Tittut

Har ni varit med om att nyckeln/larmet till bilen har slutat att fungera?

Det har jag. Precis exakt nu.

Min dag i bilder. Och lite boktstäver. Väry långt

Morgonen börjar med ett sms från maken;

"Tänkte jag skulle muntra upp dig. Elräkning för nov-dec 14 771 kr."

Jamen så kul. Undrar vad den hade landat på om han inte hade bundit den..

Bra start. Not.

Kommer till jobbet och måste röja hela vårt blivande showroom. Just nu huserar femtioelva pallar med förberedelser till mässorna som startar från nästa vecka. Trollade bort dom så att målaren kunde komma in med sina prylar. Givetvis hade jag inte inhandlat tillräckligt med grejer, för att inte snacka om målarfärg, så han drog iväg och fixade det.

Själv åkte jag hit;

Just när jag tar den här bilden så konstaterar jag att jag gjort något med min mobil för jag kan inte mobilblogga längre. Major katastrof kan jag säga.

Tog en fika med ägaren/direktören på det här haket och sen handlade jag en massa plank och pinnar. För när man ska på mässa i Norge, så får man bygga monterjäveln själv.

Men eftersom man har schyssta kontakter så får man bra priser. Tack för det Fabian älskling! 45 såna här träpinnar (vet ju inte vad det heter) fick jag lyfta in i bilen. SnickarStina liksom. Lastade av på kontoret för vidare färd till målaraffären. Ska ha en speciell grön färg från ett särskilt märke, som skulle blandas till.

Tillbaks till kontoret och göra målarkillen glad. Snabblunch och sen iväg till IKEA i Barkaby för att köpa montermöbler. Som de inte hade, så jag fick dra till den andra IKEA....på andra sidan stan.

På vägen dit kom jag på att jag hade noll bensin så jag sladdade in på en OK-mack i Afghanistan Rinkeby. Eller om det var Tensta, jag har lite svårt att avgöra vad som är vad i den där hooden.

Jag tankar aldrig på OK. Jag är en Statoil-böna. Så jag letar febrilt efter den gula "kassa"-knappen. Ser inget. Åker två varv runt maskinhelvetet eftersom det står tydligt Kassa/Kort. Till slut kliver jag ur bilen och går fram och kollar. Ser fortfarande inget. Har med mig tonåringen som garvar läppen av sig och läser en finstilt klisterlapp.

Hur ska man se det där, va va va va?!

Kommer fram till IKEA i Kungens Kurva. "Världens största IKEA-varuhus" står det på skylten. Här har jag inte varit sedan tonåringen var typ 1,5 år. Hon fyller 20 om några månader.

Men man säger ju att har man en gång lärt sig att cykla så kan man. Alltså borde jag hitta rätt bra här eftersom det var det här IKEA-varuhuset jag växte upp med.

My ass att jag gjorde. Vi irrade omkring och jag fattade fan inte hur jag skulle komma till kassorna. Trots informationstavlorna.

Till slut så glodde vi på människorna för att se åt vilket håll de gick. Sent omsider kom vi igenom kassorna med det här som vägde tvåhundrafemtiotusen kilo.

Men nu kom nästa problem. Jag hittade inte ut. Såg en UTGÅNG och vi gick dit. Kom ut i friska luften och hade INGEN aning om var jag var. Tonåringen skrattade så att hon kissade på sig och kved fram ett "men mammaaaa, varför blir det alltid så här med dig?" Vi stod framför nån parkering som jag aldrig sett i hela mitt liv.

Jag bad henne stanna och började knalla. Fick tag i en personal och frågade om han möjligen visste var min bil var. Jag försökte förklara att det inte såg ut så här där jag parkerade. Han insåg att jag måste ha ställt mig på andra sidan huset.

