
220 jävla kronor.
Och jag drack vanligt kranvatten.
Eller så ÄR det så dyrt på just fiiina Östermalm.
Näpp.
Det blir fortsatta lunchlådor för min del.
Men.
Det var ju faktiskt ganska gott. Eller ja, det var inihelvete gott.
Så det är hemlagad lunch every day.
Och det är ju bra. Man spar ju en del stålingar. Kan man säga.
Idag spenderar jag halva dagen på Östermalm. Kollegorna och jag bestämmer oss för att lyxa till det med en restauranglunch.
Vi flyttade den 1 november förra året.
Så visserligen har knappa 4 månader passerat, men inte fan kommer jag ihåg att en sketen lunch kostade 220 pix!
220 jävla kronor.
Och jag drack vanligt kranvatten.
Eller så ÄR det så dyrt på just fiiina Östermalm.
Näpp.
Det blir fortsatta lunchlådor för min del.
Men.
Det var ju faktiskt ganska gott. Eller ja, det var inihelvete gott.
Det perfekta förhållandet.
Jag gillar att vara ensam.
Och jag gillar att vara gift.
Kombinationen i mitt fall är synnerligen opassande eftersom vi dessutom arbetar ihop.
Jag är aldrig ensam.
Till råga på allt så är vi sällan överens om en hel del. T ex inredning.
Så nu har jag kommit på hur vi ska göra när vi blir rika.
Vi köper två radhus. Vägg-i-vägg.
Han i ena, och jag i andra.
Han får ha det som han vill.
Och jag som jag vill.
Och så ses man när det passar.
På fullt allvar.
Och jag gillar att vara gift.
Kombinationen i mitt fall är synnerligen opassande eftersom vi dessutom arbetar ihop.
Jag är aldrig ensam.
Till råga på allt så är vi sällan överens om en hel del. T ex inredning.
Så nu har jag kommit på hur vi ska göra när vi blir rika.
Vi köper två radhus. Vägg-i-vägg.
Han i ena, och jag i andra.
Han får ha det som han vill.
Och jag som jag vill.
Och så ses man när det passar.
På fullt allvar.
onsdag 18 februari 2009
Nåt så smart.
Veckans Do Not-Tips;
Utmana aldrig ödet med att efter tre kaffefria dagar, kombinerat med kraftig maginfluensa, intaga en mugg kaffe på jobbet.
Såvida du inte har jävligt nära till toa.
Det var tamejfan gränsfall för min del.
Utmana aldrig ödet med att efter tre kaffefria dagar, kombinerat med kraftig maginfluensa, intaga en mugg kaffe på jobbet.
Såvida du inte har jävligt nära till toa.
Det var tamejfan gränsfall för min del.
tisdag 17 februari 2009
Utskiten
Maj Gaaad.
Talk about årets värsta maginfluensa.
Och snacka om att man fick igen för att man hånat pip-Larsson till make.
Jag har spytt mer än vad jag gjort de senaste 15 åren.
Jävlar så sjuk jag har varit.
Men nu är det business as usual igen!
Talk about årets värsta maginfluensa.
Och snacka om att man fick igen för att man hånat pip-Larsson till make.
Jag har spytt mer än vad jag gjort de senaste 15 åren.
Jävlar så sjuk jag har varit.
Men nu är det business as usual igen!
lördag 14 februari 2009
Vänner
För 10 min sen så ringer det på dörren och innan jag hinner resa mig så hör jag någon rusa in och gasta "HALLÅÅÅÅ!"
Käraste vännen Christina på Tara kommer inrusande med varsin Alla-Hjärtans-Dag-present till mig och talibanen.
Sen rusade hon iväg igen. "Är på Alla-Hjärtans-Dag-turné serru!"
Vilken idé;
att åka runt till sina käraste vänner och dela ut presenter.
Tänk så lite det behövs för att göra någon annan glad.
Tack bäjbi! Nu är jag glad igen.
Käraste vännen Christina på Tara kommer inrusande med varsin Alla-Hjärtans-Dag-present till mig och talibanen.
Sen rusade hon iväg igen. "Är på Alla-Hjärtans-Dag-turné serru!"
Vilken idé;
att åka runt till sina käraste vänner och dela ut presenter.
Tänk så lite det behövs för att göra någon annan glad.
Tack bäjbi! Nu är jag glad igen.
Gammelgädda.
Jag har fullkomligt snöat in på inredningsbloggar. I synnerhet www.styleroom.se. Jag dammsuger varenda bild.
Alldeles nyss råkar jag på en bild på en byrå. På byrån står ett inramat foto. Insändaren skriver något i stil med:
"Gammalt foto på min mor & jag. Älskar hennes glasögon på det här kortet, stora & härliga!"
Och jag sätter morgonkaffet i halsen. Inte för att jag känner människan. Snarare för att glasögonen i stort sett är identiska med vad jag själv bar på den tiden.
Och jag inser att jag faktiskt inte är 25 år. Jag bor i en medelålderskropp, men hjärnan hänger inte riktigt med.
Och insikten om att man vid 43 års ålder faktiskt kan ha en 18-25-årig dotter, som skickar in sina inredningsbilder till nån jädra sajt, är en fullständig chock så här en stilla lördagmorgon.
Jag går fan och lägger mig igen.
Alldeles nyss råkar jag på en bild på en byrå. På byrån står ett inramat foto. Insändaren skriver något i stil med:
"Gammalt foto på min mor & jag. Älskar hennes glasögon på det här kortet, stora & härliga!"
Och jag sätter morgonkaffet i halsen. Inte för att jag känner människan. Snarare för att glasögonen i stort sett är identiska med vad jag själv bar på den tiden.
Och jag inser att jag faktiskt inte är 25 år. Jag bor i en medelålderskropp, men hjärnan hänger inte riktigt med.
Och insikten om att man vid 43 års ålder faktiskt kan ha en 18-25-årig dotter, som skickar in sina inredningsbilder till nån jädra sajt, är en fullständig chock så här en stilla lördagmorgon.
Jag går fan och lägger mig igen.
fredag 13 februari 2009
Man är ju skruvad som få.
Jag tog mig en funderare på hur jag fungerar egentligen.
Och undrar om jag lider av någon bokstavskombination (no offence), eller något annat allvarligt.
Jag har inga som helst problem att läsa lusen av någon och be någon fara så jävla långt åt helvete det går. Om det är nödvändigt.
Men om jag råkar göra ett felköp, så skulle jag aldrig i livet gå och lämna tillbaka varan. För jag är asfeg.
En gång var vi i New York och jag hittade ett par döläckra Yves Saint Laurent-pumps. Schwaindyra. Men jag bara måste.
Och vi hade promenerat hela dagen.
Promenad i timmar = svullna fötter.
Promenad i timmar = tydligen svullen i huvudet, för jag tänker med den nedre regionen.
Nästa morgon när fötterna var normala, så konstaterar jag att de är en storlek för stora. Självklart.
Men jag vägrade att gå tillbaka med dem. Pinsamt. Maken undrade om jag hade hål i huvudet, för "självklart är det väl bara att gå tillbaka och byta storlek!"
Men jag tordes inte.
Så maken fick göra det. Och stå där och känna sig som en transa.
7 år senare ligger de fortfarande oanvända i garderoben.
Men snygga är dom.
Och undrar om jag lider av någon bokstavskombination (no offence), eller något annat allvarligt.
Jag har inga som helst problem att läsa lusen av någon och be någon fara så jävla långt åt helvete det går. Om det är nödvändigt.
Men om jag råkar göra ett felköp, så skulle jag aldrig i livet gå och lämna tillbaka varan. För jag är asfeg.
En gång var vi i New York och jag hittade ett par döläckra Yves Saint Laurent-pumps. Schwaindyra. Men jag bara måste.
Och vi hade promenerat hela dagen.
Promenad i timmar = svullna fötter.
Promenad i timmar = tydligen svullen i huvudet, för jag tänker med den nedre regionen.
Nästa morgon när fötterna var normala, så konstaterar jag att de är en storlek för stora. Självklart.
Men jag vägrade att gå tillbaka med dem. Pinsamt. Maken undrade om jag hade hål i huvudet, för "självklart är det väl bara att gå tillbaka och byta storlek!"
Men jag tordes inte.
Så maken fick göra det. Och stå där och känna sig som en transa.
7 år senare ligger de fortfarande oanvända i garderoben.
Men snygga är dom.
Ombytta roller.
Jag och maken jobbar ihop.
Alla vet att maken är en idiot mellan varven. Han är liksom the bad guy, och jag är då the good guy.
Så har det alltid varit.
Idag hade vi ett möte med en person.
Jag kan, liksom alla normala människor, bli förbannad. På ett hälsosamt sätt.
Maken tvingade med mig på detta möte. Jag förvarnade honom och sa att jag inte skulle stå för mina eventuella handlingar.
Mycket riktigt.
Jag höll mig i 14 minuter. Sen exploderade jag;
Jag var SEKUNDER ifrån att lägga mig raklång över cafébordet och sticka latte-skeden rakt in i ögat på honom. Och då skojar jag inte. Jag till och med talade om för honom att jag ansåg honom vara ett jävla arsel och att det måste vara nåt allvarligt jävla fel i huvudet på honom. Jag var så upprörd att jag hyperventilerade och stammade.
Snubben satt som en våt jävla fläck på andra sidan bordet och var övertygad om att han skulle få spö av en fet 43-årig kärring mitt i Stockholms största köpcentrum.
Maken satt helt tyst och stirrade i bordet. Högröd i ansiktet.
Efteråt var han helt chockad. Jag har ALDRIG betett mig på det sättet.
Menstruation och möte med en fullblodsidiot är sällan en bra kombination.
(Förlåt Lindis, kunde inte svara, och jag har fortfarande inte lugnat ned mig så jag är inget bra sällskap ikväll!)
Alla vet att maken är en idiot mellan varven. Han är liksom the bad guy, och jag är då the good guy.
Så har det alltid varit.
Idag hade vi ett möte med en person.
Jag kan, liksom alla normala människor, bli förbannad. På ett hälsosamt sätt.
Maken tvingade med mig på detta möte. Jag förvarnade honom och sa att jag inte skulle stå för mina eventuella handlingar.
Mycket riktigt.
Jag höll mig i 14 minuter. Sen exploderade jag;
Jag var SEKUNDER ifrån att lägga mig raklång över cafébordet och sticka latte-skeden rakt in i ögat på honom. Och då skojar jag inte. Jag till och med talade om för honom att jag ansåg honom vara ett jävla arsel och att det måste vara nåt allvarligt jävla fel i huvudet på honom. Jag var så upprörd att jag hyperventilerade och stammade.
Snubben satt som en våt jävla fläck på andra sidan bordet och var övertygad om att han skulle få spö av en fet 43-årig kärring mitt i Stockholms största köpcentrum.
Maken satt helt tyst och stirrade i bordet. Högröd i ansiktet.
Efteråt var han helt chockad. Jag har ALDRIG betett mig på det sättet.
Menstruation och möte med en fullblodsidiot är sällan en bra kombination.
(Förlåt Lindis, kunde inte svara, och jag har fortfarande inte lugnat ned mig så jag är inget bra sällskap ikväll!)
torsdag 12 februari 2009
Spyfärdig
Maken informerar mig för någon vecka sedan om att nästa styrelsemöte (föräldrakooperativet) skall hållas hemma hos oss som ikväll.
Och så tillägger han: "vore finfint om du fixar 5 semlor också."
Och som den utomordentligt lydiga hustru jag är, så ordnar jag det.
Givetvis.
Det som stör mig dock är att vi övriga i familjen måste äta ute ikväll. Och i ett svagt ögonblick säger jag ja till talibanens förslag om McDonalds.
Jag är tillräckligt fet och ska egentligen hålla mig därifrån. Och nej, jag tycker deras sallader smakar skit.
Så idag slutar jag tidigt för att hinna hem och städa satan. Fixar bauta-semlor på vägen. Hämtar talibanen.
Och när vi kommer hem för att hämta tonåringen så ringer maken. Nån är sjuk så mötet är inställt.
Men eftersom ett löfte är ett löfte, så var det bara att pallra sig iväg till McDonalds.
Och eftersom varken taliban eller tonåring gillar semlor, så sitter jag här nu med FEM bauta-semlor.
Med god vilja får maken i sig två när han kommer hem.
Jag har i detta nu tryckt i mig två och en halv semmeljävel.
Och känner att en släng av bullimi inte skulle skada.
En kvart-14 dagar sådär...
Och så tillägger han: "vore finfint om du fixar 5 semlor också."
Och som den utomordentligt lydiga hustru jag är, så ordnar jag det.
Givetvis.
Det som stör mig dock är att vi övriga i familjen måste äta ute ikväll. Och i ett svagt ögonblick säger jag ja till talibanens förslag om McDonalds.
Jag är tillräckligt fet och ska egentligen hålla mig därifrån. Och nej, jag tycker deras sallader smakar skit.
Så idag slutar jag tidigt för att hinna hem och städa satan. Fixar bauta-semlor på vägen. Hämtar talibanen.
Och när vi kommer hem för att hämta tonåringen så ringer maken. Nån är sjuk så mötet är inställt.
Men eftersom ett löfte är ett löfte, så var det bara att pallra sig iväg till McDonalds.
