En liten passus. Om hon, den där spybönan i Uppsala.

Jag vet att det är många här som även läser Linda i Uppsala, Innandufanns. Och jag får en del sms.

Så jag tänkte bara tala om att hon fortfarande är inlagd, och kommer så bli ett tag. Hon har kräkts sönder sin mage och får inte äta och dricka då magen måste vila.

Dock är det en seg jävel så jag gissar att vi kommer att få dras med henne ett tag till.

Uppdatering 10/11:

Kräklan kommer förhoppningsvis hem i helgen med stränga förhållningsorder om att ta det lugnt. Problemet tycks vara att de verkar ha glömt bort att be henne vila munnen också.
För det är fanimej inget fel på den direkt, det kan jag intyga. Så jag gissar att hon har pratat hål i huvudet på personalen och att det är den egentliga orsaken till att hon får åka därifrån: de vill helt enkelt bli av med henne!

Nä, skämt å sido. Hon är lite bättre och vi vet ju alla hur ansträngt Landstinget har det. Plus det faktum att hon är uttråkad.

20.20 söndag kväll. En hälsning till er från Linda:

"Hälsa alla massor från mig!"

Om att stå på knäna. I några veckor.

Gjorde en liten inventering av vad jag behöver köpa upp mig på akut, när det kommer till fejset och dess omvårdnad.

Och eftersom jag använder i.d. Bare Minerals och MD Formulations grejer så är det mycket billigare att beställa det från England.

3.174 kr.

Maken, som undrar vad det är för fel på tvål, vatten och krämer från City Gross kommer att gå i taket.

Så nu ska jag ned till källaren och leta efter knäskydden.

Fars Dag och andras bajs.

Som traditionen bjuder så brukar jag och talibanen smyga upp, fixa frukostbricka och uppvakta maken.

År efter år.

I morse vaknar jag tidigt och smyger ned. Tänker att talibanen kommer när hon vaknar.

Det går en stund och sen hör jag golvknirr i hennes rum. Fram och tillbaka. Tiden går. Jag sitter i vardagsrummet som ligger under vårt sovrum och hör inget knirr där, så jag undrar vad som händer när jag inte hör några steg i trappan.

Nån minut senare kommer maken. Med händerna fulla...

...av bajs: "Ehh, kan du komma, hon har bajsat ner sig överallt.

Nu är det så här va. Jag kan ta mycket men BAJS går fetbort. Är evigt tacksam för att blöjeriet är passerat så jag svarar: "Nä, aldrig i livet!"

Men jag följer efter. Lite på avstånd. Och stanken som börjar i trappan är outhärdlig. Jag går in på hennes rum och förväntar mig en bajskavalkad på hennes rosafärgade väggar och på alla gosedjuren i sängen, men det SÅG fint ut. Lukten däremot, jesus, hade han matat henne med en kamel igår, eller?!

Öppnar badrumsdörren där maken står och försöker skölja bort allt bajs ur pyjamasbyxorna medan talibanen står i duschen. Man kan säga att vår taliban är bajsbegåvad. Det har hon alltid varit. Det vill säga: hon bajsar större mängder än en vuxen. På riktigt.

Hon ger mig en detatljerad version vad som har hänt. Att hon måste ha bajsat på sig i sömnen och att hon inte märkte något förrän hon vaknade och skulle pilla sig i rumpan och fick handen full med bajs. Jag håller på att spy och säger att jag går ned och väntar på henne.

Då kommer hon på att det är Fars Dag. Jag säger att vi ska låtsas att det här inte har hänt och att pappa får gå och lägga sig igen.

Asså, när han har städat rent allt bajs så klart.

Jamen grattis på Fars Dag då alla fäder! Här i finområdet kommer dagen gå i bajsets tecken då det luktar äckelbajs i hela huset nu.

En romantisk kväll med maken.

Alltså jag vet inte vad ni pysslar med därhemma i stugorna men här i finområdet gör vi avancerade grejer när vi ska ha lite quality time, jag och maken.

Som att ligga i sängen och kolla in världsmästarfinalen i tungviktsboxning.

...hm...

Något säger mig att det finns andra saker man kan göra.

Och med åldern försvinner minnet.

Ska på födelsedagskalas på en restaurang. Precis innan jag ska ut genom dörren kommer jag på att jag har glömt parfym. Svinstressad springer jag upp till badrummet och drar fram parfymlådan från hyllan och se där: parfymen från Bvlgari, det var länge sen! Sprut, sprut och järnet iväg.

I bilen håller jag på att spy, och kommer ihåg varför det var länge sen: den stinker koskit. Det är tredje gången jag gör samma misstag.

Note to self: släng för helskotta!

När man har en osedvanligt smart fru.

Vi har femtioelva träd plus en ek, modell gigantus. Huset är mitt, trädgården är makens, som med åren kommit att hata allt vad löv heter.
Hustrun kommer plötsligt på att det snart borde vara dags för Gatukontorets årliga lövsugning i området.

