Sagan om våra soffor

Jag skulle tro att jag är ensam i Sverige om att just i detta nu äga tre soffgrupper. I samma hus. Förvisso har dagens inköp ännu inte anlänt, men ändå.

Soffgrupp 1 inköptes för 8 år sen. En amerikansk dröm i ljus beiget. En sån där som man bara sjunker ned i och inte vill kliva ur. Ever. Jag är soffexpert och det finns inga såna soffor i Sverige. Den är beställd från USA men dessvärre vill inte fabriken leverera till Europa längre.

Och när den började bli saggig så bestämde vi oss för att börja TITTA efter en ny. Men jag vetefan vad som hände, för plötsligt hade maken köpt en. En vacker dag så stod den i vardagsrummet när jag kom hem. En designersoffa från Ekerö Möbler..en Eilersen för de som har koll på sånt.

Men
så
jävla
obekväm

Plankalainen. En sån där soffa som, när jag lutade huvudet bakåt så slog jag i skallen i fönsterbänken bakom. Kort i ryggen alltså.

Och eftersom maken lider av den svårbotade jag-dör-om-jag-måste-slänga-saker-sjukan så ställde han den gamla gruppen åt sidan. I samma rum. Mmm, just det: turkish style liksom. Han måste liksom vänja sig långsamt vid tanken på att göra sig av med prylar. Om de nu nödvändigtvis måste slängas.

När en vecka hade passerat så fick jag nog; jag såg till att halva nya soffan åkte upp på vinden, och den andra halvan, divandelen, tryckte jag in i hörnet av rummet. Sen släpade jag fram den gamla sunkiga soffgruppen igen. Och sjönk ned. Smekte den och lovade den evig trohet.

Ever since then så har jag vägrat att ta hem nya människor. Ett vardagsrum med en sunkig soffgrupp, plus en stylish designerdivan upptryckt i ena hörnan. "Jamen det är ju jättebra, då får vi ju plats med många gäster." Ähhum, skulle inte tro det va.

Men när talibanen härom veckan var sjuk och somnade i soffan, för att sen kissa ned den, well, då fick kärringen nog. Maken trodde han kunde glida in på kemtvätten med kudden, men de sa tack, men nej tack.

Så han fick ge sig.

Jag är dessutom gift med en man som vill vara med och pilla i allt. Det ska tyckas, tänkas och hummas och fnysas åt allt. Själv tycker jag ju att jag har en upp på honom, så han skulle egentligen ha stannat hemma medan JAG köpte soffa. Men, eftersom jag är en sån himla eftergiven, omtänksam, älskvärd, timid och sansad hustru, Jamenellerhurattjagär så ville jag ju självklart att han skulle vara med.

Jag är en vit människa. All over white. Ett enda sketet rum i hela huset är kanske i närheten av någorlunda vitt: sovrummet. Den nya soffan är 4 meter lång. Och svart. Kommer dominera hela rummet.

Men jag har tid att vänja mig för det var ju inte IKEA direkt, nä, den här kommer "strax innan jul".

"Vadå, den 23:e, eller?"
"Ja, typ."

Vem vet, framåt midsommar så kanske jag bestämmer mig för att kissa i den själv.

Wild´n crazy

Två personer i Bromma har just beställt en soffa, utan att slå ihjäl varandra.

Vi kom för att köpa en vit. Hustrun ändrade sig och ville ha röd.

Det blev en svart.

Som jag kommer ångra mig när den kommer 22 december. Vad hände med mitt soon to be white home liksom?

Let's try again

Då gör vi ett nytt försök, håll i hatten.

En bild säger mer än tusen svordomar

Frun tar en time out och låter bli att hänga över makens axel och tjata om att man måste plocka undan efter sig.

På arbetsplatser skulle man kalla det frihet under ansvar.

Så här efteråt kan man ju säga att det knappast funkar hemma hos oss.

Middag och musik

Vi intar lite vitlökssniglar till förrätt, och vitlöksräkor till varmrätt, innan vi går på Barlach och Haraldsens show på Boulevardteatern. Jag stinker så mycket vitlök att kärringen bredvid mig lutar sig åt andra hållet.

Jag som hade tänkt krama Peter, som för övrigt gör en svinbra show, men jag tror jag hoppar det.

Kärring or no kärring

Fifan vad sammet blir fult på bild..

För första gången i mitt liv så har jag en behå som förminskar bopparna. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om saken.

Frågan är om man har kvalificerat sig som 100% kärring nu.  Aningen oroväckande måste jag säga. 

Helt klart är i alla fall att dom försvann. Totally. Maken lär få leka hide and seek framöver.

I told you so

Vi hann inte ens in. Jag är fan gift med stans största idiot.  Nåt om "skaru har mens eller?" blev startskottet.

Nån som vill ha en man?  Gratis.

När man är en sopmorsa med onda tankar

I natt har jag knarkat sömntabletter vilket givetvis ledde till att jag idag har en "baksmälla" som heter duga. Är inte så van vid det här med att äta tabletter, och tänker i o f s inte bli det heller. Just nu är det mer panik över att jag inte får sova.

Hur som helst så känns det som om jag har varit ute och supit hela natten. Klister i hela hjärnan. Avtrubbad.

Talibanen drar dagen till ära fram sin elgitarr. En barngitar från Hana Montana. Med diverse (o)ljud. Hon vill att jag ska höra på "varje sträng" och sen trycker hon in nån musikknapp samtidigt som hon krafsar runt på strängarna. Det låter för jävligt och jag är färdig att slänga gitarren i öppna spisen. I några minuter funderar jag på hur jag på bästa sätt ska få gitarrhelvete att gå sönder.