Och eftersom varken taliban eller tonåring gillar semlor, så sitter jag här nu med FEM bauta-semlor.
Med god vilja får maken i sig två när han kommer hem.
Jag har i detta nu tryckt i mig två och en halv semmeljävel.
Och känner att en släng av bullimi inte skulle skada.
En kvart-14 dagar sådär...
onsdag 11 februari 2009
Sko-galen taliban
Det ligger i generna.
Det bara måste göra det.
Och fan ta den som ens petar på dem.
(Klicka på bilden)
Teknikproffset.
Installerar min skrivare Canon Pro9000 på min nya dator.
Hämtar drivrutiner på nån internationell sajt.
Är lite fööör snabb på tangenterna när jag ska välja språk, och hinner trycka OK.
Om jag nu bara kan klura ut vad allt heter på japanska så ska nog det här bli bra.
Hur jävla korkad får man vara!
Hämtar drivrutiner på nån internationell sajt.
Är lite fööör snabb på tangenterna när jag ska välja språk, och hinner trycka OK.
Om jag nu bara kan klura ut vad allt heter på japanska så ska nog det här bli bra.
Hur jävla korkad får man vara!
tisdag 10 februari 2009
Facebook. What the fuck!
Alltså.
Jag förstår ingenting av den där jävla skitsidan. Jag blir bara stressad av alla pookningar, eller vad de nu heter.
Och konstiga människor vill bli vänner. Människor jag inte har en aning om. Och nu när jag gick in och skulle ignorera en massa skit, så råkade jag trycka okey på en vänförfrågan.
Som jag aldrig någonsin hört talas om. Och får genast ett tack, för att jag accepterade. Jag går in på hennes sida för att få en eventuell ledtråd till hur vi känner varandra. Bara för att konstatera att hon verkar ha någon form av sociala problem för hon har alla möjliga kändisar i sitt stall av vänner. En sån där som stalkar allt och alla.
Jag vet inte vad jag styrde med när jag lade upp mig där från början. Måste ha fallit för grupptrycket tror jag.
Och inte går det att deleta skitsidan heller.
Satan var irriterad jag blir. Jag vill ha bort fanskapet.
Jag förstår ingenting av den där jävla skitsidan. Jag blir bara stressad av alla pookningar, eller vad de nu heter.
Och konstiga människor vill bli vänner. Människor jag inte har en aning om. Och nu när jag gick in och skulle ignorera en massa skit, så råkade jag trycka okey på en vänförfrågan.
Som jag aldrig någonsin hört talas om. Och får genast ett tack, för att jag accepterade. Jag går in på hennes sida för att få en eventuell ledtråd till hur vi känner varandra. Bara för att konstatera att hon verkar ha någon form av sociala problem för hon har alla möjliga kändisar i sitt stall av vänner. En sån där som stalkar allt och alla.
Jag vet inte vad jag styrde med när jag lade upp mig där från början. Måste ha fallit för grupptrycket tror jag.
Och inte går det att deleta skitsidan heller.
Satan var irriterad jag blir. Jag vill ha bort fanskapet.
Jamen TACK för alla kommentarer.
Man kan ju tro att en make som läser föregående inlägg kanske är lite ödmjuk och rannsakar sig själv en smula.
Icke min man.
Sur som ättika.
Och när maten är uppäten så reser man sig från bordet, ställer tallriken på diskbänken och går in till arbetsrummet.
Jag höjer mitt ögonbryn ända upp till hårfästet. Och slänger ur mig: "..så du bara går?!!"
Maken kommer tillbaka och är nu ytterst irriterad.
"Jag drar ju faktiskt mitt strå till stacken, på dig låter det som om jag inte gör ett skit!"
På jobbet; ja, mycket/mest
Hemma; icke det minsta.
Och återigen förvånas jag över hans matematiska oförmåga, som när det kommer till bissniss är oklanderlig.
"Men du, jag drar ju mitt strå till stacken på jobbet OCH tar hand om hela hemmet."
Han tycker på fullt allvar att jag är ute och hojar. För hans enorma arbetsbörda är way more värd än den tid jag lägger ned på arbete, oavsett var jag befinner mig.
Så han säger:"Jamen ansök om skilsmässa då!"
En timme senare kommer den klassiska cp-frågan:
"Ska du ha mens, eller?"
Och jag känner för första gången på 10 år att om jag skulle bli singel så är det fan inte hela världen.
Don't press your luck baby. Och med tanke på storleken på den här kossan, så är det inte svårt att föreställa sig hur saknad hon kommer att bli. Trust me.
Så. Nu ska jag inte tjafsa mer om det här för er.
Och ja.
Jag ska ha mens.
Icke min man.
Sur som ättika.
Och när maten är uppäten så reser man sig från bordet, ställer tallriken på diskbänken och går in till arbetsrummet.
Jag höjer mitt ögonbryn ända upp till hårfästet. Och slänger ur mig: "..så du bara går?!!"
Maken kommer tillbaka och är nu ytterst irriterad.
"Jag drar ju faktiskt mitt strå till stacken, på dig låter det som om jag inte gör ett skit!"
På jobbet; ja, mycket/mest
Hemma; icke det minsta.
Och återigen förvånas jag över hans matematiska oförmåga, som när det kommer till bissniss är oklanderlig.
"Men du, jag drar ju mitt strå till stacken på jobbet OCH tar hand om hela hemmet."
Han tycker på fullt allvar att jag är ute och hojar. För hans enorma arbetsbörda är way more värd än den tid jag lägger ned på arbete, oavsett var jag befinner mig.
Så han säger:"Jamen ansök om skilsmässa då!"
En timme senare kommer den klassiska cp-frågan:
"Ska du ha mens, eller?"
Och jag känner för första gången på 10 år att om jag skulle bli singel så är det fan inte hela världen.
Don't press your luck baby. Och med tanke på storleken på den här kossan, så är det inte svårt att föreställa sig hur saknad hon kommer att bli. Trust me.
Så. Nu ska jag inte tjafsa mer om det här för er.
Och ja.
Jag ska ha mens.
måndag 9 februari 2009
Please, kan någon tycka synd om mig?! Lite.
Gissa vem i familjen som har maginfluensa?
Nä, talibanus friskus mår okey, dock magont men glad.
Och inte är det tonåringen.
Så det finns ju inte så många att gissa på då´ra.
It's a fucking nightmare.
Jag må vara världens mest okänsliga fru, men det GÅR INTE att vara en förstående fru.
Inte nog med att måndagar är veckans absolut värsta arbetsdag för oss (av olika anledningar), jag måste dessutom göra hans jobb de gånger sjukdomar råka infalla på just en måndag.
Och när jag har jobbat klart och är slut som artist, så ska jag hem och jobba: det ska städas undan, eftersom talibanus någorlunda-friskus alltid tillåts härja runt fritt (oavsett om make är sjuk eller sitter hemma och jobbar), tvättmaskiner ska tömmas och fyllas på, sängvätarsäng skall bäddas, all disk ska plockas in i maskinen eftersom man inte orkar böja sig ned och ställa in den. Och så skall det lagas mat. I tid.
Så när jag ikväll sätter ned min feta rumpa för att intaga middag så är jag på lagom bra humör. Maken sitter intill och ställer sin alltid-samma-jävla-idiotiska-fråga; "jag förstår inte, det bara smällde till, jag fattar inte varför det gör så ont."
Och jag svarar, som ALLTID; "det är väl inte så konstigt, du har fått MAGINFLUENSA! Då gööööör det ont. Då mååååår man illa.
Hur svårt kan det vara?
Och eftersom han känner mig så väl, så känner han radiovågorna av mitt excellenta humör. Och frågar;
"Gick det bra idag?"
"Ja, självklart. Men jag är trött, och så får jag ju jobba dubbelt, och sen komma hem och ta hand om allt annat."
Och då blir han irro.
Och svarar:"Ja, men jag jobbar ju till åtta varje kväll."
"Det gör väl jag med!" Kontrar jag. Och känner att det börjar brinna i peruken.
Han sväljer betet och säger:
"Vadå, du sitter ju i soffan." (Vilket jag alltid gör från klockan 20.00 då jag kommit ned från nattningen.)
Och just precis då så får jag en överväldigande känsla av att vilja trycka upp mattallriken i ansiktet på honom, och endast det sunda förnuftet, och det faktum att talibanen sitter intill, stoppar mig.
Och jag sväljer.
Och känner att mellan kärlek och hat så är linjen JÄVLIGT tunn ibland.
I synnerhet om man inte haft tid att äta lunch.
Och jag orkar inte ens försöka förklara att jag visst sitter i soffan; när jag väntar på att potatisen ska puttra klart. Eller att lasagnen ska bli färdig. Och då sitter jag med datorn i knät. Och surfar. Och svarar på jobbmail. Och visst sitter jag i soffan efter maten och gör samma sak. Tills barnprogrammet tagit slut och det är sängdags för unga fröken.
För av någon outgrundlig anledning så FÖRSTÅR inte min man, som i alla andra avseenden är mycket intelligent, hur Aktiebolag Det Egna Hemmet fungerar. För han är inte styrelseordförande. Ej heller ledamot. Han är inte ens en sketen suppleant.
Han kommer hem och får allt serverat. Det jag kräver är att han tar undan sin mattallrik. Och kaffekopp. Och gärna torkar sig själv när han går på toa.
That's it.
Det är väl för fan inte för mycket begärt?!
Märks det att jag just nu är skitförbannad och förmodligen borde hålla mig långt borta från min blogg?!
Fotnot 3 timmare senare: Nämen. Nu var jag orättvis. Han är ju trots allt Sopchef. Dvs han är ansvarig för att knyta ihop den fulla soppåsen, och stoppa i en ny.
Dumma mig. Glömde ju det.
Nä, talibanus friskus mår okey, dock magont men glad.
Och inte är det tonåringen.
Så det finns ju inte så många att gissa på då´ra.
It's a fucking nightmare.
Jag må vara världens mest okänsliga fru, men det GÅR INTE att vara en förstående fru.
Inte nog med att måndagar är veckans absolut värsta arbetsdag för oss (av olika anledningar), jag måste dessutom göra hans jobb de gånger sjukdomar råka infalla på just en måndag.
Och när jag har jobbat klart och är slut som artist, så ska jag hem och jobba: det ska städas undan, eftersom talibanus någorlunda-friskus alltid tillåts härja runt fritt (oavsett om make är sjuk eller sitter hemma och jobbar), tvättmaskiner ska tömmas och fyllas på, sängvätarsäng skall bäddas, all disk ska plockas in i maskinen eftersom man inte orkar böja sig ned och ställa in den. Och så skall det lagas mat. I tid.
Så när jag ikväll sätter ned min feta rumpa för att intaga middag så är jag på lagom bra humör. Maken sitter intill och ställer sin alltid-samma-jävla-idiotiska-fråga; "jag förstår inte, det bara smällde till, jag fattar inte varför det gör så ont."
Och jag svarar, som ALLTID; "det är väl inte så konstigt, du har fått MAGINFLUENSA! Då gööööör det ont. Då mååååår man illa.
Hur svårt kan det vara?
Och eftersom han känner mig så väl, så känner han radiovågorna av mitt excellenta humör. Och frågar;
"Gick det bra idag?"
"Ja, självklart. Men jag är trött, och så får jag ju jobba dubbelt, och sen komma hem och ta hand om allt annat."
Och då blir han irro.
Och svarar:"Ja, men jag jobbar ju till åtta varje kväll."
"Det gör väl jag med!" Kontrar jag. Och känner att det börjar brinna i peruken.
Han sväljer betet och säger:
"Vadå, du sitter ju i soffan." (Vilket jag alltid gör från klockan 20.00 då jag kommit ned från nattningen.)
Och just precis då så får jag en överväldigande känsla av att vilja trycka upp mattallriken i ansiktet på honom, och endast det sunda förnuftet, och det faktum att talibanen sitter intill, stoppar mig.
Och jag sväljer.
Och känner att mellan kärlek och hat så är linjen JÄVLIGT tunn ibland.
I synnerhet om man inte haft tid att äta lunch.
Och jag orkar inte ens försöka förklara att jag visst sitter i soffan; när jag väntar på att potatisen ska puttra klart. Eller att lasagnen ska bli färdig. Och då sitter jag med datorn i knät. Och surfar. Och svarar på jobbmail. Och visst sitter jag i soffan efter maten och gör samma sak. Tills barnprogrammet tagit slut och det är sängdags för unga fröken.
För av någon outgrundlig anledning så FÖRSTÅR inte min man, som i alla andra avseenden är mycket intelligent, hur Aktiebolag Det Egna Hemmet fungerar. För han är inte styrelseordförande. Ej heller ledamot. Han är inte ens en sketen suppleant.
Han kommer hem och får allt serverat. Det jag kräver är att han tar undan sin mattallrik. Och kaffekopp. Och gärna torkar sig själv när han går på toa.
That's it.
Det är väl för fan inte för mycket begärt?!
Märks det att jag just nu är skitförbannad och förmodligen borde hålla mig långt borta från min blogg?!
Fotnot 3 timmare senare: Nämen. Nu var jag orättvis. Han är ju trots allt Sopchef. Dvs han är ansvarig för att knyta ihop den fulla soppåsen, och stoppa i en ny.
