söndag 10 maj 2009

Nu kan jag andas igen.

Okey.

Plötsligt försvann flåset.

Mikael Persbrandt skall icke prata engelska.

Please. Don't.

Det var liksom inte så sexigt längre.

8 kommentarer:

  1. Lite trög i tankegången men; hur mycket the drack du?

    SvaraRadera
  2. Alltså, det var det som var grejen. Hon slängde i dubbla tepåsar i mitt vatten och var därför uppriktigt chockad över att inget hände. Det dröjde ju bortåt 12 timmar för mig, medan hon fick bosätta sig på toa efter 6,5 timme!

    SvaraRadera
  3. Micke P är inget för oss runt 40. Skulle han se dig på krogen/affären/restaurangen/busskön skulle han bara glo på din dotter. Hände min väninna. Inte kul...

    SvaraRadera
  4. WOW! Vilken fantastiskt rolig blogg! Du har med dina texter roat mig i flera nätter på raken här på jobbet. Jag har läst din blogg från början till slut och kommer absolut att fortsätta följa den, du har ett otroligt härligt sätt att skriva på, och att du vågar bjuda så mycket på dig själv, fantastiskt!! Keep up the good work!!

    SvaraRadera
  5. Men den rösten, den rösten...Mums!

    SvaraRadera
  6. Anonym 1: Amen vafan!! Och min tonåring som är lika tokig i honom som jag...

    Anonym 2: TACK. Vad glad du gör mig!! Och välkommen!

    Osloskånskan: Japp, det kan du ge dig på. Skavsår there is!!

    Katarina: PRECIS! Blunda sig lite.

    SvaraRadera
  7. Haha, kunde inte sagt det bättre själv. Det var ju nästan synd om honom ,)

    SvaraRadera

Du. Jag har blivit skitdålig på att kommentera alla personligen, men ska försöka bättra mig. Dock vill jag att du ska veta att jag läser allt du skriver. Och är extremt tacksam för att du tar dig tid!