Dags för förändringar

I 28 år så har jag haft jättelångt hår och alltid varit "hon med det långa håret".

Min frisör har i 8 år tjatat på mig om att jag ska klippa av mig det. Att jag börjar bli för gammal för så långt hår. Jag har tokvägrat och skrikit som gris om hon toppat mig mer än 2 millimeter.

Men idag är det dags. Hon börjar med 10 cm och kommer sluta med 25-30.

Fifan sån svår ångest jag har nu.

Jag var ju bara tvungen att kolla

Jag tänkte att jag skulle skriva ett roligt inlägg om kända brudar födda 1965 och jämföra dem med mig. Att jag skulle framstå som årets läckerbit.

Asså, det var planen. Så jag skriver in årtalet och gnuggar händerna. Fifan vad kul liksom. Tills Sara Jessica Parker, Linda Evangelista, Kristin Davis, Famke Jenssen, Sherilyn Fenn m fl ploppar upp. Och dom här;

Skådisen Kiana Tom. Jag har inte heller hört talas om henne, men skit i det. Hon är lika gammal som jag. Och jag ser inte ut så där i kroppen. Inte nånstans. Och inte som skådisen Cindy här ovan heller. Kan man köpa en sån där kropp nånstans?

Ehh, det var inte riktigt dom jag ville se på skärmen.  

Så jag letade efter snubbar födda samma år som jag istället och kolla kolla:

Den här urpingen och jag är lika gamla;

Match making in heaven va?

Eller inte. Jefla tur att man har valt en make som är yngre. Förvisso bara 1 år men han ser ut som ett baby face jämfört med herr Östros. Det finns ju sämre sätt att hålla sig ung på, eller hur?!

Veckans chock

Girlfriends, vet ni var dessa tre gossar har gemensamt?

De är lika gamla.

Måndag hela veckan

I förra veckan, när jag stod i Norge på mässa, så ringde stockholmsmässan mig och frågade lite om min monterbeställning. Vi gick igenom allt noga och var rörande överens när vi lade på.

I morse rasslar vi in på mässan och har plenty to do under tidspress varför vi har bråttom att sätta igång. Kommer fram till montern och upptäcker att de har glömt att måla en vägg. Jag har beställt en svart vägg, men den lyste med sin frånvaro.

Så det var bara att gå en kilometer till Servicentrum, vänta en kvart på min tur, få ett "oj, förlåt, ursäkta, vi råkade visst missa det" och ett samtal till målartomtarna. "De kommer så fort de kan."

Går tillbaka till montern och noterar att golvet inte är städat = det går inte att lägga ut vår montermatta. Plus att de har ställt alla våra pallar inne i montern så det går inte att lägga nån matta över huvud taget. Några snubbar i min ålder åker förbi på en truck och jag rycker tag i dem. Genom åren har jag lärt mig att med smicker kommer jag skitlångt när det handlar om att få nåt gjort på mässan.

Så jag smörar.

"Eh..hej..hörrni, vet ni hur man får tag i nån sorts städare här, eller rättare sagt; en sopborste...jag kan sopa själv...och hur kan man få hjälp med att flytta dom här pallarna ut till gången?..."

Här ska man veta att jag har en 20-årig dotter, som är studieledig och jobbar hos oss ett år. Denna dotter ser extremt bra ut. Och jag är en bad mom som använder henne jämt vid lämpliga tillfällen.

...så jag fortsätter: "för hon här är ju inte mycket till hjälp som ni ser (och syftar på dotterns spinkighet)."

De tittar hungrigt på henne, och en av dem svarar: "Inga problem, jag fixar det åt er."

Jag tycker mig läsa namnet på hans bricka och vi småsnackar lite. Han drar i väg och hämtar en borste, jag säger "tack Göran". Han flyttar pallarna och jag säger "Göran, tror du att du kan flytta den här dit också?" När allt är nästan klart så säger jag till jobbarkompisarna: "Himla tur att Göran kunde hjälpa oss, annars hade vi varit rökta."

Görans telefon ringer och han svarar: "Ja, det är Jocke."

