På en gata i Limhamn

Säpo-chefen lagar god mat.

Jag och Säpo-frun dricker champagne.

Var man gör det man är bäst på liksom.

Du, Säpo-chefen!

Jag är här nu...

Jo, om det här med att köpa en ny tv

Det är många nytillkomna läsare här så jag tänker att jag måste få er att förstå läget med maken här hemma.

Jag är alltså gift med min chef. Som är en jefel på Excelfiler och siffror. Däremot är han mindre bra på allt som börjar på H som i hantverk. Han tänker ofta "äh, det kan väl för f-n inte vara så jäkla svårt", och så försöker han. V a r e n d a  gång så går det åt pipsvängen.

För ett par år sen så fick han för sig att han ville byta ut tjock-tv:n i sovrummet mot en platt. Jag var emot det eftersom why byta något som fungerade.

En dag drog jag iväg till en kompis lantställe över helgen. Klockan tolv på natten sitter vi och dricker champagne i godan ro när telefonen plingar till och jag får ett MMS. Klickar på meddelandet och får en svår hjärnblödning när jag ser detta:

Dubbelklicka tack..

Maken låter meddela att tjock-tv:n äntligen gått sönder och att han var tvungen att fixa en ny. Nämen så lägligt liksom. Detta är baksidan på vår nya sovrums-tv. Eftersom vi inte kan ha tv någon annanstans än hängandes i takbjälkarna, så hade vi en specialanordning för tjockteven. Den kunde dock inte användas för en platt-tv.

Så klåparn Timellski a k a maken tycker att han kommer på en fiffig lösning;

Han köper 10 meter kätting, tar mina svindyra handdukar, lägger dom på bjälkarna, virar kättingen runt, runt och skitmycket runt.

Jag stirrar på bilden, fullständigt övertygad om att det är ett skämt. På allvar. Så jag messar tillbaka: "du skojar..." Får inget svar så jag messar tonåringen:

"Du. Tv:n?"

Hon svarar:

"Jag säger inget så har jag ingenting sagt."

Då får jag Mässling, Röda Hund och framfall på en gång. 3 timmar hemifrån.

Nästa morgon drar jag hem, en dag tidigare. Kutar upp i sovrummet och dör på riktigt, för det ser ännu värre ut i verkligheten. Och HUR kan man köpa en vit tv med SVARTA kablar? Dessutom hängde den så lågt så varje morgon när jag skulle gå förbi, så var det fet risk att jag skulle slå huvudet i den vassa kanten.

Och titta på bilden, ser ni den vita specialsnickrade plattan? Där står våra tv-boxar. Såna man bara använder fjärrkontrollen till. Alltså gör det inget att plattan sitter svinhögt. Vad tror ni maken hade gjort mer...? Köpt en dvd-spelare, som han placerade där! För att nå den måste man stå PÅ sängen och vara över 180 centimeter. Det är inte jag.

Så jag tvingade hem maken från jobbet, ser till att han kortade av kedjorna, tog bort handdukarna, styrde upp sladdarna på baksidan, så att det till slut såg någorlunda ut. Dvd-spelaren orkade jag inte ens skälla om.

Den tv:n har alltså nu pajat. Och jag kommer inte vara hemma när han får hem den nya.

Är det någon på allvar som inte förstår att jag är aningens orolig?

On the road again

Hejdå Stockholm!

Om Norge, och Afrikas barn

Det är svårt att inte tänka på våra medmänniskor i Oslo just nu. Det är så otroligt obeskrivligt, och jag tänker på alla drabbade. På familjen som kom dit för att hämta hem sin dotter, men bara fick med sig hennes resväska hem.

Jag tänker på dom. Och på alla stackars barn i Afrika. Att en miljon barn bara i Sudan med stor sannolikhet kommer att dö.

Rädda barnen: Sms:a 10KATASTROF till 72950 för att skänka 10 kronor. Sms:a KATASTROF till 72950 för att skänka 50 kronor. Sms:a BARN till 72950 för att skänka 200 kronor. Sätt in ett bidrag på bank- och plusgiro 902003-3 ange KATASTROF.

ALLA kan bidra. Det tar 8 sekunder. Det handlar om att rädda en annan människas liv.

Och det vill vi väl?

Uppdatering: Jag lånar det här från älsklingstingeling. Läs det. Fruktansvärt gripande från någon som kom levande ur helvetet.

Hur man sparar 10.000 kr på en sovrums-tv

Man åker till MediaMarkt, och efter många om och men hittar man en vit tv, men får reda på att den inte finns i lager.

Inte heller hos konkurrenterna.

Så vi får väl banka lite bäver istället.

Ledighetsansökan

Är det okej om jag är bloggledig idag?

Har nämligen inget att skriva om;

Huset är städat..eller ja, någorlunda

Maken är snäll

Talibanen är lydig

Tonåringen, f´låt, 20-åringen ska laga middag

Jag kan fisa utan att bajsa på mig

Allt är frid och fröjd. Möjligen kan saker och ting ändras senare idag då maken och jag ska köpa ny tv till sovrummet. Mitt krav är att den är vit. Han är mer inne på LCD, många tum och andra oviktiga detaljer. Vi ska alltså försöka komma överens. Hej och hå, that will be the day..

