onsdag 7 juli 2010

När man är Gastric Bypass-opererad, och aldrig lär sig


Jag är ju GBP-opererad och det är därför viktigt att jag sköter mina matintag, 6 gånger per dag. Och att jag undviker fett och socker i möjligaste mån.

Det var lite körigt på jobbet idag så jag hann inte äta något annat än frukost.

När jag kom hem till talibanen så var jag på så vansinnigt dåligt humör att jag bestämde mig för att dra ned till vår lokala strand 2 min från huset. Jag är ingen strandböna direkt men tänkte att det kunde vara kul för talibanen. Och jag hade så bråttom att jag inte kunde göra en ordentlig matsäck, utan tryckte ned lite drickyoghurt, vatten, plommon och kakor: Finska Pinnar.

Sväljer den pluttlilla yoghurten men efter ett tag så känner jag att jag fortfarande är ashungrig. Tar ett plommon. Som smakar surt. Så jag trycker i mig två Finska Pinnar. Ungefär då dyker maken upp och badar sig lite med talibanen. Vi sitter och har trevligt med kompisar när jag känner att det börjar mullra lite i magen. Tänker att det är för att jag är så hungrig. Sen kommer den välbekanta smärtan.

Den som uppstår när jag fått i mig för mycket socker, eller fett. Den som talar om att det är dags för ett toabesök. Och inte på nån officiell äcklig strandtoa, näe, hemmamuggen.

Jag börjar plocka ihop och talibanen är fortfarande i vattnet. Sen känner jag trycket i röven. Och då mina vänner, då är det bråttom.

Så jag vänder mig om till maken och ba: "eh, kan du köra hem talibanen, jag måste dra. Nu."

Sen drog jag. Och det är vid såna här tillfällen som jag är väldigt tacksam över att jag tog bilen, trots att jag bor 2 min från badet. För det hade sett något äckligt ut med en halvgammal kärring, med röda nedbajsade capribrallor gåendes på lokalgatan.

Väl hemma så var det bara att slänga picknick-korgen på golvet, hann inte ens av med flippflopparna. Och när man får såna här "dumpningar" som det heter, så börjar man svettas nåt kopiöst. Och får hjärtklappning. Så det var bara att slita av sig alla kläder när jag satt där. I 40 minuter by the way.

One sexy mama on the toilet...or not.

Kommunikation, but why liksom

Jag jobbade mellan 07.00-13.45, maken och jag delar på dagarna eftersom det är sommarlov.

Efter en skitdag på kontoret så kommer jag hem jättestressad och upptäcker att talibanen är ensam hemma. Maken har dragit iväg ett par timmar tidigare och varit säker på att tonåringen var hemma. Det var hon inte. Och då förstod jag varför talibanen ringt mig 78 gånger och tjatat på att jag skulle komma hem. Hungrig som en babian dessutom.

Undrar om vi vinner priset som Årets Föräldrar.

Gubbajävel



Är nere på vår strand. Efter en stund kommer en liten båt med 5 ungdomar och jättehögtalare. De drar upp båten på sandstranden och sätter sig och fikar. Och drar igång stereon. Jag står redo för en verbal argumentation om ljudnivån tills jag noterar att det är lagom högt. Så där småtrevligt med ljud i bakgrunden ni vet.
Det går nån halvtimme sen dyker den här självutnämnde strandpolisen upp. Han vill att dom stänger av musiken och tar bort båten från stranden. Till saken hör att gänget sitter allra längst ut på stranden, vi sitter 20 meter därifrån, och det är knappt att ens vi hör musiken. Gubbajäveln satt på andra änden och kan omöjligt ha hört något. De stänger av musiken och jag ser på mimiken att de inte tänker dra iväg med båten.  Gubben halvnöjd och går därifrån.

Efter en stund kommer han tillbaka och börjar gestikulera om båten igen.

Jag reser på mig och går fram till killarna och säger: "Hörrni killar, kan ni inte sätta på lite musik igen, det var så trevligt!" Och riktigt hör hur jag låter som en medelålders kärring.

Ena killen är på direkt och går fram mot högtalaren. Då får gubben en hjärtinfarkt och börjar gestikulera och veva med armarna: "Nej, nej, ingen musik på stranden!"

Till slut gav de upp och drog iväg med båten. Hade jag inte haft talibanen med mig, eller suttit med hennes skolfröken, så hade gubbajäveln ångrat att han klev ur sängen idag. Let me tell you.

För jag fattar inte hur man kan bli så bitter med åren. Han skulle ha behövt lite analsex, då hade han kanske varit lite mer laid back.

(Kolla in hökblicken. Han stirrar på gänget och vet f-n inte var han ska ta vägen; så upphetsad över att de inte tar båten och drar.)

tisdag 6 juli 2010

Hur man kan bli galen för mindre



Det är semifinal i fotbolls-VM som sagt. Maken är svårt sugen på jordgubbar med vaniljvisp och frågar hur man gör.  Alltså hur man vispar.  Näpp,  han är inte så ofta i köket.

En minut senare upptäcker jag honom i vardagsrummet. Och jag antar att man är bra intresserad av fotboll, och jävligt sugen på jordgubbar, om man absolut måste sitta i soffan med en elvisp och fixa vaniljgrädde.

My Lord, det var värre än jag trodde

Det har ju knappast undgått någon att jag är en ärkenolla när det kommer till geografi. Helt enkelt för att jag är så totalt ointresserad, så varför lägga på minnet. Hör till allmänbildning kan nån hävda. Jamen so be it.

Och om jag har problem med den svenska kartan så ska vi inte snacka om hur det står till med övriga världen. Och färger på människor.

Just precis i detta nu så är det semifinal i fotbolls-VM. Det är Uruguay-Holland. Plötsligt gör just Uruguay mål. Jag tittar upp från datorn eftersom maken skriker så tapeterna fladdrar.

...och blir helt confused. Jag frågar om det verkligen är dom som har gjort mål. Alltså dom grabbarna som just kramar varandra. Blonda snubbar. "Ja", svarar maken.

