Jag har ju varit med i VV i två månader nu.
Och ja, det funkar. Även om det inte går fort.
Igår ger maken mig en kram.
Och, lite så där i förbifarten, säger att mina boppar blivit mindre.
Ok.
Man kan säga att jag och kroppen inte är riktigt kompatibla.
För det är ju fan inte där min övervikt sitter.
torsdag 23 april 2009
onsdag 22 april 2009
Dagispersonal: Respekt!
My gaad. What a day.
Summering;
08.00 1 timmes fotbollsspelande med smågrabbarna.
10.00 15 minuters utegympa på gården med samtliga barn och fröknar.
11.00 gå in och tina upp häcken, ha samling samt intaga lunch
12.15 torka upp ris på golvet efter 13 barn. Kladdar bra i strumporna...
12.30 tillsammans med dagischäääfen ta med 9 ungar till biblioteket och lära dem att man visst kan trycka på samtliga knappar i hissen, om man har lust.
Och att dagischefen samtidigt informerar mig att jag inte kommer att kvalificiera mig till pedagog, som det är den korrekta benämningen på dagisfröken . Dock skulle jag utan tvekan kvalificiera mig som den roligaste.
13.30 tillbaka till dagis och fick äntligen en kopp kaffe. Samtidigt som barnen ville att jag skulle visa mina ritar-skills. Som är obefintliga. De tyckte inte ens att mina streckgubbar liknade streckgubbar.
15.00 Jag blev entledigad.
För säkerhets skull fick talibanen ta med sig en kompis hem så att jag skulle få garanterad ensamtid.
Inte ens för 100 000 i månaden så skulle jag jobba på dagis. Jag skulle vara värsta diktatorn.
Och hur f-n står de ut med allt tjafs? Och ljudnivån? I'm impressed.
Summering;
08.00 1 timmes fotbollsspelande med smågrabbarna.
10.00 15 minuters utegympa på gården med samtliga barn och fröknar.
11.00 gå in och tina upp häcken, ha samling samt intaga lunch
12.15 torka upp ris på golvet efter 13 barn. Kladdar bra i strumporna...
12.30 tillsammans med dagischäääfen ta med 9 ungar till biblioteket och lära dem att man visst kan trycka på samtliga knappar i hissen, om man har lust.
Och att dagischefen samtidigt informerar mig att jag inte kommer att kvalificiera mig till pedagog, som det är den korrekta benämningen på dagisfröken . Dock skulle jag utan tvekan kvalificiera mig som den roligaste.
13.30 tillbaka till dagis och fick äntligen en kopp kaffe. Samtidigt som barnen ville att jag skulle visa mina ritar-skills. Som är obefintliga. De tyckte inte ens att mina streckgubbar liknade streckgubbar.
15.00 Jag blev entledigad.
För säkerhets skull fick talibanen ta med sig en kompis hem så att jag skulle få garanterad ensamtid.
Inte ens för 100 000 i månaden så skulle jag jobba på dagis. Jag skulle vara värsta diktatorn.
Och hur f-n står de ut med allt tjafs? Och ljudnivån? I'm impressed.
Pucko, pucko, pucko.
Det ska ju jobbas extra som dagsifröken idag.
Så igår kommer jag på att jag nog måste tvätta min Canada Goose-väst.
Trycker in den på Fintvätt 30 grader.
En timme senare kan jag konstatera 2 saker;
Det återstår cirkus 6 dunfjädrar i västen.
Det är inte för inte som det står DRY CLEAN ONLY.
Som jag i och för sig noterade men tänkte: "Ähh, vafan, det blir nog bra det här!"
Mitt jävla ärkenöt.
Så igår kommer jag på att jag nog måste tvätta min Canada Goose-väst.
Trycker in den på Fintvätt 30 grader.
En timme senare kan jag konstatera 2 saker;
Det återstår cirkus 6 dunfjädrar i västen.
Det är inte för inte som det står DRY CLEAN ONLY.
Som jag i och för sig noterade men tänkte: "Ähh, vafan, det blir nog bra det här!"
Mitt jävla ärkenöt.
tisdag 21 april 2009
Komplimanger från bloggkollegor.
XXXX är ju inte i närheten av så rolig som du. Jag fattar ingenting, tycker du att ni skriver lika? Du är skitbra. XXXX är en medelmåtta.
När man, som 90% av oss, bloggar så finns det givetvis en jävla massa bra bloggar. Så många bra att man, som jag, tvivlar på sin egen förmåga. Jag bloggar för många orsaker men främst för bekräftelse. Det tänker jag inte sticka under stol med.
Ibland ger jag mig ut på riktigt stora turnéer i bloggosfären och ramlar in på en hel del lysande bloggar. Så bra att jag bara vill springa hem till min cyberhåla och dra igen dörren för alltid. För att jag är så värdelös.
Och när man befinner sig i tvivlets starka skugga och tycker att hela jävla världen är 100 gånger bättre och vafan håller jag på med, jag lägger ned, vi är för många på samma perrong; ja då blir man varm i själen när man får ett mail med rader som ovan.
I synnerhet när avsändaren är ett, för mig, blogg-geni. (Bortsett från att hon, vid 26 års ålder, prenumererar på Hemmets Journal!)
Men sen får jag ångest. För vem är jag att kritisera andra? Sånt håller man inte på med. Och inte ska man tycka att man är skitabra heller. Inte i jante-Sverige.
Istället fortsätter man att undra vad fasen man håller på med egentligen.
Men jag är otroligt glad över alla er som hittar hit. Och som stannar. För då finns det ju faktiskt en mening.
Amen va fan håller jag på med? Självömkans broderi?!
Geeezus. Skärpning i ledet.
Jag går och lägger mig istället. Har ju en del att stå i imorgon...
Men Linda. Tack. Jävlars så det värmde.
När man, som 90% av oss, bloggar så finns det givetvis en jävla massa bra bloggar. Så många bra att man, som jag, tvivlar på sin egen förmåga. Jag bloggar för många orsaker men främst för bekräftelse. Det tänker jag inte sticka under stol med.
Ibland ger jag mig ut på riktigt stora turnéer i bloggosfären och ramlar in på en hel del lysande bloggar. Så bra att jag bara vill springa hem till min cyberhåla och dra igen dörren för alltid. För att jag är så värdelös.
Och när man befinner sig i tvivlets starka skugga och tycker att hela jävla världen är 100 gånger bättre och vafan håller jag på med, jag lägger ned, vi är för många på samma perrong; ja då blir man varm i själen när man får ett mail med rader som ovan.
I synnerhet när avsändaren är ett, för mig, blogg-geni. (Bortsett från att hon, vid 26 års ålder, prenumererar på Hemmets Journal!)
Men sen får jag ångest. För vem är jag att kritisera andra? Sånt håller man inte på med. Och inte ska man tycka att man är skitabra heller. Inte i jante-Sverige.
Istället fortsätter man att undra vad fasen man håller på med egentligen.
Men jag är otroligt glad över alla er som hittar hit. Och som stannar. För då finns det ju faktiskt en mening.
Amen va fan håller jag på med? Självömkans broderi?!
Geeezus. Skärpning i ledet.
Jag går och lägger mig istället. Har ju en del att stå i imorgon...
Men Linda. Tack. Jävlars så det värmde.
Fru Universum på dagis.
Imorgon ska jag joura på dagis.
För den oinvigde så betyder det att jag ska jobba på vårt föräldrakooperativ.
18 barn.
Alltså. Jag gillar barn.
Helt ärligt så gör jag det.
Typ 4 åt gången. Max.
Så jag tror att vi ska leka kurragömma hela dagen.
Och att jag ska räkna till enmiljontvåhundratjuguåttatusen.
Jävligt sakta.
Sen kan de små grynen få komma fram.
För den oinvigde så betyder det att jag ska jobba på vårt föräldrakooperativ.
18 barn.
Alltså. Jag gillar barn.
Helt ärligt så gör jag det.
Typ 4 åt gången. Max.
Så jag tror att vi ska leka kurragömma hela dagen.
Och att jag ska räkna till enmiljontvåhundratjuguåttatusen.
Jävligt sakta.
Sen kan de små grynen få komma fram.
Hur man blir verbalt mosad av en 5-åring.
Vi har lite toalettproblem med talibanen.
Hon är lat.
Lata talibanska 5-åringar vill inte torka sig när de varit på toa.
Så av bara farten så har alltid mamma och pappa ombesörjt det.
För några veckor sen så bestämde vi två saker; från och med påsk så torkar hon sig själv när hon kissar. Från och med sommar så torkar hon sig när hon bajsar.
I förra veckan råkar hon försäga sig. Hon berättar om något som skett på dagis och i historien så kommer det fram att hon alltid torkar sig själv när hon bajsar på dagis.
Precis när hon säger det så kommer hon på sig själv. Lägger huvudet på sned och drar en rövare:
-"Amen mamma, jag är ju så himla trött när jag kommer hem från dagis och då får du faktiskt lov att torka mig!"
Jag bestämmer då en ny regel; hon torkar sig helt och hållet själv från och med omgående. Inget snack.
Och det har gått bra. Bortsett från när hon är svintrött. Då är det ett jävla liv. Men jag ger mig inte.
Som ikväll.
Jag vinner kampen och när hon kommer ut från toan stirrar hon svinsurt på mig.
Jag kontrar med:
"Men du, du är ju så himla bra på det där och vi har ju bestämt att du ska torka dig själv nu."
-"Mamma, VI har inte bestämt nånting. DU har bestämt det där!"
Hon är lat.
Lata talibanska 5-åringar vill inte torka sig när de varit på toa.
Så av bara farten så har alltid mamma och pappa ombesörjt det.
För några veckor sen så bestämde vi två saker; från och med påsk så torkar hon sig själv när hon kissar. Från och med sommar så torkar hon sig när hon bajsar.
I förra veckan råkar hon försäga sig. Hon berättar om något som skett på dagis och i historien så kommer det fram att hon alltid torkar sig själv när hon bajsar på dagis.
Precis när hon säger det så kommer hon på sig själv. Lägger huvudet på sned och drar en rövare:
-"Amen mamma, jag är ju så himla trött när jag kommer hem från dagis och då får du faktiskt lov att torka mig!"
Jag bestämmer då en ny regel; hon torkar sig helt och hållet själv från och med omgående. Inget snack.
Och det har gått bra. Bortsett från när hon är svintrött. Då är det ett jävla liv. Men jag ger mig inte.
Som ikväll.
Jag vinner kampen och när hon kommer ut från toan stirrar hon svinsurt på mig.
Jag kontrar med:
"Men du, du är ju så himla bra på det där och vi har ju bestämt att du ska torka dig själv nu."
-"Mamma, VI har inte bestämt nånting. DU har bestämt det där!"
Hur man får en chef att få spel.
Maken är ute på viktiga möten.
Hela dagen.
Jag råkade gå förbi hans kontor och noterade en omisskännlig färg på hans dataskärm.
Knallblå.
Med en massa text om chrash bom bang dump.
Känner jag honom rätt så har han dessutom glömt att backa up sig.
Och eftersom det handlar om ren överlevnad så lär jag inte vara i närheten när han kommer in.
Hela dagen.
Jag råkade gå förbi hans kontor och noterade en omisskännlig färg på hans dataskärm.
Knallblå.
Med en massa text om chrash bom bang dump.
Känner jag honom rätt så har han dessutom glömt att backa up sig.
Och eftersom det handlar om ren överlevnad så lär jag inte vara i närheten när han kommer in.
Regler
I det här huset har vi en del talibanregler. Utan att för den saken överdriva.
Man måste det när man har en särdeles viljestark unge.
Lot's of love och många regler. Det är min devis.
Idag frågar talibanen:
-"Mamma, har vi några nya regler idag*?"
-"Nej"
-Åhhh, vad skönt. Då kan vi slappna av lite idag."
(*...och syftar på att hon igår fick en ny regel...)
Man måste det när man har en särdeles viljestark unge.
Lot's of love och många regler. Det är min devis.
Idag frågar talibanen:
-"Mamma, har vi några nya regler idag*?"
-"Nej"
-Åhhh, vad skönt. Då kan vi slappna av lite idag."
(*...och syftar på att hon igår fick en ny regel...)
måndag 20 april 2009
Med hälsning från maken:
Vill att ni tycker synd om honom för att hustrun valde McDonalds's kök och sket hårt i att laga mat till honom.
Så han fick laga mat själv den stackars saten.
Om inte annat så framgår hans skills i köket rätt bra här.
Ehh?
ÅTTA inlägg på en dag.
Jag är fan störd.
Skall aldrig upprepas.
Get a life, liksom.
Jag är fan störd.
Skall aldrig upprepas.
Get a life, liksom.
Jaha. Då har man blivit fotbollsmorsa.
Jag är så långt ifrån en sportdåre/motionär/idrottare man kan komma.
I synnerhet sådana sporter som utövas utomhus.
Med tonåringen var jag förskonad, det var innebandy och Brommagymnasterna som gällde.
Men så fick man en taliban.
Och jag var övertygad om att dagens premiär med fotbollsträning skulle få henne avskräckt.
Icke.
Idag var det sol.
Det lär det inte vara alla gånger och hur gör man då? Ska man stå under ett paraply och frysa tuttarna av sig och låtsas vara superintresserad?!
Och givetvis så var talibanen den ende tjejen på dagis som ville börja spela. Med andra ord så får hon inte spela med sina killkompisar eftersom det är könsfördelat.
Och även om det inte är nån katastrof för henne, så är det värre för morsan hennes.
För nu måste jag dessutom stå där och vara tyst en timme eftersom jag inte känner en käft.
Herregud vad det är synd om mig.
Men vad gör man inte för sina älskade barn.
I synnerhet sådana sporter som utövas utomhus.
Med tonåringen var jag förskonad, det var innebandy och Brommagymnasterna som gällde.
Men så fick man en taliban.
Och jag var övertygad om att dagens premiär med fotbollsträning skulle få henne avskräckt.
Icke.
Idag var det sol.
Det lär det inte vara alla gånger och hur gör man då? Ska man stå under ett paraply och frysa tuttarna av sig och låtsas vara superintresserad?!
Och givetvis så var talibanen den ende tjejen på dagis som ville börja spela. Med andra ord så får hon inte spela med sina killkompisar eftersom det är könsfördelat.
Och även om det inte är nån katastrof för henne, så är det värre för morsan hennes.
För nu måste jag dessutom stå där och vara tyst en timme eftersom jag inte känner en käft.
Herregud vad det är synd om mig.
Men vad gör man inte för sina älskade barn.
Otroligt!
Jag värnar gärna om lokala butiker häromkring. Sånt är viktigt. Men när innehavaren till denna butik ALLTID är stenpackad när man är där, ja då känns det så där. I synnerhet när talibanen alltid är med. Seriös snubbe.En märklig talibanunge.
Talibanen är en stark individ och en märklig liten typ.
Normala 5-åriga tjejer går på dans. Eller gympa. Eller why not tennis, som är mycket vanligt här i "finområdet".
Givetvis inte min 5-åring.
I höst är hon anmäld till konståkning. "För jag vill dansa på isen med glitterklänningar mamma."
Och om en timme börjar hennes första fotbollsträning.
Det är liksom svart eller vitt.
Well, så länge hon håller sig borta från ishockey så är jag nöjd.
