lördag 31 januari 2009

Viagra my friend.

Kina är ju framtiden i många bemärkelser.

Med anledning av att jag, bl a är i inredningsbranschen, så tog jag steget att vidga vyerna lite och surfa runt på kinesiska businessajter.

Det finns en megastor branschsida som jag gick in och registrerade mig på. Till den är tusentals kinesiska företag i MIN bransch knutna.

Nåväl.

Jag tillbringar ett antal kvällar, under en vecka, surfandes för att leta nya produkter att lansera. Ibland skickade jag emailförfrågningar till diverse intressanta PRYL-företag.

Sedan dess har jag blivit mailbombad med reklammail.

Vi snackar 10-12 om dagen.

Och hade det handlat om PRYLAR med anknytning till MIN verksamhet så fine, då kanske jag hade överlevt.

Men nä.

Jag får en jävla miljon mail om en enda sak;

VIAGRA.

I alla dess former och färger. (Visste inte ens att det fanns varianter.)

Och självklart;

"Shipped Privately And Discreetly To Your Door!"

Så om någon av mina manliga läsare känner att det kniper, hör av er så kan jag vidaresända dessa mail.

I've got plenty!

fredag 30 januari 2009

Talibanfunderingar en fredag.

Tonåringen peppar talibanen att klippa lugg.

Och talibanen vill ju givetvis se ut som sin 12 år äldre storasyster, så vi bokar tid. Men låter det vara en hemlighet för pappa och mormor/morfar.

Så idag var det den stora dagen.

Efteråt bestämmer vi oss för att våldgästa mormor och morfar. Det blåser ganska mycket när vi springer från bilen in i porten.

När vi kliver in i hissen så försöker talibanen nå upp till spegeln.

Hon är orolig.

"Mamma, är luggen verkligen kvar?"

Hoppsan. I elakhetens tecken.

Vi har en himla massa telefonnummer på företaget.

Dels för att många av dem uppenbarligen behövs, men också för att maken har separationsångest.

Så ett av dessa onödiga nummer använder vi egentligen inte just nu, men "det är ju så bra, och det slutar på 00, och ett sånt nummer vill ju alla ha."

Så bara-för-att så har jag det numret inkopplat på en telefon i mitt rum. Det är i och för sig bra med ett direktnummer till mig.

Det ringer hyfsat ofta i den. Jag svarar. Och det är alltid samma sak, nån har ringt fel. Oftast så har jag varit så stressad så jag har inte lyssnat så noga på vart alla tror de har kommit.

Den här veckan har jag det. Och just nu har det varit många felringningar. Och jag har haft kul. Alla tror att de kommer till en tandläkare. I början så jag "tyvärr", men sen var det nån som sa att "jamen, jag har ju en ny reklambroschyr här och det står verkligen det här numret."

Då blev jag irro. Reklambroschyr är lika med massutskick. Och gör man ett massutskick så BÖR man kanske korrläsa ordentligt. Hade jag gjort ett sådant misstag så hade jag ringt upp det drabbade företaget, bett om ursäkt och förberett dem. Och kanske skickat en blomma. Eller nåt.

Men.

Nu leker jag tandsköterska och avbokar/ombokar alla tider.

Är man så jävla klantig så får man skylla sig själv.

onsdag 28 januari 2009

Vet ni?

Vet ni hur kul det är att sitta i soffan och klistra 4500 etiketter på kuvert?

Nä.

Trodde inte det heller.

tisdag 27 januari 2009

Vanor och manuella skitbilar.

Det senaste halvåret har jag åkt omkring i en Volvo Jeep. För att jag har lånat ut min kära turbo.

Maken åker också stor bil. Men just precis denna vecka har han lånat ut den. Och fått en vanlig Volvo-någonting-kanske-V40.

Idag var han tvungen att ta jeepen när han drog från kontoret.

Alla våra bilar är automat.

Inte denna Volvo-någonting-kanske-V40.

Jag kan villigt erkänna att jag är mindre begåvad när det gäller vissa saker. Och glömsk.