Om att vara tydlig eller otrevlig

Det gick bra. Först kom jag dit och skulle hala upp kvittot på det tillfälliga passet...det låg kvar hemma....och på vägen tillbaka så var det poliskontroll. Självklart blev jag invinkad. Talibanen var skitnervös och frågade om jag skulle bli tagen för nåt.

Stormar in på passenheten och fram till en ung liten pojkvasker i luckan. Förklarar mitt ärende. Han blir skitstressad, en äldre snubbe går förbi och frågar om han ska ta över. Intet ont anande att det var just mig denna snubbe expedierat och fuckat upp det för några veckor tidigare.

Ett antal "jag ber verkligen om ursäkt" senare så var ett nytt pass beställt. Dock måste jag vända mig till Rikspolisstyrelsen för att få tillbaka pengarna. Vilket inte skulle vara några problem.

Hela vägen dit var talibanen lite orolig för exakt hur arg jag skulle vara på dem. Eftersom hon har en far som kan få folk att gråta när han är på det humöret, så ville hon veta nivån på det hela.

Jag talade om att jag sällan, eller aldrig, är otrevlig mot folk. Att det är bättre att vara tydlig. Hon undrade vad skillnaden var. Jag förklarade att jag i hennes öron kanske skulle låta lite upprörd, men att jag skulle vara bestämd. Att jag inte tänkte ge dom något utrymme att tjafsa.

And I was.

"Mamma, du svor ju faktiskt. Du sa "jävligt irriterande"."

"Ja, men det är tonen det handlar om. Jag talade bara om att det var "jävligt irriterande" att bli stoppad 20 minuter innan planet skulle gå. Det är fult att svära, men ibland glömmer jag bort det när jag ska säga något viktigt."

Hon är tyst en stund.

"Det var tur att inte pappa var med."

Och det kan man ju säga att det var. Han hade suttit i häktet vid det här laget.

På med hjälmen

Gissa om jag är sur.

....nu hämtar de chefen.

När man är en radiostyrd robot efter en Egyptienresa

Alltså, när man har den här sortens akterproblem och det trycker på, så är det jefligt bråttom till toa när det drar ihop sig så att säga. Jag har i 4 dagar kutat samma väg till toaletten på hotellet, så kroppen har liksom gått av sig själv. 58 gånger om dygnet ungefär.

Mitt i natten vaknar jag. Och tror att jag ska göra i byxorna. Så jag kastar mig ur sängen och springer in på toa. PANG, säger det, så drar jag huvudet i partiet mellan våra sovrumsfönster. För precis där var dörren ut från sovrummet på hotellet.

Man kan säga att jag var..ehh..rätt nära att ramla ut genom fönstret, rakt in i körsbärsträdet. Jag var helt övertygad om att maken vaknade av smällen, men han mumlade nåt och vände på sig. Trodde f-n jag skulle dö av smärtan.

Härlig bula i ögonbrynet kan jag upplysa om.

Älskling...

...som jag har längtat efter dig.

Hurra, we made it

Vi lyckades ta oss till Arlanda utan att behöva byta trosor och kallingar.

Nu ska vi bara klara hela vägen hem också.

Ähhum, man ska nog inte vara för snabb..

Det där sista stycket i föregående inlägg strykes härmed.

Jag är fortfarande kass i magen.

Big time.

Idag åker vi hem.

Med lite tur så kommer alla barn som klev in i planet ut levande. Sömntablett i behån underlättar liksom den saken.

Tonåringen 20-åringen;  kan du please laga stuvade makaroner och falukorv. Vi är hemma vid 20.30-rycket och jag vill att vi äter tillsammans. Tack älskling.

The almost very last day in Egypt

Både maken och jag ställde våra telefoner på 06.30 i går morse. Bussen till dagsutflykten skulle hämta oss 07.20. Tror ni de ringde?

06.40 vaknar jag och slänger mig ur sängen. Talibanen tokvägrade och skulle vara hemma. Då hotade jag med att den tysktalande Bamseklubben skulle få ta hand om henne hela dagen och oj vad det gick fort att komma ur sängen.

07.30 ringde båda våra mobiler. I bussen. Så jäkla dags då.

Två timmar rakt ut i Röda havet. Sen kom delfinerna. Och så bra det går att fota med en mobilkamera, som förvisso är mycket bra, men när solen skiner så ser man inte ett skit. Så jag chansar med att trycka av 10 bilder. Det här är vad som kom med;

Och har man förstoringsglas så ser man delfinfamiljen väry tydligt. Hade jag haft en undervattenskamera så hade ni fått en närbild, för de simmade med oss lite senare.

Just det ja, när vi står beredda och ska hoppa i vattnet så skvalpar ett gäng bajskorvar förbi. Jag svär. En av arrangörerna ligger redan i vattnet och får plaska undan dem med sina simfenor. Människokorvar. Fifanihelvetesåjävlaäckligt.