Normala 5-åriga tjejer går på dans. Eller gympa. Eller why not tennis, som är mycket vanligt här i "finområdet".
Givetvis inte min 5-åring.
I höst är hon anmäld till konståkning. "För jag vill dansa på isen med glitterklänningar mamma."
Och om en timme börjar hennes första fotbollsträning.
Det är liksom svart eller vitt.
Well, så länge hon håller sig borta från ishockey så är jag nöjd.
Stressad
Jag noterar att jag idag har en del förstagångsbesökare här inne.
Mycket trevligt.
Mindre trevligt är att mina typ 10 senaste inlägg suger purjo.
Inte så bra reklam för en blogg alltså.
Så nu är jag svinstressad.
Måste komma på nåt kul att skriva.
Men har totalt hjärnsläpp.
Och eftersom allt jag skriver är sant så går det ju fan inte att hitta på nåt heller.
Och talibanen skriker efter mat.
Blogg vs taliban.....blogg vs taliban......
Ledsen, men falukorven måste få komma före.
Ni får helt enkelt ge mig en andra chans.
Mycket trevligt.
Mindre trevligt är att mina typ 10 senaste inlägg suger purjo.
Inte så bra reklam för en blogg alltså.
Så nu är jag svinstressad.
Måste komma på nåt kul att skriva.
Men har totalt hjärnsläpp.
Och eftersom allt jag skriver är sant så går det ju fan inte att hitta på nåt heller.
Och talibanen skriker efter mat.
Blogg vs taliban.....blogg vs taliban......
Ledsen, men falukorven måste få komma före.
Ni får helt enkelt ge mig en andra chans.
Bra eller anus?
Jag tror att Sveriges samtliga annonssäljare inom hem- och inredning jagar mig varje månad.
Och för mig är det säljarens personlighet och skicklighet det som är det väsentliga. Våra produkter passar nämligen i alla inredningstidningar så därför är inget annat relevant. Inte ens priset eftersom jag givetvis är en jävel på att pruta.
Låt höra era omdömen här; är denna säljare bra eller anus? (Märks det att jag har pisstråkigt?!)
Hej,
Jag ringde er idag men du var hemma med sjukt barn därför tänkte jag att jag mailar en första kontakt. Eftersom jag inte riktigt vet om ni är rätt för Residence så bifogar jag lite information om oss och vår hemsida.
Jag såg er med annonsen XXXXXXXXXX och tyckte att just den passade i Residence. Jag har nu varit inne på hemsidan och era produkter känns rätt. Självklart måste ju du tycka lika. Det finns ju olika sätt att vara med på antingen med annons eller så har vi vår hemsida där det finns olika alternativ att vara med.
Jag återkommer till dig för att höra vad du tycker, så hinner du titta på detta innan.
Krya på barnet och ha en fortsatt bra dag!
Hälsningar
xxxxxxxxx
Och för mig är det säljarens personlighet och skicklighet det som är det väsentliga. Våra produkter passar nämligen i alla inredningstidningar så därför är inget annat relevant. Inte ens priset eftersom jag givetvis är en jävel på att pruta.
Låt höra era omdömen här; är denna säljare bra eller anus? (Märks det att jag har pisstråkigt?!)
Hej,
Jag ringde er idag men du var hemma med sjukt barn därför tänkte jag att jag mailar en första kontakt. Eftersom jag inte riktigt vet om ni är rätt för Residence så bifogar jag lite information om oss och vår hemsida.
Jag såg er med annonsen XXXXXXXXXX och tyckte att just den passade i Residence. Jag har nu varit inne på hemsidan och era produkter känns rätt. Självklart måste ju du tycka lika. Det finns ju olika sätt att vara med på antingen med annons eller så har vi vår hemsida där det finns olika alternativ att vara med.
Jag återkommer till dig för att höra vad du tycker, så hinner du titta på detta innan.
Krya på barnet och ha en fortsatt bra dag!
Hälsningar
xxxxxxxxx
Mäklare och beskrivningar.
Apropå husköp.
När vi köpte vårt hus så stod det bl a; "förutom det utomordentliga läget med viss sjöutsikt bla bla..." (Har sparat annonsen.)
Första året hade vi fullt upp med yttre renovering och annat, så jag tänkte inte så mycket på det där.
Men så fick jag för mig att jag skulle leta efter den där vissa sjöutsikten.
Och det är klart.
Om det är vinter = inga buskar och lövade träd ivägen, och om man häver sig ut genom ena fönstret på vinden, sträcker på halsen tills det knakar satan så jovisst, nog fan har vi viss sjöutsikt alltid.
När vi köpte vårt hus så stod det bl a; "förutom det utomordentliga läget med viss sjöutsikt bla bla..." (Har sparat annonsen.)
Första året hade vi fullt upp med yttre renovering och annat, så jag tänkte inte så mycket på det där.
Men så fick jag för mig att jag skulle leta efter den där vissa sjöutsikten.
Och det är klart.
Om det är vinter = inga buskar och lövade träd ivägen, och om man häver sig ut genom ena fönstret på vinden, sträcker på halsen tills det knakar satan så jovisst, nog fan har vi viss sjöutsikt alltid.
Saker man inte vill veta om myror.
att drottninghonan lever i 10 år
att hon producerar ca 50 000 myror under en säsong
att de kvinnliga myrorna blir drottningar någon annanstans....i 10 år
att de i regel drar ut från huset runt midsommar, för då finns all mat de behöver utomhus
Slutsats;
vi har bott här i 7 år
drottningjäveln lever i värsta fall ytterligare 3 år
att man kan försöka förhindra invasionen med Myrr. I kopiösa mängder.
Idag ska jag till Bauhaus och köpa upp hela deras lager.
För jag ska preppa hela jävla trädgården i mars nästa år.
att hon producerar ca 50 000 myror under en säsong
att de kvinnliga myrorna blir drottningar någon annanstans....i 10 år
att de i regel drar ut från huset runt midsommar, för då finns all mat de behöver utomhus
Slutsats;
vi har bott här i 7 år
drottningjäveln lever i värsta fall ytterligare 3 år
att man kan försöka förhindra invasionen med Myrr. I kopiösa mängder.
Idag ska jag till Bauhaus och köpa upp hela deras lager.
För jag ska preppa hela jävla trädgården i mars nästa år.
Måndag i förorten.
Statistiskt sett så är jag övertygad om att barn oftast är sjuka på måndagar.
Och idag ska jag inte bara spela spel och lägga bajstråkiga barnpussel i åtta timmar, jag ska även få besök av Chrille på Anticimex.
Eller ja, Chrille och Chrille. Han heter Christer och är typ 58 så just "Chrille" kanske vi ska hoppa över.
Och givetvis så känner myrorna på sig detta analkande hot för de lyser med sin frånvaro.
Chrille har tidigare sagt att det vore bra om vi kan hitta myrboet. Och det är ju lätt i en kåk som är närmare 100 år. "Nånstans i väggarna", säger han. Well, vi har väggar överallt så det känns ju lite småjobbigt.
Men i år har vi bara myror i köket. Och efter att härom dagen ha suttit på golvet och stirrat på en myra i 15 minuter, så kan jag konstatera att deras hotellincheckning är någonstans bakom diskbänken.
Så tänk om Chrille-pille säger att vi MÅSTE riva hela köket för att få väck dem för gott.
Det vore ju förfäääärligt tråkigt att riva mitt enormt moderna kök från anno 1942....nä men typ 1985.
För om man inte ens kan komma överens om ett sketet tapetval så ska vi nog inte snacka om hur det blir med val av kök.
Och idag ska jag inte bara spela spel och lägga bajstråkiga barnpussel i åtta timmar, jag ska även få besök av Chrille på Anticimex.
Eller ja, Chrille och Chrille. Han heter Christer och är typ 58 så just "Chrille" kanske vi ska hoppa över.
Och givetvis så känner myrorna på sig detta analkande hot för de lyser med sin frånvaro.
Chrille har tidigare sagt att det vore bra om vi kan hitta myrboet. Och det är ju lätt i en kåk som är närmare 100 år. "Nånstans i väggarna", säger han. Well, vi har väggar överallt så det känns ju lite småjobbigt.
Men i år har vi bara myror i köket. Och efter att härom dagen ha suttit på golvet och stirrat på en myra i 15 minuter, så kan jag konstatera att deras hotellincheckning är någonstans bakom diskbänken.
Så tänk om Chrille-pille säger att vi MÅSTE riva hela köket för att få väck dem för gott.
Det vore ju förfäääärligt tråkigt att riva mitt enormt moderna kök från anno 1942....nä men typ 1985.
För om man inte ens kan komma överens om ett sketet tapetval så ska vi nog inte snacka om hur det blir med val av kök.
söndag 19 april 2009
Snoka-lajnen.
Idag råkade jag ramla in på en husvisning ett par hus i från oss.
Under nåt halvårs tid så har vi noterat en enorm renovering av detta hus. Som har stått tomt under tiden.
Och bor man själv i något, som jag gärna refererar till Chateaû Katastrof för vänner och bekanta, så är det en trippelorgasm att idag kliva in i en kåk som har renoverats i minsta detalj. Och som givetvis homestajlats.
Och hade jag 10 miljoner så skulle jag köpa det på 10 sekunder.
Och flytta in själv.
Check it out!
Nu ska jag torka mig om hakan.
Under nåt halvårs tid så har vi noterat en enorm renovering av detta hus. Som har stått tomt under tiden.
Och bor man själv i något, som jag gärna refererar till Chateaû Katastrof för vänner och bekanta, så är det en trippelorgasm att idag kliva in i en kåk som har renoverats i minsta detalj. Och som givetvis homestajlats.
Och hade jag 10 miljoner så skulle jag köpa det på 10 sekunder.
Och flytta in själv.
Check it out!
Nu ska jag torka mig om hakan.
Att välja tapet med sin man.
Vi gick ut från huset.
Vi gick till garageuppfarten.
Vi låste upp bilen.
30 sekunder senare satt EN tapetväljare i bilen.
Och det var inte maken.
Vi lyckades alltså med konststycket att råka i luven på varandra innan vi ens kom till tapetaffären.
En timme senare var jag tillbaka hemma med 7 alternativ.
Maken lyste med sin frånvaro. Läs: åkt till kontoret.
Men denna gång ger jag mig inte. Den där soffhistorien står mig upp i halsen.
Så det är take it or leave it som gäller.
Vi gick till garageuppfarten.
Vi låste upp bilen.
30 sekunder senare satt EN tapetväljare i bilen.
Och det var inte maken.
Vi lyckades alltså med konststycket att råka i luven på varandra innan vi ens kom till tapetaffären.
En timme senare var jag tillbaka hemma med 7 alternativ.
Maken lyste med sin frånvaro. Läs: åkt till kontoret.
Men denna gång ger jag mig inte. Den där soffhistorien står mig upp i halsen.
Så det är take it or leave it som gäller.
Oh Lord. Have mercy.
Idag ska jag och maken välja tapeter.
Maken och jag ska alltså komma överens.
Det är ungefär lika troligt som att kristdemokraten Alf Svensson skulle bli påsatt av Alexander Bard.
...forts lär följa...
Maken och jag ska alltså komma överens.
Det är ungefär lika troligt som att kristdemokraten Alf Svensson skulle bli påsatt av Alexander Bard.
...forts lär följa...
Packade kärringar.
Av olika anledningar så var min introduktion i makens släkt inte särskilt smärtfri på den tiden det begav sig.
Och när det vankas samkväm med dem så känner jag mig aningen obekväm.
Så när jag igår blev erbjuden ett glas vin så där på eftermiddagen så tackade jag ja utan tvekan.
Jag är inte så van vid alkohol.
Två snabba glas senare så får jag anstränga mig hårt för att inte snubbla på orden.
Vinet åker raka vägen upp till penthousevåningen.
Efter ytterligare två glas så inser jag att jag nog ska tacka nej till ett 5:e.
Och sitta still för att få rummet att sluta och snurra.
Och eftersom jag är typen som aldrig förlorar kontrollen så är det ingen som noterar läget.
På vägen hem hamnar jag vid ett någon annas bord, någon annanstans, och drar i mig en flaska till.
Lyckligtvis så har min dryckesbroder, en kvinna i det här fallet, svårare än jag att hålla ett straight face. Så all fokus hamnar på henne.
Och jag kan lugnt åka hem och sova ruset av mig.
Imorse vaknar jag och inser att jag fortfarande är fyrtitrejävla år.
Och bör kanske bete mig därefter också.
Och när det vankas samkväm med dem så känner jag mig aningen obekväm.
Så när jag igår blev erbjuden ett glas vin så där på eftermiddagen så tackade jag ja utan tvekan.
Jag är inte så van vid alkohol.
Två snabba glas senare så får jag anstränga mig hårt för att inte snubbla på orden.
Vinet åker raka vägen upp till penthousevåningen.
Efter ytterligare två glas så inser jag att jag nog ska tacka nej till ett 5:e.
Och sitta still för att få rummet att sluta och snurra.
Och eftersom jag är typen som aldrig förlorar kontrollen så är det ingen som noterar läget.
På vägen hem hamnar jag vid ett någon annas bord, någon annanstans, och drar i mig en flaska till.
Lyckligtvis så har min dryckesbroder, en kvinna i det här fallet, svårare än jag att hålla ett straight face. Så all fokus hamnar på henne.
Och jag kan lugnt åka hem och sova ruset av mig.
Imorse vaknar jag och inser att jag fortfarande är fyrtitrejävla år.
Och bör kanske bete mig därefter också.
Barnmisshandel.
Igår är vi på kalas hos släkten.
Barnen börjar leka med en ballong som vi vuxna sittande skall försöka fånga och daska till. Ja du hajar.
Ballongen kommer farandes i luften mot mig och jag tar i för kung och fosterland när jag daskar till den.
Problemet var bara att mellan min hand och ballongen så satt en liten taliban. Som råkade sträcka lite på sig just precis när jag smäller till.
En bruten mammanagel, näsblod och rivsår senare så åker vi.
Idag ser hon ut som om jag slagit henne sönder och samman.
Fatta hur mycket man tar i om man lyckas bryta en nagel i ett barns ansikte.
Och jag har inte alls dåligt samvete.
Nä, inte alls.
Barnen börjar leka med en ballong som vi vuxna sittande skall försöka fånga och daska till. Ja du hajar.
Ballongen kommer farandes i luften mot mig och jag tar i för kung och fosterland när jag daskar till den.
Problemet var bara att mellan min hand och ballongen så satt en liten taliban. Som råkade sträcka lite på sig just precis när jag smäller till.
En bruten mammanagel, näsblod och rivsår senare så åker vi.
Idag ser hon ut som om jag slagit henne sönder och samman.
Fatta hur mycket man tar i om man lyckas bryta en nagel i ett barns ansikte.
Och jag har inte alls dåligt samvete.
Nä, inte alls.
lördag 18 april 2009
Vårens höjdarblogg.
Hörrni.
Gör mig en tjänst och ta er tid och kolla in den här bloggen. Hon har nyss börjat, så läs från början.
Oavsett om man är intresserad av själva innehållet så skriver människan som en gud.
Och hon är helt jävla störd.
Humorstörd alltså.
Gör mig en tjänst och ta er tid och kolla in den här bloggen. Hon har nyss börjat, så läs från början.