Dumma mig. Glömde ju det.
lördag 7 februari 2009
JAG och Melodifestivalen.
Det är ett skämt va?
Alltså kadavret de har som programledare.
Visst är det bara repetition och att själva festivalen börjar nästa lördag?
Please, säg att det är så!!
För SVT och Herr Björkman kan inte mena allvar med den där hysterikan.
Nu ruttnar till och med jag.
SEX veckor.
SEX veckor.
SEX jävla veckor.
För jag vill ju se artisterna!
Alltså kadavret de har som programledare.
Visst är det bara repetition och att själva festivalen börjar nästa lördag?
Please, säg att det är så!!
För SVT och Herr Björkman kan inte mena allvar med den där hysterikan.
Nu ruttnar till och med jag.
SEX veckor.
SEX veckor.
SEX jävla veckor.
För jag vill ju se artisterna!
Min man och Melodifestivalen.
För oss som bl a livnär oss på filmbranschen i form av videobutiker, så är de närmaste veckorna katastrof. Detta då filmuthyrningen sjunker märkbart. Just vi är lyckligt lottade då vi råkar ha fler än en butik.
Never the less så har maken utvecklat ett hat utan dess like gentemot denna nationalunderhållning.
Men han är en nyfiken jävel.
Så nu ligger han på divanen i ena hörnet av tv-rummet, och låtsas läsa en bok.
Och mellan varven hör jag honom muttra.
"Det är verkligen dåligt." "Amen hur fan ser hon ut!" "Jamen du hör, dom kan ju inte sjunga!"
Och det här ska jag stå ut med i SEX jävla veckor.
Inte ens den sinnesjukt snygga Emilia får honom på bättre humör.
"Hon har för stor näsa."
Och det är först då jag fattar exakt hur irro han är på denna tävling, eftersom vi pratar om en man som är gift med den största näsan i Bromma....
Never the less så har maken utvecklat ett hat utan dess like gentemot denna nationalunderhållning.
Men han är en nyfiken jävel.
Så nu ligger han på divanen i ena hörnet av tv-rummet, och låtsas läsa en bok.
Och mellan varven hör jag honom muttra.
"Det är verkligen dåligt." "Amen hur fan ser hon ut!" "Jamen du hör, dom kan ju inte sjunga!"
Och det här ska jag stå ut med i SEX jävla veckor.
Inte ens den sinnesjukt snygga Emilia får honom på bättre humör.
"Hon har för stor näsa."
Och det är först då jag fattar exakt hur irro han är på denna tävling, eftersom vi pratar om en man som är gift med den största näsan i Bromma....
fredag 6 februari 2009
En normal fredagkväll på fina gatan i Bromma.
Klockan är 19.30
Tonåring på kammaren med pojkvän.
Taliban sover.
Make.
Make sover.
För det är ju fredagkväll.
Hustru har allvarliga funderingar kring att bryta det veckogamla löftet om att inte äta NÅGOT annat onyttigt än popcorn.
Jag lär ju knappast bli avslöjad.
Å andra sidan så kanske jag ska koncentrera mig på det hyfsat ofarliga micropopcorn-påsarna.
För, av rädsla för att få ett chocklad/chips/ostbåge-återfall, så tog jag nämligen hem några stycken idag.
Närmare bestämt 49 påsar.
Ja.
Utifall att.
Tonåring på kammaren med pojkvän.
Taliban sover.
Make.
Make sover.
För det är ju fredagkväll.
Hustru har allvarliga funderingar kring att bryta det veckogamla löftet om att inte äta NÅGOT annat onyttigt än popcorn.
Jag lär ju knappast bli avslöjad.
Å andra sidan så kanske jag ska koncentrera mig på det hyfsat ofarliga micropopcorn-påsarna.
För, av rädsla för att få ett chocklad/chips/ostbåge-återfall, så tog jag nämligen hem några stycken idag.
Närmare bestämt 49 påsar.
Ja.
Utifall att.
Som ett brev på posten.
Maken och jag har denna dag planerad; vi skall tömma en av våra butiker, fördela varor på resterande och åka runt.
Men morgonen börjar med att vi lämnar vår ena bil på service. Så det blir till att samåka. Och det gör ju inget eftersom vi ändå skulle spendera dagen tillsammans.
Om det inte vore för att dagis ringer 10.30 och meddelar att talibanen nu har egna planer för helgen.
Maginfluensa.
Tack. Bra, då vet jag.
Men morgonen börjar med att vi lämnar vår ena bil på service. Så det blir till att samåka. Och det gör ju inget eftersom vi ändå skulle spendera dagen tillsammans.
Om det inte vore för att dagis ringer 10.30 och meddelar att talibanen nu har egna planer för helgen.
Maginfluensa.
Tack. Bra, då vet jag.
torsdag 5 februari 2009
Ny bransch.
Talibanen är en sängvätare.
Av stora mått.
Men i Sverige får man ingen hjälp förrän barnet fyllt 6 år.
Såvida man inte råkar få tag i en bra barnläkare (tack Mallan!).
Redan i somras var vi på väg till honom, men talibanen ville vänta.
Tills härom dagen.
Och när jag kommer hem från Apoteket med den medicin, som förhoppningsvis skall hjälpa henne, så konstaterar jag att jag är i helt fel jävla bransch.
Medicinen är subventionerad.
Trots det så kostar den 1100 kr.
Och då är det inte ens säkert att den hjälper.
Fuck inrednings- och filmbranschen, jag skolar om mig till medicinman.
Av stora mått.
Men i Sverige får man ingen hjälp förrän barnet fyllt 6 år.
Såvida man inte råkar få tag i en bra barnläkare (tack Mallan!).
Redan i somras var vi på väg till honom, men talibanen ville vänta.
Tills härom dagen.
Och när jag kommer hem från Apoteket med den medicin, som förhoppningsvis skall hjälpa henne, så konstaterar jag att jag är i helt fel jävla bransch.
Medicinen är subventionerad.
Trots det så kostar den 1100 kr.
Och då är det inte ens säkert att den hjälper.
Fuck inrednings- och filmbranschen, jag skolar om mig till medicinman.
tisdag 3 februari 2009
Dagens tips!
Ta av skoskyddet INNAN ni knallar runt på Östermalms gator. Upptäckte det först när jag satte mig i bilen..No jävla wonder att alla stirrade.
måndag 2 februari 2009
Ärliga blå talibanögon.
Nattar talibanen.
-"Mamma, jag har en stark hemlighet i mitt hjärta."
Mamman, och tillika Nicke Nyfiken vaknar till liv;
-"Jaha. Har du ätit godis från godisskåpet?"
-"Näe, men det är en hemlighet som du inte kommer att tycka om, så då kan jag inte berätta. Alla andra hemligheter kan jag berätta."
Ehh. Jaha.
Får nog klura på det här ett tag.
-"Mamma, jag har en stark hemlighet i mitt hjärta."
Mamman, och tillika Nicke Nyfiken vaknar till liv;
-"Jaha. Har du ätit godis från godisskåpet?"
-"Näe, men det är en hemlighet som du inte kommer att tycka om, så då kan jag inte berätta. Alla andra hemligheter kan jag berätta."
Ehh. Jaha.
Får nog klura på det här ett tag.
söndag 1 februari 2009
Oh du härliga söndag.
Låt oss se vad denna vintersöndag hade i sitt sköte;
1. Dator kraschar.
2. Make vaknar och är snorförkyld.....och ni alla vet ju exakt vad det innebär för frun i detta hus.
3. Storhandla med en mycket grinig make.
4. Köpa sig en dator. Vela, vela, vela. Bestämma sig fort. Köpa sammalikadansomförut.
5. Hem, koppla in, koppla upp, kopiera och installera. Lyckades få över alla mail UTOM just precis de världsaviktiga mailen; som låg i IN-korgen. Grejtans.
6. Asgrinig taliban som, pga av oansvariga föräldrar, fick vara upp way too late igår, och då givetvis ger igen med råge idag.
7. Hustru på med hjälmen när den ännu mycket förkylde maken deklarerade att han måste betala husets privata räkningar.
Det bara MÅSTE bli en bra måndag.
1. Dator kraschar.
2. Make vaknar och är snorförkyld.....och ni alla vet ju exakt vad det innebär för frun i detta hus.
3. Storhandla med en mycket grinig make.
4. Köpa sig en dator. Vela, vela, vela. Bestämma sig fort. Köpa sammalikadansomförut.
5. Hem, koppla in, koppla upp, kopiera och installera. Lyckades få över alla mail UTOM just precis de världsaviktiga mailen; som låg i IN-korgen. Grejtans.
6. Asgrinig taliban som, pga av oansvariga föräldrar, fick vara upp way too late igår, och då givetvis ger igen med råge idag.
7. Hustru på med hjälmen när den ännu mycket förkylde maken deklarerade att han måste betala husets privata räkningar.
Det bara MÅSTE bli en bra måndag.
...6 timmar senare
...är jag en avsevärd summa pengar fattigare.
Och feg. För jag köpte en likadan, men lite vassare...
Och nu ska jag tillbringa hela kvällen med att få ordning på skiten också.
Det var ju precis vad jag hade sett fram emot denna söndag.
Or not.
Och feg. För jag köpte en likadan, men lite vassare...
Och nu ska jag tillbringa hela kvällen med att få ordning på skiten också.
Det var ju precis vad jag hade sett fram emot denna söndag.
Or not.
Talibanen och luggen.
Talibanen fick ju en lugg i fredags. För första gången.
Och nu handlar allt om luggen. Hon är livrädd att den ska försvinna.
Blåser ute: "Mamma, den stannar väl kvar?"
Ta av sig tröjan: "Försvann den?"
Simskola: "Men jag vill inte åka, tänk om luggen försvinner när jag badar?"
Herrejösses, om man bara hade sådana problem!
Och nu handlar allt om luggen. Hon är livrädd att den ska försvinna.
Blåser ute: "Mamma, den stannar väl kvar?"
Ta av sig tröjan: "Försvann den?"
Simskola: "Men jag vill inte åka, tänk om luggen försvinner när jag badar?"
Herrejösses, om man bara hade sådana problem!
lördag 31 januari 2009
Viagra my friend.
Kina är ju framtiden i många bemärkelser.
Med anledning av att jag, bl a är i inredningsbranschen, så tog jag steget att vidga vyerna lite och surfa runt på kinesiska businessajter.
Det finns en megastor branschsida som jag gick in och registrerade mig på. Till den är tusentals kinesiska företag i MIN bransch knutna.
Nåväl.
Jag tillbringar ett antal kvällar, under en vecka, surfandes för att leta nya produkter att lansera. Ibland skickade jag emailförfrågningar till diverse intressanta PRYL-företag.
Sedan dess har jag blivit mailbombad med reklammail.
Vi snackar 10-12 om dagen.
Och hade det handlat om PRYLAR med anknytning till MIN verksamhet så fine, då kanske jag hade överlevt.
Men nä.
Jag får en jävla miljon mail om en enda sak;
VIAGRA.
I alla dess former och färger. (Visste inte ens att det fanns varianter.)
Och självklart;
"Shipped Privately And Discreetly To Your Door!"
Så om någon av mina manliga läsare känner att det kniper, hör av er så kan jag vidaresända dessa mail.
I've got plenty!
Med anledning av att jag, bl a är i inredningsbranschen, så tog jag steget att vidga vyerna lite och surfa runt på kinesiska businessajter.
Det finns en megastor branschsida som jag gick in och registrerade mig på. Till den är tusentals kinesiska företag i MIN bransch knutna.
Nåväl.
Jag tillbringar ett antal kvällar, under en vecka, surfandes för att leta nya produkter att lansera. Ibland skickade jag emailförfrågningar till diverse intressanta PRYL-företag.
Sedan dess har jag blivit mailbombad med reklammail.
Vi snackar 10-12 om dagen.
Och hade det handlat om PRYLAR med anknytning till MIN verksamhet så fine, då kanske jag hade överlevt.
Men nä.
Jag får en jävla miljon mail om en enda sak;
VIAGRA.
I alla dess former och färger. (Visste inte ens att det fanns varianter.)
Och självklart;
"Shipped Privately And Discreetly To Your Door!"
Så om någon av mina manliga läsare känner att det kniper, hör av er så kan jag vidaresända dessa mail.
I've got plenty!
fredag 30 januari 2009
Talibanfunderingar en fredag.
Tonåringen peppar talibanen att klippa lugg.
Och talibanen vill ju givetvis se ut som sin 12 år äldre storasyster, så vi bokar tid. Men låter det vara en hemlighet för pappa och mormor/morfar.
Så idag var det den stora dagen.
Efteråt bestämmer vi oss för att våldgästa mormor och morfar. Det blåser ganska mycket när vi springer från bilen in i porten.
När vi kliver in i hissen så försöker talibanen nå upp till spegeln.
Hon är orolig.
"Mamma, är luggen verkligen kvar?"
Och talibanen vill ju givetvis se ut som sin 12 år äldre storasyster, så vi bokar tid. Men låter det vara en hemlighet för pappa och mormor/morfar.
Så idag var det den stora dagen.
Efteråt bestämmer vi oss för att våldgästa mormor och morfar. Det blåser ganska mycket när vi springer från bilen in i porten.
