Jag inleder veckan med sedvanlig träning på St Görans sjukhus. (Vi som är GPB-opererade där har förmånen att få träna där under några månader.)
Ni som nån gång har sett tv-programmet Biggest Loser, vet att det finns en kvinnlig tränare där som är allt annat än en walk in the park. Jag kan säga att vår sjukgymnast har vissa likheter. Om än i en mycket trevligare upplaga. Men stenhård. Dessutom vet jag att hon gillar det där programmet..och det gör knappast saken lättare för oss stackars, stackars människor som är där, hehe.
Dessutom försöker de få i oss att det är lättgympa vi går på. Vad sägs om innebandy förra veckan. Eller yoga och styrketräning. You name it, we have done it.
Och kolla här hur hård hon är! På normala gym har man step up-brädor, men icke här, för här är det inte tu tal om pensionärsträning, här använder man gymmets massagebänkar som step up. Höjd typ 60 cm. Och har man inte koll på var man sätter fötterna, så trampar man snett på bänkjäveln, ramlar baklänges rakt ned på golvet med glasögon som flyger iväg, och stukar foten.
Det är ju det jag alltid har sagt; fysisk träning är livsfarligt!
(Fast å andra sidan skulle jag aldrig gå kvar om inte hon tränade oss. Tuffa kärringar måste ha tuffa brudar.)
Ujuj vad jag kommer få sota för det här inlägget på torsdagsträningen.