Att vara sexig i en hammock. Nä, inget naket.

Jag är en mycket otålig person som har vansinnigt svårt för att bara koppla av och inte göra ett skit.

Men idag är jag trött. Och efter lite ommålning av ett par utomhusbänkar bestämmer jag mig för att skita i alla andra projekt.

För jag är astrött.

Så jag tar en bunt tidningar och lägger mig i hammocken. Efter en stund känner jag att jag nog ska dra igen ögonlocken lite.

Vi har värsta-bästa hammocken. Man kan nämligen fälla ryggstödet, och på så sätt farvandla den till en dubbelsäng. Så jag gör det.

Jag somnar som en klubbad säl.

I ungefär 3,5 minut.

Sen väcks jag av ett enormt dån, och jag tror för ett ögonblick att det är flaggstången som håller på att välta över mig.

Det tar några sekunder innan jag inser att det var mitt eget snarkande som väckte mig. (Jag har opererat bort mandlarna, men när jag är extremt trött så snarkar jag.)

Och eftersom jag är pollenallergiker och därmed täppt i näsan, så har jag dessutom sovit med öppen mun.

Inga konstigheter, om det inte vore för att jag upptäcker att halva ansiktet är blött.

Jag ligger och sover i mitt eget dregel.

Väry sexigt.

Mors Dag.

Att vara mamma och alltid vakna runt halv 6-6-tiden på morgnarna är ingen bra kombination med att det är Mors Dag.

I synnerhet inte när talibanen går till sängs vid 22-tiden och maken vid 02-tiden.

Så jag ligger i sängen och trummar med fingrarna. För talibanen tjallade nåt om frukost-på-sängen-mamma!...

Men vid 07.45 konstaterar jag att jag har fått djupgående liggsår. Jag måste upp. Jag måste ut.

Så jag smyger upp och ställer mig i duschen.

Och eftersom vårt badrum, projekt-färdigt-2003, inte har något dörrfoder så hörs skvalandet vida runt kvarteret.

Mycket riktigt, 40 sekunder senare öppnar talibanen dörren och frågar varför jag inte ligger i sängen.

Så jag hoppar ur duschen och i sängen igen.

Och eftersom det känns något konstigt att sjunga Ja må hon leva, så hör jag maken sjunga "Mamma Mia, here I go again......". Bra fantasi där måste jag säga.

Och i nästa vecka ska jag till den lokala present- & prylaffären och tacka innehavaren för hennes utomordentligt goda smak. Och minne.

Lugn och fin. Andas för fan.

Vaknade ju strax före 5.

Och har hållit igång som en skållad råtta hela dagen;

Åka till IKEA och pimpa sig lite till lekstugan. Tänkte att Stockholmarna var upptagna med antingen Elitloppet på Solvalla, alternativt Stockholm Marathon.

Icke.

Att man aldrig lär sig.

Hem. Packa in make och taliban i bil för storhandla. Make sur som satan för att veckonotan gick på strax under 3000 kr. Kan KANSKE bero på att han bjudit hem folk ikväll.

Det var ättika hela vägen hem och muttrandes nåt om att hustrun sabbat hans agenda. Att det var hustruns fel att han inte skulle hinna ordna Mors Dag-present.

Hustru fick tokspel och undrade stilla om han möjligen landade i Sverige i går kväll samt informerade om att han vetat om förestående dag åtminstone i ett år.

Hustrun skiter fullkomligt i alla matkassar vid hemkomst utan går direkt ut till boden. Sliter fram gräsklipparen, som det senaste året verkar stå HUSTRU ingraverad på. Maken har noll koll på hur den fungerar utan tycker att det givetvis är viktigare att skriva ut fakturor. Men först är han borta en timme och jag kan bara hoppas att det blev en dyr timme.

Dryga timmen senare är hustrun klar, och har också därvid övergivit tanken på att lobotomera maken under kommande natt.

Hustrun fortsätter med att borra upp diverse hyllor i lekstugan och kan konstatera att den inom kort är färdigpimpad.

Vidare städar hustrun upp i trädgården efter talibanen och hennes kompisars lek. Hustrun fortsätter sedan inomhus med tvättmaskinsfyllning och tömning. Bädda sig lite sängar. Plocka sig lite prylar.

För att 17.40 falla ihop i soffan för en stund.

Dock en jävligt liten stund då gästerna snart kommer. Det ska fixas mat, det ska dukas, det ska pyntas.

Sa jag att gick gick upp vid 5.00?

Jag kommer somna med huvudet i jorgubbar och glass.

Jag veeet att man inte ska vara våldsam.

Men ibland önskar jag att det var tillåtet att spöa sina män.

I alla fall en endaste gång om året.

Schyssta ra'

Den 30 maj och ingrodda vanor.