Klickar man på bilden och kollar noga så ser man min fina parkering. Alldeles intill ingången. För jag gillar inte att gå nämlich. Man kan säga att jag stod ganska ensam där. Men hur det nu var så fick jag ju gå en kilometer för att hitta tillbaka hit. Karma

Sen lyfte vi in tvåhundrafemtiotusen kilo i bilen och drog till jobbet. Eftersom tonåringen skulle bort på kvällen och maken är på konferens med middag, så passade talibanen på att beställa den bästa middagen hon och jag vet. Mer om det strax.

Sen fick jag ett samtal från skolan. Talibanen ville absolut ha med sig en kompis hem. Där rök min planerade myskväll med henne. Satte mig i bilen kl 15.45 för att hämta dom. Men först lite köer. Har folk inga jobb, eller jobbar alla deltid?

Jag lägger mig i buss- och taxifilen. Bakom mig sitter en sur taxichaufför. Som tutar en gång i minuten. Jag låtsas som om det regnar. För jag vet som strax kommer.

Där bak sitter han. Gubbajävel.

Han fortsätter att tuta men alldeles här så dyker den här skylten upp. Som ni inte ser. Som ingen annan heller ser, eftersom det är trädgrenar i vägen. Där står att man får köra i bussfilen under vissa klockslag. Vilket jag alltså gör. Men idioten fortsätter att tuta och har sedan en stund satt på helljusen. Man kan säga att den är taxiidioten kan vara glad att jag var på bra humör för annars hade han lätt kunnat få ångra att han vaknade den här dagen. Till slut kör han om mig och ger mig fingret. I love you too baby, ropar jag ut genom fönstret.

Kommer hem och går upp till övervåningen. Men först måste jag ta upp makens två par strumpor från trappan. I det här huset används nämligen trappan som en tvättkorg.

 Suck, suck och trippelsuck. Vidare in till talibanen. Som, trots att jag tjatar, fortfarande tycker att det är jul varje dag.

Fast mitt ärende hit in var den här;

Talibanen har alltså en storasyster på knappa 20 år som tyckte att lillsyrran skulle ha en egen telefon, så hon köpte en i födelsedagspresent i somras. Inte så smart. Just den här kompisen, som är hemma idag, älskar att tillsammans med talibanen ringa halva Sverige. Så jag gömde den.

På vägen ned råkade jag gå in i tonåringens rum. Och såg att frukostresterna stod kvar. På golvet. Fick ett psykbryt.

Passade på att plocka och städa lite. För i morgon kommer städerskorna efter flera veckors ledighet. Halleluja.

Just det. I företagsflytten dök det här upp.

För några år sen så fick jag sprojtans nya golfklubbor av maken. Jag har aldrig i hela mitt liv spelat golf. Som om jag har tid liksom. Så den här bagen har jag inte ens öppnat. Någonsin. Bar ned den till källaren.

Ut till köket för att göra värsta godaste middagen;

Japp. Blodpudding och bacon. Herregud som vi njöt!

För nån vecka sedan så köpte jag en kokosnöt. Jag kan ju inte äta sötsaker längre och tänkte att det skulle kunna funka med kokos. Problemet är att jag inte orkat gå ned till garaget och hämta hammaren.

Men så kom jag ju på att ärkehamstern och latkorven till make hade en. Utanför sitt arbetsrum:

Jag blev så till mig i trasorna och tänkte inte på konsekvenserna när jag bankade skiten ur kokosnöten. Pang, tjoff, så sprutade det kokosmjölk över halva köket.

Och den smakade skit. För att den var rutten.

Så nu är jag sur. Hejdå.

Ojoj

I går kväll ringde killen som ska måla vårt showroom på kontoret. Han kommer klockan 08.00 idag.

Tror ni jag har köpt målarfärg?

Och den färgen jag ska ha är av ett speciellt märke och ska dessutom blandas, så det är ju inte direkt att man sladdar in på Bauhaus.

Jag är en jävel på att trolla men jag tror att det här blir aningen svårt. Even for me.

Apropå att smaka

Kom hem och var stensur över att matleverantören, Matkomfort.se, kör vegetariskt idag. Nån getostgratinerad rödbetshistoria och quinoasallad med tomat, äpple och rostade pumpakärnor.

