Det finns dagar

Det finns dagar då man älskar sina män. Och det finns dagar man önskar att de inte fanns.

Det har knappast undgått någon att jag och maken jobbar tillsammans. Det har vi gjort i 13 år. Eller nåt.

Och eftersom vi jobbar ihop och ALLT i vårt förbannade liv handlar om företagen, så finns det vissa saker jag vägrar.

Som t ex att maken har affärsmöten i vårt hem. Jag blir fullkomligt jävla vansinnig. Och det vet han. (I synnerhet när kontoret ligger bara några hundra meter från huset.)

Idag kommer jag och talibanen hem och jag höjer på ögonbrynet när jag noterar makens bil på garageuppfarten.

Kommer in och frågar vad han gör hemma.

Han upplyser mig då att han precis avslutat ett möte här.

Då får jag tokspel.

Eller, det är att ta i i underkant.

Det var så pass att han drog. Utan att ta med sig datorn. Never happend before.

Och det går bra om han kommer hem nästa år.

Eller aldrig.

Som jag önskar att jag vore singel. Det ska jag önska hela kvällen.

Jag börjar så.