Ridå ner. Och jobbarkompisarna skrattar så de kissar på sig. Jag ber om ursäkt och livet går vidare.

När det är lunchdags så går vi till mässans alternativa restaurang som främst är till för mässans personal. Där är det nämligen billigare: en lunch kostar 65 spänn. Dock upptäcker vi att den är stängd. Får tag i någon som upplyser oss om att den har stängt igen för gott och nu finns bara restaurangen i stora entrén. Den som alla besökare sen kommer att äta på när mässan öppnar. Den som är SVINDYR: en lunch kostar 110 kr. Skitkul att pröjsa 110 pickadoller när man är Gastric bypass-opererad och äter lika mycket som en 2-åring.

Tillbaka till montern bara för att en kvart senare göra illa pekfingret så pass att jag trodde jag skulle smälla av, och jag är ingen piplisa men perkele vad ont det gjorde. Och det blödde. Och det var ett stort hål.

Kolla. Skitmycket skadad. Nästan så att jag borde bli sjukskriven fram till jul.

Jag bor i ett aningens analt bostadsområde. Alltså ett område där många fiiina människor bor. Rika tomtar. Där man har inneskor på sig hemma hos folk. Där man inte har en blå studsmatta från K-Rauta (som vi har) utan en grön från Studsmattexperten för 12 000 kr. Don´t ask me hur vi hamnade här, men nu bor vi här, så det är bara att tugga i sig.

Men i bland glömmer jag mig. Som i kväll. Jag sitter i styrelsen för skolans Föräldraförening. Jag känner de andra i styrelsen mycket ytligt. Av en händelse kom vi in på att en av oss har en barndomskompis som är med i "Hallongrottoronas förening bla bla-nåt." En förening för flator. Jag börjar garva. För att situationen är absurd: jag sitter i ett kök i en 12-miljoners kåk med 6 andra damer, och vi pratar lesbiska hallongrottor. Man måste verkligen bo här för att fatta det komiska i situationen. Utan att tänka mig för så säger jag:

"Eftersom alla här i hooden är såna anala kärringar, så lyckades jag inte få mig med nån kompis in på Pridefestivalen, så jag släpade med mig "talibanen" och harvade runt med henne där en hel dag och herregud så jävla kul (läs: ny upplevelse) hon tyckte det var att titta på alla transor, flator och bögar!"

Det blev tyst. Sen kom det några lama, halvhjärtade försök till skratt. Och jag fattar plötsligt varför jag inte passar in här.

Vill ni veta hur min dag varit...eller en kurs i svordomar

Börjar dagen med magont pga väry mycket vitlök igår. Sitter på toa och läser inredningsmagasin. Klicka på bilden nedan; skulle du ha så mycket förtroende för den här strandraggar'n (no offence) att du skulle anlita honom som inredningsarkitekt?

Skulle inte tro det va. Japp, jag är ytlighetens moder och fullsketen med fördomar, men han skulle inte ha en chans.

Drog iväg till jobbet och fick årets anfall: vi har en personhiss som är avstängd i 4 veckor pga arbete. Inga problem, vi har trappor.

På andra sidan lokalen har vi en lasthiss, som inte berörs av det här. Vi packar pirror fulla med grejer och ska åka ned i den när jag märker att den står stilla. Jag ropar mellan dörrspringan och nån tomte ropar tillbaka att hissen är avstängd för reparation...hela dagen.

Då jävlar tog det hus i h-e. Jag kastar mig på telefonen och försöker få tag i fastighetsskötaren. Blir sittande i en telefonkö i 20 minuter...för att bli utslängd och blir tvungen att ringa in igen.

Så när växelbönan svarar så frågar jag om det är ett källarföretag hon jobbar på. Väl medveten om att detta fastighetsbolag omsätter miljarder. Hon svarar att "nä, vi är ganska stora."

"Bra, då tycker jag att du ska gå till din chef nu, och be honom anställa ytterligare en person till i växeln, för det är fanimej skandal att ni inte kan svara!"

Typ så.