Jamen ni hör ju...och ser.

Jag är typen som är övertygad om att det är förenat med direkt livsfara om man äter något grönare än möjligen tomat och gurka, så jag kände att nu får jag nog ta och maila dom. För det är andra gången på kort tid som de kör med såna här konstigheter.

Menherregudihimlensåjävlagottdetvar!

Smaka på veckans äckligaste ord

I
N
V
E
N
T
E
R
I
N
G

Det är vad jag har sysslat med större delen av dagen.

Kräka sig lite tror jag visst.

När man sätter i halsen 04.55

Vaknar som vanligt tidigt och sitter i soffan med datorn i knät och jobbar. Har tv:n på. Intill mig har jag min frukostbricka med ostmacka och en kopp te.

På med datorn. Första tuggan av mackan. Då fångar något mig på tv:n. Ett program på National Geographic som heter De missanpassade.

Min macktugga hamnar mitt i ett klipp där de berättar om Arthur, en engelsman (tror jag) som har lite konstiga matvanor. Just precis då så sitter han till bords, med några andra dårar, och inmundigar potatis, sås och långkokat grävlingshuvud. Just det: grääävlingshuvud, och ja, HELA huvudet inklusive tänder, ögon and everything. Säger yummie yummie när han äter hjärnan. Tycker att ögat är gott men spottar ut irisen som är "lite hård". Speakern talar om att han äter trafikskadade djur. Alltid. Hans grej liksom.

Nån som vill ha en ostmacka?

Undrar ni vad jag gör? Varsågoda, roligare än så här blev det inte

Early birdy på jobbet, går igenom mail.

Försöker komma i kontakt med mattuthyraren till mässan.

Levererar in smidesinventeringen i datorn.

Gör en ritning över vår mässmonter och faxar in en beställning till mässan. Som jag borde ha gjort för två månader sen.

Beställer kartonger, som vi använder för att skicka ut varor till våra kunder. 115 kr st. Ja, du hörde rätt; styck. Jättebilligt. Not.

Flyttar undan möbler från det rum som ska bli vårt showroom eftersom målaren kommer any second. Kom på att jag glömt att köpa färg. Kan kanske vara bra, eller vad tror ni?!

Sopar lagergolvet. Svär lite över kollega som uppenbarligen inte delar mina åsikter kring ordning och reda.

Tar emot och packar upp leveransen av våra nya designade smidesprodukter, som ska presenteras på mässan nästa vecka. Smeden har skickat mig en present. En ljustavla med linoljebrända smides-"plattor". 120 x 95 cm och väger 26 kilo!  Hej och hå vad den blir lätt att placera hemma...eller inte. Fast den är sååå snygg. Tar med den till mässan som dekoration. Med lite tur så kan vi ta beställningar på den. (Han har gjort en minivariant på 20x15 cm som vi kommer ha i sortimentet.)

Små "koppar" som man lägger värmeljus i.

Sen kom fastighetsskötaren och jag fick tala om i vilka vägguttag som det har smällt och på vilka ställen takbelysningen inte funkar, pga det.

Efter det kom kära vänner på besök och vi drog i väg till Bromma Blocks för en långlunch. Tack Malin och Tanja, alldeles för sällan..! Den sistnämde är flygledare på Arlanda och ska alldeles snart dra iväg ett år till Namibia för att lära dem hur man landar flygplan. Eller nåt.

Tillbaka till jobbet och kolla mailen. Akut mail från layoutaren om att vi har problem med vår satsning av brickor. Placeringen av texten på frukostbrickorna blir svår att trycka. Mail och samtal fram och tillbaka med brickfabriken på Öland.

Fortsatte med mässförberedelserna. Kollade så att sändningen till Norgemässan kommer funka med DHL. Yes, kill me slowly...(ni som varit med förr vet vad jag pratar om).

