Klockan är i detta nu 8.25.
Jag har fram till nu erhållit 5 samtal i från mitt hus:
1) "Mamma, det är massor med myror på diskbänken!"
Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Tell me all about it.
2) "Var är min utflyktsmat?"
Här ska man ha klart för sig att talibanen pratar med högtalaren på och hennes far står 30 cm ifrån henne. MEN, klart vi ringer morsan och frågar istället för att sträcka oss 1 meter och öppna kylskåpsdörren först....
3) "Mamma, jag får inte ha bubbelvatten i min termos för pappa!"
Nej kära barn, vi har pratat om detta för: när du öppnar din specialtermos från Amerikat, så sprutar det kolsyra överallt, så lyssna på pappa. Typ.
4) "Mamma, pappa får inte ut hallonsylten ur flaskan, och hur ska man värma pannkakorna?"
Well, i skogen äter man kalla pannkakor. Och du pappa, om det nu sitter en klump av sylt i flaskhalsen, prova att skära av locket, det är ändå så lite kvar. ELLER SKA JAG BEHÖVA KOMMA HEM?! Typ.
5) "Mamma, VARFÖR tog du inte med mina kläder hem från dagis igår?!"
Kan bero på att du kom ut på gården färdigklädd i fotbollskläder och jag tänkte inte på att DU lämnat kvar resten på hyllan, för DU hade så bråttom iväg.
Min Sifofråga: Äm I allåne om sån här skit?!
V a r j e d a g!
hahaha likadant överallt:) Monica
SvaraRaderaMed den skillnaden att min make ska klara allt själv - med varierat resultat - så är det precis så!!! Tänk positivt - du är behövd;)
SvaraRaderaNix, det är du inte. De blir stora och flyttar hemifrån. En dag. Försök tänka på det.
SvaraRaderaBarnen alltså.
jag har det inte alls sådär för jag har inga barn. kanske också är därför jag tycker det verkar myysigt=)
SvaraRaderaXX växer upp, der är värre med XY...
SvaraRaderaVisst är det skönt att vara behövd... men ibland kan man ju önska sig att barn och ffa make kunde vara liiite självständiga :-)
SvaraRaderaRekommenderar boken "Familjens projektledare säger upp sig".
Läs om mamman/hustrun som fick nog...
//Anna som försöker säga upp sig lite grann i alla fall
Ja, det är alltid så här. Alltid. Sen växer barnen upp (inte mannen) och man undrar förmodligen vad som hände. Så då fortsätter man likadant med mannen. Curlar honom vidare ut i livet medan midjan växer och håret grånar. Tror det kallas ...livet. Fett kul för det mesta.
SvaraRaderaJapp. Precis likadant här. Och jag fullständigt HATAR det.... vad är det för fel på karlarna, de klarar ju av att vara kompetenta på jobbet och driva företag? Men att driva ett hushåll, nä det har de nogsamt lärt sig undvika att lära sig. För det finns det ju nån annan som gör. Bara man håller sig undan så...
SvaraRaderaBitterfittan
Ja, du är inte ensam. Själv kallar jag mig familjens externminne för det är så de använder mig :)
SvaraRaderaVisst är de underbara!?!?
SvaraRadera;-D
Nope, du är inte ensam. Även i mitt hushåll är det jag som är den ständiga projektledaren som ska ha koll på allt från födelsedagspresenter till försvunna strumpor...Mannen har en oslagbar förmåga att både stänga öronen och bli osynlig i barnens ögon. Må gott!/NinaPX
SvaraRaderaVad består problemet av??
SvaraRaderaAllt verkar ju vara som det ska...
*suckar igenkännande*
SvaraRaderaFast jag har det inte fullt så illa som dig. Tack och lov!
Du är icke ensam!
SvaraRaderaJag känner - alltför väl - igen det där från förr...i synnerhet från tiden jag - dessutom - var gift med Norra Europas tankspriddaste man.
Har det likadant varje dag!
SvaraRaderaåh nej likadant här...so help me gooood
SvaraRadera