Apropå att stirra sig blind på en almanacka:

Talibanen är som en häst på väg till grönbete: extas över det varma vädret. (Som ska uppåt 25 grader idag.)

"Mamma, mamma, kan vi ta fram min pool idag?!"

"Nä, det är inte sommar än, det är för kallt."

"Men mamma, när är det sommar då?!"

"Den 1 juni."

Sent ska syndaren vakna. Eller inte.

Jag måste ha syndat något oerhört i mitt liv eftersom Gud nu straffar mig med att väcka mig 04.55 en lördagmorgon.

Oerhört.

För till och med fågeljävlarna har sovmorgon.

Finally!

Det bästa jag sett idag.

Skansen, here we come.

Denna dag skall jag och maken tillbringa på Skansen.

Tillsammans med ca 60 andra.

Dvs samtliga barn, fröknar och föräldrar i vårt föräldrakooperativ.

Den årliga utflykten med andra ord.

Som innefattar kommunala färdmedel såsom den så kallade Nockebybanan (två-vagns-rälståg..typ), tunnelbana och buss.

Det finns två saker jag genuint avskyr.

Skansen

och

kommunala färdmedel, med en miljon bakterieåkande människor i varierande storlekar.

Så jag tar bilen in.

Och parkerar utanför entrén.

För vis av erfarenhet så vet jag att man är totalt slut när dagen når sin ände; backe upp, backe ned, ohhh så söta djur, rida sig lite ponny, klappa sig lite älg, jaga sig lite påfåglar, äta sig lite kladdig matsäck.

Så nu snörar jag på mig ett par Louis Vuitton-gympadojor och tar med mig lite glamour in bland apor och annat kryp.

En ny dag. Utan mordbrännare.

Gårdagens sittning i Svea Hovrätt gav mig en rätt bra insikt i hur vårt rättssystem är uppbyggt.

Och jag orkar inte tänka på det igen.

Men så mycket vet jag, att om jag någonsin hamnar på fel sida om lagen, ja då är det viktigaste att leta efter en säljare som för min talan.

Helst en gammal Elektroluxsäljare som omskolat sig till advokat.

Och så kan man ju hoppas på att man stöter på samma fullkomligt inkomptetenta, icke pålästa åklagare, som i pausen avslöjade att hon bara längtade ut till landet.

Sen kommer jag avråda alla jag känner att starta business i de branscher där den här typen av människor huserar.

Och efter samtal med erfaret folk inom lagens sfär kan man konstatera att dessa småkryps mycket vanliga syn på hur man har ihjäl konkurrenter, kanske inte står i paritet med övriga medborgares syn på hur man hanterar saken.

Detta som hände oss är tydligen allt annat än en ovanlig händelse.

Men det skrivs aldrig om det.

Du anonym.

Du som kommenterade anonymt i föregående inlägg, läs gärna min kommentar jag lämnade åt dig där.

När jag dör.

Har suttit och pratat med några kompisar ett par timmar.

Och det slår mig att man aldrig/sällan pratar med sin respektive om hur man vill bli begraven. Och sånt runt omkring.

Jag kom på hur jag vill ha det.

Jag är en ytlig jävel.

Maken får se till att bränna mig, sen får han först åka in till Louis Vuitton-affären på Birger Jarlsgatan och diskret strö ut mig lite hur som helst i butiken. Gärna bland väskorna och skorna.

Sen får han ta sig till "min" Tiffany-butik i Las Vegas. Och då käre make, då går du in och sen går du till vänster, förbi första monterdisken, vidare neråt. På vägen så strör du mig lite här och där, för det är många juveler jag vill ha i den butiken. Så det kvittar liksom. Men INTE bland vaserna. Dom är fula.

En liten sak jag undrar över bara.

I den här rättssalen hängde två enorma kristallkronor. Med både glödlampor och stearinljus.

Stearinljusen hade varit tända. Det syntes.

Under 5 timmar försökte jag komma på ett enda litet tillfälle när det är egalt att tända stearinljus i en kristallkrona i en rättssal i Svea Hovrätt. Många i:n blev det...

Jag kunde inte komma på något.

Istället fantiserade jag om dessa hovrättsråd, domare och andra människor med konstiga titlar, kanske hade avancerade "firmafester" ibland;

Läderklädda domare som kröp omkring på golvet med nån läderboll fastklämd i munnen, den ende kvinnan i samlingen kanske var en dominatrix (härskarinna under en s/m session....kolla vad jag vet, hehe) och dom gamla gubbarna var undergivna små herrar med läderhuvor, som bad om att bli piskade...om och om igen.

Ehh.

Jag drog visst iväg lite här känner jag.

Men det var svårt att låta blir att dra på smilbanden när jag satt där och funderade.

Hellre det än att verkställa en annan fundering.

Att kasta mig över bordet och slå ihjäl dessa två små jävla kryp som satt där och log.