Nästa vecka har vi alltså en viktig fackmässa här i Sverige. Dagen efter att den slutar så flyger vi till Norge för samma slags mässa där. Då skall våra grejer stå i montern. Transporterade under natten..

Glömt bort att beställa matta och lite annat till Norgemontern. Fixar med det.

Rörmokaren kommer. Han som installerade vår trinette och måste ha varit full som en jävla alika eftersom det läcker vatten och han har lagt elkontakten på insidan, så just därför har två olika eluttag smällt, varför vi har en miljard förlängningssladdar. Hinner inte ta hand om honom utan hänvisar honom till kollegan.

Grävde fram alla lampskenor. Konstaterar att vi har dubbelt så stor monter nu mot vad vi brukar ha så jag fick sätta mig i bilen och åka ut till Fredells Byggvaruhus och snacka med lampavdelningen. Som inte kan få fram extra många lampor till mässan börjar. Det slutar med att vi får beställa via elkillen. 25.000 kr. Som jag inte hade räknat med.  Messar upp till direktören/gode vännen på Fredells om att jag vill ha en kopp te och att jag nog kanske snor deras spotlights som de har som butiksinredning i stället. Verkar vara en billigare lösning. Direktören svarade inte så jag åkte tillbaka till kontoret.

Vännen och dekoratören av vår monter ringer och vi går igenom lite saker. Hon har galna idéer, men montern kommer bli kalasfin. Jag ger henne fria händer och litar på henne fullständigt.

Tar fram monterinredningen till Norge-mässan och försöker räkna ut hur mycket mer plyfaväggar vi måste köpa. Ja, i Norge måste man ha med sig sina egna väggar till mässan. Helt jävla sjukt. För att inte snacka om tungt.

Packade ihop artiklar från en ny leverantör och åkte hem. Måste gå igenom dessa med maken när han kommer hem. På vägen hem ringde layoutaren och påtalade ännu mer problem med våra superfina brickor och bad mig godkänna ett förslag "och du har 30 minuter på dig". Sladdar först förbi den lokala klädaffären för att byta ett par nyinköpta byxor. Jag har visst gått ned 38 kilo sen i februari och kan inte längre ha strl 42. Nämen oj vad jobbigt! Järnet därifrån, ringa skolan och be talibanen att hon går ut. Plockar upp henne. Låtsas höra vad hon säger medan huvudet är fullt med jobb. Skitbra mamma.

Direktören på Fredells ringer och undrar om jag är kvar. Snabba killen liksom.

Hem och ta fram kycklingen, in i en smord form, på med såsen från Matkomfort, skjuts in i ugnen. Fixa med äckliga broccolin, i med riset, på med datorn. Kolla in och INTE godkänna nya layouten. Panikringa fabriken, som ska trycka brickorna, och som ville att vi skulle ordna en ny design pga tekniska problem. Tjata lite på honom, tjata lite mera. Chansa på att vår design blir bra i alla fall. Lägga på.

Äta sig lite.

Talibanen vill lära mig en ny dans. Dansa sig lite. Bli lite yr i huvudet av allt snurrande.

Kollega ringer. Vill göra utskick till våra kunder. Jag måste fota. Jag ringer maken och ber honom ta hem lite av våra nya smidesprodukter. Jag lägger fram kameran.

Städa undan lite grejer. Svära lite över maken och hans ordningssinne. Nä förresten, svära skitmycket.

Make kommer hem med produkterna. Hämta vit filt och lägga på matsalsstol, som får agera bakgrund. Fota. Svära lite över taskigt ljus. Kollega kommer få mycket att göra med friläggning och ljussättning av bilder. Ladda över till datorn. Maila kollega.

Sätter mig i soffan och skriver världsalångt skittråkigt inlägg. Klockan är 19.50.

Låtom oss hoppas att livet blir roligare för er i morgon.

Säkra kort

Jag är skitsur så jag roar mig med att beställa stensäkra grejer.

