Saker jag skulle kunna skriva om

Med tanke på hur min morgon tedde sig så skulle jag kunna skriva om vad som hände senare.

Jag skulle t ex kunna skriva om att jag kutade in på Plantagen i Märsta (en förort några mil från Stockholm) för att köpa en växt. Att när jag går därinne så hör jag larmet på bilen. Så jag går ut på baksidan av Plantagen, där alla utegrejer ligger, och trycker av larmet. För att sätta på det igen (hade ju dator i bilen), bara för att höra hur det går på igen. Lite stressad kan man då tänka sig att jag gick omkring därinne för att hitta växten. Precis just då så får jag magknip. Förmodligen av att jag suttit i bilen och tuggat och spottat ut tuggummi på löpande band: in i munnen, tugga bort smaken, slänga, in med nytt. Det måste ha varit något laxerande i det där.

Sen så skulle jag kunna skriva om hur jag lämnar korgen där och springer ut till bilen. Och tänker att jag ska köra 10 minuter därifrån till en av våra butiker, för att gå på toa. Och hur jag burnar ut på motorvägen. Och känner att jag kommer bajsa på mig på riktigt. Och att det kanske inte blir så bra på min beiga bilklädsel. Och så skulle jag kunna skriva om hur jag sitter i bilen och skriker högt: "tänk på nåt annat, tänk på nåt annat, TÄNK PÅ NÅT ANNAT FÖR HELVETE!" varje gång jag får ett krampanfall. Och hur jag tänker att det inte ens är värt ett blogginlägg om jag ska behöva erkänna att jag, en övermogen kvinna i fyrtionplus-åldern bajjar ned mig på E4:an. Medan jag kör i 130 blås.

Jag skulle kunna skriva om att jag inser att jag inte hinner till butiken, att jag måste köra av nånstans för nu trycker det på nåt enormt och jag kommer inte att kunna stoppa det. Och om hur jag då ser en McDonalds och rattar in där. I McDrive-filen. Och om hur jag stannar bilen strax efter matluckan. Och springer in på handikapptoan. Och släpper taget om anus. Och om hur jag halvligger över handfatet och har magsmärtor från helvetet.

Jag skulle kunna skriva om att jag blir sittandes i en knapp halvtimme. Och inte förrän jag hör hur en personal säger till nån utanför att "är det eran Volvo som står där?" så inser jag att jag måste dra. Väl ute så konstaterar jag att jag ställt mig aningen fel. En meter framför matluckan. Och jag larmade inte ens bilen. Lite svårt eftersom nyckeln fortfarande satt i tändningslåset. Eller vad det nu heter.

Japp, DET skulle jag kunna skriva om, men det göra jag inte för jag har skrivit nog om mina bajshistorier i den här bloggen.