Oavsett om man är intresserad av själva innehållet så skriver människan som en gud.
Och hon är helt jävla störd.
Humorstörd alltså.
fredag 17 april 2009
Changes of lanes.
Jag har jobbat ihop med maken i minst 10 år.
Jag har svurit som en babian i minst 10 år.
Jag har hatat, tjatat, gapat i minst 10 år.
Jag hotar med att söka nytt jobb en gång i kvartalet.
Vad händer?
Maken får i dagarna värsta jobberbjudandet. Han som aldrig i sitt liv varit anställd.
Och om han tar det så blir jag ensam kvar på skutan.
Amen vad fan.
Det var ju JAG som skulle dra.
Och tänk om han får en sexy babe som assistent. Och sätter på henne i stället. Been there, done that, got the t-shirt. Så att säga.
Och tänk om han byter ut sin gnälliga bajsfru.
Vojne vojne. Nu har jag skitit i det blå skåpet.
Jag har svurit som en babian i minst 10 år.
Jag har hatat, tjatat, gapat i minst 10 år.
Jag hotar med att söka nytt jobb en gång i kvartalet.
Vad händer?
Maken får i dagarna värsta jobberbjudandet. Han som aldrig i sitt liv varit anställd.
Och om han tar det så blir jag ensam kvar på skutan.
Amen vad fan.
Det var ju JAG som skulle dra.
Och tänk om han får en sexy babe som assistent. Och sätter på henne i stället. Been there, done that, got the t-shirt. Så att säga.
Och tänk om han byter ut sin gnälliga bajsfru.
Vojne vojne. Nu har jag skitit i det blå skåpet.
torsdag 16 april 2009
På ålderns höst.
Jag tycker att det är skitkul med bröllop.
Jag tror att jag fortfarande är 25 år.
Så när jag vittjar brevlådan idag så blir jag till mig i trasorna när jag ser ett kuvert med klassiska dubbla hjärtan på. En bröllopsinbjudan.
Jag hinner gissa vilka det handlar om och ler glatt medan jag sprättar kuvertet.
Och jag läser. Och fattar ingenting under den första mikrosekunden.
Tills jag inser att jag är fyrtitrejävlaskitår och att det är en släktings dotter som ska gifta sig.
Det är alltså dit man har kommit nu.
Man ska börja gå på släktingars och vänners BARNS jävla bröllop.
Jag är inte inte gammal, jag är inte gammal, jag är inte gammal, jag är inte gammal. Jag är tamejfan INTE gammal!
Jag tror att jag fortfarande är 25 år.
Så när jag vittjar brevlådan idag så blir jag till mig i trasorna när jag ser ett kuvert med klassiska dubbla hjärtan på. En bröllopsinbjudan.
Jag hinner gissa vilka det handlar om och ler glatt medan jag sprättar kuvertet.
Och jag läser. Och fattar ingenting under den första mikrosekunden.
Tills jag inser att jag är fyrtitrejävlaskitår och att det är en släktings dotter som ska gifta sig.
Det är alltså dit man har kommit nu.
Man ska börja gå på släktingars och vänners BARNS jävla bröllop.
Jag är inte inte gammal, jag är inte gammal, jag är inte gammal, jag är inte gammal. Jag är tamejfan INTE gammal!
onsdag 15 april 2009
Programmet Rent Hus.
Amenförhelvete!
Jag tittar på Rent Hus. Programmet där en städpatrull åker hem till någon som har det riktigt stökigt och skitigt.
Och jag kan fanimej inte fatta HUR man kan ha det så.
Att ligga i en säng där Sveriges alla pälsängrar har megaparty.
Fy i helskotta vilka äckelgrisar det finns.
Jag tittar på Rent Hus. Programmet där en städpatrull åker hem till någon som har det riktigt stökigt och skitigt.
Och jag kan fanimej inte fatta HUR man kan ha det så.
Att ligga i en säng där Sveriges alla pälsängrar har megaparty.
Fy i helskotta vilka äckelgrisar det finns.
Törs man?
Jag ska till återvinningsstationen idag igen.
Frågan är om jag ska ta makens Landrover och sätta på mig en keps.
Kanske ska ta med mig ett baseballträ också.
Utifall att.
Frågan är om jag ska ta makens Landrover och sätta på mig en keps.
Kanske ska ta med mig ett baseballträ också.
Utifall att.
tisdag 14 april 2009
Ibland är man farligt nära ett kok stryk.
I morse sladdar jag in på återvinningsstationen bara för att upptäcka att jag är 20 min för tidig.
Den är byggd så att många bilar kan köra in på en stor parkering, bara några meter från en gallergrind som leder in till själva anläggningen.
Ganska nära grinden står redan en bil och väntar.
Jag håller mig några meter bakom.
En kvart senare dundrar en sur gammal Volvo 740 förbi mig. Och förbi mannen som var före mig. Volvon ställer sig helt sonika närmast grinden.
Mannen-som-var-först får ett utbrott och kliver fram till Volvo-tomten. Som vägrar att flytta på sig. Mannen-som-var-först börjar gasta och nu reagerar andra runt omkring också.
Men gubbfan-i-Volvon vägrar fortfarande att flytta på sig.
Jag kör en Volvo jeep.
Den är stor.
Jag hatar idioter som tränger sig.
Nu faller det sig så att jag med lite trix och fix kan parkera in gubbfan-i-Volvon.
Så givetvis gör jag det.
Varpå han får tokspel.
Ungefär då öppnas grinden och mannen-som-var-först lyckas tråckla sig förbi och får åka in först.
Samtidigt så börjar gubbfan-i-Volvon skrika som en jävla idiot på mig. Han varvar motorn och insinuerar att han kommer köra på mig om jag inte flyttar på mig.
Jag rycker på axlarna och gestikulerar "be my guest".
Han kliver ur bilen och börjar skrika. Jag är en jävla sosse-kärring och kan jag flytta på biljäveln innan han mosar in trynet på mig. Och så vidare.
Jag är kolugn. Och säger:
"Ditt sexliv är inte så roligt va?"
Han kommer av sig helt och undrar om jag är dum i hela huvudet. Han står nu ca 50 cm från mitt ansikte och jag känner att det hela kommer gå över styr om jag inte tar över.
"Jag bara undrar. Du verkar lite stiff. Jag tycker du ska gå hem och prova på lite analsex så att du slappnar av lite. Stå här och skrika verkar ju bara bortkastat med tid."
Jag trodde gubbfan skulle få en hjärtinfarkt. Han blev vinröd i ansiktet, vände på klacken och satte sig i bilen.
Jag lade in drivern, rattade in på "slängområdet" gjorde det jag skulle och drog därifrån.
Och jag kan ärligt säga att det var länge sen jag var så nära ett kok stryk. Är fullkomligt övertygad om att det endast var mitt kön som var räddningen. Man slår inte kvinnor.
Men han lär passa sig för att trängas nästa gång, det är i alla fall ett som är säkert.
Den är byggd så att många bilar kan köra in på en stor parkering, bara några meter från en gallergrind som leder in till själva anläggningen.
Ganska nära grinden står redan en bil och väntar.
Jag håller mig några meter bakom.
En kvart senare dundrar en sur gammal Volvo 740 förbi mig. Och förbi mannen som var före mig. Volvon ställer sig helt sonika närmast grinden.
Mannen-som-var-först får ett utbrott och kliver fram till Volvo-tomten. Som vägrar att flytta på sig. Mannen-som-var-först börjar gasta och nu reagerar andra runt omkring också.
Men gubbfan-i-Volvon vägrar fortfarande att flytta på sig.
Jag kör en Volvo jeep.
Den är stor.
Jag hatar idioter som tränger sig.
Nu faller det sig så att jag med lite trix och fix kan parkera in gubbfan-i-Volvon.
Så givetvis gör jag det.
Varpå han får tokspel.
Ungefär då öppnas grinden och mannen-som-var-först lyckas tråckla sig förbi och får åka in först.
Samtidigt så börjar gubbfan-i-Volvon skrika som en jävla idiot på mig. Han varvar motorn och insinuerar att han kommer köra på mig om jag inte flyttar på mig.
Jag rycker på axlarna och gestikulerar "be my guest".
Han kliver ur bilen och börjar skrika. Jag är en jävla sosse-kärring och kan jag flytta på biljäveln innan han mosar in trynet på mig. Och så vidare.
Jag är kolugn. Och säger:
"Ditt sexliv är inte så roligt va?"
Han kommer av sig helt och undrar om jag är dum i hela huvudet. Han står nu ca 50 cm från mitt ansikte och jag känner att det hela kommer gå över styr om jag inte tar över.
"Jag bara undrar. Du verkar lite stiff. Jag tycker du ska gå hem och prova på lite analsex så att du slappnar av lite. Stå här och skrika verkar ju bara bortkastat med tid."
Jag trodde gubbfan skulle få en hjärtinfarkt. Han blev vinröd i ansiktet, vände på klacken och satte sig i bilen.
Jag lade in drivern, rattade in på "slängområdet" gjorde det jag skulle och drog därifrån.
Och jag kan ärligt säga att det var länge sen jag var så nära ett kok stryk. Är fullkomligt övertygad om att det endast var mitt kön som var räddningen. Man slår inte kvinnor.
Men han lär passa sig för att trängas nästa gång, det är i alla fall ett som är säkert.
måndag 13 april 2009
Tv-programmet Färjan 2
Jag tittar på Färjan 2.
Jag kan konstatera att de finns de som har värre arbeten än vad jag har.
Faktiskt.
T ex de som jobbar nattskiftet på Finlandsfärjorna och torkar spyor.
Jag lovar på heder och samvete att jag inte ska klaga på jobbet på hela veckan.
Jag kan konstatera att de finns de som har värre arbeten än vad jag har.
Faktiskt.
T ex de som jobbar nattskiftet på Finlandsfärjorna och torkar spyor.
Jag lovar på heder och samvete att jag inte ska klaga på jobbet på hela veckan.
Glömde visst.
Å ja just det ja.
Jag har visst ätit som en gris hela påsken.
I morgon är det tisdag.
På tisdagar går man på Viktväktarmöte och väger in sig.
Undrar om de märker om jag bara står med ena foten på vågen.
Vilken loser man är.
Jag har visst ätit som en gris hela påsken.
I morgon är det tisdag.
På tisdagar går man på Viktväktarmöte och väger in sig.
Undrar om de märker om jag bara står med ena foten på vågen.
Vilken loser man är.
En summering av påsken.
Fyra dagar, från morgon till kväll har jag och maken tillbringat i trädgården. Jag har till och med tvingat tonåringen med pojkvän att hjälpa till.
Så jag står inte så högt på populäritetsskalan just nu.
Vi har varit Sveriges sämsta föräldrar och låtit talibanen titta på tv exakt så mycket hon vill och fått äta obegränsat med godis. Givetvis har hon fått luncher och middagar, men vi har inte engagerat oss i henne över huvud taget.
Och självklart går detta henne inte obemärkt förbi.
Idag får hon att raus-anfall och meddelar klart och tydligt, även för alla grannar, att vi är "världens tråkigaste föräldrar för ni gör INGENTING med mig!"
Och det hjälpte inte att jag försökte förklara att, bara vi är klara med den förbannade (näe, just det sa jag inte) trädgården, så ska jag börja bling-blinga hennes lekstuga som hon fick sent förra sommaren.
Dessvärre hann vi inte bli helt klara även om större delen av trädgården är totalt renrakad. Tonåringen sitter i soffan och beklagar sig: "mamma, så fort nån går där ute på gatan så känns det som om nån är i trädgården! Och mamma, jag kommer inte kunna sola på HELA sommaren!"
Och syfter på den numera typ 70 cm höga häcken.
Herrejävlar vilket skittråkigt inlägg.
Kan bero på att jag är helt slut och har ont precis i hela kroppen.
Känns ju grejtans att åka och jobba i morgon.
Så jag står inte så högt på populäritetsskalan just nu.
Vi har varit Sveriges sämsta föräldrar och låtit talibanen titta på tv exakt så mycket hon vill och fått äta obegränsat med godis. Givetvis har hon fått luncher och middagar, men vi har inte engagerat oss i henne över huvud taget.
Och självklart går detta henne inte obemärkt förbi.
Idag får hon att raus-anfall och meddelar klart och tydligt, även för alla grannar, att vi är "världens tråkigaste föräldrar för ni gör INGENTING med mig!"
Och det hjälpte inte att jag försökte förklara att, bara vi är klara med den förbannade (näe, just det sa jag inte) trädgården, så ska jag börja bling-blinga hennes lekstuga som hon fick sent förra sommaren.
Dessvärre hann vi inte bli helt klara även om större delen av trädgården är totalt renrakad. Tonåringen sitter i soffan och beklagar sig: "mamma, så fort nån går där ute på gatan så känns det som om nån är i trädgården! Och mamma, jag kommer inte kunna sola på HELA sommaren!"
Och syfter på den numera typ 70 cm höga häcken.
Herrejävlar vilket skittråkigt inlägg.
Kan bero på att jag är helt slut och har ont precis i hela kroppen.
Känns ju grejtans att åka och jobba i morgon.
lördag 11 april 2009
När händerna är snabbare än hjärnan.
Ehh.
Det kanske inte var så smart det här med att jämna 4 träd med marken.
Det är med andra ord färdigbajsat på entréplanet.
Såvida man inte skiter i att tända lampan.
Ibland är jag osedvanligt jävla korkad.
Det kanske inte var så smart det här med att jämna 4 träd med marken.
På entréplanet har vi ett gästbadrum. Med två stora fönster. Som vätter ut i trädgården och gatan utanför. Och när man inte orkar gå på toa på övervåningen så använder man givetvis detta badrum.
Typ varje dag.
Och jag kom plötsligt ihåg varför de nedhuggna träden var placerade just där.Det är med andra ord färdigbajsat på entréplanet.
Såvida man inte skiter i att tända lampan.
Ibland är jag osedvanligt jävla korkad.
Hoppsan.
Jag går ut i den soliga trädgården och kan, liksom alla andra som passerar förbi, konstatera att det ser ut som om en orkan röjt igenom just vår trädgård.
Herrejävlar så mycket man kan skövla bara man är på rätt humör.
Dvs förbannad.
Nu har jag släpat fram häcksågen.
100 meter häck ska jämnas almost to marken.
Sen kommer jag att täppa till truten på maken, som alltid säger att jag aldrig hjälper till i trädgården.
Jag lär inte behöva göra ett skit de närmaste 3 åren.
Herrejävlar så mycket man kan skövla bara man är på rätt humör.
Dvs förbannad.
Nu har jag släpat fram häcksågen.
100 meter häck ska jämnas almost to marken.
Sen kommer jag att täppa till truten på maken, som alltid säger att jag aldrig hjälper till i trädgården.
Jag lär inte behöva göra ett skit de närmaste 3 åren.
Facebook - ett jävla otyg.
Jag kan fan inte med det här med Facebook.
Men eftersom "alla" säger att man måste ha det, så har jag det.
Men det stressar ihjäl mig.
Detta eftersom varje gång jag är inne så syns det tydligen, och poff, så är det 7 personer som vill chatta.
Samtidigt.
Och efter att jag fick min diagnos i höstas så har det bl a medfört att jag inte fixar den typen av stress. (Har hört att man kan göra sig osynlig men är aldrig inne så länge att jag kan klura ut hur.)