Hon kopplar sen in mig till den som är ansvarig:

"Hej, Mona heter jag och ringer från Hemslöjdsprodukter på Ekbacksvägen, är det du som är ansvarig för hissarna här?"

"Ehh..jaaa...?"

"Okey, då undrar jag hur du tänkte när du såg till att båda hissarna inte går att använda? Och jag undrar också hur du tänker när det inte ens finns en lapp uppsatt om det här, så att vi hade kunnat styra om våra hämtningar.Vi väntar på att Schenker ska komma och hämta 6 pallar med varor idag, så jag är lite lätt irriterad just nu."

"Asså, det är inte jag som är ansvarig, det är xxx, men jag ringer henne på en gång."

Jag visste vem han pratade om, så jag slår hennes nummer och får en telefonsvarare i örat, varpå jag säger:

"Hej, Mona heter jag och ringer från Hemslöjdsprodukter. Du, för att vi ska kunna betala hyran till er, så måste vi ställa ut på mässor, och för att vi ska kunna ställa ut på mässor, så måste Schenker komma hit och hämta våra monterpallar. Och för att Schenker ska kunna komma hit och hämta våra monterpallar, SÅ MÅSTE LASTHISSEN FUNGERA!!

Jag förutsätter att du har ett gäng killar som du skickar över till mig idag för dom ska nämligen bära ner 6 pallar för trapporna. Och när du har ordnat det så kan du ringa mig på bla bla bla".

Jag var inte ett dugg otrevlig, bara väldigt tydlig.

15 minuter senare ringer den första gubben upp:

"Du, jag här på Ekbacksvägen nu och lasthissen funkar."

"Ehh, va? Hissreparatören sa att den skulle vara stängd hela dagen. Men vad bra, då har vi inga problem tacksåmyckethej." Sa jag.

En timme senare ringer bruttan som är ansvarig och min egentliga kontaktperson. Hon som fått mitt telefonmeddelande.

...och talar om att hon ringt hissbolaget på rotmos och bett dom dra därifrån ögonaböj. Bad så hemskt mycket om ursäkt. Men släppte bomben;

"Asså, vi har inga lasthissjobb inplanerade i år, däremot nästa år."

"Jamen det är väl lugnt, bara vi vet vilken dag det är så vi kan planera om våra leveranser."

"Ja...men...hissen kommer vara avstängd i flera veckor...!"

"VA?! Du skojar! HUR tänker ni då? Jag fattar att ni måste reparera, men alla vi som bor här i huset är i behov av lasthiss. Och vi kan lika gärna gå i konkurs om vi inte har en hiss. Vi har leveranser varje dag till våra kunder!"

"Jaaa, vi får se om vi kan lösa det på nåt sätt."

Så dagen startar inte så jättebra. Det pös ur näsborrarna när jag kom ut till mässan. Bara för att upptäcka nästa problem. Men nu ska jag på styrelsemöte så det får jag blogga om senare ikväll.

Laters

Allt ditt är mitt och allt mitt är mitt

Maken: "Har du sett mitt ena Boss-skärp?"

Hustrun: "Nä."

Maken: "Fan, jag fattar inte...grejer bara försvinner i det här huset!"

Hustrun: "Mmm..himla konstigt."

Sen åkte hustrun iväg till Stockholmsmässan med brallor som satt som smäck.

Om bomber och granater

Minns ni att jag var i Turkiet i somras?

I ett område som heter Kemer.

På ett hotell som heter Viking.

Gissa om det just har exploderat där, och ifall stranden framför hotellet är helt avspärrad.

Okey. Nästa år blir det vacation på hotell i Avesta.

Verkar lugnast så.

My husband

Alltså, jag vet inte från vilken grotta han är uppkommen från, men att nåt är fel i styrsystemet däruppe, råder det ingen som helst tvekan om.

Det här är golvet i matsalen.

Ja, jag har en tofs där. En svart. Som matchar mina svarta gardiner. Call me Montazami.

I en matsal skall matbord, stolar, gardiner och möjligen en chiffonjé finnas.

Inte en bokjävel och två förpackningar med spännband.

Mitt på golvet. Sen en vecka tillbaka.

