Vem säger att allt måste vara rättvist

Är på väg till Hamburg och maken tycker vi ska dela resväska. När jag är färdigpackad tittar han på mig och undrar hur jag tänkte.

Jag förstår inte vad han pratar om.

Man slutar aldrig förvånas

Är på väg in till Systemet men blir sittandes i telefon i en kvart.

Under den tiden ser jag flera taxibilar som stannar, och olika typer av packade fyllon, från varierande samhällsklasser, låter dem vänta medan de är inne och handlar.

Seriöst, är det här ett vanligt förekommande fenomen?

Talk about desperate.

Ehh, excuse my religion liksom

Idag ringde det en man från långtbortistan och bröt på taskig engelska.

"Hello, may I speak to the manager?"
"You are speaking to her."
"Im sorry, Im a divorced man and I cant speak to a woman."
"Eh, okay, but he is busy right now." Och syftar på maken som sitter i en annan telefon.
"Okay, I will call back." Klick

Jag hann dra innan han ringde tillbaka så jag har ingen aning om vad tomten ville.

Våra internationella grannar

Tänkte att vi ska ställa ut på en fackmässa i Finland och sladdar in på deras hemsida för att boka monterplats.

Kan säga att jag måste ha skolkat när de var finskalektioner i plugget.

Los amatöros.

Om EHEC

På fredag ska jag och maken åka på vår årliga businesstripp till Hamburg.
Igår hörde jag att den 37:e personen just kolat av den där Ehec-bakterien.

Och de flesta kom från Hamburg.

Nice, har alltid gillat att leva farligt.

Fast, det är klart, om det nu är så att det är svettiga vetegroddar som är orsaken så är det ju lugnt. Fifan, inte ens LV-väska kan få mig att äta det där äckliga trådarna.

Nån som är bra på photoshop?

Jag undrar om nån därute kan vara schysst och hjälpa mig att få bort ett par låtsas-tatueringar som talibanen har på några (4 st) av de foton vi tog i lördags? De sitter på armarna och förstör bilderna totalt. Jag har försökt, men hon ser leprasjuk ut..

Maila mig på monasuniversum@gmail.com, eller skriv din mailadress bland kommentarerna, så skickar jag bilderna när jag kommer hem från jobbet.

Rövalainen

Jag har norra Europas plattaste röv och det börjar bli löjligt. Som två slappa, dinglande påsar. Inte så klämbart med andra ord.

Jag gillar genvägar så jag tänkte att ni skulle tala om för mig hur jag får en snygg häck. Utan att träna.

Sug på den ni!

En tisdag i finhooden

Sitter och bygger ny hemsida och blir svårt sugen på popcorn och te med honung.

Man kan alltid ta en förortsbrud från förorten, men aldrig förorten ur förortsbruden.

Har jag hört.

När man är en stöttande moder

Talibanen har bestämt sig för att hon nästa år ska vara med i Talang. Det där skitprogrammet som går/gick på 4:an. Ja ni vet.

I hennes värld så är det inte tu tal om att man inte kommer med. Har man bestämt sig, så är det en done deal liksom. Hon ska vara med...tror hon.

Och jag måste ändå säga att det är en bra inställning.

Så hon har beslutat sig för att sjunga och har övat i flera dagar. Väl medveten om att det är 1 år till nästa säsong börjar. Hon tvingar mig att leta på internet när intagningarna är och jag försöker förklara att det inte är aktuellt med några såna förrän i typ januari nästa år. "Okey, då hinner jag ju öva mer än dom andra..i 7 månader, och då kanske jag vinner!" Ehh, inga som helst problem med självförtroendet där direkt.

Ett litet problem bara: hon har ärvt min sångröst och den är ingen lek: blommorna vissnar när hon sätter igång. Det låter sjukt illa. På riktigt.

I think I´m in deep shit.

Om ringsignaler på en mobil

Det har knappast undgått någon att jag har en ny mobiltelefon. Och med den lite nya signaler. Hittar en jätterolig som jag kopplar ihop med tonåringen. Himla synd att jag inte vet hur man lägger upp den här, för då skulle ni förstå.

