söndag 23 mars 2008

Vill man, så kan man.

Idag har min extremt ohändige man lekt Martin Timell.

Förvisso bara under ett par timmar, men jag blev faktiskt imponerad.

Han blev så utmattad av dessa två timmar, så nu sover han. Som en bäbis.

Och klockan är inte ens 20.00.

Ja, ja. Det går ju framåt i alla fall.

Rösta på mig

3 kommentarer:

  1. Fan Mona...

    Han har ju "haft en nära dödenupplevelse"... Tålamod bejbi... Tålamod!!
    Pok

    MallaegenTimellbralla

    SvaraRadera
  2. Du satte huvudet på spiken!!

    Kram

    SvaraRadera
  3. *skrattar* hahahaha Monica

    SvaraRadera

Du. Jag har blivit skitdålig på att kommentera alla personligen, men ska försöka bättra mig. Dock vill jag att du ska veta att jag läser allt du skriver. Och är extremt tacksam för att du tar dig tid!