Jag gillar inte att prata i telefon. Jag närmare bestämt avskyr min mobiltelefon. Hellre SMS. Det går fortare, man får fram vad man vill, och det spar tid. Men jag inser att jag måste ha en telefon. Och då tar jag mig friheten att bestämma hur jag vill använda den.
Så därför säger jag så här i mitt mobilsvar:" ...och det är ingen idé att ni talar in ett meddelande då jag inte lyssnar av mobilsvaret.."
Varje dag blir jag lika förvånad. I dag tex. Jag får ett sms om att jag har "14 nya röstmeddelanden.."
Varje dag gör jag samma sak; raderar. Utan att ha lyssnat av.
Alltså. Är jag på något sätt otydlig?
Ni som har Tele2, hur fanken kopplar man ur mobilsvar? Och så förklarar vi p e d a g o g i s k t för tant va?!
tisdag 11 maj 2010
Om att spela luffarschack på röven
Maken, som i normala fall alltid kommenterar allt, har inte sagt ett ljud om mitt häckinlägg.
Ska man tolka det som att jag är överlägsen vinnare av VM i Röv-Luffarschack?
Ska man tolka det som att jag är överlägsen vinnare av VM i Röv-Luffarschack?
måndag 10 maj 2010
Förlåt, men jag kan inte motstå....om rumpor och cellulliter
Kvällens roligaste kommentar från Jenny;
"Fördelen är att om jag drar ena skinkan åt endera håll så bildar ränderna ett mönster som gör att man kan spela luffarschack på den. Mkt praktiskt om man är sysslolös. "
"Fördelen är att om jag drar ena skinkan åt endera håll så bildar ränderna ett mönster som gör att man kan spela luffarschack på den. Mkt praktiskt om man är sysslolös. "
Kvällens lästips
Gå in och läs kommentarerna bakom mitt inlägg: "Saggig häck" här under.
Mina bloggläsare saknar ju inte humor i alla fall, ni är f*n helt störda allihop!=))
Mina bloggläsare saknar ju inte humor i alla fall, ni är f*n helt störda allihop!=))
Saggig häck
Hörrni tanter därute, ja inte tjejer, för ni lär ju inte ha dom problemen;
Jag har en leverfläck, eller nåt, mitt på ryggen som jag tycker kliar lite för mycket, varför jag efter duschen imorse, satte på mig glasögonen för att ta en närmare titt.
Alltså, jag tittar sällan på mig själv i spegeln. Uppenbarligen. För på 1 sekund glömde jag allt vad cancerfyllda jag-kommer-snart-dö-leverfläckar hette, när jag råkade få syn min häck.
Ingen bakdel, bara en världsdel. Los rövos alltså.
Jag vill bara veta om jag är ensam i världen om att ha cellulliter i häcken? Eller PÅ häcken heter det väl.
Seriöst.
Va,va,va,va,va?!
Jag har en leverfläck, eller nåt, mitt på ryggen som jag tycker kliar lite för mycket, varför jag efter duschen imorse, satte på mig glasögonen för att ta en närmare titt.
Alltså, jag tittar sällan på mig själv i spegeln. Uppenbarligen. För på 1 sekund glömde jag allt vad cancerfyllda jag-kommer-snart-dö-leverfläckar hette, när jag råkade få syn min häck.
Ingen bakdel, bara en världsdel. Los rövos alltså.
Jag vill bara veta om jag är ensam i världen om att ha cellulliter i häcken? Eller PÅ häcken heter det väl.
Seriöst.
Va,va,va,va,va?!
Om ett annat världskrig...skolklassvärldskrig
Man blir så trött.
Jag var på en reunion i lördags. Idag ringer min bror och talar om att han är nedringd av människor som läst min blogg och tagit illa vid sig.
H e r r e g u d
Då tar vi det igen.
Arrangörerna av det hela gjorde ett mycket bra jobb och ingen av dem var i åtanke i gårdagens inlägg. I n g e n a v d e m. Tvärtom.
Om JAG tycker att det finns människor som har stannat i utveckling, så är det MIN åsikt. Om JAG tycker att det är patetiskt att man i vår ålder blir drängfulla och det ska gapas som om man vore 16, så är det MIN åsikt.
