lördag 24 juli 2010

Mnjaee



Här går nog gränsen.

Å andra sidan fyller maken år den 1 augusti. Jag är nog ganska säker på att han blir överlycklig.

Se där ja



Man kanske skulle leta upp teamet.

Eller inte.

Och nä, jag är inte så där tjock som spegelbilden försöker påstå!

Nu jävlar..



....ska det shoppas!

Gissa var jag är



Det här ska bli kul! Var är jag tror ni?

fredag 23 juli 2010

När man har det bra men inte får höra nåt smarrigt



Förlåt, men när man har det så bra man kan, med ärliga, härliga bästa vänner, så har jag grymma problem med att blogga. Finns liksom inget att klaga om.

Eller ja, ska väl vara att jag inte får fanskapet att prata. Vadå "tystnadsplikt och sekretess". Jäkla tramserier. På 24 tim har jag bara fått ur människan att "att den nationalla hotbilden är låg och vill du veta nåt mer så gå in på www.sakerhetspolisen.se".

Amen fatta hur jävla tråkig han är. Och inte går det att supa honom under bordet heller. Det är snarare jag som torskar där.

Så jag åker nog hem imorgon.

torsdag 22 juli 2010

Snart så



Ligger i SÄPO-chefens trädgård och förbereder mig för kvällens förhör om aktuella mord och andra högst intressanta kriminella historier. Problemet är bara att han är som en jävla mussla och köper inte mina löften om att jag inte skvallrar till en käft.

Måste nog få i honom alkohol intravenöst, så att han börjar snacka. Eller kanske lite valium.

Kvinnlig list. Me like.

Den brutala sanningen



Talibanen är en äggoman. Och hon har alltid vetat att ägg kommer från hönor.

No big deal.

Men jag missade nåt i utbildningskedjan för igår fick hon reda på att själva gulan är/kunde ha blivit en kyckling.

Talibanen är en stor djurvän och är lite lätt tveksam denna frukost. Därför avhandlas frågor som "hur många kycklingar har jag egentligen ätit mamma?" och HUR kan gulan egentligen bli en kyckling.

Hon har varit helt säker på att hönor föder kycklingbebisar och att äggen är MAT, som är till för människor.

På tu man hand



Talibanen och jag konstaterar att vi har det ganska bra på vår minisemester. Och idag flyger maken ned.

Nu checkar vi strax ut och drar till Limhamn. Skånes Östermalm har jag hört. Undrar om de är bättre på att plocka hundbajset där.

onsdag 21 juli 2010

Med två tomma, men fantastiska händer



Idag var jag på Miljögårdens (grossist inom heminredning) outletbutik och handlade loss lite. Förlåt maken, Men du vet ju hur lycklig saker gör mig.

Köpte dessa hyfsat stora krukor för blott 70 kr st. Två timmar senare har kära vännen rotat runt lite hemma och viftat lite med trollspöt, och se så fina de blev!

Tack M, du är verkligen  en gudagåva. På riktigt.

Man kan ju skita på sig för mindre



Jag är nog benägen att hålla med talibanen. Hur tänkte hotellet här liksom?

Spenderar en skön dag i oerhört vackra Trelleborg, sen vidare.

När en mamma lackar ur totalt



Är på hotell, 60 mil hemifrån, när jag konstaterar att min ansiktskräm är helt slut.

Idag ska man vara ytterst tacksam över att inte vara min tonårsdotter och att jag är emot all form av aga.

För somliga lär på måndagens utbetalning av lönen märka exakt hur mycket La Prairies hudvårdsprodukter kostar. You're gonna get a heartattache honey.

Maj, maj måne..



Klockan är 6.15 och jag ligger och surfar med mobilen när en yrvaken taliban tittar upp:

"Mamma, har inte du somnat än?"

"Näe "

"Är det mitt i natten?"

"Mmm"

"Du måste sova nu mamma. "

"Mmm", säger jag, och lägger mig med ryggen mot henne så att hon inte ska se mobilen. Tre sekunder senare sover hon...

...som aldrig brukar kunna somna om. Kan kanske bero på att hon var uppe till elva igår.

Bra mamma.

tisdag 20 juli 2010

Hallå Skåneland!



Jag talibanen är i Trelleborg. Talibanen tyckte hotellet var jättefint.

Tills hon såg ett uppstoppat djurhuvud i entrén. Själv är jag lycklig över att få sova i en likadan säng som jag har hemma. Nu till goda vänner.

Om röven som försvann

Jag har gått ned en del i vikt och det gnälls lite här hemma.

Nåt om att rumpan är "som en kudde med för lite dun i".