Snart.

Nu kommer strax två gamla kompisar, så jag ska umgås med normala människor i några timmar.

Kan behöva det efter dagens 5-timmars pass i Svea Hovrätt. Vilket jag återkommer till lite senare ikväll.

Kan bara säga att, hade jag inte fördomar före, så har jag det nu.

Herrejävlar så förbannad jag är.

Min man. Dr Jekyll & Mr Hyde

Jobbtelefonen ringer och jag hör en make i andra änden.

Ylandes om varför jag inte har tagit in talibanens stolar och skrivbordet från altanen.

"Fatta'runte att allt blir förstört och håll inte på med såna här projekt om du inte kan avsluta dom."

Freeze.

Jag håller alltså på att slipa ovanstående och då helgen tog slut i söndagskväll, så täckte jag över skrivbordet, utifall att det skulle regna. Hennes små stolar ställde jag ut först i går. För tanken var att jag skulle slipa i går kväll.

Så när jag hör orden "....om du inte kan avsluta dom" så brinner hela peruken.

"DU KAN FAN FÅ SE PÅ AVSLUTA PROJEKT! JAG KAN PACKA IHOP HÄR PÅ EN SEKUND! Hur i helvete kan du säga så?!! Vad sägs om att helgen tog slut!! VA,VA,VA" Och exakt vad vann du med det här samtalet? Vad är problemet?! Låt skiten stå så tar jag hand om det när jag kommer hem!"

TJONG, på med luren.

5 minuter senare så ringer han igen.

"Nämen godmorgon älskling. Hur mår du idag?!"

Jag stirrar på luren och undrar från vilken planet han kommer ifrån.

Men leker leken.

Och nu kommer han och hämtar mig för rättegången.

Detta är min vardag.

Ålväjs.

Lagens stympta arm.

Idag ska jag på rättegång.

Nä.

Maken lever.

Än så länge.

Vi ska på rättegång och se vad det är för jävla rättssystem vi har, som låter en anstiftare till mordbrand, där en 19-årig var på god väg att bränna ned en av våra butiker, gå fri.

Ja, mordbrännaren fick samhällstjänst.

Men idioten som beställde ett stycke nedbränning av konkurrerande butik, han gick fri. Trots åklagarens bevis med samtalslistor från mobilen. Och trots att 19-åringen golade som aldrig förr.

"Jamen du mannen va, min mobil ligger i butiken va, vem som helst kan låna den va mannen."

Så det är Hovrätten som gäller.

Sen får vi se om jag har med mig en make hem, eller om han anhålls för mord på ett stycke syrianier.

Jag och självinsikt.

Det är väl jävligt konstigt.

Varje gång jag går förbi en spegel så undrar jag vem det där är.

Alltså, jag skojar inte. Jag blir lika förvånad varje gång.

Men så ser jag ju storleken på trosorna.

DÅ fattar jag.

För det var ett tag sen det var string kan jag säga.

zzzzz

I morse vaknade jag 04.40.

Duschad och påklädd satt jag i bilen 04.55.

Ja, jag tittar mig aldrig i spegeln. Det är liksom bara att kamma håret, klä på sig och dra.

Jobba sig lite hela dagen.

Nu, klockan 19.30 så kan jag inte påstå att jag är så kaxig längre.

Talibanen undrade varför jag sluddrade och hoppade över stycken när jag läste saga.

Det blir med andra ord inget sex idag heller.

Såvida maken inte har nåt emot att jag sover under tiden.

Apropå att snarka.

Jag brukar oftast somna före maken.

Ett medvetet val eftersom han oftast snarkar så att plankorna på husfasaden lossnar.

Och om han inte slutar efter det att jag puttat honom hårt femtioelva gånger, nypt honom i armen eller pickat på hans huvud, så brukar jag roa mig med att experimentera lite med hans luftvägar;

Jag håller för hans näsa tills jag hör ett konstigt mullrande ljud, som övergår till nån form av kvävningsattack, då släpper jag, vänder mig om och låtsas som om jag sover.

Med lite tur så byter han liggläge och jag hinner somna.

Börjar han snarka igen, så gör jag om proceduren.

Jag lyckas alltid.

Undrar var dom mördargenerna kommer ifrån.

Sömnlös

Har man inget bättre för sig en onsdagmorgon kl 05.30 då kan man ju alltid tvätta (den nylagade) bilen.

En stelopererad hand. Och skallrande väggar.

Klockan är 22.30.

Maken sitter i soffan och snarkar så att den nya tapeten på övervåningen ramlar ner vilken sekund som helst.

Och även om jag skulle ha en kofot till hands, så skulle jag inte få loss fjärrkontrollen ur hans högerhand.

Nähä.

Roligare än så här blir det alltså inte ikväll.

Jamen godnatt då.