lördag 15 augusti 2009
Gammtacka.
Jag kan säga att det är många år sedan man klädde- och sminkade sig för en 40-års fest klockan 06.30 på morgonkvisten.
Det känns något udda att vid denna tidpunkt sätta på sig glittret. Och partystassen.
För när vi kommer fram så börjar 40-års partyt. Och då finns inte utrymme för nåt mäjka-sig-bjutifull på hotellet.
Och eftersom jag ytterst sällan sminkar mig så känner jag mig i detta nu som ett översminkat ryskt fnask.
Och när jag klagar för maken att jag inte hunnit till frisören för att täcka över mina...ähum...silvriga slingor här och var, så tycker han att han är jävligt fiffig när han svarar:
"Amen, ICA öppnar ju 7.00, kan du inte åka dit och köpa lite färg?"
Två saker slår mig med denna mening:
Jag undrar hur han, efter 13 år tillsammans, eller vad det nu är, ens för ett ögonblick tror att jag skulle göra det. Har man en gång börjat färga hos frisör så slutar man aldrig med det. I synnherhet inte om man har svinlångt hår. Sen får det låta hur fisförnämt det vill. Bra så.
Och HUR kan han veta att hårfärg säljs i mataffärer?
Sånt ska inte män ha koll på.
Detta gör mig aningen oroad.
Särskilt med tanke på att alla jämt säger att han ser så ung ut.
Jag kanske ska ta och undersöka hans hår lite extra.
Det känns något udda att vid denna tidpunkt sätta på sig glittret. Och partystassen.
För när vi kommer fram så börjar 40-års partyt. Och då finns inte utrymme för nåt mäjka-sig-bjutifull på hotellet.
Och eftersom jag ytterst sällan sminkar mig så känner jag mig i detta nu som ett översminkat ryskt fnask.
Och när jag klagar för maken att jag inte hunnit till frisören för att täcka över mina...ähum...silvriga slingor här och var, så tycker han att han är jävligt fiffig när han svarar:
"Amen, ICA öppnar ju 7.00, kan du inte åka dit och köpa lite färg?"
Två saker slår mig med denna mening:
Jag undrar hur han, efter 13 år tillsammans, eller vad det nu är, ens för ett ögonblick tror att jag skulle göra det. Har man en gång börjat färga hos frisör så slutar man aldrig med det. I synnherhet inte om man har svinlångt hår. Sen får det låta hur fisförnämt det vill. Bra så.
Och HUR kan han veta att hårfärg säljs i mataffärer?
Sånt ska inte män ha koll på.
Detta gör mig aningen oroad.
Särskilt med tanke på att alla jämt säger att han ser så ung ut.
Jag kanske ska ta och undersöka hans hår lite extra.
fredag 14 augusti 2009
Kom ju på nåt. Det här med sex. Och ett städat hus.
Jag har funderat på varför jag har varit så inihelvete glad idag.
Inte för att jag i morse, efter FEM dagar, blev sams med chefsfan.
Inte för att jag har väry nice feet. (Så fina att chefen kan få smaka på dem om han vill.)
För när jag kom hem så kom jag nämligen på det:
My lovely städerskor har äntligen kommit tillbaka från semestern.
Herrgud, jag kan ärligt talat, just precis idag, säga att jag lätt kan avstå från andra..ehhm, kanske viktiga samlevnadssaker...mot ett städat hus.
Alltså just precis idag.
Och kanske i morgon också...
Inte för att jag i morse, efter FEM dagar, blev sams med chefsfan.
Inte för att jag har väry nice feet. (Så fina att chefen kan få smaka på dem om han vill.)
För när jag kom hem så kom jag nämligen på det:
My lovely städerskor har äntligen kommit tillbaka från semestern.
Herrgud, jag kan ärligt talat, just precis idag, säga att jag lätt kan avstå från andra..ehhm, kanske viktiga samlevnadssaker...mot ett städat hus.
Alltså just precis idag.
Och kanske i morgon också...
Fredag. Och perkilää vad ont i fötterna jag har.
Nu ska det gnällas.
Jag har som bekant varit ledig, eller rättare sagt; barnvakt, i nästan 9 veckor. Jag har under denna tid jobbat EN dag.
Så idag skulle jag sitta på kontoret. Eller hur.
Idag har jag stått rakt upp och ned i 9 timmar. Jag har packat upp 16 pallar med porslin. Jag, chefen och butikschefen.
Under denna första arbetsdag så får jag även två uppsägningar i knät. Dessutom är det två butikschefer. En ska börja skolan. En ska hitta sig själv (efter 19 år i vår butik..kanske dags..).
Dessa två uppsägningar kommer jävligt olämpligt just nu då vi har årets största mässa om två veckor. Jag har därför liiiite svårt att koncentrera mig. Plus att jag under nästa vecka har inskolning på 6-års verksamhet för talibanen.
Så man kan säga att nån jävla slow start på hösten var det långt ifrån idag.
Och när vi bestämmer oss för att packa ihop kl 20.00 och jag går ut till bilen, så upptäcker vi ytterligare en pall.
Dra åt h-e vad prylar vi har. Och inte hann vi bli färdiga. Så det ser ut som om vi kastat in en bomb i butiken.
Men det finns en uppsida;
Gissa vem som har nytt köksporslin, hehe!
Ja just det ja; jag tror bloggtorkan gick över.
I morgon är det fest. Och inte i Stockholm.
Jag återkommer.
Jag har som bekant varit ledig, eller rättare sagt; barnvakt, i nästan 9 veckor. Jag har under denna tid jobbat EN dag.
Så idag skulle jag sitta på kontoret. Eller hur.
Idag har jag stått rakt upp och ned i 9 timmar. Jag har packat upp 16 pallar med porslin. Jag, chefen och butikschefen.
Under denna första arbetsdag så får jag även två uppsägningar i knät. Dessutom är det två butikschefer. En ska börja skolan. En ska hitta sig själv (efter 19 år i vår butik..kanske dags..).
Dessa två uppsägningar kommer jävligt olämpligt just nu då vi har årets största mässa om två veckor. Jag har därför liiiite svårt att koncentrera mig. Plus att jag under nästa vecka har inskolning på 6-års verksamhet för talibanen.
Så man kan säga att nån jävla slow start på hösten var det långt ifrån idag.
Och när vi bestämmer oss för att packa ihop kl 20.00 och jag går ut till bilen, så upptäcker vi ytterligare en pall.
Dra åt h-e vad prylar vi har. Och inte hann vi bli färdiga. Så det ser ut som om vi kastat in en bomb i butiken.
Men det finns en uppsida;
Gissa vem som har nytt köksporslin, hehe!
Ja just det ja; jag tror bloggtorkan gick över.
I morgon är det fest. Och inte i Stockholm.
Jag återkommer.
torsdag 13 augusti 2009
Extrem bloggtorka.
Medan alla ni har haft semester och njutit av livet och i stort skett skitit i era bloggar, så har en annan haft fullt upp med just det. Bloggeriet alltså.
Upprätthållit ordningen liksom.
Och nu när nästan alla är tillbaka från ledigheten så gick luften ur mig totalt.
Jag upplever just nu århundradets bloggtorka.
Kanske mest för att jag fortfarande är förbannad på maken.
Och så har jag en del tunga beslut att fatta.
Man kan alltså med all rätt påstå att jag är svintråkig theese days.
Så ge mig ett par dagar.
Ska bara komma in i matchen igen.
Okey?!
Upprätthållit ordningen liksom.
Och nu när nästan alla är tillbaka från ledigheten så gick luften ur mig totalt.
Jag upplever just nu århundradets bloggtorka.
Kanske mest för att jag fortfarande är förbannad på maken.
Och så har jag en del tunga beslut att fatta.
Man kan alltså med all rätt påstå att jag är svintråkig theese days.
Så ge mig ett par dagar.
Ska bara komma in i matchen igen.
Okey?!
onsdag 12 augusti 2009
Apropå tjejer och pruttar.
Ibland är det lönt att klicka på "rolighetsmail" i inkorgen.
Herregud, jag blev så chockad att jag råkade spotta ut tuggummit rakt på dataskärmen!
Tack Polis-Sus!
Herregud, jag blev så chockad att jag råkade spotta ut tuggummit rakt på dataskärmen!
Tack Polis-Sus!
Fina flickor bajsar inte. Punkt.
När vi kommer hem från bion så har även tonåringen kommit hem. Jag möts av ett: "Mamma, kolla badrumsdörren, den är LÅST!!"
Jag mindes att när vi lämnade hemmet så hade de 6-åriga damerna lekt på det våningsplanet.
Så jag säger högt: "Jamen, det var ju väldigt MYSTISKT att dörren låstes av sig SJÄLVT!"
Jag hör ett mummel och till slut erkänner talibanen att hon låst dörren utifrån "med din hårklämma mamma." Men ingen närmare förklaring. Sen låser hon upp den och går därifrån utan att öppna den.
Jag röjer upp lite och har sen ett ärende in dit. Endast för att mötas av en enorm urinstank.
Kollar genast om nån "olycka" har hänt nedanför toaletten på golvet, men icke. Sen råkar jag ta mig en titt i badkaret. Och tror jag ska smälla av.
Jag ser intorkade fläckar. Jag ser två handdukar. Varav den ena min favorithandduk från Laura Ashley.
Och jag ser en del bruna fläckar på just favorithandduken och får en hjärtinfarkt.
"VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT?! Vem har kissat och bajsat på sig?!"
Den 6-åriga gästen förnekar omedelbart. Talibanen däremot, hon kommer med sin förklaring:
"Alltså, mamma, jag var SÅÅÅÅ kissnödig, men toaletten var upptagen och då kissade jag i badkaret...och sen...sen när jag torkade mig med papper så råkade jag prutta och då kom det lite bajs ut...det var inte meningen mamma...förlåt!"
"Jaha. Så då torkar du dig med handdukarna och LÅSER dörren sen, alltså, trodde du inte att jag skulle märka nåt, eller?! VARFÖR gick du inte ned till dom andra toaletterna, vi har liksom två till i huset?! VAD HÅLLER DU PÅ MED?!! Det här är fullständigt oacceptabelt och jag blir stenförbannad!"
"Men jag hann inte mamma och jag hoppades att det skulle försvinna när vi var på bion!"
"..och förresten säger du att man ska erkänna när man gör dumma saker och att man ska bli förlåten då!"
Ibland.
Ibland blir jag så otroligt jävla förundrad hur en, i normala fall, ganska smart 6-åring tänker.
Eller inte tänker.
Men nu är i alla fall badrummet sanerat.
Jag mindes att när vi lämnade hemmet så hade de 6-åriga damerna lekt på det våningsplanet.
Så jag säger högt: "Jamen, det var ju väldigt MYSTISKT att dörren låstes av sig SJÄLVT!"
Jag hör ett mummel och till slut erkänner talibanen att hon låst dörren utifrån "med din hårklämma mamma." Men ingen närmare förklaring. Sen låser hon upp den och går därifrån utan att öppna den.
Jag röjer upp lite och har sen ett ärende in dit. Endast för att mötas av en enorm urinstank.
Kollar genast om nån "olycka" har hänt nedanför toaletten på golvet, men icke. Sen råkar jag ta mig en titt i badkaret. Och tror jag ska smälla av.
Jag ser intorkade fläckar. Jag ser två handdukar. Varav den ena min favorithandduk från Laura Ashley.
Och jag ser en del bruna fläckar på just favorithandduken och får en hjärtinfarkt.
"VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT?! Vem har kissat och bajsat på sig?!"
Den 6-åriga gästen förnekar omedelbart. Talibanen däremot, hon kommer med sin förklaring:
"Alltså, mamma, jag var SÅÅÅÅ kissnödig, men toaletten var upptagen och då kissade jag i badkaret...och sen...sen när jag torkade mig med papper så råkade jag prutta och då kom det lite bajs ut...det var inte meningen mamma...förlåt!"
"Jaha. Så då torkar du dig med handdukarna och LÅSER dörren sen, alltså, trodde du inte att jag skulle märka nåt, eller?! VARFÖR gick du inte ned till dom andra toaletterna, vi har liksom två till i huset?! VAD HÅLLER DU PÅ MED?!! Det här är fullständigt oacceptabelt och jag blir stenförbannad!"
"Men jag hann inte mamma och jag hoppades att det skulle försvinna när vi var på bion!"
"..och förresten säger du att man ska erkänna när man gör dumma saker och att man ska bli förlåten då!"
Ibland.
Ibland blir jag så otroligt jävla förundrad hur en, i normala fall, ganska smart 6-åring tänker.
Eller inte tänker.
Men nu är i alla fall badrummet sanerat.
Kan man åka dit för biofilmslangning?
Talibanens absolut bästa kompis flyttade till London i december.
Just nu är hon i finområdet på besök och har tillbringat två dagar hos oss.
Och två tjejer på 6 år driver en till slut mot vansinne. Så då gäller det att aktivera sig.
Som av en händelse så måste jag åka till två av våra videobutiker idag. Tjejerna tycker att det är osedvanligt tråkigt.
Jag kommer då på att man kan muta barn rätt bra. T ex säg att de i den första butiken får gå in och välja glass, tuggummi och varsin Festis.
Tjejerna var i extas över detta. Naturligtvis.
För att få med dem till butik nummer två, en bra bit ifrån den första, så säger jag: "om ni hinner äta upp glassarna så får ni varsin Slush när vi kommer fram" (Slush=nån form av smält isglassdricka med typ 100% socker, väry poppis bland barn.), eftersom vi har en slushmaskin där.
Så damerna trycker i sig glassarna för att väl framme hämta två stora Slushar.
När vi kommer hem för att lunch så är de så höga på socker att visste jag inte bättre, så skulle jag tro att dom suttit i garderoben och rökt Marijuana. Lätt.
Alltså inte så smart av mig.
Jag rattar därför in på nätet och bokar biobiljetter. Ice Age 3. Och betalar med kreditkortet.
När det är klart och jag går tillbaka för att läsa mer om filmen så ser jag att det står att det är 7-års gräns i vuxet sällskap.
Det blir alltså till att smuggla in dem. Problemet är att jag är torsk i samma sekund som de frågar hur gamla tjejerna är. För jag vägrar be dem ljuga. Kan bara hoppas på att det står en sommarjobbare och tar emot biljetterna.
Så ser ni en medelålders kärring halvspringandes, med två 6-åriga bönor i koppel, i Kista Centrum om nån timme, så kom gärna fram och presentera er.
Jag behöver nån vuxen att prata med.
Just nu är hon i finområdet på besök och har tillbringat två dagar hos oss.
Och två tjejer på 6 år driver en till slut mot vansinne. Så då gäller det att aktivera sig.
Som av en händelse så måste jag åka till två av våra videobutiker idag. Tjejerna tycker att det är osedvanligt tråkigt.
Jag kommer då på att man kan muta barn rätt bra. T ex säg att de i den första butiken får gå in och välja glass, tuggummi och varsin Festis.
Tjejerna var i extas över detta. Naturligtvis.
För att få med dem till butik nummer två, en bra bit ifrån den första, så säger jag: "om ni hinner äta upp glassarna så får ni varsin Slush när vi kommer fram" (Slush=nån form av smält isglassdricka med typ 100% socker, väry poppis bland barn.), eftersom vi har en slushmaskin där.
Så damerna trycker i sig glassarna för att väl framme hämta två stora Slushar.
När vi kommer hem för att lunch så är de så höga på socker att visste jag inte bättre, så skulle jag tro att dom suttit i garderoben och rökt Marijuana. Lätt.
Alltså inte så smart av mig.
Jag rattar därför in på nätet och bokar biobiljetter. Ice Age 3. Och betalar med kreditkortet.
När det är klart och jag går tillbaka för att läsa mer om filmen så ser jag att det står att det är 7-års gräns i vuxet sällskap.
Det blir alltså till att smuggla in dem. Problemet är att jag är torsk i samma sekund som de frågar hur gamla tjejerna är. För jag vägrar be dem ljuga. Kan bara hoppas på att det står en sommarjobbare och tar emot biljetterna.
Så ser ni en medelålders kärring halvspringandes, med två 6-åriga bönor i koppel, i Kista Centrum om nån timme, så kom gärna fram och presentera er.
Jag behöver nån vuxen att prata med.
tisdag 11 augusti 2009
När man tror att man kan trädgårdar.
Jag kan absolut ingenting om växtligheter. Jo, jag vet hur en del blommor ser ut. Typ rosor, tulpaner, gullvivor och sånt.
När vi pratar helgröna saker så kanske jag kan känna igen en buxbom (heter det va?).
I sommar har jag avancerat rejält eftersom jag har fått lära mig vad en thuja är. (Typ som en enbuske, för er som inte vet, hehe.)