Det är alltså inte längre nån Engmo Dun-häck man har. Nä, man har ramlat ned i IKEA-träsket.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

När man inte ser vad maken hör

Häromdagen, när vi var på grillparty här i finhooden, så satt jag och pratade med en man ganska länge. Astrevlig.  Och det var något med honom som kändes sjukt bekant.

Nästa dag så informerade maken mig om att mannen hade flirtat med mig. Jättemycket. Jag, som inte ens har den radiokanalen inställd, förnekade det hela och tyckte att maken var en fjant. Sen tänkte jag efter och ja, mannen gjorde väl kanske det. Så maken bestämde sig för att han inte gillade mannen. Som vi med all säkerhet kommer träffa fler gånger. Skitbra liksom.

På kvällen kom jag på vad det var som var så bekant.

Mannen var en 200%-ig kopia av min exman i rörelser och mimik.

Så det är ju jävla typiskt; när någon väl flirtar med en så är det en copy av exmaken.

Minnenas aveny

Eftersom det är så sablans varmt så sover vi med balkongdörrarna helt öppna. Det betyder att jag hör varenda fluga när de tar mark.

04.10 vaknar jag av ett jävla liv utanför. Såna där ungdomar ni vet. Såna man som fyrtiofemåring blir förbannad på.

Vid 5-rycket har jag fått nog och ska till att gå ut på balkongen och be dem fara åt helvete.

Utanför står tre killar i övre tonåren/tjugoårsåldern. Två på cykel och en utan. Dom är så pruttfulla att dom knappt kan prata. De har kommit in i stadiet där man garvar läppen av sig åt ett fallande löv.

Jag noterar att den ena killen på cykeln har en tröja på sig. That´s it. Han cyklar näck. Den gående killen halsar ur en flaska gin och går in på grannens tomt. Han hämtar en sopborste. Rumpnissen hoppar av cykeln och lägger sig mitt på gatan och ber gin-killen att sopa honom från midjan och nedåt. Den tredje killen filmar med iPhonen. Dom har så jävla jävla roligt att jag inte kan med att bli förbannad över att bli väckt så tidigt.

Ibland måste man komma ihåg hur kul det var att vara 20 bast och så där pruttfull.

måndag 19 juli 2010

Om mamman som aldrig sminkar sig

Moder:" Du, har du använt min svindyra Shiseido? (Ansiktsrengöring vid sminkborttagning) Den där som jag bara har använt 3-4 gånger..."

Tonårsdotter: "Asså, eh, mmm, nångång bara."

Moder: "Jasså det säger du. Jag vet vad du ska göra för din nästa lön."

Att sorteras under fliken "Never ever trust en tonårsdotter"

Fint folk



Man kan kanske tro att det här är nånstans i Sudan, men det är på fingatan på Östermalm. Här plockas det inte upp nåt hundbajs.

Herregud, vad tror ni, sånt gör ju bara low life people.

I vårt fall är det butikspersonalen då korvarna ligger precis i entrén till en av våra butiker här.

Det som göms i snö



Håller på att städa ur bilarna och ser man på: jag som var säker på att det var tonåringen som snodde mina favoritskor förra sommaren.

Uj, uj. Be sig lite om ursäkt tror jag visst.

När man har semester

Idag är det min första semsterdag.

Jag ska ha semester hela denna vecka.

En hel vecka alltså.

Jag börjar semestern med att jobba större delen av dagen.

söndag 18 juli 2010

Flås, flås, flås

I oktober ska jag gå och titta på Persbrandt.

Handen på täcket, handen på täcket, handen på täcket.

Måste nog köpa handbojor.

Väry smart



Grundmålar trappan för andra gången.

Tänker att jag ska göra tvärtom denna gång. Börja nedifrån. Utan att tänka på konsekvenserna.

Torktid 3-4 timmar.

Trött taliban och asgrinig make på nedervåningen.

Jag måste tillbringa några timmar i ensamhet på övervåningen.

Nämen oj, så tråkigt.

Baktung



Man kan väl säga att bättre än så här blev det inte igår.

Och både makens och svärsonens hakor låg på bryggan när morfar i familjen klev upp och visade var skåpet skulle stå.

lördag 17 juli 2010

Spa a la budget



Med lite champagne så kan man drömma sig bort var som helst. Just nu är jag på Grand Hotels spa-avdelning igen.

Nästan i alla fall.

Årets vattenlek



Maken ska åka vattenskidor. Senast han gjorde det var han 17.

Jag har poppat popcorn och lutar mig tillbaka.

Det här ska bli kul.

fredag 16 juli 2010

På't igen



Solen skiner,  barnen är lyckliga, maken är snäll och jag är törstig. Live the life you love, love the life you live.

Det låter väl som en bra devis?

Life is sweet



Eller ja, det var det tills jag läste väderleksrapporten. Det ska spöregna hela helgen.  Och jag har flipflop och shorts. Kul

Får väl paddla över till Möja och köpa regnställ.