När vi kliver in i hissen så försöker talibanen nå upp till spegeln.
Hon är orolig.
"Mamma, är luggen verkligen kvar?"
Hoppsan. I elakhetens tecken.
Vi har en himla massa telefonnummer på företaget.
Dels för att många av dem uppenbarligen behövs, men också för att maken har separationsångest.
Så ett av dessa onödiga nummer använder vi egentligen inte just nu, men "det är ju så bra, och det slutar på 00, och ett sånt nummer vill ju alla ha."
Så bara-för-att så har jag det numret inkopplat på en telefon i mitt rum. Det är i och för sig bra med ett direktnummer till mig.
Det ringer hyfsat ofta i den. Jag svarar. Och det är alltid samma sak, nån har ringt fel. Oftast så har jag varit så stressad så jag har inte lyssnat så noga på vart alla tror de har kommit.
Den här veckan har jag det. Och just nu har det varit många felringningar. Och jag har haft kul. Alla tror att de kommer till en tandläkare. I början så jag "tyvärr", men sen var det nån som sa att "jamen, jag har ju en ny reklambroschyr här och det står verkligen det här numret."
Då blev jag irro. Reklambroschyr är lika med massutskick. Och gör man ett massutskick så BÖR man kanske korrläsa ordentligt. Hade jag gjort ett sådant misstag så hade jag ringt upp det drabbade företaget, bett om ursäkt och förberett dem. Och kanske skickat en blomma. Eller nåt.
Men.
Nu leker jag tandsköterska och avbokar/ombokar alla tider.
Är man så jävla klantig så får man skylla sig själv.
Dels för att många av dem uppenbarligen behövs, men också för att maken har separationsångest.
Så ett av dessa onödiga nummer använder vi egentligen inte just nu, men "det är ju så bra, och det slutar på 00, och ett sånt nummer vill ju alla ha."
Så bara-för-att så har jag det numret inkopplat på en telefon i mitt rum. Det är i och för sig bra med ett direktnummer till mig.
Det ringer hyfsat ofta i den. Jag svarar. Och det är alltid samma sak, nån har ringt fel. Oftast så har jag varit så stressad så jag har inte lyssnat så noga på vart alla tror de har kommit.
Den här veckan har jag det. Och just nu har det varit många felringningar. Och jag har haft kul. Alla tror att de kommer till en tandläkare. I början så jag "tyvärr", men sen var det nån som sa att "jamen, jag har ju en ny reklambroschyr här och det står verkligen det här numret."
Då blev jag irro. Reklambroschyr är lika med massutskick. Och gör man ett massutskick så BÖR man kanske korrläsa ordentligt. Hade jag gjort ett sådant misstag så hade jag ringt upp det drabbade företaget, bett om ursäkt och förberett dem. Och kanske skickat en blomma. Eller nåt.
Men.
Nu leker jag tandsköterska och avbokar/ombokar alla tider.
Är man så jävla klantig så får man skylla sig själv.
onsdag 28 januari 2009
Vet ni?
Vet ni hur kul det är att sitta i soffan och klistra 4500 etiketter på kuvert?
Nä.
Trodde inte det heller.
Nä.
Trodde inte det heller.
tisdag 27 januari 2009
Vanor och manuella skitbilar.
Det senaste halvåret har jag åkt omkring i en Volvo Jeep. För att jag har lånat ut min kära turbo.
Maken åker också stor bil. Men just precis denna vecka har han lånat ut den. Och fått en vanlig Volvo-någonting-kanske-V40.
Idag var han tvungen att ta jeepen när han drog från kontoret.
Alla våra bilar är automat.
Inte denna Volvo-någonting-kanske-V40.
Jag kan villigt erkänna att jag är mindre begåvad när det gäller vissa saker. Och glömsk.
För jag har glömt hur man kör med manuell låda.
Jag står och stirrar på bilen och överväger att gå dom 500 metrarna till dagis.
Men dataväskan är tung.
Så jag sätter mig. Och hittar till att börja med inte nyckel-jävla-hålet.
Det sitter i instrumentpanelen.
Vrider om, och bilen studsar en meter framåt. Gudskelov var det fri sikt.
Efter många om och men hittar jag 2:ans växel och drar i väg.
Sakta.
När man har suttit i en Volvo XC90 i ett halvår så vänjer man sig.
Man vänjer sig framför allt vid två saker;
Man sitter högt. Jävligt högt.
Och man håller inte på att fjanta med att bromsa in vid vägguppen.
Som det är plenty av fram till dagis.
När man sitter i en Volvo-någonting-kanske-V40 så får man en känsla av att man sitter i en trampbil. 30 cm ovanför asfalten.
Och hela underredet boinkar när man kör över vägguppen.
För att inte tala om den svans av bilar man har i häcken för att man vägrar växla upp från 2:an. Försöker gasa på men varvtalet och motorljudet drar iväg till oanade höjder.
Stannar utanför dagis. Drar ut nyckeln och bilen rullar.
Javisst ja.
I sådana där manuella bajsbilar måste man dra åt handbromsen också.
I morgon GÅR jag till jobbet.
Fotnot: Och jag kan absolut inte på några villkor komma ihåg hur hårt maken mobbade mig för att jag länge tokvägrade att köpa bil med automat för 10 år sen. "Bara för gubbajävlar!"
Inte en chans att jag minns det.
Maken åker också stor bil. Men just precis denna vecka har han lånat ut den. Och fått en vanlig Volvo-någonting-kanske-V40.
Idag var han tvungen att ta jeepen när han drog från kontoret.
Alla våra bilar är automat.
Inte denna Volvo-någonting-kanske-V40.
Jag kan villigt erkänna att jag är mindre begåvad när det gäller vissa saker. Och glömsk.
För jag har glömt hur man kör med manuell låda.
Jag står och stirrar på bilen och överväger att gå dom 500 metrarna till dagis.
Men dataväskan är tung.
Så jag sätter mig. Och hittar till att börja med inte nyckel-jävla-hålet.
Det sitter i instrumentpanelen.
Vrider om, och bilen studsar en meter framåt. Gudskelov var det fri sikt.
Efter många om och men hittar jag 2:ans växel och drar i väg.
Sakta.
När man har suttit i en Volvo XC90 i ett halvår så vänjer man sig.
Man vänjer sig framför allt vid två saker;
Man sitter högt. Jävligt högt.
Och man håller inte på att fjanta med att bromsa in vid vägguppen.
Som det är plenty av fram till dagis.
När man sitter i en Volvo-någonting-kanske-V40 så får man en känsla av att man sitter i en trampbil. 30 cm ovanför asfalten.
Och hela underredet boinkar när man kör över vägguppen.
För att inte tala om den svans av bilar man har i häcken för att man vägrar växla upp från 2:an. Försöker gasa på men varvtalet och motorljudet drar iväg till oanade höjder.
Stannar utanför dagis. Drar ut nyckeln och bilen rullar.
Javisst ja.
I sådana där manuella bajsbilar måste man dra åt handbromsen också.
I morgon GÅR jag till jobbet.
Fotnot: Och jag kan absolut inte på några villkor komma ihåg hur hårt maken mobbade mig för att jag länge tokvägrade att köpa bil med automat för 10 år sen. "Bara för gubbajävlar!"
Inte en chans att jag minns det.
måndag 26 januari 2009
”Virus kan orsaka fetma”
Så lyder rubriken på Aftonbladets hemsida.
Jag VISSTE väl att det är ett jävla virus jag bär på.
Jag VISSTE väl att det är ett jävla virus jag bär på.
Jag som Martin Timellski
Jag beklagar mig ofta i bloggen. Om maken och hans hantverks-skills alltså.
För jag är ju så mycket bättre.
Alltså, jag ÄR det. På riktigt.
Men igår undrade jag om jag svalt kompassvattnet. För jag vet inte vad jag styrde med, jag gjorde nåt så dumt att till och med maken aldrig skulle kunna göra om det;
Jag fick tummen ur och skulle slipa trappan upp till vinden. Den är brant och den är lackad i brunt. Not så snyggt. Jag ville därför rugga upp den lite så att jag kan måla den vit....
....i väntan på att jag och maken ska ENAS om vilken sorts spirlatrappa som är snyggast.
Och jag kopplar in en förlängningssladd. Och börjar slipa. När jag till sist skall slipa det översta trappsteget så dras sladden ur och slipen stannar. Jag ställer den på trappsteget, går ned, fixar med sladden. Stoppar i kontakten....
...have one guess vad som händer...
GIVETVIS så sätter maskinen igång.
Däruppe.
Jag står därnere.
På en tiondels sekund så ser jag i slow motion hur maskinen kommer farandes i luften, samtidigt som jag sliter tag i sladden och drar ur den ur dosan.
PANG.
Maskinhelvetet landade mitt på bröstet.
Och just precis då tackade jag Gud för storleken på mina boppar.
Som i smällens stund förvandlades till luftkuddar.
Slipmaskinen studsar alltså ned på bröstet och pang ned i golvet.
Jag höll på att skita på mig.
Jag vände mig om för att se om styvfar, som höll på att bygga något i närheten, såg vad som hänt.
Han var nere i källaren.
Maken satt i arbetsrummet.
Tonåring och mor satt i vardagsrummet.
Så det var lugnt.
Tills jag kom ned och dom frågade vad det var för smäll dom hade hört.
Jag övervägde för någon sekund att mörka det hela.
Men insåg att det bara var att lägga korten på bordet.
1-0 till maken.
För jag är ju så mycket bättre.
Alltså, jag ÄR det. På riktigt.
Men igår undrade jag om jag svalt kompassvattnet. För jag vet inte vad jag styrde med, jag gjorde nåt så dumt att till och med maken aldrig skulle kunna göra om det;
Jag fick tummen ur och skulle slipa trappan upp till vinden. Den är brant och den är lackad i brunt. Not så snyggt. Jag ville därför rugga upp den lite så att jag kan måla den vit....
....i väntan på att jag och maken ska ENAS om vilken sorts spirlatrappa som är snyggast.
Och jag kopplar in en förlängningssladd. Och börjar slipa. När jag till sist skall slipa det översta trappsteget så dras sladden ur och slipen stannar. Jag ställer den på trappsteget, går ned, fixar med sladden. Stoppar i kontakten....
...have one guess vad som händer...
GIVETVIS så sätter maskinen igång.
Däruppe.
Jag står därnere.
På en tiondels sekund så ser jag i slow motion hur maskinen kommer farandes i luften, samtidigt som jag sliter tag i sladden och drar ur den ur dosan.
PANG.
Maskinhelvetet landade mitt på bröstet.
Och just precis då tackade jag Gud för storleken på mina boppar.
Som i smällens stund förvandlades till luftkuddar.
Slipmaskinen studsar alltså ned på bröstet och pang ned i golvet.
Jag höll på att skita på mig.
Jag vände mig om för att se om styvfar, som höll på att bygga något i närheten, såg vad som hänt.
Han var nere i källaren.
Maken satt i arbetsrummet.
Tonåring och mor satt i vardagsrummet.
Så det var lugnt.
Tills jag kom ned och dom frågade vad det var för smäll dom hade hört.
Jag övervägde för någon sekund att mörka det hela.
Men insåg att det bara var att lägga korten på bordet.
1-0 till maken.
Boktips vid bloggtorka.
I fredags bestämde jag mig för att inte öppna datorn på hela helgen.
Trodde jag skulle få svår abstines men det rådde Lisa Marklund bot på.
När jag för länge sen läste ut Nobels testamente så kände jag att jag fått nog av henne. Tyckte den var mycket dåligt skriven. Och sen kom Gömda-debatten.
Men i helgen tog jag tag i Livstid och En plats i Solen. Jag läste ut båda.
Visst, inget underlag för Nobelpris, men bra mycket bättre än det hon tidigare lyckats med. Jag blev väldigt överraskad. Och som hon själv skriver i en av böckerna: hon har aldrig skrivit en deckare förut.
Tycker nog att hon ska fortsätta med det. Verkar lugnast så.
Så har ni bloggtorka så vet ni vad ni kan ägna er helg åt.
Trodde jag skulle få svår abstines men det rådde Lisa Marklund bot på.
När jag för länge sen läste ut Nobels testamente så kände jag att jag fått nog av henne. Tyckte den var mycket dåligt skriven. Och sen kom Gömda-debatten.
Men i helgen tog jag tag i Livstid och En plats i Solen. Jag läste ut båda.
Visst, inget underlag för Nobelpris, men bra mycket bättre än det hon tidigare lyckats med. Jag blev väldigt överraskad. Och som hon själv skriver i en av böckerna: hon har aldrig skrivit en deckare förut.
Tycker nog att hon ska fortsätta med det. Verkar lugnast så.
Så har ni bloggtorka så vet ni vad ni kan ägna er helg åt.
fredag 23 januari 2009
Luggad
Inatt vaknade jag vid 02.20 av att maken slet av mig håret.
Eller ja, det kändes så.
Först kunde jag för mitt liv inte begripa vad det var. Jag kände bara att mitt hår höll på att slitas av.
Jag har långt hår.
Jag har en spikmatta.
Varje kväll lägger jag den i sängen, sätter på tv:n, väntar 30 minuter, och tar sen bort den. Mattan alltså.
Förutom alla de dagar jag somnar och får dra bort den nån timme eller två senare.