Första snorklingsturen sög. Hade lovat Talibanen Hitta Nemo-firrar, men de lyste med sin frånvaro. Bara massa andra tråkiga. Hon var asgrinig och det slutade med att hon klev upp i båten igen. Hade hon varit med 2 min till så hade hon fått simma bredvid delfiner. Efter lunchen drog vi till ett annat ställe och där fanns varenda färglad fisk du kan tänka dig. Helt otroligt.

Blev lite fascinerad av det här också;

Är det inte lite lättare att trycka upp efternamnet på vanlig visitkort i stället. Verkar jobbigt att ta av sig kläderna varje gång man ska presentera sig liksom.

När man har varit på sjön och badat i sjukt mycket saltvatten, så blir man väry snygg i peruken.

Asså, ni som är nya här. Det finns dagar som är aningen bättre...;

Men det bästa med denna dagen skulle kunna vara att man för första gången på tre dagar kan fisa utan att bajsa på sig.

Om man nu hade varit en sån som fiser alltså.

Innan man får rännskita i Egypten

Så hinner man gå till den lokala skönhetssalongen. Fast först tjafsa lite med maken;

Varje dag så går det runt "inkastare" till hår- och skönhetssalongen vid poolen. De visar en pärm med en himla massa grejer man kan göra. Talibanen har tjatat hål i huvudet på oss om att få håret flätat. Så medan maken äter sen lunch så säger jag äntligen "ja" till snubben som jagat oss i flera dagar. Han säger att det kostar 675 egyptiska, som är ungefär som svenska, men att jag ska få det för 550. Gud vad bra, tänker jag, jag behöver ju inte ens pruta. (Jag vet, håll tyst på er!)

Maken kommer precis när talibanen och killen ska gå, så han följer med. Och muttrar över att vi har blivit blåsta, och att jag "borde fatta" och bla bla bla.

Efter nån halvtimme kommer killen tillbaka. Talibanen sitter i frisörstolen och han undrar om min man alltid är så sur. Jag kan inte låta bli att svara "Well, you have seen the happy side of him, you should see him when he is in a bad mood." Min man har nämligen inget pokerfejs när han är irriterad och gör sig ofta därmed mycket lätt illa omtyckt. Han tittade medlidsamt på mig och jag riktigt såg hur han tänkte att jag måste vara världens olyckligaste fru.

Den här killen har i flera dagar försökt få mig att köpa en ansiktbehandling plus en hårborttagning i ansiktet med en speciell trådteknik. Typ bort med min en gång så fint kallad "exotiska mustasch". (En kille påstod det när jag var 15 och sen dess har jag inte haft komplex..att jag såg orientalisk ut) Och så tyckte han att jag borde unna mig en pedikyr. Allt det, inklusive talibanens flätor skulle kosta 1100 pengar.

Okejrå, sa jag och följde med honom till salongen. Där maken satt. Och fick tokspel när jag berättade. "Det fattar du väl att vi blir rå-lurade!"

Men eftersom jag vet vad det kostar i Sverige så orkade jag inte bry mig. Jag var mer orolig för min mage, som just börjat krångla lite tidigare och mycket riktigt. Mitt i det hela var jag tvungen att be om att få låna toaletten. Inte alls pinsamt eftersom det blev ett icke så diskret sprutlackerande som hördes över hela nejden. Fräscht.

Först tog de bort allt hår i ansiktet med vanlig sytråd, det såg skitkul ut, men JEFLARS så ont det gjorde. Sen på med nån rengörning och därefter på med ansiktsmasker. Halva ansiktet med nån grön historia, och den andra med nåt annat. Plockade ögonbryna gjorde de också.

Och så lite fotbehandling på det.

De var hundra gånger bättre än klåparna i Turkiet!

Men men, det var nog tur att jag hann med att göra det där för sen var det kört.

Tuggade i mig allt som gick för att få ordning på magen men hej och hå vilket magknip. Maken och jag springer i skyttetrafik på toa. Det är bara talibanen, peppar peppar, som verkar ha klarat sig med endast en värk- och spykväll.

Så den här vyn är den jag sett mest de senaste två dagarna. Maken mår något bättre än jag, han ligger ett dygn före mig.

I morgon ska vi på delfin- och snorkelutflykt i Röda Havet mellan 7-17. Ska bli intressant och se vad som händer när man bajsar på sig i vattnet. Plus det faktum att jag är sjuuukt båtsjuk. Tänkte inte på det när vi bokade. Tänkte mest på att jag ska simma så där gasellaktigt intill en klase delfiner medan maken fotar. För det har jag sett på film.

Om hotellet i Egypten

Jag gav det här haket 3+ när jag checkade in.

Efter idag får de 4+. Det är första gången ever, som jag varit med om att hotellpersonal går runt och frågar folk hur de upplever hotellet.

En timme senare knackar det på dörren och en servitör kommer med aniste och uppskurna limeskivor. "We heard you have stomach problems".

Och att jag har.

Ordet rinnande har fått en ny innebörd let me tell you.

Nån som hört att diarreé är synonymt med Egypten?

Mina inlägg blir inte i kronologisk ordning, så skit i om dagarna inte stämmer när ni läser. Nu ska jag berätta om gårdagen.