Två fotpyjamasar till talibanen. Ett par klick och en 500-hundring senare så är de på väg. (Eftersom ni kommer fråga)

Är maken snäll så kanske han också kan få en.

Familjen nörd liksom.

Nä, oroa er inte. Maken skulle hellre dö än att sätta på sig en sparkdräkt.

...till skillnad från hans ûbersexiga fru, hehe.

När inget händer och man inte vet om saker och ting är äkta eller plagiat

Jobb 24/7
Inga bråk med chefen
Inga bråk med maken

Så klart att det suger här då.

Fast jag kanske skulle kunna berätta om Canada Goose-jackan, som jag hämtade ut i dag på Posten.

Mycket tyder på äkta vara.

En del småsaker råder det lite tveksamhet till. Kanske.

Har inte bestämt mig för vad jag tror ännu. Måste undersöka saken lite närmare först.

Och kanske ladda batterierna för ett illvrål bort till Amerikat.

Apropå inlägget om kyssar

Årets hittills roligaste kommentar kommer från Livet innan Liten:

"Jag frågade maken när vi slutade kyssas varje dag. Svar: Aldrig, vi glömmer ibland bara.." ...och så fick jag en kyss som fick det att knorvla sig i hela magen och skapa snigelspår i kvarteret."

Minns ni min Canada Goose-jacka

Maken beställde ju en jacka till mig i julklapp. Eftersom jag fryser ihjäl.

Jag har väntat varje dag på den där jackan och när jag nu gör en så kallad tracking så får jag upp detta:
　 2011-01-08 22:10:00 KINGDOM OF SWEDEN Handed over to Customs
　  2011-01-09 09:13:00 KINGDOM OF SWEDEN Released from Customs

Så bra att den har blivit frisläppt. Med lite tur så kommer den i morgon. Skitbra nu när det är 3 plus ute.

När kroppen säger stopp

Igår hände nåt konstigt. Jag drog iväg på ett jobbärende till Bauhaus och när jag kom hem så skulle jag sätta mig och jobba. Var tanken.

Redan på morgonen så kände jag mig skum i kroppen och när jag kom hem så hade jag ont överallt. I lederna. Jag var fullständigt orkeslös.

Så följande 8 timmar tillbringade jag i soffan och bortsett från att jag vevade ihop en nödmiddag till familjen, så rörde jag mig inte ur fläcken. Klockan 21.00 vaknade jag av att maken ledde mig upp till sovrummet.

7,5 timmar senare vaknar jag. Förvisso trött som f-n, men värken var borta. Men det här med tröttman är jobbig. Jag är svintrött varje kväll och har svårt att hålla mig vaken efter 21.30. Jävla kul fru man är.

No wonder att man inte orkar kyssas.

Sex? Haha, vilket jävla skämt. I det här hushållet idkas det umgänge 6 månader om året för mellan augusti och februari så har vi vår högsäsong och då jobbar vi ihjäl oss. Skulle nåt hända däremellan så är det liksom "woooaaaw, vad hände"...liksom. Ja, jag överdriver kanske lite, men det är en himla tur att vi är på samma planhalva.

Nu ska vi prata kyssar

Av närmare 3500 inlägg så har jag möjligen skrivit om det här förut. Kanske för att det gror lite.

Härom dagen så kysste jag min man. Alltså, vi pratar tunga ner i lungorna. Eller ja, inte riktigt kanske men ni fattar.

Vi har varit tillsammans i 13, 14 eller om det är 15 år och jag kan inte ens komma ihåg när vi slutade göra det varje dag.  Scary

Och det är nu ni ska säga att jag inte är ensam om att ha slutat med kyssar.

------

Alltså NU....tack.

Och vad hände här liksom

Ser ni sprickan? När jag åkte hemifrån så var den 10 cm. 

Nu täcker den halva rutan. Kommer jag få framrutan i knät, eller?

Gaaah, jag orkar inte.

Ehh, hur gick det här till?

Det är is på INSIDAN av framrutan...Är det normalt, eller?