När jag lade mig igår så drog jag upp mattan på kudden, eftersom jag hade lite ont i nacken.
Sen stensomnade jag.
Och på något jävla sätt hade jag lyckats trassla in allt hår i spikmattan.
Och det gick fan inte att få bort den.
Stapplar in i badrummet med en spikamatta hängades i håret.
Efter många om och men så lyckades jag få bort den.
Kravlar tillbaka till sängen och svär allt som går att svära.
Hur jävla dum får man vara?!
Eller ja, det kändes så.
Först kunde jag för mitt liv inte begripa vad det var. Jag kände bara att mitt hår höll på att slitas av.
Jag har långt hår.
Jag har en spikmatta.
Varje kväll lägger jag den i sängen, sätter på tv:n, väntar 30 minuter, och tar sen bort den. Mattan alltså.
Förutom alla de dagar jag somnar och får dra bort den nån timme eller två senare.
När jag lade mig igår så drog jag upp mattan på kudden, eftersom jag hade lite ont i nacken.
Sen stensomnade jag.
Och på något jävla sätt hade jag lyckats trassla in allt hår i spikmattan.
Och det gick fan inte att få bort den.
Stapplar in i badrummet med en spikamatta hängades i håret.
Efter många om och men så lyckades jag få bort den.
Kravlar tillbaka till sängen och svär allt som går att svära.
Hur jävla dum får man vara?!
Hotellgäst
Som så många andra så har även jag en "bästa kompis".
Vi har känt varandra i 10 år. Och sedan 5 år så bor hon här i Sverige.
Under 1,5 år så jobbade hon hos oss. Skulle bara vara med på en mässa "och packa upp varor", men blev alltså kvar ett tag. Och eftersom hon bor ute i skärgården, och det var krångel med båttider, så bodde hon hos oss tre dagar per vecka.
Man kan säga att vi umgicks hårt.
I samband med att hon slutade i våras så åkte vi till USA på en shoppingresa.
Sen kom sommaren, och av olika anledningar så är hon alltid mycket bissi just då.
I augusti träffades vi.
Men inte sen dess.
Vi mailar.
Vi telefonerar.
Vi bestämmer tid för att ses.
Vi avbokar tid.
Så nu fick vi nog.
Vi har bestämt oss för att i början av februari ta in på hotell i ett dygn. Och gå på bio. Och äta på restaurang. Och fixa lite pedikyr. Och ansiktsbehandling.
Utan att bli störda.
Det är väl själva f-n att man måste vara så drastisk.
Vi har känt varandra i 10 år. Och sedan 5 år så bor hon här i Sverige.
Under 1,5 år så jobbade hon hos oss. Skulle bara vara med på en mässa "och packa upp varor", men blev alltså kvar ett tag. Och eftersom hon bor ute i skärgården, och det var krångel med båttider, så bodde hon hos oss tre dagar per vecka.
Man kan säga att vi umgicks hårt.
I samband med att hon slutade i våras så åkte vi till USA på en shoppingresa.
Sen kom sommaren, och av olika anledningar så är hon alltid mycket bissi just då.
I augusti träffades vi.
Men inte sen dess.
Vi mailar.
Vi telefonerar.
Vi bestämmer tid för att ses.
Vi avbokar tid.
Så nu fick vi nog.
Vi har bestämt oss för att i början av februari ta in på hotell i ett dygn. Och gå på bio. Och äta på restaurang. Och fixa lite pedikyr. Och ansiktsbehandling.
Utan att bli störda.
Det är väl själva f-n att man måste vara så drastisk.
torsdag 22 januari 2009
Vem?!
Städerskorna har varit på semester i nästan 1,5 månad. Imorgon kommer dom. Trodde jag, tills jag tömde brevlådan. Det verkar som om någon vill mig illa..
onsdag 21 januari 2009
Talibanen och mailkorrespondens.
Talibanen har hittat ett nytt sätt att stalka mormor.
Email.
Medan jag lagade mat igår, skrev hon detta på egen hand;
HEJ
DET ÄR XXXXXXX. JAG UNDRAR NÄR NI KOMER HEM TILL MIG? KAN VI BAKA
KAKOR NÅGON GÅNG?
Hon får ett svar om att mormor och morfar kommer och hälsar på nu på söndag. Punkt.
När vi kommer hem idag så frågar hon om hon får maila igen. Jag lagar mat. Och noterar senare detta mail;
HEJ DET ÄR XXXXXXX.
HUR BLIR DET MED KAKORNA UNDRAR JAG
KRAM OCH PUS ÄLSKADE MORMOR
Så jag gissar att mormor inte lär ha något val. Och det var väl därför hon lade till "älskade mormor". Och ibland kallar hon mormor "gullet"...
Hon vet hur en slipsten skall dras.
Email.
Medan jag lagade mat igår, skrev hon detta på egen hand;
HEJ
DET ÄR XXXXXXX. JAG UNDRAR NÄR NI KOMER HEM TILL MIG? KAN VI BAKA
KAKOR NÅGON GÅNG?
Hon får ett svar om att mormor och morfar kommer och hälsar på nu på söndag. Punkt.
När vi kommer hem idag så frågar hon om hon får maila igen. Jag lagar mat. Och noterar senare detta mail;
HEJ DET ÄR XXXXXXX.
HUR BLIR DET MED KAKORNA UNDRAR JAG
KRAM OCH PUS ÄLSKADE MORMOR
Så jag gissar att mormor inte lär ha något val. Och det var väl därför hon lade till "älskade mormor". Och ibland kallar hon mormor "gullet"...
Hon vet hur en slipsten skall dras.
Karma
Jag ska ha mens.
Jag blir jävligt godissugen när jag ska ha mens.
Jag vill inte dela med mig.
Så jag väntar tills talibanen går för att lägga sig med sin far.
Sen går jag ut till hemliga skåpet i köket och hämtar min alldeles nyinköpta choklad.
Som jag köpte i all hast häromdagen.
Tar en munsbit samtidigt som jag skriver ett mail.
Efter en sekund brinner det i hela munnen och jag kastar mig ut till köket för att spotta ut det i slasken.
Och hinner tänka att det bergis är maken, eller tonåringen, som hällt peppar i förpackningen.
Tills jag själv läser:
80%-ig choklad med CHILI-smak!
Men för i helvete! Vem kom på den särdeles dumma idén att smaksätta CHOKLAD med chili?!!
Herregud.
Inte ens chokladen kan förbli vanlig, hederlig jävla choklad.
Nu är jag sur.
Jag blir jävligt godissugen när jag ska ha mens.
Jag vill inte dela med mig.
Så jag väntar tills talibanen går för att lägga sig med sin far.
Sen går jag ut till hemliga skåpet i köket och hämtar min alldeles nyinköpta choklad.
Som jag köpte i all hast häromdagen.
Tar en munsbit samtidigt som jag skriver ett mail.
Efter en sekund brinner det i hela munnen och jag kastar mig ut till köket för att spotta ut det i slasken.
Och hinner tänka att det bergis är maken, eller tonåringen, som hällt peppar i förpackningen.
Tills jag själv läser:
80%-ig choklad med CHILI-smak!
Men för i helvete! Vem kom på den särdeles dumma idén att smaksätta CHOKLAD med chili?!!
Herregud.
Inte ens chokladen kan förbli vanlig, hederlig jävla choklad.
Nu är jag sur.
Projekt.
Minns ni den där Rix FM-tävlingen om Sveriges bästa bloggare i höstas?
Jag hade ju turen att vara en av delfinalisterna. Vi var totalt 20 st utvalda av 5000 bloggar. Mycket roligt även om det inte var en världsavgörande händelse.
Efter tävlingen fick jag en förfrågan om jag ville vara med i ett bokprojekt. En liten anspråkslös historia där alla vi 20 bloggare bidrar med ett gäng sidor innehållande gamla/nya inlägg.
...
Ehh, jag glömde just bort vad poängen med det här inlägget var.
Det var ju kul.
Korkskalle.
Jag hade ju turen att vara en av delfinalisterna. Vi var totalt 20 st utvalda av 5000 bloggar. Mycket roligt även om det inte var en världsavgörande händelse.
Efter tävlingen fick jag en förfrågan om jag ville vara med i ett bokprojekt. En liten anspråkslös historia där alla vi 20 bloggare bidrar med ett gäng sidor innehållande gamla/nya inlägg.
...
Ehh, jag glömde just bort vad poängen med det här inlägget var.
Det var ju kul.
Korkskalle.
...och som jag sprang!
...men först hann jag säga;
"tänk nu på att det var 31 dagar i december och MÅNGA röda dagar (= ob-tillägg)!"
Sen sprang jag.
Eller rättare sagt, jag drog till tippen. Och till inredningsbutiken. Och till dagis.
Med en avstängd mobiltelefon.
Väry lugnt och fint.
"tänk nu på att det var 31 dagar i december och MÅNGA röda dagar (= ob-tillägg)!"
Sen sprang jag.
Eller rättare sagt, jag drog till tippen. Och till inredningsbutiken. Och till dagis.
Med en avstängd mobiltelefon.
Väry lugnt och fint.
tisdag 20 januari 2009
Spring, spring
I morgon ska jag vara på jobbet vid 7. Tänkte göra löner i lugn och ro.
Vi är ca 60-70 personer. 99% är timanställda.
Och varje månad är det samma procedur;
hustru gör löner...
...hustru kollar noooga att make sitter i telefon när bokföringsjournalen är klar och läggs på hans skrivbord...
...RÅKAR samtalet ta slut innan hustru hinner ut ur rummet så är det run, run like hell som gäller...
för annars är det: "hur FAN kunde det bli så MYCKET?!!"
Varje månad.
Varje år.
I 10 år.
Så i morgon funderar jag på att lägga mappen på bordet innan han kommer och när han väl dyker upp så drar jag till fiket och köper semlor. Eller nåt.
Utan mobiltelefon.
Ny taktik.
Vi är ca 60-70 personer. 99% är timanställda.
Och varje månad är det samma procedur;
hustru gör löner...
...hustru kollar noooga att make sitter i telefon när bokföringsjournalen är klar och läggs på hans skrivbord...
...RÅKAR samtalet ta slut innan hustru hinner ut ur rummet så är det run, run like hell som gäller...
för annars är det: "hur FAN kunde det bli så MYCKET?!!"
Varje månad.
Varje år.
I 10 år.
Så i morgon funderar jag på att lägga mappen på bordet innan han kommer och när han väl dyker upp så drar jag till fiket och köper semlor. Eller nåt.
Utan mobiltelefon.
Ny taktik.
Talibanen undrar
Talibanen lägger pussel och plötsligt frågar hon;
"Kommer du att föda fler barn?"
"Näe, jag har fött klart." Svarar jag.
"Jaha. Då kommer bara ett barn från pappas snopp eftersom xxxxx(storasyster) kommer från Peters snopp!"
"Mmm", svarar jag, som inte alls är upplagd för någon sex- och samlevnadskurs två minuter före sängdags."
"Men pappa vill ju ha flera barn."
"Mmm, men då får han köpa en ny fru." Säger jag, utan att tänka mig för. Mitt inne i ett jobbmail.
Tyst.
"Vadå, KÖPER man sin fru?"
Jag återkommer till verkligheten och får komma med en snygg förklaring.
Geez, det var nära ögat. Hade ju sett fint ut om hon kom till dagis i morgon och talat om att pappa har köpt sin fru.
Fast.
Det är väl en definitionsfråga.
Eller?
"Kommer du att föda fler barn?"
"Näe, jag har fött klart." Svarar jag.
"Jaha. Då kommer bara ett barn från pappas snopp eftersom xxxxx(storasyster) kommer från Peters snopp!"
"Mmm", svarar jag, som inte alls är upplagd för någon sex- och samlevnadskurs två minuter före sängdags."
"Men pappa vill ju ha flera barn."
"Mmm, men då får han köpa en ny fru." Säger jag, utan att tänka mig för. Mitt inne i ett jobbmail.
Tyst.
"Vadå, KÖPER man sin fru?"
Jag återkommer till verkligheten och får komma med en snygg förklaring.
Geez, det var nära ögat. Hade ju sett fint ut om hon kom till dagis i morgon och talat om att pappa har köpt sin fru.
Fast.
Det är väl en definitionsfråga.
Eller?
måndag 19 januari 2009
lördag 17 januari 2009
Sulle inte tro det.
Innan jag går och lägger mig hinner jag höra;
"Det finns trumset och köpa till det här också".
Nänänänä.
Sulle inte tro det.
"Det finns trumset och köpa till det här också".
Nänänänä.
Sulle inte tro det.
Vad man inte ser fram emot en lördagkväll.
Exempelvis en 42-årig make som precis fått hem ett Guitar Hero-spel. Eller vad det nu heter.
Och absolut måste prova det 21.00 en lördagkväll.
Och eftersom det endast verkar vara rockjävlalåtar, som man måste ha högsta möjliga ljud på, så kände den 43-åriga trötta hustrun att hon borde fördjupat sig i makens första förslag;
att bjuda hem de två personer från Trelleborg, som besökte oss i vår monter idag.
Nä. Tordes inte.
Istället ska det sittas i soffan och hållas i en gitarr (ja, han är ju trots allt 42 och då orkar man inte stå), och det ska skakas med gitarren, för extrapoäng, så att hela soffan flyttar på sig.