I fredags var det skolavslutning i talibanens skola. Jag sitter i styrelsen för Föräldraföreningen och vi har som tradition att ge klasslös personal sommarpresenter varför jag hade en megastor kartong med mig in på skolgården, som jag drog i en sån där liten släpvagn. Ställde den intill "scenen" och flyttade mig en bit bort. Lägger först i telefonen eftersom jag inte hade några fickor.

När rektorn håller sitt sommartal så hör jag ett svagt "mamma". Fattar först inte vad det var. Inte förrän den bekanta barnrösten stegrandes skriker som en babian:
"Mamma, maaaammma, MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAMMA!" över halva jävla nejden. I 20 sekunder. Jag tycker att det ekar bort till Växjö och vill sjunka genom jorden. Folk i närheten börjar asgarva och har svårt att vara tysta när rektorn talar.

Och jag sjunker genom jorden och låtsas att lådjäveln inte alls är min.

Och tiden springer iväg

En dag närmare femtio.

Fifan, talk about ångest. Hur får man stopp på tiden..help me God. På riktigt.

Börjar dagen med att städa, för att sen åka in till våra butiker..och lite senare till Polisen med talibanen för you know what.

Dagens issue: om man har levt ihop med en man, som lydigt har fällt ned toans sittring i 15 år, för att en vacker dag bara sluta med det, what the fuck happend liksom? Man kanske skulle ta och montera fast nån form av gummisnodd som PANG! klämmer snorreborren om man inte håller i locket under tiden man kissar.

Jamen vad bra, så gör vi.

Ha en bra dag hörrni.

Lovely evening, part 3 and the end

Blir upphämtade utanför fotostudion och hemskjutsade av tonåring med pojkvän. Går igenom alla bilder en gång till och är sjukt nöjd. Nu får man äntligen nytta av de fina ramarna som ligger oöppnade i källaren.

Blir ombedd att sätta mig i bilen vid ett visst klockslag. Halvvägs så förstår jag att vi är på väg hit.

Ulriksdals Wärdshus. Men innan vi går in så går vi till haket vi gifte oss i.

Ulriksdals Slottskapell 9 juni 2001. Oh happy days...

Maken och jag blir nostalgiska och hånglar lite. Sen går vi tillbaka till Ulriksdals Wärdshus och äter.

Medan jag bestämmer vad jag ska äta så ber jag givetvis om ett glas champagne.

 Det blir menyn uppe till höger.

Om ni kan, så åk hit. Jag är för gammal för att säga vad som hände i munnen, men let me tell you att det gjorde! Det var ett gang bang utan dess like. Gud så gott, även om jag inte orkade äta upp det ni ser ovan. Och de höjde inte ens på ögonbrynen när jag bad om en doggy bag. Eller ja, jag vågade inte, det fick svägerskan göra.

Nämen kolla! Här sitter tonåringen. Som jag aldrig får med på bild. Vacker som en dag. Och för 25 år sen såg jag exakt likadan ut. Those were the days liksom.

Häpp, kom av mig lite här. Det gör jag alltid när jag tittar på henne. Kvällen kom till sin ände och maken vädrade umgänge. Man kan säga att hustrun inte vädrade nåt annat än kuddvaret för hon somnade på 18 sekunder när hon lade sig i sängen. Hann dock höra maken mumla nåt om att det vore trevligt med...och svarade honom med ett: "sorry, dörren är öppen men ingen är hemma, serve yourself liksom"..snark.

Och som jag somnade för fifan så trött jag var efter hela dagen.

Gårdagen, part two

På vägen hem från stan med min enorma shopping så säger maken att jag ska packa två sorters ombyte. Jag tänker att vi bergis ska iväg nånstans. Oj vad kul. Sen säger han att jag ska byta glasögon och ta mina guldiga. (Några av er har frågat: Gucci art.nr GG 2750/Y, vår- och sommarkollektionen.)

Och då blir jag genast misstänksam. Vadå byta glasögon. Vad är det för fel på mina knall-lila Dior? Jag ska bergis bli fotad. Eller nä, han vet ju att det är det absolut i särklass det värsta jag vet. I rest my case.

