Maken ruttnar på mig

Jag sitter med datorn i knät och gör nåt.

Samtidigt som jag har Melodifestivalen på.

Maken lägger talibanen, och tjuvkikar i sovrummet tills hon har somnat.

Jag är mitt inne i det jag gör så det tar en stund innan jag inser att jag nynnar till "förbjudna" låtar.

Maken kommer ner och stönar satan över musikutbudet.

"Amen för helvete, vad ÄÄÄÄR det för musik?! Ta Susanne Alfvengren, vafan gör hon där?!! Och THORLEIFS, vad är det frågan om?!!"

Jag harklar mig.

Och erkänner att jag nog kanske nynnade lite där.

Alltså, kanske yttepytte lite.

"NU FÅR DU FAN GE DIG! Ska jag skicka in en anmälan till PRO, eller?!"

Herregud.

Jag måste nog se över mitt liv lite.

Från Christina på Tara

Christina tycker att jag ska ägna mig åt lite andra saker än att gnälla på min snåle make.

Så då gör jag väl det då´ra.

Till vem som helst: varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Osså inget ljug eller hittepå. Varsågod och kopiera;

1. Vad heter du? MONA

2. Ett ord på fyra bokstäver: MAKE

3. Flicknamn: MAGDALENA

4. Pojknamn: MARTIN

5. Yrke: MÖBELSNICKARE

6. Färg: MOROTSRÖD

7. Klädesplagg: MAMELUCKER

8. Mat: MOZZARELLASALLAD

9. Sak i badrummet: MÅNGA HANDDUKAR...

10. Plats/stad: MONACO

11. En orsak till att vara sen: MENSJÄVLAVÄRK

12. Något man inte skriker: MISSFOSTER!

13. Film: MIDNIGHT EXPRESS

14. Något man dricker: MJÖLK

15. Band: MANDO DIAO (ny blir tonåringen impad...för jag har noll koll på musik..)

16. Djur: MUS

17. Gatunamn: MORÄNVÄGEN

18. Bil: MERCEDES

19. Sång: MAMMA MIA

20. Aktivitet med mer än en deltagare: MARATHON

Dumsnål bonnläpp

Min man kommer från landet.

Inget ont i det.

Eller, landet var väl faktiskt att ta i.

Han kommer från en håla. Vi pratar ärkehåla med typ 100 hushåll. Där man åkte in till den stora byn på äventyr. Alltså till den stoooora byhålan där hela 1600 pers bor.

Ja ni hajar.

Så jag gissar att man fick snåla in på ett och annat. För att det var långt till förnödenheter, om så behövdes.

Det där har satt konstiga spår.

Härom dagen kom elräkningen. Han fick lätt andnöd. Den var på dryga 5000 riksdaler. Liksom förra månaden. Och månaden dessförinnan.

I går upptäcker jag att vår enda källa för att torka handdukarna i badrummet var avstängd.

Alltså handdukstorken.

Först trodde jag någon råkat stänga av av misstag.

Tills jag plötsligt kom att tänka på maken.

Givetvis.

Han tror på full jävla allvar att han kommer sänka vår elförbrukning anmärkningsvärt om han stänger av handdukstorken.

Vi snackar om samme man som skulle kunna köpa en jävla penna för 2500 kr.

Utan att blinka en sekund.

Jag blir så trött.

Fredagkväll i fiiina förorten.

Status på make fredag kväll;

På divanen i ena hörnet av vardagsrummet.

Sovandes.

Klockan är 18.55

Grattis kära hustrun.

Du måste verkligen ha tappat all dragningskraft!

I valet och kvalet.

Jag har stark beslutsångest.

Jag vill starta en ny blogg.

A little more aaaaanonym.

Och göra mig av med lite luggage, so to speak.

Fast jag har ju så kul här.

Men så mycket annat att skriva om.

What to do, what to do....?!

Funderar lite till.

Kändisskvaller.

Imorse hade vi ett möte med alla våra butikschefer.

När vi ramlar in på caféet, där vi skulle vara, så sitter två kända personer och håller varandra i handen.

Samtliga av oss smålog och nickade bekräftande till varandra.

Själv tänkte jag komma med en bekräftelse på "scoopet" här på bloggen.

Så när jag nu kommer tillbaka till kontoret för att ratta in här och skriva lite, så hamnar jag först på Aftonbladets hemsida.

Niclas Wahlgren bekräftar sitt förhållande till Laila Bagge.

Jag skulle suga purjo som skvallerreporter.

Knivskarp, fisig taliban.

Talibanen är en vandrande fismaskin. (Rakt nedstigande led från sin far.)