Så då fattar man kanske att mina trädgårdsskills är nästintill obefintliga. Och poängen med detta husköp var att maken skulle sköta just trädgården (inte för att han kan särskilt mycket mer..).
När jag i helgen får ett trädgårdsryck så avslutar jag dagen med att vara lite konstnärlig. Efter en hel dag med häcksaxen så började jag få in snitset rätt bra.
Jag noterar att jag har tre buskar i ungefär lårhöjd. Eftersom jag inte har något minne av att ha sett dem vid förra trädgårdsvändan i april/maj så blir jag glatt överraskad.
Här frodas det minsann.
Så jag skapar lite.
Jag häcksaxar till dem så att de blir som bollar. Runda och fina.
När jag är klar och har packat undan häcksaxen, och känner att jag med det här tempot snart kan titulera mig trädgårdsmästare, så kommer en granne förbi.
Väl medveten om vad jag går för.
Hon stirrar på mina fina bollar och säger: "Det är ju bara du som gör sånt där!"
"Vadå?"
"Alltså, du VET väl att det där är ogräs va? Du har just lyckats med att göra konst av ogräsbuskar Mona!"
Så jag får slita fram häcksaxjäveln igen och såga ner skiten.
I min värld så är ogräs just oGRÄS! Och typ maskrosor.
Var, var, exakt VAR lär man sig att de kan se ut som buskar också?
När vi pratar helgröna saker så kanske jag kan känna igen en buxbom (heter det va?).
I sommar har jag avancerat rejält eftersom jag har fått lära mig vad en thuja är. (Typ som en enbuske, för er som inte vet, hehe.)
Så då fattar man kanske att mina trädgårdsskills är nästintill obefintliga. Och poängen med detta husköp var att maken skulle sköta just trädgården (inte för att han kan särskilt mycket mer..).
När jag i helgen får ett trädgårdsryck så avslutar jag dagen med att vara lite konstnärlig. Efter en hel dag med häcksaxen så började jag få in snitset rätt bra.
Jag noterar att jag har tre buskar i ungefär lårhöjd. Eftersom jag inte har något minne av att ha sett dem vid förra trädgårdsvändan i april/maj så blir jag glatt överraskad.
Här frodas det minsann.
Så jag skapar lite.
Jag häcksaxar till dem så att de blir som bollar. Runda och fina.
När jag är klar och har packat undan häcksaxen, och känner att jag med det här tempot snart kan titulera mig trädgårdsmästare, så kommer en granne förbi.
Väl medveten om vad jag går för.
Hon stirrar på mina fina bollar och säger: "Det är ju bara du som gör sånt där!"
"Vadå?"
"Alltså, du VET väl att det där är ogräs va? Du har just lyckats med att göra konst av ogräsbuskar Mona!"
Så jag får slita fram häcksaxjäveln igen och såga ner skiten.
I min värld så är ogräs just oGRÄS! Och typ maskrosor.
Var, var, exakt VAR lär man sig att de kan se ut som buskar också?
Japp.
Det är fan måndag i dag också.
måndag 10 augusti 2009
När det inte går över.
Jag är så förbannad på chefen att jag inte ens kan blogga.
DÅ är det illa.
DÅ är det illa.
Måndagar. Och att hata chefen.
Idag är det måndag.
Varje måndag blir jag och chefen osams.
Vi pratar du-kan-dra-åt-helvete-nu-skiljer-vi-oss-osams.
Och det slår aldrig fel. Every week.
Jag hatar måndagar.
Och han kan fara dit pepparn växer.
I morgon är det tisdag.
Och 6 dagar kvar till nästa måndag.
Halleluja.
Varje måndag blir jag och chefen osams.
Vi pratar du-kan-dra-åt-helvete-nu-skiljer-vi-oss-osams.
Och det slår aldrig fel. Every week.
Jag hatar måndagar.
Och han kan fara dit pepparn växer.
I morgon är det tisdag.
Och 6 dagar kvar till nästa måndag.
Halleluja.
My style.
Herregud, jag trodde jag skulle tappa datorn i golvet igår när jag sprang på detta på en sajt.
Här ska beställas. Örngott och påslakan med Swarovskistenar. Det här är jag.
Här ska beställas. Örngott och påslakan med Swarovskistenar. Det här är jag.
Och ni gamla scrappare som känner mig, gissa vad serien heter?! ......Diva....såklart.
söndag 9 augusti 2009
När man ligger i badet.

Huset är tomt och jag har precis lagt mig i badet med en bok och ett glas vin, när jag konstaterar att varenda dörr, inklusive altandörrarna, har lämnats HELT öppna där nere av make och taliban. Som är nere vid stranden för ett kvällsdopp. Så nu är det jätteläge för alla tjuvar och banditer, för jag orkar inte röra mig ur fläcken. Skål.
Never leave a bitch alone. Inte med en häcksax i alla fall.
Maken har åkt iväg till kontoret.
Talibanen bygger lego.
Det är jag och häcksaxen.
Jag har precis skövlat halva fläderblomsträdet.
Nu ska vi se hur mycket av körsbärsträdet jag hinner få ned innan han kommer hem igen.
I'm in the mood.
Talibanen bygger lego.
Det är jag och häcksaxen.
Jag har precis skövlat halva fläderblomsträdet.
Nu ska vi se hur mycket av körsbärsträdet jag hinner få ned innan han kommer hem igen.
I'm in the mood.
När man sliter i en trädgård.

Har jag sagt att jag bor i ett finområde? Här anpassar man klädseln. (Det är ju tur att ingen ser hur nedre regionen ser ut!)
Och ser ni den där fläcken däruppe till höger? När jag rafsade omkring i buskarna så upptäckte jag en äcklig, lång, jävla, slemmig snigel just precis där. Gissa om jag hoppade rakt ut på gatan!
Att slå en man på en söndag.
Vi har en hörntomt.
Vi har en häck på båda sidor.
Två sorter. Den ena sidan en häck vid namn..nåt. Den andra är en syrénhäck, så mycket vet jag.
Idag måste jag ansa syrénhäcken. För gatan är nästan omöjlig att ta sig fram på.
Så jag släpar fram häcksaxen och ni som har koll, vet att det är något tungt att hålla in alla knappar, samtidigt som man klipper.
1,5 timme senare har jag klippt ned allt som ska bort och det ligger på gatan. Svetten rinner och jag tar en kaffepaus.
Går in till maken på kontoret och säger: "kan du fixa lunchen sen, om en timme?"
Min man är en hårt arbetande man. 7 dagar i veckan.
När det kommer till att göra saker i hemmet, i synnerhet servera sin familj lunch (som han aldrig har gjort) så har han alltid en undanflykt.
"Alltså, ehhh, jag tänkte åka bort till kontoret och fixa....hmm...." Och mitt i den meningen kommer han förmodligen på att hans hustru slitit som en jävla dåre i trädgården. Och att han nog kan offra sig. Särskilt med tanke på att han inledde sitt arbete med att sitta i soffan och avnjuta en bok, under tiden jag sparkade igång häcksaxen. Så han ändrar sig blixtsnabbt;
"...jo men det kan jag väl göra...Samtidigt som jag säger att jag hade tänkt mig toast...som är superlätt att göra....och går snabbt...."Ja, visst, det kan jag."
Eller så kanske han kände på sig att jag just precis var på väg ut i köket för att hämta stekpannan i gjutjärn och slå honom i huvudet.
Vi har en häck på båda sidor.
Två sorter. Den ena sidan en häck vid namn..nåt. Den andra är en syrénhäck, så mycket vet jag.
Idag måste jag ansa syrénhäcken. För gatan är nästan omöjlig att ta sig fram på.
Så jag släpar fram häcksaxen och ni som har koll, vet att det är något tungt att hålla in alla knappar, samtidigt som man klipper.
1,5 timme senare har jag klippt ned allt som ska bort och det ligger på gatan. Svetten rinner och jag tar en kaffepaus.
Går in till maken på kontoret och säger: "kan du fixa lunchen sen, om en timme?"
Min man är en hårt arbetande man. 7 dagar i veckan.
När det kommer till att göra saker i hemmet, i synnerhet servera sin familj lunch (som han aldrig har gjort) så har han alltid en undanflykt.
"Alltså, ehhh, jag tänkte åka bort till kontoret och fixa....hmm...." Och mitt i den meningen kommer han förmodligen på att hans hustru slitit som en jävla dåre i trädgården. Och att han nog kan offra sig. Särskilt med tanke på att han inledde sitt arbete med att sitta i soffan och avnjuta en bok, under tiden jag sparkade igång häcksaxen. Så han ändrar sig blixtsnabbt;
"...jo men det kan jag väl göra...Samtidigt som jag säger att jag hade tänkt mig toast...som är superlätt att göra....och går snabbt...."Ja, visst, det kan jag."
Eller så kanske han kände på sig att jag just precis var på väg ut i köket för att hämta stekpannan i gjutjärn och slå honom i huvudet.
Ja just det. På en parkeringsplats i Bromma.
Apropå att storhandla kl 8 på morgonen.
Jag sladdar in på parkeringen utanför City Gross i morse.
Det stod kanske ett 10-tal bilar på hela parkeringen. Som är megastor. Eftersom det var så få kunder i butiken så måste det varit personalens bilar.
Skit i det.
Jag går och hämtar en vagn och promenerar mot ingången. Halvvägs kommer jag på att jag har för mycket skit i byxorna, så jag släpper vagnen och går tillbaka för att lägga grejerna i bilen.
När jag slår igen bildörren så drar jag samtidigt ur min hårklämma för att sätta om den. Håret faller ned och precis när jag ska till och fixa det så vänder jag mig om, upptäcker att min kundvagn är i full rullning.
Mot en mycket blank, svart bil modell BMW cab. En tvåsitsig. (En sån däringa Z4, såg jag sen.)
Jag är inte såå insatt i bilar egentligen men jag känner på mig att den där bilen kostar några hundra tusen.
Och jag tackar min heliga skapare att det var öde på den här parkeringen för synen som bjöds kunde få vem som helst att dö i en hjärtinfarkt. På grund av skratt;
Picture this:
En medelålders halvfet kärring, som ser ut att ha haft ett cyklop i ansiktet pga sol och solglajer, och som har svinont i ena foten och därmed haltar, älgandes som en jävla kamel, med håret flygandes åt alla håll (jag har lååångt hår) diagonalt över en parkering.
Jag fick tag i handtaget i samma sekund som den snuddade vid spoilern. Eller vad det nu heter.
Samtidigt ser jag en snubbe som står vid en lastbil och lastar ur frukt. Han står och tittar på mig när jag kommer galopperande och utbrister: "Ja jävlar, där kan man snacka om att ha tur!"
Jag ler och försöker se sval ut. Adrenalinet pumpar och svetten lackar. Överallt.
Går in i affären och är tvungen att sätta mig på en bänk i en minut.
Måste nog konditionsträna lite tror jag.
Jag sladdar in på parkeringen utanför City Gross i morse.
Det stod kanske ett 10-tal bilar på hela parkeringen. Som är megastor. Eftersom det var så få kunder i butiken så måste det varit personalens bilar.
Skit i det.
Jag går och hämtar en vagn och promenerar mot ingången. Halvvägs kommer jag på att jag har för mycket skit i byxorna, så jag släpper vagnen och går tillbaka för att lägga grejerna i bilen.
När jag slår igen bildörren så drar jag samtidigt ur min hårklämma för att sätta om den. Håret faller ned och precis när jag ska till och fixa det så vänder jag mig om, upptäcker att min kundvagn är i full rullning.
Mot en mycket blank, svart bil modell BMW cab. En tvåsitsig. (En sån däringa Z4, såg jag sen.)
Jag är inte såå insatt i bilar egentligen men jag känner på mig att den där bilen kostar några hundra tusen.
Och jag tackar min heliga skapare att det var öde på den här parkeringen för synen som bjöds kunde få vem som helst att dö i en hjärtinfarkt. På grund av skratt;
Picture this:
En medelålders halvfet kärring, som ser ut att ha haft ett cyklop i ansiktet pga sol och solglajer, och som har svinont i ena foten och därmed haltar, älgandes som en jävla kamel, med håret flygandes åt alla håll (jag har lååångt hår) diagonalt över en parkering.
Jag fick tag i handtaget i samma sekund som den snuddade vid spoilern. Eller vad det nu heter.
Samtidigt ser jag en snubbe som står vid en lastbil och lastar ur frukt. Han står och tittar på mig när jag kommer galopperande och utbrister: "Ja jävlar, där kan man snacka om att ha tur!"
Jag ler och försöker se sval ut. Adrenalinet pumpar och svetten lackar. Överallt.
Går in i affären och är tvungen att sätta mig på en bänk i en minut.
Måste nog konditionsträna lite tror jag.
En söndag in tha hood.
Jag har farit runt som en jävla blådåre hur länge som helst, så idag går jag inte utanför grinden.
Eller ja, 08.05 i morse var jag och storhandlade på City Gross. Tror det ska bli en fast punkt varje vecka. Det var jag och tre andra kunder i hela butiken.
Inga skrikande ungar, inga pensionärer som blockerar gångarna. Inga män som tjatar "behöver vi verkligen den där förvaringslådan, vi har ju femtontusen i källaren..".
Nä. För en gång skull så var jag chefen.
Och så gjorde jag något man inte får. Jag köpte muta till talibanen. Jag tänkte att hon kunde få bygga lego medan jag klipper häcken, ja, husets häck, och sen lägger mig i hängmattan och lyssnar på Sommar i P1.
Maken?
Maken har glömt bort att vi bor i hus. Maken sitter inne på hemmakontoret och jobbar ihop lite stålingar så att jag kan fortsätta vara hemma i två veckor till.
Och dra åt h-e vilket tråkigt inlägg.
Eller ja, 08.05 i morse var jag och storhandlade på City Gross. Tror det ska bli en fast punkt varje vecka. Det var jag och tre andra kunder i hela butiken.
Inga skrikande ungar, inga pensionärer som blockerar gångarna. Inga män som tjatar "behöver vi verkligen den där förvaringslådan, vi har ju femtontusen i källaren..".
Nä. För en gång skull så var jag chefen.
Och så gjorde jag något man inte får. Jag köpte muta till talibanen. Jag tänkte att hon kunde få bygga lego medan jag klipper häcken, ja, husets häck, och sen lägger mig i hängmattan och lyssnar på Sommar i P1.
Maken?
Maken har glömt bort att vi bor i hus. Maken sitter inne på hemmakontoret och jobbar ihop lite stålingar så att jag kan fortsätta vara hemma i två veckor till.
Och dra åt h-e vilket tråkigt inlägg.
lördag 8 augusti 2009
Grönan och stålingar. När man inte tänker till.
Det är ju märkligt.
Vi är tre i denna familj som brukar gå på Grönan. Ja, för av någon anledning, som jag inte alls förstår, så vill inte tonåringen följa med längre...(hon är i och för sig i Grekland just nu..)
Den där lekparken kostar en slant. Milt sagt.
Och då åker inte jag ett skit.
Idag stötte vi på en kär vän där.
Och med tanke på hennes yrke, och att hon varit på oss om saken tidigare, så undrar jag HUR dum i huvudet jag egentligen är.
Hon sitter i ledningen på Gröna Lund.
Känns bra att tänka på det efter att man, som vanligt, har spenderat 1500 spänn där.
Vi är tre i denna familj som brukar gå på Grönan. Ja, för av någon anledning, som jag inte alls förstår, så vill inte tonåringen följa med längre...(hon är i och för sig i Grekland just nu..)
Den där lekparken kostar en slant. Milt sagt.
Och då åker inte jag ett skit.
Idag stötte vi på en kär vän där.
Och med tanke på hennes yrke, och att hon varit på oss om saken tidigare, så undrar jag HUR dum i huvudet jag egentligen är.
Hon sitter i ledningen på Gröna Lund.
Känns bra att tänka på det efter att man, som vanligt, har spenderat 1500 spänn där.
Hyfs

I väntan på ett åk så sätter jag mig i skuggan. 3 sekunder senare ställer sig en allt annan än en petit kärring (i min ålder) med sitt arsel i fishöjd 40 cm från mitt face. Jag harklar mig och hon säger: 'oj, du kanske vill se?'. Jag svarar: 'gärna nåt annat tack!'. Hon fattar inte men flyttar röven 20 cm. Ärthjärna.
Gröna Lund. I 30 graders värme.
Idag ska familjen gå på Gröna Lund. Med en annan familj.
Jag vet inte riktigt vad jag styrde med där. Jag gillar inte Grönan. Jag gillar inget som åker åt andra håll än rakt fram, eller rakt bak.