Helg



...så här ser en helgpackning för en weekend i skärgården ut. Och nej, det är inte jag som ska tälta. Dock har jag datorn med mig då jag måste jobba. Givetjävlavis

Eller hur att man kunde



Tjena att man kunde skolka.

När huvudet är några nummer för trångt

Jag är helt på det klara med två saker denna fredagmorgon.

Det går att dricka för mycket champagne, och det är inte bara skit och elände med att vara egen företagare.

Nä.

Man kan skolka från jobbet om man vill.

Och chefen var inte särskilt nödbedd han heller.

Fifan vad kul vi hade.

torsdag 15 juli 2010

När man faktiskt har det trevligt



Jag sitter intill tre jättekända fotbollsspelare och jag vetefan hur det gick till. Problemet är att jag har noll koll och har ingen aning om vad jag ska prata om. Är inte så bevandrad i ämnet.

Jag kanske skulle ta och röra om lite i grytan och berätta att jag jobbar som hytthora på Finlandsfärjorna. Har hört att det brukar funka bra.

Why not.

Veckans tips



Drick inte champagne på fastande mage. 

Väry bad idea. 

Om jag bara vågar



Dyngsvettig. Skulle lätt kunna lägga mig här. Undrar vad gästerna säger när de kommer. Man är ju ingen Näcken direkt. Hmm,  heter den kvinnliga varianten så?

Det är ju fan typiskt



Åker till värden för kvällens fest för att hjälpa till med förberedelserna. Har inte hunnit äta mellanmål så jag tar TVÅ Ahlgrens godisbilar.

15 min senare sitter jag på toa med värsta magknipet, en så kallad dumping. Kallsvettas och bajsar sönder toan.  Gästerna kommer om en halvtimme.

Är nån förvånad?

Om vädret

I kväll ska jag på fint grillparty här i hooden. Ett sånt där party när man får hålla tungan rätt i munnen och inte svära så mycket som jag gör. Och det är väl inga problem, för det kan jag.

Fast det är just det som jag tycker är så himla kul. När man ska svara på vad man jobbar med. 8 gånger av 10 så säger jag att jag sitter i kassan på ICA (inte för att det är nåt fel i det, snarare att det är ett bekvämt svar) och det är precis då man avgör vad det är för typ man pratar med; nån som tappar intresset på två sekunder, eller nån som fortsätter prata. Jag har alltid lika roligt åt hur folk beter sig.

Och det kommer bli extra roligt att notera folks bemötande med tanke på att jag har svart målarfärg på hela händerna och delar av underarmarna. Ja, vadåra, jag målar med underarmarna, gör inte alla det...?! Hur som helst så ser jag förjävlig ut.

Men jag har en snygg moppe.

onsdag 14 juli 2010

Min man, äcklot

Maken älskar att klämma finnar och plitor. Han borde ha utbildat sig till hudterapeut istället. Och har man en gång låtit honom klämma, så är det kört sen.

Alldeles nyss blev han helt till sig i trasorna. Han satt och lekte med sin iPhone och surfade runt för att köpa appar, eller hur man nu gör. Plötsligt hittar han en "finnklämmar-app".

Jamen fatta. En app där man ser en finne i närbild, som man klämmer genom att dra ihop fingrarna på displayen.

Vad är det för pucko som har hittat på nåt sånt?! Jag bara undrar.

Ahaa



Det är tydligen såna här man ska åka, ingen fjantig moppe. Eller är det bara rika människor som gör sånt? Jag bara undrar eftersom det dräller av dem här.

När man är barnfri



...så kan man ta moppen ned till Bryggan, den lokala restaurangen vid båthamnen, och dricka sig lite öl.

Det är för övrigt den väry första gången i mitt liv som jag beställer en öl på en restaurang. Japp, för jag dricker inte det men de hade ingen god champagne.

Premiärturen



Igår kväll var jag ute och övningskörde moppen på en parkeringsplats. Efter en kvart så kände jag att jag fixar det här utan problem. Fick lite Schumacker-feeling, eller vad han nu heter den där rallynissen.

Imorse var jag inte så kaxig. Fattade inte var jag skulle göra av väskan så jag tog bilen men sa åt maken att ta moppen till jobbet så kunde jag åka hem med den.

Kommer ut och ser att han låst fast den vid en stolpe. Problemet var att jag kunde inte rubba den. Det var för trångt. Så jag fick ringa in till maken:" kan du komma ut och ta bort den från stolpen!"

Sen visade han mig handväskekroken, och sa till mig att köra hem på småvägar.