Så när jag ska gå in på Facebook nu för tiden så gör jag det på okristliga tider.
När inte en käft är vaken.
Och känner mig som en inbrottstjuv.
Fort in och fort ut.
Hur cp är det då?!
Men eftersom "alla" säger att man måste ha det, så har jag det.
Men det stressar ihjäl mig.
Detta eftersom varje gång jag är inne så syns det tydligen, och poff, så är det 7 personer som vill chatta.
Samtidigt.
Och efter att jag fick min diagnos i höstas så har det bl a medfört att jag inte fixar den typen av stress. (Har hört att man kan göra sig osynlig men är aldrig inne så länge att jag kan klura ut hur.)
Så när jag ska gå in på Facebook nu för tiden så gör jag det på okristliga tider.
När inte en käft är vaken.
Och känner mig som en inbrottstjuv.
Fort in och fort ut.
Hur cp är det då?!
fredag 10 april 2009
Jippijajej
Han kom.
Han såg.
JAG segrade.
I morgon inhandlas en styck kompostkvarn.
Asså.
Jag måste vara en jävel på matlagning.
Han såg.
JAG segrade.
I morgon inhandlas en styck kompostkvarn.
Asså.
Jag måste vara en jävel på matlagning.
Ibland är man lite för snabb.
Jag har gått bärsärkargång i trädgården. Jämnat 4 träd med marken. (Dock inga äppelträd för då hade jag blivit ensamstående.)
När jag efteråt tittar ut över trädgården så konstaterar jag två saker;
1) Nästan 1000 kvm tomt är täckt med grenar. Som på nåt sätt måste bort.
2) Vi kommer ha full insyn de närmaste två åren.
Tänkte inte på det.
Och snart kommer maken hem. Han kommer tro att han gått in på fel tomt.
Sen kommer han att öppna dörren och gasta: "va i helvete haru gjort?!"
Bäst jag ställer mig vid spisen och trollar fram en jävligt god middag.
Fort som fan.
När jag efteråt tittar ut över trädgården så konstaterar jag två saker;
1) Nästan 1000 kvm tomt är täckt med grenar. Som på nåt sätt måste bort.
2) Vi kommer ha full insyn de närmaste två åren.
Tänkte inte på det.
Och snart kommer maken hem. Han kommer tro att han gått in på fel tomt.
Sen kommer han att öppna dörren och gasta: "va i helvete haru gjort?!"
Bäst jag ställer mig vid spisen och trollar fram en jävligt god middag.
Fort som fan.
Hörrni kära läsare, kan vi göra en deal här?
Jag har det för det mesta ganska körigt. Det är sällan det kommer fram i bloggen, vilket inte heller är min avsikt. Jag har valt att försöka beskriva en del av min vardag genom att se det humoristiska i allt. Ibland lyckas jag, ibland inte.
Hur som helst så surfar jag runt på många, många bloggar. Och jag är superkass på att lämna avtryck. Ibland beror det på avsaknad av tid för jag bara drar igenom inläggen och hastar vidare till nästa. Men ibland beror det på att jag känner mig som en inkräktare och skäms lite. Som att tjuvläsa en dagbok. Hur man nu kan känna så då det är offentliga bloggar vi talar om.
Och vi är många som har något att säga. Och ibland suger vi på att skriva, men många gånger är det lysande. Själv är jag medveten om min ojämna kvalitet, men faktum är att jag väljer att skita i det. Jag skriver när jag har nåt att säga och sen om det blir bra eller dåligt, well, life sucks ibland.
Och ibland tycker jag själv att jag är svinbra. Och då är jag ute på farliga marker för då märker jag att jag har en tendens att jämföra mig själv med så kallade kända "privatbloggare". Och undrar hur i helvete en del av dem kan få sådan uppmärksamhet. Och varför ser inte hela världen MIG?!
Men så kommer jag på mig själv med att man ska vara ödmjuk. Jag är oerhört tacksam för att någon över huvud taget läser mig. För allt handlar de facto om bekräftelse och jag är inte sämre än någon annan. Och jag försöker vara noga med att tacka för eventuella komplimanger. För jag blir genuint varm i hjärtat av dem.
Men just det här med ödmjukhet är intressant. Jag noterar nämligen att det finns ett par stycken kända "privatbloggare", alltså människor som inte är regelrätta kändisar, som inte besitter någon som helst ödmjukhet. Där höga besökssiffor och lite mediauppvaktning har fått dem att glömma allt vad tacksamhet och ödmjukhet heter.
Och det var dit jag skulle komma med det här inlägget. Oddsen är inte särskilt höga men om jag någon gång skulle blir "stor" så lyssna noga nu kära vänner: blir jag en sån som inte tackar för komplimanger eller på annat sätt brister i min ödmjukhet; skicka mig en brevbomb för fan. Helt ärligt.
För jag vill INTE bli en högfärdig jävla prettobloggare.
Hur som helst så surfar jag runt på många, många bloggar. Och jag är superkass på att lämna avtryck. Ibland beror det på avsaknad av tid för jag bara drar igenom inläggen och hastar vidare till nästa. Men ibland beror det på att jag känner mig som en inkräktare och skäms lite. Som att tjuvläsa en dagbok. Hur man nu kan känna så då det är offentliga bloggar vi talar om.
Och vi är många som har något att säga. Och ibland suger vi på att skriva, men många gånger är det lysande. Själv är jag medveten om min ojämna kvalitet, men faktum är att jag väljer att skita i det. Jag skriver när jag har nåt att säga och sen om det blir bra eller dåligt, well, life sucks ibland.
Och ibland tycker jag själv att jag är svinbra. Och då är jag ute på farliga marker för då märker jag att jag har en tendens att jämföra mig själv med så kallade kända "privatbloggare". Och undrar hur i helvete en del av dem kan få sådan uppmärksamhet. Och varför ser inte hela världen MIG?!
Men så kommer jag på mig själv med att man ska vara ödmjuk. Jag är oerhört tacksam för att någon över huvud taget läser mig. För allt handlar de facto om bekräftelse och jag är inte sämre än någon annan. Och jag försöker vara noga med att tacka för eventuella komplimanger. För jag blir genuint varm i hjärtat av dem.
Men just det här med ödmjukhet är intressant. Jag noterar nämligen att det finns ett par stycken kända "privatbloggare", alltså människor som inte är regelrätta kändisar, som inte besitter någon som helst ödmjukhet. Där höga besökssiffor och lite mediauppvaktning har fått dem att glömma allt vad tacksamhet och ödmjukhet heter.
Och det var dit jag skulle komma med det här inlägget. Oddsen är inte särskilt höga men om jag någon gång skulle blir "stor" så lyssna noga nu kära vänner: blir jag en sån som inte tackar för komplimanger eller på annat sätt brister i min ödmjukhet; skicka mig en brevbomb för fan. Helt ärligt.
För jag vill INTE bli en högfärdig jävla prettobloggare.
torsdag 9 april 2009
In a killing mood.
Någonstans utanför mitt sovrumsfönster kvittrar en fågeljävel varje morgon 03.00.
Någonstans i mitt hus finns en luftpistol.
Högre makter kan ju bara hoppas att dessa två aldrig möts.
Någonstans i mitt hus finns en luftpistol.
Högre makter kan ju bara hoppas att dessa två aldrig möts.
onsdag 8 april 2009
Ibland undrar man hur det står till i huvudet på folk.
När man är egen företagare och arbetar i två olika branscher så är alla arbetsdagar olika. Och man kan aldrig planera en dag i förväg. För alltid händer nåt skit.
Härom dagen fick jag göra en brandkårsutryckning till vår största butik i norrort. Glassföretaget hade missat säsongens första leverans och jag fick åka och tokhandla glass för många tusen kronor. Med talibanen i släptåg. Och det är ju en utmaning bara det.
Nåväl, frysen sattes på, glassen lades i och en sur jävla fru kunde dra hem igen.
Nästa dag ringer maken, som råkat ha vägarna förbi butiken, och skriker som en babian.
Nån jävla idiot till anställd hade fått för sig att dammsuga och drar då ur kontakten till glassboxen. Och skiter i att stoppa tillbaka den.
Så det krävs ju inga högre studieskulder för att lista ut vad som händer.
Fatta att man undrar vad man håller på med ibland.
Härom dagen fick jag göra en brandkårsutryckning till vår största butik i norrort. Glassföretaget hade missat säsongens första leverans och jag fick åka och tokhandla glass för många tusen kronor. Med talibanen i släptåg. Och det är ju en utmaning bara det.
Nåväl, frysen sattes på, glassen lades i och en sur jävla fru kunde dra hem igen.
Nästa dag ringer maken, som råkat ha vägarna förbi butiken, och skriker som en babian.
Nån jävla idiot till anställd hade fått för sig att dammsuga och drar då ur kontakten till glassboxen. Och skiter i att stoppa tillbaka den.
Så det krävs ju inga högre studieskulder för att lista ut vad som händer.
Fatta att man undrar vad man håller på med ibland.
tisdag 7 april 2009
En häxa till svärmor, he he!
Hängbröst or no hängbröst.
Igår stod jag och pratade med min granne.
Vi pratade hängbröst.
Hon talade om att hon minsann hört att det från nyckelbenet ned till mitten av bröstvårtan inte skall vara längre än 22 cm.
Och nu blir det kul.
För hur många av mina kvinnliga läsare kommer under det närmaste dygnet kunna låta bli att ta fram ett måttband?
Behöver ni hjälp? Ring och boka tid hos Michael Olenius på KirurgCentrum.
Han är skitbra.
Har jag hört.
Hehe.
Vi pratade hängbröst.
Hon talade om att hon minsann hört att det från nyckelbenet ned till mitten av bröstvårtan inte skall vara längre än 22 cm.
Och nu blir det kul.
För hur många av mina kvinnliga läsare kommer under det närmaste dygnet kunna låta bli att ta fram ett måttband?
Behöver ni hjälp? Ring och boka tid hos Michael Olenius på KirurgCentrum.
Han är skitbra.
Har jag hört.
Hehe.
måndag 6 april 2009
Hur man får en fru ut i trädgården.
Jag är allt annat än en trädgårdsmänniska.
Alltså, jag sitter gärna där, men jag gillar inte att hålla på med blommor och sånt skit. De blommor jag vill ha, köper jag färdiga.
Maken gillar trädgård.
Makes trädgård, hustrus hus. Bra deal där.
Make har aldrig tid med trädgård.
Maken har, bland annat, 8 äppelträd.
Som bara äpplar mer och mer för varje jävla år.
Jag är allergisk mot äpplen. Såvida de inte kommer i färdiga äppelpajer. Men såna hänger ju knappast i träd, så jag köper det också.
Nåväl.
Idag var det måndag.
Me hate måndagar.
Me hate chefer som ringer sönder min hjärna.
Så jag var på ett riktigt skithumör när jag kom hem.
För jag visste att även om jag är hemma så ska det ringas ett antal gånger till.
Men så kom jag på vad jag kunde göra för att slippa vara i närheten av en telefon.
Jag gick ut i min soliga trädgård.
Och hämtade häcksaxen.
Och började kastrera äppelträden.
Det är färdigäpplat här på ett tag.
Alltså, jag sitter gärna där, men jag gillar inte att hålla på med blommor och sånt skit. De blommor jag vill ha, köper jag färdiga.
Maken gillar trädgård.
Makes trädgård, hustrus hus. Bra deal där.
Make har aldrig tid med trädgård.
Maken har, bland annat, 8 äppelträd.
Som bara äpplar mer och mer för varje jävla år.
Jag är allergisk mot äpplen. Såvida de inte kommer i färdiga äppelpajer. Men såna hänger ju knappast i träd, så jag köper det också.
Nåväl.
Idag var det måndag.
Me hate måndagar.
Me hate chefer som ringer sönder min hjärna.
Så jag var på ett riktigt skithumör när jag kom hem.
För jag visste att även om jag är hemma så ska det ringas ett antal gånger till.
Men så kom jag på vad jag kunde göra för att slippa vara i närheten av en telefon.
Jag gick ut i min soliga trädgård.
Och hämtade häcksaxen.
Och började kastrera äppelträden.
Det är färdigäpplat här på ett tag.
Renoveringshets
Maken läser DN och hummar och muttrar högt. Och till slut kan han inte hålla sig;
"Det står här att renoveringshets ofta leder till skilsmässa, och det stämmer ju!"
-"Vafan snackar du om? MENAR du du på fullt allvar att jag hetsar dig?!"
-"Ja."
-"Okey, då vill jag gärna att du talar om för mig när DU renoverade här hemma senast!"
-"Amen....alltså...när vi flyttade in!"
-"Du. Det är SJU år sen vi flyttade in. Det är SEX år sen som badrummet däruppe påbörjades och fortfarande inte är färdigt, så tala om för mig hur du kan påstå att jag RENOVERINGSHETSAR dig!"
Sen gick jag från bordet. Skitsur.
-"Men du. Alltså. Förlåt. Jag skojade bara."
Han kan sitta på kontoret och pula med sina jävla excelfiler, så tar jag hand om hemmet.
Renoveringshets. My ass.
"Det står här att renoveringshets ofta leder till skilsmässa, och det stämmer ju!"
-"Vafan snackar du om? MENAR du du på fullt allvar att jag hetsar dig?!"
-"Ja."
-"Okey, då vill jag gärna att du talar om för mig när DU renoverade här hemma senast!"
-"Amen....alltså...när vi flyttade in!"
-"Du. Det är SJU år sen vi flyttade in. Det är SEX år sen som badrummet däruppe påbörjades och fortfarande inte är färdigt, så tala om för mig hur du kan påstå att jag RENOVERINGSHETSAR dig!"
Sen gick jag från bordet. Skitsur.
-"Men du. Alltså. Förlåt. Jag skojade bara."
Han kan sitta på kontoret och pula med sina jävla excelfiler, så tar jag hand om hemmet.
Renoveringshets. My ass.
Måndagar med chefen.
Klockan är nu 12.28 och maken har hittills ringt mig 12 gånger idag (nej, jag skojar INTE) så nu stänger jag av min mobil, och jag skiter dessutom i att svara på kontorstelefonen.
Sa jag att jag hatar måndagar?
Sa jag att jag hatar måndagar?
söndag 5 april 2009
Det här med förhållanden.
Med tanke på att jag drömde att maken var otrogen inatt (läs föregående inlägg) så har jag funderat lite på det här med förhållanden och hur det förändras med åren.
Jag har varit tillsammans med maken i 10-12 år. Gifta i 7-8-9 år. NÄÄÄ, jag har ingen koll och jag vet att det är kvinnans lott. Skit i det nu.
Nåväl. I början så minns jag hur illa han tyckte om smink. Han tyckte att det så fnaskigt ut. Och eftersom man är dökär så gör man så mycket dumma saker.
Som att sluta sminka sig.
Och efter jobbet så tar jag alltid av mig mina kläder. Alltså byter till nåt mer "bekvämt". Mysbrallor och t-shirt. Not so sexigt.
Vid något tillfälle köper jag en snygg pyjamas på Victoria Secrets. En randig liten historia. Och jag köper några till. För maken tyckte att jag såg så "gullig" ut i pyjamas. Amenvafan, jag hör hur det låter.
