onsdag 30 juni 2010

Många lökar finns det



Asså, jag fattar att det här är lök, men sen då? Hur skär man, vilken del slänger man?

Gahh, jag suger på sånt här!

Och hur funkar sånt här?



Jag har aldrig i hela mitt liv tänt en grill. Förrän nu. Hur vet man hur mycket kol man ska ha? Sen råkade jag dra i lampolja innan jag upptäckte att det skulle vara tändvätska, för det liksom tog inte eld. 

Och maken kan inte säga ett skit om det för han gjorde samma misstag för länge sen! Hur som helst så har jag dragit ien halv flaska sån där tändvätska och först brann det satan, men nu verkar det slockna. Jag fattar ingenting. Och inte kan jag ringa maken då han är på kundbesök.

Rå kyckling med maskrosbladssallad, japp, det blir nog bra det här.                    

När man har allt annat än gröna fingrar

Min mamma bad att få några kvadratmeter av min trädgård, för att odla lite grönt.

Jag är inte nån vän av grönsaker. Möjligen tomat och gurka. Ungefär. Dock äter mina barn det, så det är inte så att jag inte har sånt jox hemma. Kanske inte i så stora mängder och det var väl därför som mormor nu skulle odla lite.

Idag ska jag grilla och slå på stort: jag ska göra en god sallad. Minns att mamma sa nåt om att det fanns sallad bland det hon sått, så jag stolpar ut och ska hämta lite. Först går jag runt lådan ett par varv. Jag vet ju fan inte vad som är bak och fram på en grönsak, så jag är tveksam.

Till slut kör jag med uteslutningsmetoden och chansar lite. Klipper av ett gäng blad. Går in och sköljer av. Smakar lite. Asså, det är ju inte isbergssallad, det är ju helt klart, men det smakar ju inte skit i alla fall. Tror jag.  Jag försöker komma ihåg exakt vad det är hon egentligen har planterat därute, men kan bara konstatera att inget av det lär vara giftigt, så jag fortsätter att göra en sallad.



Om en kvart kommer svägerskan och ska äta middag med oss. Jag tänker inte säga nåt och ramlar hon inte ihop knall fall efter maten, så är det ju lugnt. Antar jag.

tisdag 29 juni 2010

Er kan man lita på

Hörrni. Kan nån svara på lite frågor:

Är det bra med en kombinerad tvätt och torkmaskin? Eftersom jag är lat och vägrar att använda vår tvättstuga, och därmed har en extra tvättmaskin i vårt badrum på sovplanet, så medför det att det blir lite bökigt att hänga tvätt på en liten mesig torkställning...Kom ju därför på att en kombo vore ju förträffligt, men eftersom jag har en sniksnål man så måste jag kunna argumentera för ett sånt dyrt inköp.

Varför finns det bara en enda maskin på marknaden som tumlar i 1800 varv per minut? Min AEG, som pajat, gör just det, men inga andra...but why?

Om godingen här nedan så står det: "Tvätt-kapaciteten är 1-5,5 kg och torkkapaciteten är 1-3 kg. Tvätt/Torken centrifugerar med en hastighet av upp till 1600 varv/min". Fråga: varför bara 1600 varv på en sån värstingmaskin, och betyder "torkkapacitet är 1-3 kg" TORR vikt? Möjligen en blondinfråga, men är det blöt vikt så är det ju fan inte mycket.

I trust you guys. Och det är bråttom, tänker köpa en ny imorgon, eller senast torsdag.

Som hittat

20430:-

En liten Miele, tvätt och torktumlare i ett.

Där rök just min altanmarkis.

Ska man skratta eller gråta?

Kom så ska ni få höra om en riktig skitdag

Planen:

Vara i Nyköping 8.00 (en timmes resa) och ta emot flera pallar smidesvaror från Estland och sen packa hela dagen. Hämta talibanen kl 15.00 och åka till kompis och fika sig lite.

Nänänä. I stället blev det;

Försov mig och var i Nyköping 09.05. Fick då besked om att varorna "fastnat någonstans" och kommer först torsdag. Bra. En dag åt helvete när jag kunde suttit på kontoret och jobbat. Maken kommer en timme senare för att gå igenom bokföring.

Får ett samtal från tvättmaskinsreparatören som låter meddela att det inte är nån idé att laga maskinen, "spricker en kudde så är det rena dödsstöten för en tvättmaskin, ytterst få går att fixa till, eller ja, det går ju, men det kommer kosta er minst 5000 kr och då kan ni lika gärna köpa en ny, och med tanke på hur mycket du tvättar så måste du ha en bra maskin, och de ligger på mellan 10-12000 kr." Kul. Skitjävlakul.

När jag ska lämna företaget så frågar gamla ägaren om han kan få skjuts till Stockholm. Inga problem. Vi drar. Efter en stund ringer maken och talar om att varken företagstelefon eller bredband funkar,  (kan kanske ha nåt att göra med grävskopan som gräver utanför huset...) och han har ingen laddare till mobilen, vars batteri håller på att ta slut och "det går åt helvete för jag måste kunna ringa!"

Hinner precis hämta talibanen när telefonen ringer igen. Följande sker:

1) Maken är vansinnig då kortinlösenföretaget Point, alltså det bolag där era pengar "hamnar" när ni betalar med kort, har problem, varför inga Pointkunder, det vill säga vi, har fått några som helst transaktioner in på vårt konto. Skulle ha varit oss tillhanda senast igår måndag kl 00.00. Katastrof då det rör sig om stora summor.

2) Vi bankar en gång i veckan. Alltså stoppar en kassett med pengar i ett hål i väggen. Dessa insättningar har kommit bort. Vi har givetvis kvitton, men det hjälper föga då man gör på ett visst sätt och de kan hävda att vi inte har gjort så. Och var det inte katastrof innan så är det det nu. Maken säger att jag måste till kontoret "fort som fan och hämta våra kvittenser, kopiera och åka ned till banken och visa, så får de hjälpa till och jaga fram stålarna."