Om JAG tyckte att det var skämmigt att JAG inte kände igen 2 av 10, så är det MIN skam. Sorry för att det har gått 30 år och att folk har förändrats. En del av oss till de sämre, andra till det bättre.
Om JAG valde att gå därifrån, tillsammans med några andra, många timmar innan det var slut, och efter att ha haft det VÄLDIGT trevligt, så var det MITT beslut. Jag satt hela kvällen på samma ställe. Jag sprang INTE runt och snackade en massa skit. Folk kom fram till mig och pratade och alla utom EN var välkomna kan jag säga.
Att JAG valde att hänga ut en person, är MITT val. Personen i fråga har jag extremt dåliga erfarenheter av. Personen i fråga valde att komma fram till mig, for whatever reason. För hon gillar inte mig heller, så vad var poängen liksom. Och vet ni: det är MIN blogg, och jag må ha en stor blogg, men den är fortfarande min och jag skriver vad jag vill. Att påven ser opålitlig ut, att jag är övertygad om att den där Mats Alm, som sitter anklagad för mord på sin flickvän, mest troligt är skyldig. My choice of words liksom.
Tre saker med föregående inlägg är tråkiga; att TB tog illa vid sig, att en del killar, som tydligen klär sig som om de fortfarande vore 18 (som inte alls fanns i tankarna när jag skrev, jag syftade på helt andra) blev lite sura, och att AS misstolkade min extrema nervositet för att jag istället var kylig. Sorry about that. Inte alls meningen.
Nu lämnar jag den här bakom mig. Herrejösses, hur gamla är vi egentligen. Varför ens bry er? Den klick av människor som jag skrev om, och som borde ha brytt sig, hittar inte ens in hit, så varför ödsla er tid på saker som inte innefattar er? Alls. Och som flera kloka har sagt; läser man inlägget så som det ska läsas, så förstår man vad det är du skriver. Du skriver dessutom det som många av oss tänkte, men inte vågade säga.
Och sluta att lasta min bror för vad hans syster med sin feta röv tycker.
Så, nu skiter vi i det här. Ni som fortfarande har en bismak i munnen; varsågod och klicka er ut härifrån. Och ska ni komma med syrliga kommentarer, så ser för fan till att ni åtminstone står för dom, istället för att kommentera anonymt.
Jag har en blogg att underhålla och har inte tid med sånt här trams.
Jag var på en reunion i lördags. Idag ringer min bror och talar om att han är nedringd av människor som läst min blogg och tagit illa vid sig.
H e r r e g u d
Då tar vi det igen.
Arrangörerna av det hela gjorde ett mycket bra jobb och ingen av dem var i åtanke i gårdagens inlägg. I n g e n a v d e m. Tvärtom.
Om JAG tycker att det finns människor som har stannat i utveckling, så är det MIN åsikt. Om JAG tycker att det är patetiskt att man i vår ålder blir drängfulla och det ska gapas som om man vore 16, så är det MIN åsikt.
Om JAG tyckte att det var skämmigt att JAG inte kände igen 2 av 10, så är det MIN skam. Sorry för att det har gått 30 år och att folk har förändrats. En del av oss till de sämre, andra till det bättre.
Om JAG valde att gå därifrån, tillsammans med några andra, många timmar innan det var slut, och efter att ha haft det VÄLDIGT trevligt, så var det MITT beslut. Jag satt hela kvällen på samma ställe. Jag sprang INTE runt och snackade en massa skit. Folk kom fram till mig och pratade och alla utom EN var välkomna kan jag säga.
Att JAG valde att hänga ut en person, är MITT val. Personen i fråga har jag extremt dåliga erfarenheter av. Personen i fråga valde att komma fram till mig, for whatever reason. För hon gillar inte mig heller, så vad var poängen liksom. Och vet ni: det är MIN blogg, och jag må ha en stor blogg, men den är fortfarande min och jag skriver vad jag vill. Att påven ser opålitlig ut, att jag är övertygad om att den där Mats Alm, som sitter anklagad för mord på sin flickvän, mest troligt är skyldig. My choice of words liksom.