Vi åker hem till finhooden och jag blir bjuden på god lunch. Packar min väska och noterar att talibanen är väldigt tjusig. Fan, det blir nog fotografering i alla fall. Fast...tonåringen är kvar hemma, så nä..

Jag har av naturen svårt för att slappna av och låta andra ta över kontrollen. Inte min grej riktigt så jag känner mig lite olustig.

Vi blir avsläppta på Vasagatan och när jag närmar mig porten så råder det ingen tvekan längre.

Som sagt, jag hatar att bli fotograferad. Jag kan räkna på tre fingrar hur många foton det finns på mig de senaste 20 åren, så illa är det. Vi kliver in i en gammal lägenhet med högt i tak och vackra kakelugnar. Bakom disken sitter en liten brud på 20 plus och hälsar oss välkomna. En annan går förbi oss barfota och jag undrar vad det är för loppställe jag har hamnat på. Jag har hört både bra och dåligt om det här företaget. Bland annat så blir man sminkad och sminköserna ska vara kassa. Kul, jag tänker att jag hoppas att inte maken lagt ut alltför mycket stålingar för det här kommer inte alls att bli bra.

En halvtimme senare sitter jag i sminkstolen och hon frågar vad jag vill ha för typ av sminkning. Jag slår till med "ehh, gärna sotade ögon". Tar av mig brillorna och låter henne dra igång.

Jag ser dåligt. Nä, jag ser skitdåligt. Och sitter två meter från spegeln. Efter en halvtimme skönjer jag två svarta hål när jag stirrar i spegeln. Och blir jävligt orolig. 45 minuter senare är jag övertygad om att jag ser ut som en hytthora på en finlandsfärja.

Maken, som verkligen inte tycker om mycket smink, kommer förbi och säger: "Åh, vad fin du är!" Jag fattar ingenting. Han måste ha kommit in i en försenad 40-års kris. Vad hände med "amen asså, liiite smink kan vara snyggt"?

Sen kommer fotografen, hon utan skor, och hämtar mig. Jag går in och är sjukt skeptiskt.

Hon ber mig göra si, och ber mig göra så, vrid på huvudet, titta upp, titta ner, sitt där, stå så. Det rasslar till i kameran och nån timme senare säger hon att vi är klara. Vi sätter oss i väntrummet och trummar med fingrarna. Övertygad om att 2,5 timme kunde ha spenderats på nåt vettigare. Under tiden har talibanen fått blodad tand och jag får leka fotomodell en stund till.

Sen blir vi inkallade till ett rum och ska välja ut 10 st bilder av 293 st. Jag får helt ärligt en chock. Det visar sig att barfotafotografen på 20+ var skicklig som få. För första gången i hela mitt liv så blev jag bra på bild.

Vi kan så klart inte bestämma oss så vi köper samtliga bilder. Bäst så.

End of part two.

Gårdagen i bilder part one

(Vi hade 10-årig bröllopsdag härom dagen och jag fyller år i morgon.)

Kliver ur duschen i går morse, när jag får ett sms från maken (som är i köket) om att jag ska vara klar prick 9.25. Jag gissar genast att jag ska ut och färdas via kommunala medel igen (han gjorde ju en sån här grej förra året) vilket både han och tonåringen glatt roar sig åt eftersom jag inte kan stava till tunnelbana. Tycker dessutom att det bara är en vandrande bakteriehärd, så det är inte alls my cup of tea.

Är skitnervös eftersom jag är rädd att inte hinna få instruktioner i tid om vart jag ska av nånstans. Men jag behöver inte oroa mig. Blir ombedd att kliva av vid Hötorget. Där får jag sms om att jag måste skaffa penna och papper.
Ser mig omkring. Klockan är strax före 10, inga affärer har öppnat men torget är fullt av torghandlare som håller på att packa upp. Jag vägrar att gå dit och fråga om de har nåt.
Så jag väntar i några minuter och går in på H&M. Tänker att om jag handlar nåt så får jag ju ett kvitto = papper. Där har jag inte köpt kläder på..ja, lätt 15 år. Hittar en tröja, betalar, böjer mig fram över disken, tar en av alla 50 pennor och säger: "är det okey om jag tar den här?"