Talibanen går denna vecka på friidrottsskola här i området. Hon är således helt slut när jag hämtar henne. Därmed på icke så gott humör. Jag inser att jag får ställa in besöket hos kompisen. Hem och lämna av grejer. Glömmer att larma med fjärrkontrollen, vilket betyder att larmet hinner gå hos Securitas. Tänker inte så mycket på det eftersom det liksom inte tjuter hos oss i huset.

På väg tillbaka till bilen för att hämta kvittona på kontoret och vidare till banken, så får talibanen ett frispel och vägrar gå en meter. Tänker inte lämna huset. Jag får panik och säger "okey, du får vara hemma och titta på tv, men jag låser alla dörrar och du går inte en meter från soffan! "

Både kontor och bank ligger ett par minuter hemifrån. Jag kör med gasen i botten och ringer hela tiden hem och kollar. Samtidigt sitter maken i Nyköping och sms:ar för att spara batteri. Skriver nåt om "var är nyckeln?"  Jag svarar att jag har min företagsnyckel med mig, vadå'ra. Typ. Det visar sig att han har glömt sin hemma. Och jag fick ju med mig gamla ägaren och hans nyckel med till Stockholm...hej och hå.

Kommer fram till banken och möts av lappen här ovan. Får ett jävla tokspel med en sms:ande galen make i Nyköping som inte kan låsa lokalen och en ensam strax 7-åring hemma. Och ett låst jävla bankkontor. Jag bankar på dörren och en sommaranställd liten smal och brunbränd snärta öppnar, och ska till att läsa lusen av mig, när jag bara "jajaja, jag måste in", och smiter förbi henne.

Lämnar kvittona till berörd person, som tycker det hela är väldigt mystiskt. Typ: "sånt här händer aldrig, är ni SÄKRA på att ni har stoppat i pengarna ordentligt?" Jag bara "Ehh, nu är det så att jag har en man som tror att han ska bli rånad på soporna varje gång han slänger dem hemma, så du kan vara lugn för att han har stått kvar en kvart och kollat att pengarna verkligen har slussats igenom."

Järnet därifrån samtidigt som talibanen ringer; "Mamma, vakterna (Securitas) ringde men det var ingen fara för jag visste vilken kod jag skulle säga!" Herregud, hade helt glömt att larmet gick när jag klev in. Hade ju varit snyggt om hon inte kunnat koden, för då hade de varit där på två röda och garanterat ringt Socialen. Bra mamma.

Väl hemma så får jag det femtioelfte sms:et om påstående om att det är jag som har slarvat bort företagsnyckeln för "du har fått två stycken". Jag skickar tillbaka mitt 5:e svar med samma innehåll: "Nej, jag har bara en nyckel och ja, den sitter på min husnyckelring."

Till slut får jag ett sista sms, då han inser att det inte är nån idé att skylla på mig: "På bordet i sovrummet troligen. "

Nu är klockan 16.20 och jag är helt slut i pallet.

måndag 28 juni 2010

Not for everybody



Mmm, man ska ju inte ha stora boppar när man är ute och hojar i alla fall. Maken har fått mersmak. Alltså inte för mera boppar, näe, nu ska vi se hur lång tid det tar innan det står en sån där maskin på uppfarten. Och ungefär lika snabbt har jag införskaffat en ny motordriven mega-markis till altanen. Och bytt ut tyget i alla fönstermarkiser.

Apropå att hålla i plånboken på somrarna..

Åka sig lite båge



Maken övertalar mig att åka motorcykel. I Louis Vuittonskor. Bra mix. Or not.

Höjden av snikenhet

Eftersom vi har fötterna i två branscher; film och inredning, varav film i form av ett gäng videobutiker, så är sommaren våra "fattigaste" månader: ingen köper inredningsprylar och alla ska plötsligt umgås och grilla. Eller se på fotboll. Alltså inte hyra film. Såvida det inte är dåligt väder. Min man är därför aldrig så lycklig som när det spöregnar.

Så på sommaren är han som en igel på mig när det gäller shopping. Jag får inte handla ett skit. Alltså inga så kallade onödiga saker som nya handväskor och sånt. Ja, ni hajar. Skiner solen extremt mycket flera dagar i sträck, så blir det lite småpanik "för ingen jävel vill ju glo på film nu när det är 38 grader ute så ge fan i att handla nåt nu!" Men det gäller bara mig. Alltså, ska vi köpa nåt tillsammans då är det plötsligt inget knussel. Eller gå och köpa ett företag mitt i sommaren, inte heller några problem. Märklig man det där.

Hur som helst. I helgen upptäckte jag att mina gympadojer inte alls lämpar sig för längre promenader utomhus. Jag får grymma skavsår och ont som attan i höfterna. Jag gnällde lite över det där och sa att jag måste köpa nya.

Mycket har jag hört ur makens mun genom åren, men helgens kommentar var nog i mesta laget:

"Amen har inte jag några som du kan använda då?"

"Öhh, det verkar ju som en skitbra idé: jag har 37 och du har 42, men varför inte..."

Sa jag att det var typ 300 hushåll från hålan han kommer ifrån?

Inte min, inte min



Det är ju tur att man vet att det bor en tonårsdotter i huset. Annars hade man nog höjt på ögonbrynet en aning när man upptäcker en lösögonfrans på matsalsbordet.

När man inte bryr sig



Svägerskan råkar lämna kvar sin motorcykel för några dagar hos oss. Eftersom maken har en dum fru som förvägrar honom en sån leksak, så blir han helt till sig i trasorna av denna möjlighet att få åka hoj ett par dar.

Så pass till sig att han skiter fullständigt i att han ser ut som en ärkefjant i storasysters alltför trånga skinnpaj. Vi pratar 2-3 storlekar för liten här.

Och jag förnekar allt samröre med honom om nån på gatan frågar.

Om att slå världsrekord

Tittar på Godmorgon på tv4. Där pågår ett världsrekordförsök. En gubbe i min ålder som nickar en tennisboll (tror jag det är) med huvudet. Programledarna meddelar omvärlden att "om en timme får vi veta om Tomas slår världsrekordet."

En dryg timme senare råkar jag gå förbi tv:n igen. Alla i studion är i extas. Två kontrollanter skall nu tillkännage om gubben slagit rekord.