Och senaste gången jag var där, och makehelvetet lurade mig att åka nån jävla Kvast, så lovade jag mig själv att jag för all framtid kommer vara förste väskbärare på Gröna Lund. Never again att jag åker nåt.
Och en av oss som ska med, ska åka den däringa nya, Insane, eller vad den nu heter. Den som åker upp och ned, in och ut, och åt alla möjliga håll. I 180.
JAG kommer spy åt henne. Lätt.
Hur som helst. Hur skadad är man när man tillbringar Stockholms kanske mest varma dag på Gröna Lund?
Kan det börja regna någon gång? Jag har en trappa som måste bli färdigmålad. I år.
Jag vet inte riktigt vad jag styrde med där. Jag gillar inte Grönan. Jag gillar inget som åker åt andra håll än rakt fram, eller rakt bak.
Och senaste gången jag var där, och makehelvetet lurade mig att åka nån jävla Kvast, så lovade jag mig själv att jag för all framtid kommer vara förste väskbärare på Gröna Lund. Never again att jag åker nåt.
Och en av oss som ska med, ska åka den däringa nya, Insane, eller vad den nu heter. Den som åker upp och ned, in och ut, och åt alla möjliga håll. I 180.
JAG kommer spy åt henne. Lätt.
Hur som helst. Hur skadad är man när man tillbringar Stockholms kanske mest varma dag på Gröna Lund?
Kan det börja regna någon gång? Jag har en trappa som måste bli färdigmålad. I år.
fredag 7 augusti 2009
Med en man som bonnläpp.
Nu kommer jag få stryk av många bloggläsare, men jag tar risken.
Alltså.
VAD ÄR DET MED ER, som gillar dessa jävla töntar Stefan & Krister?! Varje fredag så visar tv4 nåt cepe-buskis med dessa två herrar. (Se så, nu ändrar jag om meningen så att INGA kan störa sig...enough is enough!)
Maken sitter i detta nu och garvar läppen av sig. Och tycker att dom är svinkul.
Och jag har hittills aldrig träffat på en enda stockholmare som uppskattar deras humor.
Så givetvis säger ni att det är oss det är fel på.
Lyssna noga nu;
D o m ä r i n t e r o l i g a!
Alltså.
VAD ÄR DET MED ER, som gillar dessa jävla töntar Stefan & Krister?! Varje fredag så visar tv4 nåt cepe-buskis med dessa två herrar. (Se så, nu ändrar jag om meningen så att INGA kan störa sig...enough is enough!)
Maken sitter i detta nu och garvar läppen av sig. Och tycker att dom är svinkul.
Och jag har hittills aldrig träffat på en enda stockholmare som uppskattar deras humor.
Så givetvis säger ni att det är oss det är fel på.
Lyssna noga nu;
D o m ä r i n t e r o l i g a!
När man inte är smart.
Jag har farit runt som en jävla skottspole hela veckan. Det har varit badstränder hit, lekland dit, och ännu mer badstrand andra dagar.
Och det var först i morse som det slog mig: varför gå över ån efter vatten liksom. Jag bor 1 minuts bilväg från en strand.
Ja, jag kan till och med se den hemifrån.
Förvisso måste det vara vinter med olövade träd, och jag måste stå på vinden och vrida huvudet i 90 grader. Typ.
Men never the less så har vi alltså en badstrand.
Så jag tar mig dit idag.
Och slipad som få är man, eftersom jag givetvis släpar med mig en solstol.
Vi kommer 09.30 och jag, som avskyr att sitta i solen, inser att det inte finns så mycket skugga att snacka om. Såvida jag inte tillbringar dagen i vattnet. Vilket inte är att tänka på så länge vattentemperaturen ligger under 25 grader.
Så jag sitter i en solstol hela dagen. Med breda, feta solglasögon. Som täcker halva ansiktet. Bra så. Tänker jag. Och pratar. Och har trevligt. Och friterar hjärnan. Och älskar livet.
Tills jag kommer hem och ser mig i spegeln.
Det ser ut som jag haft ett cyklop på mig. Och jag har fått så ända in i helvete med färg, att det inte ens går att sminka över.
Jag ser förjävlig ut.
Och det var först i morse som det slog mig: varför gå över ån efter vatten liksom. Jag bor 1 minuts bilväg från en strand.
Ja, jag kan till och med se den hemifrån.
Förvisso måste det vara vinter med olövade träd, och jag måste stå på vinden och vrida huvudet i 90 grader. Typ.
Men never the less så har vi alltså en badstrand.
Så jag tar mig dit idag.
Och slipad som få är man, eftersom jag givetvis släpar med mig en solstol.
Vi kommer 09.30 och jag, som avskyr att sitta i solen, inser att det inte finns så mycket skugga att snacka om. Såvida jag inte tillbringar dagen i vattnet. Vilket inte är att tänka på så länge vattentemperaturen ligger under 25 grader.
Så jag sitter i en solstol hela dagen. Med breda, feta solglasögon. Som täcker halva ansiktet. Bra så. Tänker jag. Och pratar. Och har trevligt. Och friterar hjärnan. Och älskar livet.
Tills jag kommer hem och ser mig i spegeln.
Det ser ut som jag haft ett cyklop på mig. Och jag har fått så ända in i helvete med färg, att det inte ens går att sminka över.
Jag ser förjävlig ut.
torsdag 6 augusti 2009
Teknik. Jävla internetteknik.
Jag försöker förstå det här med statistik. Det är Bloggportalen hit och Bloggtoppen dit.
Sen dyker det här Google Friend Direct upp, ni vet....här nere till höger...där man kan lägga in sig själv som följare...och göra mig happy...och man behöver inte vara bloggare för att göra det så, se så...
Och jag ska villigt erkänna att jag varje vecka går in på Bloggportalen och kollar läget. Och blir lika jävla förvånad varje gång när jag ser vilka som ligger före mig.
Alltså, smaken är som baken, men jag börjar inse att jag är en nolla jämförelsevis. Man ska antingen vara megakänd, skriva om sex, vara tonåring och gravid, eller skriva om mode. En medelålders jävla kärrings liv och leverne är fullständigt ointressant.
Men så en dag upptäcker jag nåt annat. Nåt som heter Bloglovin'. Ja, det kanske har funnits länge, men jag har inte tänkt nämnvärt på det.
Och här till problemet. Jag FATTAR fan inte hur det fungerar. Skriver jag in bloggens namn där så ploppar 3 varianter av min blogg upp. Och vad är syftet? Är det meningen att jag ska länka här och alla ni, ALLA ni som är här ska skriva in sig på nåt sätt, eller vadå.
Nu har jag lyckats lägga in länken här intill. Hur det gick till har jag ingen aning om, men nu ligger den där. Och antalet följare i rosa. Och jag vet inte vad som händer när man klickar på länken, törs inte. Tänk om man lägger upp sig själv liksom. Verkar ju stört.
Jag vet bara en sak. Jag vill ha fler besökare. Jag vore en patetisk lögnare om jag sitter här och skriver att jag är nöjd och glad med livet. Det är bara fjantigt. I want more. Tillsammans med er.
Så hjälp tant här nu. Först får ni förklara för idioten vad det är för nåt egentligen, och sen får ni gärna regga er där.
Deal?!
Sen dyker det här Google Friend Direct upp, ni vet....här nere till höger...där man kan lägga in sig själv som följare...och göra mig happy...och man behöver inte vara bloggare för att göra det så, se så...
Och jag ska villigt erkänna att jag varje vecka går in på Bloggportalen och kollar läget. Och blir lika jävla förvånad varje gång när jag ser vilka som ligger före mig.
Alltså, smaken är som baken, men jag börjar inse att jag är en nolla jämförelsevis. Man ska antingen vara megakänd, skriva om sex, vara tonåring och gravid, eller skriva om mode. En medelålders jävla kärrings liv och leverne är fullständigt ointressant.
Men så en dag upptäcker jag nåt annat. Nåt som heter Bloglovin'. Ja, det kanske har funnits länge, men jag har inte tänkt nämnvärt på det.
Och här till problemet. Jag FATTAR fan inte hur det fungerar. Skriver jag in bloggens namn där så ploppar 3 varianter av min blogg upp. Och vad är syftet? Är det meningen att jag ska länka här och alla ni, ALLA ni som är här ska skriva in sig på nåt sätt, eller vadå.
Nu har jag lyckats lägga in länken här intill. Hur det gick till har jag ingen aning om, men nu ligger den där. Och antalet följare i rosa. Och jag vet inte vad som händer när man klickar på länken, törs inte. Tänk om man lägger upp sig själv liksom. Verkar ju stört.
Jag vet bara en sak. Jag vill ha fler besökare. Jag vore en patetisk lögnare om jag sitter här och skriver att jag är nöjd och glad med livet. Det är bara fjantigt. I want more. Tillsammans med er.
Så hjälp tant här nu. Först får ni förklara för idioten vad det är för nåt egentligen, och sen får ni gärna regga er där.
Deal?!
Vem, vem, vem?
Har varit borta hela dagen och när jag kommer hem så hittar jag två barnböcker i brevlådan.
Tror först att det är böckerna från bokklubben för barn, som jag nyss gått med i.
Tills jag noterar ett presentsnöre runt böckerna.
Inget kort, inget skrivet i böckerna. Som för övrigt var två mycket bra böcker.
Talibanen blir överlycklig men konfunderad. VEM kan ha givit henne dem? Sen kommer hon på det. "Det är ju farfar så klart mamma!"
Farfar har varit död i typ 12 år.
Och igår fick jag äntligen reda på vem som skickade mig Chokladogrammet. En kär bloggkompis. Som inte vill att jag avslöjar henne på bloggen. Så då gör jag inte det. Men jag kan säga att chokladen kommer ifrån Skåne...
Så jag undrar givetvis om det är någon i bloggosfären som är skyldig denna gång också. Jag har mina misstankar.
No wonder att jag älskar att blogga.
Tror först att det är böckerna från bokklubben för barn, som jag nyss gått med i.
Tills jag noterar ett presentsnöre runt böckerna.
Inget kort, inget skrivet i böckerna. Som för övrigt var två mycket bra böcker.
Talibanen blir överlycklig men konfunderad. VEM kan ha givit henne dem? Sen kommer hon på det. "Det är ju farfar så klart mamma!"
Farfar har varit död i typ 12 år.
Och igår fick jag äntligen reda på vem som skickade mig Chokladogrammet. En kär bloggkompis. Som inte vill att jag avslöjar henne på bloggen. Så då gör jag inte det. Men jag kan säga att chokladen kommer ifrån Skåne...
Så jag undrar givetvis om det är någon i bloggosfären som är skyldig denna gång också. Jag har mina misstankar.
No wonder att jag älskar att blogga.
Maken och sex.
Maken har en rutin varje kväll:
värma maten (ja, han äter ju sällan middag med oss andra...)
hämta posten
läsa min blogg OCH alla kommentarer, och sen komma med synpunkter
ta med talibanen upp och lägga henne. Och sig själv. I vår säng. Och somnar sen. Oftast före talibanen.
Sen vaknar han vid 02.00 och undrar vad som hände. Varje kväll. 7 dagar i veckan.
Igår kväll:
hämta posten
värma maten
läsa bloggen och äta maten, inte ett ord om bloggeriet.
ta med talibanen upp och lägga henne.
45 minuter senare kommer han ned, går förbi mig i vardagsrummet och säger: "in the bed, nu!"
Jag sitter mitt i ett mail (lilla Wayne-boy) och mitt i en MSN-konversation med hon, krondårarnas ordförande därborta i Uppsala, så jag svarar: "mmm, om en kvart..."
Kvarten förvandlas till en dryg timme, och när jag går förbi köket så hoppas jag innerligt att diskbänken är bortsliten och medtagen en trappa upp. Av bekvämlighetsskäl. Vi är ju trots allt över fyrtio. Eller nåt.
Maken är en hårt arbetande make.
Således en trött man.
Det har gått mer än en timme.
Det blev snarare sova kudde, än bita kudde.
Fyfan vad jag är gammal och tråkig.
värma maten (ja, han äter ju sällan middag med oss andra...)
hämta posten
läsa min blogg OCH alla kommentarer, och sen komma med synpunkter
ta med talibanen upp och lägga henne. Och sig själv. I vår säng. Och somnar sen. Oftast före talibanen.
Sen vaknar han vid 02.00 och undrar vad som hände. Varje kväll. 7 dagar i veckan.
Igår kväll:
hämta posten
värma maten
läsa bloggen och äta maten, inte ett ord om bloggeriet.
ta med talibanen upp och lägga henne.
45 minuter senare kommer han ned, går förbi mig i vardagsrummet och säger: "in the bed, nu!"
Jag sitter mitt i ett mail (lilla Wayne-boy) och mitt i en MSN-konversation med hon, krondårarnas ordförande därborta i Uppsala, så jag svarar: "mmm, om en kvart..."
Kvarten förvandlas till en dryg timme, och när jag går förbi köket så hoppas jag innerligt att diskbänken är bortsliten och medtagen en trappa upp. Av bekvämlighetsskäl. Vi är ju trots allt över fyrtio. Eller nåt.
Maken är en hårt arbetande make.
Således en trött man.
Det har gått mer än en timme.
Det blev snarare sova kudde, än bita kudde.
Fyfan vad jag är gammal och tråkig.
onsdag 5 augusti 2009
Det här med kärlek. Och så.
Vi sitter hos kompisar i går kväll och pratar lite djupt.
Tillsammans med champagne, vin och öl.
Vi pratar kärlek och om hur förhållanden förändras med åren. Och hur båda våra 18-åriga döttrar just påbörjat sina första långa förhållanden. I vårt fall så har tonåringen haft samma kille i 1,5 år.
Jag och maken har varit tillsammans i 12-13 år. Vid nåt tillfälle så säger jag: "amen det är ju inte direkt så att vi har het jävla sex på diskbänken direkt." Och så låter jag lite så där lagom fyrtiofyraårigt bitter. Och avundsjuk.
Maken fyller i med: "Nä, det där passionerade har ju lagt sig. Det är en annan sorts kärlek nu."
Under hela kvällen så störde jag mig hårt på det där. ..."en annan sorts kärlek nu".
Alltså, vafan.
Kan man älska en städerska?
Eller en kokerska?
Well, I guess you can.
I morse frågar maken, med tanke på sin egen baksmälla:
"Hur mår du?"
"Bra, men det är ju en annan sorts kärlek nu vettu."
"Amen alltså, jag menar ju att det är en djuuuupare kärlek nu. Inte missförstå!"
Jaha.
Så bara för att det är en djuuuupare kärlek, så kan man inte få wild'n crazy sex på diskbänken alltså.
Vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Jag tror inte jag ser fram emot de närmaste 10 åren.
Eller 20 heller för den delen.
Förresten.
Är det inte nu i trakterna som jag, statistiskt sett, borde bli utbytt?
Helvete, ska nog raska på lite med Viktväktarna. Och Doktor Göra-Mig-Snygg-Igen.
Så när maken drar, så kan jag sätta mig på diskbänken och håva in alla unga killar.
För jag har minsann hört att fyrtioåringar är vida populära hos de små raringarna.
Tillsammans med champagne, vin och öl.
Vi pratar kärlek och om hur förhållanden förändras med åren. Och hur båda våra 18-åriga döttrar just påbörjat sina första långa förhållanden. I vårt fall så har tonåringen haft samma kille i 1,5 år.
Jag och maken har varit tillsammans i 12-13 år. Vid nåt tillfälle så säger jag: "amen det är ju inte direkt så att vi har het jävla sex på diskbänken direkt." Och så låter jag lite så där lagom fyrtiofyraårigt bitter. Och avundsjuk.
Maken fyller i med: "Nä, det där passionerade har ju lagt sig. Det är en annan sorts kärlek nu."
Under hela kvällen så störde jag mig hårt på det där. ..."en annan sorts kärlek nu".
Alltså, vafan.
Kan man älska en städerska?
Eller en kokerska?
Well, I guess you can.
I morse frågar maken, med tanke på sin egen baksmälla:
"Hur mår du?"
"Bra, men det är ju en annan sorts kärlek nu vettu."
"Amen alltså, jag menar ju att det är en djuuuupare kärlek nu. Inte missförstå!"
Jaha.
Så bara för att det är en djuuuupare kärlek, så kan man inte få wild'n crazy sex på diskbänken alltså.
Vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Jag tror inte jag ser fram emot de närmaste 10 åren.
Eller 20 heller för den delen.
Förresten.
Är det inte nu i trakterna som jag, statistiskt sett, borde bli utbytt?
Helvete, ska nog raska på lite med Viktväktarna. Och Doktor Göra-Mig-Snygg-Igen.
Så när maken drar, så kan jag sätta mig på diskbänken och håva in alla unga killar.
