Jag tillbringar inte särskilt mycket tid hemma just nu. Och det märks.
Talibanen röjer friskt och har ingen som säger att hon måste städa efter sig.
Det ser ut som en bomb har briserat i huset, och jag har svårt att tro att det är mitt hus jag kommer hem till. Jag blundar ända upp till sovrummet. Lägger mig, sover, duschar och drar till mässan. Varje dag hela denna veckan.
Jag upptäcker också att stora dottern naturligtvis har hittat gömstället, där jag lagt mitt smink. Otippat!
Men jag har hittat ett nytt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du. Jag har blivit skitdålig på att kommentera alla personligen, men ska försöka bättra mig. Dock vill jag att du ska veta att jag läser allt du skriver. Och är extremt tacksam för att du tar dig tid!