Oh herregud, det har han! Och inte bara med dagens tennisboll mot pannan. Nejdå, han intervjuas och gratuleras och får frågan om hur det känns. Han svarar att han är överlycklig och att det här minsann är hans rekord nummer 1200!

JAMENHERREJÄVLAGUD, VAR ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!

Jag hade kunnat fattat läget om det var ett barn, men en gubbajävel närmare FEMTIO?! Han var förresten säkert över femtio när jag tänker efter.

söndag 27 juni 2010

Här bor hon



Brommas drygkärring. Den där von Sievers. I alla fall en stund till för nu är huset sålt.

Rumpdaller



Är ute på en morgonpromenad medan resten av världen ligger och trynar.

När man går så funderar man på en del viktiga saker. Som i vilken takt man ska gå i för att inte rumpskinkorna ska ramla ur träningsbrallorna. Varje gång en bil åker förbi så spänner jag häcken och försöker se jävligt hurtig ut.

Herregud vilken slapp röv jag har.

lördag 26 juni 2010

När man behöver tvätta två gånger om dagen



Jag har en tvättstuga.

Jag har 4 våningar i mitt hus. Tvättstuga med bastu i äcklig orenoverad källare.

Jag sover på plan 3.

Jag är lat.

Alltså köpte vi en ny tvättmaskin som installerades i badrummet next to the bedroom.

Åren går fort när man blir gammal, och minnet försvinner tydligen däremellan.

För jag hittade just den här raringen. I tvättstugan. Halleluja.

...som sagt



..tvätta aldrig en IKEA-kudde i maskin. Eller rättare sagt, köp bättre kvalitet. Make leker reparatör, öppnade bakstycket, smällde igen det igen och sa: "ehh, asså, vi ringer nån på måndag".

Skönt att veta att han faktiskt inser sina begränsningar. Ibland.

När man har ett kök från anno 1989 och en Martin Timell-hang around


(Det här taket börjar i hallen, fortsätter i badrummet och ut till köket. Väry not nice.)

Vi bestämmer oss för att fortsätta att renovera vår hall. Eller ja, fortsätta riva kanske jag skulle säga.

Häromdagen så sa jag till maken att jag tyckte att vi skulle prova att måla kökstaket själva. För jag är så vansinnigt trött på den här fjällstugelooken. Jag vill ha vitt. Och eftersom den snabbaste vägen till resultat är att smörja det manliga egot, så gjorde jag det. Ujuj som jag smickrade. Saken var biff. Problemet var bara att alla måleributiker är stängda midsommardagen och i det här hushållet gäller det att agera fort, innan somliga har tappat intresset.

Under en diskussion i förbifarten så råkade nån av oss undra, bara så där allmänt, om huruvida vår takhöjd i just köket, är lägre pga den här fula fjällinredningen. Misstanken var rätt stor, men vi ordade inget mer utan hämtade verktygen för att börja riva i hallen.

Efter en stund är maken puts väck. Jag tittar ut i köket och blir egentligen inte särskilt förvånad. Han har tagit med sig en kofot och hammare och öppnat upp en del av taket för att få bekräftat att nån form av originaltak finns därunder. Problemet är bara att, tanken var att vi ska måla hela taket vitt, i väntan på att nån hantverkare ska knacka på, år 2015 typ, för att riva skiten och göra iordning det ordentligt.

Och då hade det ju varit bra om taket hade varit INTAKT.

"Amen asså, jag ville bara kolla."

Om varor från IKEA


(Det här är en mikrodel av hur det egentligen såg ut.)

Är det någon som alltid funderat på hur det ser ut om man tvättar en kudde från IKEA, så kan ni sluta undra nu. Lägg därtill en översvämning på grund av igentäppt avlopp, så har ni en fullständig bild klar för er.

Life is sweet, om man har rätt skor



...för satan vad ont i fötterna jag har. Börjar undra om mina innejympadojjer ska vara just inomhus. Jag har alltid trott att det har varit ett försäljningstrick.

Och vad gör ni då



Ja inte är ni ute och motionerar i alla fall! Nu gäller det bara att hitta hem sen. 

Var tvungen att försäkra maken om att jag har mobilen med mig, med tanke på min oförmåga att hitta. Även här i hemma-hooden.

fredag 25 juni 2010

Idag skiter vi i bloggen


...och så håller vi sams med nära och kära. Jag hoppas ni får en trevlig dag!

torsdag 24 juni 2010

Öhh, max 2.5 meter



Verkar ont om tomter här ute i Österskär, eller var jag nu är. Nära till grannarna fick just en ny innebörd.

What's going on?



Är på väg till Åkersberga för första gången i mitt liv. Alla kör lagenliga 90 km /tim. Inte en käft byter fil. Ingen vill köra om. Nåt är skumt här.

Bor det många trafikpoliser här, eller vadå?!

Köra sig lite lugnt tror jag visst.

onsdag 23 juni 2010

Saknar ni mig, va va va va

Tyst som graven här i kväll va, hehe!

I ett par månader så har jag varit på väg att ringa kära SÄPO-chefen med hustru, men eftersom mitt patetiska liv kretsar kring den här bloggen, så har jag inte fått häcken ur vagnen.

Ikväll tog jag tag i saken. SÄPO-chefen bor i Skåne, så nu har vi bokat in oss för ett besök. Och varje gång vi träffas så hoppas jag på att få höra många smaskiga mord- och pickadollhistorier, men jag måste få säga att han levererar rätt dåligt den där SÄPO-tomten. En massa snack om sektress och sånt skit. Vem bryr sig liksom. Jag vill ju veta.

Nä. Den här gången tar jag med mig lite sponken och super honom under bordet. Fifan vad jag ska lura honom.

Jag är så fiffig.

tisdag 22 juni 2010

Apropå hotell

Jag ska till Riga om två veckor. Var ska jag bo, någon som vet?

Nä, inte på nån jävla camping..

Man tycker så olika, och tur är väl det

Har tv:n på i bakgrunden och sitter och jobbar.

Repris på serien Ullared på 5:an. I love Ullared.