Tre saker med föregående inlägg är tråkiga; att TB tog illa vid sig, att en del killar, som tydligen klär sig som om de fortfarande vore 18 (som inte alls fanns i tankarna när jag skrev, jag syftade på helt andra) blev lite sura, och att AS misstolkade min extrema nervositet för att jag istället var kylig. Sorry about that. Inte alls meningen.
Nu lämnar jag den här bakom mig. Herrejösses, hur gamla är vi egentligen. Varför ens bry er? Den klick av människor som jag skrev om, och som borde ha brytt sig, hittar inte ens in hit, så varför ödsla er tid på saker som inte innefattar er? Alls. Och som flera kloka har sagt; läser man inlägget så som det ska läsas, så förstår man vad det är du skriver. Du skriver dessutom det som många av oss tänkte, men inte vågade säga.
Och sluta att lasta min bror för vad hans syster med sin feta röv tycker.
Så, nu skiter vi i det här. Ni som fortfarande har en bismak i munnen; varsågod och klicka er ut härifrån. Och ska ni komma med syrliga kommentarer, så ser för fan till att ni åtminstone står för dom, istället för att kommentera anonymt.
Jag har en blogg att underhålla och har inte tid med sånt här trams.
söndag 9 maj 2010
Liv i luckan
Det är världskrig här hemma.
Jag är stenhård med vad talibanen får se och inte se på tv. För en tid sen så fick vi nya parabolboxar, vilket gjorde att alla de tidigare spärrade barnkanalerna plötsligt var tillgängliga.
Jag har varit lite slapp och inte satt mig in i hur man spärrar dom på de här nya boxarna, men idag gjorde jag slag i saken.
Tog bort rubbet utom 3 st; Barnkanalen, PlayhouseDisney, DisneyChannel. Varav den sista är på test. Dvs jag måste titta på lite av utbudet för att se om det är lika dåligt som de jag spärrade.
Jösses Amalia, vilket sabla liv det blev på talibanen. Efter gap, skrik och en time out på rummet så kom förhandlingsMärta igång; "Lika många kanaler som du spärrar för mig, lika många får du spärra för dig i så fall."
Inga problem. Varför inte.
Jag tror jag väljer, Viasat Sport, Eurosport, Canal+Sport 1 & 2, Canal+ Sport Extra.
Bästa förhandlingen ever.
Jag är stenhård med vad talibanen får se och inte se på tv. För en tid sen så fick vi nya parabolboxar, vilket gjorde att alla de tidigare spärrade barnkanalerna plötsligt var tillgängliga.
Jag har varit lite slapp och inte satt mig in i hur man spärrar dom på de här nya boxarna, men idag gjorde jag slag i saken.
Tog bort rubbet utom 3 st; Barnkanalen, PlayhouseDisney, DisneyChannel. Varav den sista är på test. Dvs jag måste titta på lite av utbudet för att se om det är lika dåligt som de jag spärrade.
Jösses Amalia, vilket sabla liv det blev på talibanen. Efter gap, skrik och en time out på rummet så kom förhandlingsMärta igång; "Lika många kanaler som du spärrar för mig, lika många får du spärra för dig i så fall."
Inga problem. Varför inte.
Jag tror jag väljer, Viasat Sport, Eurosport, Canal+Sport 1 & 2, Canal+ Sport Extra.
Bästa förhandlingen ever.
Kärringen har ingen ork längre
Amen hej på er!
Nu är det dags för helgens tredje evenemang, 60-års kalas.
Herregud, tant är för gammal för sånt här. Och vad hände med lediga helger liksom.
Dagen efter en skolåterträff
Jag har tillbringat 40 min med att funderat på hur jag på bästa sätt ska formulera mig om gårdagkvällen, men till slut inser jag att jag behöver inte var politisk korrekt någonstans, i synnerhet inte i min egen blogg.
Det började med att jag givetvis åkte fel. Jag hamnade i grannkommunen och kära barndomsvännen kommenterar det senare med att säga: "se det som ett sundhetstecken, du har verkligen lyckats förtränga var du kommer ifrån!"