Som en jävla fjunig fjortis.
Icke.
I stället blir det sängen för min del.
Go'natt.
Och absolut måste prova det 21.00 en lördagkväll.
Och eftersom det endast verkar vara rockjävlalåtar, som man måste ha högsta möjliga ljud på, så kände den 43-åriga trötta hustrun att hon borde fördjupat sig i makens första förslag;
att bjuda hem de två personer från Trelleborg, som besökte oss i vår monter idag.
Nä. Tordes inte.
Istället ska det sittas i soffan och hållas i en gitarr (ja, han är ju trots allt 42 och då orkar man inte stå), och det ska skakas med gitarren, för extrapoäng, så att hela soffan flyttar på sig.
Som en jävla fjunig fjortis.
Icke.
I stället blir det sängen för min del.
Go'natt.
Sugmässa och smörmake
Det är en sugmässa.
Sveriges butiker har bestämt sig för att det är lika bra att lägga sig ner och dö. Och skita i att köpa in nya varor till butiken.
Ja, utom ett fåtal. Som fattar att man måste ha varor för att överleva.
Utöver den reflektionen så har jag även reflekterat över att maken varit extra snäll under några dagar.
Mina antenner är rostiga så det var inte förrän idag som jag lade ihop två och två;
Han är ute på "friarstråt".
Han vill nämlich förvärva ett nytt företag.
Han måste således smörja frun utav helvete.
Fortsättning lär följa...
Sveriges butiker har bestämt sig för att det är lika bra att lägga sig ner och dö. Och skita i att köpa in nya varor till butiken.
Ja, utom ett fåtal. Som fattar att man måste ha varor för att överleva.
Utöver den reflektionen så har jag även reflekterat över att maken varit extra snäll under några dagar.
Mina antenner är rostiga så det var inte förrän idag som jag lade ihop två och två;
Han är ute på "friarstråt".
Han vill nämlich förvärva ett nytt företag.
Han måste således smörja frun utav helvete.
Fortsättning lär följa...
fredag 16 januari 2009
Smisk på fingrarna.
Jag är inte bara utställare på mässan, jag är även inköpare till vår butik.
Så maken skickar iväg mig och butikschefen (som även råkar vara hans syster) till en ny leverantör.
Vi ska testa en ny produktlinje. Och maken sa därför till oss att hålla oss till budgeten; 3000 kr. Eller max 4000 kr.
Så vi knallar in i montern. Och handlar lite sånt. Och lite sånt. Och så kan vi väl testa det där också.
Svägerskan får en ihopvikt ordersedel.
Som hon ger maken när vi kommer tillbaka.
En sekund senare hörs ett illvrål.
"14OOO TUSEN KRONOR! FJORTONJÄVLATUSENKRONOR!! Hur fan bar ni er åt?"
Svägerskan är supersnabb: "Amen du ser, det går ju inte att handla med Mona!"
Så nu är jag förvisad till frysboxen.
Och jävlar om skiten inte säljer.
Så maken skickar iväg mig och butikschefen (som även råkar vara hans syster) till en ny leverantör.
Vi ska testa en ny produktlinje. Och maken sa därför till oss att hålla oss till budgeten; 3000 kr. Eller max 4000 kr.
Så vi knallar in i montern. Och handlar lite sånt. Och lite sånt. Och så kan vi väl testa det där också.
Svägerskan får en ihopvikt ordersedel.
Som hon ger maken när vi kommer tillbaka.
En sekund senare hörs ett illvrål.
"14OOO TUSEN KRONOR! FJORTONJÄVLATUSENKRONOR!! Hur fan bar ni er åt?"
Svägerskan är supersnabb: "Amen du ser, det går ju inte att handla med Mona!"
Så nu är jag förvisad till frysboxen.
Och jävlar om skiten inte säljer.
onsdag 14 januari 2009
Lite strippor kanske?
Pratar lite med olika utställare på mässan.
Samtliga är oroliga för hur det ska gå. Inredningsbranschen är ju inte precis den mest lukrativa bransch att befinna sig i just nu.
Så alla utställare kommer att slåss hårt om kundernas budgeterade inköpslistor.
Jag funderar på om vi ska fixa en stripp-stång och hyra in nån läcker brutta som kan underhålla kunderna i vår monter.
För det är ju själva fan att man själv har passerat bäst-före-datum.
Men så slår det mig att det är mest kvinnor som är inköpare.
Jag kanske har några läckra män, med lite muskler, som håller till här i bloggen?
Är det nån som vill tjäna lite extra stålingar? Monter C09:41 från 09.30 i morgon. Välkommen. Och snygg som fan ska du vara!
Samtliga är oroliga för hur det ska gå. Inredningsbranschen är ju inte precis den mest lukrativa bransch att befinna sig i just nu.
Så alla utställare kommer att slåss hårt om kundernas budgeterade inköpslistor.
Jag funderar på om vi ska fixa en stripp-stång och hyra in nån läcker brutta som kan underhålla kunderna i vår monter.
För det är ju själva fan att man själv har passerat bäst-före-datum.
Men så slår det mig att det är mest kvinnor som är inköpare.
Jag kanske har några läckra män, med lite muskler, som håller till här i bloggen?
Är det nån som vill tjäna lite extra stålingar? Monter C09:41 från 09.30 i morgon. Välkommen. Och snygg som fan ska du vara!
Man undrar ju.
Minns ni att jag skrev om branden i en av våra butiker? (Orkar inte länka.)
På två dagar eldhärjades butiken två gånger.
Den sista gången lyckades ordningsmakten få tag i förövaren.
Som inte var hemmahörande i detta land.
En stor utredning inleddes. För det var mordbrand.
Det visar sig att denne unge pojkvasker handlade på uppdrag av någon annan.
Närmare bestämt vår konkurrent i området.
Det är möjligt att det går till så här i denne konkurrents ursprungliga hemland, men här gör man fanimej inte sånt.
Jävla idioter.
Imorgon faller domen.
På två dagar eldhärjades butiken två gånger.
Den sista gången lyckades ordningsmakten få tag i förövaren.
Som inte var hemmahörande i detta land.
En stor utredning inleddes. För det var mordbrand.
Det visar sig att denne unge pojkvasker handlade på uppdrag av någon annan.
Närmare bestämt vår konkurrent i området.
Det är möjligt att det går till så här i denne konkurrents ursprungliga hemland, men här gör man fanimej inte sånt.
Jävla idioter.
Imorgon faller domen.
tisdag 13 januari 2009
Alla knep är bra utom de dåliga. Väl?
Jag arbetar som en gnu för att färdigställa montern på Älvsjö-mässan inför Formex, som börjar på torsdag.
Igår gick det mycket långsamt.
Kan bero på att chefen ringde exakt 14 gånger.
Idag, efter tio år, kom jag på tricket.
Alltså hur man får vara ifred från chefen.
Man ser till att bli osams med maken.
Eller om det nu var chefen.
Spela roll.
För det har varit tyst hela dagen.
Satan vad jag har hunnit med mycket.
Igår gick det mycket långsamt.
Kan bero på att chefen ringde exakt 14 gånger.
Idag, efter tio år, kom jag på tricket.
Alltså hur man får vara ifred från chefen.
Man ser till att bli osams med maken.
Eller om det nu var chefen.
Spela roll.
För det har varit tyst hela dagen.
Satan vad jag har hunnit med mycket.
måndag 12 januari 2009
Min man och hans JÄVLA skitfiskar!
Ni som har hängt här ett tag vet.
Ni vet att min mans stora dröm är en katt. Eller en hund.
Men mannen i detta hus har en jävligt grinig fru, som säger "självklart kan vi skaffa det OM jag får städning minst 2 dagar i veckan, och slipper plocka upp bajskorvar."
And money talks. I alla fall när det gäller maken. Det är inte att tänka på alltså.
Så han fick fiskar. Det var lagom tyckte jag.
Det började med två sketna fiskar i en rund skål.
Nu sitter vi med ett akvarium på ett par hundra liter och en miljard fiskjävlar.
Men för er som är nya så orkar jag inte ens dra vad detta har inneburit för hustrun i huset. Ni får helt enkelt lita på mitt ord.
I alla fall.
Fiskarna dör mellan varven.
Och det är nästan så att han vill ha en begravning varje gång. Det är ramaskri och tandagnisslan varje gång.
Och det ska daltas. Vanligt flingkäk? Icke, näe, det ska vara specialkulor. Givetvis.
Men dom dör som sagt.
Och det byts pumpar. "Fan, det måste bero på pumpen."
Så högst upp på önskelistan till jul stod en värstingpump.
Den överjävligt gnälliga hatar-fiskar-frun åkte givetvis och köpte en.
Maken fick en orgasm när han kopplade in den.
Men nu börjar han yra om att han vill ha ett större akvarium.
Och jag överväger starkt att undersöka vad utgången av fiskar och klorin i kombination skulle innebära .
Ni vet att min mans stora dröm är en katt. Eller en hund.
Men mannen i detta hus har en jävligt grinig fru, som säger "självklart kan vi skaffa det OM jag får städning minst 2 dagar i veckan, och slipper plocka upp bajskorvar."
And money talks. I alla fall när det gäller maken. Det är inte att tänka på alltså.
Så han fick fiskar. Det var lagom tyckte jag.
Det började med två sketna fiskar i en rund skål.
Nu sitter vi med ett akvarium på ett par hundra liter och en miljard fiskjävlar.
Men för er som är nya så orkar jag inte ens dra vad detta har inneburit för hustrun i huset. Ni får helt enkelt lita på mitt ord.
I alla fall.
Fiskarna dör mellan varven.
Och det är nästan så att han vill ha en begravning varje gång. Det är ramaskri och tandagnisslan varje gång.
Och det ska daltas. Vanligt flingkäk? Icke, näe, det ska vara specialkulor. Givetvis.
Men dom dör som sagt.
Och det byts pumpar. "Fan, det måste bero på pumpen."
Så högst upp på önskelistan till jul stod en värstingpump.
Den överjävligt gnälliga hatar-fiskar-frun åkte givetvis och köpte en.
Maken fick en orgasm när han kopplade in den.
Men nu börjar han yra om att han vill ha ett större akvarium.
Och jag överväger starkt att undersöka vad utgången av fiskar och klorin i kombination skulle innebära .
Vår nya vagnpark.
Vi har ju en sprillans ny ugn och häll här hemma.
Måste förklara vad jag har levt med i 7 år;
'En ugn som tog ca en timme att värma upp. Jag hann åka fram och tillbaka till IKEA innan den var färdig.
I 7 år.
En ugn som läcker luft. Så stod det "30 min i ugn" så var jag tvungen att dubbla det. Minst.
I 7 år.
En spishäll som förmodligen var marknadens värsting 1985 när den installerades. Med ett gradantal mellan 1-12.
Men.
Om jag någonsin stekte på högre än 1:an så blev allt vidbränt. Det innebar också att jag i 7 år aldrig kunnat steka pannkakor. Stackars talibanen har levt på ICA's färdiga.
I 7 år.
Denna spis var också något trög. Jag satte på den och kunde lätt gå på toa OCH hämta posten, innan den blev varm.
I 7 år.
Och med en sådan vagnpark så blir man en jävel på att laga mat. För att man fick trixa och fixa för att få ett bra resultat.
Och gissa vad som händer när man har toppmoderna saker?
Jag hinner inte ens tänka "toa" innan ugnen är färdig. För den har en specialknapp. "Turbo".
Och har jag inte alla ingredienser framme så bränns stekpannan vid. Det tar 2 sekunder så är det varmt.
Fast det är inte det värsta;
Jag råkade glömma att läsa på om hällen. Som är en induktionshäll.
Häll som häll. Tänkte jag.
Och undrade vad det var för skithäll när inte kastruller och stekpannor blev varma.
Tills någon upplyste mig om att jag måste byta ut alla utenciler.
Så just nu har jag EN stekpanna och EN kastrull som funkar.
Och jag måste lära mig ett helt nytt tänk när jag ska laga mat.
Eller som tonåringen så pricksäkert sa: "jag känner mig rädd för dom här prylarna, det är för modernt mamma"!
Måste förklara vad jag har levt med i 7 år;
'En ugn som tog ca en timme att värma upp. Jag hann åka fram och tillbaka till IKEA innan den var färdig.
I 7 år.
En ugn som läcker luft. Så stod det "30 min i ugn" så var jag tvungen att dubbla det. Minst.
I 7 år.
En spishäll som förmodligen var marknadens värsting 1985 när den installerades. Med ett gradantal mellan 1-12.
Men.
Om jag någonsin stekte på högre än 1:an så blev allt vidbränt. Det innebar också att jag i 7 år aldrig kunnat steka pannkakor. Stackars talibanen har levt på ICA's färdiga.
I 7 år.
Denna spis var också något trög. Jag satte på den och kunde lätt gå på toa OCH hämta posten, innan den blev varm.
I 7 år.
Och med en sådan vagnpark så blir man en jävel på att laga mat. För att man fick trixa och fixa för att få ett bra resultat.
Och gissa vad som händer när man har toppmoderna saker?
Jag hinner inte ens tänka "toa" innan ugnen är färdig. För den har en specialknapp. "Turbo".