Hittade nån form av cykelbana, jag veeet,  men jag körde in där, bara för att 5 min senare hamna rakt ovanför en trappa. Okey, vända sig lite och köra tillbaka. Moppen väger hundra ton, men det gick. Kör vidare och försöker se ascool ut. Kommer till spårvägen och måste stanna för vår lokala 2-vagns spårvagn som just då kommer. Bromsar in lite snyggt och får självklart motorstopp. Låtsas pilla på nåt eftersom jag fick hjärnsläpp och inte kom på hur man startade skiten.

Får igång den och susar iväg. Väl hemma kör jag rakt igenom grinden, men jag är åtminstone HEMMA.

Och helt genomsvettig. Det blir nog bra det här. Sen.

Jag vill ha allt



Amen ser ni lanternorna? Dom är sååå fina. Och asbilliga.

Frågan är hur jag ska lyckas smuggla hem en av varje, utan att maken märker. Han babblar bara om försäljning och att allt måste gå till kunderna.

Just nu skiter jag i alla kunder.

Och snart är det jul



Medan ni ligger i solstolen och kvider, så packar jag upp en miljon juldekorationer som ska säljas in på Formex-mässan i augusti.

Jösses vad fina grejer vi har fått!

tisdag 13 juli 2010

När man ska göra sig till för sitt barn

Jag och talibanen ska åka till Skåne nästa vecka och innan vi checkar in hos SÄPO-chefen och hans fru i Limhamn, så ska vi hälsa på lite andra kompisar.

Så jag tänkte boka in oss på hotell. Och för att göra det extra spännande för talibanen så tänkte jag att vi skulle bo på ett slott.

Hittar Häckeberga Slott. Försöker boka in en vuxen och ett barn. "Inget rum tillgängligt".

Okey, bara för att, så testar jag att boka En vuxen. Inga problem, det gick. 

Provar då att boka Två vuxna. Inte heller några problem.

Men se, En vuxen och Ett barn, det ville dom inte.

Jävla skithotell.

Busy



Ledsen, men jag jobbar tvåskift. 10 timmar kontor och 2,5 timme trappmålning.

Maken vill gå och sova. Jag ba': men oj, jag råkade börja måla och det är 4 timmars torktid.

Hoppsan.

måndag 12 juli 2010

Maken, blondinen...och jag

My Lord

Maken gav mig en komplimang flera gånger.

Hundra spänn på att han vill ligga.

Helst med oss båda.

Hej och hå vad han kan glömma det.

Vi är ju för f-n gifta, både hon och jag liksom...

Om när man är sjukt smart

Jag fick ett erbjudande om att ladda ned böcker till min mobil.

Så jag gjorde det.

Flera stycken till och med.

När jag var klar så kom jag på att jag inte har några hörlurar.

Fifan vad jag är smart ibland.

Tror jag kan hoppa över det där med att färga håret.

Om det här med en snygg böna som är på ingång

Man vet att det är allvar när man får sms från Krondåren i Uppsala, som vet vem vår 10-poängare till gäst är;

"Häfta fast maken i soffan!"

Gästen kommer om 30 minuter och jag tror inte jag hinner banta 15 kg, sminka mig, blondera håret (alla makens allvarliga ex har varit blonda) och se sval ut på den tiden. Kan bli tajt om man säger så.

Jag får helt enkelt chansa på att maken är blind och bara har sin vackra fru på näthinnan....ähhum..host..host.

När man är en bussig fru

Ikväll ska vi ha ett businessmöte hemma. Jag brukar ytterst sällan ta hem affärspeople då jag är mycket privat av mig. Dock är personen bästa kompis till en nära vän.

Hur som helst.

Den här kvinnan är en i modevärlden mycket känd person. Dessutom gift med en välkänd skådespelare. Och hon är extremt jävla snygg. Vi pratar 10-poängare här. En sån som  figuerar varje vecka i media, på ett eller annat sätt. Hon är så snygg att män ofta får kli i ...ja, var det nu kliar och rycker nånstans. Nu fattar ni nivån.

Jag är en god hustru. Väry god.

Jag sa till maken: "du får glo obehindrat i 10 minuter, sen jobbar vi, okey!"

söndag 11 juli 2010

En röst från de döda, eller en lektion i hur man säger Fuck you daddy

Råkar gå in på Facebook. Där jag är ytterst sällan. Och ser det här:

Hej Mona. Jag heter Carina och är sambo med din pappa. Han undrar var du tagit vägen. Nu den 15/7 är jag ledig och XXXX har hunnit hem efter en hjärtoperation.Det vore jättekul att träffa dig/er kom och käka eller bara slappa vet ja.Eller oxå kanske en annan dag.Ring honom han blir superglad./ Carina

Som alla andra så har jag en far. En idiot. Som jag har pratat med kanske 3-4 gånger på 20 år.(Mina föräldrar skiljde sig när jag var två år och jag har tre halvsyskon, som jag inte har kontakt med. Endast med min "helbror.") Och med undantaget för ett en-minutssamtal för 3 år sen så är det närmare 10 år sen senast. Jag tror inte att han ens vet om talibanens existens. För 1 år sen ringde denna Carina min bror, i samma ärende, men han sa: tack, men jag står över. Nu är det alltså min tur. Den äldste av alla barn. Den största taggen/ångesten i hans svarta hjärta.

