I kväll ska jag på fint grillparty här i hooden. Ett sånt där party när man får hålla tungan rätt i munnen och inte svära så mycket som jag gör. Och det är väl inga problem, för det kan jag.
Fast det är just det som jag tycker är så himla kul. När man ska svara på vad man jobbar med. 8 gånger av 10 så säger jag att jag sitter i kassan på ICA (inte för att det är nåt fel i det, snarare att det är ett bekvämt svar) och det är precis då man avgör vad det är för typ man pratar med; nån som tappar intresset på två sekunder, eller nån som fortsätter prata. Jag har alltid lika roligt åt hur folk beter sig.
Och det kommer bli extra roligt att notera folks bemötande med tanke på att jag har svart målarfärg på hela händerna och delar av underarmarna. Ja, vadåra, jag målar med underarmarna, gör inte alla det...?! Hur som helst så ser jag förjävlig ut.
Men jag har en snygg moppe.
torsdag 15 juli 2010
onsdag 14 juli 2010
Min man, äcklot
Maken älskar att klämma finnar och plitor. Han borde ha utbildat sig till hudterapeut istället. Och har man en gång låtit honom klämma, så är det kört sen.
Alldeles nyss blev han helt till sig i trasorna. Han satt och lekte med sin iPhone och surfade runt för att köpa appar, eller hur man nu gör. Plötsligt hittar han en "finnklämmar-app".
Jamen fatta. En app där man ser en finne i närbild, som man klämmer genom att dra ihop fingrarna på displayen.
Vad är det för pucko som har hittat på nåt sånt?! Jag bara undrar.
Alldeles nyss blev han helt till sig i trasorna. Han satt och lekte med sin iPhone och surfade runt för att köpa appar, eller hur man nu gör. Plötsligt hittar han en "finnklämmar-app".
Jamen fatta. En app där man ser en finne i närbild, som man klämmer genom att dra ihop fingrarna på displayen.
Vad är det för pucko som har hittat på nåt sånt?! Jag bara undrar.
Ahaa
Det är tydligen såna här man ska åka, ingen fjantig moppe. Eller är det bara rika människor som gör sånt? Jag bara undrar eftersom det dräller av dem här.
När man är barnfri
...så kan man ta moppen ned till Bryggan, den lokala restaurangen vid båthamnen, och dricka sig lite öl.
Det är för övrigt den väry första gången i mitt liv som jag beställer en öl på en restaurang. Japp, för jag dricker inte det men de hade ingen god champagne.
Premiärturen
Igår kväll var jag ute och övningskörde moppen på en parkeringsplats. Efter en kvart så kände jag att jag fixar det här utan problem. Fick lite Schumacker-feeling, eller vad han nu heter den där rallynissen.
Imorse var jag inte så kaxig. Fattade inte var jag skulle göra av väskan så jag tog bilen men sa åt maken att ta moppen till jobbet så kunde jag åka hem med den.
Kommer ut och ser att han låst fast den vid en stolpe. Problemet var att jag kunde inte rubba den. Det var för trångt. Så jag fick ringa in till maken:" kan du komma ut och ta bort den från stolpen!"
Sen visade han mig handväskekroken, och sa till mig att köra hem på småvägar.
Hittade nån form av cykelbana, jag veeet, men jag körde in där, bara för att 5 min senare hamna rakt ovanför en trappa. Okey, vända sig lite och köra tillbaka. Moppen väger hundra ton, men det gick. Kör vidare och försöker se ascool ut. Kommer till spårvägen och måste stanna för vår lokala 2-vagns spårvagn som just då kommer. Bromsar in lite snyggt och får självklart motorstopp. Låtsas pilla på nåt eftersom jag fick hjärnsläpp och inte kom på hur man startade skiten.
Får igång den och susar iväg. Väl hemma kör jag rakt igenom grinden, men jag är åtminstone HEMMA.
Och helt genomsvettig. Det blir nog bra det här. Sen.
Jag vill ha allt
Amen ser ni lanternorna? Dom är sååå fina. Och asbilliga.
Frågan är hur jag ska lyckas smuggla hem en av varje, utan att maken märker. Han babblar bara om försäljning och att allt måste gå till kunderna.