För jag har minsann hört att fyrtioåringar är vida populära hos de små raringarna.
Hur man lackar ur på en tiondels sekund. Morr.
Vad bra det är när man äntligen fått talibanen klar för dagens utflykt, efter femtioelva klädbyten, packning av gosedjur med mera, låst och larmat huset, för att på uppfarten konstatera att maken har BÅDA nycklarna till bilen jag skall åka i.
Och han sitter i ett långmöte med ett filmbolag.
Jävligt smart.
Och han sitter i ett långmöte med ett filmbolag.
Jävligt smart.
Änkan och jag. Spontanitet och nya vanor.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i champagne.
Snarare alltid tyckt att det varit överskattat. Oavsett prisnivå.
Efter en dag på badstranden så sätter vi oss på altanen och äter en gourmetmiddag upphämtad från den lokala leverantören som börjar på Mc och slutar på alds.
14 minuter senare sitter jag på en annan altan in the hoods, med ett glas Gula Änkan i handen.
Några timmar senare har jag och värdinnan tryckt i oss varsin flaska champagne, utan att fatta hur det gick till, medan männen dricker öl och vin.
Maken har jobbat non stop hela sommaren.
Alltså inte druckit så mycket. Eller inte alls.
Han får i sig blott två öl. Förvisso stora flaskor.
I morse hade han sånt pannknack att han hade svårt att fokusera blicken. Och det var "ajajajaj" och två alvedon.
Jag?
Oh la la, pigg som en lärka.
tisdag 4 augusti 2009
I en annan del av Bromma.
Om en tonåring på första charterresan.
Igår släppte jag av tonåringen med pojkvän på Arlanda.
På vägen ut frågar jag om de vill att jag ska släppa av dem, eller om jag ska följa med dem in till incheckningen.
Unisont hörs ett: "du ska med in!"
Och efter att ha checkat in väskorna, som för övrigt är två av mina favoritresväskor, så vinkades det adjö.
Inatt fick jag ett sms:
"Nu sitter vi och ett gäng fulla pensionärer på bussen. På väg till Nidri och vårt hotell. Allt har gått bra förutom att väskpålastarna inte varit så varsamma om vårt bagage. Puss."
(Pensionärer för henne är alla över 30.)
Note to self: nästa gång får de packa ned allt i ICA-kassar.
Är jag förvånad?!
På vägen ut frågar jag om de vill att jag ska släppa av dem, eller om jag ska följa med dem in till incheckningen.
Unisont hörs ett: "du ska med in!"
Och efter att ha checkat in väskorna, som för övrigt är två av mina favoritresväskor, så vinkades det adjö.
Inatt fick jag ett sms:
"Nu sitter vi och ett gäng fulla pensionärer på bussen. På väg till Nidri och vårt hotell. Allt har gått bra förutom att väskpålastarna inte varit så varsamma om vårt bagage. Puss."
(Pensionärer för henne är alla över 30.)
Note to self: nästa gång får de packa ned allt i ICA-kassar.
Är jag förvånad?!
Varning för krondårar på nätet.
Jag har 4 dårar som läser min blogg. Ja, resten av er är normala.
Dessa 4 galningar är störda.
På riktigt.
Så passa er för de här tomtarna säger jag bara!
I Helsingborg häckar det en madame vid namn Wettexvärlden, eller Trasan, som är vårt interna arbetsnamn på henne. Där sitter hon och gör oss andra avundsjuka med sitt perfekta förhållande. Jag är inte alls avundsjuk. Nänänä. Och on top of that så behöver hon varken rödtjut eller Viagra. Och så spionerar hon på grannarna. Vassaste tungan i Skåne. Lätt.
Sen, uppåt i landet, i Sundsvall tror jag det är, där sitter norra Sveriges största jävla galning: Den Hemska Tvillingen. Hon, HON, gör verkligen skäl för sitt namn. Får ni henne hängandes efter er så är ni rökta. S t e n r ö k t a.
Fast, den värste av dem alla, är Wayne. Nåt hände i vaggan med honom, helt klart. Han är i desperat behov av kärlek. Och envisas med att kalla mig för extramma. Bara det är det spöstraff för. Han tar ingen som helst hänsyn till min extrema åldersnoja. Nä, rub it in bara.
Men på den ständiga hedersplatsen sitter givetvis Linda. My honey Linda. Hon är ärkedåren. All time high. Och givetvis ordförande i den här klubben för krondårar. Hon i kombination med Wayne är anledning nog för att ställa sig i Nybroviken.
Det är mitt samhälleliga, eller åtminstone blogg-eliga ansvar att varna alla för dessa muppar. De är som eksem...går inte att bli av med....hur mycket jag än smörjer.
Dessa 4 galningar är störda.
På riktigt.
Så passa er för de här tomtarna säger jag bara!
I Helsingborg häckar det en madame vid namn Wettexvärlden, eller Trasan, som är vårt interna arbetsnamn på henne. Där sitter hon och gör oss andra avundsjuka med sitt perfekta förhållande. Jag är inte alls avundsjuk. Nänänä. Och on top of that så behöver hon varken rödtjut eller Viagra. Och så spionerar hon på grannarna. Vassaste tungan i Skåne. Lätt.
Sen, uppåt i landet, i Sundsvall tror jag det är, där sitter norra Sveriges största jävla galning: Den Hemska Tvillingen. Hon, HON, gör verkligen skäl för sitt namn. Får ni henne hängandes efter er så är ni rökta. S t e n r ö k t a.
Fast, den värste av dem alla, är Wayne. Nåt hände i vaggan med honom, helt klart. Han är i desperat behov av kärlek. Och envisas med att kalla mig för extramma. Bara det är det spöstraff för. Han tar ingen som helst hänsyn till min extrema åldersnoja. Nä, rub it in bara.
Men på den ständiga hedersplatsen sitter givetvis Linda. My honey Linda. Hon är ärkedåren. All time high. Och givetvis ordförande i den här klubben för krondårar. Hon i kombination med Wayne är anledning nog för att ställa sig i Nybroviken.
Det är mitt samhälleliga, eller åtminstone blogg-eliga ansvar att varna alla för dessa muppar. De är som eksem...går inte att bli av med....hur mycket jag än smörjer.
måndag 3 augusti 2009
Om män och sex.
Kan ju vara bra om maken är närvarande när man ska bankelibanka.
Om Expressen och sex.
Läser på Expressens hemsida att rött vin minsann är bra för sexeriet.
Jag går förbi köksbänken och noterar 6 flaskor rött vin.
I kväll drar jag ur telefonjacket.
Och ge fan att gå in här och stör mig!
Här ska bankelibankas.
Jag går förbi köksbänken och noterar 6 flaskor rött vin.
I kväll drar jag ur telefonjacket.
Och ge fan att gå in här och stör mig!
Här ska bankelibankas.
Om att få det att gå ihop.
Jag har en förestående mässa den 27/8.
Jag tittar ut och konstaterar att vädret är allt annat än dåligt.
Jag har en trädgård som mer och mer börjar se ut som nåt forskningsområde avseende ogräs och dess miljöpåverkan.
Jag har en vindstrappa som väntar på att få bli färdigmålad.
Jag har ett hus som måste totalsaneras. Städerskorna är fortfarande på semester. Jag gråter blod.
Jag har en man som ringer och gastar, och undrar varför saker och ting inte är klara.
Jag har en taliban som undrar om vi kan göra det, det eller det.
Jag har leverantörer i Kina som inte fattar att jävligt bråttom betyder just JÄVLIGT bråttom.
Jag har löner som måste gås igenom.
Och nu var det visst dags att laga lunch. Påminner talibanen.
Men jag har i alla fall rena fönster.
Alltid nåt.
Jag tittar ut och konstaterar att vädret är allt annat än dåligt.
Jag har en trädgård som mer och mer börjar se ut som nåt forskningsområde avseende ogräs och dess miljöpåverkan.
Jag har en vindstrappa som väntar på att få bli färdigmålad.
Jag har ett hus som måste totalsaneras. Städerskorna är fortfarande på semester. Jag gråter blod.
Jag har en man som ringer och gastar, och undrar varför saker och ting inte är klara.
Jag har en taliban som undrar om vi kan göra det, det eller det.
Jag har leverantörer i Kina som inte fattar att jävligt bråttom betyder just JÄVLIGT bråttom.
Jag har löner som måste gås igenom.
Och nu var det visst dags att laga lunch. Påminner talibanen.
Men jag har i alla fall rena fönster.
Alltid nåt.
Ojsan.
Härförleden så gjorde jag en beställning på nya vinglas.
Någon i min närhet blev förtjust, och skulle göra detsamma.
Men fick till svar att en annan kund köpt upp hela lagret.
Hoppsan Kerstin.
Någon i min närhet blev förtjust, och skulle göra detsamma.
Men fick till svar att en annan kund köpt upp hela lagret.
Hoppsan Kerstin.
Halle- halle- hallejävlaluja.
Nu är det bara tre veckor kvar av min ofrivilliga semester.
Alltså.
Missförstå mig rätt: jag älskar min taliban men jag är inte gjord för 8 veckors ledighet. På egen hand.
Well, maken lyckades ju ordna 1,5 dags ledighet.
Så jag ska väl inte gnälla alltför mycket.
Alltså.
Missförstå mig rätt: jag älskar min taliban men jag är inte gjord för 8 veckors ledighet. På egen hand.
Well, maken lyckades ju ordna 1,5 dags ledighet.
Så jag ska väl inte gnälla alltför mycket.
söndag 2 augusti 2009
Bajsa tårta.
Jag har ätit så jävla mycket tårtor igår och idag, så det kommer grädde ur alla håligheter.
På riktigt.
Bara idag serverades det 4 stycken olika varianter.
Och nä.
Jag har jävligt svårt att säga nej tack.
För om man är värdinna så måste man föregå med gott exempel.
En gammal Moniansk regel jag har.
Som förvisso lär kosta mig ett livslångt medlemskap i ViktVäktarna.....
....som jag för övrigt har tagit ledigt ifrån. Ett par månader.
Häpp.
På riktigt.
Bara idag serverades det 4 stycken olika varianter.
Och nä.
Jag har jävligt svårt att säga nej tack.
För om man är värdinna så måste man föregå med gott exempel.
En gammal Moniansk regel jag har.
Som förvisso lär kosta mig ett livslångt medlemskap i ViktVäktarna.....
....som jag för övrigt har tagit ledigt ifrån. Ett par månader.
Häpp.
Att resa utan sin mamma.
Tonåringen och pojkvännen packar för fullt i detta nu.
I morgon åker de till Grekland i en vecka.
Och jag inser att den oåterkalleliga resan mot att klippa navelsträngen just har börjat i och med denna resa.
Vill
inte.
Jag undrar om man kan ringa resebyrån och avbeställa.
I morgon åker de till Grekland i en vecka.
Och jag inser att den oåterkalleliga resan mot att klippa navelsträngen just har börjat i och med denna resa.
Vill
inte.
Jag undrar om man kan ringa resebyrån och avbeställa.
Prinsessan på ärten.
Talibanen har en lekstuga.
Som snart är helt klar.
Hon gjorde tidigt klart för alla att man tar av sig skorna innan man kliver in där.
Lekstugan är en dröm för 6-åring.
Igår kom det en massa barn.
Talibanen höll till någon annanstans i trädgården, och hade således ingen större koll.
I morse öppnar hon dörren och jag hör ett ramaskri. Och en lång harang om "INGEN får komma in här, bara grannarna (två granntjejer som också är pedanter med sin lekstuga) hur KAN dom göra så här mot mig, det här är inget kul. Åhhhhh, gud vad det ser ut här! Dom får aldrig mer komma in här. INGEN FÅR KOMMA IN HÄR MERA."
Lite senare, innan dagens gäster anländer, så frågar hon om inte vi kan sätta på ett lås på dörren. Så att ingen kan komma in. "Mamma, jag vill inte att nån stökar till där!"
Jag försöker förklara att så är det att ha gäster, att man måste städa upp efter dem. Att så får JAG göra varje gång.
"Då vill inte jag att vi har några gäster mera."
Som snart är helt klar.
Hon gjorde tidigt klart för alla att man tar av sig skorna innan man kliver in där.
Lekstugan är en dröm för 6-åring.
Igår kom det en massa barn.
Talibanen höll till någon annanstans i trädgården, och hade således ingen större koll.
I morse öppnar hon dörren och jag hör ett ramaskri. Och en lång harang om "INGEN får komma in här, bara grannarna (två granntjejer som också är pedanter med sin lekstuga) hur KAN dom göra så här mot mig, det här är inget kul. Åhhhhh, gud vad det ser ut här! Dom får aldrig mer komma in här. INGEN FÅR KOMMA IN HÄR MERA."
Lite senare, innan dagens gäster anländer, så frågar hon om inte vi kan sätta på ett lås på dörren. Så att ingen kan komma in. "Mamma, jag vill inte att nån stökar till där!"
Jag försöker förklara att så är det att ha gäster, att man måste städa upp efter dem. Att så får JAG göra varje gång.
"Då vill inte jag att vi har några gäster mera."
Halleluja, it's over. For now.
Vi fyller alltså år hela sommaren. Vi i familjen alltså.
Och eftersom jag har tonåringen tillsammans med en annan make, förvisso nu skild från honom, så innebär det en himla massa saker.
T ex att vid varje kalas så inbjuds han, nya frun, alla hans nya barn (3 st), hans föräldrar och hans syster och hennes familj.
Ja. Så gör vi.
Sen har vi nuvarande makens familj med syrror, barn och fan och hans moster.
Dessa två släkter är av olika orsaker ej kompatibla, varför kalasen måste delas upp på två gånger.
Och nu har vi bara det sista kalaset kvar. Talibanens kompiskalas. Sen är det 1 år till nästa gång.
Jag är fullständigt slut.
Helvete, vilket tråkigt inlägg.
Och eftersom jag har tonåringen tillsammans med en annan make, förvisso nu skild från honom, så innebär det en himla massa saker.
T ex att vid varje kalas så inbjuds han, nya frun, alla hans nya barn (3 st), hans föräldrar och hans syster och hennes familj.
Ja. Så gör vi.
Sen har vi nuvarande makens familj med syrror, barn och fan och hans moster.
Dessa två släkter är av olika orsaker ej kompatibla, varför kalasen måste delas upp på två gånger.
Och nu har vi bara det sista kalaset kvar. Talibanens kompiskalas. Sen är det 1 år till nästa gång.
Jag är fullständigt slut.
Helvete, vilket tråkigt inlägg.
lördag 1 augusti 2009
En make som fyller år.
I vår familj så är utgifterna som högst på sommaren.
Detta då samtliga fyra i familjen fyller år:
jag i juni
döttrarna i juli
och så lilla maken den första dagen i augusti.
Och i normala familjer så är det hustrun som borde vara den som det är svårt att handla presenter till, right?
Jag önskar mig alltid prylar till huset. Eller inköpta tjänster såsom tapetsering o.dyl. Alltid.
Och skulle det knipa, så hur svårt kan det vara att sladda in till juveleraren liksom. Jag har inga som helst skrupler när det gäller diamanter och brillianter.
I'm an easy chick alltså.
Men i den här familjen så ger maken samtliga i släkten svår huvudvärk. Han får det alltid att låta så enkelt:
"Nämen JAG, alltså, jag blir glad bara jag får en rulle frimärken, asså, du vet ju; enkla saker som jag aldrig själv har tid att köpa. Och en bok. Sen är jag nöjd."
In my ass.
Som hos alla andra så är maken givetvis chef över grillen. Hur nu det gick till.
Ett år, när jag hade fullkomlig torka, så åkte jag och köpte en massa tillbehör till hans kära Weber. Fina grejer. Dyra grejer.
Dessvärre har han inte begåvats med ett pokerfejs (inte jag heller för den delen) så när han öppnade alla paket så gick besvikelsen inte att dölja.
Så den gubben gick inte alls. För maken vill att presenter skall vara "persoooooonliga". Det var bara att lämna tillbaka allt och åka in till NK's herravdelning och panikhandla sig lite.
Detta har lett till att vi alla i släkten har svår ångest när dagens datum närmar sig.
Men i år kan han det inte gå fel. Jag har handlat en himla massa kläder, böcker och bokat tid hos tandläkaren för tandblekning á tretusenjävlabananer.
Det kan alltså inte bli mer personligt.
Men frågan är vem som är den smarte av oss. Skulle vi mot förmodan skilja oss en dag, well, då vet jag vem som kommer sitta i ett hem utan prylar.....för allt man får i presentväg är enskild egendom, hehe.
Å andra sidan så har han ju snygga tänder.
Grattis min älskade make. Idag lämnar vi chefskapet utanför va?!