Jag funderar på att skriva så här:

Hej Carina

"Han undrar var du tagit vägen". Well, jag är inte särskilt förvånad över hans sätt att uttrycka det. Man kan säga så här: han ringde mig en gång för närmare 10 år sen, eller när det nu var, och under de 20 minuter vi pratade, eller han pratade ska jag säga, så frågade han inte en enda gång hur det var med hans barnbarn.

Där och då bestämde jag mig för att helt släppa taget om honom. Han är, eller var, en mycket charmerande, social, vältalig ärke-narcissist. Han är sjukt egocentrisk och en fullkomligt jävla värdelös pappa...och numer en patetisk 65-årig player. Vid vårt en-minuts samtal för några år sen så var han mycket noga med att tala om att han fortfarande åkte båge, och gärna i 200 knyck på motorvägen för "dör jag så dör jag",  samt att han polade ihop med brud i 20-års åldern. Ehh. Jag är hans dotter. Jag är inte särskilt intresserad av min pappas sexliv. Faktiskt.

När jag var 10 år så sa han följande till mig: "Mona, du måste förstå att min nya familj kommer i första hand nu."
 
Den 10-åriga flickan dyrkade marken pappan gick på, så att få höra en sån sak var förödande. I synnerhet när flickan varit faderns favoritbarn i alla år. Det tog 25 år och ett antal tusenlappar i terapi innan flickan kunde släppa taget om sin pappa.
 
Så tack, men nej tack. Känner jag honom rätt så har han kommit till den avdelning i livet när man ska "göra upp" med sitt förflutna. Och det får han göra ensam. 
 
Mina barn har en morfar. En riktig morfar.
 
M
 
Vad säger ni. Ska jag skicka det, eller ska jag träffa den patetiska ensamma fadern och se honom våndas? För han vet att jag inte köper hans spel. I'm too old.

Uppdaterat:
Jag skrev tillbaka och talade om att jag inte var intresserad. Och så kopierade jag in en länk till det här inlägget. Det får räcka så.

Hela fyra ord senare



"Melodier som golv"

Men allvarligt: SKA JAG KUNNA DET?

När man har höga tankar om sig själv



Klockan är 21.20 och det är 26 grader varmt. Sitter på altanen och ska leka vuxen och lösa korsord i DN. Fram med plommon, lite chips och hemmagjord flädersaft straight from the trädgård.

Nu har 15 min gått och jag har inte lyckats med ett enda ord. Det verkar som om talibanens Lek & Pyssel och Finn Fem Fel är mer på min nivå.

Samarbete

Idag åkte talibanen bort. I en hel vecka. Jag är kanske en kass mamma som säger: herregud-vad-skönt-med-lite-egentid.  Må så vara i så fall. Hon och jag umgås så intensivt, så det är bara bra om vi får längta lite efter varandra.

Och då tonåringen har pojkvän så ser man inte så mycket av henne.

Återstår maken alltså.

Eftersom jag fick sätta mig i bilen kl 04.00 i morse för att prata med polisen om tjuvjävlaungdomar som trashat sönder vår ena butik, så gjorde jag en deal med maken:

"Jag åker om du slipar trappan!"  Jag är ju förjävla smart alltså.

Och maken gör vad som helst för att få sova på morgonen så han sa ja utan att tänka sig för. I efterhand så borde jag ha fått honom att lova att inte lägga sig i någon som helst renovering av huset. Ja, ni som känner honom vet ju hur han är..Eller lovat nåt ännu bättre.

Och i normala fall när maken avger löften så får man tjata hål i huvudet på honom för att han ska infria dessa. Och det slutar nästan alltid med att vi blir osams för att jag "tjatar så förbannat."

Det måste ha varit fågelfrön i hans välling kaffe i morse. För utan knussel så slipades det. Sen moppen ned till stranden för ett snabbdopp. Asså, maken. Själv lyckades jag hitta nån jag kände på stranden, som jag socialtrakasserade under tiden. Jag badar bara i pooler. Gillar inte sand mellan tårna ser ni.

När vi kom hem så bestämde vi oss för att äntligen försöka sätta ihop vår grill. Har man hängt i min blogg ett tag så vet man att maken och jag inte kan samarbeta ens i en minut innan kriget bryter ut. Men det var förmodligen den 30-gradiga värmen som gjorde att han var mör.