Jag har i hela mitt liv trott att människor som bor i Uruguay är svarta. Inte för att det har någon som helst betydelse, men never the less så är det det jag har trott.

Det börjar fan bli pinsamt det här.

Smartskaft



Talibanen har bästisen hemma och efter diverse spel, disco på rummet, jacuzzi-bad inkluderat tvätt av alla tyg-dockor, så vill de gå på bio, eller åka till nåt lekland.

Bra idé,  om det inte vore för att jag precis målade golvet och därmed inte kommer åt mina kläder i sovrummet på tre timmar.

Tjejerna tycker att jag ska sätta på mig en sjal runt höfterna för att dölja målarfläckarna, och försäkrar mig om att ingen kommer märka att jag har rosa pyjamasbyxor på mig.

Jamenellerhur!

Om cocooning

Jag vet inte vad som håller på att hända men jag har blivit helt rabiat om att få det här skithuset i någorlunda ordning. Efter år av "men kärlek, vi MÅSTE köpa den där butiken", istället för att lägga pengarna på vårt hus, så har jag tagit tag i saken. Bättre att lite händer, än inget.

Och även om alla säger att det är omöjligt att slipa en trapp själv, så tänker jag försöka. Herregud, vad mer kan hända än att jag till slut måste ringa en hantverkare som fixar till det jag ställer till med?!

Sen tänker jag inventera hela bekantskapskretsen och köra tjänster mot gentjänster. Byteshandel helt enkelt. "Om du fixar det här åt mig, så ordnar jag det där åt dig."

Det enda stället som är hyfsat okey är vårt sovrum. Och hetsa inte upp dig över vår vita heltäckningsmatta. Det är inget skit från 70-talet, och man hyr en specialmaskin och tvättar den en gång om året. (...problemet är att företaget jag brukar anlita har gått i konkurs, så känner du till nån i Stockholmstrakten, så please hojta till...) Sen är jag högst medveten om att nån klåpare på Samsung bestämt att det ska vara svarta sladdar på tv:n. Hur tänkte man där?

Hur som helst. Jag har ett sovrum som är 42 kvm men inga garderober. Eller ja, två små fjösiga saker som innehåller sänglinne och makens kläder. Det blev 50 cm över till mig. Och eftersom vi inte kan enas om hur walk-in-closet-en skall byggas så händer inte ett jota. I det här rummet har maken inte ett skit att säga till om när det kommer till färger. Det enda rum jag byter gardiner/överkast i 4 gånger om året. Japp, jag är en kärring.

Ser ni trädet utanför? Det är ett körsbärsträd modell Anabolus Gigantus. Och det är där fåglarna idkar gangbang var och varannan natt. Väry nära mitt öra. I hate them.

Om att ha en make med lite skönhetsfläckar

Maken har många fördelar. Och ett par skavanker. En är hans extrema, och då menar jag sjukt extrema kontrollbehov.

För det mesta bryr jag mig inte. Han är den som sköter ekonomin här hemma. För att jag har noll intresse. Och detta ger ibland upphov för "diskussioner". Om att jag inte bryr mig, om att jag är värdelös på ekonomi eftersom jag inte kan "hantera pengar". Att det är därför han måste sköta det.  Jag har låtit saken bero eftersom det låter bra i hans öron och jag sköter ju rubbet i övrigt när det kommer till att få hushållet, samvaron och det sociala nätverket att flyta.

Tills jag fick ett tokspel för nåt halvår år sen. Jag bestämde mig för att ta över hela den privata ekonomin. Tror ni det gick? I alla hundra år vi har varit gifta så har han låtit mig tro att det är en uppoffring att "behöva sköta den privata ekonomin också".

Men nu när jag hade bestämt mig så var det "nä nä nä, jag måste sköta den eftersom vi har så mycket olika transaktioner som har med företagen att göra, och jag måste ha koll på allt." Så jag lutar mig tillbaka och småler. Så var det med den saken alltså. 

Och så har vi det här med posten. Jag fullkomligt avskyr när nån annan öppnar min post. Inte för att jag har något att dölja, men det är en principsak. Jag skulle aldrig drömma om att öppna nån annans post. Inte ens tonåringens.

Men maken kan. Så fort han får möjlighet så öppnar han den och jag får frispel. Jag kan säga att han inte är den ende i familjen som har ett cepe-humör. Så vi har blivit riktigt jävla osams om det här, men han ger sig inte idioten.

Tills jag kom på den självklara lösningen. Jag bestämde mig för att öppna hans post.

Jag kan säga att jag behövde göra det en enda gång, för det tog hus i helvete.

Bra kvinna reder sig själv.

Men annars så är han helt okey...=)

Om Gudrun Schyman

Jag delar inte hennes politiska åsikter över huvud taget, men jag tycker att hon är en skicklig politiker.

Dock undrar jag om hon (och FI) är helt lobotomerad som nu har fått för sig att elda upp 100 000 kr kl 08.30, i protest mot de icke jämställda lönerna vi har i Sverige. Snacka om en käftsmäll till alla som har ont om pengar. Eller de som inte har en spänn alls.

Hon är fan dum i hela huvudet. Och nej, jag skiter fullkomligt i anledningen, det finns INGET försvar till sådant agerande. Jävla idiotier. Är hon/de så korkade att de tror att det skulle hjälpa det minsta, så är hon ute och hojar ordentligt. Fine, den massmediala uppmärksamheten får de, men inte ett skit mer.

Och du som brukar hetsa upp dig här bara för att du inte delar mina politiska åsikter och säkert hittar en anledning till att försöka trycka till mig; bespar dig besväret tack. Jag tänker inte gå i klinch med någon.

Så där ja. Nu fick jag kräkas lite. Tillbaka till bloggens vanliga inriktning.

måndag 5 juli 2010

Om att andas vid rätt tidpunkt

Talibanen har varit bortrest i några dagar och väntades hem under förmiddagen. Jag var därför tvungen att jobba undan lite grejer och var svinstressad.