Det är ganska intressant att träffa människor som man kände under sina första 9 skolår. Man glömmer att 30 år har passerat och att människor förändras. Misstag man gjorde då ska givetvis ventileras idag. För herregud, man är ju självklart densamma. Jag fascineras oerhört av människor och gillar att studera beteendet i sammhang som dessa.
Och i går kväll fanns hela spektrat där: han som var så snygg då, men som ser ut som ett jävla stolpskott nu. Hon som kom packad, redan innan fördrinken. De (dock få) som åldrats med behag. (Så jävla orättvist.) De som än idag är genomtrevliga. De som var puckon då, men som stilat till sig genom åren. De som fortfarande klär sig som om de vore 21. De som har synliga alkohol- och drogproblem. Och så Svenssons-människorna. De som fortfarande inte har lämnat kommungränsen och är inne på tredje snubben från den lokala pizzerian. Eller bruden, för den delen.
Och så skolans bitterhagga. Givetvis. Henne hade jag nästan glömt bort. En människa som redan då var extremt illa omtyckt av majoriteten. Jag råkar veta att just den här personen och jag idag har ha en gemensam kompis. Och så här fungerar en sån loser:
- "Nämen hej, jag tänkte att jag skulle hälsa." (Nåt i den stilen)
Först kände jag inte igen henne. Tills jag jag tittade rakt in i hennes elaka ögon.
-"Hej Agge!" Och så en forcerad kram på det. Och så säger jag:
-"Just det ja, det är du som känner E!" Bara för att ha nåt att säga.
Då säger den falska människan, som mer än gärna pratar skit om mig till andra. Så här 30 år senare;
-"Jaaa (och så en låtsad förvånad min), känner du henne?!"
Öhh. Efter ytterligare några stelbenta meningar så vände jag mig lite snyggt mot de andra jag stod med, så till slut gav hon upp och gick tillbaka till sitt svarta hål.
Under 8 sekunder så blev jag plötsligt 15 år och tänkte att "jag nitar brudjäveln, hur fan kan man vara så falsk?". Men så kom jag på att jag faktiskt... faktiskt är fyrtio-nånting, har diamanter på fingrarna, bor i fint hus, har egna företag, har två välartade barn och en make jag älskar. Och då slår man inte ned bitterf****r från förorten. Livet har tagit hand om henne på välförtjänt sätt ändå.
Men jävlar så det kliade i fingrarna. Och då ska man veta att jag verkligen inte är den typen.
Jag är lyckligt lottad som har tre mycket goda, och nära vänner från den tiden. Men bortsett från dom så fanns det ett par till som det var roligt att träffa. Och maten var god.
Men sorry, never ever more att jag går på nåt sånt där. Waste of time. Även om jag blev varmt välkomnad av arrangören.
Det började med att jag givetvis åkte fel. Jag hamnade i grannkommunen och kära barndomsvännen kommenterar det senare med att säga: "se det som ett sundhetstecken, du har verkligen lyckats förtränga var du kommer ifrån!"
Det är ganska intressant att träffa människor som man kände under sina första 9 skolår. Man glömmer att 30 år har passerat och att människor förändras. Misstag man gjorde då ska givetvis ventileras idag. För herregud, man är ju självklart densamma. Jag fascineras oerhört av människor och gillar att studera beteendet i sammhang som dessa.
Och i går kväll fanns hela spektrat där: han som var så snygg då, men som ser ut som ett jävla stolpskott nu. Hon som kom packad, redan innan fördrinken. De (dock få) som åldrats med behag. (Så jävla orättvist.) De som än idag är genomtrevliga. De som var puckon då, men som stilat till sig genom åren. De som fortfarande klär sig som om de vore 21. De som har synliga alkohol- och drogproblem. Och så Svenssons-människorna. De som fortfarande inte har lämnat kommungränsen och är inne på tredje snubben från den lokala pizzerian. Eller bruden, för den delen.
