Talibanen och sossarna.

Igår frågar talibanen om jag ska gå ut och flagga lite.

Först förstår jag inte, utan tror hon syftar på vår flaggstång.

Tills hon talar om att fröken XXXXXX på dagis säger att man ska gå ut och demonstera den här helgen. För det gör alltid hon.

Ehh.

Det känns som att den där provanställningen just gick ut.

Flera fördelar.

När man slutat med Nicotinell och knarkar annat in absurdum, ja då är det bra med egna butiker och omtänksam personal!

Till er nya här! (Mycket välkomna är ni!)

Jag ser att jag har osedvanligt hög trafik just nu.

Tänkte bara säga att jag är upp över öronen kär i min man.

Man måste ha hängt här ett tag för att förstå det.

Däremot behöver man inte ha hängt här alls för att få veta att jag tycker min chef är en idiot.

Oftast.

Och ja.

Det är en och samma person.

Hål i huvudet...

I vårt sovrum så har vi väääldigt högt till taket. Och så har vi träbalkar. Ovanpå dessa balkar har vi byggt en platta för kabeltv-boxarna; Viasat och CanalDigital, samt en arm som tv:n hänger på.

Alltså jävligt högt upp.

Så högt att man måste gå ut i trädgården och hämta stegen, om man vill mecka med boxen.

Således gör maken det när han skulle fixa med nåt däruppe. Och eftersom han är ett tekniskt miffo så gjorde han något så att just Viasatboxen slutade att fungera helt och hållet. Vad vet han inte. Givetvis.

Denna lilla kabelbox kostar cirkus 350-400 kr per månad. Och den avser alltså endast vårt sovrum.

Det är ETT OCH ETT HALVT ÅR sedan som boxen gick sönder.

Och samme man har make att kalla MIG oekonomisk.

Och samme man stänger av handdukstorken för att spara el.

Och samme man stänger av min räknemaskin på jobbet, med motivering som ovan.

Alltså.

Jag bara undrar.

Pojkar från Mars, flickor från Venus.

Jag nattar talibanen 5 år, och vi går igenom dagen på dagis.

-"Mamma, idag på bokvilan, då sa jag till Erik att jag ÄLSKAR honom."

-"Jaha, vad sa han, blev han glad?"

-"Jag vet inte, han frågade bara om vi skulle spela fotboll efter vilan."

När man har jävligt bråttom.

Det KAN vara en bra idé att man lyfter på toalocket INNAN man börjar kissa.

Och BÖRJAR man kissa redan i luften, bara för att man höll på att spricka och strax innan hade problem att få upp/ner brallorna, tiondelssekunden innan ändalykten landar på sittringen... som då ät täckt av ett toalock; jaaaa, då kan ni ju lätt föreställa er vad som hände. Och när jag väl släppte loss så hjälpte inga knipövningar i världen för att stoppa strålen.

Ibland undrar jag om man kan vara lobotomerad utan att man vet om det.

När man pratar slarvigt.

Talibanen;

-"Mamma, kan du inte köpa en sån där moppe med sidovagn?"

-"Näe, det går inte , det är en motorcykel och då måste man ha ett speciellt körkort."

-"Måste man ha det med en moppe också?"

-"Nä, det enda kravet är att man är 15 år."

Tyst i 14 sekunder.

-"Men mamma, hur gör vi då? Du är ju JÄTTEmycket mer, och tänk om polisen tar oss då!"

Andra fördelar.

Som egen kan man lägga sig på mattan under skrivbordet vid svår huvudvärk, och önska livet ur Väderguden. Man bara hoppas att ingen tittar in genom fönstret och undrar vad det är för träskpadda som ligger där!

Min man och vädret.

Jag har "begåvats" med så kallat väderhuvud. För er som inte fattar; jag känner av när det blir väderombyte.

Maken tycker att det är lysande eftersom han då kan beräkna budgeten efter det. Regn = mucho dinares i videobutikerna (för folk hyr film när det regnar you see).

Och eftersom halva businessen består av videobutiker så slår maken på bongotrummorna varje kväll på somrarna. För att framkalla regn. Och varje morgon frågar han om jag har ont i skallen.