Sladdar in i en av våra butiker och när jag går ut därifrån så trycker jag på fjärrkontrollen så att billåset öppnas. Jag hör klicket och hugger tag i dörren. Som är låst. Trycker på knappen igen och är så superstressad att jag inte tittar på själva låspluppen. Och det behövs ju inte för jag hör åter klicket. Jag klickar vidare och undrar hur det kan låta "klick" om nu batteriet har pajat. Sekundrarna går och armsvetten tilltar. Varför just precis idag liksom.

Dörren går inte att öppna och efter diverse "amen-för-i-helvetes-jävla-biljävel-jag-har-inte-tid" så är jag så mogen att jag tjongar iväg en spark som träffar dörrlisten (utan att ge ett märke, jag har ju varit med förr..). För det vet ju alla att det självklart hjälper. Absolut jättesäkert. Och givetjävlavis så går larmet igång.

Precis just då vänder jag på huvudet till vänster och se på fan, 4 meter därifrån står min bil. Jag rusar fram och kastar mig in och drar iväg som en avlöning.

Sa jag att jag är fyrtiofem år?

Det här med trädgård


Låt mig presentera husets ena häck. Den är över två meter, going mot tre, och enligt nån paragraf bla bla, så får den bara vara 75 cm. As if I care. 

Och med tanke på hur promenerande fisrumpor ser nedlåtande på den, så kan man nog säga att den är katten bland hermelinerna här i finområdet. Helt ensam i sitt slag då alla andra här har välfriserade, formklippta varianter. Min växer åt alla håll samtidigt.

 Jag har alltid gillat att vara lite rebell.

söndag 4 juli 2010

Life is sweet



Jag är fullkomligt slut så att få maten serverad är heaven. Och så lite champagne på det.

Så där ja



Kolla, kolla! Snyggt va?

Nu en paus hos champagnekompisarna in the hood.

Min man, slipmästaren



Maken hjälper mig med att slipa golvet inför min svarta golvmålning. Trots att han mycket  hellre vill ha sex istället, nu när hela huset är tomt.

DET är vad jag kallar kärlek det. Jag ska nog vara snäll mot honom i en hel vecka efter det här.

Om att ge upp



Nu skiter jag i det här med trädgårdsblommor.

Under tiden maken leker Martin Timell

När man bor i ett hus som nästan är 100 år gammalt, som 1985 genomgick en totalrenovering, så kan jag lova att det finns att göra.

Så medan maken gick loss på kökstaket så koncentrerar jag mig på det jag är bäst på; ytligheter. Jag har ruttnat på vårt fjällstugetak i nedre badrummet och lill-hallen. Igår målade jag första vändan.

Och är det inte lagom att sätta igång och måla vända nummer två efter en promenad på en dryg timme så säg? Alltså, jag måste passa på när talibanen är bortrest, jag får en miljon mer saker gjorda då.

Och när jag står här och målar i badrumstaket, som för övrigt är det badrum alla gäster använder när de är på besök,inte alls skämmigt..., så inser jag att jag nog är ensam i världen om att ha ett badrum med marmorväggar och marmorgolv. Med en bidé och ett gäng guldkranar. Kan för mitt liv inte fatta HUR man en gång tänkte när man renoverade här.

Problemet är nu att jag har ändrat uppfattaning. Ehh, alltså inte om det guldiga skiten, nä, jag gillar marmorn. Har ni också hört att man blir hemmablind med åren? Nåväl, nu har jag i alla fall målat tak och fönsterkarmar här inne. Betydlig skillnad kan jag säga.


Och när jag ändå höll på så tog jag lill-hallen utanför badrummet också.  Och ja, det hänger en tofs på skåpet, jag gillar tofsar nämlich.



Så nu vet ni hur det ser ut i mitt kråkslott, eller Château Katastrof som vi kallar det för.

Idag ska jag åka till måleributiken och köpa svart färg. Japp, jag ska måla golvet på ovanvåningen, samt trappan ned till hallen svart! (Tack Fröken-Åsa för den geniala idén, och ännu mer tack för att ni fick maken att inse hur snyggt det kommer bli!)

Är ni snälla så kan ni få se ett smakprov om några timmar.

Men först frukost och klippa gräsmattan. Maken? Well, han sover så sött.

Prutta



Tänkte på en sak. När jag knallar omkring med iPoden på högsta volym, så får jag för mig att ingen hör om jag fiser. Först när det är försent inser jag läget. 

Säg att jag inte är ensam.

Äppelviken



Jag hittade en egen pool.

Det är först nu, när jag har börjat gå, som jag inser hur fint det är i hooden. Måste börja uppskatta det lite oftare.  Trots ett trashat kök.

Bastu i Äppelviken



Det är fler än jag som har problem med värmen ser jag.

Det finns många pooler här i hooden, undrar om nån märker om jag tar ett dopp? "Naket medelålders fetto ertappad i pool. "

Det vore ju finfint.

På en morgonpromenad



Har öronen fulla med sommarpratare från min iPod och hör därför inte ett skit från omvärlden. Visst finns det inga våldtäktsmän uppe så här tidigt va?

lördag 3 juli 2010

Timell a k a maken med ångest



Maken river taket i köket, övertygad om att det ligger ett snyggt originaltak under.

Jamen hej vad det inte gjorde det. Och inte nog med det: för att riva allt tak så måste alla skåp väck. Alltså måste vi köpa nytt kök. Som vi enligt planen skulle göra om cirkus 5 år. Så efter en stund hör jag:

"Mona, det var nog ingen bra idé det här."

Fortsättning följer kan jag lova.

Hur man inte blir en populär fru

Då dricker man för mycket alkohol och går och lägger sig 20.45, eftersom man inte pallar att vänta på att nån jävla match mellan Uruguay och Ghana ska ta slut innan det blir lite woaowoaw-action i det barnfriha hemmet. Man kan säga att man har varit ihop för länge om en sketen fotbollsmatch mellan två u-länder går före lite hanky panky. Eller så var det makens intag av Amarone som kom ivägen. Han kanske trodde det var England-Tyskland han glodde på, vad vet jag. Hur som helst så var det nog lika bra för jag hade nog kräkts in the middle of the heat so to speak.