Och har jag inte alla ingredienser framme så bränns stekpannan vid. Det tar 2 sekunder så är det varmt.
Fast det är inte det värsta;
Jag råkade glömma att läsa på om hällen. Som är en induktionshäll.
Häll som häll. Tänkte jag.
Och undrade vad det var för skithäll när inte kastruller och stekpannor blev varma.
Tills någon upplyste mig om att jag måste byta ut alla utenciler.
Så just nu har jag EN stekpanna och EN kastrull som funkar.
Och jag måste lära mig ett helt nytt tänk när jag ska laga mat.
Eller som tonåringen så pricksäkert sa: "jag känner mig rädd för dom här prylarna, det är för modernt mamma"!
söndag 11 januari 2009
Mässtider - tråkiga bloggtider.
Imorgon börjar en av årets 3 jobbigaste veckor. På torsdag öppnar Formex, mässan för inköpare i present- och inredningsbranschen.
Och veckan börjar alltid på samma sätt: Mona infinner sig early birdy på lagret, för att tillsammans med transportören hämta våra monterprylar. Sen järnet ut till mässan. Fast denna gång sket jag i att boka två montrar. Det får bli en.
Sen skall 470 småprylar upp, putsas och prismärkas om eftersom vi är tvungna att höja priserna pga av världsmarknadens kaos. Jösses så glada våra kunder kommer att bli.
På onsdag är det finlir och inköp av kaffe, kaka och vin. För våra kunder är ena jävlar på att shoppa med lite vin innanför västen.
Förra Formex i augusti så blev jag ju stensjuk. Det var riktigt illa. Så denna gång ska jag inte stressa.
Denna gång ska jag ta mig tid att gå runt till de andra utställarna.
Och shoppa lite.
Ska bara ställa mig på knä här hemma först.
Och veckan börjar alltid på samma sätt: Mona infinner sig early birdy på lagret, för att tillsammans med transportören hämta våra monterprylar. Sen järnet ut till mässan. Fast denna gång sket jag i att boka två montrar. Det får bli en.
Sen skall 470 småprylar upp, putsas och prismärkas om eftersom vi är tvungna att höja priserna pga av världsmarknadens kaos. Jösses så glada våra kunder kommer att bli.
På onsdag är det finlir och inköp av kaffe, kaka och vin. För våra kunder är ena jävlar på att shoppa med lite vin innanför västen.
Förra Formex i augusti så blev jag ju stensjuk. Det var riktigt illa. Så denna gång ska jag inte stressa.
Denna gång ska jag ta mig tid att gå runt till de andra utställarna.
Och shoppa lite.
Ska bara ställa mig på knä här hemma först.
Positivt och grönsaker.
Talibanen och jag spelar bowling.
Alltså wii-bowling.
Hon är skitbra.
Jag smörar lite och säger något i stil med: "Jösses, jag önskar att jag fick iväg mitt klot så där hårt!"
"Mamma, det beror nog på att jag äter mer grönsaker än du.....
....och så måste man tänka positivt mamma."
Undrar vem fan det är som är vuxen här.
Alltså wii-bowling.
Hon är skitbra.
Jag smörar lite och säger något i stil med: "Jösses, jag önskar att jag fick iväg mitt klot så där hårt!"
"Mamma, det beror nog på att jag äter mer grönsaker än du.....
....och så måste man tänka positivt mamma."
Undrar vem fan det är som är vuxen här.
lördag 10 januari 2009
Konvalecenten.
Det suckas. Och stönas. Och det är många "jag mår inte bra".
Och givetvis blev han avsevärt sämre efter det att han bett mig undersöka de exakta biverkningarna av penicillinet på nätet.
Givetvis.
För givetvis så har maken SAMTLIGA biverkningar.
Själv tillbringade jag 3 timmar hos frisören. Sen rymde jag ned till garaget för att packa sopsäckar till tippen.
Lugnast så.
Risken för world war 3 är nämligen överhängande.
Och givetvis blev han avsevärt sämre efter det att han bett mig undersöka de exakta biverkningarna av penicillinet på nätet.
Givetvis.
För givetvis så har maken SAMTLIGA biverkningar.
Själv tillbringade jag 3 timmar hos frisören. Sen rymde jag ned till garaget för att packa sopsäckar till tippen.
Lugnast så.
Risken för world war 3 är nämligen överhängande.
fredag 9 januari 2009
Inga problem med fantasin direkt.
I morse åker jag tidigt hemifrån för att fixa lite på vårt externa lager.
När jag kommer tillbaka till kontoret så hör jag kontorstelefonen ringa våldsamt.
Det är maken.
Som berättar att talibanen vaknat, men gått direkt ned till köket och ringt mormor och morfar. Maken låg kvar i sängen.
Inga konstigheter.
Om det inte vore för att hon, min drama queen, grät hejdlöst och talade om att hon var ensam hemma. Att INGEN var hemma. Att vi hade lämnat henne "helt ensam." Hon var i upplösningstillstånd.
Morfar och mormor satt i bilen på väg till sina jobb så de tvärvände och åkte på två hjul hem till oss. Inte för att de för ett ögonblick kunde tro att vi lämnat talibanen vind för våg, näe, snarare för att det kanske hade hänt oss nåt.
På vägen hem till oss passerar de kontoret och noterar att det inte är tänt där. Vilket gör dem än mer oroliga.
När dom stormar in genom den olåsta dörren så sitter maken där i godan ro. Med stora ögon.
Ingen fattar någonting.
Talibanen har svårt att förklara sig mer än att hon kände sig ensam när pappa låg och sov.
När jag kommer tillbaka till kontoret så hör jag kontorstelefonen ringa våldsamt.
Det är maken.
Som berättar att talibanen vaknat, men gått direkt ned till köket och ringt mormor och morfar. Maken låg kvar i sängen.
Inga konstigheter.
Om det inte vore för att hon, min drama queen, grät hejdlöst och talade om att hon var ensam hemma. Att INGEN var hemma. Att vi hade lämnat henne "helt ensam." Hon var i upplösningstillstånd.
Morfar och mormor satt i bilen på väg till sina jobb så de tvärvände och åkte på två hjul hem till oss. Inte för att de för ett ögonblick kunde tro att vi lämnat talibanen vind för våg, näe, snarare för att det kanske hade hänt oss nåt.
På vägen hem till oss passerar de kontoret och noterar att det inte är tänt där. Vilket gör dem än mer oroliga.
När dom stormar in genom den olåsta dörren så sitter maken där i godan ro. Med stora ögon.
Ingen fattar någonting.
Talibanen har svårt att förklara sig mer än att hon kände sig ensam när pappa låg och sov.
torsdag 8 januari 2009
Spikmatta
Jag är en säljares perfekta offer. För jag går på precis allt.
Och med tanke på hur bra jag är på att säga nej till maken, som är en extremt bra säljare, så är det ju jävligt märkligt att jag är en sån torsk.
Idag fick jag hem en så kallad spikmatta.
Med 6000 piggar.
Det är det senaste serru.
Det var de vanliga säljargumenten ....."bra för andning...sjukt bra vid stress... frigör endorfiner..hjälper dig att bla bla bla....vilket också kan leda till att du går ned i vikt.."..VAAAAA?
Vadå gå ned i vikt!
DÅ vaknade jag.
Så nu jävlar ska det spikmattas.
Maj Gaad, vad snygg jag kommer att bli.
...och så lite avslappnad på kuppen.
Och med tanke på hur bra jag är på att säga nej till maken, som är en extremt bra säljare, så är det ju jävligt märkligt att jag är en sån torsk.
Idag fick jag hem en så kallad spikmatta.
Med 6000 piggar.
Det är det senaste serru.
Det var de vanliga säljargumenten ....."bra för andning...sjukt bra vid stress... frigör endorfiner..hjälper dig att bla bla bla....vilket också kan leda till att du går ned i vikt.."..VAAAAA?
Vadå gå ned i vikt!
DÅ vaknade jag.
Så nu jävlar ska det spikmattas.
Maj Gaad, vad snygg jag kommer att bli.
...och så lite avslappnad på kuppen.
onsdag 7 januari 2009
Tjock, tjockare, tjockast.
Satan.
Den 15 januari är det mässa igen.
Den förra Formex-mässan var i augusti. Då lovade jag mig själv att inför nästa så skulle jag bli sketasnygg.
Jag skulle banta bort 15 kg. Eller nåt.
Nu är det en vecka kvar.
Tell me, hur ska jag bära mig åt för att tappa 2 kilo om dagen?
Stor hittelön utlovas.
Den 15 januari är det mässa igen.
Den förra Formex-mässan var i augusti. Då lovade jag mig själv att inför nästa så skulle jag bli sketasnygg.
Jag skulle banta bort 15 kg. Eller nåt.
Nu är det en vecka kvar.
Tell me, hur ska jag bära mig åt för att tappa 2 kilo om dagen?
Stor hittelön utlovas.
Ursäkta mig. Jag älskar min man.
Ja. Jag kom helt av mig häromdagen när jag noterade att en Anonym frågade om jag över huvud taget tycker om min man.
Men så kom jag på att denne Anonym givetvis precis har halkat in här hos mig.
Annars hade hon/han aldrig ställt frågan.
FÖR GIVETVIS ÄLSKAR JAG MIN MAN.
Men om jag nu, än en gång, ska ge mig på att förklara varför jag hänger ut honom här så gör jag väl det;
Jag känner ytterst få som är gifta med sina chefer.
Och om man nu råkar vara det, så är det extremt få som dessutom har företag ihop.
Och eftersom vi nu lyckats pricka in två av två omöjliga scenarier så medför det vissa saker. I synnerhet om personen ifråga också är en mycket krävande människa. Om än älskvärd i andra sammanhang.
Till exempel att man ibland kräks på tillvaron. Han lika mycket som jag.
Men jag har valt att ventilera mig här.
Och även om min man är mitt livs kärlek, så är min chef långt ifrån en drömchef.
Simple as that.
Och han är en mycket speciell människa. Det vet alla som har träffat honom. För att inte prata om de som har jobbat med honom. Han är extremt intelligent och allmänbildad, otroligt social och en jävel på att sälja.
Men never the less så är han en skit som chef. I alla fall om en av de anställda råkar vara frun. För all frustration och alla problem, som per automatik tillkommer den här typen av människa, går givetvis ut över frun. Och jag tar bra mycket mer skit än vad någon ens kan föreställa sig. Det vet dom som känner oss.
Men den största negativa effekten av att vara gifta med varandra på jobbet är att man fullständigt tappar respekten för varandra. I alla fall när man, som vi, har ett jävla humör båda två.
Och för min mans del så är arbetet det som gäller. All vaken tid.
Han tänker jobb, han äter jobb, han skiter jobb, ja, ALLT handlar om jobbet och framtiden. Tänk er att var ni än är, i vilket sammanhang ni än befinner er, så är det alltid jobb som pratas; på väg till City Gross, i hängmattan i Thailand, på den romantiska middagen, vid söndagsfrukosten. Jobb, jobb, jobb. Strategi, strategi, strategi.
Så mina kära Anonyma vänner och annat löst folk: just DET kan vara mycket frustrerande så ibland blir han uthängd mer än vad en "normal" äkta man skulle bli. För jag spyr helt enkelt på den här "mäjka-business"-världen ibland. Eller ofta.
Och trots det, så skall man lägga på minnet att HAN var den som tjatade hål i huvudet på mig om att fortsätta blogga. Trots att han mycket väl vet att jag inte har några skrupler när det gäller honom.
Han läser min blogg med lupp. Han går igenom varenda kommentar, så tro mig, han har järnkoll på vad jag skriver här!
Så.
Nu har jag förklarat en gång till.
Men så kom jag på att denne Anonym givetvis precis har halkat in här hos mig.
Annars hade hon/han aldrig ställt frågan.
FÖR GIVETVIS ÄLSKAR JAG MIN MAN.
Men om jag nu, än en gång, ska ge mig på att förklara varför jag hänger ut honom här så gör jag väl det;
Jag känner ytterst få som är gifta med sina chefer.
Och om man nu råkar vara det, så är det extremt få som dessutom har företag ihop.
Och eftersom vi nu lyckats pricka in två av två omöjliga scenarier så medför det vissa saker. I synnerhet om personen ifråga också är en mycket krävande människa. Om än älskvärd i andra sammanhang.
Till exempel att man ibland kräks på tillvaron. Han lika mycket som jag.
Men jag har valt att ventilera mig här.
Och även om min man är mitt livs kärlek, så är min chef långt ifrån en drömchef.
Simple as that.
Och han är en mycket speciell människa. Det vet alla som har träffat honom. För att inte prata om de som har jobbat med honom. Han är extremt intelligent och allmänbildad, otroligt social och en jävel på att sälja.
Men never the less så är han en skit som chef. I alla fall om en av de anställda råkar vara frun. För all frustration och alla problem, som per automatik tillkommer den här typen av människa, går givetvis ut över frun. Och jag tar bra mycket mer skit än vad någon ens kan föreställa sig. Det vet dom som känner oss.
Men den största negativa effekten av att vara gifta med varandra på jobbet är att man fullständigt tappar respekten för varandra. I alla fall när man, som vi, har ett jävla humör båda två.
Och för min mans del så är arbetet det som gäller. All vaken tid.