Nu. Ett gäng år senare så vet man vad klockan är slagen när han;
...talar om för tonåringen att hon är skitsnygg när hon sminkar sig...
...frågar om jag "verkligen ska se ut så där?.....när jag drar på mig mina pyjamasar...
...när han vid middagsbordet erkänner att väderbruttan på TV4, Tone Bekkestad, är en grym urping.
Ska nog gå runt kvarteret idag och kolla om vi har nån nyinflyttad granne.
Jag har varit tillsammans med maken i 10-12 år. Gifta i 7-8-9 år. NÄÄÄ, jag har ingen koll och jag vet att det är kvinnans lott. Skit i det nu.
Nåväl. I början så minns jag hur illa han tyckte om smink. Han tyckte att det så fnaskigt ut. Och eftersom man är dökär så gör man så mycket dumma saker.
Som att sluta sminka sig.
Och efter jobbet så tar jag alltid av mig mina kläder. Alltså byter till nåt mer "bekvämt". Mysbrallor och t-shirt. Not so sexigt.
Vid något tillfälle köper jag en snygg pyjamas på Victoria Secrets. En randig liten historia. Och jag köper några till. För maken tyckte att jag såg så "gullig" ut i pyjamas. Amenvafan, jag hör hur det låter.
Nu. Ett gäng år senare så vet man vad klockan är slagen när han;
...talar om för tonåringen att hon är skitsnygg när hon sminkar sig...
...frågar om jag "verkligen ska se ut så där?.....när jag drar på mig mina pyjamasar...
...när han vid middagsbordet erkänner att väderbruttan på TV4, Tone Bekkestad, är en grym urping.
Ska nog gå runt kvarteret idag och kolla om vi har nån nyinflyttad granne.
Det här med hår.
Jag har alltid mitt hår uppsatt i en klämma. Alltid.
Jag tittar mig aldrig i spegeln.
Skulle jag mot förmodan sminka mig, så gör jag det framför en liten, liten spegel som jag håller i handen.
I ena badrummet har jag en sån där gammeldags spegel du vet, en sån där med bred guldram runt. Som jag har målat silver och hängt horisontellt. (Vad det nu har med saken att göra..)
Efter att ha duschat och borstat håret (rutingöra utan tanke bakom), så råkar jag gå förbi hela denna spegel, och i ögonvrån noterar jag något konstigt på min rygg. Nedanför behå-knäppningen och i knapp midjehöjd. Och det följer efter mig när jag går.
Jag backar, sätter på mig glajerna och vänder ryggen till spegeln;
Och konstaterar att det måste vara mycket länge sen jag tog en titt på mig själv i spegeln.
För jag har svinlångt hår.
Eftersom det är många år sedan som jag tyckte att allt kretsade kring utseendet, så har jag låtit åren liksom passera. Och inte brytt mig. Hår är hår, och det bara finns där snurrat runt en klämma.
Jag måste ha befunnit mig i nåt jävla coma-land i flera år. Inte undra på att jag inatt drömde att maken var otrogen men nån grannkärring som hette Susanne. Och plötsligt börjat röka marijuana varje dag. Han som inte ens kan stava till tobak.
Herregud. Jag måste skärpa mig. Nu.
Jag tittar mig aldrig i spegeln.
Skulle jag mot förmodan sminka mig, så gör jag det framför en liten, liten spegel som jag håller i handen.
I ena badrummet har jag en sån där gammeldags spegel du vet, en sån där med bred guldram runt. Som jag har målat silver och hängt horisontellt. (Vad det nu har med saken att göra..)
Efter att ha duschat och borstat håret (rutingöra utan tanke bakom), så råkar jag gå förbi hela denna spegel, och i ögonvrån noterar jag något konstigt på min rygg. Nedanför behå-knäppningen och i knapp midjehöjd. Och det följer efter mig när jag går.
Jag backar, sätter på mig glajerna och vänder ryggen till spegeln;
Och konstaterar att det måste vara mycket länge sen jag tog en titt på mig själv i spegeln.
För jag har svinlångt hår.
Eftersom det är många år sedan som jag tyckte att allt kretsade kring utseendet, så har jag låtit åren liksom passera. Och inte brytt mig. Hår är hår, och det bara finns där snurrat runt en klämma.
Jag måste ha befunnit mig i nåt jävla coma-land i flera år. Inte undra på att jag inatt drömde att maken var otrogen men nån grannkärring som hette Susanne. Och plötsligt börjat röka marijuana varje dag. Han som inte ens kan stava till tobak.
Herregud. Jag måste skärpa mig. Nu.
En bloggförfrågan.
Monica vill gärna att jag lägger in den här länken;
En mammas sökande efter sitt försvunna barn.
Och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn.
En mammas sökande efter sitt försvunna barn.
Och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn.
fredag 3 april 2009
Anonyma Ätare
Jag är helt solokvist; tonåringen hos sin far, talibanen i sin säng, maken jobbar i butik.
Väry najs.
Om det inte vore för att talibanen "beställde" hem en påse dillchips, som hon ätit lite ur.
Nu ligger den på diskbänken och skriker efter mig.
Finns det verkligen inget "Anonyma Ätare", som man kan ringa?
Amenfyfanjagläggermignerochdörsnart.
Jävla skitbantning.
Väry najs.
Om det inte vore för att talibanen "beställde" hem en påse dillchips, som hon ätit lite ur.
Nu ligger den på diskbänken och skriker efter mig.
Finns det verkligen inget "Anonyma Ätare", som man kan ringa?
Amenfyfanjagläggermignerochdörsnart.
Jävla skitbantning.
Att stå i butik.
Igår och idag har jag jobbat i två av våra butiker.
I vår familj går det nämligen till så här;
Framåt våren så går maken in i butikernas webb-baserade scheman och sätter upp sig själv hej vilt överallt mellan maj och juli. Och alltid på dubbelpass, dvs 10-23 eller 11-22.
"För det är nyttigt att jobba i butikerna".
Och det är det ju. Förvisso.
Sen går det några veckor. Närmare bestämt gärna till nån dag innan hans första pass. Då får han panik. "Oj-hoppsan-jag-har-visst-satt-upp-mig-på-för-många-pass-och-jag-har-ju-inte-tid!"
Och då får hustrun gå in och städa upp. Och eftersom vår personal gör scheman två månader i förväg, så blir detta städande ganska svårt för hustrun.
Så det slutar alltid med att HUSTRUN får ställa sig i butikerna. Dela på makens dubbelpass.
Så det är alltså vad jag har pysslat med två dagar i rad.
Jag är inte så van.
Så jag tänker inte på att man kanske ska ha FOTRÄTA skor på sig.
Helst inte högklackade stövlar.
Jag har så ont i fötterna att jag kryper upp för trappan här hemma. På allvar.
Talibanen tycker att det är värsta fredagsunderhållningen.
Kul att man kan roa någon.
I vår familj går det nämligen till så här;
Framåt våren så går maken in i butikernas webb-baserade scheman och sätter upp sig själv hej vilt överallt mellan maj och juli. Och alltid på dubbelpass, dvs 10-23 eller 11-22.
"För det är nyttigt att jobba i butikerna".
Och det är det ju. Förvisso.
Sen går det några veckor. Närmare bestämt gärna till nån dag innan hans första pass. Då får han panik. "Oj-hoppsan-jag-har-visst-satt-upp-mig-på-för-många-pass-och-jag-har-ju-inte-tid!"
Och då får hustrun gå in och städa upp. Och eftersom vår personal gör scheman två månader i förväg, så blir detta städande ganska svårt för hustrun.
Så det slutar alltid med att HUSTRUN får ställa sig i butikerna. Dela på makens dubbelpass.
Så det är alltså vad jag har pysslat med två dagar i rad.
Jag är inte så van.
Så jag tänker inte på att man kanske ska ha FOTRÄTA skor på sig.
Helst inte högklackade stövlar.
Jag har så ont i fötterna att jag kryper upp för trappan här hemma. På allvar.
Talibanen tycker att det är värsta fredagsunderhållningen.
Kul att man kan roa någon.
Ni som följer mig. Uppdaterat.
Jag blir så glad varje gång jag upptäcker att någon registrerat sig här till höger, i den här Följar-mojen, eller vad det nu kallas för.
Då känns det mindre ensamt när man sitter här och skriver ut i sajberspäjset.
Tack!
Uppdatering: Jösses, 24 st följare! Jag tänkte att; det vore kul om man fick ihop 20 st! Även om jag ser att jag har mellan 200-300 besökare om dagen. Och som Isabelle skriver: det finns ett gäng som följer via RSS, eller vad fasen det nu heter.
Hur som helst så blir jag jätteglad! Tack än en gång alla ni som registrerat er!
Då känns det mindre ensamt när man sitter här och skriver ut i sajberspäjset.
Tack!
Uppdatering: Jösses, 24 st följare! Jag tänkte att; det vore kul om man fick ihop 20 st! Även om jag ser att jag har mellan 200-300 besökare om dagen. Och som Isabelle skriver: det finns ett gäng som följer via RSS, eller vad fasen det nu heter.
Hur som helst så blir jag jätteglad! Tack än en gång alla ni som registrerat er!
torsdag 2 april 2009
Sanningens kranka blekhet.
Om jag åt?
Have one guess.
Om jag har ångest idag?
Have no guess.
Jag är en jävla idiot.
Have one guess.
Om jag har ångest idag?
Have no guess.
Jag är en jävla idiot.
onsdag 1 april 2009
Jag och min karaktär. Yea, right!
Jag går ju som sagt hos Viktväktarna sedan några veckor.
Piece of cake. Faktiskt.
Ikväll var det tänkt att jag skulle klara mandomsprovet; jag ska ut och äta med ett gäng tjejer.
Vi har värsta nya gourmetrestaurangen här i fina förorten. Just denna har jag aldrig varit på så jag surfar in på hemsidan för att bestämma mig i förväg för vad jag ska äta.
Min plan var noga genomtänkt; äta nyttig middag hemma och sen ta en lätt sallad på resturangen.
Nu har jag gått igenom menyn.
Och jag säger bara en sak;
Fuck Viktväktarna.
Ikväll kommer jag äta som en gris.
Nån jävla ordning får det vara.
Piece of cake. Faktiskt.
Ikväll var det tänkt att jag skulle klara mandomsprovet; jag ska ut och äta med ett gäng tjejer.
Vi har värsta nya gourmetrestaurangen här i fina förorten. Just denna har jag aldrig varit på så jag surfar in på hemsidan för att bestämma mig i förväg för vad jag ska äta.
Min plan var noga genomtänkt; äta nyttig middag hemma och sen ta en lätt sallad på resturangen.
Nu har jag gått igenom menyn.
Och jag säger bara en sak;
Fuck Viktväktarna.
Ikväll kommer jag äta som en gris.
Nån jävla ordning får det vara.
tisdag 31 mars 2009
Vafan hände?
Jag gillar märkesvaror och tänker inte skämmas ett jävla dugg för det.
Jag började med Mulberry för många år sen och när jag tröttnade på dom så gick jag över till Gucci under några år.
Från Gucci gick jag över till min hovleverantör; Louis Vuitton där jag handlat de senaste 6 åren.
Tänker att jag kanske ska se vad Gucci har att erbjuda nu för tiden och rasslar in på deras hemsida. Närmare bestämt på skoavdelningen.
Jag möts av dessa. Och undrar vad i helskotta som hände på vägen.
Och det är väl god service att man kan tillgodose alla typer av människor, men vill man ha fnaskpjuck så inte fan handlar man väl dom på Gucci?
Eller har jag missat nåt sen senast?!


Jag tror jag hoppar Gucci.
Jag började med Mulberry för många år sen och när jag tröttnade på dom så gick jag över till Gucci under några år.
Från Gucci gick jag över till min hovleverantör; Louis Vuitton där jag handlat de senaste 6 åren.
Tänker att jag kanske ska se vad Gucci har att erbjuda nu för tiden och rasslar in på deras hemsida. Närmare bestämt på skoavdelningen.
Jag möts av dessa. Och undrar vad i helskotta som hände på vägen.
Och det är väl god service att man kan tillgodose alla typer av människor, men vill man ha fnaskpjuck så inte fan handlar man väl dom på Gucci?
Eller har jag missat nåt sen senast?!


Jag tror jag hoppar Gucci.
Somliga dagar.
Kors i taket.
Har absolut inte ett skit att skriva om idag.
Inte ens att jag lyckats gå ned 1,4 kilo när jag gjorde min sedvanlig tisdagsvägning hos Viktväktarna.
Kanske för att jag just i detta nu har fullt upp med att trycka i mig så kallade Viktväktar-bars, dvs VV-godis.
Måste ju fira lite.
Anneli din skithög, kan du komma förbi i morgon, eller nåt. Måste ha nycklarna till kontoret.
Har absolut inte ett skit att skriva om idag.
Inte ens att jag lyckats gå ned 1,4 kilo när jag gjorde min sedvanlig tisdagsvägning hos Viktväktarna.
Kanske för att jag just i detta nu har fullt upp med att trycka i mig så kallade Viktväktar-bars, dvs VV-godis.
Måste ju fira lite.
Anneli din skithög, kan du komma förbi i morgon, eller nåt. Måste ha nycklarna till kontoret.
måndag 30 mars 2009
På tv: Färjan 2
Har tv:n på medan jag jobbmailar.
Såpan "Färjan2" går på 5:an.
Plötsligt hör jag introt till den gamla klassikern; Kung Fu Fighting.
Nynnar sig lite.
Tills jag noterar att den sjungs på finska.
Känns så där va.
Såpan "Färjan2" går på 5:an.
Plötsligt hör jag introt till den gamla klassikern; Kung Fu Fighting.
Nynnar sig lite.
Tills jag noterar att den sjungs på finska.
Känns så där va.
Kvinnliga ideal, enligt maken.
Maken pratar aldrig om min vikt.
Maken har alltid påstått att han inte gillar smala kvinnor. Alltså, när det kommer till att leva ihop med dem. (Nää, inte att sexa med dem heller.)
Maken är i grund och botten en säljare.
En mycket skicklig sådan.
Och jag vill gärna INTE tro att ovan har något att göra med varandra.
Men jag är inte dum.
Häromdagen nämner jag mitt höftmått, alltså det jag för 4 veckor startade med. Och säger att jag ska ha ned det till 80 cm (in my dreams!).
Han hostar till och säger: "Nämen, är inte idealmåttet 90-60-90?" Men så kommer han på sig själv och tillägger snabbt; "Eller nåt....Har jag hört....."
Och försöker låta som om han inte har koll för fem öre. Att han egentligen inte bryr sig. Fast han i själva verket har järnkoll. Om inte annat för att han är en extrem siffermänniska.
Och det var nästan så att jag gick på det. För en sekund.
Men så var det ju det där med att sälja.
Så bara för det så ska jag göra ett experiment. För att se om han möjligen på gamla da'r blivit gubbsjuk;
Jag ska bli smal som satan.
Det 43-åriga fejset?
Inga problem. Jag ringer min kompis Farbror Doktorn.
(Och jaaaa, experimentet är till för att gagna MIG i första hand. Om utifall nån trädkramarkärring därute har synpunkter!)
Maken har alltid påstått att han inte gillar smala kvinnor. Alltså, när det kommer till att leva ihop med dem. (Nää, inte att sexa med dem heller.)