Men Gud är en man och långsint, så han såg till att man vaknade 02.17, för att ligga vaken i 1,5 timme och glo på dåliga serier från 70-talet och lyssna på fåglar som hade gang bang i trädet utanför.

06.50 vaknar man för dagen med ett pannknack från hell. Dricka sig lite te innan det är dags att gå ut och gå. Jag ska knacka på hemma hos gårdagkvällens champagnekompis. Varför ska andra få sova om inte jag får liksom..

fredag 2 juli 2010

När chefen är borta

My Lord. Talibanen, hon som är den egentliga chefen i det här huset, är borta hela helgen. Alltså, vi pratar heeela helgen.

För normala människor så betyder det romantiskt samkväm och sånt tjafs. För oss andra så betyder det måla sig lite tak, riva sig lite andra tak. Skita i att laga lunch och middag på bestämda tider. Skita i mat över huvud taget förresten. Leva på mackor och frukt. Fint så.

Man inleder helt enkelt fredagen med att öppna sig lite champagne, ringa sig en kompis som hojar över, äta sig lite cashewnötter, titta på klockan och "hoppsan, klockan är 19.00..ingen mat i åtanke, men vem bryr sig, man är barnfri". Typ så. Respektives män kommer och det dricks lite mer champagne. Prata sig lite. Skratta sig ännu mer. Äta sig lite mer nötter. Kompis med make hojar hem. Nåt om att barnen därhemma nog kanske måste få lite mat i sig. Tonåring med pojkvän joinar. Pojkvän och make grilla sig lite middag.  Öppna sig lite Amarone.




Frun i huset på kanelen.

Dricka sig en kopp te och styra upp det hela.

För inte fan kan man sitta i soffan och vara packad en fredagkväll kl 20.00.

Är jag ensam?



Dagens fynd i talibanens rygga.

Vad hände med Barbie liksom...

Jamen se där ja



Tror bestämt att det är aningen varmt.

Då kör vi


En del av 410 kg smide som ska ut till en butik nära dig.

Med lite tur så kanske gäddhänget försvinner på kuppen.

torsdag 1 juli 2010

Vilja men inte orka



Idag har jag packat upp 410 kg smidesvaror.

Jävligt mycket godnatt säger jag nu.

En omtänksam make, or not

Häromdagen när maken och jag satte oss i bilen så trollade han fram den här och lade i mitt knä. "Ja, jag tänkte att det kanske är bra om du har en sån här när du ska iväg till Skåne i sommar."

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det här. Jag har ju en bil med en GPS, så  skulle den där atlasen alltså lösa mina geografiska problem bättre menar han?

Det kanske är så enkelt att han verkligen vill att jag hittar tillbaka hem. Eller vänta lite, jag tittade inte ens i den, det kanske är en förtäckt atlas över Moldavien. By by honey liksom.

När man inte är i Stockholm



Märkliga övergångsställen de har på vischan, och inte stannar dom heller..

Jag måste nog ta en kurs

Jobbar från Nyköping idag. Varken telefon eller bredband fungerar. Jag ska ringa Telia och ta reda på eventuella driftstörningar, men hänvisas till nån jävla karta.(Har en dong med mig.) Som vill att jag klickar i var jag befinner mig.

Ehh. Nyköping. Och var i landet ligger det? Eller alltså, vilket län? Hmm, det är väl inte så jäkla noga, jag är ju i Sverige i alla fall, räcker inte det?

My Lord vad jag är en sopa på geografi.

onsdag 30 juni 2010

Många lökar finns det



Asså, jag fattar att det här är lök, men sen då? Hur skär man, vilken del slänger man?

Gahh, jag suger på sånt här!

Och hur funkar sånt här?



Jag har aldrig i hela mitt liv tänt en grill. Förrän nu. Hur vet man hur mycket kol man ska ha? Sen råkade jag dra i lampolja innan jag upptäckte att det skulle vara tändvätska, för det liksom tog inte eld. 

Och maken kan inte säga ett skit om det för han gjorde samma misstag för länge sen! Hur som helst så har jag dragit ien halv flaska sån där tändvätska och först brann det satan, men nu verkar det slockna. Jag fattar ingenting. Och inte kan jag ringa maken då han är på kundbesök.

Rå kyckling med maskrosbladssallad, japp, det blir nog bra det här.                    

När man har allt annat än gröna fingrar

Min mamma bad att få några kvadratmeter av min trädgård, för att odla lite grönt.

Jag är inte nån vän av grönsaker. Möjligen tomat och gurka. Ungefär. Dock äter mina barn det, så det är inte så att jag inte har sånt jox hemma. Kanske inte i så stora mängder och det var väl därför som mormor nu skulle odla lite.

Idag ska jag grilla och slå på stort: jag ska göra en god sallad. Minns att mamma sa nåt om att det fanns sallad bland det hon sått, så jag stolpar ut och ska hämta lite. Först går jag runt lådan ett par varv. Jag vet ju fan inte vad som är bak och fram på en grönsak, så jag är tveksam.

Till slut kör jag med uteslutningsmetoden och chansar lite. Klipper av ett gäng blad. Går in och sköljer av. Smakar lite. Asså, det är ju inte isbergssallad, det är ju helt klart, men det smakar ju inte skit i alla fall. Tror jag.  Jag försöker komma ihåg exakt vad det är hon egentligen har planterat därute, men kan bara konstatera att inget av det lär vara giftigt, så jag fortsätter att göra en sallad.



Om en kvart kommer svägerskan och ska äta middag med oss. Jag tänker inte säga nåt och ramlar hon inte ihop knall fall efter maten, så är det ju lugnt. Antar jag.

tisdag 29 juni 2010

Er kan man lita på

Hörrni. Kan nån svara på lite frågor:

Är det bra med en kombinerad tvätt och torkmaskin? Eftersom jag är lat och vägrar att använda vår tvättstuga, och därmed har en extra tvättmaskin i vårt badrum på sovplanet, så medför det att det blir lite bökigt att hänga tvätt på en liten mesig torkställning...Kom ju därför på att en kombo vore ju förträffligt, men eftersom jag har en sniksnål man så måste jag kunna argumentera för ett sånt dyrt inköp.