En kvinna och en man, som är jättekära (står det varje gång de är i bild) är och handlar. Jag har inte hängt med men det verkar som om resan dit är nån form av överraskning för när de kommer ut ifrån affären så säger hustrun att hon har en överraskning kvar. Lyssna på det här:

"Vi ska inte åka hem!"
"Va, ska vi inte?Haha, jag vill inte åka hem!"
"Nä, vi ska snart checka in. Vi ska bo JÄTTEFINT!"

Mannen skrattar och blir jättelycklig;

"Nämen, jahaha, var då?"
"I ett kupoltält på campingen!"

Inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar, inte ha fördomar.

På väg till jobbet i Nyköping



Mina besök på Statoil har plötsligt fått en ny innebörd.

måndag 21 juni 2010

Charlotte Perelli

Har ni noterat hennes ben? Notera dem är ni snälla. Nu. På 4:an.

Jag
är
inte
alls
avundsjuk.

Inte
ett
skit.

Fy f*n vad livet är orättvist.

Och varför då?

Får ett meddelande idag:

"Hej,

Per K***** , SVT har sökt dig igen.
08-585 **** hem ikväll
eller
073-*******"

Man blir ju aningens nyfiken.
 
(SVT: Sveriges Television, om nån glömt.)

Ni som är så bra

Just det ja.

Tänkte göra en drive i olika magasin. Alltså inte annonsera, utan snarare maila ansvariga och försöka få dem att ta in lite av våra produkter på deras "plocksidor", eller vad de nu kallar dem.

Är det nån som har några bra känningar? Vi har bl a grymt snygga saker för män; allt ifrån slipsaskar till klockor, till golfgrejer till you name it.

Än så länge väntar jag med att "outa" vår egen hemsida, men gå in här och tryck på Showroom och kolla lite själva i de olika kategorierna. Glöm inte att först ändra språk till engelska innan showrummet.

Så. Nu ser ni vad jag jobbar med för grejer...

Om oss som fick en 1:a i geografi, typ IG för er UNGDOMAR...

Maken och jag diskuterar om huruvida vi ska ha vårt företagsnamn/webbadress med, eller inte, när olika inredningsmagasin väljer att visa våra grejer. (För er som inte hänger med: vi är ju distributörer till Sveriges inredningsbutiker och vill ju därmed att du ska vända dig till en butik om du ser våra snygga grejer i tidningarna. Maken tycker att det är okey, att privatpersoner kan ringa oss så kan vi kolla i datorn var närmaste butik finns. Jag tycker inte som honom...otippat..)

"Amen, är det så bra verkligen? Tänk om det ringer nån från Munka-Ljungby och vi inte har nån butik där med våra grejer?"

"Munka-Ljungby?!! Vafan fick du det ifrån?"

"Vadå, finns det inte nåt som heter det?"

"Jo det finns det. " Sen skall han plötsligt kolla mig: "Vet du var det ligger?"

"Ja, det ligger uppe i Norrland nånstans." Säger jag, tvärsäkert och skitirro.

"Men Mona för i helvete! Det ligger i Skåne!!"

"Spela roll, jag ska inte dit i år heller."

Gapskratt;

"Alltså. Ibland undrar jag."

Men seriöst. Hur många vet att Munka-Ljungby ligger i Skåne liksom.

Och försök inte briljera här nu va, för då kan ni ju, utan att kolla, tala om för mig var makens födelsehåla Ambjörnarp ligger.

Sug på den ni!

Fisapor.

söndag 20 juni 2010

Home

02.45 gav jag upp och ringde receptionen: "excuse me, but can you make the couple in 325 stop fighting please?! They are throwing furniture all over the room..."

Och eftersom tant behöver 8 timmars sömn så har man varit aningens grinig idag.

Sen hem och kolla på godbitarna från bröllopet. Och gråta sig lite.

In på bloggen och konstatera att alla mina läsare är puts väck. Det ekar här.

Är ni på semester, eller vad är det frågan om?!

Maken säger att det är jag som skriver dåliga inlägg.

Kamma sig lite med andra ord.

Om att åka tunnelbana med Polen

Efter att ha haft en flera timmars skittrevlig middagstur på en båt, som åkte runt på kanalen..kanalerna, eller hur det nu var med det där, så kliver vi iland och konstaterar att i den stadsdel vi befinner oss i, är tvärdöd. Inte en taxibil. Och vi är ett 10-tal personer som kommer bort från huvudgruppen, dock med en av de anställda från det tyska designföretaget som vi besöker.

Alla, utom undertecknad och maken, är rätt på kanelen. Tysken leder oss ned till tunnelbanan och vi åker till Centralstationen. De två representanterna från Polen är aspackade, men roliga. Plötsligt drar den ene av dem i handbromsen. Lite rörigt kan man säga att det blev.

Väl uppe på gatan så dröjer det ett tag innan vi får tag i taxibilar. Under tiden hittar samme galne polack ett gäng såna där avspärrningsstaket som poliser brukar använda. Han drar ut dom i gatan och spärrar av vägen. 30 sekunder senare kommer en buss. Som bara fortsätter att köra. Upp på trottoaren och förbi hindret.

10 fullvuxna medelålders (ajajaj, det där svider att skriva..) står på andra sidan vägen och garvar läppen av sig.

Taxibilarna kommer och jag och maken hamnar i samma bil som Finlands-representanterna. Man och kvinna. Gifta. Mannen var kalasfull. Chauffören, som pratade mycket dålig engelska säger nåt om "fish market" och "sex bar". Jag säger "No no no, we are going to hotel so and so!", men finnen börjar gasta "Oh, take us to the sexbar!" Och började sjunga Tom Jones "Sexbomb", fast "sex bar, sex bar".

Gudskelov så var frun den med byxorna i familjen, för hon upplyste maken om att det minsann inte skulle bli nåt av med nån jävla sexbar.

Väl hemma på hotellet kastade jag och maken oss ur bilen och drog upp på rummet som en avlöning.

Herregud. Vi är ju faktiskt medelålders. Orka festa hela natten i baren med alla andra. Nänä, här ska sovas beautysleep.