Och jag känner nog ingen annan som blir så glad när det spöregnar.

Det verkar som om jag lever med en normal snubbe.

Eller inte.

Att kunna säga förlåt.

Idag när jag hämtade talibanen på dagis så var jag färdig att sätta ett par frimärken i häcken på henne och trycka ned henne i en brevlåda. En gul långt-bort-från-stan-brevlåda.

Men när man några timmar senare öppnar sin mail och det rasslar ned ett meddelande från densamme, well, då blir man blödig igen.

Hej MAMMA FÖRLÅT AT JAG VA SÅ GNELIG JAG VILE GÄRNA TAMED MIG BEATA ELER NEA
MEN VI SKULLE ÅKA TILL KONTORET OCH TREFA PAPPA OCH DU SKULE TILL VIKTVEKTARNA
MEN PAPPA OCH JAG SKULLE JU KÖPA GLASS
JAG ÄLSKAR DIG MAMMA
KÄLEKSÄLSKLINGSDRÅTNINGSPRINSESGULUNGEKÄLEKSMAMMA
XXXXXXX

Jag gillar särskilt det där sista:

Kärleks Älsklings Drottnings Prinsess Gullunge Kärleks-mamma.

Det är då man vet att hon har duktigt med dåligt samvete.

Fördelar.

Det finns ju trots allt någon enstaka fördel att jobba ihop med den man delar säng med.

Som att, när inga andra är på kontoret, kissa med öppen dörr.

Jag gillar att ha sällskap.

Maken är inte lika sällskapsjuk.

FörsäkringsFUCKINGkassan.

Ringer till Försäkringskassan för en anställds räkning.

De informerar mig om att jag har plats 86 i kön.

Vi tar det igen.

De informerar mig om att jag har plats ÅTTIOSEX i kön.

När jag väl kommer fram så får jag prata med någon som inte är född i Sverige.

I couldn't care less. I normala fall.

Men när jag inte på långt när fattar vad människan säger och informationen jag behöver är komplicerad, så är jag tvungen att avsluta, ringa om och hamna i ny kö och förvisso BARA hamna på plats nummer49, då ruttnar jag.

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA SOSSELAND VI LEVER I?!!

...och nej, jag är inte rasist...och jag ville inte förnedra honom med att be att få tala med en som pratar bättre svenska....för jag är en snäll människa...... i telefonen...

Imorgon kl 16.30

Tror inte att jag ska berätta för Viktväktarna vad min middag bestod av idag.

5 st så kallade Viktväktar-barer samt en diet-Cola. (För er som inte vet: en bar=typ en Snickers)

Bra jobbat idiot.

Nästa Socialförfvaltningen, eller?

I mitt hus lagar man bara en maträtt.

Passar inte det så får det vara.

Dock har familjen tur då de har begåvats men någon som kan laga rätt god mat.

Typ jävligt god mat.

Idag provar jag på något helt nytt.

Ett recept ur en ny Viktväktarbok.

Nån Äggnudlar med olika svampar...lök..ingefära....sambal oelek. Och lite annat tjafs.

Talibanen skall precis sätta rumpan på stolen när hon upptäcker vad som ligger på tallriken.

Hon stirrar på mig och talar om att hon inte äter "sån där mat".

"Nähä, då kan du gå ifrån bordet." Svarar jag.

Hon går raka vägen ut i köket, trycker i sig 3 bananer. Klättar upp och hämtar en skål, som hon fyller med råa makaroner. Ger mig en blick och sätter sig i soffan.

Jag säger ingenting.

För jag har just smakat maten.

Och den smakar skit.

Så jag smyger ut i köket och slänger all mat.

Och ringer till maken och säger att det är restaurangmat som gäller för hans del ikväll.

Jag vinner inte priset som Årets Morsa eller Årets Fru detta år heller.

www.hitta.se

Stor idé att ha hemligt telefonnummer när Hitta.se-puckona lägger ut, inte bara adress, utan FOTO på huset man bor i.

Och för säkerhets skull kan man klicka på några pilar för att gå runt huset också.

Jävla krondårar.

...och det var väl en jävla tur att häckfan var 3 meter hög när de tog fotot.....

Jag vill snacka med han som bestämmer vädret.

