Hockeyhjälm på. Dagens plan.

Nä. Jag har inte vuxit fast i toaringen.

Jag gör löner till femtioelva timanställda.

Och när man jobbar ihop med sin man, som är den som håller i pluskan, så har man lärt sig att sätta på sig hjälmen dagar som denna.

Och jag gör som jag brukar: sammanställer lönerna, mailar en fin liten excelfil i samma sekund som jag går in och lägger mappen med lönespecarna på hans bord.

För ovan tillfälle är mycket noga valt: mappen landar på hans bord i samma ögonblick som han får ett inkommande samtal. Jag liksom står runt hörnet och väntar in samtalet. Sen gör jag mig osynlig, smyger in med mappen, lägger den längst ut på det 3 meter långa skrivbordet och vänder.

Tar min redan ihoppackade dator och drar.

Fort som fan.

För det slår aldrig fel:

Efter max 2 minuter ringer det på min mobil:

"HUR FAN KUNDE DET BLI SÅ HÄR MYCKET?!"

"Det är väldigt dålig mottagning här inne på City Gross, vi hörs senare."

Så. Poff poff och jag handlar i 2 timmar. För sen har han lugnat ned sig.

Im so good.