Märklig känsla

Känns lite konstigt att tända en brasa den 28 augusti klockan 8 på morgonen.

Jag ger alltså upp: det ÄR höst.

Till Kista på event

Skulle lägga in en huvudlös bild på talibanen, men hon tvärvägrade.

Linda Skugge anordnade en visning av en film i 5D-format. Dvs, med effekter som att stolarna rör sig, det blåser, luktar m.m.

Så kallad zinnemax-film. Nytt i Sverige. Det var en spännande upplevelse. Salongen tog dock endast 24 personer i taget, så jag har problem med att se businessen i det här. Häftigt var det i alla fall.

Efteråt åt vi kanongod glass på italienskt vis.

När man är sällskapssjuk

Är man en hemskt dålig moder om man öppnar dörren till 20-åringens och pojkvännens rum och säger;

"Godmorgon, ni ska inte sova mer nu va?"

En fortfarande sovande dotter frågar;

"Hur mycket är klockan?"

"Den är 9."

"Okey"

..fast klockan bara var 7.30.

Muhahahaha

När man närt en trash-junkie vid sin barm

Det här är talibanen. När hon var 5 år. Nu är hon 8.

Ända sedan hon var 1,5 år så har hon varit extremt bestämd med sina kläder. Vi pratar e x t r e m t. Hon har sedan då, varje dag, själv avgjort vad hon ska ha på sig varje dag.

Och jag tycker att man ska välja sina fighter. För mig är det ingen big deal om hon vill ha 4 par trosor på sig, för att hon inte kunde välja...japp, det har hänt. Eller om hon blandar färger hej vilt.

Dock har det funnits..hmm..hur ska jag uttrycka mig..en del tillfällen man haft lite småångest för att ta med henne ut på stan bland normala människor.

Som bilden ovan. Hon tycker att hon är jättessnygg. Mitt i sommaren så har hon skidglasögon på sig. Och en miniponcho. Sen framgår det inte att byxorna är fullsmetade med glitter.

Som sagt, jag har haft lite andnöd då och då men tycker mig ha sett en stor förändring det senaste året. Hon har klätt sig "normalt".

Igår kom jag till skolan och höll på att gå in i ett träd när jag, på långt håll, upptäckte en unge med en klädkombo som fått varenda fågel i hooden att dra så jävla långt söderut som möjligt för att undgå denna 8-åriga fågelskrämma. Några steg till och det råder inga tvivel om vems avkomma det är;

Strumporna. Amenalltså. Det är kortstrumpor som hon dragit så mycket i, att de plötsligt blivit knästrumpor.

Men jag är gammal, tålmodig och en pedagogisk mamma, som ber till Gud inser att den här fasen nog går över.  Väl.

Annars blir hon mest troligt arvlös.

Oanade konstellationer

Man kan ju undra vad den här bruttan;

Christina Stielli, författaren till kioskvältaren "Jag älskar dig inte".

och den här bruden

Titti Schultz RixFm 14-18

och jag har gemensamt.

Vi har just infört frukostmöte en gång i månaden. Christina är en av de mest kreativa människor jag känner, och Titti ska man inte förväxla med en korkad radiobrud, herregud så mycket hon har i pannrummet.

Man ska vara rädd om fina vänner.

För övrigt så är jag komatiserad. Har så mycket att göra att jag blir lam. I kväll har jag en dejt med mig själv, en flaska champagne och min dator. Jobba sig lite.

Och idag har jag trosor på mig.

Känns aningens bekant

När man kliver upp 04.00 för att flyga till Norge, så ligger inte prioriteringen i första hand på att memorera var maken parkerar bilen.

Det borde det ha gjort kan jag meddela.

Korsdrag

När jag packade resväska så tyckte jag bestämt att jag lade ner trosor för varje dag.

Det gjorde jag inte och man kan säga att mufflan fått lite frisk norsk luft.

Sa jag att jag är 40+?

Om tomtar och dårar till kärringar

Ser ni dom här tomtarna och vättarna?

Det är två damer hemma i Sverige som gör dessa för hand. De är jättefina.