I morgon blir det möte. Vi ska bl a se hur de två norska brudarna ska bära sig åt för att få med sig 58 st askar med ostknivar i sina resväskor. De fick för sig att de skulle spara fraktkostnaden med att själva transportera hem varorna. Halva kvällen har därför gått åt till att garva läppen av oss åt dom, eftersom DHL förmodligen skulle ta typ 3  000 kr (Norge är inte med i EU varför frakt och tull kostar skjortan.) medan de kommer torska på typ 10 000 kr i övervikt då väskorna lär väga cirkus 60 kilo! Och deras miner var obetalbara när de även insåg att, fördela gracerna med att ta ett gäng ostknivar i handbagaget inte kanske vore en så jäkla fiffig idé så här i terroristtider. "Ojdå, vi tänkte ikke på det vi!"

Hur som helst,  sen bilfärd till flygplatsen, flyga sig lite, åka sig lite bil. Hemma vid 19-tiden. Blogga sig lite.

Om inte planet störtar.

Fast allra först tänker jag sova. Kan meddela att i detta exakta nu så hör jag hur ett par har sex bakom min huvudkudde, och ett annat par bråkar så ända i helvete på andra sidan väggen: dörrar slås igen och nån kvinna skriker lungorna av sig.

Maken, min alltså,  ligger intill och snarkar så att gardinerna fladdrar. Och fiser.

Jag längtar hem.

lördag 19 juni 2010

Tvåbenta fjäderfän

Morgonpigga fågeljävlar tycks häcka här i Hamburg också. Dock är de aningen tidigare här....04.20. Tack för kaffet liksom.

Resten av dagen har gått till information. Och information. Åsså lite mer information. Sen fick alla deltagare varsin designad armbandsklocka ur en kollektion som vi ska sälja in i respektive land. Jag kunde inte välja så jag fick två. Mycket trevligt. Allt gratis är gott.



Talibanen är ute i skärgården med mormor och morfar och har en "prinsessdag". Allt ska gå i en prinsessas tecken: prinsesstårta, prinsesskläder, prinsesslunch, prinsessmiddag. Hon är lite lack för att hon inte var bjuden på  bröllopet. Har liksom lite svårt att fatta det eftersom "slottet är ju jättestort så alla borde ju få plats."

Nu är klockan 18.48 och vi ska ut och äta middag. Åka båt på nån kanal. Eller om det var flera kanaler. Jag är inte så bevandrad i geografin här. Heller.

fredag 18 juni 2010

Herregud vad det inte går att blogga från Tyskland

Ja, det ligger ju nära tillhands att man kan tro att vi är i Uganda, eller nåt, men det går inte att blogga från hotellet, trots att vi har lösen och fan och hans moster, från personalen.

Väry well. Vi hyrde en bil och började dagen med att besöka ett företag som vi vill bli återförsäljare för i Sverige. Vi visste att de hade en del grejer att erbjuda, men när vi väl kom dit så fick vi en chock. En miljon prylar. Ägaren berättade att kunderna som handlar hos dom i regel använder en hel arbetsdag till att köpa in. My Lord vad grejer de hade. De sa ja till oss så vi började beställa. Och som vi beställde. Till mässan i augusti. Sånt som alla butiker ska köpa in inför julhandeln. Så att ni kan shoppa satan när det dags. När klockan var 18, så var vi tvungna att dra.


                          (En mycket, mycket liten del av de 5000 produkter de hade...)

Vi är återförsäljare av ett stort tyskt designermärke och varje år så bjuder de in deras 25 största återförsäljare world wide på en weekend i Hamburg. Vi är alltså 25 länder som deltar och vi har grymt kul varje år. Skojsigheterna börjar i morgon varför vi har fredagen fria.

Middag på hotellet. Dessvärre var jag så hungrig att jag tryckte i mig tre tuggor av den sjukt goda maten. Sen var det stopp. Jag är ju Gastric Bypass-opererad, varför jag inte får äta fort. Då är det kört. Fick inte ned ett skit mer och personalen på den fina restaurangen blev orolig för att det inte smakade bra. Det är det här jag får lära mig att leva med. 




 


Eftersom vi inte kunde komma in på internet via våra datorer så gav maken mig lov att använda hans telefon för att gå upp på bloggen och ta bort två av mina trippla inlägg. Jamen jag sa ju att jag blir skitnervös av att flyga. Anywho, han satt och spelade spel på min telefon och jag glömde liksom bort tiden och det där med att "det kostar skjortan att gå upp på nätet från telefonen".  När jag var klar gick maken in i telefonen och kollade. "Amen vafan Mona, 350 jävla spänn kostade det där!" Hoppselihoppsan.

Maken råkade sen dra i sig 2 glas vin. En timme senare ligger han nu tvärs över sängen och har somnat. Mitt i den "skitviktiga matchen mellan England och"...vad det nu var för land. Den stackarn är inte så van vid alkohol. (Och det där utlovade hankypankyt kunde man därmed fetglömma....)

Själv fick jag hålla mig till vatten då jag inte litar en sekund på att de har god champagne i det är internet-u-landet.

Och här ligger jag och har astråkigt. Det här inlägget tog ganska precis 1,5 timme att få upp. Grattis Tyskland.

Så var det dags



Efter att ha vaknat och plötsligt befinna sig i ett troligt klimakterium, och sen i chock av det, vid packning av resväska för årlig jobbweekend i Hamburg, upptäcka att favoritringen är borta, så höll denna dag på att gå åt helskotta helt.

Näst intill handlingsförlamad så fick jag hjälp av tonåringen att vända upp och ned på hela huset. Utan resultat. Ned till arbetsrummet och leta fram papper för att ringa försäkringsbolaget. Då kommer den sura maken och säger att vi ska kolla bakom byrån i sovrummet. Den gamla antika som knappt går att rubba. Som står slimmat mot väggen.

Och tamejsjutton, där låg den!

Så 40 min försenade drar vi iväg till flygplatsen. ...

...för att kliva på ett pluttelitet plan. Så nu kommer jag att dö. Om än med rakade ben, ansad muffla och glitter på ringfingrarna.

Amenhejdåra, överlever jag så hörs vi ikväll. Maken har givit mig mobilbloggförbud. Muttrade nåt om Marocko i januari. Förstår inte alls vad han pratar om!

Nu är det f-n kärringkris på allvar

I flera veckor så har jag vaknat tidigt som attan och antingen har det varit 400 minusgrader i sovrummet, eller så har det varit för varmt. Av med täcket. På med täcket.

