Idag har jag gjort något oförlåtligt. Jag har gastat hål i huvudet på en stackars person som jobbar på Tele2:s så kallade kundservice.
Lyssna på det här:
Den 22 november faxar jag in nedan till Tele2. Detta gör jag hemifrån eftersom vi uppenbarligen inte har någon fax på vår nya arbetsplats. Klicka gärna på bilden och läs.
Okey, då ska vi se om det är jag som är otydlig här: talar jag månne om att jag inte har utflyttarnumret? (gamla hyresgästens telenr) Talar jag månne om att det inte borde bli några problem eftersom de ombesörjt en telefonflytt veckan innan? Talar jag månne om att om några frågor föreligger så går det bra att maila mig?
Idag landar det här på mitt bord och med tanke på min pågående fight med DHL så var jag redan laddad från tårna.
Jag kan säga att jag sällan blivit så inihelvetesJÄVLAförbannad. Nu är ni så goda och klickar på bilden:
Så jag ringer och söker Maria Rohdin, som det självklart inte går att få tag på. Så är det nämligen alltid. Ni kan ju bortse från min gröna kommentar, jag har en tendens att klottra när jag pratar i telefon.
Hur som helst så får jag prata med en tjej och jag börjar med att fråga om jag kan få tala med någon som är läskunnig. Gärna någon med studieskulder också. Hon fattar givetvis inte vad jag säger. Jag ifrågasätter varför jag fått ovan brev. Hon påstår med bestämdhet att de omöjligt kan hjälpa oss om jag inte frambringar förre hyresgästens telefonnummer. När hon för tredje gången säger samma sak blir jag riktigt förbannad och tappar all heder och moral: "Men för helvete människa, lyssna på vad jag säger:
NI HAR JU FÖR FAN KOPPLAT IN ETT NUMMER HÄR REDAN, OCH JAG TALADE OM REDAN DÅ ATT HYRESVÄRDEN INTE HAR NÅGRA UPPGIFTER DÅ DE KÖPTE HUSET FÖR ETT PAR ÅR SEN OCH LOKALEN HAR STÅTT TOM!
Hon ber mig självklart att sluta att skrika. Vilket jag gör. Om än motvilligt. Sen kommer nästa grej, efter att hon bett mig vänta lite.
Hon återkommer och läser upp ett fax från mig. Där jag ber dem flytta ett nummer. Alltså det nummer det redan har flyttat den 19 november. Det fax som de då hävdade att de aldrig hade fått. Ni som inte var med förra vändan för ett par veckor sen fattar ingenting, men skit idet. Plötsligt så har dom det fax jag levde djävulen om förra gången. Så jag tar i från tårna igen. Och talar om att det är för fan inte det faxet jag pratar om. Då kläcker hon ur sig att det inte finns någon flyttanmälan från mig. Alltså att det inte finns nåt ärende.
Läs nu den första meningen i deras brev: ...."tack för ert kundbrev.."
Då ploppade ögonen ur skallen på mig eftersom jag fullkomligt exploderade.
"Alltså, ska jag signalera med bongotrummor, eller vilket jävla språk ska jag kommunicera på för att ni ska FATTA?!
H U R kan ni skicka mig detta brev när du nu sitter att det inte finns nåt ärende?"
"Jamen jag kan lägga upp ett ärende av det här oc..."
"Lägg av nu för fan, jag vet ju att då blir det tre NYA vänteveckor. Det ska räknas från det datum jag faxade in, och inte nåt annat. Sen ska jag blogga. Och sen ska jag ringa nån chef för nu får det fanimej vara nog!"
Sen var jag skitmogen och slängde på luren i örat på henne.
Och ringde Jupp, en av mina bloggkompisar, som jobbar på Tele2 och som vet vilka man ska prata med. Jag får tips om två personer. Jag mailar båda två.
Ingen av dem har svarat.
Tele2 kan också fara åt helvete.
Och jaaaaaaa, jag vet att jag gick för långt och var omogen, så skit nu i att påpeka det.
Uppdaterat: Herregud vilken ångest jag har idag över mitt beteende igår. Stackars tjej. Well, även solen har sina fläckar. Dock är de jävligt små.