Med anledning av kaoset kring dotterns gymnasieval, så far tankarna ofrivilligt tillbaka typ 25 år.
Jag var 15 år och hade extrema ambitioner. Det var bara loosers som inte pluggade vidare. Jag hade bestämt mig för två yrken; antingen adjunkt i engelska (vafan det nu kom i från) eller flygledare.
I samma veva träffade jag "mannen i mitt liv". Jag blev tokkär i en kille som var 22. Jag blev så kär så jag tänkte att jag skulle ta ett sabbatsår direkt efter nian.
Jag är inne på mitt 27:e sabbatsår. "Mannen i mitt liv"-killen försvann efter 6-7 år.
Och jag har alltid ångrat att jag inte pluggade vidare. Jag beundrar verkligen människor som har studerat och har en utbildning. Särskilt Tanja (länkad intill), som är just flygledare...Inte alls avundsjuk...
Så jag blev en av dom där "loosers" som jag föraktade så högt.
Hur avundsjuk blir du när jag berättar att min väckarklocka kommer att ringa klockan 04:38 imorgon...
SvaraRaderaMen herre Gud människa, en av de som du föraktar. Du som har ett jobb, är en tjej som det går bra för och en familj, även om HAN försvann så fanns det ju fler;)
SvaraRaderaKära lilla Mona, högskole, universitetstudier är inte allt.
(Bara tråkigt att du inte fick vara med på det vi faktiskt gjorde rurt omkring;)
Var nöjd med allt som livet ger......
Kram Carina
Tanja, my darling. JAG GÅR GÄRNA UPP 04.38!!
SvaraRaderaOch Carina; I know. Jag försöker vara nöjd. Men, never the less, så ångrar jag att jag inte pluggade. Om inte så för allt det där "runt omkring"!!