Vi pratar REJÄLA manliga väry-lukta-illa-fisar.

8 gånger om dagen.

Förvisso än väluppfostrad taliban för varje prutt eftergås av ett "Ursäkta mig."

Sen några veckor tillbaka har jag fått nog av fiseriet.

Jag försöker därför intala henne ett nytt mantra;

Fina Flickor Fiser Inte.

Det går sådär.

Varje gång hon fiser, så upprepar jag mantrat. Och tillägger: du får gå in på toa, eller in i ett annat rum.

Inget hjälper.

Läser godnattsaga ikväll.

Fis, prutt och två "Ursäkta mig."

Jag får nog.

-"Allvarligt, FINA FLICKOR FISER INTE!"

Min taliban är 5 år. Och snabb som en reptil.

-"FINA FLICKOR BLIR INTE ARGA PÅ SINA BARN!!"

Häpp.

Ulrica, my hero!

Knappt 24 timmar har gått och jag har klivit ur min komattack!

Tillbringade hela kvällen igår med att surfa runt på nätet och leta info om en sån där magsäcksoperation. (Och undrade varför det inte gick att komma i kontakt med DrAnnika, därborta i England!)

Nåväl.

Man kan säga att Ulrica räddade mig från att avsluta detta jordeliv.

För hon berättade hur det VERKLIGEN ska gå till när man väger sig.

Girlfriends; titta och lär!



Fy fan vad beröm jag kommer få vid nästa invägning!

Adjö!

Nyss hemkommen från invägningen på ViktVäktarna.

Nu ska jag gå och ta livet av mig.

Ajöss.

Har inte tid!

Sorry.

Har inte tid att blogga just nu.

Har fullt upp med att trycka i mig all skit som stavas onyttigt.

Klockan 16.30 är det invägning.

Sen startar kampen om 25 kilo. (Ja, jag sa ju att jag ska bli snygg igen, och då är det lika bra att ta i!)

Måste gå,

det ligger choklad i köket här på jobbet....

Nu så. My new life.

Okey.

Jag ger upp.

Det är femton år sen.

Eller nåt.

I morgon 16.30 väger jag in mig hos ViktVäktarna på Kungsholmen.

Satan i gatan vad snygg jag ska bli.

Maken kommer att bli in löööv igen.

Och jag kommer att börja vilja umgås med folk...igen.

It's a win win situation helt enkelt.

Och nej.

Det här ska inte bli nån tråkig jävla bantarblogg.

Du som brukar titta på SVT.

SVT har börjat med någon slags återblick emellan programmen. Ni vet; snabba klipp med diverse tv-hallåor genom åren och korta klipp på olika paus-klockor som alltid visades mellan programmen förr i tiden.

Första gången jag noterade detta så satt jag som en jävla loser och log igenkännande, och en miljon barndomsminnen poppade upp.

Och det var en hel massa;

"Amengud, kommer du ihåg den där klockan, och den där?! Och minns du henne?! ....Och honom?!""

Sen hejdade jag mig.

Att jag känner igen SAMTLIGA klockor och SAMTLIGA tv-hallåor kan bara betyda en sak.

Och jag tänker inte ens skriva ut orden här.

Ett stolt modershjärta

Vaknar av att jag hör någon hoppa ned på golvet. Sen hör jag springande steg och något som släpas.

Sen blir det lite stök, bök och ett blip-blip-blip-ljud från den digitala displayen på tvättmaskinen.

Jag hör en lådsmäll, och sen vattenkranen som sätts på.

Springade steg tillbaka in i rummet. Garderobsdörr öppnas. Tyst en stund. Sen kommer elefanthjorden i form av två små fötter inspringandes på vårt knakande trägolv.

Någon lyfter på täcket och viskar HÖGT;

"Maaaaaamma, jag tog av täcket och pyjamasen och la det i badkaret, och sen tog jag påslakanet och lakanet och la det i tvättmaskinen och satte på 60 grader och sen tog jag en tvättlapp och så tvättade jag rumpan och snippan och titta vad fin klänning jag har mamma!"

Talibanen 5 år.

Skulle inte tro att jag behöver oroa mig nämnvärt för hennes framtida självständighet.

En rak höger.

I morse vaknade jag 05.14 och var svinförbannad.

Värsta mardrömmen.

Jag drömmer att jag ska åka tunnelbana, vilket senast skedde på typ 90-talet. Eller nåt.

Tåget står inne på perrongen och jag går fram till luckan. Spärrvakten säger "387 kr tack".