Eftersom jag är GBP-opererad så måste jag äta 6 ggr per dag. Slarvar jag så får jag svinont i magen. I går vaknade jag 06.10 av att talibanens huvud i mina knäveck. Maken tycker det är så "mysigt" när hon sover i samma säng som oss. Det gör inte jag. Mest för att hon har en tendens att ligga PÅ mig. Här på hotellet har hon en egen säng, men hon lyckades övertala pappa att få sova hos oss i förrgår.

När klockan är 08.30 får jag nog. Orkar inte vänta på att de ska vakna. Talibanen, som vaknar runt 6-6.30 i normala fall, ska tydligen sätta nån form av rekord. Jag drar iväg till restaurangen och passar på att äta sånt jag aldrig någonsin äter hemma. Jag har glömt några av mina medicintabletter hemma och behöver lite extra energi.

Kan dock tala om att Nutella är överskattat. Smakar skit. Jag är fyrtio+ och har i alla fall provat..

Vid 10-rycket kommer maken och talibanen glidande. Maken piper nåt om att han har skitont i magen. Om det är allmänt känt att män blir pipiga när de är sjuka så ska ni ha fullkomligt klart för er att min man är ordförande i den föreningen. Finns INGEN som kan låta som en kärring som han.

Han lägger sig på solsängen. Det går en halvtimme, men sen stapplar han in på rummet, som ligger 50 meter från poolen. Talibanen ligger i vattnet hela dagen. Själv fortsätter jag med mitt mål: en bok om dagen.

Beställer samtidigt in en iskaffe. För det gör jag alltid när jag är utomlands,men jag glömde det i Turkiet. 20 minuter senare mullrar det till utav h-e i magen. Jag kniper ihop rektum och panikspringer kobent över till rummet. Hinner tänka "karma-skit" eftersom jag inte tyckte synd om maken när han började pipa.

Efteråt känns allt okey och jag kommer på en sak: Jag har inte druckit kaffe sen jag opererade mig för snart 1,5 år sen. Jag tappade smaken för det helt och hållet, och har blivit en te-kärring. Klart osexigt. Men det måste ha varit det som var orsaken.

Jag har svårt att få talibanen att äta lunch och försöker få henne att fatta vikten av att äta och dricka när det är så varmt, men hon petar bara i maten. Borde ha anat oråd.

På kvällen kravlar sig maken ur sängen och vi går och käkar. Talibanen fortsätter att peta i tallriken, får i sig 7 pommefrites och 2 melonbitar.Maken sitter och stönar och när vi är färdiga bestämmer vi oss för att det är läge för ett apoteksbesök innan talibanen ska till barndiscot.

Vi inhandlar vätskeersättning, diarreétabletter och krampmedicin. När vi ska betala säger talibanen: "Mamma, kan vi gå tillbaka till rummet, jag mår inte bra."

Väl där får jag i henne vätskeersättning med mutan att hon får ett gäng NonStop.

En kvart senare spyr hon som en babian. Maken ligger i sänger och släpper blöta fisar som stinker värre än surströmming. You have no idea.

Och jag har ingenstans att ta vägen.

Vad tror ni oddsen är för att jag blir magsjuk på torsdag klockan 14.00? Det vill säga när planet lyfter hem.

Om när man är nära diarreé i Egypten

Om Egypten hade legat i Europa så hade det här varit Europas största vattenpark. 46 åkattraktioner. Talibanen är i sjunde himlen.

Det här är den "lilla" barndelen..

Jag följde med som en hangaorund för att hålla koll på badväskan med värdesaker.

Trodde jag. De övertalade mig att åka med en gång och jag var faktiskt tvungen att kolla i baddräkten efteråt. Var helt säker på att jag gjort i byxorna, men jag hade klarat mig.

Herregud, det var det värsta jag varit med om. Säger till maken att jag inte fixar saker som jag inte har kontroll över. Som t ex att sitta på en badring som går i 200 knyck i en snirklig vattenbana. Utan att kunna bromsa. Han garvar och säger: "So what, det är bara att relalalaxa!"

Säger han, tjugohundratalets värsta kontrollfreak.

Några av banorna på ena sidan.

Dubbelklicka på bilden och kolla den multifärgade banan. Kom inte och säg att inte ni skulle skita på er!

Om Egypten och maten

Maken går runt och fiser hela dagarna och jag får tokspel.

"Amen vad tror du; först är magen inkörd på Matkomfort.se, sen när det är sommaruppehåll med dom så blev det en veckas snabbmat av allehanda kvalitet, och nu egyptisk mat."

Igår var vi på en restaurang här på området som inte ingår i All inclusive-konceptet.

...och den ska nog inte förväxlas med Grill i Stockholm. (Inte mycket kan jag säga, även om maten var god.)
Innan maten kom in så pratade talibanen och maken om fotboll. 20 minuter tidigare så blev Sverige 3:a i VM med tjejlaget.

 Talibanen råkade fråga "pappa, när började du gilla fotboll?"

"Jo du förstår, 1974 spelade Sverige i VM mot Västtyskland och då..bla bla bla BLA BLA, skitmycket bla".
Asså, när han sätter igång med fotboll så går det inte att få slut på honom.

Jag beställde vitlöksscampi. Som var asgod. Dock har jag aldrig ätit det tillsammans med pommes förut.

