När man omvandlar idioti till genidrag.

Jag sitter i styrelsen i skolans Föräldraförening.

I ett svagt ögonblick kom jag med en genial idé för att lösa ett problem.

Det medförde att jag i nästa sekund åtog mig att sammanställa alla skolans föräldrars emailadresser (bra mening där kände jag).

640 st.

Alltså. Vi pratar inte om att kopiera lista hit och lista dit.

Vi pratar om att s a m l a in allas adresser by hand så att säga.

Så jag har svurit en del den senaste tiden.

Tills jag stötte på ett namn på en förälder i klassen intill talibanens.

Den lilla pappsen visst jobbar som plastikkirurg.

Se där ja.

Tror visst att det ska minglas lite extra på den kommande festen.

Om tv-såpan "Ullared"

Sitter och jobbar och lyssnar på 5:ans "Ullared".

Vi hör just nu Susanne.

Susanne "gillar att lyxshoppa i Ullared".

Vänta sig lite här nu.

Missade jag nåt när jag var där i somras?

Om att maila till DUX.

Idag har jag mailat till chefen på DUX.

Redan i andra meningen talade jag om att jag är en ragata.

Lite längre ned meddelade jag att jag inte kommer att acceptera nåt erbjudande om att få en ny bäddmadrass till ett rabatterat pris.

Att om man lagt ut 70 000 kr på en säng så förväntar jag mig att man kan tvätta madrassen. På ett eller annat sätt.

Jag förväntar mig inte att nån klåpare har sytt fast ett "Kemtvätt"-emblem, och att nån annan klåpare sen ska tala om att "oj, den var visst felmärkt."

Jag kanske skulle ha lagt till att jag ska ha mens inom kort.

Ungefär samtidigt som deras eventuella: "Tack för ditt mail men vår policy är att inte hjälpa korkade kunder som betalar en förmögenhet för våra sängar" kommer.

Be my guest säger jag bara.

Om att bidra till Vägverket.

I Stockholm har vi vägtullar där maxavgiften är 60 kr per dag.

Tur är det för jag toppar 100 spänn redan nu, 11.30.

Om att blir frisk. Men inte idag.

Maken har släpat sig ned till soffan.

Jag yr omkring och sätter upp julprylar.

När jag tar en paus noterar jag att han är djupt försjunken i en film.

En amerikansk film som handlar om att alla människor blir smittade av något jättefarligt och sen tar livet av sig.

Han är nog sjukare än jag trodde.

Om att vara en elak fru och en elak styvdotter.

Tonåringen befinner sig hos sin far.

Och tack för det eftersom jag därmed kan sova i hennes säng i väntan på att chäääfen för DUX ska komma hit med en ny madrass.

Nåväl.

Tonåringen ringer och jag berättar att maken är sjuk.

Hon börjar asgarva.

Här är det lätt att tro att det är en elak unge jag har, men hon har varit med i ett antal år.

"Vadå, har han 37,8, eller?"

Jag talar om för henne att han redan nu meddelat att han är för svag för att jobba i morgon.

Nu skrattar hon så att telefonen åker i golvet.

"Mamma, usch vad vi är elaka. Tänk när han blir sjuk på riktigt, alltså allvarligt sjuk, då kommer vi ju inte att tro på honom och då kanske det är försent."

Så vi bestämmer oss för att ta det här på största allvar.

Jag lägger på och tänker att jag nog ska gå upp till sjuklingen om en stund och fråga om han behöver något.

Men först ska jag måla klart. Och hämta upp alla julprylar. Och äta söndagsmiddag hos mamma.

Sen.

Sen ska jag ta på mig sjuksyrrestassen.

Han är ju trots allt en älskad make.

Here we go again.

Jag kommer snart få söka för det här!

Att det ska vara så förbannat svårt.

Modig kvinna.

Bestämmer mig för att vara wild'n crazy och storhandla utan inköpslista. Herrejösses vilket enormt spännande liv jag lever! Raggadabom!

Om att leva i nuet.

Halleluja. Taliban dumpad hos mormor för bygge av pepparkakshus. Som iofs brukar se ut som en rivningskåk när hon dekorerat klart.

Maken ligger och kvider hemma och piper nåt om att han redan nu känner att han är för svag för att jobba i morgon.

Själv andas jag långsamt och insuper ensamhetens sötma. City Gross: here I come!

Maken och Robinson.

Maken, kvidandes (och väldigt mycket nära döden) i soffan:

- Jag skulle nog åka ut först om jag var med i Robinson. Eller vänta, kanske inte förresten. Vad tror du?