Det finns femtioelva delar till en sån här grill och vi tittade i Weber-manualen. Alla delar fanns numrerade, men ingen som helst beskrivning om hur man skulle få ihop skiten, eller hur de skulle sitta i själva grillen.

Och hade det varit en vanlig dag så hade maken sparkat på grillen och gått därifrån. Och på något sätt fått det till att det var mitt fel. Men nej då, han konstaterade att "det var ju en jävla märklig manual, ska man gissa sig till skiten hade de tänkt?! 

Seriöst. Var är min man? Han som gastar som en babian när något går emot!

När vi var nästan klara, utan att ett ont ord yppats, så råkar han titta på altanbordet. Där låg ett två-sidigt infoblad. En genväg med exakta instruktioner om var varenda pryl skulle sitta.

En hel dag ensamma, med många moment som skulle kunna utlösa ett atomkrig, och ändå höll vi sams.

Håller vi på att bli gamla, eller vad är det frågan om?!

Hungrig



Glömde ta med frukost.

Not så gott med popcorn kl 6 på morgonen, men det var det minst onyttiga jag kunde hitta här.

När man inte har något att göra



..så kan man alltid sopa glas kl 5 en söndagmorgon..

Vad kul



Man blir så glad när telefonen ringer och man blir upplyst om att det är inbrott i en av butikerna.

Givetvis den längst ifrån hemmet.

Bara att klä på sig och dra.

lördag 10 juli 2010

Man kan tro att jag skojar

Jag har kört moppe en gång i mitt liv och det var för 104 år sen ungefär.

Kl. 20.00 tar jag mod till mig och försöker få igång den i trädgården. Bara det tar 10 minuter.

Alltså. Den har en automatlåda, eller vad det heter. Fast utan spak då´ra. Automatväxel, bara gasa och bromsa. Jag är van att använda fötterna, varför jag får småpanik när jag kör i väg och vägrar släppa markfästet. 7 personer står i trädgården och kissar på sig av skratt. Maken filmar och visste jag hur man gjorde så skulle jag lägga ut det här. Problemet är att han tror att jag skojar. Jag åker en meter i taget, tvärnitar, en meter till...och håller på att köra rakt in i lektstugan och alla 8 äppelträden.

Och eftersom jag vägrar att lyfta fötterna så ser det ut som om jag kutar med en moppe mellan knäna. Och då själva sittdelen är bred så ser det förmodligen jävligt roligt ut; en springande hjulbent gris med en röd moppe in between the legs. Till och med talibanen kissar på sig av skratt.

Efter 5 minuter är jag helt slut och kliver av.

Herrejävlar. Hur tänkte jag här liksom.

Shoppat sig lite



Titta vad jag köpte för 5 min sen!

Det är bara ett litet problem: har ingen aning om hur man kör.

Att ta tillfället i akt

Igår när jag beklagade mig för maken om hur jobbigt det var att slipa trappen, som är lååångt ifrån färdigslipad, så säger han, helt klart utan att tänka sig för:

"Får jag bara jobba ett par timmar i morgon så kan jag göra vad som helst."

Honey, du behöver inte alls göra vad som helst. Du ska behöver bara slipa trappan. Färdig.

Och du, glöm inte att vi har en trappa till...ned till källaren.

Fast. När du är färdig med den första så är jag rätt säker på att du kommer be mig ringa en hantverkare om den andra. Pretty sure alltså.

Livet på en pinne



Efter en timmes promenad, svårt grinandes till Malin Sävstams Sommar i P1 från förra sommaren, (som förlorade sin man och sina två barn i Tsunamin) så finns det inget mer najsigare än frukost och spel med talibanen på altanen.

God morgon, det är lördag!

I´m in a good mood. Hur länge det nu varar.

fredag 9 juli 2010

När man inte tänker efter före



Very bad idea.

För det finns de som har betalt för att göra sånt här. Och jag glömde dessutom att isolera in mig när jag slipade,  så nu har vi damm i HELA huset. Trots att jag har dammsugit och våttorkat golven två gånger. Skitsmart.

Huset ser ut som om en orkan dragit igenom det; halvt kökstak rivet, möbler omflyttade, målarburkar, stegar and you name it, överallt. Ingen av oss vill vara hemma så vi åker över till kompisar.

På väg hem försöker vi bjuda hem oss till andra kompisar som är upptagna. Och är dom inte upptagna så är de bortresta. Kalla oss Los Desperados. Allt för att slippa vara hemma i kaoset.

Vi överväger att sova i lekstugan i natt. Faktiskt.

Med lite tur så kanske några förbarmar sig över oss i morgon.

Min tragiska man



När talibanen är ledig från skolan, men vi måste jobba, så har vi en deal. Vi tar halva dagen var. Jag jobbar mellan 7-13, och sen åker jag hem.