Men i stället biter jag ihop, ler och säger: "Åh vad fint du spelar!"

Ska nog ringa doktorn på måndag igen tror jag.

Nu till möbelaffären. Förra gången hann vi till garageuppfarten innan kriget bröt ut.

Om dagen då ett världskrig startar i Bromma

I dag ska maken och jag åka och köpa en ny soffa.

I morgon är jag förmodligen en skild kvinna.

Hemma en fredagkväll

 Kommer hem och tror att maken köpt blommor till mig. Icke sa nicke. Det är tonåringen med pojkvän som firar 1 år.

Till mig fanns bara städerskornas kärleksbrev. Tack så mycket.

Har sparat onsdagens mat, så jag sätter igång med den.

Why not dricka lite skumpa när man ändå står vid spisen och har tråkigt.

Medan maten gör sig färdig i ugnen så passar jag på att kolla mailen. En anställd är jättebesviken och arg på mig för att jag säger nej till att göra personen i fråga till butikschef. H*n tycker inte min kritik är rätt. Det tycker jag. Dock är h*n en jävel på kundservice.

Tonåringen med pojkvän är på stan. Maken är på nåt bissniss-möte. Ehh, hoppas jag. Så det blir talibanen och jag som äter en god fredagsmiddag tillsammans. Fast hon är sur på mig för att jag förbjudit henne att leka med dvärghamstern på ett par dagar...pga oaktsamhet.

Jag tror jag känner mig lite alåne. Förresten, är det några fler än Nettan och Suzie som följer med i morgon? Kolla lite längre ned. Orkar inte länka.

Okeyra, jag länkar. För att somliga blindstyren inte hittar så bland mina triljarder tråkiga inlägg de senaste dagarna!

Nästan en timme sen

Herregud, talibanen kommer slå ihjäl mig.

När man flyttar kontoret

De senaste åren har vi haft vårt huvudkontor hemma i finhooden. 45 sekunders bilresa hemifrån.

Nu har vi flyttat hela rasket 5 min hemifrån.

Det vill säga 5 minuter på en solig söndageftermiddag.

Det här var inte riktigt vad jag räknade med. Och kom inte och jiddra om att jag ska gåååå, eller cykla. Aint gonna happend.

Älgjävlarna

Ska gå hem när jag upptäcker att kollegan hängt upp en handduk på min klädhängare. Vi har en grej in between us:  placera fula föremål i respektives rum, gärna så undanskymt som möjligt.

Jag tror att jag ska ge henne sparken för det här var inte särskilt diskret.

Å andra sidan så påstår hon att den har hängt där i 3 dagar....

Bråttom

Hinner inte äta på det asgoda lunchstället utan får nöja mig med en macka.

Det sitter en kille här som pratar i telefon med sin polare. Han berättar att tjejen inte misstänker ett skit om att han sätter på hennes polare, men att det börjar bli jobbigt att hålla i sär dom. Han vet inte vem han vill ha, den ena har stålar men "är som ett jävla lik i bingen' och den andra "vet hur man hanterar en dase".

Spännande

Eller inte

ÖversättarStina

Sitter och försöker transläjta svägerskans ritningar på våra nya produkter till smeden, som huserar i ett annat land.  Så att vi har lite nyheter till inköparna på Formex-mässan i januari.

Rörpulare

Hyresvärden och rörpularen letar lämpligt ställe att bygga toalett. Jag försöker tala om att vi väldigt gärna vill har den på golvnivå.

Det blir så jobbigt att använda stegen annars.

Sugljus

Jag är en sucker för ljus och i synnerhet doftljus. Köpte det här på Åhléns.

Skitdålig kvalla. Doftar nada.

Även solen har sina fläckar

Hoppsan. Men dom är ju så fina...

Hej och välkommen

..kanske jag kommer säga när jag har röjt färdigt. Här är mitt kontor. Det ser ut som om en bomb har briserat Men jag har fan inte haft tid att göra i ordning det.

Jag tog mig friheten att sno det enda riktiga kontorsrummet. Chefen och de andra får sitta i ett kontorslandskap.

När man går och går

Lokalerna är på 500 kvm och jag sitter längst bort.

Snart framme.

...och lite mera lager

Och så lite leksaker...

Lager på lager

Här har vi en del av vårt lager. Ullplädar och halmbockar.

Sexigt.

Det eviga packandet

Vi gör inget annat än packar upp på dagarna. Men mellan varven måste vi packa ordrar till kunder. Företaget kan ju liksom inte stå still.

Häng med på kontoret, del 1

Vi sitter i lokaler väldigt nära stan. Men de är sunkiga som f-n. Dock betalar vi en spottstyver för dem varför jag måste stå ut. I sinom tid skall vi bygga om här.

Detta är vad som möter mig på morgnarna. I dag är det en vecka sen vi flyttade in.

Det lär börja bra

Det här är våra grannar. De sitter längst ned i huset. Jag har redan problem med dem. Vi har inte hunnit bygga nån toalett och pentry varför hyresvärden låter oss använda en toalett i huset. Puckona som sitter här låser dörren för oss hela tiden. Plus att de ställer sig på våra parkeringsplatser. Trots tillsägelse från hyresvärden.

En dag, när jag är på dåligt humör, så ska jag knacka på hos dom.

De lär ångra att de öppnar dörren.

Uthållighet

Den där lampan har lyst i evigheter. Maken är den som använder den här bilen mest, men jag har en känsla av det är jag dom måste rodda med verksta'n. Som vanligt. Liksom med det här med vinterdäck. Denna vecka har jag kånkat 3 bilars vinterdäck till däckfirman.

Jag är förvisso för jämnställdhet men ibland går det för långt.