Ser kanske inte så lattjolajban ut här, med sweet Lord så gott det var. Tills jag lyfte på ett par scampisar;

Jag äter gärna tomat, paprika och gurka, men thats about it när det kommer till grönsaker. Här har kocken försökt gömma skitäcklig broccoli, vidrig varm blomkål och en livsfarlig grön ärta. Mina 10+ blev snabbt 22-. Huää!

Efter maten beställde maken in en kaffe. Eller rättare sagt; "Can I please have a cappuchino based on two espressos?"

När han smakade på den så såg håret ut som om han stuckigt fingrarna i ett vägguttag. Lite starkt att tala om.

Och se på fan här då;

Jag tror minsann att mina ryssbrudar i Turkland har skickat hit sina kusiner. De sitter och röker vattenpipa.

Hotellområdet är stort och det finns många affärer här men det går inte att ens gå förbi dem. Innehavarna är helt galna och vill absolut att man ska komma in. Och de säljer bara crap-saker. Alla småbrudar hänger som klasar i de butiker som säljer fejkväskor och tycker inte att det är så noga om LV-loggan hänger på trekvart. Eller om det bara är ett "c" i Gucci.

Apropå det ja.

Maken frågade första dagen: "Öhh, vad kostar den där väskan?"

Makar ska inte veta vad handväskor kostar så jag svarade.

"Vet inte, vaddåra?"
"Vill bara veta hur mycket jag måste punga ut med eftersom den inte går in i kassaskåpet och kommer bli snodd."

Så nu gömmer jag den i det ihopvikta överkastet ovanpå klädskåpet. I´m så smart.

Och nä, jag vet inte vad jag tänkte med när jag tog den. Jag ville bara ha en väska som passade kläderna jag skulle ha på planet.

Ja. Jag är en ytlig kärring. Alltid stör det nån!

Till er nya läsare

Hej på er. Jag har blivit så fruktansvärt dålig på att svara på alla kommentarer och jag blir överlycklig varje gång jag ser en ny läsare! Jag läser vartenda ord (liksom maken gör..) och är så himla glad över att ni tar er tid att skriva något.

Ni är mycket varmt välkomna. Jag har bloggat i några år nu och kan lätt skryta med att jag nog har bloggvärldens bästa läsare. På riktigt. Förutom två stycken, två bittra tackor, som gärna går till personliga angrepp. Ingen behöver hålla med vad jag säger, däremot vill jag gärna respekteras. Lyckligtvis så har jag några tusen läsare till, som är överlägsna. Och det är för er jag bloggar.

Sen brukar jag få klargöra en sak då och då för nytillkomna: jag älskar min man. Väry much. He´s the love of my life. Han åker på jävligt mycket däng här i bloggen. För att han är en skitdum chef. Så vi bråkar jämt. Eftersom vi har ett sjuhelvetes humör båda två.

Och så har vi aldrig samma smak när det gäller inredning. Det tog två år att enas om ett soffbord...och då fick jag ge mig. Nu håller vi på att renovera hallen. Eller ja, vi har rivit ut den helt och hållet. Nu ska vi bara komma överens om hur den ska se ut. Om 5 månader, i december, så är det "bara" två år sen den revs. Han lever efter mottot "jamen vi har ju hela livet på oss" och jag ruttnar. Helt.

Japp, så håller vi på. Och vore det inte för honom så skulle jag inte ha någon blogg. Jag stängde ned den för 3 år sen men efter en vecka så övertalade han mig att köra igång igen. Trots att jag mörbultar honom här inne.

Jag älskar min blogg och jag älskar ert sällskap.

Så nu vet ni.

Egypten och klockan, värdsliga funderingar

Det är en sak jag inte förstår. När vi gick ned för landning så säger kaptenen nåt om att det är lämpligt att vi ställer om klockan. Att Egypten ligger en timme före Sverige.

Så jag ställer om armbandsuret och när jag sätter igång min HTC Sensation så ändras tiden automatisk till lokal tid...noterar jag.

Eftermiddagen går och vi badar klart. Gör oss i ordning för middagen. Kliver in på restaurangen, som talar om att vi är en timme för tidiga. Maken, som inte hängt med över huvud taget, tror att klockan är svensk tid. Jag vet att den är egyptisk tid. Eller ja, jag trodde det.

Jag blir nu helt confused eftersom jag var helt hundra på att piloten bad oss ställa fram tiden. Lika tid som i Turkiet veckan innan. Men maker säger att hans iPhone inte har ställt om sig, alltså har Egypten samma tid som Sverige. Dock gör han en notering om att när han går in i iPhonens "världstider", eller vad han nu sa, så säger den klockan att lokal tid är en timme före Sverige.

JAG FATTAR FAN INGENTING.

Eller avdelningen för Vem bryr sig.

Schysst make

Jag ligger i solsängen och läser. Maken går till baren för att hämta vatten. Kommer tillbaka med en färgglad historia till mig. Jag dricker ur sugröret och fortsätter läsa. Japp, jag läser Bingo Rimérs bok. Jag gillar nämligen honom. Och hans sambo.