Han tänker jobb, han äter jobb, han skiter jobb, ja, ALLT handlar om jobbet och framtiden. Tänk er att var ni än är, i vilket sammanhang ni än befinner er, så är det alltid jobb som pratas; på väg till City Gross, i hängmattan i Thailand, på den romantiska middagen, vid söndagsfrukosten. Jobb, jobb, jobb. Strategi, strategi, strategi.
Så mina kära Anonyma vänner och annat löst folk: just DET kan vara mycket frustrerande så ibland blir han uthängd mer än vad en "normal" äkta man skulle bli. För jag spyr helt enkelt på den här "mäjka-business"-världen ibland. Eller ofta.
Och trots det, så skall man lägga på minnet att HAN var den som tjatade hål i huvudet på mig om att fortsätta blogga. Trots att han mycket väl vet att jag inte har några skrupler när det gäller honom.
Han läser min blogg med lupp. Han går igenom varenda kommentar, så tro mig, han har järnkoll på vad jag skriver här!
Så.
Nu har jag förklarat en gång till.
måndag 5 januari 2009
Genustävling på hög nivå.
Telefon ringer på jobbet.
-"Det har gått en propp!"
-"Ehh, jaha...?!"
-"Amen, hur byter man?"
-"Ehh, hämta en stol, ställ den framför ugnen, öppna skåpluckan ovanför micron och byt propp! Det sitter in lista intill på vart alla proppar går. Hur svårt kan det vara?!"
-"Amen, var finns det proppar?"
-"I samma skåp givetvis!"
Kära läsare.
Vem är mannen och vem är kvinnan i detta samtal?
Du vinner en helkväll med min man om du svarar rätt.
-"Det har gått en propp!"
-"Ehh, jaha...?!"
-"Amen, hur byter man?"
-"Ehh, hämta en stol, ställ den framför ugnen, öppna skåpluckan ovanför micron och byt propp! Det sitter in lista intill på vart alla proppar går. Hur svårt kan det vara?!"
-"Amen, var finns det proppar?"
-"I samma skåp givetvis!"
Kära läsare.
Vem är mannen och vem är kvinnan i detta samtal?
Du vinner en helkväll med min man om du svarar rätt.
söndag 4 januari 2009
Mina arvsanlag?!
"Mamma, jag gillar inte när pappa är så där!"
"Vad menar du?"
"Amen när han hela tiden säger: aj,aj,aj, det gör så ont. Det görs så ont hela tiden. Han bara tjatar och tjatar om det och jag blir trött i öronen. Osså låter han som en barn."
Näpp, det blir ingen sjuksyrra av henne heller.
"Vad menar du?"
"Amen när han hela tiden säger: aj,aj,aj, det gör så ont. Det görs så ont hela tiden. Han bara tjatar och tjatar om det och jag blir trött i öronen. Osså låter han som en barn."
Näpp, det blir ingen sjuksyrra av henne heller.
Skrämda små barn.
Jag har alltid sagt till talibanen att när jag ska dammsuga så skall varenda pryl vara borta från golven. Oavsett leksaker eller klädesplagg.
Annars så får hon skylla sig själv om det försvinner in i dammsugaren "för den går inte att öppna serru".
Det där har satt sina spår.
Hon är inne i en lägga-pärlplattor-period.
Och blir fullkomligt helt jävla hysterisk om hon så mycket som tappar en endaste pärla på golvet.
Sen att hon fick en låda med 10 000 pärlor i på julafton, och att jag därmed inte bryr mig om någon skulle försvinna i dammsugaren, biter inte ett dugg på henne.
Hon är livrädd.
Annars så får hon skylla sig själv om det försvinner in i dammsugaren "för den går inte att öppna serru".
Det där har satt sina spår.
Hon är inne i en lägga-pärlplattor-period.
Och blir fullkomligt helt jävla hysterisk om hon så mycket som tappar en endaste pärla på golvet.
Sen att hon fick en låda med 10 000 pärlor i på julafton, och att jag därmed inte bryr mig om någon skulle försvinna i dammsugaren, biter inte ett dugg på henne.
Hon är livrädd.
Effektiva Märta
Maken är på akuten.
Själv är jag hemma med talibanen. Och passar på att röja. Hårt.
Under de två dagar maken har legat för ankar så har jag rensat bra.
Maken är lite irro.
Han tycker att jag borde ha sjuksköterske-outfiten på 24/7.
Men den kostymen passar inte mig. Jag är mer: "känn inte efter, så mår du bra."
Och min del får han gärna vara sjuk ett par veckor till.
För jag har en hel del kvar att röja.
Själv är jag hemma med talibanen. Och passar på att röja. Hårt.
Under de två dagar maken har legat för ankar så har jag rensat bra.
Maken är lite irro.
Han tycker att jag borde ha sjuksköterske-outfiten på 24/7.
Men den kostymen passar inte mig. Jag är mer: "känn inte efter, så mår du bra."
Och min del får han gärna vara sjuk ett par veckor till.
För jag har en hel del kvar att röja.
lördag 3 januari 2009
Min matförgiftade make.
På juldagen gjorde maken en Janssons frestelse till sina släktingar.
Eller, han gjorde två stycken.
Det blev en hel del över, och jag sa att vi skulle slänga det eftersom det inte skulle få plats i kylskåpet.
Min make är en bonnläpp.
Nu pratar jag inte från nån stor byhåla som Karlskoga (blink, blink Jupp & Rijo), näe, jag pratar typ 100 hushåll. Samtliga hus byggda runt bykyrkan, så man kunde stå vid grinden och spotta in på kyrkogården. Typ.
Min man har finska anlag. 50%.
Och nu vet jag inte riktigt hur mycket byhålan och de finska anlagen spelar in, och huruvida man inte hade kylskåp där, när han växte upp, men jag har aldrig fått honom att fatta att mat MÅSTE in i kylskåpet. Att man inte kan låta något stå över natten. Men på något sätt så måste dessa faktorer ha spelat in.
Vi har varit tillsammans i många år. Och jag har lärt mig att sluta att tjata. Och i stället tänka att, one day, one day så kommer han nog att lära sig.
Så den här jävla Janssonen stod på köksön i flera dagar. Jag stirrade varje dag på den, men tänkte att; nä, han får väl ha den där om han nu inte vill lyssna.
Den 5:e dagen åt han Jansson till middag.
Sedan dess har han haft enorma kramper i magen. Idag var det så illa att jag för en stund trodde det var blindtarmen.
Men så kommer min mamma förbi. Och börjar luska. Och det resulterar i att han förmodligen åkt på några riktiga baskelusker från Janssonen.
Så just nu ligger han med magen mot vårt värmeslingade badrumsgolv och kvider av smärtor. Fast kanske mest för att det på inrådan inhandlats laxermedel. En tub som skall föras upp i lilla anus rektus.
Och eftersom han lider av allmän mans-anus-fobi så är han inte så jävla imponerad, och undrar hur han ska välja mellan pest och kolera.
Själv kan jag konstatera att det tog 10 år innan han fattade att man inte låter maten stå ute.
Sent ska syndaren vakna.
Eller, han gjorde två stycken.
Det blev en hel del över, och jag sa att vi skulle slänga det eftersom det inte skulle få plats i kylskåpet.
Min make är en bonnläpp.
Nu pratar jag inte från nån stor byhåla som Karlskoga (blink, blink Jupp & Rijo), näe, jag pratar typ 100 hushåll. Samtliga hus byggda runt bykyrkan, så man kunde stå vid grinden och spotta in på kyrkogården. Typ.
Min man har finska anlag. 50%.
Och nu vet jag inte riktigt hur mycket byhålan och de finska anlagen spelar in, och huruvida man inte hade kylskåp där, när han växte upp, men jag har aldrig fått honom att fatta att mat MÅSTE in i kylskåpet. Att man inte kan låta något stå över natten. Men på något sätt så måste dessa faktorer ha spelat in.
Vi har varit tillsammans i många år. Och jag har lärt mig att sluta att tjata. Och i stället tänka att, one day, one day så kommer han nog att lära sig.
Så den här jävla Janssonen stod på köksön i flera dagar. Jag stirrade varje dag på den, men tänkte att; nä, han får väl ha den där om han nu inte vill lyssna.
Den 5:e dagen åt han Jansson till middag.
Sedan dess har han haft enorma kramper i magen. Idag var det så illa att jag för en stund trodde det var blindtarmen.
Men så kommer min mamma förbi. Och börjar luska. Och det resulterar i att han förmodligen åkt på några riktiga baskelusker från Janssonen.
Så just nu ligger han med magen mot vårt värmeslingade badrumsgolv och kvider av smärtor. Fast kanske mest för att det på inrådan inhandlats laxermedel. En tub som skall föras upp i lilla anus rektus.
Och eftersom han lider av allmän mans-anus-fobi så är han inte så jävla imponerad, och undrar hur han ska välja mellan pest och kolera.
Själv kan jag konstatera att det tog 10 år innan han fattade att man inte låter maten stå ute.
Sent ska syndaren vakna.
"Börje Ahlstedt vill lämna Dramaten"
Ja, det är rubriken i Expressen.
Käre Börje Ahlstedt;
PLEASE, lämna!
Du är bara en sur, bitter gammal gubbfan.
Käre Börje Ahlstedt;
PLEASE, lämna!
Du är bara en sur, bitter gammal gubbfan.
En 5-årings mantra.
Hon är smart min lilla taliban.
Det händer att hon blir rädd när hon ser en film.
Igår satt hon och tittade på en ny Barbie-film (som man ju kan tro är riskfri).
Rätt var det är så hör jag henne mumla. Hon mumlar samma sak, om och om igen, i säkert 20 sekunder.
Jag lutar mig mot henne och hör;
"Det är bara i sagornas värld, det händer inte på riktigt, det slutar alltid lyckligt. Det är bara i sagornas värld, det händer inte på riktigt, det slutar alltid lyckligt."
Om och om igen...
Bra tjej reder sig själv.
Det händer att hon blir rädd när hon ser en film.
Igår satt hon och tittade på en ny Barbie-film (som man ju kan tro är riskfri).
Rätt var det är så hör jag henne mumla. Hon mumlar samma sak, om och om igen, i säkert 20 sekunder.
Jag lutar mig mot henne och hör;
"Det är bara i sagornas värld, det händer inte på riktigt, det slutar alltid lyckligt. Det är bara i sagornas värld, det händer inte på riktigt, det slutar alltid lyckligt."
Om och om igen...
Bra tjej reder sig själv.
fredag 2 januari 2009
Insnöad
Ajm sårry, men det senaste dygnet har jag tillbringat med att surfa runt på Sveriges alla inredningsbloggar.
Eller ja, det känns så i alla fall.
För jag är så in i döden trött på att "vänta" på maken. Vänta på att han ska ha tid, vänta på att vi ska ha råd, notera att pengar flyter in, men lagom till att det är dags, så har han placerat dem i ett nyförvärv.
Så nu jävlar. Nu jävlars ska det göras om här hemma.
Jag börjar i morgon.
Ska slipa trappan upp till vinden, där vi har gästrum. Ska slipa, måla och lacka.
Och bestämma ALLT själv.
Han får väl göra om'et om det inte passar. (Ha, that will be the day!)
Ajm så smart.
Eller ja, det känns så i alla fall.
För jag är så in i döden trött på att "vänta" på maken. Vänta på att han ska ha tid, vänta på att vi ska ha råd, notera att pengar flyter in, men lagom till att det är dags, så har han placerat dem i ett nyförvärv.
Så nu jävlar. Nu jävlars ska det göras om här hemma.
Jag börjar i morgon.
Ska slipa trappan upp till vinden, där vi har gästrum. Ska slipa, måla och lacka.
Och bestämma ALLT själv.
Han får väl göra om'et om det inte passar. (Ha, that will be the day!)
Ajm så smart.
torsdag 1 januari 2009
Förr jösse namn! Pip-Larsson till make på nyårsafton.
Undrar om det är dags att flytta till ett mindre boende, när telefonen ringer och jag läser "maken" i displayen....
...och han ringer i från sängen och vill att jag kommer upp....?!!
Väl däruppe så framför han sitt ärende, och mumlar först; "vi måste ta hand om varandra bättre..."
Sen kommer det som verkligen var det stora problemet:
"DU måste ta hand om mig lite bättre när jag är sjuk."
Själv stod jag och förberedde hummer- och champinjonfyllda crepes, samt hummersoppa med vitlöksbröd, som jag tänkte servera till middag lite senare.
Och kände mig som Askungen när telefonen ringde.
Och väntade förgäves på att nån prins skulle ringa på dörren och ta med mig till balen på slottet.
Inte en jävel kom.
...och han ringer i från sängen och vill att jag kommer upp....?!!
Väl däruppe så framför han sitt ärende, och mumlar först; "vi måste ta hand om varandra bättre..."
Sen kommer det som verkligen var det stora problemet:
"DU måste ta hand om mig lite bättre när jag är sjuk."
Själv stod jag och förberedde hummer- och champinjonfyllda crepes, samt hummersoppa med vitlöksbröd, som jag tänkte servera till middag lite senare.
Och kände mig som Askungen när telefonen ringde.
Och väntade förgäves på att nån prins skulle ringa på dörren och ta med mig till balen på slottet.
Inte en jävel kom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