Ole dole doff

Trots att jag vaknar 04.20 så kommer jag iväg sent till jobbet. Beror mest troligt på att jag fick sjal-ångest.  I den här bagen ligger 50-60 sjalar och jag hade svårt att välja.

Idag kör vi bilder

Eftersom en bild tydligen ska säga mer en tusen ord och jag har bloggtorka, så får ni min dag bilder.

Saker jag går igång på

Jag älskar smarta kvinnor. Varje gång jag träffar den här kompisen så får jag 1000 affärsidéer. Problemet är att det inte finns tid att verkställa dem.

Det slutar med att vi går tillbaka till hennes butik, Syster Lycklig, (som är en mycket framgångsrik butik, och spånar vidare.

Sen gav hon mig en lysande idé som jag nog tänker försöka genomföra.

..så det kanske är lika bra att jag fortsätter ha sömnproblem. Lite extra tid på dygnet.

En kväll på restaurang

Sitter på lokal med den ena systern i Syster Lycklig. Vad vi pratar om?

Klimakteriokossor.

Hon på andra sidan bordet påstår att hon minsann har många år kvar. Piper nåt om att hon fyller 40 i december.

Men visst finns det avarter?!

När man får oönskade kommentarer. Typ av den värsta sorten

Bland kommentarerna;

Anonym sa...Kolla om du är i klimakteriet.. och börja isåfall ta t ex Femarelle eller Femal Balans. Sömnstörningar i början av och under klimakteriet är ju mer regel än undantag.

Bäste anonym: om du ger dig till känna så kommer jag spöa skiten ur dig. Basattduvet.

Vafan. Jag är inte gammal. Alls.

Tänk om det är det. Tänk om jag har blivit en klimakteriekossa.

På en lördag, om man vill

Peter Barlach, från Peter & Frans-uppsättningen på Boulevardteatern (två musiker som gör en jävligt bra föreställning, i alla fall var deras förra asbra!), messade mig och frågade om jag ville komma dit nu på lördag. Biljetten kostar 200 bananer och inkluderar en skiva.

Men jag har ingen att gå med. (Kan kanske bero på att jag inte har frågat någon heller..)

Nån som vill gå med mig?

Spännande tillvaro

Äta lunch vid skrivbordet, samtidigt som man måste ringa kunder som inte betalat sina fakturor.

Ja, man kan ju knappast påstå att mitt jobb är enformigt. Inte heller särskilt glassigt.

Och du som klickar på bilden och är uppmärksam noterar säkert urklippet om sömnlöshet. Nu har jag provat de där jävla sömntabletterna 3 gånger, men jag vaknar ändå mitt i natten.

Så nu kör vi en vända till: vad var det jag skulle ha, som INTE är beroendeframkallande. Och det ska inte vara insomningstabletter, för somna kan jag...

Tack, men nej tack

Som sagt, dålig tajming för min del. Det skulle ha varit enormt roligt, men då jobbet tar så mycket av min tid så vill jag gärna spendera den lilla fritid jag har med talibanen och inte med någon annans barn. Plus att jag har tråkig erfarenhet av reality-tv.

Sen höll maken på att göra på sig när han insåg konceptet. Han förstod inte att det skulle flytta in en annan fru här, utan trodde att jag skulle vara borta hemifrån en vecka, och att han skulle få sköta allt hemma ensam.

Bara nöjet att se hans min när en annan kvinna klev in genom dörren, hade varit värt det.

Om att byta familj...i tv

Hörrni, jag har fått en rolig förfrågan från produktionsbolaget Mastiff. De skall tydligen göra en svensk variant av Wife Swap. Ni vet det där amerikanska programmet där två fruar byter familj under en vecka.

Och med tanke på att jag jobbar jämt, vill ha ordning och reda hemma, skäller på maken, har stränga rutiner med talibanen, har restaurangmat hemskickad och är uppe i ottan, så kan man ju räkna ut med lilltån att jag i så fall skulle hamna hos nån jädra tomtefamilj med 14 ungar och skitäckligt hemma. Som bergis är djupt troende och skulle smälla av när de hör mitt svärande i tid och otid. Eller några hurtbullar som tränar för Stockholm Marathon. För, som ni vet så måste man ju inta den andra fruns roll 100%. Tänk om det är en pappa som sitter och glor på p-rullar hela nätterna. Tänk om det är ett äcklo. Vad gör man då liksom?

Några kompisar tycker att jag ska säga ja. Jag undrar dock om alla tänker klart här: vad säger kära finväninnan här i hooden, som jag dricker te med i ottan på lördagar. Jag har svårt att se henne dricka te med en...annan.

Eller mitt mammagäng, som jag äter middag med en gång i kvartalet. De lär få ett nytt fejs den dagen. Också dessa damer är här från hooden.

Däremot gör det ju inget om den andra frun tar mitt inbokade gynbesök. Det går så bra så när jag tänker efter.

Jag är bra sugen, men tajmingen är inte så där jättebra, inspelning nu i november.

Fast det är klart, maken skulle behöva få sig en rejäl tankeställare. Jag messade honom och fick svar:

"Eller hur att vi ska!"

Jag:

"Du kommer kyssa marken jag går efter den veckan!"

Eller väninnans svar. (Vi har en grej om att våra män ibland bör sättas på ett flygplan till ett speciellt ställe i världen. Lång historia som är för privat att dra här, men det är ett stående skämt oss emellan.)

Jag: "Jag tror inte jag vill, men det skulle vara ett wake up-call för somliga som har stand by-biljett till xxxxxxx."

Väninnan: "Kör hårt, herregud, det spar oss flygbiljetten!"