Jag tänker att, "vafan vad dyrt det har blivit." Spärrvakten noterar mitt höjda ögonbryn och tillar: "Ja, men remsan kommer ju att räcka länge."

Sen hör jag hur tågföraren därborta startar (!) tåget och jag får svinbråttom. Jag räcker över pengarna och spärrvakten tar emot dem. Och drar igen luckan.

Jag står som ett fån och undrar när han tänker ge mig remsan. Han lutar sig bakåt, sätter sig med armarna i kors och rycker på axlarna genom rutan.

"AMEN FÖR HELVETE, FÅR JAG TILLBAKA PENGARNA!" Skriker jag.

Det kommer mer människor. Tågföraren varvar motorn (!) och jag är nu helt jävla vansinning.

Han ropar genom rutan: "Du har inga bevis!"

Jag får ett jävla tokspel och försöker sparka sönder spärrkuren (heter det så?!) men han sitter därinne kolugn och stirrar roat på mig.

Samtidigt ser jag att tåget går. Jag backar och tar sats för att kasta mig mot spärrvaktens dörr. Precis innan jag når fram så vaknar jag.

Jag var så in i helskotta förbannad att jag inte kunde somna om. Det tog gott och väl en timme innan ilskan var helt borta.

Jaha.

Och vad kan man säga om det här då?

I'm a fucking nut case. Eller stavas det nutcase? What the hell....

Ut på äventyr.

I morgon ska jag till Nyköping med maken.

Tror det vankas nyförvärv av ett inredningsföretag.

För han har varit osedvanligt snäll den senaste tiden.

Och jag har inte lyssnat så noga.

Frågan är om han har glömt vår gamla deal;

Ett förvärv = en ny måste-ha-väska från Louis Vuitton.

Fast det är klart.

Han börjar bli gammal.

Han lär åberopa alzeimer.

Så det är ju tur att han har en ungdomlig fru med väry gott minne.

I de finare kvarteren.

Det finns en enda nackdel med att vi flyttat vårt huvudkontor hem till Äppelviken i Bromma; det finns noll lunchrestauranger i närheten. I alla fall inga goda.

Så det är hemlagad lunch every day.

Och det är ju bra. Man spar ju en del stålingar. Kan man säga.

Idag spenderar jag halva dagen på Östermalm. Kollegorna och jag bestämmer oss för att lyxa till det med en restauranglunch.

Vi flyttade den 1 november förra året.

Så visserligen har knappa 4 månader passerat, men inte fan kommer jag ihåg att en sketen lunch kostade 220 pix!

220 jävla kronor.

Och jag drack vanligt kranvatten.

Eller så ÄR det så dyrt på just fiiina Östermalm.

Näpp.

Det blir fortsatta lunchlådor för min del.

Men.

Det var ju faktiskt ganska gott. Eller ja, det var inihelvete gott.

Det perfekta förhållandet.

Jag gillar att vara ensam.

Och jag gillar att vara gift.

Kombinationen i mitt fall är synnerligen opassande eftersom vi dessutom arbetar ihop.

Jag är aldrig ensam.

Till råga på allt så är vi sällan överens om en hel del. T ex inredning.

Så nu har jag kommit på hur vi ska göra när vi blir rika.

Vi köper två radhus. Vägg-i-vägg.

Han i ena, och jag i andra.

Han får ha det som han vill.

Och jag som jag vill.

Och så ses man när det passar.

På fullt allvar.

Nåt så smart.

Veckans Do Not-Tips;

Utmana aldrig ödet med att efter tre kaffefria dagar, kombinerat med kraftig maginfluensa, intaga en mugg kaffe på jobbet.

Såvida du inte har jävligt nära till toa.

Det var tamejfan gränsfall för min del.

Utskiten

Maj Gaaad.

Talk about årets värsta maginfluensa.

Och snacka om att man fick igen för att man hånat pip-Larsson till make.

Jag har spytt mer än vad jag gjort de senaste 15 åren.

Jävlar så sjuk jag har varit.

Men nu är det business as usual igen!

Vänner

För 10 min sen så ringer det på dörren och innan jag hinner resa mig så hör jag någon rusa in och gasta "HALLÅÅÅÅ!"

Käraste vännen Christina på Tara kommer inrusande med varsin Alla-Hjärtans-Dag-present till mig och talibanen.

Sen rusade hon iväg igen. "Är på Alla-Hjärtans-Dag-turné serru!"

Vilken idé;

att åka runt till sina käraste vänner och dela ut presenter.

Tänk så lite det behövs för att göra någon annan glad.

Tack bäjbi! Nu är jag glad igen.