- Ehh. Med tanke på hur pipig du blir när du är utan mat så skulle du åka direkt.

Jag sa inget om att han skulle ha blivit utröstad redan vid incheckningen på Arlanda.

För mig veterligen så får man inte ha med sig mobilen, som han inte kan leva utan. Och i vilken hålighet han än hade tryckt upp den i så hade den synts på röntgen.

Säg det lugn som varar. Var köper man en ny man?

Efter en timme i sängen på övervåningen kommer Pip-Larsson ned;

"Aj, aj, aj, jag har 38,5. Jag kan inte ligga ned. Jag har legat hela dagen, det gör ont i ryggen."

Han halvlägger sig i soffan intill mig och talibanen.

Och piper vidare.

"Ahh. Öhh, aj, åhh, rör mig inte, jag har ont överallt."

Talibanen vänder sig till mig och frågar diskret om vi har en bebis här hemma.

Själv försöker jag krypa in i datorn och göra mig osynlig.

Heter det match.com, eller finns det andra?

Uppdatering:

- Hur många är det som har dött i svininfluensan egentligen, och är det inte bara män?

- Det är nog svårt att dö i svininfluensa när man har tagit sprutan.

- Jag tror inte att den bet på mig.

Herregud vilken lång natt jag har framför mig.

Jaha. Då har vi krisläge i finområdet. Maken är sjuk.

Jag tillbringar en skön eftermiddag med tonåringen på bio. Väry nice att komma hemifrån.

Och skönt för maken att slippa sin utomordentligt gnälliga fru.

Nu blev det också som så tidsmässigt, att maken skulle "åka på" att laga mat. Så när filmen är slut och jag sätter på mobilen, så är jag föga förvånad över att maken har skickat ett SMS om att jag ska hämta mat från nån restaurang i stan.

På vägen hem får jag order om att åka till Statoil och köpa Alvedon. Jag borde ha anat oråd redan då.

Väl hemma upptäcker jag maken på soffan. Liggandes med frossa under en filt. Och jag inser att jag är stenkörd.

Sen börjas det:

"herregud, jag tror jag har feber" (Ja, det är ju ovanligt när man är sjuk.)
"tänk om jag vetat att jag skulle bli sjuk" (Ehh, jaha, och vadå?)
"jag mår verkligen inte bra" (Denna mening skall komma att upprepas 28 ggr innan kvällen är slut)
"hur kunde jag bli sjuk?" (Alltså, ibland undrar man ju...)

Efter maten säger han:

"Är det okey om jag går från bordet?" Och syftar på att han är så pass svag att han inte har kraft att plocka undan.

Jag inser att hela kvällen kommer föregås av hans målande beskrivningar om hur illa däran han är.

Så därför är jag en mycket slug fru när jag ler och säger: "Men du, är det inte bättre att du går upp och lägger dig i sängen, och vilar?"

Efter hundra år tillsammans så anar han min bakslughet.

"När du är sjuk så brukar jag vara jättesnäll mot dig!"

Here we go again.

Jag kan för mitt liv inte tycka synd om en sjuk man. Jag må vara felvaggad, men det går fan inte. I alla fall inte när det handlar om en vanlig influensa/förkylning.

Och han blir lika sur varje gång eftersom jag totalvägrar att sätta på mig sjuksköterskestassen.

Kan det bli måndag tack.

Myggjagare.

Kom just på varför jag sällan använder dom här stövlarna.

Jag lyfter inte tillräckligt på fötterna varför jag vart tionde steg tar krokben på mig själv.

Det ser något stört ut kan jag säga.

Ajm så smart!

Ska på bio med tonåringen och eftersom jag ALLTID slarvar bort bilen så var jag så fiffig och fotade. Ibland blir jag så rädd för mig själv. Jag är ju så himla smart.

Maken och hans nya hemmaprojekt. Käre Gud. Save me.

Jag börjar tro att det är sant det där med att smålänningar är snåla.

Å andra sidan så är jag inte så bra på geografi så det här kan mycket väl bottna i nåt annat:

Maken har en gammal kompis som bor någonstans därborta i trakterna. Han är i Stockholm varje månad och sover då hos oss ett par dagar.

De pratar alltid business och utbyter idéer med varandra. Oftast är jag inte i närheten.

I onsdags kommer maken till jobbet och informerar mig om att han nu har fått ett hett tips om en apparat som ska vara jättebra, och som han därmed har beställt.

