fredag 3 december 2010

Om man vill ta en bloggpaus



Så ska man åka till Baltikum. Herregud vilka u- länder när det kommer till internet...

...och en jäkla massa annat. I have plenty to blogga om.  Ska bara hem och tina upp först.

Ni som har frågat om väskan: det är en designerväska från Diane von Furstenberg, inköpt på Burlington Coat Factory i USA. Typ Gekås i Ullared fast med brand names. Tror inte den kostade mer än 200 kr. På sin höjd. Den är verkligen skitsnygg i verkligheten. Brun och guldaktig.

torsdag 2 december 2010

Jag hatar att flyga



Dör jag nu så får ni lova mig att mailbomba Anna Jönsson på Tele2.

Tele2:s Anna Jönsson i Strömsnäsbruk

Hej på dig

Jag har hört att det är du som är totalansvarig. Jag har också hört att du är tidernas bitch att jobba inför att och du skrämmer livet ur allt och alla på din arbetsplats. Och att du har ett så kallat "artistnamn", vilket man tydligen kan ha när man jobbar med det du gör. Till och med flera av dina medarbetare har noll koll på vad du egentligen heter i efternamn. Du är ju, liksom jag, mörkhårig och i min ålder. Dock pratar du skånska, det gör inte jag.
.
Dessutom så hör jag också att du konsekvent vägrar att ha med kunder att göra. Det får dina stackars slavar sköta.

Anna. Jag är din worst night mare. Ring mig så ska vi ha ett samtal på samma nivå. Du lär önska att du satt i kassan på en lanthandel när jag är klar med dig. Och du, du kan skita i att försöka bussa näst högsta hönset Kerstin Hutteri på mig. Jag hör att även hon är en ärkeskata, men jag nöjer mig bara med det värsta bästa serru.

Nu ska jag och mina fördomar för övrigt åka till Lettland. Eller om det var Litauen. Same same. Till nån byhåla in the middle of nowhere. Klockan 23 igår kom jag på att jag glömt att boka hotell. Dock tror jag knappast att det där slottet, några inlägg härifrån, är fullbokat.

Laters

onsdag 1 december 2010

När man går över gränsen, både som kund och leverantör

Idag har jag gjort något oförlåtligt. Jag har gastat hål i huvudet på en stackars person som jobbar på Tele2:s så kallade kundservice.

Lyssna på det här:

Den 22 november faxar jag in nedan till Tele2. Detta gör jag hemifrån eftersom vi uppenbarligen inte har någon fax på vår nya arbetsplats. Klicka gärna på bilden och läs.



Okey, då ska vi se om det är jag som är otydlig här: talar jag månne om att jag inte har utflyttarnumret? (gamla hyresgästens telenr) Talar jag månne om att det inte borde bli några problem eftersom de ombesörjt en telefonflytt veckan innan? Talar jag månne om att om några frågor föreligger så går det bra att maila mig?

Idag landar det här på mitt bord och med tanke på min pågående fight med DHL så var jag redan laddad från tårna.


Jag kan säga att jag sällan blivit så inihelvetesJÄVLAförbannad. Nu är ni så goda och klickar på bilden:
Så jag ringer och söker Maria Rohdin, som det självklart inte går att få tag på. Så är det nämligen alltid. Ni kan ju bortse från min gröna kommentar, jag har en tendens att klottra när jag pratar i telefon.

Hur som helst så får jag prata med en tjej och jag börjar med att fråga om jag kan få tala med någon som är läskunnig. Gärna någon med studieskulder också. Hon fattar givetvis inte vad jag säger. Jag ifrågasätter varför jag fått ovan brev. Hon påstår med bestämdhet att de omöjligt kan hjälpa oss om jag inte frambringar förre hyresgästens telefonnummer. När hon för tredje gången säger samma sak blir jag riktigt förbannad och tappar all heder och moral: "Men för helvete människa, lyssna på vad jag säger: NI HAR JU FÖR FAN KOPPLAT IN ETT NUMMER HÄR REDAN, OCH JAG TALADE OM REDAN DÅ ATT HYRESVÄRDEN INTE HAR NÅGRA UPPGIFTER DÅ DE KÖPTE HUSET FÖR ETT PAR ÅR SEN OCH LOKALEN HAR STÅTT TOM!