Just nu skiter jag i alla kunder.
Och snart är det jul
Medan ni ligger i solstolen och kvider, så packar jag upp en miljon juldekorationer som ska säljas in på Formex-mässan i augusti.
Jösses vad fina grejer vi har fått!
tisdag 13 juli 2010
När man ska göra sig till för sitt barn
Jag och talibanen ska åka till Skåne nästa vecka och innan vi checkar in hos SÄPO-chefen och hans fru i Limhamn, så ska vi hälsa på lite andra kompisar.
Så jag tänkte boka in oss på hotell. Och för att göra det extra spännande för talibanen så tänkte jag att vi skulle bo på ett slott.
Hittar Häckeberga Slott. Försöker boka in en vuxen och ett barn. "Inget rum tillgängligt".
Okey, bara för att, så testar jag att boka En vuxen. Inga problem, det gick.
Provar då att boka Två vuxna. Inte heller några problem.
Men se, En vuxen och Ett barn, det ville dom inte.
Jävla skithotell.
Så jag tänkte boka in oss på hotell. Och för att göra det extra spännande för talibanen så tänkte jag att vi skulle bo på ett slott.
Hittar Häckeberga Slott. Försöker boka in en vuxen och ett barn. "Inget rum tillgängligt".
Okey, bara för att, så testar jag att boka En vuxen. Inga problem, det gick.
Provar då att boka Två vuxna. Inte heller några problem.
Men se, En vuxen och Ett barn, det ville dom inte.
Jävla skithotell.
Busy
Ledsen, men jag jobbar tvåskift. 10 timmar kontor och 2,5 timme trappmålning.
Maken vill gå och sova. Jag ba': men oj, jag råkade börja måla och det är 4 timmars torktid.
Hoppsan.
måndag 12 juli 2010
Maken, blondinen...och jag
My Lord
Maken gav mig en komplimang flera gånger.
Hundra spänn på att han vill ligga.
Helst med oss båda.
Hej och hå vad han kan glömma det.
Vi är ju för f-n gifta, både hon och jag liksom...
Maken gav mig en komplimang flera gånger.
Hundra spänn på att han vill ligga.
Helst med oss båda.
Hej och hå vad han kan glömma det.
Vi är ju för f-n gifta, både hon och jag liksom...
Om när man är sjukt smart
Jag fick ett erbjudande om att ladda ned böcker till min mobil.
Så jag gjorde det.
Flera stycken till och med.
När jag var klar så kom jag på att jag inte har några hörlurar.
Fifan vad jag är smart ibland.
Tror jag kan hoppa över det där med att färga håret.
Så jag gjorde det.
Flera stycken till och med.
När jag var klar så kom jag på att jag inte har några hörlurar.
Fifan vad jag är smart ibland.
Tror jag kan hoppa över det där med att färga håret.
Om det här med en snygg böna som är på ingång
Man vet att det är allvar när man får sms från Krondåren i Uppsala, som vet vem vår 10-poängare till gäst är;
"Häfta fast maken i soffan!"
Gästen kommer om 30 minuter och jag tror inte jag hinner banta 15 kg, sminka mig, blondera håret (alla makens allvarliga ex har varit blonda) och se sval ut på den tiden. Kan bli tajt om man säger så.
Jag får helt enkelt chansa på att maken är blind och bara har sin vackra fru på näthinnan....ähhum..host..host.
"Häfta fast maken i soffan!"
Gästen kommer om 30 minuter och jag tror inte jag hinner banta 15 kg, sminka mig, blondera håret (alla makens allvarliga ex har varit blonda) och se sval ut på den tiden. Kan bli tajt om man säger så.
Jag får helt enkelt chansa på att maken är blind och bara har sin vackra fru på näthinnan....ähhum..host..host.
När man är en bussig fru
Ikväll ska vi ha ett businessmöte hemma. Jag brukar ytterst sällan ta hem affärspeople då jag är mycket privat av mig. Dock är personen bästa kompis till en nära vän.
Hur som helst.
Den här kvinnan är en i modevärlden mycket känd person. Dessutom gift med en välkänd skådespelare. Och hon är extremt jävla snygg. Vi pratar 10-poängare här. En sån som figuerar varje vecka i media, på ett eller annat sätt. Hon är så snygg att män ofta får kli i ...ja, var det nu kliar och rycker nånstans. Nu fattar ni nivån.