Hur som. Är så inne i boken att jag inte förrän glaset är nästan tomt, märker att jag blir tjock i huvudet och lite...ehh..konstig. Alldeles för sent inser jag att jag är småfull. Hur lätt som helst för en som har en gbp-magsäck som rymmer 2 dl föda/dricka..

Klockan 10.00 på morgonen.

När man går omvägar i Egypten

Av nån märklig anledning så är jag väldigt noga med att inte inleda någon konversation med någon som verkar resa med sina barnbarn.

Dessutom har jag ju mannen att ta hand om också. Det räcker och blir över kan jag säga.

Just det ja, resebyråbranschen

Var det inte vi som kom överens om att ni skulle ragga tag i en resebyrå som vill sponsra mina resor, och att jag i gengäld bloggar åt dom?

Vavavavava?! Ni lyser med er frånvaro.

NÅGON därute måste väl ha känningar?! Det enda jag kräver är att det aldrig får vara sämre än 4-stjärnigt. Piece of cake-krav tycker jag. Gör liksom inte om det där med den där felbokningen i Paris för ett par år sen, när jag vaknade med loppor på hela kroppen.

...och gärna All inclusive.

Det går bra att maila. Jag går ingenstans utan min dator så jag svarar fort som fan.

Och jag kan blogga utan att svära. Om jag anstränger mig.

Nu bada mera.

Om folket här

När vi åkte från Turkiet och alla norrmän och ryssar, så lovade jag talibanen att " i Egypten så kommer det nog bara vara svenskar på hotellet."

"Hur vet du det?"
"För att resebyråerna brukar reservera hela hotellet på olika resmål."

Efter två timmar vid poolen igår så konstaterar jag följande folkslag:

Yttepytte få svenskar

Halva Tyskland

...och några hundra ryssar på det.

Stackars talibanen. Tyckte nog att det hade gått för långt när hon i förra veckan säger:

"När ska vi spise mamma?"

Tur att vi ska till Skåne om två veckor.

Var är ni?

Ho ho, var håller ni hus?! Jag ser ju att det just precis nu är 78 personer här inne. Fram med er!

Nu har jag bemödat mig med att släpa med mig datorn hit, då får ni fanimej hänga på och kommentera. Annars låser jag in den i safen.

Såntmanskrivernärmakenliggerintillochsnarkarochmankännersigensam.

Om när Fru Universum ska bomba passenheten i Solna nästa fredag

Och nu kan ni lita på att det kommer sväras. Fifanihelvetesjävlar, vilken start på dagen.

Klockan ska ringa 04.00 och när jag går och lägger mig så är jag svinstressad; tänk om inte mobilen ringer, tänk om vi missar planet. Så sista gången jag tittar på klockan så är hon 23.15.

Kl 01.31 hör jag låååångt borta: "Hallå, det är Securitas..HALLÅÅÅ!"

Av någon anledning så har en rörelsedetektor i vardagsrummet satt igång varpå larm gick till Securitas. De konstaterade att det inte rörde sig om någon inbrottstjuv och drog. Maken somnade om. Talibanen somnade om.

Men inte husfrun.

Så när mobilen ringer är jag tröttare än tröttast. Och det är knappast nån hemlighet att jag blir svingrinig när jag inte har fått min skönhetssömn.

Taxin kommer 5. Planet ska lyfta 08.00. Vi har drygt två timmar på oss efter incheckning, så vi shoppar lite och äter frukost. När det är en halvtimme kvar så säger maken att vi måste gå, detta eftersom vår gate är nr 66, av 70, så ja, det var på andra sidan Arlanda. Självklart.

Vi kommer fram till polisens passkontroll. Tjejen bakom luckan rynkar på ögonbrynen. Just där och då inser jag att det är ett problem. Och när jag blir nervös så blir jag ..ehh...mojsig i magen. Väry. Så jag ber henne raska på för jag måste på toa. NU. Då släpper hon bomben:

"Kan inte låta dig gå förbi, ditt pass är spärrat!"

"Eh, vad säger du?! Jag var i Turkiet i föra veckan, så det är omöjligt."

Hon kollar igen och mycket riktigt. NÅN JÄVLA IDIOT på passmyndigheten i Solna har spärrat mitt gamla pass OCH mitt nya. Som jag hämtade ut veckan innan jag åkte till Turkiet.

Vi tjafsar fram och tillbaka.

"Vad gör vi nu, planet går om 20 minuter?!" sa jag. Efter att både maken och jag nästan hade gastat hål i huvudet på henne om att det FAKTISKT inte var vårt problem att polisen klantat sig.

"Tyvärr, men jag kan inte släppa in dig. Jag har bett min chef komma. "

Nu inser talibanen läget och börjar stortjuta. Kön växer. Chefen kommer. Och säger samma sak. "Sorry, men du kommer inte iväg. Du måste fixa ett temporärt pass. Ta en taxi ned till Polishuset på Tullgatan."

Och nu jävlar blev det springa av. Vi har 18 minuter på oss. Ni som kan Arlanda vet att det är en bit ut till taxibilarna. Vi kastar oss in i en, förklarar för chauffören, han trycker pedalen i botten, talibanen säger: "ni får svära hur mycket ni vill nu utan att betala, för nu behövs det", (vi får ju betala henne varje gång vi svär hemma)  sladdar in på polisstationen på två hjul, talibanen stannar kvar i bilen, och storgrinar om att hela semestern är förstörd, jag och maken upp till 4:e våningen, fotar, skriver under, betalar 980 pickadoller.