Tillbaka till vardagen, ett tag

I dag var det första gången jag hämtade Talibanen på flera månader (med undantag för ett par gånger) och eftersom jag gör det vid 15.30-16.00 så känns det som om jag jobbar deltid.

En väldigt märklig känsla.

Fast det var inte så kul. När jag kommer in på skolgården så springer en av hennes klasskompisar fram och säger: "Är det sant att talibanen ska börja i 2:an?"

Jag stirrar på talibanen och frågar vad hon har fått det i från. Det visar sig att jag pratat med någon,  och varit ovetandes om att hon stod runt hörnet och lyssnade. Djup suck.

Och den sucken blev om än ännu djupare när jag inne i skolan sprang på självaste fröken, som var på väg hem. Och som inte såg särskilt glad ut. "Vi ska nog prata men jag har inte tid just nu."

Poff, så var man 30 år tillbaka i tiden och det kändes som om jag just blivit inkallad till rektorn.

Samtal i ett badrum kl 16,05

-Mamma, du får faktiskt ta och sluta med det här om att ditt bajs luktar rosor. Jag är för stor för såna skämt.

-Men, det är ingent skämt. Det vet du ju.

-Sluta! Jag orkar inte höra på det där. Det är inte kul. Förresten så kan ingens bajs lukta rosor.

-Jo, mitt.

-Mamma, allvarligt. Om du fortsätter att ljuga så kommer inte du få några julklappar av tomten.

-Jaha, det går bra att tro på tomten, men inte på mig?

-Vadå, vad menar du?

-Öhh, asså..nä..det va inget.

När man somnar på en soffa

Jag är en sån som aldrig somnar på soffan. Det ska mycket till för det. Maken däremot, han sover soffa 8 dagar i veckan.

I går somnade jag vid 21-tiden. I soffan. Utslagen av den senaste tidens press. Vaknar av att maken släpar mig upp för trapporna, och var nog erhört tacksam över min 33 kilos viktnedgång.

Efter ett "jag måste borsta tänderna" och hans "skit i det" så somnade jag om.

00.30 vaknade jag. Och kände att en babian hade bajsat mig i munnen.

Sen tillbringade resten av natten med Law and Order, Survivor, Kommisarie Morse (kan inte gubbfan dö snart?) Chimpansernas Lustgård (dubbla avsnitt), Street Customs (realityshow om specialbyggda bilar..som jag är noll intresserad av..) och Hem till Gården, (herregud, har inte den serien gått sen jag slutade med blöjor, typ?).

I dag ska jag tillbringa halva dagen med att försöka göra i ordning på nya kontoret, och andra halvan med att ringa kunder som inte har betalat sina fakturor.

Håhåjaja, vad jag kommer vara go, glad kexchoklad. Eller inte.

Och maken är nog överlycklig över att han är borta på affärsmiddag ikväll. Talibanen och tonåringen lär äta middag i lekstugan.

Veckans tips och tricks

Om man är svårt sugen på en ny soffa:

Man låter helt enkelt det sjuka barnet somna på soffan.  För att två timmar senare kissa ned den.

Och poff, så har man ordnat saken. (Fast innan det så har man gastat på varandra om vems fel det var som råkade glömma det stackars barnet. Givetvis utan att barnet hör.)

Det är bara en liten, liten detalj som ska lösas först:

k o m m a   ö v e r e n s

Två ord som inte är så kompatibla i det här hushållet.

I vår familj tog det ganska precis två år innan vi enades om ett soffbord. För att frun i huset till slut gav sig.

Väry much good luck, säger jag.

När man inte tycker om verkligheten

Här sitter jag och beklagar mig över skitsaker när ett mail ramlar in. En vän till talibanen har fått en hjärntumör.

Och jag känner att jag måste kräkas.

Veckans skämt(are)

Det är ju tur att man inte är slapp runt anus kan jag säga för jag höll nyss på att göra på mig.

Jag har beställt lite grejer från Kina. Ett paket som väger drygt 200 kg. Jag pratar med bruttan på kinafabriken via MSN och vi diskuterar billigaste transporten. Som givetvis är via båt. Men då får vi prylarna efter jul. Och paketet innehåller juldekorationer...

Så vi bestämmer oss för flyg. Vi är kunder på DHL. Jag ringer till tullen och frågar vad jag ska göra. De talar om att vi är tvungna att ha en speditör här (typ DHL alltså) som ansvarar för importanmälan. Jag trodde i min enfald att jag kunde be fabriken skicka paketet via transportflyg och sen piper jag ut till Arlanda och hämtar det.

Jamenellerintehur

Först måste jag betala Kinabruden 1300 dollar. För frakten. Till vad har jag ännu inte fått klarhet i och jag fick precis mail från DHL;

..."så blir transportpriset för importen 44349kr + bränsletillägg 13%. Volymen motsvarar 250kg."

FYRTIOFYRATUSEN pickadollers.

Jag mailar därför DHL igen:

"Ujujuj, nu fick jag lite hicka här kände jag. Menar du att priset från Arlanda till oss i Bromma skulle bli 44.349 kronor, plus det andra? Harkel… lite svårt med andningen också tror jag visst!"
Okey, hur utbildar jag mig snabbast till transportör? För jag är helt uppenbart i fel bransch.

Hopplöst läge efter ett utvecklingssamtal

Hörrni, vad gör man om man har en 7-åring som skulle behöva flytta upp en klass, men som inte vill för att hon vill ha kvar alla kompisar?

...och som får kommentaren av fröken att "lära sig att andra inte har det lika lätt för sig och det måsta man respektera", typ, när talibanen klagar på att hon kan alla frågor innan fröken ens hinner avsluta dem.