Hon ber mig självklart att sluta att skrika. Vilket jag gör. Om än motvilligt. Sen kommer nästa grej, efter att hon bett mig vänta lite.

Hon återkommer och läser upp ett fax från mig. Där jag ber dem flytta ett nummer. Alltså det nummer det redan har flyttat den 19 november. Det fax som de då hävdade att de aldrig hade fått. Ni som inte var med förra vändan för ett par veckor sen fattar ingenting, men skit idet. Plötsligt så har dom det fax jag levde djävulen om förra gången. Så jag tar i från tårna igen. Och talar om att det är för fan inte det faxet jag pratar om. Då kläcker hon ur sig att det inte finns någon flyttanmälan från mig. Alltså att det inte finns nåt ärende.

Läs nu den första meningen i deras brev: ...."tack för ert kundbrev.."

Då ploppade ögonen ur skallen på mig eftersom jag fullkomligt exploderade.

"Alltså, ska jag signalera med bongotrummor, eller vilket jävla språk ska jag kommunicera på för att ni ska FATTA?!
H U R kan ni skicka mig detta brev när du nu sitter att det inte finns nåt ärende?"

"Jamen jag kan lägga upp ett ärende av det här oc..."

"Lägg av nu för fan, jag vet ju att då blir det tre NYA vänteveckor. Det ska räknas från det datum jag faxade in, och inte nåt annat. Sen ska jag blogga. Och sen ska jag ringa nån chef för nu får det fanimej vara nog!"

Sen var jag skitmogen och slängde på luren i örat på henne.

Och ringde Jupp, en av mina bloggkompisar, som jobbar på Tele2 och som vet vilka man ska prata med. Jag får tips om två personer. Jag mailar båda två.

Ingen av dem har svarat.

Tele2 kan också fara åt helvete.

Och jaaaaaaa, jag vet att jag gick för långt och var omogen, så skit nu i att påpeka det.

Uppdaterat: Herregud vilken ångest jag har idag över mitt beteende igår. Stackars tjej. Well, även solen har sina fläckar. Dock är de jävligt små.

Eftersom jag är en ytlig jävel



Är på ett house warming party hos en väsk-sjal-klänning-smyckesgrossist där man får handla typ gratis.

Inte ens ligga går upp mot det här.

Så smart



Man tänker med anus när man kånkar flyttkartonger med en vit jacka. Man är över huvud taget inte särskilt smart om man har en vit vinterjacka.

Ytterligare avdrag på vuxenpoängen. Med lite tur så landar jag på 25+ innan årets slut.

Ny dag, ny ork...revenge

Morsan vaknar utan dåligt samvete. Kom på att talibanen får bestämma mat tre dagar i veckan. Så därför serveras det alltid spaghetti och köttfärssås på söndagarna i det här hushållet. No nöd on henne med andra ord.

Och vad beträffar det här stora speditionsföretaget, som jag inte ska blogga om nåt mer, så kommer de få sina fiska varma. Kom ju på (tack Rosa) att jag är knuten till en organisation. Gissa om jag ska ringa dem, för jag gissar att det finns ett gäng till som är missnöjda.  Och då ska vi se vad vad speditionsföretaget, som jag inte ska blogga om mer, säger om risken att bli av med flera hundra miljoner, istället för vår sketna halva miljon.

Idag har jag boxarhandskarna på och den som står i vägen kommer önska att det vore nästa vecka.

tisdag 30 november 2010

En grinig unge. Och än ännu grinigare morsa

Vi har ju mat från Matkomfort. Otroligt god mat.

Tycker alla utom den 7-årige talibanen. Hon har tjatat i ett halvår på att vi ska "sluta med restaurangmaten" och börja äta "vanlig mat igen". Att hon inte "står ut längre." Idag har hon dessutom varit på osedvanligt dåligt humör. Liksom jag, tack vare sug-DHL. Man kan säga att vi clashade rätt hårt.

- Hur länge ska vi ha det så här?
- Jaadu, tills du flyttar hemifrån tror jag visst.
- Men mamma, jag vill inte. Kan vi inte sluta?
- Du, vi kan sluta den dagen du ställer dig och lagar mat. Nu har vi bestämt att vi vill ha den här maten, så då får det vara så.
- Mammaaaaa, det är inte rättvist att inte jag får bestämma, jag kan ju laga chile con carne och spaghetti och köttfärssås och då måste jag också få vara med och bestämma
- Mmm, det kan ju tyckas, men det kan vi ju inte äta 7 dagar i veckan direkt så du får nog ta och hotta up dina skills lite.
- Vad betyder det?
- Äh, inget. Men nu är det som det är, så det är bara att gilla läget.