Springer ned, iväg med taxin, in på Arlanda. Och suck...ny jävla säkerhetskontroll.

Klarar den, tar av mig mina högklackade dojor och springer för livet. Fram till samma brud i luckan, hon släpper förbi oss. Maken kutar i förväg, min telefon ringer. Under tiden jag fixade passet ringde maken Fritidsresor och talade om vad som hänt, nu ringer dom mig från planet och undrar var vi är, "är där om 30 sekunder", säger jag. Vid gaten skrattar personalen och ropar "Heja heja, vad bra, VÄLKOMNA!" Och vi kastar oss in i planet...

..07.59. Sug på den ni!

Självklart möter vi de obligatoriska sura blickarna men who fucking cared, vi var med.

Vi var dyngsvettiga och flåsar en kvart efter start. Jag tittar på mina fötter, sprang ju barfota, och de är skitäckliga. Jag har fobi mot smutsiga fötter så att jag springer genom hela Arlanda barfota är en bedrift bara det.

Jag förbereder min 5 timmars sömn med att ta fram den uppblåsbara kudden, ögonbindeln och sömntabletten. Just det ja..sömntabletten...Inte så intelligent att lägga den i resväskan.

Men jag är så fruktansvärt trött att jag tänker att det är lugnt. Jag kommer somna som en stock. Men först toa. Eftersom fötterna redan är asäckliga så går jag barfota i gången mot toaletten. Och det kan jag säga, att vara barfota på en flygtoalett är det i särklass äckligaste som finns. Men dryga 2 timmars sömn och en språngmarch, som lätt kunnat konkurrera ut Usain Bolt, gjorde att jag inte orkade bry mig. Tar tag i toadörren och öppnar. Där sitter en snubbe och bajsar med byxorna nere vid anklarna. Pang, så åkte dörren igen.

10 minuter senare sitter jag i min stol. Fullpreppad med sovattiraljer. Här ska sovas.

8 sekunder senare hörs ett illvrål från stolen bakom. JAJAMENSAN, en äcklig liten unge sitter i 5 timmar och sparkar mig i ryggen, alternativt skriker med hög gäll röst. Höjden var när mamman bytte vidrig bajsblöja på honom i stolen, och ber flygvärdinnan ta blöjan! (Han var ca 4 år.)

Varje gång jag höll på att somna så kom ett gallskrik. Och efter den miljonte sparken på stolen, när det var 25 min kvar till landning, så kunde jag inte hålla mig:

"Nu får du FAKTISKT lägga av! Det är inte särskilt trevligt att du sitter och sparkar mig i ryggen HELA TIDEN! Och du kan ju GLÖMMA att jultomten kommer till dig i år!"

Pojken bara tittade skräckslaget på mig. Mamman glodde också och jag tänkte att, om hon säger ett enda jävla knyst, så kommer jag tjonga till henne så att hon landar i luckan ovanför! Men hon måste ha fattat att det inte var läge för hon knep.

Monstret. Jomenvisst, jättesöt och allt det där, men fan inte när man inte fått sova.

När jag kliver ur planet och ska gå ned för trappan, så kommer en vind och tar tag i min kjol, varpå jag gör en Marilyn Monroe: den flyger upp över röven, så att alla som går bakom mig i trappan kan skåda min dallriga platta häck i ett par svarta trosor med vita minihjärtan. Sexigt.

Utanför flygplatsen står femtontusen bussar. Vi ska till nåt hotell som heter Soraya-nåt. Kliver på bussen och SJÄLVKLART ska ungen och hans familj till samma ställe!

..men eftersom pappan i familjen glömt sin plånbok på planet, så måste vi stå och vänta medan han får gå tillbaka hela vägen och hämta det. Why not liksom.

Under tiden konstaterar jag att bussen är skitäcklig med gamla tuggummin och annat skräp överallt.

Säger till talibanen att hon inte får röra på en enda sak och absolutpåingavillkor stoppa händer i näsan eller i munnen. Fattas bara att man blir sjuk här nu också.

Läser för övrigt en bra bok;

Så småningom drar vi. Jag har aldrig varit i Egypten och kan väl inte påstå att naturen är särskilt imponerande.

Så här såg det ut hela vägen ända fram till att vi svängde in på hotellområdet.

Jättekonstig incheckning: alla lämnar ifrån sig passen till reseledaren. Sen ropas man upp, får en nyckel och ombeds ställa sig i samlad grupp. När alla är klara så går man gemensamt genom hotellets område och blir hänvisad det rum man fått. Sen fick vi vänta på rummet i en timme innan väskorna kom. Morr. Hotellet är 5-stjärnigt internationellt, men 4-stjärnigt recording to Fritidsresor.

Enligt den här frun så är det 3-stjärnigt. Fint, men slitet. Som fasen. Av med kläderna och på med baddräkten. Just det ja, när jag tar av mig behån så ramlar sömntabletterna ut. Ehh, hade visst lagt dem där för att slippa rota runt i väskan. Idiot.