Vad gör man? Ska hon hämmas bara för att hon kanske ligger lite längre fram än andra?

Edit:
Hörrni, TACK för alla era svar ni kommer med. Ni är så himla kloka och jag lyssnar verkligen på era åsikter. Jag känner att en flytt upp inte är aktuellt i dagsläget. Jag kommer däremot undersöka det här med IUP och kräva att de höjer ribban lite. Hjälper inte det, då får hon flytta. Hon är otroligt mogen även socialt så det är jag inte så orolig för heller.

När man slutat pendla

I dag är det den första måndagen på 5 månader som jag slipper åka till Nyköping. En timme dit, en timme hem. Fyra dagar i veckan. Det är 8 timmar varje vecka. Plötsligt har jag en hel dag "till godo".

Sweet Lord, jag måste vara den ende i världen som faktiskt nu har 8 dagar per vecka.

I´m special.

Men säg för sjutton inget till maken.

Härligt avslut på en jobbig vecka

Antal besök denna vecka 27,270
Sidvisningar denna vecka 39,114
Totalt antal sidvisningar hos denna blogg 2,231,855
Totalt antal besök hos denna blogg 1,625,292
Antal sidvisningar per besök denna vecka 1.434
Antal sidvisningar per besök totalt 1.373
Ut denna vecka (besökare som går från Bloggtoppen till bloggen) 105

Enligt Bloggtoppen. Trots att jag har varit aptråkig.

Tack hörrni.

En bild säger allt, eller inte

Detta skulle kunna vara en ganska idyllisk bild från finhooden, om det inte vore för skiten ni ser till höger. Det är smycken, nyckelringar och annat jox från en leverantör som vi sålde på Hem- & Villa-mässan.

För två veckor sen.

Och om inte jag är den som lyfter ut skiten så kommer det stå exakt på samma ställe till nästa sommar. För maken lider av Blind-för-allt-som-har-med-plocka-undan-efter-sig-sjukdomen.

Han har den svåra graden.

Om man inte har något att göra

Jomenvisst var det öroninflammation. Och eftersom jag är näst intill arbetslös (jamenellerhur) så kom just på vad jag kan göra i ett par dagar framöver.

För hundra år sen så startade en tjej som heter Annelie en webbshop inom inredning. Jag tror faktiskt att hon var först i Sverige. Inreda.com (Apropå att jag aldrig länkar eller gör reklam....hmm...)  

På Hem- och Villa-mässan härom helgen så noterade jag att hon hade några jäkligt snygga svarta bokstäver i montern, inte såna där tråkiga som ALLA andra har, så jag tänkte sladda in på sidan och titta lite närmare på dem, när jag såg det här skåpet...som hon har målat. Det står nämligen ett identiskt här hemma.

Det var inte de här bokstäverna jag menade.

Jag har ju en matsal som går i svart så jag tror den skulle göra sig perfekt där. Vad säger ni, på med målarfracken eller?

Blingbling

Även om man ska till närakuten här i finhooden så måste man tänka på hur man ser ut.

Los premiäros för mina våga-vägra-Hunter-stövlar.

Om talibaner och operasång

Ann-Sofie von Otter, operasångerskan herself, sjunger i TV4:s morgonprogram.

Talibanen: "Vad är det DÄR för nåt?"

"Det kallas för opera"

"Är det innan man har lärt sig att sjunga?"

Jag kanske borde utveckla talibanens kulturella arkiv lite.

Be careful for what you wish for

I ett svagt, alltså väääldigt svagt, ögonblick i veckan så önskade jag att talibanen kanske kunde bli lite sjuk. I typ två dagar. Så att jag kan få andas lite. Och spendera lite tid med henne.

Gissa vem som ligger på soffan och skriker av smärta pga en öroninflammation, som bara kom från ingenstans.

Och idag har jag värsta överraskningen till henne: Hennes absolut bästa vän bor tillfälligt i London sen ett par år tillbaka. Om några timmar kommer hon för att spendera hela dagen med talibanen.

With a little help from my friends

Tack vare er så har jag en ganska stor blogg. Jag gör sällan reklam för saker och ting, eller säger okey till att länka till höger och vänster. Det är inte min grej.

Men ibland måste man ställa upp för sina vänner. Många av er vet att jag är nära vän med Tara-Christina (helt och hållet tack vare våra bloggar faktiskt). Hon är numer även webbredaktör där.

Hennes chefer tror inte riktigt på det här med att marknadsföra sig genom sociala medier såsom bloggar, Facebook och annat.

Så, ni ladies som vet vad tidningen Tara är, klicka här, klicka i I like this-knappen, och visa att hennes trångsynta chefer har noll koll, genom att ni supportar fenomenet.

Ni andra, som försöker intala er att ni är för unga, kan väl somna om.

Edit;
Ni som inte kommer till Tara-sidan när ni klickar på länken utan bara till en tom Facebook-sida: Klicka på FB-loggan så hamnar ni rätt =)/Anneli.

Tack Anneli!

Om konsekvenser

Alltid när jag börjar bli lite smått onykter, vilket sker efter ca två glas champagne, så får jag för mig att jag ska bli en snällare hustru.

Jag tror f-n jag måste sluta och dricka.

När man skiter i att glo på film

Halvsitter på divanen, tittar på 4:ans nya lördagssatsning (very good actually) och gör löner. Way too late.

Med ett champagneglas.

Jeflar vad det går undan med siffrorna.

Några glas till och banken exploderar på måndag.

Hoppsansa

Hjälp tant

Det är filmtajm på g men kärringen har svårt att välja.

Ni får bestämma, så kan jag skylla på er  om den suger.