Och så skolans bitterhagga. Givetvis. Henne hade jag nästan glömt bort. En människa som redan då var extremt illa omtyckt av majoriteten. Jag råkar veta att just den här personen och jag idag har ha en gemensam kompis. Och så här fungerar en sån loser:
- "Nämen hej, jag tänkte att jag skulle hälsa." (Nåt i den stilen)
Först kände jag inte igen henne. Tills jag jag tittade rakt in i hennes elaka ögon.
-"Hej Agge!" Och så en forcerad kram på det. Och så säger jag:
-"Just det ja, det är du som känner E!" Bara för att ha nåt att säga.
Då säger den falska människan, som mer än gärna pratar skit om mig till andra. Så här 30 år senare;
-"Jaaa (och så en låtsad förvånad min), känner du henne?!"
Öhh. Efter ytterligare några stelbenta meningar så vände jag mig lite snyggt mot de andra jag stod med, så till slut gav hon upp och gick tillbaka till sitt svarta hål.
Under 8 sekunder så blev jag plötsligt 15 år och tänkte att "jag nitar brudjäveln, hur fan kan man vara så falsk?". Men så kom jag på att jag faktiskt... faktiskt är fyrtio-nånting, har diamanter på fingrarna, bor i fint hus, har egna företag, har två välartade barn och en make jag älskar. Och då slår man inte ned bitterf****r från förorten. Livet har tagit hand om henne på välförtjänt sätt ändå.
Men jävlar så det kliade i fingrarna. Och då ska man veta att jag verkligen inte är den typen.
Jag är lyckligt lottad som har tre mycket goda, och nära vänner från den tiden. Men bortsett från dom så fanns det ett par till som det var roligt att träffa. Och maten var god.
Men sorry, never ever more att jag går på nåt sånt där. Waste of time. Även om jag blev varmt välkomnad av arrangören.
lördag 8 maj 2010
Maken och tro sig vara kul
Jag har inga kontanter varför jag ber maken om cash.
Han tycker att han är århundradets yrkeskomiker när han ger mig 600 kr 20-lappar.
Jamen why not: bli helt bortgjord liksom.
Om att gå på fest och vara trött
När tonåringen säger: "mamma, du är verkligen skitsnygg, men det är synd att du har dom där påsarna under ögonen!", ja då vet man att man är djävligt körd.
Som sagt, det är 20 år sen och.jag kommet glida in med ICA-påsar under ögonen.
Lovely
Så där dagen efter och timmarna före en skolreunion.
Jag sov mittemellan dessa två raringar inatt.
En var förkyld och låg och hostade hela natten.
Den andra snarkade så att makens snarkningar framstod som ljuv musik. Ähuum, överdriver en smula, men never the less så kvalar nattens sömnkvalitet inte in på nån top 10-lista. Och vem som var vem får ni gissa er till!
Så jag kommer hem och tänker att jag ska sova middag inför festen ikväll, men givetjävlavis så går det inte att sova på beställning.
Ja. Ikväll är det fest. En skolfest. I mina gamla hoods i södra förorten till Stockholm. Jag har konsekvent vägrat att gå på såna här tillställningar då det endast brukar handla om vem som blivit fetast och vem som har störst plånbok. Och sånt intresserar inte mig.
Men jag blev övertalad. Så då går jag väl. Problemet är att jag har taskigt minne. Jag kommer inte ihåg nästan någon från den tiden. Min bror rabblar namn och jag ba'; "ehh, nä, vet inte". Han tror att jag är störd i huvudet som inte kommer ihåg. Hur kan man glömma liksom. Jag kan. Utan problem.
Och det beror mest på andra omständigheter. Av olika anledningar så var jag mycket på tv när jag var liten. Mycket. Detta medförde en del "komplikationer" varför jag lärde mig att hata stället jag kommer ifrån. Och således minns jag inte heller särskilt många människor.
Och det är också en bidragande orsak till varför jag aldrig velat gå på dessa klassfester. För jag är skiträdd att folk ska tro att jag är stroppig. Men bror min tycker att jag ska spela teater och låtsas känna igen allt och alla. Och det kanske går. Så länge de inte ställer frågor, för då är jag tvärkörd!