Två timmar senare sitter man i soffan och mår som en rutten potatis över vilken sopmorsa man är.

Men glöm att jag slutar med Matkomfort.

DHL, ni kan dö långsamt!

Okey, det här är mitt sista inlägg om SKITFÖRETAGET DHL.

Två personer på DHL har hört av sig till oss: den första när han läste mitt första blogginlägg. Han var inte ens inblandad men fixade en sak till mig. (Tack Thomas)

Den andra personen hör av sig idag. Förmodligen är det hennes första arbetsvecka på DHL och hon har därmed inte hunnit bli förstörd.

Som av en händelse upptäcker hon att 8 kollin, som skall till Norge, sitter fast i Jönköping. ÅTTA paket! Och då kan man ju tro att vi skickade dem samma dag, men nej då. De är skickade olika datum mellan den 4 november och den 19 november, och nån JÄVLA inkompetent klåpare på deras terminal i Rosersberg har slarvat bort våra tullpapper.

Vi blir ombedda att faxa alla våra fakturakopior men eftersom TELE2 inte har hunnit kopplat in vårt faxnummer ännu, så måste jag dra hem och faxa hemifrån. Innan jag gör det så ringer både jag och chefen, från varsin telefon, till DHL för att prata med nån chef.

Men det där jävla skitföretaget är mycket noga med två saker: aldrig någonsin lämna ut telefonnummer och ha så många chefer som möjligt, så att ingen jävel vet vem dom ska koppla samtalet till.

Man ber alltså specifikt om en CHÄÄÄF, de låtsas koppla en till någon, men när det kommer till kritan, när man börjar hosta om kompensation, ja då heter det plötsligt att "såna beslut kan inte jag fatta".

Så varor för bortåt 100.000 kr sitter på en pissterminal i Jönköping. Julvaror. Som kunderna med all säkerhet inte kommer hinna sälja = returnera = vi måste kreditera.

Vi spenderar närmare en halv miljon om året på DHL och det är möjligt att vi anses vara en skitkund, men nu är jag så förbannad att inte ens är trevlig när jag pratar med dem.

Och det är ju synd att man inte är kriminell för då hade jag sprängt varenda DHL-byggnad i Sverige.

Ni kan fara åt helvete. I morgon kl 10.00 har jag en date med Thomas på Schenker.

När man spär på, utan att veta



Måste skicka en grej till smeden i Lettland, eller om det nu var Lituaen, så jag köper frimärke på posten. Tittar inte så noga på det förrän det ska klistras på kuvertet.

Bra, bra, skitjävla bra.

Han står bergis med ett fång rosor på flygplatsen på torsdag. Då lägger jag mig ned och dör. Långsamt.

måndag 29 november 2010

Hur man blir av med vuxenpoäng



För första gången på snart 10 år så har jag glömt att byta till vintergardiner.

Betyder det att jag är ganska ung när det kommer till kritan?

Men så lägligt, bring it on bara

När jag klev in i badrummet i morse så fick jag frostskador på fötterna. Vi har golvvärme. Eller jag kanske ska säga att vi hade golvvärme.

Först trodde jag det var maken som var igång med dags-att-spara-in-lite-på-elen-sätt-på-er-tofflor. Tills jag insåg att dessa frostskador skulle drabba honom hårdare då han är aningen pipigare än vi andra här i hushållet. Just nu mäter det 11 grader. Man kan säga att somliga skulle få första pris i en wet t-shirt-tävling.

Vi har ett väldigt stort badrum. Med väldigt stora kakelplattor...modell hotellvariant. Så jag undrar stillsamt att, om det nu är så att golvvärmen pajat, måste man slita upp hela skiten då, och därmed få kakla om även väggar då det är sammalika all over? Med ett kakel som mest troligt inte finns att få tag på längre.

Vi har elburen, eller vad det heter, i alla fall inte vattenburen golvvärme.

Sa jag att vi hade 51 000 i räkningar den här månaden? Och då har jag inte handlat nåt..eller bara lite.

Sa jag att jag starkt överväger lägenhet just nu?