Ur ett telefonsamtal mellan make och hustru kl 18.38 en fredagkväll

Make: "Jag tänkte jobba hela dagen i morgon. Måste sitta på kontoret och fixa bokföringen. Du kan ju ta det lugnt då."

Hustru: "Åh vad bra, då kanske jag kan ägna mig åt huset." Läs: städa.

Make: "Eh..men har du koll på mässan? Är allt klart?"

Hustru. "Nej, inte alls, men det vore skönt att vara ledig."

I hustrus huvud: Tror han att han ska få sex det närmaste decenniet så tror han jävligt fel. Kul att man har varit ledig EN dag på två veckor liksom.

Middagstips en fredag tack.

Tell me what to eat.

Inget som tar hundra år att laga please.

Ett sms från en Finfru

"Varför kan jag inte bara tänka till lite innan jag visar Beirut för er. Det kunde jag väl lista ut med tårna att jag skulle få en skopa för. Men allt var värt det, för trots äckelpäckelmat och bilder på tomma musfällor, så hade vi en superbra middag..tyckte vi alla.

Så om du bara skriver i din blogg att vi bara har musfällor utifall att..och att barnen stökat till lite under källartrappan, så kan ni få äta middag här fler gånger!

Darling. Nu har jag gjort det.

Och vet du vad vi ska göra nästa middag? Jo ser du, vi ska öva oss igenom det här med att steka pannkakor. Utan vaniljsocker, som du har i för att "slippa stanken"...de två gånger det har stekts pannkakor i huset..typ. Det vore väl fint om flickorna för första gången fick uppleva lite pannkaksdoft i köket?!

När vi är färdiga med det här kök- och matprojektet så kommer du känna dig väldigt anal-fri. I promise.

Puss puss

Ööörn..öörn, du är död

Det kanske inte har undgått någon att jag jobbar som ett litet svin. Det är företagsflyttar, röjning av nya kontoret, städning, tung planering av två mycket viktiga mässor som är i antågande nu i januari och en massa annat jidder. Jag har inte jobbat så mycket som jag gör nu under hela mitt liv. 

Mm. Det har alla fattat vid det här laget.

Idag jobbar jag hemifrån. Öppnar nyss mailen. Från maken;

"Varför är inte vi med på Elmia-mässan?"

Om nyheterna (hoppsan, vad hände med texten?) i kväll berättar om en fyndet av en död man, överkörd 11 gånger på sin insnöade garageinfart, så blir nog ingen förvånad va?

Om en kväll hos en Finfru, för er som är insatta

Efter mitt långa inlägg om Finfrun, som hon inte ser förrän sent på eftermiddagen eftersom hon naturligtvis varit på NK´s rea för vipkunder, alltså inte den för oss som har det så kallade Nyckelkortet och som får vara där före alla andra dödliga. Nä, det här är vip-vip-rean för de som har det svarta NK-kortet..Oj, jag tappade bort meningen där..jo, men när hon kom hem från den så upptäckte hon mitt inlägg. Och jag får ett sms, som jag av hänsyn till inblandade redigerat lite;

"Helt seriöst. Om du drar i gång med chokladbollar då går jag och kommer hem i morgon. Och det är ingen idé du försöker med X för han och jag är lite okontanta just nu så då lär det bli divorce. Var lite snäll mot mig nu när det är så jobbigt. En sak i sänder. Skippa bollarna och jag lovar att vara trevlig."

Nu förstår ni kanske vilken big deal det här med tacosen är...

I alla fall. Vi skulle vara där 18.00. Klockan 17.57 kliver vi ut ur huset. Då får maken för sig att ta fram snöslungan. Och slunga sig lite snö. På altanen. Och köra sladden in i slungan.

Lite svordomar och meckande på det så kunde vi sätta oss i bilen. Jag skulle köra men bilen satt fast. Maken ber mig mova my ass, för självklart kan ju inte jag få loss bilen. Det är ju bara män som kan.