Detta då samtliga fyra i familjen fyller år:
jag i juni
döttrarna i juli
och så lilla maken den första dagen i augusti.
Och i normala familjer så är det hustrun som borde vara den som det är svårt att handla presenter till, right?
Jag önskar mig alltid prylar till huset. Eller inköpta tjänster såsom tapetsering o.dyl. Alltid.
Och skulle det knipa, så hur svårt kan det vara att sladda in till juveleraren liksom. Jag har inga som helst skrupler när det gäller diamanter och brillianter.
I'm an easy chick alltså.
Men i den här familjen så ger maken samtliga i släkten svår huvudvärk. Han får det alltid att låta så enkelt:
"Nämen JAG, alltså, jag blir glad bara jag får en rulle frimärken, asså, du vet ju; enkla saker som jag aldrig själv har tid att köpa. Och en bok. Sen är jag nöjd."
In my ass.
Som hos alla andra så är maken givetvis chef över grillen. Hur nu det gick till.
Ett år, när jag hade fullkomlig torka, så åkte jag och köpte en massa tillbehör till hans kära Weber. Fina grejer. Dyra grejer.
Dessvärre har han inte begåvats med ett pokerfejs (inte jag heller för den delen) så när han öppnade alla paket så gick besvikelsen inte att dölja.
Så den gubben gick inte alls. För maken vill att presenter skall vara "persoooooonliga". Det var bara att lämna tillbaka allt och åka in till NK's herravdelning och panikhandla sig lite.
Detta har lett till att vi alla i släkten har svår ångest när dagens datum närmar sig.
Men i år kan han det inte gå fel. Jag har handlat en himla massa kläder, böcker och bokat tid hos tandläkaren för tandblekning á tretusenjävlabananer.
Det kan alltså inte bli mer personligt.
Men frågan är vem som är den smarte av oss. Skulle vi mot förmodan skilja oss en dag, well, då vet jag vem som kommer sitta i ett hem utan prylar.....för allt man får i presentväg är enskild egendom, hehe.
Å andra sidan så har han ju snygga tänder.
Grattis min älskade make. Idag lämnar vi chefskapet utanför va?!
fredag 31 juli 2009
Om att inte ha koll på mat.
I helgen skall jag servera 35 personer mat, så jag drog i väg och storhandlade.
Jag tittar aldrig på priser. Har till exempel ingen som helst jävla aning om vad en liter mjölk kostar.
Inte för att är fispruttförnäm, utan mer för why liksom. Jag ska ju ändå ha det, så vad spelar det för roll vad det kostar.
Av en händelse så råkade jag titta på hyllkanten, där prislapparna sitter, och jag fick en smärre chock.
Jag är fyrtiofyra år (visst ser det inte lika farligt ut med bosktäver, visst, visst, visst?!) och fick just idag reda på att en vanlig jävla frukostost, Grevé, kostar 70 spänn.
Alltså, har den gjort det länge, eller?
NU börjar jag fatta varför det är sån hallå om matpriserna.
Fotnot: Bara för sakens skull så kollade jag kvittot nu: jag köpte även en Västerbottensost.
Till det facila priset av 141 kr. What the fuck!
Jag tittar aldrig på priser. Har till exempel ingen som helst jävla aning om vad en liter mjölk kostar.
Inte för att är fispruttförnäm, utan mer för why liksom. Jag ska ju ändå ha det, så vad spelar det för roll vad det kostar.
Av en händelse så råkade jag titta på hyllkanten, där prislapparna sitter, och jag fick en smärre chock.
Jag är fyrtiofyra år (visst ser det inte lika farligt ut med bosktäver, visst, visst, visst?!) och fick just idag reda på att en vanlig jävla frukostost, Grevé, kostar 70 spänn.
Alltså, har den gjort det länge, eller?
NU börjar jag fatta varför det är sån hallå om matpriserna.
Fotnot: Bara för sakens skull så kollade jag kvittot nu: jag köpte även en Västerbottensost.
Till det facila priset av 141 kr. What the fuck!
Om att sova i en lekstuga. Eller inte.
Talibanen fyllde 6 år igår.
I ett års tid har jag meckat med hennes lekstuga. (Som nu nästan är färdig....för er som hängt med...)
Så igår kommer maken på den lysande idén att han och hon ska sova där.
Talibanen blir fullständigt till sig i trasorna och älskar pappa mest på hela jorden.
De lånas sovsäckar, bäddas och förbereds med ficklampor och sagor.
Hustrun är lika lycklig hon: en helkväll för sig själv. Kanske poppa sig lite popcorn och titta lite film.
Hustrun ser också till att maken tar med sig nyckel och larmdosa, om nu utifall de skulle vakna tidigt i morse.
Man säger godnatt.
Hustrun skall bara surfa in på nätet och kolla lite innan hennes hårt efterlängtade helkväll börjar.
16 minuter tog det.
Sen öppnas dörren och in ramlar två lekstugesovare med varsin kudde under armen.
"Mamma, det är en tvestjärt i taket och pappa vill inte sova där då."
Jag stirrar på maken, och undrar om han har tappat alla indianer i kanoten.
Som blixtsnabbt försvarar sig med: "Amenvafan, dom kan ju krypa in i örona ju!"
Alltså.
Nån måste ta ett snack med honom; att JAG hatar tvestjärtar är inga konstigheter, i synnerhet inte med tanke på att jag grejar samtliga andra djur utan problem, så det är liksom förlåtet, men maken.... för helskotta:
MÄN SKA INTE VARA RÄDD FÖR KRYP, OKEY!
I ett års tid har jag meckat med hennes lekstuga. (Som nu nästan är färdig....för er som hängt med...)
Så igår kommer maken på den lysande idén att han och hon ska sova där.
Talibanen blir fullständigt till sig i trasorna och älskar pappa mest på hela jorden.
De lånas sovsäckar, bäddas och förbereds med ficklampor och sagor.
Hustrun är lika lycklig hon: en helkväll för sig själv. Kanske poppa sig lite popcorn och titta lite film.
Hustrun ser också till att maken tar med sig nyckel och larmdosa, om nu utifall de skulle vakna tidigt i morse.
Man säger godnatt.
Hustrun skall bara surfa in på nätet och kolla lite innan hennes hårt efterlängtade helkväll börjar.
16 minuter tog det.
Sen öppnas dörren och in ramlar två lekstugesovare med varsin kudde under armen.
"Mamma, det är en tvestjärt i taket och pappa vill inte sova där då."
Jag stirrar på maken, och undrar om han har tappat alla indianer i kanoten.
Som blixtsnabbt försvarar sig med: "Amenvafan, dom kan ju krypa in i örona ju!"
Alltså.
Nån måste ta ett snack med honom; att JAG hatar tvestjärtar är inga konstigheter, i synnerhet inte med tanke på att jag grejar samtliga andra djur utan problem, så det är liksom förlåtet, men maken.... för helskotta:
MÄN SKA INTE VARA RÄDD FÖR KRYP, OKEY!
torsdag 30 juli 2009
Att ha sex med en uppblåsbar docka.
Nu ska jag berätta en vuxensaga.
Det var en gång en man och en kvinna som var mycket lyckliga tillsammans. De hade även ett mycket bra sexliv.
För att inte just sexlivet skulle bli tradigt och tråkigt som det ofta blir, så bestämde sig kvinnan för att de skulle testa en massa leksaker för vuxna.
En dag så råkade kvinnan komma över ett stycke uppblåsbar docka.
Paret åkte till sommarhuset, och som av en händelse så hade kvinnat råkat få med sig nämnda dam.
Mannen fick en smärre chock när han upptäckte ytterligare en dam i sängen, men kvinnan var envis. Man måste prova på allt, annars blir livet så mycket tråkigare.
Efter många övertalningsförsök och ett stort antal glas vin så gav mannen vika.
Dessvärre var denna lilla uppblåsbara skönhet kanske inte av bästa kvalitet. Och den klassiska looken med vidöppen mun, kanske inte var så överdrivet inbjudande. Munnen var formad som ett O av uppenbar anledning.
Denna anledning passerade inte kvinnan obemärkt förbi. Här skulle alla håligheter provas.
Efter mången möda, besvär och kanske lite hjälp på traven av kvinnan, så hörs ett avgrundskri av smärta från mannen.
Vid närmare undersökning av damens mun så upptäcktes det att i själva "O":et var en så kallad söm (skarv). Liksom för att hålla ihop skiten.
En skarv som dessvärre skulle orsaka grava hyvlingsskador på allt som stoppades in där.
Man kan säga att från och med den dagen så hade kvinnan aldrig mer ett skit att säga till om.
Så, nu är sagan slut. Nu kan ni gå och sova.
Det var en gång en man och en kvinna som var mycket lyckliga tillsammans. De hade även ett mycket bra sexliv.
För att inte just sexlivet skulle bli tradigt och tråkigt som det ofta blir, så bestämde sig kvinnan för att de skulle testa en massa leksaker för vuxna.
En dag så råkade kvinnan komma över ett stycke uppblåsbar docka.
Paret åkte till sommarhuset, och som av en händelse så hade kvinnat råkat få med sig nämnda dam.
Mannen fick en smärre chock när han upptäckte ytterligare en dam i sängen, men kvinnan var envis. Man måste prova på allt, annars blir livet så mycket tråkigare.
Efter många övertalningsförsök och ett stort antal glas vin så gav mannen vika.
Dessvärre var denna lilla uppblåsbara skönhet kanske inte av bästa kvalitet. Och den klassiska looken med vidöppen mun, kanske inte var så överdrivet inbjudande. Munnen var formad som ett O av uppenbar anledning.
Denna anledning passerade inte kvinnan obemärkt förbi. Här skulle alla håligheter provas.
Efter mången möda, besvär och kanske lite hjälp på traven av kvinnan, så hörs ett avgrundskri av smärta från mannen.
Vid närmare undersökning av damens mun så upptäcktes det att i själva "O":et var en så kallad söm (skarv). Liksom för att hålla ihop skiten.
En skarv som dessvärre skulle orsaka grava hyvlingsskador på allt som stoppades in där.
Man kan säga att från och med den dagen så hade kvinnan aldrig mer ett skit att säga till om.
Så, nu är sagan slut. Nu kan ni gå och sova.
Stängt p g a födelsedag.
Idag skall jag fira att min älskade lilla talibanpruttunge fyller 6 år.
Så det lär inte bli så mycket bloggande.
Inte förrän i kväll.
Så det lär inte bli så mycket bloggande.
Inte förrän i kväll.
Michael Jackson. Nu räcker det va?!
Läser att fansen vill att Michael Jackson ska få Nobels fredspris.
Återigen så får jag bekräftat att rökning av marijuana inte är hälsosamt för hjärnan.
Vad fan styr de med därborta?!
Seriously.
Återigen så får jag bekräftat att rökning av marijuana inte är hälsosamt för hjärnan.
Vad fan styr de med därborta?!
Seriously.
onsdag 29 juli 2009
När man tappat kompassvattnet.
Hur man får en fönsterorgasm.
Jag är rätt bra på att klaga på min man.
Att han jämt jobbar, aldrig hjälper till hemma och är en jävla skitchef.
Så är det.
Idag får jag ett ryck och får för mig att börja tvätta husets fönster.
Maken sitter på altanen och spelar spel med talibanen.
Jag har två stora altandörrar. Eller ja, det är en skjutdörrshistoria. På den, och på alla husets femtontusen fönster, så finns det spröjs.
Man behöver inte vara en raketforskare för att räkna ut att detta medför ett helvete vid fönsterputsning. Det blir asjobbigt.
Just altandörrarnas spröjs går att montera av. Så jag gör det. Och tvättar. Och torkar. Och fixar. Och stönar. Och meddelar maken om hur svååårt och jooobbigt det är att tvätta husets fönster.
När jag är klar och ska vidare till nästa så reser sig maken upp. Han meddelar talibanen att han ska "hjälpa mamma och putsa fönster".
Jag sväljer en syrlig kommentar. Vadå "HJÄLPA"??
Och med tanke på hans track record här hemma vad gäller kvaliteten på hans städning och diskning, de få gånger de har inträffat (ja, jag sa ju att jag är en gnällig jävel) så står jag bakom honom, fullt beredd på att styra upp det hela.
En timme senare håller jag käften.
En timme senare konstaterar jag att han är bättre än vem som helst.
En timme senare så är han utsedd till Förste Fönsterputsarchef.
En timme senare lovar jag sex varje dag, resten av året.
Halleluja så lite som behövs för att få igång kärringen.
Att han jämt jobbar, aldrig hjälper till hemma och är en jävla skitchef.
Så är det.
Idag får jag ett ryck och får för mig att börja tvätta husets fönster.
Maken sitter på altanen och spelar spel med talibanen.
Jag har två stora altandörrar. Eller ja, det är en skjutdörrshistoria. På den, och på alla husets femtontusen fönster, så finns det spröjs.
Man behöver inte vara en raketforskare för att räkna ut att detta medför ett helvete vid fönsterputsning. Det blir asjobbigt.
Just altandörrarnas spröjs går att montera av. Så jag gör det. Och tvättar. Och torkar. Och fixar. Och stönar. Och meddelar maken om hur svååårt och jooobbigt det är att tvätta husets fönster.
När jag är klar och ska vidare till nästa så reser sig maken upp. Han meddelar talibanen att han ska "hjälpa mamma och putsa fönster".
Jag sväljer en syrlig kommentar. Vadå "HJÄLPA"??
Och med tanke på hans track record här hemma vad gäller kvaliteten på hans städning och diskning, de få gånger de har inträffat (ja, jag sa ju att jag är en gnällig jävel) så står jag bakom honom, fullt beredd på att styra upp det hela.
En timme senare håller jag käften.
En timme senare konstaterar jag att han är bättre än vem som helst.
En timme senare så är han utsedd till Förste Fönsterputsarchef.
En timme senare lovar jag sex varje dag, resten av året.
Halleluja så lite som behövs för att få igång kärringen.
Hyra sig lite.
Jag vill hyra en ponny till talibanens kalas. Utan att man går i konkurs.
Problemet är att på internet erbjudes endast hyra av häst under en månad.
Jag vill inte ha en hästjävel i en hel månad.
Å andra sidan; gräsklipparen är paj.
Hmm.
Tål att tänkas på.
Nån som vet?
Problemet är att på internet erbjudes endast hyra av häst under en månad.
Jag vill inte ha en hästjävel i en hel månad.
Å andra sidan; gräsklipparen är paj.
Hmm.
Tål att tänkas på.
Nån som vet?
Taliben och partyplaner.
Talibanen fyller år i morgon.
Och eftersom det stackars barnet är född på sommaren, så finns sällan kompisar hemma.
Därför planeras det ett party några veckor in i augusti.
Talibanen lider av samma åkomma som hennes far;
Den sociala sjukan.
Så hon vill bjuda in hela världen.
Men på nåt sätt har hon fått för sig att man bara kan bjuda in så många som man har tallrikar för. (Bra tänkt där.)
"Mamma, hur många såna där blommiga assietter har du?"
Mamman är blixtsnabb och svarar;
"12 st."
Och tänker: "In my ass att 12 ungar äter på mina Laura Ashley-assietter!"
Men talibanen är nöjd.
Och lär glömma bort att tårtan kommer att serveras på papptallrikar.
Och eftersom det stackars barnet är född på sommaren, så finns sällan kompisar hemma.
Därför planeras det ett party några veckor in i augusti.
Talibanen lider av samma åkomma som hennes far;
Den sociala sjukan.
Så hon vill bjuda in hela världen.
Men på nåt sätt har hon fått för sig att man bara kan bjuda in så många som man har tallrikar för. (Bra tänkt där.)
"Mamma, hur många såna där blommiga assietter har du?"
Mamman är blixtsnabb och svarar;
"12 st."
Och tänker: "In my ass att 12 ungar äter på mina Laura Ashley-assietter!"
Men talibanen är nöjd.
Och lär glömma bort att tårtan kommer att serveras på papptallrikar.
Arla morgon i finbutiken. Here we go again.
Jag bestämmer mig för att måla en trappa här hemma. Färgen tar slut så i morse måste jag införskaffa mer.
Alldeles intill finområdet finns en måleributik. Och givetvis den dyraste i hela jävla Sverige. Kanske för att den alltför ofta figurerar i alla inredningsprogam. Men jag är för lat för att välja någon annan.
Nåväl.
Detta är också en affär för proffsmålare. Således öppnar den 07.00.
Jag går upp tidigt idag.
Så när klockan är 7 så känns det som om jag varit uppe i flera timmar.
Jag kliver in i butiken och noterar att det redan är en 6-8 män där. Målare.
Jag noterar att de glor på mig. Tar för givet att det är för att det är arla morgon och kvinnor är en sällsynt vara där så tidigt.
