Män som lägger sig i

Okay. Min mixer brann härom dagen. Säger till maken att vi ska åka till affären och köpa en ny. Det finns många bra, men jag har bestämt mig för den här raringen från Kitchen Aid:

Av någon anledning så skulle maken lägga sig i. "Varför just den?" "Du ska bara ha den för att den är dyrast." "Vad är skillnaden?" "Varför går det inte lika bra med den här för 400 kr...måste den kosta 3500 kr?"

Det här undrar han som gick och köpte en värsting-tv utan att ens meddela hustrun. Och så fort jag ska köpa nåt så ska det förhandlas in absurdum. Han älskar att ifrågasätta och tjafsa.

Men jag hade bestämt mig. Jag gillar grejer av kvalitet och eftersom jag använder den ofta så har jag ingen lust att köpa en ny om ett par år. Maken fortsätter att muttra hela vägen in i butiken. Till slut bestämmer jag mig för att vara en snäll fru: jag låter honom välja färg. Kände att jag kunde offra mitt cremefärgade önskemål,  eftersom den ändå ska stå i skåpet så var det inte så viktigt.

Tills vi kommer hem. Då börjar nästa batalj. Maken tyckte att eftersom den var så hiskeligt dyr så måste den ju så klart stå framme. "Och den är ju snygg."

Ehh, tror inte det va. Jag är allergisk mot maskinparker som står framme. Mitt hatobjekt nummer 1 är brödrostar. Jag undviker att köpa rostbröd eftersom maken tycker att vår brödrost, inköpt strax efter andra världskriget, så klart måste stå på bänken. Allways.

Kan inte män bara låta fruar få göra som de vill. Och ge fan i att ha några åsikter. I alla fall inte när det kommer till köksregionen, dit han ändå inte hittar i normala fall.

Happy wife, happy life liksom.