När man är 7 år och in heaven

Talibanen får äntligen träffa sin idol. Jag är en fegskit som inte törs fråga om jag får fota henne men lyckligtvis så var Tara-Christina med och hon kan fråga påven himself om så vore.

"Åhhhh, jag älskar Jag vill om du vågar!" Sa talibanen och var mycket rörd.

Pernilla ska ha månades Stå-Ut-pris som tvingades vara artig mot en miljon barn och tjatiga föräldrar. Stackars människa, men jösses vad trevlig hon är mot alla.

Jag ska inte klaga mer på mitt jobb.

Inte på en vecka i alla fall.

Mellan flyttlådorna

...så festar vi loss på Café Opera. På talibanvis. Loppis.se fyller 1 år och man skulle ta med sig en avlagd leksak. Jag tänkte att det var till barn som kanske inte har så mycket saker så jag släpade med mig ett gäng grejer. Bland annat utklädningshattar.

Efter nån halvtimme såg jag en unge gå omkring med en av hattarna. Och att alla barn bar på leksaker. Då insåg jag vad som stod i inbjudan: man skulle byta leksaker med varandra.

Lyckligtvis så hade talibanen och kompisen fullt upp med att kolla att deras ansiktsmålningar inte försvann.

Nästa gång kanske jag ska läsa lite noggrannare. Eller åtminstone memorera informationen.

Jamen jaha

Nu fattar jag varför vår nya lokal stått tom i 2,5 år.

Jag sitter numer direkt under Bromma Flygplats inflyg.

Grattis pucko.

Jamen lycka till, eller nåt

Läser att hovreportern Katarina Hurtig, som ligger i Sveriges mest skitigaste vårdnadstvist, väntar barn med Ola-jag-varken-knarkar-eller-är-en-bad-guy-(yea right)-Rapace väntar barn.

Ska man skratta eller gråta. De kanske skulle satsa några spänn i nåt match making-företag i stället.

Ingår i kategorin Världsviktiga funderingar.

Jag visste det

När man jobbar under stor press så är det lätt hänt att man inte har koll på alla kor i hagen.

Under två dagar så har vi alltså flyttat ett företag från Nyköping till Stockholm. (Ja, det var ett jävla tjat, men det finns alltid nya läsare liksom..) Denna gång gjorde jag det stora misstaget att inte ha en To Do-lista som jag vanligen följer slaviskt.

Igår kom jag på att jag varken har meddelat Telia, Bredbandsbolaget eller datateknikern. Rule number one liksom. 

Och som grädde på moset så har det inte funnits någon telefon på det nya stället, varför Telia kommer behöva hundra veckor på sig att fixa fram en tomte som kan ordna saken.

Lägg där till ordrar för flera hundra tusen som ska i väg på ett par veckor = inget internet = ingen kontakt med server = omöjligt att skriva ut fakturor och boka DHL.

Nu ska jag lägga mig ned och dö.

Hejdå

Klockan 04.04

Fifan vad jag inte sov.

Skittabletter

Äntligen

Say hello to my new friend!

Fifan vad här ska sovas.

Ingen kraft, sorry

F-n, jag har ingen kraft att svara på alla era kommentarer. F´låt.

Men geezus vad bra ni är, särskilt om det där med DHL och gamla damen med fakturan, tack.

Vem, vem vem, tell me who

Idag ringer maken, som för övrigt skött markservicen och allt annat, och alltså inte varit med dessa flyttdagar. Han berättar att i morgon ska vi få besök. Kl 11.00. Av nån. Han vill inte säga vem, men säger att jag kommer bli glad.

-Vadå, måste jag bädda sängen? Är det den typen av besök? (Eftersom jag har sjukt ont i hela kroppen pga allt bärande och orkar därför inte lyfta ett finger i onödan här hemma.)

-Japp, det måste du. Den här personen har aldrig varit här. Men du kommer bli skitglad.

Och det är här jag blir misstänksam. För jag litar inte ett skit på min make när det kommer till överraskningar. Det kan lika gärna vara nån från barndomen, som han trooor jag ska bli glad över att träffa, fast jag inte alls skulle bli det eftersom jag redan har kontakt med dom jag vill ha kontakt med. Eller så är det nån gammal granne från någonstans. Sorry, men jag har fan inte tid med mina vanliga vänner, så hur ska jag ha tid med andra.


Eller som den gången han var helt i extas över att köpt mig en present. Vi bodde inte ihop då och när jag öppnade presenten och fann en kromad toaborste, så höll jag på att smälla av. I synnerhet när den inte passade i min lägenhet, men däremot i hans. "Jamen vadå, det är ju inte en toaborste från Rusta direkt."

Ja, då fattar ni varför jag har lite problem här. Plus att jag knappt kan röra mig, och huset ser ut som fan efter makens "markservice" de senaste veckorna. Vi har förvisso städerskor, men de går inte runt och plockar alla triljoner prylar som somliga har en tendens att strö omkring sig.

Och det är ju bara att hoppas att människan inte har en aning om att jag har en blogg...ähuum.

Man känner att man lever

När den ena flyttgubben kom förbi i onsdags så upplyste han oss om att vi aldrig skulle klara flytten av företaget på två dagar. Att det skulle krävas en vecka för att packa ihop allt. För just då hade vi inte packat ned en enda pinal.

Tji fick han. För nu har vi bara ett gäng hyllor kvar. Som förvissa tar en hel arbetsdag för 4 pers att montera ned.

Men perkele vad det känns i kroppen.

Och nu börjar mardrömmen. Att få i ordning på nya kontoret. Som är ett riktigt junkhak. Jag får vara glad om det är hyfsat framåt jul.