Badar några timmar innan det är dags för middag.

Till skillnad från förra veckan i Turkiet, så har detta hotell massor av olika restauranger. Vi tar den som öppnar först, och när jag har tyckt i mig två kycklinglår, så slår det mig att det kanske inte var så där jättebra att starta veckan med kyckling. För det är väl just precis i det här landet man ska passa sig jävligt noga.

När vi kommer tillbaka till rummet så gör talibanen i ordning sin garderob.

Tror somliga har ärvt sitt ordningssinne från den högt aktade modern..hehe.

Vi har väntat i flera timmar på att få tillgång till internetkoden. När maken kommer med den så är han vansinnig. De debiterar hutlöst och han lackar över att vi ska behöva betala full dagsavgift, fast vi inte får den förrän klockan 20.00. Talibanen var med när han tjafsade med dem och säger: "mamma, han var nästan grinfärdig när pappa hade pratat klart!"

Tror bestämt att den här familjen ska sova sig lite och börja en ny dag i morgon.

Öh, höll ju på att glömma: är det någon därute som har känningar på passmyndigheten i Solna, så kan ni ju ta och ringa och förvarna dom. Nästa fredag, 9.00, kommer jag tid med en jävligt stor brödkavel och krav på 980 kr, plus taxi fram och tillbaka, samt ett nytt, avgiftsfritt pass.

Som jag ska skälla ut dom!

Ha tålamod

Ni ska få höra värsta grejen. Ska bara få det här VÄRDELÖSA internet att fungera. Tar år och dar att ladda ned bilder.

Ni kan ju få en ledtråd; det var på sekunden att vi kom med planet i morse. Och jag ska mörda när jag kommer hem.

Men som sagt, har suttit i en timme med inlägget, så det kommer upp så snart det bara går.

Lystring alla barn

Nu kan ni gasta så mycket ni vill. I'm prepared.

Godnatt

Klockan 05.00 en torsdag

Vad gör ni?

Själv ska jag snart dö i en flygkrasch.

Varför kan man inte flyga charter med Concordplan?

Om maken och hans frisör..ska

För några dagar sen så tyckte jag mig notera att maken varit på särdeles gott humör...i flera dagar. Väry ovanligt. Att det pågår i flera dagar alltså.

Så kröp det fram. Han hade varit och klippt sig, och hans "vanliga" frisör är äntligen tillbaka efter nåt års bortovaro. Han berättade att hans fru och barn var på semester i Turkiet, och hon berättade att hennes man och barn också var borta. Sen lägger hon till: ..."jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på den här veckan..."

Maken är rätt snabb i det mesta, men det var nog inte förrän flera dagar senare som han förstod att hon limmade hårt på honom. Hela hans huvud består av bokföring och Excelfiler, så hissen går sällan hela vägen upp när det handlar om annat än siffror.

Och han erkänner att hon ser bra ut.

Jag är möjligen en konstig fru, men jag kan tycka att han gott kan ha nån som flirtar och bekräftar honom. Efter 15 år så kan man ju inte påstå att man är på topp direkt. Det är ju liksom inte så att man sätter på sig stay up´s, målar naglarna röda och viskar "come on baby light my fire" varje månad. Inte jag i alla fall. Orka.

Så vill raringen flirta lite med frisörskan så har han min tillåtelse.

Och vill hon ha mer än så, well, då får vi nog snacka lite om saken. Tänkte behålla honom en kvart fjorton dar till. Ungefär.

Hur funkar ni?

Hemma hos Finfrun finhooden

Här i finhooden verkar det finnas alla möjliga dietvarianter.

En är fil med flingor. Att sköljas ned med rosévin. I dricksglas.

Jag sitter intill och försöker lösa ett datorproblem åt ena dottern i huset, och frågar om de har en Mac-dator på övervåningen. (Orkar inte förklara varför jag ställde frågan.)

"Näe, den ena är en HP och den andra en Sony."

Det är ju tur att hon har andra kvaliteter som väger upp det hela...

Och några timmar tidigare tror jag att jag hittar grannens marsvin i Finfruns frys.

Ja den är äkta och ja, den är ärvd. Typ skitgammal.

Men det var bara en halsduk som "luktade så himla konstigt, så jag la den i frysen."

Mer än så här spännande har inte jag haft det idag.

Trash or no trash

Jag tycker det är så fint med nagellack på korta naglar, men har alltid tyckt att det ser hmm..white-trash-aktigt ut på mig själv.

Nu har jag slagit på stort och målat dem. För första gången på säkert 10 år. Mycket ovant.

Är det fint, eller ser det billigt ut?

(Fast, maken gick igång på alla cylindrar...så klart. Jeeezus, vad är det med män och lackade nails?!

Makens gömmor

Det här är makens chips- och ostbågsskåp.

Det är inte tu tal om att slänga några slattar, nää, det kan ju göra ont liksom. Och en vacker dag ska jag hämta en stege och kika längst in. Har jag sagt att vi har bott här i 10 år? Om man lyssnar riktigt noga så kan man bergis höra nåt som rör sig där. En hel familj av något slag.

Äcklo