Varför finns det bara en enda maskin på marknaden som tumlar i 1800 varv per minut? Min AEG, som pajat, gör just det, men inga andra...but why?

Om godingen här nedan så står det: "Tvätt-kapaciteten är 1-5,5 kg och torkkapaciteten är 1-3 kg. Tvätt/Torken centrifugerar med en hastighet av upp till 1600 varv/min". Fråga: varför bara 1600 varv på en sån värstingmaskin, och betyder "torkkapacitet är 1-3 kg" TORR vikt? Möjligen en blondinfråga, men är det blöt vikt så är det ju fan inte mycket.

I trust you guys. Och det är bråttom, tänker köpa en ny imorgon, eller senast torsdag.

Som hittat

20430:-

En liten Miele, tvätt och torktumlare i ett.

Där rök just min altanmarkis.

Ska man skratta eller gråta?

Kom så ska ni få höra om en riktig skitdag

Planen:

Vara i Nyköping 8.00 (en timmes resa) och ta emot flera pallar smidesvaror från Estland och sen packa hela dagen. Hämta talibanen kl 15.00 och åka till kompis och fika sig lite.

Nänänä. I stället blev det;

Försov mig och var i Nyköping 09.05. Fick då besked om att varorna "fastnat någonstans" och kommer först torsdag. Bra. En dag åt helvete när jag kunde suttit på kontoret och jobbat. Maken kommer en timme senare för att gå igenom bokföring.

Får ett samtal från tvättmaskinsreparatören som låter meddela att det inte är nån idé att laga maskinen, "spricker en kudde så är det rena dödsstöten för en tvättmaskin, ytterst få går att fixa till, eller ja, det går ju, men det kommer kosta er minst 5000 kr och då kan ni lika gärna köpa en ny, och med tanke på hur mycket du tvättar så måste du ha en bra maskin, och de ligger på mellan 10-12000 kr." Kul. Skitjävlakul.

När jag ska lämna företaget så frågar gamla ägaren om han kan få skjuts till Stockholm. Inga problem. Vi drar. Efter en stund ringer maken och talar om att varken företagstelefon eller bredband funkar,  (kan kanske ha nåt att göra med grävskopan som gräver utanför huset...) och han har ingen laddare till mobilen, vars batteri håller på att ta slut och "det går åt helvete för jag måste kunna ringa!"

Hinner precis hämta talibanen när telefonen ringer igen. Följande sker:

1) Maken är vansinnig då kortinlösenföretaget Point, alltså det bolag där era pengar "hamnar" när ni betalar med kort, har problem, varför inga Pointkunder, det vill säga vi, har fått några som helst transaktioner in på vårt konto. Skulle ha varit oss tillhanda senast igår måndag kl 00.00. Katastrof då det rör sig om stora summor.

2) Vi bankar en gång i veckan. Alltså stoppar en kassett med pengar i ett hål i väggen. Dessa insättningar har kommit bort. Vi har givetvis kvitton, men det hjälper föga då man gör på ett visst sätt och de kan hävda att vi inte har gjort så. Och var det inte katastrof innan så är det det nu. Maken säger att jag måste till kontoret "fort som fan och hämta våra kvittenser, kopiera och åka ned till banken och visa, så får de hjälpa till och jaga fram stålarna."

Talibanen går denna vecka på friidrottsskola här i området. Hon är således helt slut när jag hämtar henne. Därmed på icke så gott humör. Jag inser att jag får ställa in besöket hos kompisen. Hem och lämna av grejer. Glömmer att larma med fjärrkontrollen, vilket betyder att larmet hinner gå hos Securitas. Tänker inte så mycket på det eftersom det liksom inte tjuter hos oss i huset.

På väg tillbaka till bilen för att hämta kvittona på kontoret och vidare till banken, så får talibanen ett frispel och vägrar gå en meter. Tänker inte lämna huset. Jag får panik och säger "okey, du får vara hemma och titta på tv, men jag låser alla dörrar och du går inte en meter från soffan! "

Både kontor och bank ligger ett par minuter hemifrån. Jag kör med gasen i botten och ringer hela tiden hem och kollar. Samtidigt sitter maken i Nyköping och sms:ar för att spara batteri. Skriver nåt om "var är nyckeln?"  Jag svarar att jag har min företagsnyckel med mig, vadå'ra. Typ. Det visar sig att han har glömt sin hemma. Och jag fick ju med mig gamla ägaren och hans nyckel med till Stockholm...hej och hå.

Kommer fram till banken och möts av lappen här ovan. Får ett jävla tokspel med en sms:ande galen make i Nyköping som inte kan låsa lokalen och en ensam strax 7-åring hemma. Och ett låst jävla bankkontor. Jag bankar på dörren och en sommaranställd liten smal och brunbränd snärta öppnar, och ska till att läsa lusen av mig, när jag bara "jajaja, jag måste in", och smiter förbi henne.

Lämnar kvittona till berörd person, som tycker det hela är väldigt mystiskt. Typ: "sånt här händer aldrig, är ni SÄKRA på att ni har stoppat i pengarna ordentligt?" Jag bara "Ehh, nu är det så att jag har en man som tror att han ska bli rånad på soporna varje gång han slänger dem hemma, så du kan vara lugn för att han har stått kvar en kvart och kollat att pengarna verkligen har slussats igenom."

Järnet därifrån samtidigt som talibanen ringer; "Mamma, vakterna (Securitas) ringde men det var ingen fara för jag visste vilken kod jag skulle säga!" Herregud, hade helt glömt att larmet gick när jag klev in. Hade ju varit snyggt om hon inte kunnat koden, för då hade de varit där på två röda och garanterat ringt Socialen. Bra mamma.

Väl hemma så får jag det femtioelfte sms:et om påstående om att det är jag som har slarvat bort företagsnyckeln för "du har fått två stycken". Jag skickar tillbaka mitt 5:e svar med samma innehåll: "Nej, jag har bara en nyckel och ja, den sitter på min husnyckelring."