Men tomtebranschen är en tuff bransch. Särskilt när det finns en dåre som är jättestor inom just det segmentet i Sverige. Hon har Skandinaviens sämsta rykte eftersom hon stämmer allt och alla som har tomtar/vättar som även på en mils avstånd kanske, k a n s k e, liknar hennes tomtejävlar.

Det är första gången vi ställer ut med dessa små raringar. Kvinnorna som gör dom känner väl till kärringen, men har givetvis sett till att inte planka henne. Dock är det aningens svårt att ta patent på hur en vätte ska se ut. Så nästan alla som håller på, gör liknande varianter. Något annat är omöjligt.

I alla fall: en monterkollega, som egentligen är en smideskonkurrent, men som är schysst, kommer förbi och skrattar läppen av sig. Och talar om att det kommer ta tretti sekunder innan vi åker på en stämning. Kollegan hade själv råkat ut för det.

Sånt där går jag igång på. Så jag talade om för kollegan att "jag fattar om småskuttar i vår bransch blir skitnödiga när de får en stämningsansökan från nån hot shot-advokat, men du, jag har haft med värre saker att göra så bring it on säger jag bara. Hon ska få se på åka av, let me tell you."

För det ska bli mig ett sant nöje att gå i rättsligt svaromål. Och när det väl händer så ska ni få namnet på kärringens företag. Välkänt i Sverige för alla som har butiker.

Jävla idiot.

När man verkligen är psykologisk

Vad bra det är att just precis nu titta på en dokumentär på Tv4, ja, hotellet sänder 4:an och 1:an, som handlar om ett gäng olika flygkrascher. Om hur människor som har överlevt dessa. 

Jättebra. Verkligen. Jag flyger hem i morgon eftermiddag.

Jag är inte ett dugg flygrädd.

Nejdå. Inte alls.

När man är väldigt nära att bli frivillig änka i Norge

Jeflar vad vi har bråkat idag. Jag har varit på väg till flytplatsen två gånger. Herregudminskaparevilkenidiotjaghartillchef.

Jag borde ju ha blivit misstänksam igår när det gick så bra.

Vad det höll på att bli make-mord om?

Ser ni det här bordet?

Det bordet råkade följa med som extrabord, men jag ville inte ha det i montern eftersom det inte passade in bland våra nysnickrade kistor och resten av möblemanget. Det är ett bord som den gamla ägaren hade på mässorna.

Men det börjar med att maken vill ha bordet här, i den här hörnan;

..och han ville inte ha den översta hyllan eller hyllan näst högst upp vänster heller.

Men då fick jag ett tokspel. "Är du dum, då sabbar du ju hela hörnan, det kommer se förjävligt ut plus att kunderna inte kommer nå sakerna på hyllorna ovanför eftersom de måste b ö j a sig över bordet!"

Han stod på sig och babblade om att om jag fick som jag ville så skulle försäljningen sjunka och blablabla blattanbla. Jag blev skitmycket mer förbannad så jag tog handväskan och marcherade bort till Anna på Teddykompaniet, för att sitta där en timme och coola ned mig.

Sen gick jag tillbaka och fortsatte vara förbannad. Enda fördelen med att vara lack på varandra är att jag slipper: "Mona, vad ska den här sitta? Mona, hur ska jag göra här? Mona, hjälp mig. Mona, kan den här sitta här?" Jag blir fan galen.

Men det innebär också att man tappar lusten totalt och arbetstakten går ned till minus 0,2. Och man överväger starkt att ta planet hem.

Efter tre timmars tjafsande, så blir det eld upphör och nån sorts kompromiss plus att han kräver en puss på kinden och ett förlåt.

In my ass, tänker jag. Men ger honom en puss. Fast jag kan inte låta bli och säga att "den var inte särskilt ärlig, bara så du vet."

Bortsett från bordet så blev jag nöjd. Vi har lite omflytt av färgerna på textilierna, och lite annat fix, men annars så är vi klara. Jämfört med andra så har vi en skitfin monter. Och kunderna kommer smälla av eftersom de är vana vid ett gäng av dessa ful-bord.