Har inte tänkt så mycket på det där. Så det kan lika gärna ha pågått i ett år.

I morse vaknade jag 05.48 och det var vamt. Av med täcket.

En nanosekund senare så spärrade jag upp ögonen så fort att jag trodde de skulle ramla ut ur ögonhålorna: Öhh, vänta lite här nu, VARFÖR är det så här? Ehh, när hade jag mens senast? Jomen det var ju bara några veck..hmm...måna..amenvafan, när var det? Tänka, tänka, tänka. Jag har ju varit på dåligt humör en gång varje månad. Mitt vanligt menshumör. Samma humör jag haft i hundra år. Det som gör att jag lätt skulle kunna slå ihjäl folk. Läs: maken.

Alltså. Har jag blivit en klimakteriakossa? Nu får ni som vet hjälpa till här va. Hur kan jag ha alla vanliga symptom, men ingen menstruation? Visst är det stress? Säg för fan att det är stress. Jag är inte gammal.

JAGÄRINTEGAMMAL!

Och nu kommer jag ihåg vad min mamma sa häromdagen, apropå att jag fyllde fyrtiofem i söndags: "Jamen jag minns när jag fyllde 45, två saker hände det året: jag kom i klimakteriet och jag blev mormor."

Nu ska jag gå och ta livet av mig.

Hej då.


(Nä, jag är inte gravid.)

torsdag 17 juni 2010

Det här med rakapparaten här under

Jag har ju använt en sån där epilady, eller vad dom nu kallas, sen de lanserades på svenska marknaden för cirkus 102 år sen. Ni som har provat vet ju att maskinen sliter upp hårstråna, varför det är förknippat med en del smärta. Dock har jag blivit immun mot den genom åren.

Men för några år sen tänkte jag att jag skulle prova och snygga till bikinilinjen en aning. Man kan säga att maskinen fastnade. Ordentligt. Och man kan säga att jag hoppade omkring bredbent som en cowboy, skrikandes härifrån till Madagaskar, med apparaten dinglandes mellan benen.

Tror fan jag gick som en hjulbent gris i två veckor efteråt. Totalt flamberad.

Äh, vadå krav

Jag har en kontors-/lagerlokal i Äppelviken här i Bromma, en spottloska hemifrån med andra ord.

Nu behöver jag större.  Typ 300-400 kvm. Att jag vill ha lokalen i närheten av vårt hus beror på att talibanen ska ha nära till mitt jobb när hon slutar skolan. (Alltså, den dagen hon får börja gå själv. Om typ 10 år...)

Jag har letat i veckor, ska det behöva vara så svårt liksom?! Saken är den att den måste ha någon form av lastkaj, eller att det är enkelt att få in tunga pallar i lokalen.

Något säger mig att jag har lite för höga krav.

Anybody?

Ut och flyga sig lite



Jag är flygrädd. Som attan. Varje gång jag sätter mig i ett plan så vet jag att jag ska dö.

Och eftersom jag är ganska störd så har jag fått för mig att, om jag ändå ska dö, så ska jag i allafall ha rakade ben och ansad ja-ni-vet-vad.

För man har väl sett hur kropparna ligger uppfläkta på CSI, och det vore ju finfint om rättsläkaren måste ha en lie för att ta sig fram.

Å andra sidan så brinner man väl rätt bra om ett plan exploderar.

Det gäller att välja rätt



Vilken tur att vi valde att köpa företag i Nyköping för då slipper man morgonköerna.

Ähum, ja så kan man ju också se på saken.

onsdag 16 juni 2010

När man tittar på tv

Sitter och tittar på Arga Snickaren.

Dom är hemma hos ett par i Västerås (och mannen råkar vara barndomsvän till mig noterar jag), som i 7 år har hållit på att renovera sin 3-våningslägenhet. De är lååångt ifrån färdiga. Och det bråkar så ända in i baljan. Om allt. De är inte överens om n å g o n t i n g.

My Lord, den igenkänningsfaktorn.

Vi är inne på vårt 9:e renoveringsår tror jag.

När man får ett tokspel på maken

Idag blev jag så inihelskottajä*la skitförbannad på maken. Och han på mig. Vi skulle ha ett möte med nån hemma och 2 minuter innan så exploderade jag och skulle sticka.

Drar iväg och är så förbannad att jag glömmer sätta på mig skor. Knatar ut till bilen då maken springer i kapp. Och försöker övertala mig med sammanbitna läppar för att inga grannar skulle höra. Men då han vet att inget i världen kan stoppa mig när jag är mens-lack, så gjorde han nåt han aldrig gjort förut.

Han drog av mig mina glasögon. Amenafatta hur förbannade vi var! För att inte snacka om hur desperat maken var.

Asså. Jag är blind utan dem så jag var sekunder ifrån att nita honom över motorhuven, när besökarens bil hördes. Han gick in i förväg, och jag kom efter. Hälsade på personen och vände mig till maken och sa iskallt: Kan du vara så vänlig och ge mig mina glasögon!

Sen spelade jag trevlig i 30 minuter innan jag drog tillbaka till jobbet.

Hej och hå vad det ska bloggas här ett par dagar.

Haha, ni skulle ha varit med


Det är första gången jag blivit tvungen att spela störig överklasskärring. Och det lönade sig för jag fick ett extra örngott!

Fast sen, när jag skulle gå, så fick jag dåligt samvete och bad om ursäkt för att jag var en drygkärring.

Men lite kul var det..att jag vågade klaga. Och ser ni handdukarna här ovan, vita med Swarowski-stenar. Jag vill komplettera mina blå jag redan har, men ska nog vänta en stund. Det är nog inte läge att komma hem med dom till maken nu.

När man ska vara sniken



Jag fick en ny uppsättning favoritlakan av maken på födelsedagen. Väry fina.

Två dagar senare sätter jag frukostmackan i halsen när jag noterar en kampanj i morgontidningen: vid köp av lakan så får man ett örngott på köpet.