Maken är i grund och botten en säljare.
En mycket skicklig sådan.
Och jag vill gärna INTE tro att ovan har något att göra med varandra.
Men jag är inte dum.
Häromdagen nämner jag mitt höftmått, alltså det jag för 4 veckor startade med. Och säger att jag ska ha ned det till 80 cm (in my dreams!).
Han hostar till och säger: "Nämen, är inte idealmåttet 90-60-90?" Men så kommer han på sig själv och tillägger snabbt; "Eller nåt....Har jag hört....."
Och försöker låta som om han inte har koll för fem öre. Att han egentligen inte bryr sig. Fast han i själva verket har järnkoll. Om inte annat för att han är en extrem siffermänniska.
Och det var nästan så att jag gick på det. För en sekund.
Men så var det ju det där med att sälja.
Så bara för det så ska jag göra ett experiment. För att se om han möjligen på gamla da'r blivit gubbsjuk;
Jag ska bli smal som satan.
Det 43-åriga fejset?
Inga problem. Jag ringer min kompis Farbror Doktorn.
(Och jaaaa, experimentet är till för att gagna MIG i första hand. Om utifall nån trädkramarkärring därute har synpunkter!)
Bytt, bytt, kommer aldrig mer igen.
Är det någon därute som vill byta barn med mig?
Önskas: En tjej som är normalt mentalt utvecklad för sin ålder.
Finnes: En pygmé som gömmer sig i en 5-årings kropp.
- Alltså, varför är det så att det är JAG som A L L T I D måste plocka efter dig, pappa och storasyster?
- Mamma, för att du är HUSCHEF. Och när jag blir mamma så kommer jag också få göra det.
Önskas: En tjej som är normalt mentalt utvecklad för sin ålder.
Finnes: En pygmé som gömmer sig i en 5-årings kropp.
- Alltså, varför är det så att det är JAG som A L L T I D måste plocka efter dig, pappa och storasyster?
- Mamma, för att du är HUSCHEF. Och när jag blir mamma så kommer jag också få göra det.
Stoppa pressarna.
Tror fan det är första gången på ett år som jag idag, en äckelmåndag, är på gott humör.
Vad är problemet?
Vad är problemet?
söndag 29 mars 2009
Ändrar mig.
Jag mördar nog honom ändå.
För nu ska han stoppa in stålingarna på talibanens konto.
Amenvafan.
Han kan fetglömma att jag ställer mig på knäna den närmaste månaden.
För nu ska han stoppa in stålingarna på talibanens konto.
Amenvafan.
Han kan fetglömma att jag ställer mig på knäna den närmaste månaden.
Väntar nog lite.
Maken passar på att röja i sitt arbetsrum här hemma.
Och hittar 18 000 bortglömda kronor.
Som har legat där sedan 2002.
Jag väntar nog med mörderiet ett tag.
Verkar ju lönsamt det här.
Och hittar 18 000 bortglömda kronor.
Som har legat där sedan 2002.
Jag väntar nog med mörderiet ett tag.
Verkar ju lönsamt det här.
En jävligt befogad fråga.
Hur många år får man för mord på sin make?
Just nu är jag inte vid mina sinnens fulla bruk för att avgöra om det blir överlagt mord, eller inte.
Just nu är jag inte vid mina sinnens fulla bruk för att avgöra om det blir överlagt mord, eller inte.
lördag 28 mars 2009
Icke så kompatibla
Jag är en morgonmänniska.
Maken tvingas vara det ibland då talibanen jagar upp honom för en "mysmorgon".
Jag är en doer. Jag är snabb.
Maken är ingen doer. Och är jävligt seg.
Jag vill att saker och ting ska hända. Typ NU.
Maken vill ta det lugnt. Som en jävla Ferdinand.
Jag kan mycket väl göra saker på egen hand, men då skulle vi aldrig ses.
Denna morgon går han och talibanen upp kl 7.
Jag låter dem vara ifred och njuter av en timmes tv-tittande i sängen. Sen gör jag mig i ordning och går ned.
8.10.
Maken gillar att ligga i soffan och läsa bok. Med talibanen på magen, tittandes på film.
9.00 börjar det klia i mina fötter.
"Mehh, klockan är ju bara 9!" Säger maken.
9.40 äter jag frukost.
10.00 är jag klar.
Make läser morgontidning.
Eller; morgontidningAR
Jag gör inköpslista för storhandling.
Make frågar vad jag vill göra idag.
"Storhandla och sätta upp ekhyllorna i ditt arbetsrum." Säger jag.
"Mer då?" säger maken.
"Det räcker väl." säger jag. Och det gör det. För honom. Själv kan jag vara igång hela dagen. Men maken gillar att vila. När han uträttar saker i hemmet så görs det i 2-timmars intervaller. Annars blir han för trött.
Och jag trampar. Och pustar. För jag kräks på att sitta i en hörna och inte göra någonting.
Make tar en kopp kaffe efter frukosten. Lägger sig på divanen. Och läser lite till.
Och jag vet vad som sen sker;
Dryga 4 (!) timmar efter att han har gått upp så lägger han ifrån sig tidningarna. Suckar ljudligt och säger; "jag fattar inte varför jag är så trött." För att sen svara sig själv: "jag är utarbetad." Sen går han upp och tar en dusch. Klär på sig och kommer ned.
Och PRECIS när jag är redo att dra ut genom dörren, ja då låser han in sig i badrummet för den sedvanliga morgonbajsningen.
Sen står jag och talibanen med kläderna på och väntar på att han ska bli färdig.
Kan jag honom, eller kan jag honom?
Och jaaaaa, jag älskar honom för helvete, men jag har så tråååkigt.
Maken tvingas vara det ibland då talibanen jagar upp honom för en "mysmorgon".
Jag är en doer. Jag är snabb.
Maken är ingen doer. Och är jävligt seg.
Jag vill att saker och ting ska hända. Typ NU.
Maken vill ta det lugnt. Som en jävla Ferdinand.
Jag kan mycket väl göra saker på egen hand, men då skulle vi aldrig ses.
Denna morgon går han och talibanen upp kl 7.
Jag låter dem vara ifred och njuter av en timmes tv-tittande i sängen. Sen gör jag mig i ordning och går ned.
8.10.
Maken gillar att ligga i soffan och läsa bok. Med talibanen på magen, tittandes på film.
9.00 börjar det klia i mina fötter.
"Mehh, klockan är ju bara 9!" Säger maken.
9.40 äter jag frukost.
10.00 är jag klar.
Make läser morgontidning.
Eller; morgontidningAR
Jag gör inköpslista för storhandling.
Make frågar vad jag vill göra idag.
"Storhandla och sätta upp ekhyllorna i ditt arbetsrum." Säger jag.
"Mer då?" säger maken.
"Det räcker väl." säger jag. Och det gör det. För honom. Själv kan jag vara igång hela dagen. Men maken gillar att vila. När han uträttar saker i hemmet så görs det i 2-timmars intervaller. Annars blir han för trött.
Och jag trampar. Och pustar. För jag kräks på att sitta i en hörna och inte göra någonting.
Make tar en kopp kaffe efter frukosten. Lägger sig på divanen. Och läser lite till.
Och jag vet vad som sen sker;
Dryga 4 (!) timmar efter att han har gått upp så lägger han ifrån sig tidningarna. Suckar ljudligt och säger; "jag fattar inte varför jag är så trött." För att sen svara sig själv: "jag är utarbetad." Sen går han upp och tar en dusch. Klär på sig och kommer ned.
Och PRECIS när jag är redo att dra ut genom dörren, ja då låser han in sig i badrummet för den sedvanliga morgonbajsningen.
Sen står jag och talibanen med kläderna på och väntar på att han ska bli färdig.
Kan jag honom, eller kan jag honom?
Och jaaaaa, jag älskar honom för helvete, men jag har så tråååkigt.
fredag 27 mars 2009
Inte min unge.
"Mamma, kan inte vi tälta någon gång?!"
Hur förklarar man för en 5-åring att mamman i det här huset inte checkar in på mindre än 4-stjärnigt?
Och i synnerhet inte efter skräcknatten på det totalt-felbokade-enstjärniga hotellet i Paris förra sommaren. Jag har fortfarande svåra men efter den historien.
Näpp, det måste finnas andra sätt att uppfostra ett barn till att bli jordnära.
Hur förklarar man för en 5-åring att mamman i det här huset inte checkar in på mindre än 4-stjärnigt?
Och i synnerhet inte efter skräcknatten på det totalt-felbokade-enstjärniga hotellet i Paris förra sommaren. Jag har fortfarande svåra men efter den historien.
Näpp, det måste finnas andra sätt att uppfostra ett barn till att bli jordnära.
Hemma med sjukt barn.
Klockan är 7.45 och jag har precis letat igenom halva huset efter en kartongjävel.
"Mamma, jag vill göra ett slott med torn. Och jag vill måla det rosa och lila."
This is gonna be a long day.
"Mamma, jag vill göra ett slott med torn. Och jag vill måla det rosa och lila."
This is gonna be a long day.
Arla morgon.
Sjuka barn är uppenbarligen inga trötta barn.
torsdag 26 mars 2009
Samsing is wrång.
Märklig dag.
Talibanen skötte sig exemplariskt under vårt 3 timmar långa butikschefsmöte. Möjligen för att hon fick titta på film.
Och att det strax intill henne fanns 66 trälådor med 66 olika sorters lösgodis. Kan ha haft en viss betydelse. Det var i alla fall knäpptyst i tre timmar.
Men märkligare har nog varit att maken varit snäll hela dagen, dvs han har inte ringt en enda gång. Jämfört med 16 samtal igår...en vanlig dag alltså.
Nåt är fel.
Planerar han skilsmässa, eller har han skaffat sig en älskarinna?
Eller har han fått en hjärtinfarkt och ligger död på kontoret?
Well, en mycket ovanlig dag.
Tror bestämt jag ska fira det i morgon med lite
t r ä d g å r d s a r b e t e. Alltså att han inte telefon-stalkat mig.
Typ klippa ned äppelträden.
Till marken.
Talibanen skötte sig exemplariskt under vårt 3 timmar långa butikschefsmöte. Möjligen för att hon fick titta på film.
Och att det strax intill henne fanns 66 trälådor med 66 olika sorters lösgodis. Kan ha haft en viss betydelse. Det var i alla fall knäpptyst i tre timmar.
Men märkligare har nog varit att maken varit snäll hela dagen, dvs han har inte ringt en enda gång. Jämfört med 16 samtal igår...en vanlig dag alltså.
Nåt är fel.
Planerar han skilsmässa, eller har han skaffat sig en älskarinna?
Eller har han fått en hjärtinfarkt och ligger död på kontoret?
Well, en mycket ovanlig dag.
Tror bestämt jag ska fira det i morgon med lite
t r ä d g å r d s a r b e t e. Alltså att han inte telefon-stalkat mig.
Typ klippa ned äppelträden.
Till marken.
onsdag 25 mars 2009
Fröken Nows-It-All
Diskussion klockan 18.40, efter att vi har spelat Pippi Långstrumps kortspel, Fia med knuff, Luffarschack samt Finns i Sjön;
"Mamma, kan vi spela spel?"
"Nä, nu räcker det. Du ska gå och sova snart." Säger jag och fortsätter med lite jobbmail.
"Mamma, när man är hemma med sitt barn då ska man VARA med barnet HELA tiden. "
"Jamen nu är det ju så att jag har inte varit hemma med dig idag så då får du i så fall vänta med att klaga tills i morgon."
Hon är 5 år.
Kan man reklamera barn någonstans?
"Mamma, kan vi spela spel?"
"Nä, nu räcker det. Du ska gå och sova snart." Säger jag och fortsätter med lite jobbmail.
"Mamma, när man är hemma med sitt barn då ska man VARA med barnet HELA tiden. "
"Jamen nu är det ju så att jag har inte varit hemma med dig idag så då får du i så fall vänta med att klaga tills i morgon."
Hon är 5 år.
Kan man reklamera barn någonstans?
Jag och mina myrjävlar.
Ni som varit med mig ett tag vet att varje vår så invaderas vårt hus av myror. Jag har ganska många roliga historier om dessa jävla myror, men nu börjar nog tålamodet tryta en aning.
För några veckor sedan, in the middle of the snö, så noterade jag att en myra kom spankulerandes på diskbänken.
En.
Och vid det här laget är jag rätt bundis med dessa myror men blev aningen förbryllad över att denne lille myra var ute på promenad så tidigt som i februari.
Men jag är inte dum.
Jag fattade att det var spejaren och att resten av gardet låg i bakhåll.
Så jag ringde Anticimex.
Som för 7:e året i rad ställer samma korkade frågor. Så jag sa till bönan att jag, SOM VANLIGT, inte är intresserad av att nåt "special-anti-myrkit" som ändå inte hjälper, och heller inte är intresserad av att skicka in några myrprov för att de, två veckor senare, återkommer om vilken LATINSK myrart det handlar om.
Been there, done that, got the t-shirt så att säga.
Jag talar om för den icke så duktigt svensktalande telefonisten att "be Christer komma, han är är varje år".
Så han kommer. Och sprutar gift runt halva huset. Och meddelar i vanlig ordning att vi inte får tvätta längs golvlisterna på 2 månader och att det kommer ta ett par veckor innan alla myror är väck.
Eller hur.
Not this time.
Nu har 6 veckor passerat och fanskapen vägrar att checka ut. Idag hade jag ihjäl 16 stycken inom loppet av nån timme. På diskbänken.
Och av erfarenhet vet jag att om jag har så här många NU, så är mellersta Sveriges alla myrjävlar på ingång.
Så det känns som om lille Chrille-pille får komma hit igen. Och sätta på sig nån ghost-buster-mundering och ta till det tunga artilleriet för snart går jag i taket.
För några veckor sedan, in the middle of the snö, så noterade jag att en myra kom spankulerandes på diskbänken.
En.
Och vid det här laget är jag rätt bundis med dessa myror men blev aningen förbryllad över att denne lille myra var ute på promenad så tidigt som i februari.
Men jag är inte dum.
Jag fattade att det var spejaren och att resten av gardet låg i bakhåll.
Så jag ringde Anticimex.
Som för 7:e året i rad ställer samma korkade frågor. Så jag sa till bönan att jag, SOM VANLIGT, inte är intresserad av att nåt "special-anti-myrkit" som ändå inte hjälper, och heller inte är intresserad av att skicka in några myrprov för att de, två veckor senare, återkommer om vilken LATINSK myrart det handlar om.
Been there, done that, got the t-shirt så att säga.
Jag talar om för den icke så duktigt svensktalande telefonisten att "be Christer komma, han är är varje år".
Så han kommer. Och sprutar gift runt halva huset. Och meddelar i vanlig ordning att vi inte får tvätta längs golvlisterna på 2 månader och att det kommer ta ett par veckor innan alla myror är väck.
Eller hur.
Not this time.
Nu har 6 veckor passerat och fanskapen vägrar att checka ut. Idag hade jag ihjäl 16 stycken inom loppet av nån timme. På diskbänken.
Och av erfarenhet vet jag att om jag har så här många NU, så är mellersta Sveriges alla myrjävlar på ingång.
Så det känns som om lille Chrille-pille får komma hit igen. Och sätta på sig nån ghost-buster-mundering och ta till det tunga artilleriet för snart går jag i taket.