Jag ställer mig i kön. Kvittorullen krånglar så en viss väntetid uppstår. 4 målare framför mig småpratar med varandra. Och jag dras in i konversationen. Det flirtas lite och alla är på osedvanligt gott humör.
Det är först när jag sätter mig i bilen igen, när jag lägger plånboken i knät, som jag upptäcker att mina rosa pyjamasbyxor, med hjärtan på, har fått vidga sina vyer litegrand.
Och inte ens det faktum att de är från Victoria's Secrets hjälper, eftersom män sällan har koll på sånt.
Det är ju själva fan att jag ALLTID gör korkade saker.
Har jag sagt att min man ofta skäms över mig?
Alldeles intill finområdet finns en måleributik. Och givetvis den dyraste i hela jävla Sverige. Kanske för att den alltför ofta figurerar i alla inredningsprogam. Men jag är för lat för att välja någon annan.
Nåväl.
Detta är också en affär för proffsmålare. Således öppnar den 07.00.
Jag går upp tidigt idag.
Så när klockan är 7 så känns det som om jag varit uppe i flera timmar.
Jag kliver in i butiken och noterar att det redan är en 6-8 män där. Målare.
Jag noterar att de glor på mig. Tar för givet att det är för att det är arla morgon och kvinnor är en sällsynt vara där så tidigt.
Jag ställer mig i kön. Kvittorullen krånglar så en viss väntetid uppstår. 4 målare framför mig småpratar med varandra. Och jag dras in i konversationen. Det flirtas lite och alla är på osedvanligt gott humör.
Det är först när jag sätter mig i bilen igen, när jag lägger plånboken i knät, som jag upptäcker att mina rosa pyjamasbyxor, med hjärtan på, har fått vidga sina vyer litegrand.
Och inte ens det faktum att de är från Victoria's Secrets hjälper, eftersom män sällan har koll på sånt.
Det är ju själva fan att jag ALLTID gör korkade saker.
Har jag sagt att min man ofta skäms över mig?
Det här med GPS.
Jag tittar på fyrans Nyhetsmorgon.
Efter pausen har det en ny topic;
"Era värsta GPS:missar."
Har jag nån jävla golare här bland besökarna?!
Efter pausen har det en ny topic;
"Era värsta GPS:missar."
Har jag nån jävla golare här bland besökarna?!
tisdag 28 juli 2009
Ytliga Ylva. När man landar i verkligheten.
För 10 år sen så var min plan att köpa finfina huset i dyrområdet.
Sen skulle jag gå på ansikts-, pedikyr- och manikyrbehandlingar sisådär en gång per månad.
Och ett litet frisörbesök var sjätte vecka på det.
Och eftersom husen i finområdet inte är direkt billiga så tänkte jag att vi köper ett renoveringsobjekt, så kan jag fördriva dagarna med att instruera alla byggjobbare om vad som ska göras.
Sen tar jag en kurs i heminredning och bättrar på grundkundskaperna.
Och så har jag en man som har fullt upp med att jobba, och då inte har tid att lägga sig färger på prydnadskuddar och andra väry important things.
Och eftersom huset skulle vara så pass stort och därmed ta all min tid i anspråk, så skulle nåt utrymme för normalt, hederligt arbete inte finnas.
Bra så.
7,5 år senare så stämmer fyra av ovan planer in i min vardag.
Samsing went wrång in the planering.
Sen skulle jag gå på ansikts-, pedikyr- och manikyrbehandlingar sisådär en gång per månad.
Och ett litet frisörbesök var sjätte vecka på det.
Och eftersom husen i finområdet inte är direkt billiga så tänkte jag att vi köper ett renoveringsobjekt, så kan jag fördriva dagarna med att instruera alla byggjobbare om vad som ska göras.
Sen tar jag en kurs i heminredning och bättrar på grundkundskaperna.
Och så har jag en man som har fullt upp med att jobba, och då inte har tid att lägga sig färger på prydnadskuddar och andra väry important things.
Och eftersom huset skulle vara så pass stort och därmed ta all min tid i anspråk, så skulle nåt utrymme för normalt, hederligt arbete inte finnas.
Bra så.
7,5 år senare så stämmer fyra av ovan planer in i min vardag.
Samsing went wrång in the planering.
En ny affärsidé. Hell yes.
Jag tänkte att jag skulle etablera en ny affärsidé så här i finanskriser.
Eftersom jag har valt att gifta mig med chefen, och det i sin tur ofta leder till att vi håller på att slå ihjäl varandra, så funderar jag på att leasa ut honom. For real.
Egentligen gör han sig bättre som make än som chef, men då vi har jävligt körigt just nu, så måste jag ha kvar honom som chef under några månader framöver.
Alltså kan jag leasa ut honom som make. För det kan jag vara utan just nu.
Så om det är någon därute som behöver lite omväxling, eller om man helt helt enkelt vill ha en man, så går det bra att hyra min för några dagar. Eller, för att göra det enkelt för oss: en vecka i stöten.
Jag har inte bestämt nåt pris ännu utan tänkte att man får betala i efterskott. Och då helt och hållet vad man tycker att han var värd. Är han på gott humör så kommer jag att tjäna grova stålingar. Och är han på ännu bättre humör så kommer ni ha det riktigt jävla trevligt, för han är sjukt social.
Eller så idkar vi lite byteshandel.
Kanske bättre med tanke på att jag nog skulle klassas som hallick annars. Känns lite olagligt.
Jag skulle behöva någon som kommer och sprutmålar några av våra tak här hemma. Och sen behöver jag någon som kan fixa mer belysning i flera av rummen. Och nån som kan slipa vår trappa, så att jag sen kan måla den vit.
Och medan vi är igång så kan vi väl också se till att tapetsera om i hallen. Jag har aldrig gillat dom där epilepsiframkallande knallgula tapeterna som förre ägaren satte upp.
Häpp.
Jag inser just att det är en man jag behöver. Dessvärre är jag inte så säker på att maken skulle tycka att det är ett bra bytesalternativ. Han är lite lätt homofobisk.
Å andra sidan så somnar han oftast tidigt så han lär inte märka vad det är för sort som kliver på. Så att säga.
Well.
Förslag någon?
Eftersom jag har valt att gifta mig med chefen, och det i sin tur ofta leder till att vi håller på att slå ihjäl varandra, så funderar jag på att leasa ut honom. For real.
Egentligen gör han sig bättre som make än som chef, men då vi har jävligt körigt just nu, så måste jag ha kvar honom som chef under några månader framöver.
Alltså kan jag leasa ut honom som make. För det kan jag vara utan just nu.
Så om det är någon därute som behöver lite omväxling, eller om man helt helt enkelt vill ha en man, så går det bra att hyra min för några dagar. Eller, för att göra det enkelt för oss: en vecka i stöten.
Jag har inte bestämt nåt pris ännu utan tänkte att man får betala i efterskott. Och då helt och hållet vad man tycker att han var värd. Är han på gott humör så kommer jag att tjäna grova stålingar. Och är han på ännu bättre humör så kommer ni ha det riktigt jävla trevligt, för han är sjukt social.
Eller så idkar vi lite byteshandel.
Kanske bättre med tanke på att jag nog skulle klassas som hallick annars. Känns lite olagligt.
Jag skulle behöva någon som kommer och sprutmålar några av våra tak här hemma. Och sen behöver jag någon som kan fixa mer belysning i flera av rummen. Och nån som kan slipa vår trappa, så att jag sen kan måla den vit.
Och medan vi är igång så kan vi väl också se till att tapetsera om i hallen. Jag har aldrig gillat dom där epilepsiframkallande knallgula tapeterna som förre ägaren satte upp.
Häpp.
Jag inser just att det är en man jag behöver. Dessvärre är jag inte så säker på att maken skulle tycka att det är ett bra bytesalternativ. Han är lite lätt homofobisk.
Å andra sidan så somnar han oftast tidigt så han lär inte märka vad det är för sort som kliver på. Så att säga.
Well.
Förslag någon?
Det är dags att sluta deppa nu därute.
Alltså.
Jag håller på att förbereda en fackmässa som går av stapeln den 27 augusti. En mässa som alltså inte är för allmänheten.
En mässa där vi som håller till i present- och inredningsbranschen ställer ut. Och leksaksbranschen. (Ja, vi jobbar i två olika branscher; inredning och videofilm.)
Jag var nyligen på en inköpsmässa i Frankfurt och köpte in nya saker för den svenska marknaden. Denna, världens största, mässa går dessvärre sämre och sämre. Det jobbiga är att den brukar vara en god termometer för hur våra mässor kommer att bli försäljningsmässigt.
Man kan säga att finanskrisen vi befinner oss i, som vi noterade redan i februari förra året, håller på att sänka Sverige totalt.
Butikerna vågar inte köpa in någonting, och de få kunder som handlar tycker att utbudet suger.
Självklart, eftersom inga nyheter köps in av butiksinnehavarna. Som är livrädda. För att inte tala om hur många det är av dem som har gått i konkurs. En kollega till oss i USA berättade att 23% av alla hans kunder (butiker alltså) har gått i konkurs. Vi är alltså långt i från ensamma.
Men nu tycker jag att det räcker. Nu tycker jag att ni därute tar och rensar lite i skåpen och gör plats för nya prylar. Vi kommer aldrig att få igång ekonomin om inte vi börjar konsumera. Många har forftarande inte råd, men många har råd men avvaktar.
Sen tror jag faktiskt att om man går omkring som en hängbjörk och tycker att livet suger fetpurjo, ja då suger livet fetpurjo.
Jaha.
Det var ju ett jävligt kul inlägg.
Måste nog kamma till mig lite tror jag.
Och ja, jag är fortfarande osams med chefen.
Jag håller på att förbereda en fackmässa som går av stapeln den 27 augusti. En mässa som alltså inte är för allmänheten.
En mässa där vi som håller till i present- och inredningsbranschen ställer ut. Och leksaksbranschen. (Ja, vi jobbar i två olika branscher; inredning och videofilm.)
Jag var nyligen på en inköpsmässa i Frankfurt och köpte in nya saker för den svenska marknaden. Denna, världens största, mässa går dessvärre sämre och sämre. Det jobbiga är att den brukar vara en god termometer för hur våra mässor kommer att bli försäljningsmässigt.
Man kan säga att finanskrisen vi befinner oss i, som vi noterade redan i februari förra året, håller på att sänka Sverige totalt.
Butikerna vågar inte köpa in någonting, och de få kunder som handlar tycker att utbudet suger.
Självklart, eftersom inga nyheter köps in av butiksinnehavarna. Som är livrädda. För att inte tala om hur många det är av dem som har gått i konkurs. En kollega till oss i USA berättade att 23% av alla hans kunder (butiker alltså) har gått i konkurs. Vi är alltså långt i från ensamma.
Men nu tycker jag att det räcker. Nu tycker jag att ni därute tar och rensar lite i skåpen och gör plats för nya prylar. Vi kommer aldrig att få igång ekonomin om inte vi börjar konsumera. Många har forftarande inte råd, men många har råd men avvaktar.
Sen tror jag faktiskt att om man går omkring som en hängbjörk och tycker att livet suger fetpurjo, ja då suger livet fetpurjo.
Jaha.
Det var ju ett jävligt kul inlägg.
Måste nog kamma till mig lite tror jag.
Och ja, jag är fortfarande osams med chefen.
Flitiga Lisa
Ajm sårry.
Jag har lyckats ordna barnvakt några timmar idag, så jag passar på att jobba som en jävla gnu.
Jag har lyckats ordna barnvakt några timmar idag, så jag passar på att jobba som en jävla gnu.
måndag 27 juli 2009
Det här med griniga män. Och att slippa telefonen.
Jag gjorde ju det största misstaget man egentligen kan göra; jag gav mig i lag med chefen.
Och som pricken över i:et så gifte jag mig med honom också.
Kanske inte så smart gjort så här i efterhand.
Eftersom min chef tillhör kategorin: agera först, tänk sen....eller: tänk aldrig, om man vill vara elak, så ringer han mig i snitt 15 ggr per dag. I stället för att samla allt och ringa ett par gånger.
Oh nej. Så effektiv är han inte.
Och jag är korkad som svarar. För det KAN ju vara livsavgörande.
Så jag blir rätt trött i huvudet på det här och har pga detta beteende kommit att utveckla en telefonfobi.
I samma sekund jag kommer hem så stänger jag av mobilen (...till många vänners förtret...jag vet). Detta gör maken galen.
Så då rings det på hemtelefonen. Och svarar jag inte på den, så rings det för säkerhets skull på hans telefon inne på hemmakontoret. 10 meter från hemtelefonen.
Det här betyder att jag aldrig kommer undan. Såvida jag inte skyller på att jag är på toa, men inte ens han går på att jag sitter och bajsar 5-6 gånger varje kväll.
I morse blev vi osams. Mucho.
Och det är ju alltid tråkigt.
Problemet är att jag ser en fördel i det varenda gång;
telefonjäveln är tyst HELA dagen.
Så just nu kan vi vara osams hela veckan vad mig anbelangar.
Jag får så inihelskotta mycket gjort nämligen.
Och som pricken över i:et så gifte jag mig med honom också.
Kanske inte så smart gjort så här i efterhand.
Eftersom min chef tillhör kategorin: agera först, tänk sen....eller: tänk aldrig, om man vill vara elak, så ringer han mig i snitt 15 ggr per dag. I stället för att samla allt och ringa ett par gånger.
Oh nej. Så effektiv är han inte.
Och jag är korkad som svarar. För det KAN ju vara livsavgörande.
Så jag blir rätt trött i huvudet på det här och har pga detta beteende kommit att utveckla en telefonfobi.
I samma sekund jag kommer hem så stänger jag av mobilen (...till många vänners förtret...jag vet). Detta gör maken galen.
Så då rings det på hemtelefonen. Och svarar jag inte på den, så rings det för säkerhets skull på hans telefon inne på hemmakontoret. 10 meter från hemtelefonen.
Det här betyder att jag aldrig kommer undan. Såvida jag inte skyller på att jag är på toa, men inte ens han går på att jag sitter och bajsar 5-6 gånger varje kväll.
I morse blev vi osams. Mucho.
Och det är ju alltid tråkigt.
Problemet är att jag ser en fördel i det varenda gång;
telefonjäveln är tyst HELA dagen.
Så just nu kan vi vara osams hela veckan vad mig anbelangar.
Jag får så inihelskotta mycket gjort nämligen.
Det här med Svenska Postkodlotteriet med han, den långe.
Maken frågade mig härom månaden om vi skulle gå med i det där.
"Absolut", sa jag.
För jag tänkte att eftersom jag bor i ett rikemansområde, är liksom katten bland hermelinerna här, så tar jag för givet att inte en käft på vår gata är med i Postkodlotteriet.
Det betyder ju då att vi kommer vinna pengar utav helvete när det beger sig.
Mycket fiffigt uträknat måste jag säga.
Härom dagen så kände jag att det nog är onödigt att vara med. But why liksom.
Men nu går det ju fan inte att gå ur. Då kommer vår gata GARANTERAT att vinna.
Det är ingen risk att de går i konkurs va?
"Absolut", sa jag.
För jag tänkte att eftersom jag bor i ett rikemansområde, är liksom katten bland hermelinerna här, så tar jag för givet att inte en käft på vår gata är med i Postkodlotteriet.
Det betyder ju då att vi kommer vinna pengar utav helvete när det beger sig.
Mycket fiffigt uträknat måste jag säga.
Härom dagen så kände jag att det nog är onödigt att vara med. But why liksom.
Men nu går det ju fan inte att gå ur. Då kommer vår gata GARANTERAT att vinna.
Det är ingen risk att de går i konkurs va?
Spamma mig hit och spamma mig dit. Och lite orgasm på det.
Jag tycker att jag har alla möjliga spamfilter men en sorts spammail lyckas ta sig igenom alla hinder, och jag blir tokig snart.
Loove Making Tips For Small penises - Orgasmic Moves to uPsh Her Over the Edge in Small Situations!.www.5site5 net
Alltså.
Maken har ingen small penis och han behöver inte lära sig orgasmiska rörelser för att pusha mig over the edge i small situations...
Jag får BARA sånt här skit.
Och reklam för Viagra.... som utlovas att diskret levereras till min dörr.
Loove Making Tips For Small penises - Orgasmic Moves to uPsh Her Over the Edge in Small Situations!.www.5site5 net
Alltså.
Maken har ingen small penis och han behöver inte lära sig orgasmiska rörelser för att pusha mig over the edge i small situations...
Jag får BARA sånt här skit.
Och reklam för Viagra.... som utlovas att diskret levereras till min dörr.
Om att gifta sig. Annorlunda.