Här är det värt att notera ett par saker; lakanen är svindyra. Vi har ett gäng kuddar i sängen varför man går i konkurs när man ska köpa en full uppsättning. Och till sist: jag är en sån (dåre) som aldrig skulle gå tillbaka med en trasig vara, eller byta. Fråga mig inte varför för jag har inget bra svar.

Men det som får mig att nu gå in och lämna tillbaka lakanen, för att 3 sekunder senare köpa samma, och då få örngott på köpet, är att jag blir lack när man i lördags visste att man skulle ha en kampanj på måndagen, men inte redan då erbjuder maken att på förhand få ta del av kampanjen. Och nu pratar vi inte Hemtex-lakan, vi pratar lakan för mucho dinares. Jajajaaaa, jag vet. Inga kommentarer om det nu va! Solen skiner och det är sommar.

Man kanske ska kolla saker och ting först

Mmm, jag fick ju en avfallskvarn i födelsedagspresent. När jag öppnade paketet, som var en megakartong, så låg själva kvarnen i en egen kartong inuti. Den öppnade jag inte. Jag bara såg broschyren och tillbehören som låg löst omkring den.

Igår skulle jag visa nån kvarnen.

I alla svenska hem så har man soppåsen under vasken, right...?! Jag kan tala om att Fru Universum kommer få ställa soppåsen i garderoben.  Den här kvarnen är ca 50 cm och kommer uppta hela utrymmet.

Hur tänkte jag där liksom.

tisdag 15 juni 2010

Vågar man vara glad månntro

Vi har ju köpt ett nytt företag inom inredningsbranschen, ett grossitföretag med grymt snygga saker.

När maken först kom med idén om att köpa just det här företaget så trodde jag han var ute och hojade ett tag. Bara företagsnamnet är en direkt erotikdödare nämligen. Idag följde tonåringen med och blev helt såld på nästan alla produkter.

Nu har jag börjat lära känna bolaget, och för första gången på flera år så kan jag säga att den närmaste framtiden kommer bli riktigt jäkla skitkul. Ska bara se hur jag ska lösa problemet med att rent fysiskt befinna mig i två montrar samtidigt när Formex-mässan (inköpsmässa för alla butiker) sätter igång i augusti. Direkt efter den så packar vi ihop nya företagets monter och drar till Norge och ställer ut där. Det har vi aldrig gjort förut. Men innan dess så ska vi iväg en sväng till Lettland och Litauen. Hälsa på smeden som gör alla grejer....och hälsa på väveriet som gör alla plädar.

Och för första gången ever så har jag noll lust att ha semester.

Sen har vi det bästa av allt: ju mer jag jobbar med nya företaget, desto mindre ser jag av chefen, hehe.

Hopplös bilförare



Ska åka ifrån Nyköping hem till Stockholm, men kör givetvis åt fel håll. Igen.

Tonåringen är med, och jag gastar desperat till henne: "det finns ju inga Stockholmsskyltar nånstans,  hur f*n ska vi hitta hem?"

En mycket van tonåring, som drar sig till minnes när vi skulle ta en genväg hem till Bromma ifrån Arlanda, men istället hamnade 5 mil åt andra hållet, i Uppsala, svarar trött:

"Jag tänker inte hjälpa dig, det här får du klara själv!"

Note to self: skaffa mig en privatchaufför när jag blir rik.

måndag 14 juni 2010

Veckans Jag-Mötte-Lassie

Tonåringen jobbar i en av butikerna och ringer hem:

"Renée Nyberg, David och Petra Mede var nyss här. Shit vad snygg hon är i verkligheten."

"Vem då?"

"Renée. Och Petra Mede är skittrevlig, men man känner knappt igen henne utan smink."

I två av våra butiker så har vi så kallade kändisar varje dag och ibland kliar det hårt i mina fingrar då det förekommer både trevlige och mindre trevliga historier kring dem. Men det är nog bäst att låta bli. För trots allt så är dom en del av våra intäkter och jag vill gärna bo kvar här med hedern i behåll! I alla fall bo kvar.

Fast en person är undantagen. Malou von Sievers. Å andra sidan så är hon ingen kund. Bara nån som bor i hooden här. Jesus vilken jä*la skata.

Är jag korkad



Igår köpte jag den här nya smoothien. Asgod. Det står att den är utan tillsatser. Att den bara innehåller krossad frukt och fruktjuice.

Bra så.

Men jag undrar en sak. Det står att den är hållbar till och med 3/1 2011.

Jag fattar inte.

Så om jag lägger ett äpple i kylen så håller det också till samma datum?

Jag är skitkorkad va?

Miss i planeringen

Jag har länge velat ha en avfallskvarn. En sån där man monterar i diskhon, så att man kan slänga all överbliven mat. Istället för kompost. För jag gillar inte maskar, och att hålla på och gegga runt i en äcklig kompost.
Maken har inte varit överdrivet jättehet på gröten då det innebär en utgift. Han gillar inte utgifter som inte är synbara. Nä, det ska vara sånt som syns. Som en ny tapet. Eller en soffa. Om det nu absolut måste köpas nåt..

Men bra kvinna reder sig själv och önskar sig en i födelsedagspresent. Av nån annan än maken. Så när jag packar upp den så blir jag överlycklig. Och ännu gladare när jag noterar att det är den senaste modellen, som just landat i Sverige. För det betyder att den dessutom är tyst. Hustru mycket glad. Make ännu gladare som just slapp en större utgift.

Trodde han ja.

För det visar sig att om vi ska kunna installera den, så måste hela diskbänken bytas. Och eftersom maken just lovat sig själv att aldrig mer göra nåt halvdant i huset, så är det inte bara den som ska bytas. Nä, då måste vi ju byta ut hela köket. Som enligt planen skulle renoveras om sisådär 4-5 år.

Nämen oj så tråkigt..

Gris-Stina



Skulle just ta ut mitt urtuggade tuggummi, när jag råkade öppna för mycket på munnen, och det trillade ut. Rakt ned mellan stolen och den här mojängen.

Problemet är att jag har för feta händer för att komma ner, och det finns inget smalt i bilen som jag kan använda.

Fräscht

söndag 13 juni 2010

Om min födelsedag

Jag borde ju ha lärt mig med åren att maken kan gnistra till ibland. Ordentligt.