Till slut får jag ett sista sms, då han inser att det inte är nån idé att skylla på mig: "På bordet i sovrummet troligen. "

Nu är klockan 16.20 och jag är helt slut i pallet.

måndag 28 juni 2010

Not for everybody



Mmm, man ska ju inte ha stora boppar när man är ute och hojar i alla fall. Maken har fått mersmak. Alltså inte för mera boppar, näe, nu ska vi se hur lång tid det tar innan det står en sån där maskin på uppfarten. Och ungefär lika snabbt har jag införskaffat en ny motordriven mega-markis till altanen. Och bytt ut tyget i alla fönstermarkiser.

Apropå att hålla i plånboken på somrarna..

Åka sig lite båge



Maken övertalar mig att åka motorcykel. I Louis Vuittonskor. Bra mix. Or not.

Höjden av snikenhet

Eftersom vi har fötterna i två branscher; film och inredning, varav film i form av ett gäng videobutiker, så är sommaren våra "fattigaste" månader: ingen köper inredningsprylar och alla ska plötsligt umgås och grilla. Eller se på fotboll. Alltså inte hyra film. Såvida det inte är dåligt väder. Min man är därför aldrig så lycklig som när det spöregnar.

Så på sommaren är han som en igel på mig när det gäller shopping. Jag får inte handla ett skit. Alltså inga så kallade onödiga saker som nya handväskor och sånt. Ja, ni hajar. Skiner solen extremt mycket flera dagar i sträck, så blir det lite småpanik "för ingen jävel vill ju glo på film nu när det är 38 grader ute så ge fan i att handla nåt nu!" Men det gäller bara mig. Alltså, ska vi köpa nåt tillsammans då är det plötsligt inget knussel. Eller gå och köpa ett företag mitt i sommaren, inte heller några problem. Märklig man det där.

Hur som helst. I helgen upptäckte jag att mina gympadojer inte alls lämpar sig för längre promenader utomhus. Jag får grymma skavsår och ont som attan i höfterna. Jag gnällde lite över det där och sa att jag måste köpa nya.

Mycket har jag hört ur makens mun genom åren, men helgens kommentar var nog i mesta laget:

"Amen har inte jag några som du kan använda då?"

"Öhh, det verkar ju som en skitbra idé: jag har 37 och du har 42, men varför inte..."

Sa jag att det var typ 300 hushåll från hålan han kommer ifrån?

Inte min, inte min



Det är ju tur att man vet att det bor en tonårsdotter i huset. Annars hade man nog höjt på ögonbrynet en aning när man upptäcker en lösögonfrans på matsalsbordet.

När man inte bryr sig



Svägerskan råkar lämna kvar sin motorcykel för några dagar hos oss. Eftersom maken har en dum fru som förvägrar honom en sån leksak, så blir han helt till sig i trasorna av denna möjlighet att få åka hoj ett par dar.

Så pass till sig att han skiter fullständigt i att han ser ut som en ärkefjant i storasysters alltför trånga skinnpaj. Vi pratar 2-3 storlekar för liten här.

Och jag förnekar allt samröre med honom om nån på gatan frågar.

Om att slå världsrekord

Tittar på Godmorgon på tv4. Där pågår ett världsrekordförsök. En gubbe i min ålder som nickar en tennisboll (tror jag det är) med huvudet. Programledarna meddelar omvärlden att "om en timme får vi veta om Tomas slår världsrekordet."

En dryg timme senare råkar jag gå förbi tv:n igen. Alla i studion är i extas. Två kontrollanter skall nu tillkännage om gubben slagit rekord.

Oh herregud, det har han! Och inte bara med dagens tennisboll mot pannan. Nejdå, han intervjuas och gratuleras och får frågan om hur det känns. Han svarar att han är överlycklig och att det här minsann är hans rekord nummer 1200!

JAMENHERREJÄVLAGUD, VAR ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!

Jag hade kunnat fattat läget om det var ett barn, men en gubbajävel närmare FEMTIO?! Han var förresten säkert över femtio när jag tänker efter.

söndag 27 juni 2010

Här bor hon



Brommas drygkärring. Den där von Sievers. I alla fall en stund till för nu är huset sålt.

Rumpdaller



Är ute på en morgonpromenad medan resten av världen ligger och trynar.

När man går så funderar man på en del viktiga saker. Som i vilken takt man ska gå i för att inte rumpskinkorna ska ramla ur träningsbrallorna. Varje gång en bil åker förbi så spänner jag häcken och försöker se jävligt hurtig ut.

Herregud vilken slapp röv jag har.

lördag 26 juni 2010

När man behöver tvätta två gånger om dagen



Jag har en tvättstuga.

Jag har 4 våningar i mitt hus. Tvättstuga med bastu i äcklig orenoverad källare.

Jag sover på plan 3.

Jag är lat.

Alltså köpte vi en ny tvättmaskin som installerades i badrummet next to the bedroom.

Åren går fort när man blir gammal, och minnet försvinner tydligen däremellan.

För jag hittade just den här raringen. I tvättstugan. Halleluja.

...som sagt



..tvätta aldrig en IKEA-kudde i maskin. Eller rättare sagt, köp bättre kvalitet. Make leker reparatör, öppnade bakstycket, smällde igen det igen och sa: "ehh, asså, vi ringer nån på måndag".

Skönt att veta att han faktiskt inser sina begränsningar. Ibland.

När man har ett kök från anno 1989 och en Martin Timell-hang around


(Det här taket börjar i hallen, fortsätter i badrummet och ut till köket. Väry not nice.)

Vi bestämmer oss för att fortsätta att renovera vår hall. Eller ja, fortsätta riva kanske jag skulle säga.

Häromdagen så sa jag till maken att jag tyckte att vi skulle prova att måla kökstaket själva. För jag är så vansinnigt trött på den här fjällstugelooken. Jag vill ha vitt. Och eftersom den snabbaste vägen till resultat är att smörja det manliga egot, så gjorde jag det. Ujuj som jag smickrade. Saken var biff. Problemet var bara att alla måleributiker är stängda midsommardagen och i det här hushållet gäller det att agera fort, innan somliga har tappat intresset.