Innan du klickar på den här länken, (som jag lånade hos Bühlmanns) så tänkte jag berätta en av detaljerna på vårt bröllop. Ett väry annorlunda bröllop.
Som gick av stapeln för 7-8-9 år sen. Ja, maken undrar om min hjärna är en Schweizerost eftersom jag aldrig kan komma ihåg..
Vi hade tidigt bestämt oss för att ha ett så annorlunda bröllop som möjligt och nyckeln till en del av det, var att hitta en präst som skulle gå med på vår galenskap. Senare visade det sig att prästen inte har så mycket att säga till om när det kommer till musik...så vi fick smörja upp organisten rejält kan jag säga.
Nåväl. Jag ringde nån ansvarig på Ulriksdals Slottskapell och bad om tips på en galen präst, vilket jag också fick. En snubbe med hår i en tofs långt ned på ryggen, som kom glidande på en Harley Davidson. En mycket bra präst för övrigt.
I alla fall. Han var involverad i det hela och när alla gäster suttit och väntat en stund så säger han plötsligt, med adress till maken: "ja, han har bett om lite extra betänketid".
På videofilmen kan man notera att gästernas anletsdrag är något spända. Att alla samtidigt har samma tanke: "men för helvete, IDAG är inte rätt dag att ha nån jävla betänketid."
Alla kompisar är väl medvetna om makens exceptionellt dåliga humör, som ibland poppar upp där det inte är lämpligt.
Så på videofilmen ser man att en kris är förestående. Alla börjar skruva på sig och i en kyrka så känns sekundrar som minutrar.
Sen drar bröllopsmarschen igång och dörrarna öppnas. In kommer jag. Ensam. Går sakta fram till prästen. På filmen ser man hur gästerna får panik. Ögongloberna är som tefat och alla undrar var i helvete maken håller hus.
Och inte blev det bättre av att prästen demonstrativt tittar på sitt armbandsur.
5 sekunder senare så drar den inhyrda DJ:n igång. Musiken dånar samtidigt som maken kommer in genom dörren. Och går till tonerna av Lill Lindfors: "Han går som en karl".
Jag kan säga att det var i särklass det häftigaste jag har varit med om. Den, i vanliga fall, stelna atmosfären var som bortblåst och alla asgarvade.
Jag kom att tänka på det när jag såg denna film. Och som vanligt så kan jag inte länka ordentligt, men håll till godo, och glöm inte att med kärlek kommer man långt.
Även fast jag just idag är mycket nära att ha ihjäl min man. För femtioelfte gången i år.
http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0&feature=player_embedded
Som gick av stapeln för 7-8-9 år sen. Ja, maken undrar om min hjärna är en Schweizerost eftersom jag aldrig kan komma ihåg..
Vi hade tidigt bestämt oss för att ha ett så annorlunda bröllop som möjligt och nyckeln till en del av det, var att hitta en präst som skulle gå med på vår galenskap. Senare visade det sig att prästen inte har så mycket att säga till om när det kommer till musik...så vi fick smörja upp organisten rejält kan jag säga.
Nåväl. Jag ringde nån ansvarig på Ulriksdals Slottskapell och bad om tips på en galen präst, vilket jag också fick. En snubbe med hår i en tofs långt ned på ryggen, som kom glidande på en Harley Davidson. En mycket bra präst för övrigt.
I alla fall. Han var involverad i det hela och när alla gäster suttit och väntat en stund så säger han plötsligt, med adress till maken: "ja, han har bett om lite extra betänketid".
På videofilmen kan man notera att gästernas anletsdrag är något spända. Att alla samtidigt har samma tanke: "men för helvete, IDAG är inte rätt dag att ha nån jävla betänketid."
Alla kompisar är väl medvetna om makens exceptionellt dåliga humör, som ibland poppar upp där det inte är lämpligt.
Så på videofilmen ser man att en kris är förestående. Alla börjar skruva på sig och i en kyrka så känns sekundrar som minutrar.
Sen drar bröllopsmarschen igång och dörrarna öppnas. In kommer jag. Ensam. Går sakta fram till prästen. På filmen ser man hur gästerna får panik. Ögongloberna är som tefat och alla undrar var i helvete maken håller hus.
Och inte blev det bättre av att prästen demonstrativt tittar på sitt armbandsur.
5 sekunder senare så drar den inhyrda DJ:n igång. Musiken dånar samtidigt som maken kommer in genom dörren. Och går till tonerna av Lill Lindfors: "Han går som en karl".
Jag kan säga att det var i särklass det häftigaste jag har varit med om. Den, i vanliga fall, stelna atmosfären var som bortblåst och alla asgarvade.
Jag kom att tänka på det när jag såg denna film. Och som vanligt så kan jag inte länka ordentligt, men håll till godo, och glöm inte att med kärlek kommer man långt.
Även fast jag just idag är mycket nära att ha ihjäl min man. För femtioelfte gången i år.
http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0&feature=player_embedded
S.Ä.P.O och svinsjukan.
Under vistelsen hos SÄPO-chefen kommer vi osökt in på hysterin kring Svininfluensan.
För de senaste dagarnas mediainformation börjar få mig lite smått hysterisk.
SÄPO-chefen säger att jag ska tagga ner.
Att det inte är nån fara på taket. Att sådana som han i så fall borde ha fått en spruta.
Så jag gör en deal med honom.
Jag tänker skicka ett mess varje vecka:
"Spruta?"
Och så länge han inte har fått nån, så tänker jag vara lugn och fin.
Amenförhellskotta förresten, det här är ju värsta scoopet!
Alltså, fatta: när han väl fått en spruta, ja DÅ jävlar vet vi att det är läge att se om sitt hus.
Fort som f-n.
För de senaste dagarnas mediainformation börjar få mig lite smått hysterisk.
SÄPO-chefen säger att jag ska tagga ner.
Att det inte är nån fara på taket. Att sådana som han i så fall borde ha fått en spruta.
Så jag gör en deal med honom.
Jag tänker skicka ett mess varje vecka:
"Spruta?"
Och så länge han inte har fått nån, så tänker jag vara lugn och fin.
Amenförhellskotta förresten, det här är ju värsta scoopet!
Alltså, fatta: när han väl fått en spruta, ja DÅ jävlar vet vi att det är läge att se om sitt hus.
Fort som f-n.
söndag 26 juli 2009
Hehe. I'm evil.
Jag är med i en testpanel.
Fick ett erbjudande om att prova på det här med att beställa videofilm på nätet och få den hemlevererad.
Jag och maken äger 9 videobutiker.
Jävligt svårt att gissa vad min recension blir.
Fick ett erbjudande om att prova på det här med att beställa videofilm på nätet och få den hemlevererad.
Jag och maken äger 9 videobutiker.
Jävligt svårt att gissa vad min recension blir.
Jävla skitFacebook.
Jag har fått några vänförfrågningar de senaste dagarna och nu när jag ska ratta in där så har jag glömt kodjäveln.
Och även vilken av mina emailadresser jag har angivit.
Hur satans dum får man vara?!
Och hur gör man nu liksom?!
Och även vilken av mina emailadresser jag har angivit.
Hur satans dum får man vara?!
Och hur gör man nu liksom?!
Plenty av vuxenpoints. Eller snarare idiotpoäng.
Jag står vid köttdisken i dag när en man vänder sig till mig och frågar:
"Ehh, alltså ursäkta; vet du vad skillnaden är mellan kycklingfilé och kycklingBRÖSTfilé?"
Jag, som förvisso kan laga rätt god mat, men är ett efterblivet miffo när det gäller just sådana saker, kom med ett tvärsäkert och högst intelligent svar;
"Jomen, bröstfilén är den finare delen, från bröstet liksom, det andra är andra filéer."
Han lät sig nöjas och jag gick vidare.
Och jag undrade hur många hål i huvudet jag har.
...."det andra är andra filéer..."
"Ehh, alltså ursäkta; vet du vad skillnaden är mellan kycklingfilé och kycklingBRÖSTfilé?"
Jag, som förvisso kan laga rätt god mat, men är ett efterblivet miffo när det gäller just sådana saker, kom med ett tvärsäkert och högst intelligent svar;
"Jomen, bröstfilén är den finare delen, från bröstet liksom, det andra är andra filéer."
Han lät sig nöjas och jag gick vidare.
Och jag undrade hur många hål i huvudet jag har.
...."det andra är andra filéer..."
lördag 25 juli 2009
Om att handla på GeKå´s i Ullared.
Jamen herregud.
För en som möjligen kanske har lite dyra handväske- och lakansvanor, så kan man ju tro att Ullared inte finns på kartan.
Icke.
Man kan snarare påstå att det är värsta adrenalinkicken. Och det faktum att det ÄR svinbilligt.
Problemet var att vi inte visste att de stängde 16.00, hur man nu kan göra det på en lördag!
Så vi hann ju fan inte med mer än halva butiken. Och då sprang jag som en jävla guttaperka för att hinna dra ned så mycket som möjligt från hyllorna.
Och så har jag ju fullt sjå att glo på alla människor. För min del är det högt underhållningsvärde att bara glo på alla. Herrejesus vilka konstiga, annorlunda människor det finns.
Och tur är väl det.
Äh, så skrev jag bara för att var politiskt korrekt. Det är ju fan rena dårhusvarningen på många av besökarna.
Hur som helst.
Varuhuset är utbyggt och trots att vi var där idag, en lönedag, så var det inga som helst köer.
Maken var med på noterna och pep ingenting. Och tror fan det när man springer på ett par Timberlandpjuck för halva priset. Och en massa annat.
Om inte annat så kanske han hade förväntat sig ett besök inne på butiken rakt över gatan: Sveriges ende outletbutik för leksaker. Ähhum, vuxenleksaker.
Men se det gick ju inte så bra då hela jävla området stängde 16.00.
Så nästa gång så låter jag talibanen vara hemma, släpper av maken rakt över gatan och tillbringar 8 timmar inne på GeKå´s.
Ibland blir jag så rädd för mig själv när jag inser hur smart jag är.
För en som möjligen kanske har lite dyra handväske- och lakansvanor, så kan man ju tro att Ullared inte finns på kartan.
Icke.
Man kan snarare påstå att det är värsta adrenalinkicken. Och det faktum att det ÄR svinbilligt.
Problemet var att vi inte visste att de stängde 16.00, hur man nu kan göra det på en lördag!
Så vi hann ju fan inte med mer än halva butiken. Och då sprang jag som en jävla guttaperka för att hinna dra ned så mycket som möjligt från hyllorna.
Och så har jag ju fullt sjå att glo på alla människor. För min del är det högt underhållningsvärde att bara glo på alla. Herrejesus vilka konstiga, annorlunda människor det finns.
Och tur är väl det.
Äh, så skrev jag bara för att var politiskt korrekt. Det är ju fan rena dårhusvarningen på många av besökarna.
Hur som helst.
Varuhuset är utbyggt och trots att vi var där idag, en lönedag, så var det inga som helst köer.
Maken var med på noterna och pep ingenting. Och tror fan det när man springer på ett par Timberlandpjuck för halva priset. Och en massa annat.
Om inte annat så kanske han hade förväntat sig ett besök inne på butiken rakt över gatan: Sveriges ende outletbutik för leksaker. Ähhum, vuxenleksaker.
Men se det gick ju inte så bra då hela jävla området stängde 16.00.
Så nästa gång så låter jag talibanen vara hemma, släpper av maken rakt över gatan och tillbringar 8 timmar inne på GeKå´s.
Ibland blir jag så rädd för mig själv när jag inser hur smart jag är.
Om att vakna.

Klockan 03.14 bestämmer sig alla Skånefåglar, och säkert några danskjävlar också, för att hålla en sommarkonsert utanför fönstret. Nu har en dryg timme passerat utan en antydan till paus och jag är klarvaken och har svintråkigt. Maken kom aldrig och lade sig utan sover förmodligen ihopknölad i värdparets not så långa soffa därnere. Förutsättningarna för en tripp till Ullared, så här i lönetider, är ju lysande. Vi lär ju inte alls slå ihjäl varandra. Not at all.
fredag 24 juli 2009
Om mig och S.Ä.P.O
Vi bor hemma hos SÄPO-chefen och jag har sett fram emot många intressanta och avslöjande samtal, men hur jag än försöker så får jag fan inte reda på ett skit.
Han pratar om att "inte kunna berätta" och nonsensord som "sekretessbelagt", och jag säger att han är en tråkskit.
Att han borde byta jobb så att jag kan få gotta mig i massa pang-pang och mord.
Han pratar om att "inte kunna berätta" och nonsensord som "sekretessbelagt", och jag säger att han är en tråkskit.
Att han borde byta jobb så att jag kan få gotta mig i massa pang-pang och mord.
Om mig och geografi.
Igår åker jag en dryg timme för att hämta maken på flygplatsen.
Jag programmerar in adressen och susar i väg.
Alla Skånes poliser har semester, så jag kan köra fort. Som f-n.
Och nä, talibanen är inte med.
Precis när jag kommer upp på motorvägen så blir jag omkörd av en idiot i en Porsche. Idiot för att han kör i närmare 200 blås samtidigt som han pratar i telefon.
Dessutom försöker en dumjävel i en Volvo Jeep (nä, inte jag) köra i kapp med honom.
Nåväl. De försvinner framför mig och jag susar vidare.
Efter 25 minuter, på en lång raktsräcka, så noterar jag att det står fullkomligt stilla några kilometer framför mig.
Precis där jag är så kan man svänga av mot Landskrona, så jag känner mig extra fiffig och tänker långnäsa till alla framför, som kommer att hamna i köer.
GPS:en tycker inte att jag gör ett bra val och blir confused. I stället för att, som vanligt, tänka till och ge mig en ny färdväg mot målet så snurrar "tanke-mojen" runt, runt. Jag fortsätter köra och hamnar i nån byhåla vid namn Glumslöv. Jag börjar bli orolig. Maken skall strax landa och vis av erfarenhet så är inte väntan hans second name.
Och så mitt ibland ladugårdarna och alla kor så svänger jag in på en väg, som strax leder ut på en motorväg. Det går så fort så jag blir först osäker på om jag är på väg tillbaka dit jag kom ifrån.
Jag lägger mig i innerfilen och 30 minuter senare så susar två dumjävlar förbi:
En Porsche och en Volvo Jeep.
Ha. Ibland ska man lita på sin instinkt...
...även om det var första gången på 3 dagar som jag hittade rätt.
Jag programmerar in adressen och susar i väg.
Alla Skånes poliser har semester, så jag kan köra fort. Som f-n.
Och nä, talibanen är inte med.
Precis när jag kommer upp på motorvägen så blir jag omkörd av en idiot i en Porsche. Idiot för att han kör i närmare 200 blås samtidigt som han pratar i telefon.
Dessutom försöker en dumjävel i en Volvo Jeep (nä, inte jag) köra i kapp med honom.
Nåväl. De försvinner framför mig och jag susar vidare.
Efter 25 minuter, på en lång raktsräcka, så noterar jag att det står fullkomligt stilla några kilometer framför mig.
Precis där jag är så kan man svänga av mot Landskrona, så jag känner mig extra fiffig och tänker långnäsa till alla framför, som kommer att hamna i köer.
GPS:en tycker inte att jag gör ett bra val och blir confused. I stället för att, som vanligt, tänka till och ge mig en ny färdväg mot målet så snurrar "tanke-mojen" runt, runt. Jag fortsätter köra och hamnar i nån byhåla vid namn Glumslöv. Jag börjar bli orolig. Maken skall strax landa och vis av erfarenhet så är inte väntan hans second name.
Och så mitt ibland ladugårdarna och alla kor så svänger jag in på en väg, som strax leder ut på en motorväg. Det går så fort så jag blir först osäker på om jag är på väg tillbaka dit jag kom ifrån.
Jag lägger mig i innerfilen och 30 minuter senare så susar två dumjävlar förbi:
En Porsche och en Volvo Jeep.
Ha. Ibland ska man lita på sin instinkt...
...även om det var första gången på 3 dagar som jag hittade rätt.
Om längtan. Och när den gått över.
Märkliga saker sker när man är borta hemifrån.
Som att längta efter maken.
Som f-n.
Igår kväll kom han.
Idag längtar jag inte längre.
Som att längta efter maken.
Som f-n.
Igår kväll kom han.
Idag längtar jag inte längre.
torsdag 23 juli 2009
onsdag 22 juli 2009
tisdag 21 juli 2009
Jag och min GPS.
Jag förstår inte riktigt hur jag bär mig åt. Bilen jag färdas i har en utomordentligt fungerande GPS... så fort maken kör.
"Sväng vänster", och jag tittar åt vänster...ut på en åker...typ. Så då fortsätter jag, och hamnar fel. Och så kör jag runt. I cirklar. Med en babbel-Stina i baksätet som gör mig ännu mer stressad, så att jag kör ännu mer fel.