Jag är en god hustru. Väry god.
Jag sa till maken: "du får glo obehindrat i 10 minuter, sen jobbar vi, okey!"
Hur som helst.
Den här kvinnan är en i modevärlden mycket känd person. Dessutom gift med en välkänd skådespelare. Och hon är extremt jävla snygg. Vi pratar 10-poängare här. En sån som figuerar varje vecka i media, på ett eller annat sätt. Hon är så snygg att män ofta får kli i ...ja, var det nu kliar och rycker nånstans. Nu fattar ni nivån.
Jag är en god hustru. Väry god.
Jag sa till maken: "du får glo obehindrat i 10 minuter, sen jobbar vi, okey!"
söndag 11 juli 2010
En röst från de döda, eller en lektion i hur man säger Fuck you daddy
Råkar gå in på Facebook. Där jag är ytterst sällan. Och ser det här:
Hej Mona. Jag heter Carina och är sambo med din pappa. Han undrar var du tagit vägen. Nu den 15/7 är jag ledig och XXXX har hunnit hem efter en hjärtoperation.Det vore jättekul att träffa dig/er kom och käka eller bara slappa vet ja.Eller oxå kanske en annan dag.Ring honom han blir superglad./ Carina
Som alla andra så har jag en far. En idiot. Som jag har pratat med kanske 3-4 gånger på 20 år.(Mina föräldrar skiljde sig när jag var två år och jag har tre halvsyskon, som jag inte har kontakt med. Endast med min "helbror.") Och med undantaget för ett en-minutssamtal för 3 år sen så är det närmare 10 år sen senast. Jag tror inte att han ens vet om talibanens existens. För 1 år sen ringde denna Carina min bror, i samma ärende, men han sa: tack, men jag står över. Nu är det alltså min tur. Den äldste av alla barn. Den största taggen/ångesten i hans svarta hjärta.
Jag funderar på att skriva så här:
Hej Carina
"Han undrar var du tagit vägen". Well, jag är inte särskilt förvånad över hans sätt att uttrycka det. Man kan säga så här: han ringde mig en gång för närmare 10 år sen, eller när det nu var, och under de 20 minuter vi pratade, eller han pratade ska jag säga, så frågade han inte en enda gång hur det var med hans barnbarn.
Där och då bestämde jag mig för att helt släppa taget om honom. Han är, eller var, en mycket charmerande, social, vältalig ärke-narcissist. Han är sjukt egocentrisk och en fullkomligt jävla värdelös pappa...och numer en patetisk 65-årig player. Vid vårt en-minuts samtal för några år sen så var han mycket noga med att tala om att han fortfarande åkte båge, och gärna i 200 knyck på motorvägen för "dör jag så dör jag", samt att han polade ihop med brud i 20-års åldern. Ehh. Jag är hans dotter. Jag är inte särskilt intresserad av min pappas sexliv. Faktiskt.
När jag var 10 år så sa han följande till mig: "Mona, du måste förstå att min nya familj kommer i första hand nu."
Den 10-åriga flickan dyrkade marken pappan gick på, så att få höra en sån sak var förödande. I synnerhet när flickan varit faderns favoritbarn i alla år. Det tog 25 år och ett antal tusenlappar i terapi innan flickan kunde släppa taget om sin pappa.
Så tack, men nej tack. Känner jag honom rätt så har han kommit till den avdelning i livet när man ska "göra upp" med sitt förflutna. Och det får han göra ensam.
Mina barn har en morfar. En riktig morfar.
M
Vad säger ni. Ska jag skicka det, eller ska jag träffa den patetiska ensamma fadern och se honom våndas? För han vet att jag inte köper hans spel. I'm too old.
Uppdaterat:
Jag skrev tillbaka och talade om att jag inte var intresserad. Och så kopierade jag in en länk till det här inlägget. Det får räcka så.