För jag har glömt hur man kör med manuell låda.

Jag står och stirrar på bilen och överväger att gå dom 500 metrarna till dagis.

Men dataväskan är tung.

Så jag sätter mig. Och hittar till att börja med inte nyckel-jävla-hålet.

Det sitter i instrumentpanelen.

Vrider om, och bilen studsar en meter framåt. Gudskelov var det fri sikt.

Efter många om och men hittar jag 2:ans växel och drar i väg.

Sakta.

När man har suttit i en Volvo XC90 i ett halvår så vänjer man sig.

Man vänjer sig framför allt vid två saker;

Man sitter högt. Jävligt högt.

Och man håller inte på att fjanta med att bromsa in vid vägguppen.

Som det är plenty av fram till dagis.

När man sitter i en Volvo-någonting-kanske-V40 så får man en känsla av att man sitter i en trampbil. 30 cm ovanför asfalten.

Och hela underredet boinkar när man kör över vägguppen.

För att inte tala om den svans av bilar man har i häcken för att man vägrar växla upp från 2:an. Försöker gasa på men varvtalet och motorljudet drar iväg till oanade höjder.

Stannar utanför dagis. Drar ut nyckeln och bilen rullar.

Javisst ja.

I sådana där manuella bajsbilar måste man dra åt handbromsen också.

I morgon GÅR jag till jobbet.

Fotnot: Och jag kan absolut inte på några villkor komma ihåg hur hårt maken mobbade mig för att jag länge tokvägrade att köpa bil med automat för 10 år sen. "Bara för gubbajävlar!"

Inte en chans att jag minns det.

måndag 26 januari 2009

”Virus kan orsaka fetma”

Så lyder rubriken på Aftonbladets hemsida.

Jag VISSTE väl att det är ett jävla virus jag bär på.

Jag som Martin Timellski

Jag beklagar mig ofta i bloggen. Om maken och hans hantverks-skills alltså.

För jag är ju så mycket bättre.

Alltså, jag ÄR det. På riktigt.

Men igår undrade jag om jag svalt kompassvattnet. För jag vet inte vad jag styrde med, jag gjorde nåt så dumt att till och med maken aldrig skulle kunna göra om det;

Jag fick tummen ur och skulle slipa trappan upp till vinden. Den är brant och den är lackad i brunt. Not så snyggt. Jag ville därför rugga upp den lite så att jag kan måla den vit....

....i väntan på att jag och maken ska ENAS om vilken sorts spirlatrappa som är snyggast.

Och jag kopplar in en förlängningssladd. Och börjar slipa. När jag till sist skall slipa det översta trappsteget så dras sladden ur och slipen stannar. Jag ställer den på trappsteget, går ned, fixar med sladden. Stoppar i kontakten....

...have one guess vad som händer...

GIVETVIS så sätter maskinen igång.

Däruppe.

Jag står därnere.

På en tiondels sekund så ser jag i slow motion hur maskinen kommer farandes i luften, samtidigt som jag sliter tag i sladden och drar ur den ur dosan.

PANG.

Maskinhelvetet landade mitt på bröstet.

Och just precis då tackade jag Gud för storleken på mina boppar.

Som i smällens stund förvandlades till luftkuddar.

Slipmaskinen studsar alltså ned på bröstet och pang ned i golvet.

Jag höll på att skita på mig.

Jag vände mig om för att se om styvfar, som höll på att bygga något i närheten, såg vad som hänt.

Han var nere i källaren.

Maken satt i arbetsrummet.

Tonåring och mor satt i vardagsrummet.

Så det var lugnt.

Tills jag kom ned och dom frågade vad det var för smäll dom hade hört.

Jag övervägde för någon sekund att mörka det hela.

Men insåg att det bara var att lägga korten på bordet.

1-0 till maken.

Boktips vid bloggtorka.

I fredags bestämde jag mig för att inte öppna datorn på hela helgen.

Trodde jag skulle få svår abstines men det rådde Lisa Marklund bot på.