Maken fattar galoppen och ser snabbt till att en miljard löv förflyttas ut på gatan, i skydd av mörkret, så att inga grannar här i finområdet kan ta honom på bar gärning.

Efterskalv

Skogaholms Pepparkaksdeg smakar skit. Kalorier i onödan som kostar en andfådd promenad. Årets första. Och med tanke på att det inte bara är håret som fladdrar när jag går, så borde jag nog göra det här lite oftare.

He,he.

My precious. My City Gross.

Att inge förtroende.

Det känns inte direkt som om det här haket skulle stå överst på listan om jag ska göra lösnaglar.

Folk med riktig talang.

Ge det här 8,5 minut. Det är fantastiskt. Jag har snott det rakt av från Sandra.

Kseniya Simonova. Hon vann Ukraina’s Got Talent genom att rita i sand på ett upplyst glasbord. Helt makalöst. Hon berättar en saga i sanden och publiken gråter.

Holy shit.

Maken har gjort en dunderdeal och vill fira med vänner, middag och bubbel. ''Fast nu kör vi riktiga grejer!'' Jag är ytterst tveksam. Tror jag håller mig till den där änkan faktiskt. Gillar inte färgen på den här flaskan. Men så är jag ju ytlig också.

Maken och svinsprutan.

Jag ska strax ned till källaren och leta fram en hockeyhjälm och ett par hörlurar.

Pip-Larsson, ni vet; han den där jag är gift med... som tror han ska dö så fort han börjar hosta och som jämt gnäller över att jag inte sätter på mig sjuksköterskeuniformen tillräckligt fort när han här sjuk... har precis varit och vaccinerat sig.

100 spänn på att det kommer vara jävligt pipigt här i helgen.

Jag, en loser till chef.

Vi har många butiker och således många anställda. När jag nyss kliver in i en så ser jag en okänd kille bakom disken (butikscheferna anställer). Jag går fram och presenterar mig, varpå killen skrattande säger: ''Mona, det är ungefär 6:e gången du presenterar dig!'' Jag kommer bli vald till Årets Chef. Lätt.

Någon gång ska ju vara den första.

Så där ja. Då ska vi se hur bra det kommer att gå när jag strax ska inta min lunchsallad på motorvägen där trafiksäkerheten kommer i första hand och slabbiga kläder i andra.

Pick one.

Om en butikssäljare, ålder cirkus 25, hälsar en välkommen med: ''Tjaba bruden!'' så är alternativen två: 1) Han skolkade den dagen kursen i hur man hanterar kunder hölls. 2) Jag ser ut som 22.

Mmm. Det måste ju vara alternativ 2, för han var ju trots allt trevlig..

I love kontraster.

Gummistövlar och Chanel passar inte riktigt ihop va?

Och vad svarar man på det?

Vi pratar ofta växtvärk här hemma.

Tonåringen led mycket av detta när det begav sig.

Imorse berättar talibanen att hon faktiskt har växtvärk i snippan.

Ehh. Hmm.

Okey.

När käften glappar..det här med biverkningar. Eller?

03.57 kravlade jag mig ur sängen eftersom mitt huvud höll på att sprängas. Insåg att vi inte hade nån Alvedon i badrummet på sovplanet så jag fick gå en kilometer ned till det andra badrummet. Och för varje steg i trappan ned så förbannade jag mitt spontana infall att ta den här sprutjäveln.

Nu, 09.12, och 5 Alvedon senare så kan jag i alla fall röra huvudet utan att grina. Det är klart gränsfall till migrän.

Men så säger talibanen: "Mamma, är det ditt väderhuvud som har kommit?" Och syftar på min "förmåga" att känna av lågtryck.

Så då blir jag tveksam. Är det sprutan eller har vi snö på ingång?

Fortsättning lär ju följa.

Vaf-n snackar ni om?

Det babblas här i kommentarerna och jag bara undrar,

vad är det för tugg om att man ska ta ytterligare en till spruta?

HUR har jag missat det? Och varför sa inte surkärringen nåt om det idag?!

Ni skojar va?

Gamla traditioner.

Tonåringen kommer hem och är i extas. Hon har från säker källa (kompisar givetvis) hört att pepparkaksdeg nu har landat i butikerna.

Vi har en tradition: i 10 år har vi testat marknadens alla pepparkaksdegar. Alltså, vi håller inte på att bakar och sånt tjafs. Nä, vi frossar. Jag får därför order om att åka och handla.

Jag börjar med vår lokala ICA. Fyra butiker senare kommer jag hem. 300 spänn fattigare men utan deg. För "det har inte kommit ännu, det är ju bara den 5:e november!"

Och eftersom jag har nåt ticks om att man inte kan gå tomhänt ur en affär, så var det bara att plocka på sig grejer och betala. Nästa gång jag ser dom där kompisarna här hemma så ska dom få stryk.