En mojäng som mäter av all elektricitet i huset. Vad det är som drar mycket el.

Och det är ju bra. Förvisso.

Men såna där prylar är allt annat än bra när de hamnar i makens händer.

För här pratar vi om en särdeles dumsnål man.

En man som inte alls har några som helst problem med att köpa en penna för 1500 spänn med motiveringen: "Ameh, jag använder ju den i JOBBET!"

Vi pratar om nån som utan att blinka slänger ut en förmögenhet på att ha en värstingtv i sovrummet "för jag måste kunna se fotbollsmatcherna ordentligt vettu!"

Som lätt skulle kunna ha en sån där gräsklippare som man ÅKER omkring i, á 40.000 kr, på vår 1000 kvm stora tomt. Om det inte vore för att hustrun satte käppar i hjulet när han var i färd med att titta på såna.

Ni fattar.

Samma snubbe drar ned värmereglaget till handduktstorken var och varannan dag, för "det drar skitmycket el".

Och vi ska inte ens snacka om golvvärmen i badrummen. I det ena badrummet har vi marmorgolv och alla som känner till marmor vet att man får frysskador om det inte är uppvärmt.

På entréplanet har jag 7 fönster i en L-formad fil. I varje fönster har jag en lampa. Och eftersom jag inte orkar tända lampa för lampa så har jag givetvis en taimer. Vilket maken har stört sig på hårt i snart 8 år, eftersom dessa lampor är fördelade i 3 rum och "man är ju inte i alla rum samtidigt". Alltså behöver man inte ha alla tända. Suck.

Jag fick igår en föraning om vad som komma skall när han säger: "Ska bli mycket intressant och se hur mycket el dom där lamporna drar."

AMEN FATTA!

När han är klar med sitt projekt så kommer det här huset vara mörklagt. Och vi kommer ha hela källaren full med ved från Statoil.

Jag säger bara: den där kompisen. Han åker också ut till boden.

Om att inte vilja bli nådd.

Jag är i norra förorten och tittar på en lokal. I ett kanske inte så fint område.

Det verkar som om polisen har stora problem med ligister här.
Måste nog fundera lite till.

Klicka sig lite på bilden.

Om DUX och kundservice.

Maken sitter i telefon med nån idiot på DUX som säger två saker i samma mening: ''Ja, vi har felmärkt madrassen, nej, det är inga problem att kemtvätta.''

De kan tänka sig att ge oss rabatt på en ny madrass. JAG kan tänka mig ett samtal till Sverker Olofsson.

DUX vill att vi skickar ett mail.

Att jag ska.

Och maken tänker jag lägga ut på Blocket. Han tycker att jag är en idiot som inte ger mig och nöjer mig med en madrass från IKEA. Jag talar om att det är som att köpa en ny bil och sätta på moppehjul.

Aldrig att jag ger mig.

Om i helgen. En liten teeser om makens och hans cepeidéer.

I helgen ska jag försöka skriva ett inlägg om makens senaste jävla påhitt här hemma.

Han väntar på ett paket som borde komma vilken dag som helst.

....och det tänkte jag återkomma om. Var så säkra.

Ska först räkna till 10 och sen gömma alla knivar.

Hur man exploderar på Dux. Och på makejävel.

Vi har en Dux-säng.

Dyr.

Men väry nice.

Talibanen kissar i sängen. Dessutom i vår Dux-säng härom natten. Hustru får frispel på maken som inte fattar svenska när hustrun 1000 gånger talat om att madresshelvetet är mycket svår att tvätta.

Maken släpar ned 2x2-meters bäddmadrassen till kemtvätten. Som vägrar tvätta trots att det klart och tydligt står "Kemtvätt".

Make ringer DUX, som hävdar att det visst går.

Kemtvätt vägrar fortfarande, vänligt men bestämt talar de om att madrassen kommer att bli knölig. Och krympa.

Kemtvätt får i uppdrag att kontakta DUX.

Nu ringer Kemtvätt och talar om att DUX har felmärkt madrassen.

Bra så tänker jag.

Tills Kemtvätten fint talar om att madrassen är gammal, typ 5 år. Och då gäller inte Konsumentlagen.

Jag vill här och nu upplysa världen om att makens uppgift idag blir att se till att DUX ger oss en ny madrass.

Annars kommer maken förflyttas från lekstugan och få ett permanent uppehållstillstånd i vår rangliga bod.

Nu måste jag komma ihåg att andas.

Sett på tv.

Har för mig att nåt ska hända i kroppen när man dricker det här.

Ok, I'm waiting.