Om att skita i solen

Igår när jag gick och lade mig så tänkte jag: "bloggen kan dra åt helvete, jag klarar mig utan den." Känslan var ganska skön faktiskt. En befrielse.

02.08 vaknade jag. Och blev förbannad på mig själv för att jag är en loser som tar åt mig. "Jävla blogg", tänkte jag och somnade om.

04.50 vaknade jag av att det var så tyst. Fågeln, som sitter i körsbärsträdet  och kvittrar sönder huvudet på mig vareviga morgon, var inte där. 20 minuters funderande gick åt till en fågeljävel. Det verkar ju sunt.

Jag noterade även att solen inte sken. I dubbel bemärkelse. Kändes konstigt men ganska okey ändå. Ny dag, nytt liv. Nya utmaningar.

Går in i duschen. Gäspar. Jättegäspen allan. Samtidigt schamponerar jag håret, och råkar röra på huvudet. Och mitt i gäspen rinner 2 liter vatten in i munnen. Ja, det kändes som det. Varpå jag sätter i halsen. Och håller på att kvävas. Hostar så att kaklet spricker. Till slut överlevde jag.  Men det var på gränsen. Faktiskt.

Duschar vidare. Och tänker: "Måste blogga om det där. Ehh, javisst ja. Inte blogga mer var det ja."

Sätter mig bakom skrivbordet på jobbet 06.10 och öppnar mailen. 91 kommentarer på bloggen. Tänker: "orkar inte mer tjafs", och börjar radera.

Sen råkar jag se det här från Josefine;

"Men såhär är det för den här läsaren. Du får mig att le när allt annat suger hästballe (förlåt för ordvalet) då min fulla mamma har ringt och jag behöver skingrande av tankar för en stund."

Alltså, jag sa ju att jag är en vek jävel. Så jag tar mig tid att läsa igenom varenda kommentar. Och bortsett från att Angelica borde få ett kok stryk för att hon skriver: "Jag är 20 bast och ääääälskar en gammal tanta som dig ;)", så inser jag hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Jag heter inte Linda Rosing och får utstå med personangrepp 10 gånger om dagen. Jag heter inte heller Blondinbella eller Kissie, som är allmänt hackkycklingsgods. Jag har SJUKT många bra läsare. Sjukt. Och inga ska behöva be om ursäkt för att man inte kommenterar. Jag ser er ändå, hehe.

Så vad gnäller jag om? Några idioter som inte har fattat läget här inne? Som inte ser nyanser eller ironi.

Nä nu jävlar. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag svär. Eller bor i ett lyxområde i Bromma. Att jag sällan träffar maken eftersom han jobbar 7 dagar i veckan. Eller att jag gillar att shoppa i Las Vegas, att jag har dyra briljanter på fingrarna och sover i 8000 krs-lakan. Och handlar på Ellos och City Gross.

Helvete heller. Jag är som jag är, take it or leave it.

Men så fan heller att jag någonsin kommer skriva om "allvarligare" saker här.

Tack hörrni. Jag umgås mer med er än med min man, ni har fattat det va?=)

Nu kör vi.