(Jaaa Maria, jag vet att hörnan stänger in, men vi hade inget val! Och nu har vi hängt grejer där.)

Om de här tomtarna ska jag berätta om i morgon.

Vi representerar Frösö Handtryck i Norge.

En del av våra egendesignade plädar. Till höger har vi varor från Ullcentrum på Ölan.

Jag tyckte att jag var fiffig som tryckte i ett par gråa pusselbitar då smidet "försvann" på den svarta mattan.

Och gissa om det är kul att prismärka över 500 artiklar. Inte bara sätta en simpel vit lapp på, nää, det ska knytas fast en lapp med ett snöre på varje artikel. Och knuten måste knytas på ett visst sätt. Väry not fun. När vi var klara med allt så säger maken: "F-n vad bra det blev! Montern är skitsnygg. Du har varit jätteduktig."

Jag bara stirrade på honom och tänkte på min "osäljbara" vägg därborta på högersidan. Och så tänkte jag att jag skulle beställa en efterrätt med mycket socker i till middagen. Så att jag kunde vara säker på att somna fort som f-n. (Ni som har koll vet ju.) 

Men jag svarar honom: "Det har inte du, du har bara varit skitdum."

Och i morgon eftermiddag åker jag hem. Halleluja.

(Hörrni, tack för responsen på hemsidan. Jättetacksam för era synpunkter på vad som ännu ej funkar.)

Om vår hemsida

Det är en hel del av er som frågar efter vår hemsida. Den nya som vi jobbat som krondårar med att få färdig till mässorna. Den som inte är färdig.

Här är den. Och låt er inte luras av det högst osexiga namnet, vi har grejer för alla hem. Syns ofta i inredningstidningar med våra ljusstakar och ljuskronor i smide.

Jag gillade inte smide alls förut, men sen vi köpte företaget för drygt ett år sen, så har jag ändrat mig. För vårt smide är inte som alla andras. Vårt smide är linoljebränt. En teknik som är svinjobbig/ohälsosamt skitig för smeden, men ack så vackert för dig som konsument. Och en annan viktig detalj; det är inte tillverkat i Kina som all annan skit på marknaden.

Hemsidan är till för våra återförsäljare. Det vill säga, ni som privatpersoner ser inga priser.

Men

Jag får mail varje dag från människor som vill handla direkt av oss. För det mesta säger jag ja eftersom våra produkter inte alltid finns just där man bor.

Och som sagt; sidan är långt ifrån färdig. Vi har en miljon bilder som ska korrigeras. Basattnivet.

Om en mässa i Norge

Siffror i den här kombon är ingen höjdare kan jag meddela.

Trött som en babian släpade jag mig in i duschen. 20-åringen skulle ta talibanen till skolan, men vaknade med migrän. Då var vi på Arlanda så unga damen fick fixa frukost och gå till skolan själv. Så typiskt.

Just det ja, vi hade lite övervikt att tala om. Skickade 5 pallar med grejer till mässan härom dagen, men glömde en del. Eller rättare sagt; maken hade hittat nya leverantörer på finlandsmässan. Otippat.  Så det vara bara att hala upp VISA-kortet och pröjsa sig lite.

Oslo visade sig från sin bästa sida. Solen sken. Men innan vi klev på tåget till mässan så var jag tvungen att gå på toa på flygplatsen.

GIVETVIS väljer jag den enda av 10 toaletter som inte har toapapper. Är någon förvånad?!

Det enda som fanns att tillgå var det här:

Ni män som inte har mens vet inte vad det här är, men ni kan ju gissa! Det är som att torka röven med bakplåtspapper. Not so nice.

Vi passar på att fika på flygplatsen eftersom man måste vara miljonär för att fika på mässan.

Här behövde man bara vara halvmiljonär. Jag har glömt hur dyrt allt är här.

Sen gick vi för att ta tåget 10 minuter till mässan. Och jag har sagt det förr; kvinnorna i Norge klär sig förjäkla snyggt. Mycket blingbling och snygga kläder, verkligen. Men ett problem har dom:

H-e vad de röker!

Just det ja, har ni sett dom här fiffiga sakerna?