När jag för länge sen läste ut Nobels testamente så kände jag att jag fått nog av henne. Tyckte den var mycket dåligt skriven. Och sen kom Gömda-debatten.

Men i helgen tog jag tag i Livstid och En plats i Solen. Jag läste ut båda.

Visst, inget underlag för Nobelpris, men bra mycket bättre än det hon tidigare lyckats med. Jag blev väldigt överraskad. Och som hon själv skriver i en av böckerna: hon har aldrig skrivit en deckare förut.

Tycker nog att hon ska fortsätta med det. Verkar lugnast så.

Så har ni bloggtorka så vet ni vad ni kan ägna er helg åt.

fredag 23 januari 2009

Luggad

Inatt vaknade jag vid 02.20 av att maken slet av mig håret.

Eller ja, det kändes så.

Först kunde jag för mitt liv inte begripa vad det var. Jag kände bara att mitt hår höll på att slitas av.

Jag har långt hår.

Jag har en spikmatta.

Varje kväll lägger jag den i sängen, sätter på tv:n, väntar 30 minuter, och tar sen bort den. Mattan alltså.

Förutom alla de dagar jag somnar och får dra bort den nån timme eller två senare.

När jag lade mig igår så drog jag upp mattan på kudden, eftersom jag hade lite ont i nacken.

Sen stensomnade jag.

Och på något jävla sätt hade jag lyckats trassla in allt hår i spikmattan.

Och det gick fan inte att få bort den.

Stapplar in i badrummet med en spikamatta hängades i håret.

Efter många om och men så lyckades jag få bort den.

Kravlar tillbaka till sängen och svär allt som går att svära.

Hur jävla dum får man vara?!

Hotellgäst

Som så många andra så har även jag en "bästa kompis".

Vi har känt varandra i 10 år. Och sedan 5 år så bor hon här i Sverige.

Under 1,5 år så jobbade hon hos oss. Skulle bara vara med på en mässa "och packa upp varor", men blev alltså kvar ett tag. Och eftersom hon bor ute i skärgården, och det var krångel med båttider, så bodde hon hos oss tre dagar per vecka.

Man kan säga att vi umgicks hårt.

I samband med att hon slutade i våras så åkte vi till USA på en shoppingresa.

Sen kom sommaren, och av olika anledningar så är hon alltid mycket bissi just då.

I augusti träffades vi.

Men inte sen dess.

Vi mailar.

Vi telefonerar.

Vi bestämmer tid för att ses.

Vi avbokar tid.

Så nu fick vi nog.

Vi har bestämt oss för att i början av februari ta in på hotell i ett dygn. Och gå på bio. Och äta på restaurang. Och fixa lite pedikyr. Och ansiktsbehandling.

Utan att bli störda.

Det är väl själva f-n att man måste vara så drastisk.

torsdag 22 januari 2009

Vem?!


Städerskorna har varit på semester i nästan 1,5 månad. Imorgon kommer dom. Trodde jag, tills jag tömde brevlådan. Det verkar som om någon vill mig illa..

onsdag 21 januari 2009

Talibanen och mailkorrespondens.

Talibanen har hittat ett nytt sätt att stalka mormor.

Email.

Medan jag lagade mat igår, skrev hon detta på egen hand;

HEJ

DET ÄR XXXXXXX. JAG UNDRAR NÄR NI KOMER HEM TILL MIG? KAN VI BAKA
KAKOR NÅGON GÅNG?

Hon får ett svar om att mormor och morfar kommer och hälsar på nu på söndag. Punkt.

När vi kommer hem idag så frågar hon om hon får maila igen. Jag lagar mat. Och noterar senare detta mail;

HEJ DET ÄR XXXXXXX.
HUR BLIR DET MED KAKORNA UNDRAR JAG
KRAM OCH PUS ÄLSKADE MORMOR

Så jag gissar att mormor inte lär ha något val. Och det var väl därför hon lade till "älskade mormor". Och ibland kallar hon mormor "gullet"...

Hon vet hur en slipsten skall dras.