Fis-Lisa
Tänkte inte blogga om det här men jag gör det ändå.
Var hos tandläkaren i morse. Har gått hos samma böna i 20 år och därmed råkat på en och annan tandhygienist. Jag har ratat dem alla och eftersom jag är en sån gammal-i-gården-patient så har jag lyckats få igenom mitt krav att tandläkaren herself putsar mina gaddar.
I morse lurade hon mig. Hon berättade att hon anställt en ny, jättebra tjej. Denna kommentar i kombination med att maken, som var där förra veckan, talade gott om henne, gjorde att jag gick med på ett besök. "Det råkar sammanfalla sig så att hon just fått ett återbud, så du kan gå in till henne nu direkt."
Maken kom hem i förra veckan och pep satan över att det hade gjort så ont. Att hon var skittrevlig men "jävlar vad ont det gjorde, hon gjorde rent med ultraljud".
Så jag lägger mig i stolen och bruttan talar om att det "kanske gör lite ont men jag gnuggar in det här ytliga bedövningsmedlet, så blir det nog bra."
Men satan i gatan så ont det gjorde. Jag ligger i stolen och spänner hela kroppen och försöker trösta mig med hennes ord; "Mmm, du har inte så mycket tandsten men din make, ja, honom hade jag kunnat hålla på med hela dagen serru."
Eftersom maken och jag har lite tävling när det gäller tandläkarbesök så var det där ljuv musik i mina öron och det som fick mig att stå ut med smärtan.
20 minuter senare är hon klar och spänningen i hela kroppen släpper.
På alla sätt och vis, för jag råkar lägga en riktig brakprutt. Jag trodde jag skulle dö! Hon garvade läppen av sig och jag ville sjunka genom golvet.
"Vi behöver inte ses oftare än en gång om året va?" Säger jag. Hon skrattar och säger att det nog blir bra så.
Fet chans att hon glömt detta om ett år. Skulle inte tro det va.
Fy fan så pinsam jag är.
Var hos tandläkaren i morse. Har gått hos samma böna i 20 år och därmed råkat på en och annan tandhygienist. Jag har ratat dem alla och eftersom jag är en sån gammal-i-gården-patient så har jag lyckats få igenom mitt krav att tandläkaren herself putsar mina gaddar.
I morse lurade hon mig. Hon berättade att hon anställt en ny, jättebra tjej. Denna kommentar i kombination med att maken, som var där förra veckan, talade gott om henne, gjorde att jag gick med på ett besök. "Det råkar sammanfalla sig så att hon just fått ett återbud, så du kan gå in till henne nu direkt."
Maken kom hem i förra veckan och pep satan över att det hade gjort så ont. Att hon var skittrevlig men "jävlar vad ont det gjorde, hon gjorde rent med ultraljud".
Så jag lägger mig i stolen och bruttan talar om att det "kanske gör lite ont men jag gnuggar in det här ytliga bedövningsmedlet, så blir det nog bra."
Men satan i gatan så ont det gjorde. Jag ligger i stolen och spänner hela kroppen och försöker trösta mig med hennes ord; "Mmm, du har inte så mycket tandsten men din make, ja, honom hade jag kunnat hålla på med hela dagen serru."
Eftersom maken och jag har lite tävling när det gäller tandläkarbesök så var det där ljuv musik i mina öron och det som fick mig att stå ut med smärtan.
20 minuter senare är hon klar och spänningen i hela kroppen släpper.
På alla sätt och vis, för jag råkar lägga en riktig brakprutt. Jag trodde jag skulle dö! Hon garvade läppen av sig och jag ville sjunka genom golvet.
"Vi behöver inte ses oftare än en gång om året va?" Säger jag. Hon skrattar och säger att det nog blir bra så.
Fet chans att hon glömt detta om ett år. Skulle inte tro det va.
Fy fan så pinsam jag är.
Sop-morsa
I morse tittar talibanen vädjande på mig och spelar ut hela registret; hon vill gå till dagis.
Och det är sant, hon har inte haft feber på två dagar och den där hostan som höll på att ta livet av henne, "syntes" inte till alls, så ja, jag övertalades.
Sladdar in på dagis 15.30 och möts av ett stycke taliban som hostar så att hon inte ens kan stå rakt. Och som går raka vägen till bilen. Och DÅ vet man att hon inte mår bra, för i vanliga fall så ska det tjatas hål i huvudet om att släpa med nån polare hem. Personalen sa att hostan förvisso inte dykt upp förrän på eftermiddagen men "hon har ju inte varit sig själv riktigt idag."
Väl hemma går fröken upp och byter om till pyjamas.
Så en hard core guess är väl att man är hemma i morgon och på fredag. Bortsett från att jag måste släpa med mig henne på ett butikschefsmöte i morgon bitti.
Vilken otroligt jävla bra morsa jag känner mig som.
Och det är sant, hon har inte haft feber på två dagar och den där hostan som höll på att ta livet av henne, "syntes" inte till alls, så ja, jag övertalades.
Sladdar in på dagis 15.30 och möts av ett stycke taliban som hostar så att hon inte ens kan stå rakt. Och som går raka vägen till bilen. Och DÅ vet man att hon inte mår bra, för i vanliga fall så ska det tjatas hål i huvudet om att släpa med nån polare hem. Personalen sa att hostan förvisso inte dykt upp förrän på eftermiddagen men "hon har ju inte varit sig själv riktigt idag."
Väl hemma går fröken upp och byter om till pyjamas.
Så en hard core guess är väl att man är hemma i morgon och på fredag. Bortsett från att jag måste släpa med mig henne på ett butikschefsmöte i morgon bitti.
Vilken otroligt jävla bra morsa jag känner mig som.
tisdag 24 mars 2009
Tjatiga tider.
Jag har full förståelse för att det är extremt tråkigt att vara hemma från dagis.
Och att man därmed behöver aktiveras. Så det spelas spel 24/7 här i huset. Men jag upplyser talibanen att jag MÅSTE jobba mellan varven.
Dessvärre så har hon världsrekord i att tjata. Och då pratar jag TJATA. Och eftersom hon alltid lyckas tjata sönder sin far, så får hon ibland för sig att det lönar sig med mig med.
Icke.
Så till slut säger jag att ett enda tjat till så blir det inget spela av på hela veckan.
Sen går jag och gör tidig lunch.
När jag är klar så hittar jag detta i vardagsrummet. Och jag blir rätt imponerad av att hon lyckas stava till tjata, om än med omvänt j.
Och så får jag givetvis dåligt samvete. Så nu måste jag spela lite.

Förlåt mamma för att jag tjatade om
att spela en gång till.
Och att man därmed behöver aktiveras. Så det spelas spel 24/7 här i huset. Men jag upplyser talibanen att jag MÅSTE jobba mellan varven.
Dessvärre så har hon världsrekord i att tjata. Och då pratar jag TJATA. Och eftersom hon alltid lyckas tjata sönder sin far, så får hon ibland för sig att det lönar sig med mig med.
Icke.
Så till slut säger jag att ett enda tjat till så blir det inget spela av på hela veckan.
Sen går jag och gör tidig lunch.
När jag är klar så hittar jag detta i vardagsrummet. Och jag blir rätt imponerad av att hon lyckas stava till tjata, om än med omvänt j.
Och så får jag givetvis dåligt samvete. Så nu måste jag spela lite.

Förlåt mamma för att jag tjatade om
att spela en gång till.
Är det dags igen mamma?
Jag är ju med i Viktväktarna sen någon månad. Varje tisdag är det invägning. Och eftersom jag inte äger någon våg så mäter jag mig. Och eftersom jag inte diskuterar bantning med små barn så får man dra till med lite vita lögner ibland.
Första veckan när jag mätte mig så kliver talibanen in i badrummet.
Hon undrar vad jag pysslar med när jag står där med måttbandet runt höfterna.
Jag stammar nåt om "måste mäta mig för jag tänkte köpa lite nya kläder och vet inte vad jag har för storlek."
I morse kommer hon på mig igen;
"Mamma, är det dags att köpa kläder IGEN?"
Första veckan när jag mätte mig så kliver talibanen in i badrummet.
Hon undrar vad jag pysslar med när jag står där med måttbandet runt höfterna.
Jag stammar nåt om "måste mäta mig för jag tänkte köpa lite nya kläder och vet inte vad jag har för storlek."
I morse kommer hon på mig igen;
"Mamma, är det dags att köpa kläder IGEN?"
måndag 23 mars 2009
Snorkråkssafari
Talibanen har ett jättefint rum. I rummet finns en sovalkov. Hon har, vad hon själv säger, en "vuxensäng". Dvs en säng på 105 cm's bredd. För att vi som är lite större ska kunna mecka in oss i alkoven när det skall läsas godnattsaga.
På väggarna i rummet har hon rosa tapeter (givetvis) och i alkoven är det lila. Till detta så har vi satt upp så kallade wallies; jättefina blommor i alla möjliga storlekar som sitter lite här och var, både i rummet och i alkoven.
När jag lägger mig intill henne för att läsa så är det något i ögonvrån som stör.
Jag tittar på ena väggen i sovalkoven och noterar att nåt litet sitter fastkletat på väggen.
Och får en brinning. Men lyckas låta någorlunda normal;
"Du, det där är väl inte vad jag tror att det är va?!"
Talibanen försöker dölja sitt ansikte.
"Allvarligt talat hörrudu, det är väl inte en SNORKRÅKA på tapeten va??!!"
"Men mamma, jag hade ingenstans att lägga den och den ville inte ramla ned till dom andra."
"VADÅ "RAMLA NED TILL DOM ANDRA"??!!"
"Jamen jag orkar inte gå upp på toaletten och då brukar jag lägga dom där nere." Säger hon och pekar ned mot golvet på långsidan av sängen.
Och plötsligt ger jag fan i mitt språkbruk;
"Du, det där är ASÄCKLIGT! Du förstör dessutom tapeten. Du får faktiskt lov att gå upp och torka av dig på toapappret, det är INTE okey att göra sådär! Fy, det är verkligen SKITÄCKLIGT!"
Talibanen spärrar upp ögonen och gör mycket klart för mig att hennes kråkor är intet jämfört med att jag faktiskt sa SKIT och att jag därmed måste ge henne en peng.
Och det är ju jävligt intressant hur en 43-åring går ut genom dörren och känner sig som man just fått mental pisk av en 5-åring.
På väggarna i rummet har hon rosa tapeter (givetvis) och i alkoven är det lila. Till detta så har vi satt upp så kallade wallies; jättefina blommor i alla möjliga storlekar som sitter lite här och var, både i rummet och i alkoven.
När jag lägger mig intill henne för att läsa så är det något i ögonvrån som stör.
Jag tittar på ena väggen i sovalkoven och noterar att nåt litet sitter fastkletat på väggen.
Och får en brinning. Men lyckas låta någorlunda normal;
"Du, det där är väl inte vad jag tror att det är va?!"
Talibanen försöker dölja sitt ansikte.
"Allvarligt talat hörrudu, det är väl inte en SNORKRÅKA på tapeten va??!!"
"Men mamma, jag hade ingenstans att lägga den och den ville inte ramla ned till dom andra."
"VADÅ "RAMLA NED TILL DOM ANDRA"??!!"
"Jamen jag orkar inte gå upp på toaletten och då brukar jag lägga dom där nere." Säger hon och pekar ned mot golvet på långsidan av sängen.
Och plötsligt ger jag fan i mitt språkbruk;
"Du, det där är ASÄCKLIGT! Du förstör dessutom tapeten. Du får faktiskt lov att gå upp och torka av dig på toapappret, det är INTE okey att göra sådär! Fy, det är verkligen SKITÄCKLIGT!"
Talibanen spärrar upp ögonen och gör mycket klart för mig att hennes kråkor är intet jämfört med att jag faktiskt sa SKIT och att jag därmed måste ge henne en peng.
Och det är ju jävligt intressant hur en 43-åring går ut genom dörren och känner sig som man just fått mental pisk av en 5-åring.
Lagen om all jävlighet.
Talibanen har varit sjuk hela helgen och således idag också.
Så igår planerar jag min måndag; måste uträtta ett två-timmars ärende på morgonen, men sen kan jag vara hemma.
Nåväl. Söndagkväll och jag går upp för att sova vid midnatt. Endast för att mötas av en make och ett stycke taliban i min säng. Makens närvaro är förvisso okey, men jag vill inte ha några talibaner i sängen.
I vår säng har vi skyddslakan utifall talibanen råkar kissa vid de fall maken och hon ligger och myser och hon somnar in, för att sen bli lyft över till sin säng (en helgrutin).
I lördags morse när vi byter lakan så sliter maken bort frottélakanet. Han tycker att det blir knöligt. Och han är fullt medveten om att det betyder att talibanen icke på något sätt får somna in i vår säng.
Så nu är det alltså söndag kväll och jag ska sova. Lyfter på täcket och ser en omisskännlig mörk rund fläck. Jag biter ihop och får ett tokspel på maken. Som ligger intill och sover. Icke så länge till. Han vaknar när jag deklarerar att jag nästa dag "åker till Ekerö Möbler och köper en ny DUX-madrass". Då vaknar han. Han tar hand om unga fröken medan jag släpar ut madrassfan i badkaret och försöker handtvätta bort kisset. Tokförbannad. Det slutar med att jag väljer en annan säng för natten och skiter fullkomligt i att maken får ligga i vår säng utan den svinsköna bäddmadrassen.
Till råga på allt så skyller idioten på mig; "jag sa ju att jag var trött och skulle somna före henne". Jag kontrar med att "du, det sista jag sa till dig när du gick upp var "lägg på kisslakanet".
I morse bestämmer maken att det nog är bättre om jag uträttar mitt ärende OCH hans, så får han jobba hemifrån med viktiga saker. Jag inser att det nog är en god idé eftersom jag då kommer få lite egentid.
Närmare bestämt 6 timmars egentid. För jag har suttit i bilen hela dagen och åkt runt till alla ställen.
Kommer hem och avlöser maken. Och trycker på honom bäddmadrassen, för den är fortfarande tvärblöt, och säger att han måste ned till kemtvätten med den.
10 min senare ringer maken och jag hör ett "säg det till min fru", och sekunden senare har jag kemtvättsinnehavaren i luren, som talar om att, visst, de kan tvätta den men den kommer bli missformad, "för DUX-madrasser är inte gjorda för vattentvätt".
Så maken får snällt ta med madrassen hem. Och tycker att han är jättesmart när han föreslår att vi ska stå ut med den "tills hon slutar och kissa i sängen".
Skulle inte tro det. För hon kan hålla på i flera år, vad vet vi...
Så är det dags att laga mat. På min två månader gamla induktionshäll. Sätter på vildriset, inga konstigheter. Ställer på stekpannan och spisfan funkar inte.
Plötsligt har den bestämt sig för att inte gilla någon av mina stekpannor. Som jag har använt i två månaders tid. Varje dag.
Okey. Och bara för att, så tänker jag inte ladda ned min mail idag. För jag ger mig den på att det ligger nåt skit där också.
Tror fan jag går och lägger mig samtidigt som talibanen.
Ska bara hämta upp lite rester från frysen först. Och micra lite.
Så igår planerar jag min måndag; måste uträtta ett två-timmars ärende på morgonen, men sen kan jag vara hemma.