Dessutom har hon blivit nån sorts jävla trafikpolis: "mamma, du använde inte KÖRRIKTNINGSVISAREN nu!" (nej, hon säger inte blinkers, som vi andra dödliga...) eller "mamma, det står 120 men du kör 140!"
Fast jag har nog större problem än så;
För man kanske bör släppa efter lite på gaspedalen när man är framme över en timme snabbare än vad GPS:en kalkylerat.
"Sväng vänster", och jag tittar åt vänster...ut på en åker...typ. Så då fortsätter jag, och hamnar fel. Och så kör jag runt. I cirklar. Med en babbel-Stina i baksätet som gör mig ännu mer stressad, så att jag kör ännu mer fel.
Dessutom har hon blivit nån sorts jävla trafikpolis: "mamma, du använde inte KÖRRIKTNINGSVISAREN nu!" (nej, hon säger inte blinkers, som vi andra dödliga...) eller "mamma, det står 120 men du kör 140!"
Fast jag har nog större problem än så;
För man kanske bör släppa efter lite på gaspedalen när man är framme över en timme snabbare än vad GPS:en kalkylerat.
Om 50 minuter.
Strax åker jag och talibanen på en miniturné i södra Sverige. Efter några justeringar så blir det;
Kolmården - för talibanen.
Halmstad - vina & grilla sig lite.
Torekov - luncha sig lite med kund - och hoppas att talibanen kan uppföra sig.
Båstad - vina sig lite, prata sig lite.
Helsingborg - luncha sig lite med favoritkund - och hoppas att talibanen kan uppföra sig.
Limhamn - vina sig mycket, äta sig mycket.
Ullared - shoppa sig mycket.
Göteborg - Liseberga sig lite....urk.
Just nu står en tomte i rutan och pratar "starka vindar, upp emot storm" och "nederbörd, kraftig med regn".
Så jag packar ned varsitt cyklop också.
Och så hoppas vi att alla idioter på vägarna håller sig undan.
Nu så.
Kolmården - för talibanen.
Halmstad - vina & grilla sig lite.
Torekov - luncha sig lite med kund - och hoppas att talibanen kan uppföra sig.
Båstad - vina sig lite, prata sig lite.
Helsingborg - luncha sig lite med favoritkund - och hoppas att talibanen kan uppföra sig.
Limhamn - vina sig mycket, äta sig mycket.
Ullared - shoppa sig mycket.
Göteborg - Liseberga sig lite....urk.
Just nu står en tomte i rutan och pratar "starka vindar, upp emot storm" och "nederbörd, kraftig med regn".
Så jag packar ned varsitt cyklop också.
Och så hoppas vi att alla idioter på vägarna håller sig undan.
Nu så.
måndag 20 juli 2009
Nyhetstorka. Eller hur man gör nonsensreklam.
Jag tittar tv4:s Nyhetsmorgon.
De intervjuar en man som "har startat Sveriges enda (får jag jävlarimighoppas) diabetesmuseum."
D I A B E T E S M U S E U M
Nu får dom fan lägga av.
De intervjuar en man som "har startat Sveriges enda (får jag jävlarimighoppas) diabetesmuseum."
D I A B E T E S M U S E U M
Nu får dom fan lägga av.
Om att inte kunna sova.
I morse vaknar jag 03.30.
I 40 minuter ligger jag och lyssnar på det enorma regnoväder som råder, sen ger jag upp och går ned.
Tänkte att det var jävligt viktigt att meddela omvärlden detta.
Kan för övrigt konstatera att min lilla Taliban-turné kommer att omges av sommarens sämsta väder.
Det betyder att vi kommer att få umgås lite mer tajt än beräknat.
Det betyder också att vad som helst kommer att hända.
I morgonbitti kl 8.00 åker vi.
I 40 minuter ligger jag och lyssnar på det enorma regnoväder som råder, sen ger jag upp och går ned.
Tänkte att det var jävligt viktigt att meddela omvärlden detta.
Kan för övrigt konstatera att min lilla Taliban-turné kommer att omges av sommarens sämsta väder.
Det betyder att vi kommer att få umgås lite mer tajt än beräknat.
Det betyder också att vad som helst kommer att hända.
I morgonbitti kl 8.00 åker vi.
söndag 19 juli 2009
Att tappa bort sina gosedjur.
Bakgrund:
När talibanen är 2 månader får hon ett gosedjur; en kossa. Kossan är då större än vad hon är men kom att bli hennes allt. Den döptes till Joppe, och hon kan inte leva utan Joppe.
Eftersom hon har haft en sån stark relation till honom, så försökte vi tidigt att leta efter ytterligare en. En exakt likadan. Om utifall att vi skulle tappa bort Joppe.
Dessvärre hade företaget, Teddykompaniet i Båstad (där i stort sett alla Sveriges kramdjur av kvalitet kommer ifrån...) slutat producera just Joppe.
För drygt ett år sen får jag ett hett tips om att det ligger en Joppe ute på Tradera. En sprillans ny. Jag budar och tar hem auktionen. Jag skriver en stor lapp; "Hej, jag heter Tradera och undrar om jag kan få bo hos dig och Joppe." Sen arrangerar jag det så att det en dag ringer på dörren. Jag ser till att talibanen öppnar och där på trappan sitter Tradera med sin lapp.
Talibanen kunde vid det laget läsa, och blir fullkomligt överlycklig. Joppe, som i hennes värd är en kille, trots att det är en ko, har ÄNTLIGEN fått en storasyster.
För Joppe är, så här snart 6 år senare, en mager liten jäkel. Söndertvättad. Kraftig anorexivarning om jag uttrycker mig i klartext.
Tradera däremot, hon såg ut som Joppe gjorde i början: fluffig och übermjuk.
Så Joppe och Tradera har fått samsas om kärleken. Och för säkerhets skull så får de sällan lämna huset.
Utom idag. För de skulle absolut med på morfars 65-års firande på finrestaurangen. När vi ska åka hemifrån blir det lite stressigt. Jag säger att det är bäst att de är hemma. Hon tjafsar emot. Vi får plötsligt svinbråttom och alla tankar på gosedjur är borta.
När vi flera timmar senare är på väg hem så hörs plötsligt att avgrundsskri från baksätet:
"JOPPE....TRADERA!!!"
Vi säger att dom är hemma. Talibanen hävdar att de minsann följde med, men maken och jag vet med bestämdhet att de ej var med inne på restaurangen. Så vi kör hemåt i godan ro, övertygade om att talibanen svamlar.
Väl hemma letar vi igenom hela huset. 2 gånger. Jag tvingas upp på vinden, trots att jag säger att det är fullständigt, fysiskt omöjligt att de skulle vara där, men får till svar: "mamma, du vet ju att Tradera är magisk, hon kom ju till oss på trappan, så hon KAN komma upp på vinden!" Så det var bara att kravla sig upp.
Maken kastar sig i bilen och åker tillbaka till restaurangen. För det enda möjliga stället att ha tappat dem på, om de nu var med över huvud taget, var på parkeringen.
Jag letar vidare utan att veta att, under tiden ringer talibanen mormor och morfar, och får dem att ta sig till restaurangen. För de inser ju vilken jävla katastrof det är.
Hon ringer storasyster, som är långt ner i Sverige på semester: "mamma, ju fler jag ringer desto fler agenter har vi som letar!"
Sen stannar hon upp; "Mamma, du känner ju hon som äger kramdjursfabriken som Joppe kommer ifrån RING HENNE NU MAMMA! Om du säger till henne att det är en katastrof så kanske hon kan göra en ny Joppe, mamma du måste ringa NU!"
Jag försöker förklara att dom inte kan göra bara EN Joppe.
Då ringer mormor. Gosedjuren satt på en stol utanför restaurangen. Maken sladdar samtidigt in på två hjul och plockar upp dem.
Och först på vägen hem kommer han på att han druckt en halv flaska vin. Smart.
I morgon åker jag till nån hundaffär och köper hundhalsband. Med adresstags.
Vilken jävla cirkus.
När talibanen är 2 månader får hon ett gosedjur; en kossa. Kossan är då större än vad hon är men kom att bli hennes allt. Den döptes till Joppe, och hon kan inte leva utan Joppe.
Eftersom hon har haft en sån stark relation till honom, så försökte vi tidigt att leta efter ytterligare en. En exakt likadan. Om utifall att vi skulle tappa bort Joppe.
Dessvärre hade företaget, Teddykompaniet i Båstad (där i stort sett alla Sveriges kramdjur av kvalitet kommer ifrån...) slutat producera just Joppe.
För drygt ett år sen får jag ett hett tips om att det ligger en Joppe ute på Tradera. En sprillans ny. Jag budar och tar hem auktionen. Jag skriver en stor lapp; "Hej, jag heter Tradera och undrar om jag kan få bo hos dig och Joppe." Sen arrangerar jag det så att det en dag ringer på dörren. Jag ser till att talibanen öppnar och där på trappan sitter Tradera med sin lapp.
Talibanen kunde vid det laget läsa, och blir fullkomligt överlycklig. Joppe, som i hennes värd är en kille, trots att det är en ko, har ÄNTLIGEN fått en storasyster.
För Joppe är, så här snart 6 år senare, en mager liten jäkel. Söndertvättad. Kraftig anorexivarning om jag uttrycker mig i klartext.
Tradera däremot, hon såg ut som Joppe gjorde i början: fluffig och übermjuk.
Så Joppe och Tradera har fått samsas om kärleken. Och för säkerhets skull så får de sällan lämna huset.
Utom idag. För de skulle absolut med på morfars 65-års firande på finrestaurangen. När vi ska åka hemifrån blir det lite stressigt. Jag säger att det är bäst att de är hemma. Hon tjafsar emot. Vi får plötsligt svinbråttom och alla tankar på gosedjur är borta.
När vi flera timmar senare är på väg hem så hörs plötsligt att avgrundsskri från baksätet:
"JOPPE....TRADERA!!!"
Vi säger att dom är hemma. Talibanen hävdar att de minsann följde med, men maken och jag vet med bestämdhet att de ej var med inne på restaurangen. Så vi kör hemåt i godan ro, övertygade om att talibanen svamlar.
Väl hemma letar vi igenom hela huset. 2 gånger. Jag tvingas upp på vinden, trots att jag säger att det är fullständigt, fysiskt omöjligt att de skulle vara där, men får till svar: "mamma, du vet ju att Tradera är magisk, hon kom ju till oss på trappan, så hon KAN komma upp på vinden!" Så det var bara att kravla sig upp.
Maken kastar sig i bilen och åker tillbaka till restaurangen. För det enda möjliga stället att ha tappat dem på, om de nu var med över huvud taget, var på parkeringen.
Jag letar vidare utan att veta att, under tiden ringer talibanen mormor och morfar, och får dem att ta sig till restaurangen. För de inser ju vilken jävla katastrof det är.
Hon ringer storasyster, som är långt ner i Sverige på semester: "mamma, ju fler jag ringer desto fler agenter har vi som letar!"
Sen stannar hon upp; "Mamma, du känner ju hon som äger kramdjursfabriken som Joppe kommer ifrån RING HENNE NU MAMMA! Om du säger till henne att det är en katastrof så kanske hon kan göra en ny Joppe, mamma du måste ringa NU!"
Jag försöker förklara att dom inte kan göra bara EN Joppe.
Då ringer mormor. Gosedjuren satt på en stol utanför restaurangen. Maken sladdar samtidigt in på två hjul och plockar upp dem.
Och först på vägen hem kommer han på att han druckt en halv flaska vin. Smart.
I morgon åker jag till nån hundaffär och köper hundhalsband. Med adresstags.
Vilken jävla cirkus.
Om att ha med sig talibanen på restaurang.
Talibanens plastmorfar fyller 65 idag.
Talibanen börjar födelsedagen med att kräkas och deklarera att hon har ont i magen.
Så vi räknade med ett avbok.
Några timmar går och hon blir sen frisk.
Vi besöker en av Stockholms bättre restauranger.
Jag läser på menyn.
Och har svårt att välja bland alla smaskiga rätter.
Servitrisen kommer fram och jag velar mellan ett par riktigt goda varmrätter.
Plötsligt öppnar talibanen munnen och ut kommer, högt och t y d l i g t, så att alla omkring kan höra:
"Min mamma är med i VIKTVÄKTARNA!!"
Så jag gör en blixtsnabb kovändning. "Ehh, en Ceasarsallad tack."
Efter middagen väntas det otåligt på efterrätt. Servitrisen serverar oss kaffet och talibanen undrar varför hon inte har efterrätten med sig. Förvisso på ett mycket artigt sätt.
Servitrisen svarar snällt: "Jamen du vet, jag har ju bara två händer."
Talibanen kontrar snabbt med ett. "Jamen du har väl en bricka?"
Note to self:
Ge fan i att ta mig talibanen på restaurangbesök de närmaste 7 åren.
Talibanen börjar födelsedagen med att kräkas och deklarera att hon har ont i magen.
Så vi räknade med ett avbok.
Några timmar går och hon blir sen frisk.
Vi besöker en av Stockholms bättre restauranger.
Jag läser på menyn.
Och har svårt att välja bland alla smaskiga rätter.
Servitrisen kommer fram och jag velar mellan ett par riktigt goda varmrätter.
Plötsligt öppnar talibanen munnen och ut kommer, högt och t y d l i g t, så att alla omkring kan höra:
"Min mamma är med i VIKTVÄKTARNA!!"
Så jag gör en blixtsnabb kovändning. "Ehh, en Ceasarsallad tack."
Efter middagen väntas det otåligt på efterrätt. Servitrisen serverar oss kaffet och talibanen undrar varför hon inte har efterrätten med sig. Förvisso på ett mycket artigt sätt.
Servitrisen svarar snällt: "Jamen du vet, jag har ju bara två händer."
Talibanen kontrar snabbt med ett. "Jamen du har väl en bricka?"
Note to self:
Ge fan i att ta mig talibanen på restaurangbesök de närmaste 7 åren.
Att jobba sig lite. Lönedags med 60-meters sprinterlopp.
Jag åker bort om ett par dagar.
Innan dess måste lönerna godkännas av chefen.
I det här förhållandet så är det samma procedur varje månad:
Hustru gör löner. Kollar noga att make sitter i telefon...lägger mappen på bordet och går för dagen.
För, varje månad kommer primalskriket: "VAA! Hur kunde det bli så HÄR mycket?!"
Same same always alltså.
Nu är det lite knivigare. Nu är vi hemma. Han sitter i sitt arbetsrum. Djupt försjunken i siffror på datorn. Han sitter med ryggen mot dörren så jag smyger in mappen och lägger den på skrivbordet intill honom. Sen smyger jag ut.
Tills parkettgolvshelvetet från anno 1922 knarrar satan och avslöjar mig. Och hör: "Tro'runte jag HÖRDE dig!"
Men då är jag halvvägs uppför trappan och sätter igång dammsugaren däruppe.
Så slipper jag månadens primalskrik.
Innan dess måste lönerna godkännas av chefen.
I det här förhållandet så är det samma procedur varje månad:
Hustru gör löner. Kollar noga att make sitter i telefon...lägger mappen på bordet och går för dagen.
För, varje månad kommer primalskriket: "VAA! Hur kunde det bli så HÄR mycket?!"
Same same always alltså.
Nu är det lite knivigare. Nu är vi hemma. Han sitter i sitt arbetsrum. Djupt försjunken i siffror på datorn. Han sitter med ryggen mot dörren så jag smyger in mappen och lägger den på skrivbordet intill honom. Sen smyger jag ut.
Tills parkettgolvshelvetet från anno 1922 knarrar satan och avslöjar mig. Och hör: "Tro'runte jag HÖRDE dig!"
Men då är jag halvvägs uppför trappan och sätter igång dammsugaren däruppe.
Så slipper jag månadens primalskrik.
Alltid är det nåt.
När klockan är 08.30 och talibanen fortfarande sover, ja då blir man misstänksam.
Men man tänker skärgård.
Man tänker frisk havsluft, och man tänker vaknade 05.10 föregående morgon.
Tills hon vaknar 10 minuter senare och är svinsjuk.
Grejtans.
Taliban-turnén startar tisdagmorgon 08.00. Sharp.
Det blir los Alvedonos.
Plenty.
Men man tänker skärgård.
Man tänker frisk havsluft, och man tänker vaknade 05.10 föregående morgon.
Tills hon vaknar 10 minuter senare och är svinsjuk.
Grejtans.
Taliban-turnén startar tisdagmorgon 08.00. Sharp.
Det blir los Alvedonos.
Plenty.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

