Karma

Jag ska ha mens.

Jag blir jävligt godissugen när jag ska ha mens.

Jag vill inte dela med mig.

Så jag väntar tills talibanen går för att lägga sig med sin far.

Sen går jag ut till hemliga skåpet i köket och hämtar min alldeles nyinköpta choklad.

Som jag köpte i all hast häromdagen.

Tar en munsbit samtidigt som jag skriver ett mail.

Efter en sekund brinner det i hela munnen och jag kastar mig ut till köket för att spotta ut det i slasken.

Och hinner tänka att det bergis är maken, eller tonåringen, som hällt peppar i förpackningen.

Tills jag själv läser:

80%-ig choklad med CHILI-smak!

Men för i helvete! Vem kom på den särdeles dumma idén att smaksätta CHOKLAD med chili?!!

Herregud.

Inte ens chokladen kan förbli vanlig, hederlig jävla choklad.

Nu är jag sur.

Projekt.

Minns ni den där Rix FM-tävlingen om Sveriges bästa bloggare i höstas?

Jag hade ju turen att vara en av delfinalisterna. Vi var totalt 20 st utvalda av 5000 bloggar. Mycket roligt även om det inte var en världsavgörande händelse.

Efter tävlingen fick jag en förfrågan om jag ville vara med i ett bokprojekt. En liten anspråkslös historia där alla vi 20 bloggare bidrar med ett gäng sidor innehållande gamla/nya inlägg.

...

Ehh, jag glömde just bort vad poängen med det här inlägget var.

Det var ju kul.

Korkskalle.

...och som jag sprang!

...men först hann jag säga;

"tänk nu på att det var 31 dagar i december och MÅNGA röda dagar (= ob-tillägg)!"

Sen sprang jag.

Eller rättare sagt, jag drog till tippen. Och till inredningsbutiken. Och till dagis.

Med en avstängd mobiltelefon.

Väry lugnt och fint.

tisdag 20 januari 2009

Spring, spring

I morgon ska jag vara på jobbet vid 7. Tänkte göra löner i lugn och ro.

Vi är ca 60-70 personer. 99% är timanställda.

Och varje månad är det samma procedur;

hustru gör löner...

...hustru kollar noooga att make sitter i telefon när bokföringsjournalen är klar och läggs på hans skrivbord...

...RÅKAR samtalet ta slut innan hustru hinner ut ur rummet så är det run, run like hell som gäller...

för annars är det: "hur FAN kunde det bli så MYCKET?!!"

Varje månad.

Varje år.

I 10 år.

Så i morgon funderar jag på att lägga mappen på bordet innan han kommer och när han väl dyker upp så drar jag till fiket och köper semlor. Eller nåt.

Utan mobiltelefon.

Ny taktik.

Talibanen undrar

Talibanen lägger pussel och plötsligt frågar hon;

"Kommer du att föda fler barn?"

"Näe, jag har fött klart." Svarar jag.

"Jaha. Då kommer bara ett barn från pappas snopp eftersom xxxxx(storasyster) kommer från Peters snopp!"

"Mmm", svarar jag, som inte alls är upplagd för någon sex- och samlevnadskurs två minuter före sängdags."

"Men pappa vill ju ha flera barn."

"Mmm, men då får han köpa en ny fru." Säger jag, utan att tänka mig för. Mitt inne i ett jobbmail.

Tyst.

"Vadå, KÖPER man sin fru?"

Jag återkommer till verkligheten och får komma med en snygg förklaring.

Geez, det var nära ögat. Hade ju sett fint ut om hon kom till dagis i morgon och talat om att pappa har köpt sin fru.

Fast.

Det är väl en definitionsfråga.

Eller?

Alltså.

Ibland lagar jag så god mat att jag blir mörkrädd.

Maj gaaad, vilken middag.

lördag 17 januari 2009

Sulle inte tro det.

Innan jag går och lägger mig hinner jag höra;

"Det finns trumset och köpa till det här också".

Nänänänä.

Sulle inte tro det.