För övrigt så fick jag årets wake up call idag. Bästa vännen är amerikanska och hon har hjälpt mig dessa dagar. När vi var på väg hem idag så var jag lite ..hmm...otålig på en tant som gick över gatan.

-Mona, you need to stop saying "kärring" all the time! För är de inte långsamma över gatan, så kör de bil som krattor.(Jaja, sue me liksom.)
-Why?
-Honey, you need to realize that you are the same age.

Relalalaxation

Champagne och choklad med bästa vännen.

Idag är jag glad.

När man jobbar med andra än drakar

Vi har ju två olika grossistföretag inom heminredningsbranschen. Ingen har undgått att det ena företaget förvärvades i juni och skall nu (idag påbörjar vi) flyttas till Stockholm från Nyköping.

Så i flera år har jag jobbat med olika leverantörer av varor till oss. Medelstora och stora företag.

I det nya företaget har vi en dam på 80+ som gör så kallade halmhängen, som man kan hänga i ....ja, vad vet jag, granen kanske. Små historier. Jag lägger en beställning hos henne i augusti och först nyligen får jag reda på hennes ålder då jag beklagar mig hos den f.d ägaren om den enormt långa leveranstiden. No wonder liksom.

I alla fall. Igår fick jag paketet. Med en faktura. Och ni som jobbar med ekonomi förstår ju problemet;

Revisorn kommer börja gråta.

Speedy Gonzales v/s EPA-traktorn, en onsdag

Har en kund i USA som vill att jag skickar hennes paket via Posten i stället för med DHL. För att det blir billigare. Jag tänker att jag måste kolla om det verkligen är så, och ringer först Posten, och sen DHL;

Och exakt så här löd det;

-Bla bla....Ann-Charlotte.
-Hej, Mona heter jag. Du, jag ska skicka ett paket till USA, det väger 4 kg och måtten är bla X bla X bla.
-Det kostar 466 kr.
-När är det framme då?
-På tisdag.
-Bra, tack, då vet jag. Hej då.

-Välkommen till DHL bla bla, det här är bla bla, hur kan jag hjälpa till?
Världens längsta hälsningsfras.
-Hej, Mona heter jag, jo jag är kund hos er, kundnummer XXXXXX och ska skicka ett paket till USA, Wisconsin, 4 kg och med måtten bla X bla X bla X bla.
-Jaaadu, vänta lite ska vi se här. Wisconsin sa du, har du ett postnummer?
-Ja, XXXXXX.
-Mmm, ja då kostar det 4.123 kr och är framme på fredag.
-Älskling, Im sorry, men då får det nog gå med Posten för 466 kr och komma fram ett par tre dagar senare.

FYRATUSENETTHUNDRATJUGUTRE KRONOR.

Ska nog fan börja skicka ALLA paket med Posten.

Om yesterday

I igår gick allt fel som kunde gå fel. Just nu arbetar jag under sjukt stor press. Vi ska flytta ett företag från Nyköping till Stockholm och 90% av inventarierna är smidesprodukter. Väger ton. Och eftersom ton är tungt så måste hyllorna orka, så det är inga Bosse-hyllor från IKEA direkt. Stora chabrak. Som också väger ton. Som ska monteras ned. Och eftersom vi måste spara på utgifterna så är det jag som är Packchef. Med två kollegor. Den ena är tonåringen, som är lika snabb som jag.

Samtidigt så måste de vanliga ordrarna från kunderna packas och skickas i väg. Allt måste alltså klaffa.

Så när dagen börjar med att cepedatorjäveln på lagret lägger ned så får jag ett bryt. Tänker att well, jag har ju min dator inne på kontoret. Och det hade jag. En kvart ungefär. Tills jag ringde chefen, som sa att jag skulle stänga ned servern ett tag för att sen få igång lagerdatorn. Efter det funkade ingenting. Och dessvärre går det inte att driva ett företag utan internet. Man måste t ex skriva ut packsedlar och annat skit till DHL, som kommer varje dag.

Lägg därtill att flyttpackningen måste rulla på. För i dag och i morgon kommer flyttbilen. Jag skall, till att börja med, ha 50 pallar färdigpackade tills den kommer.

Den ena flyttkillen kom förbi för att göra sig en uppskattning och jag blev nästintill gråtfärdig när han spontant säger:

"Herregud, det här är en stor flytt. Det här kommer ni INTE att greja på två dagar."

En kvart innan DHL dyker upp så lyckas jag veva igång den ena datorn. Hinner precis få ut alla papper när vi får en megaleverans av keramik, som jag helst hade velat ha till den nya lokalen hemma i Stockholm. Dessa varor måste ut till kund a s a p. Och det är inga stora saker som fat och sånt, nä, det är små jävla keramikmöss, får och kossor. En triljard. Som måste packas upp en och en eftersom keramikern inte har märkt upp dem. (Inga synpunkter tack, de säljer som smör. Och nä, jag har inga såna hemma.)

En yttepytte del av leveransen.

På kvällen väntar ett styrelsemöte i skolan, och jag hinner precis hem och byta om, ta tvåg tuggor mat från talibanens tallrik, innan det är dags att dra iväg igen.

Hur många pallar jag lyckades med?

8

Så jag har lite att göra idag innan flyttbilen kommer klockan 12. Dock kommer 4 extra personer och hjälper mig, däribland bästa kompisen som vet att jag inte menar något illa när jag pekar med hela handen.

För idag är det Gestapo-varning på mig, let me tell you.

Om nån skulle bry sig

Den här dagen kan dra åt h-e.

Adjö

Inget Ullaredstips direkt

Jag ska dricka champagne på torsdag och fredag och fick ett hett tips på en god sort. Styr in på Systembolagets hemsida för att försäkra mig om att "mitt" bolag har den hemma.