Sen kommer nästa problem. Jag avskyr att behöva tala om vad jag jobbar med. Det låter mer än vad det är nämligen. Plus att man alltid blir bedömd utifrån hur man ser ut och i synnerhet för vad man jobbar med. Så jag brukar ljuga. Ni som har hängt här länge vet att jag brukar köra med att jag sitter i kassan på den lokala ICA-butiken. Alltid lika kul att se folks dalande intresse i samma sekund man säger det. Och så ska man klä sig diskret. Gärna se ut som om man klivit ut från ett provrum från H&M. Lämna märkesväskorna hemma. Utrota alla eventuella spår av vad det nu månde vara...Bara vara plain. För jag fullkomligt älskar när folk missbedömer mig.
Amenfyfan vad jag babblar. Hur som helst så kommer 4 personer vara där som jag verkligen vill träffa, och det får räcka som legitim anledning att häva mitt löfte om att aldrig dyka upp på såna där evenemang!
En var förkyld och låg och hostade hela natten.
Den andra snarkade så att makens snarkningar framstod som ljuv musik. Ähuum, överdriver en smula, men never the less så kvalar nattens sömnkvalitet inte in på nån top 10-lista. Och vem som var vem får ni gissa er till!
Så jag kommer hem och tänker att jag ska sova middag inför festen ikväll, men givetjävlavis så går det inte att sova på beställning.
Ja. Ikväll är det fest. En skolfest. I mina gamla hoods i södra förorten till Stockholm. Jag har konsekvent vägrat att gå på såna här tillställningar då det endast brukar handla om vem som blivit fetast och vem som har störst plånbok. Och sånt intresserar inte mig.
Men jag blev övertalad. Så då går jag väl. Problemet är att jag har taskigt minne. Jag kommer inte ihåg nästan någon från den tiden. Min bror rabblar namn och jag ba'; "ehh, nä, vet inte". Han tror att jag är störd i huvudet som inte kommer ihåg. Hur kan man glömma liksom. Jag kan. Utan problem.
Och det beror mest på andra omständigheter. Av olika anledningar så var jag mycket på tv när jag var liten. Mycket. Detta medförde en del "komplikationer" varför jag lärde mig att hata stället jag kommer ifrån. Och således minns jag inte heller särskilt många människor.
Och det är också en bidragande orsak till varför jag aldrig velat gå på dessa klassfester. För jag är skiträdd att folk ska tro att jag är stroppig. Men bror min tycker att jag ska spela teater och låtsas känna igen allt och alla. Och det kanske går. Så länge de inte ställer frågor, för då är jag tvärkörd!
Sen kommer nästa problem. Jag avskyr att behöva tala om vad jag jobbar med. Det låter mer än vad det är nämligen. Plus att man alltid blir bedömd utifrån hur man ser ut och i synnerhet för vad man jobbar med. Så jag brukar ljuga. Ni som har hängt här länge vet att jag brukar köra med att jag sitter i kassan på den lokala ICA-butiken. Alltid lika kul att se folks dalande intresse i samma sekund man säger det. Och så ska man klä sig diskret. Gärna se ut som om man klivit ut från ett provrum från H&M. Lämna märkesväskorna hemma. Utrota alla eventuella spår av vad det nu månde vara...Bara vara plain. För jag fullkomligt älskar när folk missbedömer mig.
Amenfyfan vad jag babblar. Hur som helst så kommer 4 personer vara där som jag verkligen vill träffa, och det får räcka som legitim anledning att häva mitt löfte om att aldrig dyka upp på såna där evenemang!
fredag 7 maj 2010
Gruppen Cookies & Beans
..underhåller. Mycket bra.
Mera Charlotte
..och den alltid lika snygga Vimmelmamman Lotta!
Mixmegapol
Man kan nästan tro att det är personalfest här.
Rara programledaren Charlotte Lauterbach och super-supertrevliga radioprofilen Kjell Eriksson, är några..
Ahh, njuta sig lite
Sitta i loungen och dricka te, kaffe, Prosecco och champagne.
...och glo på kändisar så att ögonen trillar ur skallen.
Själva då, vad gör ni så här en fredagkväll?
Fattas bara annat
Tant har jobbat hårt idag.
Skål på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