Under en diskussion i förbifarten så råkade nån av oss undra, bara så där allmänt, om huruvida vår takhöjd i just köket, är lägre pga den här fula fjällinredningen. Misstanken var rätt stor, men vi ordade inget mer utan hämtade verktygen för att börja riva i hallen.

Efter en stund är maken puts väck. Jag tittar ut i köket och blir egentligen inte särskilt förvånad. Han har tagit med sig en kofot och hammare och öppnat upp en del av taket för att få bekräftat att nån form av originaltak finns därunder. Problemet är bara att, tanken var att vi ska måla hela taket vitt, i väntan på att nån hantverkare ska knacka på, år 2015 typ, för att riva skiten och göra iordning det ordentligt.

Och då hade det ju varit bra om taket hade varit INTAKT.

"Amen asså, jag ville bara kolla."

Om varor från IKEA


(Det här är en mikrodel av hur det egentligen såg ut.)

Är det någon som alltid funderat på hur det ser ut om man tvättar en kudde från IKEA, så kan ni sluta undra nu. Lägg därtill en översvämning på grund av igentäppt avlopp, så har ni en fullständig bild klar för er.

Life is sweet, om man har rätt skor



...för satan vad ont i fötterna jag har. Börjar undra om mina innejympadojjer ska vara just inomhus. Jag har alltid trott att det har varit ett försäljningstrick.

Och vad gör ni då



Ja inte är ni ute och motionerar i alla fall! Nu gäller det bara att hitta hem sen. 

Var tvungen att försäkra maken om att jag har mobilen med mig, med tanke på min oförmåga att hitta. Även här i hemma-hooden.

fredag 25 juni 2010

Idag skiter vi i bloggen


...och så håller vi sams med nära och kära. Jag hoppas ni får en trevlig dag!

torsdag 24 juni 2010

Öhh, max 2.5 meter



Verkar ont om tomter här ute i Österskär, eller var jag nu är. Nära till grannarna fick just en ny innebörd.

What's going on?



Är på väg till Åkersberga för första gången i mitt liv. Alla kör lagenliga 90 km /tim. Inte en käft byter fil. Ingen vill köra om. Nåt är skumt här.

Bor det många trafikpoliser här, eller vadå?!

Köra sig lite lugnt tror jag visst.

onsdag 23 juni 2010

Saknar ni mig, va va va va

Tyst som graven här i kväll va, hehe!

I ett par månader så har jag varit på väg att ringa kära SÄPO-chefen med hustru, men eftersom mitt patetiska liv kretsar kring den här bloggen, så har jag inte fått häcken ur vagnen.

Ikväll tog jag tag i saken. SÄPO-chefen bor i Skåne, så nu har vi bokat in oss för ett besök. Och varje gång vi träffas så hoppas jag på att få höra många smaskiga mord- och pickadollhistorier, men jag måste få säga att han levererar rätt dåligt den där SÄPO-tomten. En massa snack om sektress och sånt skit. Vem bryr sig liksom. Jag vill ju veta.

Nä. Den här gången tar jag med mig lite sponken och super honom under bordet. Fifan vad jag ska lura honom.

Jag är så fiffig.

tisdag 22 juni 2010

Apropå hotell

Jag ska till Riga om två veckor. Var ska jag bo, någon som vet?

Nä, inte på nån jävla camping..

Man tycker så olika, och tur är väl det

Har tv:n på i bakgrunden och sitter och jobbar.

Repris på serien Ullared på 5:an. I love Ullared.

En kvinna och en man, som är jättekära (står det varje gång de är i bild) är och handlar. Jag har inte hängt med men det verkar som om resan dit är nån form av överraskning för när de kommer ut ifrån affären så säger hustrun att hon har en överraskning kvar. Lyssna på det här:

"Vi ska inte åka hem!"
"Va, ska vi inte?Haha, jag vill inte åka hem!"
"Nä, vi ska snart checka in. Vi ska bo JÄTTEFINT!"

Mannen skrattar och blir jättelycklig;

"Nämen, jahaha, var då?"
"I ett kupoltält på campingen!"

Inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar.

På väg till jobbet i Nyköping



Mina besök på Statoil har plötsligt fått en ny innebörd.

måndag 21 juni 2010

Charlotte Perelli

Har ni noterat hennes ben? Notera dem är ni snälla. Nu. På 4:an.

Jag
är
inte
alls
avundsjuk.

Inte
ett
skit.

Fy f*n vad livet är orättvist.

Och varför då?

Får ett meddelande idag:

"Hej,

Per K***** , SVT har sökt dig igen.
08-585 **** hem ikväll
eller
073-*******"

Man blir ju aningens nyfiken.
 
(SVT: Sveriges Television, om nån glömt.)

Ni som är så bra

Just det ja.

Tänkte göra en drive i olika magasin. Alltså inte annonsera, utan snarare maila ansvariga och försöka få dem att ta in lite av våra produkter på deras "plocksidor", eller vad de nu kallar dem.

Är det nån som har några bra känningar? Vi har bl a grymt snygga saker för män; allt ifrån slipsaskar till klockor, till golfgrejer till you name it.

Än så länge väntar jag med att "outa" vår egen hemsida, men gå in här och tryck på Showroom och kolla lite själva i de olika kategorierna. Glöm inte att först ändra språk till engelska innan showrummet.

Så. Nu ser ni vad jag jobbar med för grejer...

Om oss som fick en 1:a i geografi, typ IG för er UNGDOMAR...

Maken och jag diskuterar om huruvida vi ska ha vårt företagsnamn/webbadress med, eller inte, när olika inredningsmagasin väljer att visa våra grejer. (För er som inte hänger med: vi är ju distributörer till Sveriges inredningsbutiker och vill ju därmed att du ska vända dig till en butik om du ser våra snygga grejer i tidningarna. Maken tycker att det är okey, att privatpersoner kan ringa oss så kan vi kolla i datorn var närmaste butik finns. Jag tycker inte som honom...otippat..)