85391 Krug Rosé Frankrike Flaska 750 ml, 2590,00 B

2590,00 som i tvåtusenfemhundranittio kronor.

"B" som i Beställningsvara.

Nämen OJ vad tråkigt att de inte hade den hemma.

Eller hur att jag hade köpt den.

Godmorning, i all ensamhet

Jättekul att vara duschad, påklädd och redan ha ätiti frukost innan TV4 startar sin morgonsändning.

För övrigt så drömde jag att jag var gift med Zlatan. Jättelänge. Gift alltså. Han plockade aldrig undan efter sig och var skitkass i sängen.

Om det var någon som undrade liksom.

Vilket antiklimax

20.01 ringde dom och avbokade. Pga sjukdom. Och bokade om till nästa vecka.

....nån "Sofia".

Haha, min bön är hörd.

Nästa vecka är det jag som poppar popcorn och lutar mig tillbaka. Det här ska bli kul.

En make som ska njuta

Om 17 minuter så kommer det ringa på min dörr. Där kommer en försäljare stå med ett leende och tro att han ska lura ytterligare ett par puckon.

Ni som har läst mig länge vet att jag är duktig på att kritisera maken här i bloggen. Den blir så mycket roligare då. Han är ju förvisso en skitchef, men han har en talang som är överlägsen alla jag har träffat; han är en jävel på att sälja. Och jag skojar inte.

När jag kom hem så sa jag att jag nog skiter i att öppna dörren. (De lämnade ju inget telefonnummer så jag kunde inte avboka.)

"Du, jag tar hand om säljaren. Det ska bli mig ett sant nöje."

Och jag vet därmed att den stackars säljaren kommer lämna vårt hem fullständigt mosad.

Jag kan bara hoppas att det är en brud och att hon ser jävligt bra ut. För det är den enda chansen att maken möjligen kommer av sig lite.

Om bloggträffen i fredags

Klicka på bilden två gånger och kolla in det blonda miffot i hörnan.

Och henne satt jag intill hela kvällen. Men det är klart, i Sverige är vi öppna för alla sorters människor.

Alla sorter.  Även Ockelboaner. Och trots att de heter Sus Klurar. Som för övrigt är den enda inflyttade bonnläpp jag känner, som vill köpa ett landställe i närheten av Stockholm, men bara om det går en tunnelbana hela vägen dit.

Tack Maria för att jag fick sno ett av dina superbra fotografier..utan att fråga om lov, hehe.

Om föräldrar som fattar korkade beslut

Har ni någon gång hamnat i en situation där man fattar helt felaktiga beslut, och som man med säkerhet kommer ångra efteråt? Korkade beslut som fattas under extrem trötthet där man inte ser klart. At all.

Listen to this.

Vi är ute och handlar vinterkläder till hela familjen. Att handla med en 7-åring som fick vara uppe way too late igår var inte det smartaste draget. Men tyvärr nödvändigt. Och till slut är det bara talibanens jackinköp som är kvar. Vi letar överallt men hittar inget som vi tycker är bra. Och innan ni gastar hål i huvudet på mig så tänker jag försvara mig med att hon har en jacka från Ullared. Men jag vill att hon har två jackor per säsong då en alltid måste tvättas och vi har ingen torktumlare.

Väry well. Vi rasslar in på Barkaby Outlet och hittar Boomerang-butiken. Talibanen rusar fram till en brun jacka och ska genast prova. Jag är något förvånad då allt i hennes liv alltid annars kretsar kring rosa och lila. Vi tittar inte på prislappen utan bestämmer oss för att vi ska går runt till de andra butikerna och kolla utbudet. Givetvis var det nej, nej, nej till varenda jacka. En timme senare konstaterade vi att vi förmodligen hade norra Europas gnälligaste/tjatigaste unge.

Så vi går tillbaka till Boomerang-butiken. Talibanen sätter på sig jackan och jag vänder på prislappen. Och får en hjärtinfarkt.

 3129 kr. Skulle inte tro det va.

Talibanen, som redan flyttat in i jackan förstår inte vår plötsliga tvärvändning.

- Amen vi kan fan inte köpa en jacka för över 3000 spänn till henne. Det går inte. Säger jag.
- Jag vet. Säger maken.
- Fast det är klart, om vi köper den i en större storlek så kan hon ha den nästa vinter också. Då är det åtminstone 1500 kr per säsong. Liite bättre.
- Ja det är förstås sant. Säger maken.
-Vadå, kostar min jacka TRETUSEN kronor? Säger talibanen. Och vi undrar båda två om vi är helt jävla stekta som lät henne höra konversationen. Too late.
-Eh, hmmm, öhh, jaaa, men det får du inte berätta för någon. Om vi nu köper jackan. Och där vann jag just priset Århundradets Stolpskott.

Trötta som få så stod vi och argumenterade en stund till men bestämde oss till slut. För nu ville vi bara hem. Hela vägen till kassan kändes jävligt olustig, men vi försökte intala oss att det faktiskt var en jacka för två vintrar.

Då ser vi skylten.

Hallefuckingjävlaluleja. 1500 kr. Delat i två. Kändes aningen bättre.

Men nästa gång stannar hon hemma. Jag tror aldrig att vi har fattat ett sånt idiotbeslut. Ever.

Vad är det absolut mest korkade ni har gjort? Please tell me att det finns fler dårar där ute.

Hugo Boss ladies boots

Om man skulle ta och skita i allt det här med bekväma vinterpjuck.

Edit;
Ähum, jag vågade inte. Long live platta Ecco´s liksom.