Nu kunde jag inte ta några bilder för då hade jag varit en skild kvinna idag, men låt oss säga så här: efter 20 minuters grävande, en jävulskt massa svordomar inkluderande "men det FATTAR du väl att du inte kan köra in på garageuppfarten när det är så här jävla mycket snö!" och millimeter ifrån att köra in i murpelaren, bilen gled mot den hela tiden och han var vansinnig, så kom vi loss. Talibanen avslutade det hela med "nu får du faktiskt be mamma om ursäkt!"

Så när vi parkerade utanför värdparet var jag en skitförbannad fru. När Finfrun öppnade sin röda dörr, iklädd sina nya Vera Velourbyxor, så tryckte jag upp en Moet Chandon i ansiktet på henne och sa: "öppna, fort som fan!"

När jag kom in i köket så såg jag anledningen till varför hon skjutit upp middagstiden en timme.

Allting var färdigt. Tanken var ju att jag skulle slabba runt i hennes kök, men nejdå. Hon tyckte att hon varit skitsmart som förberett allt. Jag öppnade grytlocket och sniffade på köttfärsen, samtidigt som Finfrun med bestämdhet intygade att hon visst hade haft i jättemycket mexicansk armhålekrydda. Dock är den yngsta dotten väluppfostrad, så hon tjallade och berättade att mamma bara haft i yttepyttelite. Så fram med den inhandlande kryddan och ösa på lite.

Och kolla duken. En fin duk. Men givetvis en vaxduk...En sån som vi andra använder när våra barn ska använda vattenfärger, eller hålla på med lera.  Finfrun använder sin till tacogäster.

Bortsett från dukningen av en dödskalleservett till mig så kom hon på nåt annat som hon visste att jag inte kunde protestera mot;

 Jag har, om möjligt en inte så bra regel med talibanen. Hon får inte dricka läsk. Too much socker och allmänt onödigt tycker jag.  Men självklart blev talibanen serverad Sprite. "Du får HUR mycket du vill", sa Finfrun och öste på. Hela kvällen.

Sen fick jag för första gången dricka Prosecco. Med sugrör som hon tvingade mig att ha i. Don´t ask me why. Men gott som f-n var det. Även om alla runt bordet strax efter det här glaset blev dubbla upplagor.

Och efter så mycket drickande så var jag tvungen att gå på toaletten. Egentligen hade jag velat lägga ut en bild på den, för den är otroligt fin, men Finfrun är lite privat av sig så jag låter bli. Däremot skrattade jag gott åt den här detaljen;

Vikt toapapper. Jag sa väl att hon är från Östermalm va?!

Vi hade en sjukt trevlig kväll och det fina var att den lilla Ladyn nog blev aningens på kanelen efter intaget av det här;

Helena, du ser va?! Och den var jättegod!

För några timmar senare så berättade hon att hon skulle avslöja nåt pinsamt. Eller rättare sagt, jag skulle få ta del av a very big secret om henne. Sen öppnade hon källardörren.

Sweet Lord.

I min källare så kan man lätt säga att en granat har briserat. I synnerhet eftersom jag lever ihop med norra Europas största hamster.

Men den här. Haha, I got you baby! Här har en Hiroshimabomb exploderat! Jag smygfotade lite men vågar inte visa mer än så här.

Jag bor i ett av Stockholms så kallade överklassområden. Och området är indelat i olika fin-finare-finast-område. Finfrun bor i Finast-området. Så klart.

Och jag bor i Finare-området. Men jag stannar gärna i mitt område för jag har inga såna här kompisar hemma hos mig.

Nu ska jag äta lite Alvedon. För jag har sjukt ont i håret idag. Sen ska jag invänta ett sms från Finfrun där hon talar om att hon just dött av skam över att jag visat hennes källare på bloggen. Men hon kan trösta sig med att huset i övrigt är i top noch-klass.

Och jag tror bestämt att jag älskar henne lite mer nu när jag fått ta del av denna superhemlighet...