"Amen, är det så bra verkligen? Tänk om det ringer nån från Munka-Ljungby och vi inte har nån butik där med våra grejer?"

"Munka-Ljungby?!! Vafan fick du det ifrån?"

"Vadå, finns det inte nåt som heter det?"

"Jo det finns det. " Sen skall han plötsligt kolla mig: "Vet du var det ligger?"

"Ja, det ligger uppe i Norrland nånstans." Säger jag, tvärsäkert och skitirro.

"Men Mona för i helvete! Det ligger i Skåne!!"

"Spela roll, jag ska inte dit i år heller."

Gapskratt;

"Alltså. Ibland undrar jag."

Men seriöst. Hur många vet att Munka-Ljungby ligger i Skåne liksom.

Och försök inte briljera här nu va, för då kan ni ju, utan att kolla, tala om för mig var makens födelsehåla Ambjörnarp ligger.

Sug på den ni!

Fisapor.

söndag 20 juni 2010

Home

02.45 gav jag upp och ringde receptionen: "excuse me, but can you make the couple in 325 stop fighting please?! They are throwing furniture all over the room..."

Och eftersom tant behöver 8 timmars sömn så har man varit aningens grinig idag.

Sen hem och kolla på godbitarna från bröllopet. Och gråta sig lite.

In på bloggen och konstatera att alla mina läsare är puts väck. Det ekar här.

Är ni på semester, eller vad är det frågan om?!

Maken säger att det är jag som skriver dåliga inlägg.

Kamma sig lite med andra ord.

Om att åka tunnelbana med Polen

Efter att ha haft en flera timmars skittrevlig middagstur på en båt, som åkte runt på kanalen..kanalerna, eller hur det nu var med det där, så kliver vi iland och konstaterar att i den stadsdel vi befinner oss i, är tvärdöd. Inte en taxibil. Och vi är ett 10-tal personer som kommer bort från huvudgruppen, dock med en av de anställda från det tyska designföretaget som vi besöker.

Alla, utom undertecknad och maken, är rätt på kanelen. Tysken leder oss ned till tunnelbanan och vi åker till Centralstationen. De två representanterna från Polen är aspackade, men roliga. Plötsligt drar den ene av dem i handbromsen. Lite rörigt kan man säga att det blev.

Väl uppe på gatan så dröjer det ett tag innan vi får tag i taxibilar. Under tiden hittar samme galne polack ett gäng såna där avspärrningsstaket som poliser brukar använda. Han drar ut dom i gatan och spärrar av vägen. 30 sekunder senare kommer en buss. Som bara fortsätter att köra. Upp på trottoaren och förbi hindret.

10 fullvuxna medelålders (ajajaj, det där svider att skriva..) står på andra sidan vägen och garvar läppen av sig.

Taxibilarna kommer och jag och maken hamnar i samma bil som Finlands-representanterna. Man och kvinna. Gifta. Mannen var kalasfull. Chauffören, som pratade mycket dålig engelska säger nåt om "fish market" och "sex bar". Jag säger "No no no, we are going to hotel so and so!", men finnen börjar gasta "Oh, take us to the sexbar!" Och började sjunga Tom Jones "Sexbomb", fast "sex bar, sex bar".

Gudskelov så var frun den med byxorna i familjen, för hon upplyste maken om att det minsann inte skulle bli nåt av med nån jävla sexbar.

Väl hemma på hotellet kastade jag och maken oss ur bilen och drog upp på rummet som en avlöning.

Herregud. Vi är ju faktiskt medelålders. Orka festa hela natten i baren med alla andra. Nänä, här ska sovas beautysleep.

I morgon blir det möte. Vi ska bl a se hur de två norska brudarna ska bära sig åt för att få med sig 58 st askar med ostknivar i sina resväskor. De fick för sig att de skulle spara fraktkostnaden med att själva transportera hem varorna. Halva kvällen har därför gått åt till att garva läppen av oss åt dom, eftersom DHL förmodligen skulle ta typ 3  000 kr (Norge är inte med i EU varför frakt och tull kostar skjortan.) medan de kommer torska på typ 10 000 kr i övervikt då väskorna lär väga cirkus 60 kilo! Och deras miner var obetalbara när de även insåg att, fördela gracerna med att ta ett gäng ostknivar i handbagaget inte kanske vore en så jäkla fiffig idé så här i terroristtider. "Ojdå, vi tänkte ikke på det vi!"

Hur som helst,  sen bilfärd till flygplatsen, flyga sig lite, åka sig lite bil. Hemma vid 19-tiden. Blogga sig lite.

Om inte planet störtar.

Fast allra först tänker jag sova. Kan meddela att i detta exakta nu så hör jag hur ett par har sex bakom min huvudkudde, och ett annat par bråkar så ända i helvete på andra sidan väggen: dörrar slås igen och nån kvinna skriker lungorna av sig.

Maken, min alltså,  ligger intill och snarkar så att gardinerna fladdrar. Och fiser.

Jag längtar hem.

lördag 19 juni 2010

Tvåbenta fjäderfän

Morgonpigga fågeljävlar tycks häcka här i Hamburg också. Dock är de aningen tidigare här....04.20. Tack för kaffet liksom.

Resten av dagen har gått till information. Och information. Åsså lite mer information. Sen fick alla deltagare varsin designad armbandsklocka ur en kollektion som vi ska sälja in i respektive land. Jag kunde inte välja så jag fick två. Mycket trevligt. Allt gratis är gott.



Talibanen är ute i skärgården med mormor och morfar och har en "prinsessdag". Allt ska gå i en prinsessas tecken: prinsesstårta, prinsesskläder, prinsesslunch, prinsessmiddag. Hon är lite lack för att hon inte var bjuden på  bröllopet. Har liksom lite svårt att fatta det eftersom "slottet är ju jättestort så alla borde ju få plats."

Nu är klockan 18.48 och vi ska ut och äta middag. Åka båt på nån kanal. Eller om det var flera kanaler. Jag är inte så bevandrad i geografin här. Heller.