När man fattar rätt businessbeslut

Vi har precis bestämt oss för att sälja ett av företagen. Halleluja. Jag fick just mitt liv tillbaka!

Och jag tror bestämt att jag ska passa på att hitta på nåt annat. Har kommit på att jag är värd min vikt i guld.

Änyone who wants me?

Update:

Jag och tredje delägaren bestämde oss för att fortsätta. Och se till att maken håller sig så långt borta som möjligt.

Bra så.

Blinda män



128 gånger har jag informerat maken om att man inte kan stoppa våra frukost-macks-brickor diskmaskinen.

Nu öppnar jag lådan och hittar den här. Tror han att jag inte märker nåt, eller vadå?

söndag 28 november 2010

Hjälp kärringen här nu va

Jag eldar i vår öppna spis typ varje dag. Bränner en säck om dagen när det är säsong och det är väl inga konstigheter med det.

Om det inte vore för att jag köper veden på Statoil. Mmm, exakt: bara puckon köper ved på en bensinmack.  Till det facila priset om 70 pickadoller säcken. 500 hundra i veckan alltså. Dessutom pluttsäckar.

Och så kan vi ju inte ha det. Var hittar jag billig ved? Helst vill jag ha det hemkört. Och ingen skitkvalitet.

Se så, kom igen nu. Jag vet att ni har koll.

Dagens agenda

Söndag - Check

1:a advent - Check

Hämta upp alla julprylar från källaren - Not check

Fortsätta flytten av vårt andra kontor - FYFAN vad jag hatar att flytta - Skitjobbigt check

Gå på vår lokala julmarknad, som jag har lyckats missa de senaste 10 åren - over my dead body att jag missar det i år - Nästan check

Fortsätta att tjafsa lite med chefen, som tycker att jag har "checkat ut" eftersom jag inte har jobbat 10-12 timmar om dagen de senaste två veckorna. (Och hej och hå vad han glömmer de timmar på helgerna som jag har spenderat på jobbet lately.) Kammar han inte till sig så måste jag komma på nåt sätt att ha ihjäl honom. För gott. - På planeringsstadie-check

lördag 27 november 2010

Skitpetig make



För hundra år sen så köpte jag den här i Hustler-affären i Los Angeles. Den är asskön men av någon märklig anledning så vill inte maken att jag visar mig ute i den här i finhooden.

Fattar ingenting, vad är problemet liksom?

It´s all about goodie bags....och sömn

Efter middag med alla föräldrar i klassen, så kommer in till stan igen för att vara med vid förhandsvisningen av Mikael Håfströms "Shanghai" med John Cusack.
Nämen hoppsan, TVÅ goodie bags råkade visst hamna i min hand. Än så länge har jag ingen aning vad som är i.


Så bra att salongens absolut längste man satte sig framför mig.

Filmen börjar och det är tydligen kutym att på såna här förhandsvisningar (just nu pågår ju Stockholms Filmfestival) så är filmerna inte textade. Man kan säga att det var fredag, man kan säga att kärringen var för trött för att hänga med i den engelskspråkiga konversationen, så man kan säga att filmens två timmar framstod som 20 minuter....eftersom kärringen sov.

Hem och dö i sängen. Tillsammans med maken, som..hrmpf..också visst hade sovit. Så det här med ligga lugn och ro var ju bara att glömma.

Upp i ottan och hälla ut innehållet i goodie bagsen.

Well, nu har jag sesamfröolja, sweet and sour-sås, ansiktsrengöring för män, kräm för kvinnor, parfym för kvinnor, lite annat krafs och nåt kulturellt skit i pappersform, som jag inte ens orkar öppna.

Hur som så var kvällen rolig, så mycket på en gång att jag i morse trodde det var söndag. Herregud, en hel dag extra bara så där!

Nu hem till Finfrun här borta i finhooden för lite finfrukost och byhåleskvaller.

fredag 26 november 2010

Bråttom, bråttom



Tror fan jag aldrig fått i mig mat så fort och då sällskapet var det bästa så ångrade jag att vi tackat ja till kvällens sista evenemang.

Off we go. ..

Huäää, tvi vale



Rasslar in på cocktailpartyt och greppar ett glas med vatten...tittar nämligen inte så noga.

En rejäl törstklunk och fyra sekunder senare  håller jag på att lägga en spya över bartendern.

Efter brysselkål så är whiskey det värsta jag vet.