Nåväl. Söndagkväll och jag går upp för att sova vid midnatt. Endast för att mötas av en make och ett stycke taliban i min säng. Makens närvaro är förvisso okey, men jag vill inte ha några talibaner i sängen.
I vår säng har vi skyddslakan utifall talibanen råkar kissa vid de fall maken och hon ligger och myser och hon somnar in, för att sen bli lyft över till sin säng (en helgrutin).
I lördags morse när vi byter lakan så sliter maken bort frottélakanet. Han tycker att det blir knöligt. Och han är fullt medveten om att det betyder att talibanen icke på något sätt får somna in i vår säng.
Så nu är det alltså söndag kväll och jag ska sova. Lyfter på täcket och ser en omisskännlig mörk rund fläck. Jag biter ihop och får ett tokspel på maken. Som ligger intill och sover. Icke så länge till. Han vaknar när jag deklarerar att jag nästa dag "åker till Ekerö Möbler och köper en ny DUX-madrass". Då vaknar han. Han tar hand om unga fröken medan jag släpar ut madrassfan i badkaret och försöker handtvätta bort kisset. Tokförbannad. Det slutar med att jag väljer en annan säng för natten och skiter fullkomligt i att maken får ligga i vår säng utan den svinsköna bäddmadrassen.
Till råga på allt så skyller idioten på mig; "jag sa ju att jag var trött och skulle somna före henne". Jag kontrar med att "du, det sista jag sa till dig när du gick upp var "lägg på kisslakanet".
I morse bestämmer maken att det nog är bättre om jag uträttar mitt ärende OCH hans, så får han jobba hemifrån med viktiga saker. Jag inser att det nog är en god idé eftersom jag då kommer få lite egentid.
Närmare bestämt 6 timmars egentid. För jag har suttit i bilen hela dagen och åkt runt till alla ställen.
Kommer hem och avlöser maken. Och trycker på honom bäddmadrassen, för den är fortfarande tvärblöt, och säger att han måste ned till kemtvätten med den.
10 min senare ringer maken och jag hör ett "säg det till min fru", och sekunden senare har jag kemtvättsinnehavaren i luren, som talar om att, visst, de kan tvätta den men den kommer bli missformad, "för DUX-madrasser är inte gjorda för vattentvätt".
Så maken får snällt ta med madrassen hem. Och tycker att han är jättesmart när han föreslår att vi ska stå ut med den "tills hon slutar och kissa i sängen".
Skulle inte tro det. För hon kan hålla på i flera år, vad vet vi...
Så är det dags att laga mat. På min två månader gamla induktionshäll. Sätter på vildriset, inga konstigheter. Ställer på stekpannan och spisfan funkar inte.
Plötsligt har den bestämt sig för att inte gilla någon av mina stekpannor. Som jag har använt i två månaders tid. Varje dag.
Okey. Och bara för att, så tänker jag inte ladda ned min mail idag. För jag ger mig den på att det ligger nåt skit där också.
Tror fan jag går och lägger mig samtidigt som talibanen.
Ska bara hämta upp lite rester från frysen först. Och micra lite.
söndag 22 mars 2009
Att det ska vara så svårt.
För första gången ever, så ska jag anmäla sjukt barn hos Försäkringskassan.
Och i detta papperslösa samhälle så rattar jag ju givetvis in på nämnda hemsida.
Antingen är jag blondare än jag trodde, eller så ÄR sidan helt cp, för jag hittar inte.
Så ni mammor därute; VAR går jag in? (Eller pappor. Givetvis.)
Helvete vilket pucko jag är.
Och i detta papperslösa samhälle så rattar jag ju givetvis in på nämnda hemsida.
Antingen är jag blondare än jag trodde, eller så ÄR sidan helt cp, för jag hittar inte.
Så ni mammor därute; VAR går jag in? (Eller pappor. Givetvis.)
Helvete vilket pucko jag är.
Dagens tips. Or not.
Hur man förstör en datorfri helg på 7 sekunder;
Sätt på datorn och ladda ned jobbmailen.
Hur jävla dum får man vara?
Sätt på datorn och ladda ned jobbmailen.
Hur jävla dum får man vara?
fredag 20 mars 2009
Tv-reklam och besserwissrar från Bromma
Fiskföretaget ABBA har en reklamtrailer som snurrar på 4:an just nu.
Det är en "kock" som står och pratar. Och jag hör egentligen inte vad budskapet är för varje gång stannar jag upp mitt i hans mening;
"....men ejängkligen så...bla bla bla"
Alltså.
Är jag ensam om att reta mig sönder och samman på EJÄNKLIGEN och ÅRDENGKLIT??
Hur svårt kan det vara?
Och vad är det för pucko till reklamproducent som inte HÖÖÖÖÖR?!
Det är en "kock" som står och pratar. Och jag hör egentligen inte vad budskapet är för varje gång stannar jag upp mitt i hans mening;
"....men ejängkligen så...bla bla bla"
Alltså.
Är jag ensam om att reta mig sönder och samman på EJÄNKLIGEN och ÅRDENGKLIT??
Hur svårt kan det vara?
Och vad är det för pucko till reklamproducent som inte HÖÖÖÖÖR?!
Talibanen och barntillverkning.
Talibanen har ibland svårt att förstå att hennes pappa inte är pappa även till tonåringen.
Och i kväll kommer hon med ett konstaterande. Och tycker att hon är osedvanligt smart, som fått bitarna att falla på plats på egen hand.
"Mamma, pappa hade ju bara ett frö i sin snopp och Peter hade också bara ett frö. Och båda fröna stoppade du i naveln, eller hur? Visst var det så mamma?"
Jag är för trött för att orka.
Så jag "mmm"-ar. Och låter det passera.
Najs. Talibanen tror alltså att naveln är nån sorts fröautomat.
Bäääd morsa, väry bäd morsa.
Jag tror jag väntar med förklaringen tills hon är 15.
Eller nåt.
Och i kväll kommer hon med ett konstaterande. Och tycker att hon är osedvanligt smart, som fått bitarna att falla på plats på egen hand.
"Mamma, pappa hade ju bara ett frö i sin snopp och Peter hade också bara ett frö. Och båda fröna stoppade du i naveln, eller hur? Visst var det så mamma?"
Jag är för trött för att orka.
Så jag "mmm"-ar. Och låter det passera.
Najs. Talibanen tror alltså att naveln är nån sorts fröautomat.
Bäääd morsa, väry bäd morsa.
Jag tror jag väntar med förklaringen tills hon är 15.
Eller nåt.
torsdag 19 mars 2009
onsdag 18 mars 2009
Twittra mig hit och twittra mig dit.
Jag har alltid varit en stor fan av detvaintejagdetvasossarna.blogg.se och när Linda lade ner bloggen så blev tomrummet stort.
Men så mailade hon mig och sa att hon var på g igen. Fast med Twitter.
Jag har fullt upp med att försöka lista ut hur det där jävla Facebook fungerar, så det där med Twitter har jag låtsats att det inte finns över huvud taget.
Men eftersom jag då är ett stalker fan till Linda så gick jag in och registrerade mig. För att kunna följa henne.
Och vad händer?
Det ploppar in mail på att någon följer min Twitter. MEN JAG VET JU FÖR SJUTTON INTE HUR MAN GÖR?!
Och så måste man skriva korta saker. HUR skriver man korta saker? Jag kan ju fan inte sluta och prata.
Gaaaah.
Linda för fan, börja blogga normalt igen!!
Men så mailade hon mig och sa att hon var på g igen. Fast med Twitter.
Jag har fullt upp med att försöka lista ut hur det där jävla Facebook fungerar, så det där med Twitter har jag låtsats att det inte finns över huvud taget.
Men eftersom jag då är ett stalker fan till Linda så gick jag in och registrerade mig. För att kunna följa henne.
Och vad händer?
Det ploppar in mail på att någon följer min Twitter. MEN JAG VET JU FÖR SJUTTON INTE HUR MAN GÖR?!
Och så måste man skriva korta saker. HUR skriver man korta saker? Jag kan ju fan inte sluta och prata.
Gaaaah.
Linda för fan, börja blogga normalt igen!!
måndag 16 mars 2009
Hur lyckas man?
Vi håller på att ta fram en egen produkt och för att hitta en billig fabrik i Kina, så har jag gått in på en speciell hemsida. Man väljer kategori, t ex "ramar" (nu handlar det om nåt helt annat) så ploppar 2900 fabriker upp i Kina som just håller på med framställande av ramar.
Nåväl. Jag skriver in min produkt och får alltså upp ett par tusen fabriker. Jag inser att jag inte kan maila en förfråga till alla, så jag väljer 15 st. Och eftersom vi är ett plutteföretag så vill jag ju endast ha några hundra exemplar av varje produkt. Till att börja med.
Av alla dessa 15 så lyckas jag helt ovetande givetvis pricka in Disneys fabrik för mjukdjur. Och de meddelar att det absolut inte har något emot att ordna 5000 av varje. Och "hur snart kan vi ha era ritningar?" Ehh, vi avvaktar nog lite här va.
Jag har varit inne på den här sidan förut. Och jag har varit mycket noga med att kryssa i att jag inte vill ha någon som helst reklam
Never the less så får jag VARJE dag, förutom all Viagra-reklam, en uppdatering om en tandborsthållare. Alltså, det latest news about toth brush holder in wood.
Och det är man ju jävligt intresserad av.
Nåväl. Jag skriver in min produkt och får alltså upp ett par tusen fabriker. Jag inser att jag inte kan maila en förfråga till alla, så jag väljer 15 st. Och eftersom vi är ett plutteföretag så vill jag ju endast ha några hundra exemplar av varje produkt. Till att börja med.
Av alla dessa 15 så lyckas jag helt ovetande givetvis pricka in Disneys fabrik för mjukdjur. Och de meddelar att det absolut inte har något emot att ordna 5000 av varje. Och "hur snart kan vi ha era ritningar?" Ehh, vi avvaktar nog lite här va.
Jag har varit inne på den här sidan förut. Och jag har varit mycket noga med att kryssa i att jag inte vill ha någon som helst reklam
Never the less så får jag VARJE dag, förutom all Viagra-reklam, en uppdatering om en tandborsthållare. Alltså, det latest news about toth brush holder in wood.
Och det är man ju jävligt intresserad av.
Bovar & banditer kanske.
Kriminalvården, kan det vara något? Ser att de annonserar efter ett gäng nya fångvaktare.
Eller kanske verkställa min gamla dröm om att jobba med hemlösa.
Problemet är bara att jag inte kommer kunna skilja på arbete och privatliv, så jag skulle nog ta hem dem. Och det kan ju bli lite körigt.
Kom just på att jag känner en hyfsat uppsatt chef inom just kriminalvården och jag är inte ett dugg främmande för svågerpolitik.
Eller kanske verkställa min gamla dröm om att jobba med hemlösa.
Problemet är bara att jag inte kommer kunna skilja på arbete och privatliv, så jag skulle nog ta hem dem. Och det kan ju bli lite körigt.
Kom just på att jag känner en hyfsat uppsatt chef inom just kriminalvården och jag är inte ett dugg främmande för svågerpolitik.
söndag 15 mars 2009
Jag höööör er!
Jag är osams med maken och sitter och letar bland jobbannonser, så jag har inte tid att blogga idag. Faktiskt.
Problemet är att jag inte vet vad jag vill.
Sen är man ju inte purung direkt.
Och hur lätt är det att sälja sig själv när man har en chef som är noga med att tala om att man är värdelös.
Jag får helt enkelt förlita mig på tidigare, NORMALA, arbetsgivares omdömen.
Banta sig lite och byta jobb.
Undrar om man ska passa på och byta annat också?
Problemet är att jag inte vet vad jag vill.
Sen är man ju inte purung direkt.
Och hur lätt är det att sälja sig själv när man har en chef som är noga med att tala om att man är värdelös.
Jag får helt enkelt förlita mig på tidigare, NORMALA, arbetsgivares omdömen.
Banta sig lite och byta jobb.
Undrar om man ska passa på och byta annat också?
lördag 14 mars 2009
Jamenvisst.
Maken låtsas tycka att det är sådär kul. Eller hur! Nu kör vi!
Uppdatering: Det var riktigt kul. Och minst lika kul att titta på alla människor. Och med risk för att få en hammare i huvudet av schlagerproffset Rosa, så höll jag i hemlighet på Snälla, Snälla. För jag gillar Caroline. Och som nummer två hade jag vinnaren. Och maken? Well, han lär sitta här nästa år också. Lätt.
Man börjar ju undra.
Man blir ju lite orolig så här i efterhand när man konstaterar att en diskussion om hur frisk en människa anses vara, utefter en bedömning av huruvida bajs ska flyta eller icke, förenar ett gäng kärringar på fullt allvar en fredagkväll.
Och att för övrigt samla 9 jävla galningar med högst olika karaktärer är en intressant utmaning.
Som i vårt fall alltid är en förjävla rolig sammansättning.
Och det är ju märkligt att sex- och samlevnad ALLTID är ett givet samtalsämne som ger upphov till många skrattsalvor.
Tack brudar. Ni förgyller mitt liv.
Och att för övrigt samla 9 jävla galningar med högst olika karaktärer är en intressant utmaning.
Som i vårt fall alltid är en förjävla rolig sammansättning.
Och det är ju märkligt att sex- och samlevnad ALLTID är ett givet samtalsämne som ger upphov till många skrattsalvor.
Tack brudar. Ni förgyller mitt liv.
1+1=3
När den ena parten i ett förhållande går ut, och den andre är hemma med barn, så ligger det ju ganska nära till hands att tro att den som var ute, får SOVA nästa morgon.
Icke i det här hushållet.
När jag, inte alltför sent, kommer hem så ligger maken och sover i soffan. En högst normal fredagsaktivitet.
Klockan 06.00 tycker talibanen det är dags att välkomna denna lördag.
Och inte är det maken som sitter färdigduschad, med en kaffe i handen, klockan 7 en lördagmorgon.
Näpp.
Så nu vill jag inte höra mer om hur synd det är om min stackars make. Okey?!
Icke i det här hushållet.
När jag, inte alltför sent, kommer hem så ligger maken och sover i soffan. En högst normal fredagsaktivitet.
Klockan 06.00 tycker talibanen det är dags att välkomna denna lördag.
Och inte är det maken som sitter färdigduschad, med en kaffe i handen, klockan 7 en lördagmorgon.
Näpp.
Så nu vill jag inte höra mer om hur synd det är om min stackars make. Okey?!
torsdag 12 mars 2009
Tjejträff
I morgon ska jag på värsta tjejträffen.
Vi är några tjejer, harkel..kärringar, som inte har träffats tillsammas på skitlänge.
Samtliga är riktiga krondårar när de sätter igång, varför jag vet att jag kommer ha duktigt med magknip från ca 16.00 och framåt i morgon.
För jag kommer att skratta ihjäl mig.
Jag har sällan sett fram emot något så mycket.
Vi är några tjejer, harkel..kärringar, som inte har träffats tillsammas på skitlänge.
Samtliga är riktiga krondårar när de sätter igång, varför jag vet att jag kommer ha duktigt med magknip från ca 16.00 och framåt i morgon.
För jag kommer att skratta ihjäl mig.
Jag har sällan sett fram emot något så mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