Hej Mona. Jag heter Carina och är sambo med din pappa. Han undrar var du tagit vägen. Nu den 15/7 är jag ledig och XXXX har hunnit hem efter en hjärtoperation.Det vore jättekul att träffa dig/er kom och käka eller bara slappa vet ja.Eller oxå kanske en annan dag.Ring honom han blir superglad./ Carina
Som alla andra så har jag en far. En idiot. Som jag har pratat med kanske 3-4 gånger på 20 år.(Mina föräldrar skiljde sig när jag var två år och jag har tre halvsyskon, som jag inte har kontakt med. Endast med min "helbror.") Och med undantaget för ett en-minutssamtal för 3 år sen så är det närmare 10 år sen senast. Jag tror inte att han ens vet om talibanens existens. För 1 år sen ringde denna Carina min bror, i samma ärende, men han sa: tack, men jag står över. Nu är det alltså min tur. Den äldste av alla barn. Den största taggen/ångesten i hans svarta hjärta.
Jag funderar på att skriva så här:
Hej Carina
"Han undrar var du tagit vägen". Well, jag är inte särskilt förvånad över hans sätt att uttrycka det. Man kan säga så här: han ringde mig en gång för närmare 10 år sen, eller när det nu var, och under de 20 minuter vi pratade, eller han pratade ska jag säga, så frågade han inte en enda gång hur det var med hans barnbarn.
Där och då bestämde jag mig för att helt släppa taget om honom. Han är, eller var, en mycket charmerande, social, vältalig ärke-narcissist. Han är sjukt egocentrisk och en fullkomligt jävla värdelös pappa...och numer en patetisk 65-årig player. Vid vårt en-minuts samtal för några år sen så var han mycket noga med att tala om att han fortfarande åkte båge, och gärna i 200 knyck på motorvägen för "dör jag så dör jag", samt att han polade ihop med brud i 20-års åldern. Ehh. Jag är hans dotter. Jag är inte särskilt intresserad av min pappas sexliv. Faktiskt.
När jag var 10 år så sa han följande till mig: "Mona, du måste förstå att min nya familj kommer i första hand nu."
Den 10-åriga flickan dyrkade marken pappan gick på, så att få höra en sån sak var förödande. I synnerhet när flickan varit faderns favoritbarn i alla år. Det tog 25 år och ett antal tusenlappar i terapi innan flickan kunde släppa taget om sin pappa.
Så tack, men nej tack. Känner jag honom rätt så har han kommit till den avdelning i livet när man ska "göra upp" med sitt förflutna. Och det får han göra ensam.
Mina barn har en morfar. En riktig morfar.
M
Vad säger ni. Ska jag skicka det, eller ska jag träffa den patetiska ensamma fadern och se honom våndas? För han vet att jag inte köper hans spel. I'm too old.
Uppdaterat:
Jag skrev tillbaka och talade om att jag inte var intresserad. Och så kopierade jag in en länk till det här inlägget. Det får räcka så.
När man har höga tankar om sig själv
Klockan är 21.20 och det är 26 grader varmt. Sitter på altanen och ska leka vuxen och lösa korsord i DN. Fram med plommon, lite chips och hemmagjord flädersaft straight from the trädgård.
Nu har 15 min gått och jag har inte lyckats med ett enda ord. Det verkar som om talibanens Lek & Pyssel och Finn Fem Fel är mer på min nivå.
Samarbete
Idag åkte talibanen bort. I en hel vecka. Jag är kanske en kass mamma som säger: herregud-vad-skönt-med-lite-egentid. Må så vara i så fall. Hon och jag umgås så intensivt, så det är bara bra om vi får längta lite efter varandra.
Och då tonåringen har pojkvän så ser man inte så mycket av henne.
Återstår maken alltså.
Eftersom jag fick sätta mig i bilen kl 04.00 i morse för att prata med polisen om tjuvjävlaungdomar som trashat sönder vår ena butik, så gjorde jag en deal med maken:
"Jag åker om du slipar trappan!" Jag är ju förjävla smart alltså.
Och maken gör vad som helst för att få sova på morgonen så han sa ja utan att tänka sig för. I efterhand så borde jag ha fått honom att lova att inte lägga sig i någon som helst renovering av huset. Ja, ni som känner honom vet ju hur han är..Eller lovat nåt ännu bättre.
Och i normala fall när maken avger löften så får man tjata hål i huvudet på honom för att han ska infria dessa. Och det slutar nästan alltid med att vi blir osams för att jag "tjatar så förbannat."