I´m so fiffig. Får instruktioner om skriva ned 10 anledningar till varför jag älskar maken. Ehh, det blir svårt. Asså, på tid. Jaja, prova själva innan ni höjer på ögonbryna!

1) Intelligent
2) Givmild
3) Snäll
Här går det lite trögt. Jag måste tänka lite, men fortsätter..

4) Allmänbildad
5) Social
6) Kärleksfull
7) Hög arbetsmoral
Fifan, det är svårare än man tror..

8) Duktig med precis allt han företar sig
9) Snabbtänkt
10) Snygg

Pjuu, I made it. För det är fan så mycket lättare att komma på 100 negativa saker.

Jag får sms om att ta en fika och skriva ned 20 st punkter som maken vill att min bok ska handla om. (Han tjatar hål i huvudet på mig om att jag ska skriva en.)
Går bort till ett fik och beställer chailatte och en Kärleksmums.

Redan när jag såg den här så visste jag att ett par tre tuggor, men inte mer, annars är jag stenrökt. Så jag lämnar 90% kvar. Uppfyller mitt uppdrag och får vidare instruktioner om att gå ned mot Norrmalmstorg.

I höjd med NK hoppar hela familjen fram bakom en pelare och jag håller på att göra i byxorna. Talibanen räcker över en lapp där det står en massa fint och att jag ska få en Pretty Woman-dag med början på NK. Nice, här ska shoppas, tänker jag.

Tar 8 steg in i varuhuset när jag känner att jag håller på att få värsta dumpingen (läs inlägget lite längre ned). Vi går vidare och in på Mathilde. En icke så billig affär. Blir förälskad i den här.

Tills jag ser priset. 6.499 kr. Jamen SERIÖST! Blir skitsur och går in på Indiska. Plockar en massa kläder för provning när hela kroppen börjar skaka och dumpingen slår in med full kraft. Lämnar allt med tonåringen och maken och jag rusar iväg in på NK till toaletterna. Där blir jag sittandes i 30 minuter hej och hå.

Men sen mår jag finfint. Vi går runt på NK men jag hittar inget. Eller rättare sagt så här är det: Bästa Tina som finns här:

Jag gör ofta reklam för den här butiken och det gör jag inte bara för att vara snäll. Nä, de som varit här vet vad jag talar om. De har en miljon prylar som man "måste" ha. Men sen har de även kläder. Och eftersom jag får köpa dessa kläder till sjukt bra pris, så har man ju knappast lust att handla nån annanstans för tre gånger mer.

Så maken står där med snopet fejs och undrar om jag är helt felvaggad. Jag, som aldrig tvekat att handla ihjäl mig i det stora varuhuset, åker ifrån stan med en liten påse från Indiska. Och med löfte om att lägga stålingarna på Syster Lycklig istället.

End of part one.

Okey, då förklarar vi hur det ligger till med sockret för de som tar sig rätten att kritisera

Innan jag skriver ett inlägg om min dag idag, så måste jag förklara lite för en del surmuppar som kommenterat på mitt "sockerinlägg".

1) operationen var i första hand av medicinska skäl och ja, den betalades av skattebetalarna, i n k l u s i v e mig själv. För tänka sig, jag har pröjsat både en och två och femtio såna här operationer..

2) bara för att jag har gbp-opererat mig så betyder inte det att jag aldrig mer ska äta socker. Jag är jääävligt försiktig med socker i normala fall. Just precis idag råkade kombinationen av tre små tuggor på en så kallad Kärleksmuffins tillsammans med en chalatte (som jag inte visste var så söt i sig eftersom jag aldrig druckit den sorten förut) vara förödande och jag hade s j ä l v k l a r t inte beställt det om jag vetat om det. Jeezus

Sen kan det givetvis vara så att om jag är sjukt sugen på nåt sött, typ en efterrätt, så tar jag den smällen. Men jag äter ytterst, YTTERST, sällan upp.