Först nu fattar jag vad det är för något. Och jag erkänner att jag var blond för jag har trott att de var nån sorts cykelparkeringshistoria. På en tågperrong.. Ibland blir jag mörkrädd för mig själv. 

Vi turbojobbar och vår teoretiska monterbyggnation visar sig fungera. 

Nej, det är inte maken i bild.

 Men efter ett tag är vi svinhungriga. Jag måste ju egentligen äta varannan timme, och gör jag inte det så får jag problem. Medan maken hämtar mat så sitter jag vid bordet och trycker i mig en macka på 3,5 sekunder. Big mistake. Åker på värsta dumpingen (magsmärtor) så medan de andra äter som grisar, så får jag titta på.

Jag stapplar tillbaka till montern och vi kämpar på. Efter en timme så måste jag gå på toa. Och inte kissa. När jag kommer in på toaletterna så är det helt tomt. Och eftersom jag fortfarande har jätteont i magen så råkade en prutt ramla ut. Jättehögt. Så högt att det ekade i kakelplattorna. Detta sker i samma ögonblig som en städerska kliver in. Jag blev knallröd i fejset och skäms i hjäl eftersom hon måste vara döv för att ha undgått den. Fat chance. Vågar inte gå ut från mitt bås, och blir sittande tills hon har städat alla toaletterna och tar städvagnen och äntligen drar. Puh.

Jag går ut och tvättar händerna och känner att skammen släpper. Nöjd och belåten tar jag tag i dörrhandtaget och kliver ut. Städerskejäveln har stannat upp en meter från toadörren. Hon står p r e c i s utanför och tittar på mig. Jamensåjävlafinthejdå. Gaaaahh!

Tillbaka till montern och bygga mera.

Vi sätter monterbyggrekord. Det som i normala fall tar 2,5 dagar har tagit en dag. Men när klockan är 20.30 så ser jag dubbelt och är svinhungrig. Hotellet ligger på mässområdet och vi checkar in och lämar väskorna på rummet. Mina reskamrater byter om, men jag har inget att byta om till för jag har glömt vanliga kläder! Har dessutom bara EN uppsättning mässkläder. För jag har gjort värsta dealen; jag åker hem på torsdag. Första mässdagen. Halleluja!

Kan kanske bero på att jag måste förbereda Stockholmsmässan som börjar på måndag. Då ska vi bygga en dubbelt så stor monter.

I alla fall. Jag stapplar in på det 4-stjärniga hotellets restaurang i rosa snickarbyxor. Väry populärt. Servitrisen ger oss ett bord 1 meter ifrån ytterdörren. Bäst så and I couldnt care less. Jag var så hungrig att jag var färdig att käka upp blomsterdekorationen på bordet. Och jag beställer in en öl. Jag, som är allt annat än en ölmänniska.

Tar några klunkar men är tvungen att ge bort resten eftersom risken att jag blir stenpackad är överhängande.

Sen kommer årets hittills godaste maträtt:

Kantarellrisotto. O h  m y  G o d så gott! Efter maten så var det ridå ner. Orkade knappt gå upp på rummet och har sällan blivit så lycklig över att se en säng.

Avslutar dagen med en mugg te och en påse Salttryffel-choklad från Gateau hemma i finhooden.

Tycker att te-et, ehh, hur fasen skriver man? The:et, tet.. äh vafan... det smaker skitskumt. Jag är så inne i vad jag skriver i det här inlägget, så inte förrän muggen nästan är tom så inser jag att städerskan inte har sköljt bort allt diskmedel. Fint, man slutar dagen med att bli diskmedelsförgiftad på ett hotell i Norge. 

Under tiden lägger sig maken till rätta och samtidigt som jag skriver  så snarkar han så att tapeterna krullar sig. Jag får ta till mitt specialtrick;

Jag släcker och håller för hans näsa tills han nästan kvävs, och hoppar till. Då låtsas jag stensova. Han somnar om, fortsätter snarka, jag kväver honom lite igen. Och så vidare. Så där håller jag på tills han ger upp och vänder på sig.

Hehe, det funkar alltid.