Det måste ha varit fågelfrön i hansvälling kaffe i morse. För utan knussel så slipades det. Sen moppen ned till stranden för ett snabbdopp. Asså, maken. Själv lyckades jag hitta nån jag kände på stranden, som jag socialtrakasserade under tiden. Jag badar bara i pooler. Gillar inte sand mellan tårna ser ni.
När vi kom hem så bestämde vi oss för att äntligen försöka sätta ihop vår grill. Har man hängt i min blogg ett tag så vet man att maken och jag inte kan samarbeta ens i en minut innan kriget bryter ut. Men det var förmodligen den 30-gradiga värmen som gjorde att han var mör.
Det finns femtioelva delar till en sån här grill och vi tittade i Weber-manualen. Alla delar fanns numrerade, men ingen som helst beskrivning om hur man skulle få ihop skiten, eller hur de skulle sitta i själva grillen.
Och hade det varit en vanlig dag så hade maken sparkat på grillen och gått därifrån. Och på något sätt fått det till att det var mitt fel. Men nej då, han konstaterade att "det var ju en jävla märklig manual, ska man gissa sig till skiten hade de tänkt?!
Seriöst. Var är min man? Han som gastar som en babian när något går emot!
När vi var nästan klara, utan att ett ont ord yppats, så råkar han titta på altanbordet. Där låg ett två-sidigt infoblad. En genväg med exakta instruktioner om var varenda pryl skulle sitta.
En hel dag ensamma, med många moment som skulle kunna utlösa ett atomkrig, och ändå höll vi sams.
Håller vi på att bli gamla, eller vad är det frågan om?!
Och då tonåringen har pojkvän så ser man inte så mycket av henne.
Återstår maken alltså.
Eftersom jag fick sätta mig i bilen kl 04.00 i morse för att prata med polisen om tjuvjävlaungdomar som trashat sönder vår ena butik, så gjorde jag en deal med maken:
"Jag åker om du slipar trappan!" Jag är ju förjävla smart alltså.
Och maken gör vad som helst för att få sova på morgonen så han sa ja utan att tänka sig för. I efterhand så borde jag ha fått honom att lova att inte lägga sig i någon som helst renovering av huset. Ja, ni som känner honom vet ju hur han är..Eller lovat nåt ännu bättre.
Och i normala fall när maken avger löften så får man tjata hål i huvudet på honom för att han ska infria dessa. Och det slutar nästan alltid med att vi blir osams för att jag "tjatar så förbannat."
Det måste ha varit fågelfrön i hans
När vi kom hem så bestämde vi oss för att äntligen försöka sätta ihop vår grill. Har man hängt i min blogg ett tag så vet man att maken och jag inte kan samarbeta ens i en minut innan kriget bryter ut. Men det var förmodligen den 30-gradiga värmen som gjorde att han var mör.
Det finns femtioelva delar till en sån här grill och vi tittade i Weber-manualen. Alla delar fanns numrerade, men ingen som helst beskrivning om hur man skulle få ihop skiten, eller hur de skulle sitta i själva grillen.
Och hade det varit en vanlig dag så hade maken sparkat på grillen och gått därifrån. Och på något sätt fått det till att det var mitt fel. Men nej då, han konstaterade att "det var ju en jävla märklig manual, ska man gissa sig till skiten hade de tänkt?!
Seriöst. Var är min man? Han som gastar som en babian när något går emot!
När vi var nästan klara, utan att ett ont ord yppats, så råkar han titta på altanbordet. Där låg ett två-sidigt infoblad. En genväg med exakta instruktioner om var varenda pryl skulle sitta.
En hel dag ensamma, med många moment som skulle kunna utlösa ett atomkrig, och ändå höll vi sams.
Håller vi på att bli gamla, eller vad är det frågan om?!
Hungrig
Glömde ta med frukost.
Not så gott med popcorn kl 6 på morgonen, men det var det minst onyttiga jag kunde hitta här.
Vad kul
Man blir så glad när telefonen ringer och man blir upplyst om att det är inbrott i en av butikerna.
Givetvis den längst ifrån hemmet.
Bara att klä på sig och dra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