Sen vetefan varför jag sitter här och förklarar mig bara för att ett par stycken hetsar upp sig. Det måste vara nya tomtar som inte har koll på mig.

Så, tillbaka till mitt goda humör. Jag har haft en asbra dag som jag ska berätta om i morgon.

C´est moi

En liten ledtråd till vad jag har pysslat med halva dagen. Nu vidare till nästa överraskning.

Uppdatering: Tack snälla ni för alla kommentarer, men ni glömmer en sak; jag är råsminkad och vem som helst ser bra ut i rätt ljus och lite schysst spackel. Så jag ser inte alls ut så här på riktigt.

Vet ni vad det här är?

Insidan av en toalettdörr på NK.

I morse fick jag ett sms från maken om att jag skulle ta mig in till stan med tunnelbana.

Sen skulle jag gå till ett café och ta en snabbfika.

Jag är gastric bypass-opererad och tål inte socker så bra och vid normala intag blir jag sömnig. Vid onormala, typ en kokoskaka och söt chailatte så får jag en kraftig så kallad dumping: otrolig hjärtklappning, svettas i floder och måste på toa.

Efter fikat får jag sms om att gå mot Norrmalmstorg. Utanför NK hoppar hela familjen fram bakom en pelare.

För att fira vår 10-åriga bröllopsdag så ska maken bjuda mig på en Pretty woman-shopping på NK.

Vi hann innanför dörrarna när min dumping satte igång.

Och här sitter jag nu. Snacka antiklimax.

Published with Blogger-droid v1.7.1

Varför åka till Italien och käka

För ett par år sen så sålde ägarna till vår lokala restaurang, som var vida omtalad för sin sjukt goda mat och bra priser. In kliver ett par som tänker att "aha, här bor det folk med feta plånböcker, lets make a vita-duk-kandelaber-restaurang-med-svindyra-priser".

Och hade de haft på fötterna beträffande kvaliteten så kanske, k a n s k e jag hade tyckt att det var okey. I alla fall att gå dit då och då, istället för var och varannan vecka förr om åren. Men de gånger jag varit där så blir jag bara förbannad. Shame on you Elliots.

Och eftersom jag tycker att det är skitviktigt att man supportar lokala näringsidkare så blev jag grymt glad när darlingen Kaos-Anna berättade att hennes kompis skulle öppna restaurang här i hooden.

Så efter skolavslutningen idag så bestämde jag mig för att bjuda talibanen på god lunch för att fira att hon varit så duktig under hennes första "riktiga" skolår.

Alla ni Bromma-bor, åk till Bromma Blocks och ät på TuttoItalia. För fifan så god mat de har! (Särskilt raviolin!) Och det går utmärkt att ta med sig en buffé hem, om man inte känner för att sitta och häcka där.

Och det är exakt vad jag ska göra i morgon!

Ehh, man behöver kanske inte bara vara Bromma-bo för att äta där. Åk dit från hela Sverige vet jag!

För det var det värt.

Det här med sökord

Kollar in vilka sökord som gör att man hamnar i min blogg.

Tell me vad "strumpklämmor" har med MonasUniversum att göra? Jag är rätt övertygad om att jag aldrig någonsin använt det ordet.

Fast det är klart, jag föredrar nog det framför "analklåda". Eller nåt.

Amen seriöst, vad är det för jävla krondåre

Västsvensk dömd för sex med får

En man som tilltvingade sig sex från ett får ute i en hage i Västsverige, dömdes på torsdagen till skyddstillsyn för djurplågeri, uppger Göteborgs-Posten på nätet.

Mannen nekade i Alingsås tingsrätt till djursexet, men medgav att han varit på fest och att minnet var suddigt. Omständigheterna var dock besvärande – paret som ägde fåret såg mannen stå bakom tackan och gnida sin underkropp mot dess bakdel. De kom till platsen när de hörde tackans klagan.

 

Man måste vara bra packad om man inte ser nån skillnad på en fårtacka och en kärring.

 

Men ni som vet, tidelag är väl inte förbjudet i Sverige..har jag bestämt för mig? Tyvärr.