Större delen av den här gångna helgen har jag tillbringat med att måla talibanens lekstuga.

Vit med grå knutar och grå altan/veranda.

Förresten. Inte "större delen".

HELA helgen.

Nu tittar jag ut i trädgården.

Och ser att det regnar.

Det regnar alltså på talibanens nymålade husjävel.

Det kommer att krävas cirkuskonster för att få henne att tycka att ett grå-vit-RANDIGT hus är det coolaste man kan ha. Faktiskt.

Det blir med andra ord en målarhelg nästa vecka också.

Inte yngre direkt.

Var på fest igår.

Vi var två timmar sena. (Läs: makejävel är värre än en kärring när det gäller spegeln.)

Och jag bara hatar att komma när alla andra har kommit. För då glor alla. Och då ska man gå runt, presentera sig och låta så jäääävla klämkäck, fast man bara vill knäppa med fingrarna så att man försvinner från jordens yta. För givetvis kände vi inga andra än värdparet. Och jag gillar inte att träffa nya människor.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Vi sätter oss ned och äter. Vi är så där tysta som man är när man pejlar läget. Det sitter typ 8 pers runt just vårt bord.

De pratar datorer. Nån kvinna går precis just denna helg en datakurs. Hon vet ungefär var "on"-knappen sitter men that's it. En annan man instämmer och tycker att "det är ju så mycket information på skärmen, man blir så förvirrad." En tredje har precis fått en dator.

Maken och jag stirrar på varandra.

Och undrar om vi är på nån jävla föreningsstämma på PRO.

Jag tittar noga. Alla är runt 10 år äldre än oss.

Och jag inser plötsligt att det är hit vi är på väg. Sitta och gagga om nutidens svåra teknikaliteter.

VAR tog alla läckra snubbar vägen? Var tog alla fylledanser på bord och stolar vägen? Var tog lambada-tävlingarna vägen?

Och som pricken över i:t så står samtliga två timmar senare och spelar Nintendo Wii Bowling.

23.30 kliver vi ur bilen hemma. För NATURLIGTVIS så dricker bara den ena av oss. Det hör ju liksom till när man kommer upp i medelåldern.

Och när vi går upp för garageuppfarten och maken säger: "fan vad snygga dom är dom där stenarna!" (Som vi snodde i ett grustag i Vallentuna förra helgen...) Ja, då tittar vi bara på varandra och garvar häcken av oss och undrar vad i helvete vi håller på med.

Vadfan hände mellan 33 och 43?

Har tåget liksom gått nu?

Ska vi slå vad?

Klockan är i detta nu 00:50.

Vi har varit på fest.

Vi är barnfria.

50 spänn på att jag likt förbannat sitter här 08.00 i morgonbitti.

With a little help from my friends?

Amen hej på er. Det här är jag. I alla fall för ett par år sen.

Det här är mina favoritsolglasögon.

Det tyckte tydligen någon i Thailand också. För dom stulades.

Och nu är det sol.

Och givetvis suger alla andra glasögon i samlingen.

VAR hittar jag exakt likadana FENDI?

Kanske någon har ett par i byrålådan.

Och vill mäjka big business?

Hjälp nu en medelålders desperat tant.

Nu ska vi inte ta i här.

Det finns ju en uppenbar anledning till varför jag går på viktväktarna.

Och motion är inte ett ord man förknippar med mig.

Jag bor 1 minuts bilväg från jobbet.

Vi pratar E N minut.

Så i ett svagt ögonblick bestämmer jag mig för att jag ska gräva fram min cykel från anno 1982.

För här skall motioneras till jobbet. Om så bara i några minuter.

Och nä. Att gå överväger jag inte ens.

Igår gick jag ned till källaren.

Tycker nog att cykeldäcken på den tiden var aningen smala.

Och jag bestämmer mig där och då att jag inte tar risken att min feta rumpa får två däck att explodera här ute i finförorten.

Istället bestämmer jag mig för att, så fort jag får tid, insförskaffa den här. Och talibanen är överlycklig. Måste bara leta reda på två matchande hjälmar.

Jag kommer att se ut som en jävla julgris.

Och de fina överklassfruarna i området kommer äntligen få något att snacka om.