Efter Grand Hotel så blir jag upphämtad av maken som säger att vi måste hem och hämta talibanen och tonåringen då vi har en bestämd tid att passa på en restaurang. På vägen hem ringer tonåringen och säger att talibanen är på ett jävla humör så det kanske vore bra om "mamma kan få henne att lugna ned sig." Jag hör talibanen gasta i bakgrunden och tänker att det här var ju en kul födelsedag. Not.

Väl innanför dörren så går allt fort. Jag går in mot köket och plötsligt ser jag ett större urval av mina vänner som börjar sjunga för fulla muggar. Jag garvar läppen av mig. För att en del pusselbitar ramlar på plats. En del konstiga saker som maken gjorde på morgonen. Och talibanen hade fått strikta order om att skrika när vi ringde hem från bilen. Allt för att lura mig. Och som jag blev lurad!

Tara-Christina hade lagat mat, en annan kompis fixade tårtor, maken hade städat. Eller ja, ansträngt sig i alla fall. Jag hann skämmas 2,8 sekunder över att huset var en jävla mess, innan jag slappnade av.

Och herrejösses vilka presenter jag fick! Seriöst, vi är ju alla ofta artiga och säger "vad fint, tacksåmycket", men jag fick så otroligt bra grejer. Allt från jävligt bra böcker, champagne, favoritsminket, en avfallskvarn för diskhon,  grymt fina hårgrejer, temuggar, till ett presentkort med en Personal Shopper på Åhléns (tack Tara-Christina och Rosa!) och en 3000 krs Spa-upplevelse på Sturebadet! Mmm, precis. Helt sjukt! Fifan vad snygg jag ska bli.

Men det absolut roligaste var min tunnelbanetripp. Jag övervägde ett tag att lägga ut hela den sms-konversation jag och maken hade, helskotta så kul den var, men det skulle bli för långt.

Och hörrni; TACK för alla gratulationer! Från hjärtat. Det var länge sen jag uppskattade att fylla år.

Grand Hotel Spa



Tack käre maken, I needed that.

Hehe



Jag ska visst in här...

Att göra som blir tillsagd



Får ett nytt sms: "Gå förbi slottet mot Skeppsbron, gå över den och gå mot Grand Hotel.

Hmm,  gå mot är ju en sak, gå in är ju en annan.

Hej vad det inte gick



Får sms:  "gå in på Gamla Stans Te och Kaffe Salong och köp med dig en te och en macka."

Jag svarar att det blir svårt då de endast serverar i kannor. Plus att de bara har kakor och bullar.

"Aj då." Får jag till svar. Och plötslig tystnad.

Så här står jag och ser ut som ett miffo. Ett jävligt hungrigt miffo. Som fryser.

Sen då?



Får sms: " kliv av där vi kysstes första gången".

Jag får panik, hur i h-e ska jag komma ihåg det liksom. Skickar paniksvar tillbaka. Maken inser att jag kommer åka till Kiev om han inte berättar. Jag kliver av i Gamla Stan. Känner mig som en lodis; alla har jackor utom jag. Alla har handväskor utom jag. Får en adress, Kåkbrinken/St Nygatan.

Så då går jag väl då. Ni är med va?

Oh my Lord



Jag åker tunnelbana. Och är skitnervös. Är det så här alla lantisar känner sig?! Många skumma typer här tycker jag.

Instruktioner



Maken ger mig ett litet block, en penna och 200 kr. Plus ett små där han ber mig gå till det lokala torget. Jag fattar efter en stund att jag ska åka Nockebybanan, vårt lilla lokala rälståg. Väl ombord får jag ett nytt sms; "ta tunnelbanan 15.04 från Alvik mot Farsta. Kliv av 15.18."

Jag, som ALDRIG åker tunnelbana blir bajsnödig och svarar: "men, om tunnelbanan är sen då, asså hur vet Jag var jag ska av?" Mattesnillet och tillika idioten svarar till frun, som inte kan stava till matematik; "du får väl räkna!"

Så just precis nu kommer tunnelbanan. Wish me lyck säger jag bara. Bloggar jag från Haparanda så lär ju ingen bli förvånad.

Man börjar ju undra



Jag får ett litet block, en penna och 200 kr i handen. En minut senare ett sms: gå till Smedslättstorget. Du har 7 min på dig.

Jaha, då kör vi.



Maken ger mig första ledtråden. Det känns inte bra det här. Jag litar inte på honom för fem öre.

När man inte litar på en make



Jag har tidigare berättat om makens track records när det kommer till presenter och överraskningar,  och då jag imorse fick en ny uppsättning av mina favoritlakan, så räckte det mer än nog.

Därför blir jag aningen nervös när maken säger att jag måste vara piffad och klar prick 14.45. Och så ler han på det. Jag frågar lite fint om det inte är bra med lakanen. Att det liksom inte behövs nåt mer,  men icke, han fnissar som en fjortis och är imponerad av sin förmåga att hitta på bra presenter.

Själv är jag lätt tveksam till om jag kommer klara att dra fram pokerfejset när det väl är dags.

Happy wife happy life



Hustru fyller år

Make köpa favoritpresent

Hustru älska make mest i världen

lördag 12 juni 2010

Nänänä, skulle inte tro det va



Är på 60-års kalas. Jag och maken var yngst. Mycket trevligt. Tills mannen mittemot, under en diskussion med flera av oss, tittar på mig samtidigt som han säger: "jamen vi som är i den här generationen...bla bla bla".

..."den här generationen.." What the fuck!

I morgon fyller jag fyrtiofem.

Det räcker bra så.

När man insett sina begränsningar



Asså jag är grym på bowling med Nintendo Wii. Och då menar jag grym.

Så idag tänkte jag att det är ju samma teknik, bara det att jag håller i ett klot. Hur svårt kan det vara liksom.

Tydligen jävligt svårt eftersom jag blev sist av alla. Till och med talibanen skakade på huvudet.

Så jag fortsätter nog med Wii-varianten ett tag till.

30 min senare



Svärsonen leder. Maken surar. Självklart är skorna för hala. Och golvet för hårt bonat.

Ett spel för alla



Även för oss fetrövar.

Och nästan hole in one, eller vad det nu heter.