Imorse ringer maken och säger att han måste arbeta och innan jag hinner gasta nåt om att jag måste jobba och inte har tid att passa barn, så säger han: "men det är lugnt, jag tar hand om henne på jobbet".

Och exakt så här går det till när maken tar hand om sitt barn.

Jamen vadå, det är väl inga problem om hon sitter och gör roliga saker på Disney.se?, säger ni.

Nä.

Om det inte vore för att han har placerat henne vid ett skrivbord i mitt rum....Själv sitter han 30 meter härifrån.

....och jag blir avbruten var 5:e minut.

Idag för 19 år sen



..så blev jag mamma för första gången.

Man kan säga att resan har (är) varit lång och lärorikt. Jag är extremt stolt över att ha en nästintill perfekt dotter. (Ja, det var ju det här med skynket, hehe!)

Grattis på din dag, min älskade och bästaste Johanna! You're the love of my life.

torsdag 8 juli 2010

Gourmetmiddag



Intar en exklusiv middag på Gröna Lund. Barnportion. Bra så. Hoppade sockervadden då köerna till toa var sinnessjukt långa. Våga ta risken liksom.

Tack, men nej tack



I den här berg- och dalbanan har jag spytt en gång för länge sen. De fick stänga av den för renspolning. Inte alls skämmigt.

Det var näst sista gången jag åkte nåt som inte hade 2 eller 4 hjul.

Ahaaa



Är det DÄRFÖR folk åker kommunalt till Grönan....!

*harkel*



Jag bangade.

Better safe then sorry liksom.

Hur man tar sig till Gröna Lund utan att passera Gävle på vägen

Jag och talibanen ska åka in och möta upp några vid Gröna Lund.

Jag tänkte vara wild'n crazy och åka tunnelbana och buss in. Hela vägen. Problemet är att jag aldrig har gjort det förut. Har för mig att man kan ta en buss från city ut till Djurgården. Tror att man gjorde så när man var liten. Och det var ju typ hundra år sen.

Bäst att gå in på sl.se och skriva ut en färdbeskrivning eftersom jag tydligen är turist i min egen city-hood.

Och eftersom man inte har bil så måste man ha handväska. Herregud, jag har inte använt nån väska på ett par år. Jag bara samlar på dem.

Well, well, wish me luck säger jag bara.

Om när man är blåst

Sitter och pratar med Finnpajsaren/Jonna på MSN. Vi pratar om att jag ska hälsa på dem.

Jonna vill inte att hennes exakta bostadsort kommer ut, så vi kan säga att hon bor på Närkeslätten.

Jag hittar inte så bra i det här landet. Så jag frågar om det är på vägen till Skåne.

"Nä, du ska åka mot Sundsvall", säger Jonna och jag ba: "okey."

Vi pratar om annat i en halvtimme, sen kommer följande konversation som jag kopierade;

Jonna säger:
Men åk då för i helvete inte åt Sundsvallshållet

Mona säger:
Vadå, du skrev ju för fan SUNDSVALL!

Jonna säger:
Men det ligger norrut!!

Mona säger:
Alltså, du menar när jag ska till Skåne?!

Jonna säger:
Jag bor söderut, haha
Ja, när du ska förbi här, då blir Sundsvall en jävla omväg!

Mona säger:
Vafan, hur ska du ha det: du skrev ju "mot Sundsvall"

Jonna säger:
Jag skoja för att se om du var helt blåst och det var du!

Alltså, om jag minns rätt så fick jag en 4:a i geografi. Vi hade rektorns fru i det ämnet, och den kärringen måste ha varit packad på varenda lektion.

I'm the spiderwoman

Min dag hittills;

Skriva mail till anställd som är arg på mig.

Skriva mail till butikschef som är arg på anställd.

Göra en to-do-lista till en nyanställd på kontoret.

Gå i genom beställningsrutiner med nyanställd på kontoret.

Göra lite stickprover för att se om lagersaldot i datorn överensstämmer med de inredningsvaror som finns på hyllorna.

Få besked om att vi fått en order på 100 000 kr från en inredningsbutik.  Tack så mycket, sa jag att maken rivit halva köket...?!

Jaga reda på en pall med porslin som väntas från Hollland.

Jaga reda på en pall med nya heminredningsprodukter från Tyskland, som ska lanseras i Sverige på Formex-mässan i augusti.

Packa ihop alla pinaler och dra hem till talibanen.

Måla svarta golvet en fjärde och sista gång.

Äta sig lite lunch.

Tänka lite på hur jag ska göra med köksgolvet; riva eller måla svart. Kan man ha svarta kökskolv om resten av köket är vitt? Städfaktorn lär ju vara 24/7.  Måste komma ihåg att jag lever med tre små grisar. Nytt golv med andra ord.

Jaga reda på en anställd som inte hört av sig.

Äntligen få svar om Tysklands-pallen.

Maila envis jävla leverantör i Holland.

Korrigera anställdas felaktiga in- och utstämplingar. Grisgöra.

Tänka lite på att tonåringen fyller 19 år i morgon. Och som fortfarande är sur på mig.

Ringa leverantören av löneprogrammet och fråga varför det är såna problem med utskick av lönespecar via email....och få femtioelfte problemförklaringen.

Konstatera att solen skiner och det är 48 grader varmt. Talibanen får stå ut med en tråkig dag. Lär ju kompenseras för det då mamman får sjukt dåligt samvete.

Klockan är 12.16.

onsdag 7 juli 2010

Om hur man gör sig osams med en tonåring

Tonåringen sommarjobbar i butiken närmast hemmet. Sen några veckor tillbaka så har det hängt ett svart tygstycke i fönstret. För att skärma av solen som lyser rakt in i butiken på eftermiddagen. Och för att "det är så varmt."

Detta tygstycke ser för jävligt ut. Plus att vi har air condition så det här med värme är inte en anledning. Igår hör jag hur maken ringer till butiken och säger åt tonåringen att ta bort skynket.

När jag hämtar talibanen så noterar jag att det fortfarande hänger där. Jag blir svinförbannad och går fram och sliter ned det. Tonåringen protesterar vilt och säger att jag inte får ta det med mig. Vilket jag hade tänkt göra för att vara säker på att det inte kommer upp igen.

Hon tjafsar emot och jag blir ännu mer förbannad. JAG är hennes chef och anser inte att hon ska tala så respektlöst till mig. Till slut ruttnar jag helt, höjer rösten och säger, ursäkta franskan här nu:

"För i helvete, det ser ut som en jäkla turkaffär (no offence därute nu) och jag förbjuder er att hänga upp det igen, den som gör det får sparken." Vid det här laget var jag rasande kan jag säga.

"Amen jag vet att dom andra kommer bli sura!"

"Det skiter jag i, det är min affär och jag bestämmer. Då får vi lösa saken på annat sätt! Och tycker du på allvar att det ska se ut som en turreaffär här, eller vadå?!"

Här ska tilläggas att det ska extremt mycket till för att jag ska låta så där. Det är mer makens avdelning. Dessutom så skulle jag aldrig tala så till en vanlig anställd. (Dock skall erkännas att jag har gjort det två gånger under alla år. Fast då var det befogat.) Men hennes attityd gjorde att jag fick totalt hjärnsläpp. Förmodligen för att det är så ovanligt. Hon och jag bråkar ytterst sällan, men när vi gör det så kan jag lova att få vill vara i närheten av oss.

Precis när jag häver ur mig det sista kommer en kund fram runt hörnet. Som omöjligt kan ha missat hela "diskussionen". Jag drar i väg och ringer tillbaka efter en stund och undrar hur f-n hon kunde låta mig hållas när det fanns kunder i butiken. Hon sa att hon totalt missat det i stundens hetta.

Vad bra. Då har man skämt ut sig i grannskapet här också. Jättebra.

Jag ska nog ta en valium och hålla mig inomhus i morgon.

När minnet sitter i röven

Efter att ha varit och lämnat mat till Tara-Christinas dotter så drar jag hem.

Det är varmt så jag går upp och byter om. Funderar ett slag på om jag ska måla golvet en sista vända, men går ned och sätter på lite te.

Upp med fötterna på bordet, datorn i knät och surfa sig lite. Njuter av tystnaden.

Konstig tystnad. Det fattas nåt. Svarar på ett par mail. Dricker lite te. Nåt kliar i bakhuvudet.

Helvetes jävlar, talibanen! Jag har glömt talibanen! Dumpade henne hos storasyster, som jobbar kväll i videobutiken.

Ujuj, på med kläderna och järnet dit.

Sweet Lord. Jag är världens bästa mamma. For sure.

När man är en frälsare



Tara-Christina, som befinner sig en månad i Italien, ringer och är förtvivlad. Hennes äldsta dotter, som är kvar hemma, fick akutopereras igår och är nu hemma men har svårt att röra sig.

Christina frågar om jag kan åka över med mat och "gärna nåt att läsa ".

Flickebarnet är 19 år och då det är en vansklig ålder för yttre påverkan, så tänkte jag hjälpa till lite i denna värld av frestelser: jag letar i hela huset efter en bibel men den är puts väck.

Åker ned till ICA och köper den här istället. Vad säger ni, det kan väl vara bra att förkovra sig i nåt annat än Sex and the City och andra farligheter..?!!

Herremingud så glad hon kommer bli.